För ett tag sedan bestämde jag mig för att rensa igenom lajv och medeltidsförrådet och sortera upp det lite. Det är bra med ordning och reda, och jag tenderar att glömma bort vad vi äger. Men jag hade en bestämd tanke om att vi nog inte hade så många tygpåsar att packa i…
Jag hade fel.
Det visade sig att vi hade oändligt många påsar, både stora och små, och säckar i ull, skinn och lin. Flera exakt likadana eller med samma mått. Hur mycket saker kan man egentligen behöva ta med sig? Jag sålde ut en del, resten sorterade jag upp och nu har jag all “förvaring” på ett och samma ställe.
Jag hittade några favoriter som jag använt länge och som jag tänkte tipsa er om ifall ni funderar på hur ni ska bära och förvara saker på medeltidslajv och event.
Den här säcken är ca 70-80 cm hög och sydd av ett kraftigt linne/bomullstyg. Sömmarna är dubbla för att göra den tålig, och den är sedan försedd med dragsko och en bred läderrem. Packa säcken full med kläder, ombyten och filtar, knyt igen och bär snett över ryggen. Praktiskt och enkelt!
Den här skinnryggsäcken köpte jag på en loppis för många år sedan. Den är inte medeltida, men väldigt praktiskt för fantasylajv. Jag brukar packa matskålar, necessär, sårvård och viktiga saker i den, eftersom skinnet gör den hyfsat vattentät. Ryggsäckar är tacksamma att bära eftersom rygg och axlar bär upp mesta vikten och lämnar händerna fria till annat.
Små påsar och pungar är alltid bra att ha till fina rollaccessoarer eller till mobilen. Här hittade jag våra försvunna tärningar som någon glömt att packa upp för länge sedan…
Om du inte hittar någon bra ryggsäck, så kan du sy en väldigt enkel själv. Välj ett kraftigt tyg i linne eller liknande, eller tunt skinn. Klipp ut ett långt rektangulärt tygstycke (A) som blir säckens fram och baksida, och sy på kraftiga skinnremmar eller tygremmar gjorda av dubbelvikt tyg. När jag syr fast remmar så brukar jag sy en fyrkant med ett X i- det gör att sömmen blir stadig och slitaget minskar på remmarna så att de inte lossnar från själva säcken.
Vik sedan tyget dubbelt med remmarna inåt, och sy ihop hela säcken (B). Vik ner kanten ett par cm och sy en kanal, som du sedan drar en rem i.
Ett lock är bra att ha så att det inte regnar in i säcken. Klipp ut ett stycke skinn, eller kraftigt tyg som du fållar runt hela kanten. Sy sedan fast locket ovanför remmarna men nedanför kanalen, med en söm rakt över (C).
Om du vill kunna stänga locket så kan du göra ett litet hål i det, och sedan sy fast en stor träknapp eller tygknapp i säcken på lämpligt ställe (D). Sedan är det klart!
Om du vill sy en fässing eller martebosäck att bära i så kan du kolla in den här beskrivningen.
Jag tänkte tipsa om mina favoritställen för tygköp och vad jag använder för tyger till några plagg jag sytt. Jag vet att det är flera som frågat, och även om de exakta tygerna inte finns kvar så kanske du hittar en liknande favorit till ditt nästa projekt.
Tyget i hängselklänningen kommer från Korps
Korps köper jag mina linnetyger från, de är förtvättade och i en provtvätt jag gjorde så krympte tygerna ca 2 %. Den krympningen töjs lätt ut igen om du har ett tajt plagg som du tar på dig, och därför brukar jag säga att krympmånen är ungefär +-0. Bra linne, och det bästa av allt är att det bara är att börja klippa och sy vid workshops och kurser. De har också ylletyger i flera olika kvalitéer där du kan komma ner i pris genom att välja den återvunna ullen. Den har jag till exempel använt till min herjolfnesklänning. Snabb frakt och bra service.
Den gröna klänningen är också gjord i tuskaften från Medeltidsmode
Medeltidsmode drivs av trevliga Kerstin, och har flera riktigt bra ylletyger, och bra linne också för den delen. Ibland finns det en rulle brokad eller två som är bra. Till knektdräkter som ska slitsas brukar jag nästan bara använda meltonullen eftersom den har en fin jämn kvalité, är stadig, lätt valkad och vävd i kypert så den stretchar bra i tajta byxor för bättre rörlighet utan att remsas upp vid ofållade slitsar. Jag tycker den är prisvärd sett till kvalitén, även om priset är högre än andra tyger. Till Beckys klänning och till min gröna hängselklänning köpte vi tuskaften i ull, den är mer lösvävd än meltonullen vilket ger ett fint fall.
Struthätta gjord i blått kläde från Historiska rum.
Historiska rum har en hel del riktigt bra ylletyger, men inte en jättebra hemsida- så beställ tygprover om du vill veta vad Per har inne! Jag gillar speciellt det stora utbudet av kläde, fina tyger med en fantastisk lyster på färgerna. Detaljerna på min trossfrau har jag gjort i det klädet.
Handelsgillet har bra tyger, fin kvalité och framförallt en tunn kypert som är perfekt till tunna sommarplagg i ull. Tyvärr är frakten härifrån rätt dyr så det kan vara en idé att gå ihop med en kompis för att beställa. Den tunna kyperten har jag bland annat använt till den gula klänningen, trossfrauklänningen och min blå klänning.
Svarta katten är en lajvbutik som har medeltida tyger av olika slag, det är värt en titt på deras hemsida eller ännu hellre ett besök i deras butik som är superrolig att gå in i om man är lajvare.
På medeltida och vikingatida marknader finns det ofta tygförsäljare där du kan få känna och titta på tygerna på riktigt. Det är ett roligt sätt att handla på om du kan ta dig dit, och du har chans att se hur fallet på tyget är (rulla upp en bit av rullen och låt tyget hänga) och prata med försäljarna.
Om du vill veta mer om tygshopping, så kan du också läsa det här inlägget.
Mer tyg för mindre pengar? Det kan gå att hitta bra ulltyger, till och med handvävda, på loppisar och second hand för en liten struntsumma. Om du är ute efter att loppisfynda ull så ta med en tändare i fickan så du kan bränntesta tyget (dra en tråd från inslaget och en från varpen, alltså trådarna som korsar varandra).
På facebook finns det många grupper där medlemmarna pratar medeltidssömnad, lajvdräkter och också säljer tyg och tillbehör de inte vill ha. Här kan du hitta fina tyger till lite lägre priser om du har tur.
Var ska jag Inte köpa tyg?
På många tygaffärer som har ett större utbud av tyger finns det också ulltyger. Ofta är de här inte i ren ull, utan innehåller en del syntet och är främst vävda för att användas till ytterplagg och kostymer. Ibland går det att göra riktiga fynd, men oftast kommer du bara hitta tyger som inte är så lika medeltidens tyger, och till ett högre pris än om du beställt från medeltidsinriktade handlare som de ovan. Fördelen med att beställa från någon som inriktar sig på medeltida tyger är att de (oftast) gjort en första rensning av vad som är medeltida och värt att köpa in, och vad som är för modernt och bör lämnas till andra handlare.
Alla elektroniska prylar behöver tas om hand, och symaskinen är inget undantag. Genom att rengöra och ta hand om maskinen regelbundet själv så förlänger du livstiden på den och minskar behovet av att lämna in den på dyr service. Hur bra som helst!
Här kommer en steg-för-stegbeskrivning med bilder på hur du kan serva din symaskin.
(Jag har en gammal Husqvarna automatic, en riktig klassiker till mekanisk symaskin som jag tar med på mina kurser och workshops där deltagarna behöver en symaskin. Bara mekaniska delar, bara metall, oändlig livstid om du bara sköter den och byter de delar som nöts ut.)
Du behöver:
Liten borste
Tygbit i skräptyg
Symaskinsolja (silikonolja)
Dust It, tryckluft på burk eller en dammsugare, tejp och ett sugrör.
Om din maskin har en medföljande skruvmejsel- ta fram den också.
(Liten sax)
Dra ur strömkabeln och ta bort trådar och spolkapsel om du har en sån.
2. Börja med grovrengöring genom att borsta bort synligt damm och smuts vid undertrådsspolens hållare, vid matartänderna och överallt där du kommer åt. Du törs sticka in borsten lite försiktigt i maskinen.
3. När du inte får bort mer damm och smuts med borsten så tar du din tryckluft (jag älskar min! Får man säga det om en flaska tryckluft?) och blåser försiktigt in i maskinen, vid matartänder, vid undertrådsspolen och där du kommer åt. Försök att rikta flaskans munstycke åt olika håll, så du inte bara blåser in dammråttorna längre in i maskinen.Känner du dig osäker på om du verkligen kan blåsa ut smutsen så den inte bara kommer längre in? Då kan du istället sätta igång dammsugaren och tejpa fast ett sugrör på röret så det sluter tätt. En symaskinsdammsugare!
Om du behöver kan du skruva bort stygnplåten (metallplattan vid matartänderna) för att komma åt där. Det är en rätt enkel åtgärd på många maskiner. På en del maskiner är det också lätt att skruva bort stycket som undertrådshållaren sitter i för att komma åt där, men på en del maskiner kan det här bli ett mindre lyckat projekt. Jag tänkte inte tipsa om det…
4. Min maskin går enkelt att öppna baktill, där kommer jag åt största delen av mekaniken, i princip allt är av metall. Jag rengör som ovan.
5. Även den främre huven går att öppna. På maskiner med plastkåpa sitter oftast den här fast med en skruv eller två, men skruvmejseln som följde med din symaskin borde gå att använda här. Den här törs du öppna på de allra flesta enkla hushållsmaskiner, så skruva upp och rengör!
6. Hur länge sedan var det du bytte nål? Jag försöker byta mellan varje större projekt såsom en klänning med foder, ett par tunikor eller en bunt mössor. En vass nål är viktig för att sömmen ska bli bra, och en nål som böjt sig eller dragits sned kan nöta sönder din maskin. Så byt nål ofta!
7. När maskinen är rengjord är det dags att smörja, Använd bara en olja gjord för symaskiner. Jag har tappat bort min pipett- en tunn nål som leder oljan så jag kommer åt överallt, men det går bra med en vanlig flaska. Smörj sparsamt- symaskinen vill inte ha oljemassage. Jag smörjer matartänder, och alla metalldelar som rör sig mot annan metall. Genom att vrida matarhjulet framåt så kan jag se hur de olika delarna i maskinen rör sig mot varandra, och då är det lätt att se om något hugger lite, gnisslar eller behöver hjälp. Droppa någon droppe olja, vrid något varv och bedöm om det behövs mer.
När du är klar så kan du skruva/sätta ihop maskinen igen, vrida på matarhjulet och kontrollera så allt går smidigt.
8. Överflödig olja kan ge fläckar på fina klädprojekt. Kör maskinen på en bit skräptyg när du smort den så försvinner överskottsoljan.
9. För extra shiny-effekt kan du torka av maskinen med en fuktad trasa. Bra jobbat! Nu har du gett maskinen en hemmaservice!
Obs!
Dra alltid ur strömmen innan du servar maskinen
Dammsug eller rengör inte maskinen hårdhänt, du kan stöta till viktiga delar.
Skruva inte isär saker du inte vet vad de är, eller hur hårt de ska sitta. Risken finns att det blir ett besök hos symaskinsreparatören då…
Att serva din maskin hemma ersätter inte helt symaskinservice hos en utbildad reparatör eller behovet av att byta reservdelar. Men det förlänger symaskinens livstid och är ett bra komplement till att lämna in den på service.
Så hur ofta bör du lämna in maskinen? Fackmän säger varje år eller oftare om du syr mycket, men vill du spara på pengarna och servar den hemma regelbundet så tycker jag att du kan köra på tills den börjar låta, krångla eller gnisslar och går lite trögt. En ny och dyr maskin tjänar du däremot på att serva regelbundet- varje år.
Tyvärr är det med symaskiner som med bilar- ju nyare och mer automatiserad du har, desto mindre service kan du göra själv utan specialverktyg och utbildning. En automatiserad maskin med självträdning, automatisk trådspänning och liknande bör du vara mycket mer försiktig med vid service, läs maskinens instruktionsbok noga och fundera lite innan du skruvar isär något.
Här kommer en enkel lista som kan hjälpa dig när du ska köpa tyg till olika plagg. Givetvis beror mängden tyg på din storlek, hur du klipper ut bitarna och hur brett tyget är. Se det här som en ungefärlig guide för dig som är kvinna och har storlek small-medium eller man med storlek medium-large, där tygbredden är 150 cm innan tvätt.
Here is a simple list of different garments and how much fabric you need to make them. The amount of fabric depends on your personal size, how you lay out your pattern and how wide the fabric is. Look at this as an approximated guide for a woman size small to medium and a man sized medium to large, with a fabric width of 150 cm. The guide is in centimetres and meters/metres.
Please note that the measurements are estimates and always calculate your own pattern from your measurements before you buy fabric. For example, I can make a simple dress with over 3 meters of shirthemd from only 2 meters of fabric, but I greatly prefer to use 2,8-3 meters for a full dress with sleeves. If I need wider arms, a longer dress or a more luxurous one I need about 4 meters of fabric. If the fabric have a pattern so you have to lay out all your pieces from one direction, you may need even more fabric.
When you buy fabric, also add an extra 10% for washing shrinkage to avoid unpleasant surprises, and always wash your fabric before sewing.
Medieval/Viking woman:
Shift (underklänning/särk) 2-2,5 meters of linen
Dress w.out sleeves (ärmlös överklänning) 2,5-3 meters of wool
Dress w sleeves (överklänning med ärmar) 3-3,5 meters of wool
Hoses (hosor/strumpor) 60 cm of wool (I prefer twill)
Hood (hätta) 40-60 cm of wool
Apron (förkläde) a square of 60*80 cm of linen will give you apron and ribbons.
Weil and wimple (slöja och haklin) 100*80 + 80*40 cm of linen or silk
Cape (mantel) 1,5 meters for a waistlong one, around 2,5-3 meters for a half cirkle cloak, doubble (6 meters) for a cirkular one.
Warm dress with lining (varm överklänning med foder) 3-3,5 meters of wool + samt amount of lining.
Houppelande (vid överklänning) 3,5-4,5 meters of wool
Cottehardie (snörd/knäppt överklänning) 3 meters of thin wool (twill)
Sleeves (lösärmar) 80*60 cm of wool or silk
Aprondress (hängselkjol) 2-3 meters
Kyrtil/dress with sleeves (mellanklänning) 2 meters for an Euradress, 2,5 meters for the yellow dress, 3 meters for a fuller dress.
Coat (kappa) 2-2,5 meters of wool
Medieval/Viking man:
Hose (hosor) 1,4-2 meters of wool
Braies (brokor) 50-100 cm of linen depending on model
Pants (byxor) 1,6-2 meters of wool
Wide viking pants/baggy pants (pösbyxor) 4-6 meters of thin wool
Shirt (kort undertunika) 1,6-1,8 meters of linen (2 meters to reach the knee)
Tunic/kyrtil (tunika/kjortel) 2-2,2 meters of wool
Liripipe hood (struthätta) 60-80 cm of wool
Double/shorter jackets (kortare jackor) 1,5-2 meters of wool
Cloak (mantel) same as woman above
Viking coat (kaftan eller rak kappa) 2-2,4 meters of wool
I hope this was helpful, good luck with your sewing!
Det här är en längre bloggpost om herjolfnesklänningen som jag gjorde till ett lajv.
Den har också i något förkortad form varit med i A&Sutställningen under Hägnan 2016.
Tanken med bloggposten är dels att ge dig inspiration kring hur du kan dokumentera ditt hantverksarbete, men kanske främst presentera en arbetsgång om du vill försöka dig på något liknande själv. Det är alltså inte en tutorial i egentlig mening, men utgå gärna från beskrivningen när du vill sy något liknande. Jag har inte tagit upp hur jag tar mått och får klänningen att sitta snävt. Det kan du istället läsa om under den här beskrivningen.
Alla hade inte turen att vara rika och välklädda under medeltiden. Majoriteten av befolkningen var bönder eller anställda arbetare, och den här dräkten tillhörde en av dem som hade det sämst. Dräkten hör till en kvinna och består av en oblekt linnesärk (dåtidens underkläder), och en ylleklänning som bars ovanpå särken för att hålla värmen (dåtidens vanliga klädesplagg). Till dräkten bars en enkel huvudduk i linne, och på vintern även strumpor, skor och ett överplagg i form av en hätta, mantel eller överklänning. Att gå barfota under sommarhalvåret sparade på de dyra skorna.
Material, teknik och hantverk
Bägge plaggen är hopsydda på maskin, och sedan har sömsmånen fällts (vikts ned) och sytts med vaxad lintråd. Fållarna är även de sydda med lintråd. Huvudduken består av en utklippt linnebit som fållats för hand. Ylleklänningen har patinerats för att se använd och sliten ut med hjälp av sax, kniv och färgpigment. Tanken är att patineringen ska efterlikna ett mångårigt slitage och lappande av ett klädesplagg. Genom att använda oblekt linnetyg till särken, och ett grovt ylletyg i en färg som liknar ett ofärgat ylle i klänningen, är tanken att dräkten ska se ut att tillhöra en fattig kvinna. Kläderna är slitna, och inget bälte behövs till klänningen då hon inte har några ägodelar eller mynt att bära med sig, och klänningen är så pass kort att den inte behöver fästas upp i bältet.
Hela dräkten består av knappt fyra meter tyg; 2 meter ylle och två meter linne till särk och huvudduk. Ylleklänningen är skarvad på flera ställen för att använda materialet så sparsamt som möjligt, men ändå få en stor kjolvidd eftersom det verkar vara det mest historiska även på mycket enkla plagg. Som du ser så får klänningen ett bra fall och fina veck även om det är lite tyg i den, så välj inte bort kjolvidden utan skarva hellre mer, så slipper du känna att du går runt i en sopsäck istället för en medeltida klänning.
Tillvägagångssätt:
Jag började med att räkna ut vilka mått klänningen behövde ha, och ritade upp bitarna på papper. Sedan ritade jag upp tygstycket jag hade att tillgå på en bit rutat papper, och försökte sedan rita dit alla tygbitar på ett så effektivt sätt som möjligt. När jag var nöjd fyllde jag i med tusch och kontrollräknade alla mått. Det är helt ok att dela, skarva och lappa, men tänk på att varje ny söm behöver sömsmån. Ovan är en tidig skiss.
Klänningen består av ett helt fram och ett helt bastycke, som är uppklippta i mitten. Det är sedan en kil fram och en bak, samt en kil i varje sida som når upp till ärmhålan. I originalet är det fler kilar i sidorna vilket ger mer vidd och ett finare fall, men jag valde att bara ha en i varje sida för att tyget skulle räcka. Ärmarna är S-ärmar med fler skarvar samt kilar fram och bak.
Om jag syr ett nytt mönster, är det minst osäker, eller har så pass lite tyg att allt ryms på golvet samtidigt så ritar jag alltid ut alla bitar samtidigt, och sedan klipper jag ut dem. Men det börjar bli jobbigt att kravla runt på golvet, jag skulle behöva skaffa mig ett arbetsbord…
Här syns hur bitarna blev utritade i slutändan. Jag fick vända på några bitar och skarva för att få ihop delar till ärmarna. Som ni ser så klippte jag också av framstycket vid axlarna för att få tillgång till en längre, rak tygbit. Axlarna skarvades istället på med de små fyrkantiga bitarna på mönstret. Om du vill göra flera skarvar så är det mycket lättare att ha ett färdigt mönster i papper, som du kan klippa isär och sedan pussla runt med på ditt tyg.
När alla bitar var utklippta så skarvades alla delar ihop så att de var hela, eftersom jag tycker att det är enklare att sy med hela bitar (fram och bakstycke, hela ärmar osv.) När jag syr så syr jag en söm, klipper rent och pressar, innan jag syr nästa. På det här sättet kommer jag aldrig att sy över en massa stående sömmar så det blir knövligt och klumpigt.
Det här är allt tygspill som blev över från tygstycket på 200 * 136 cm.
Här är den färdiga klänningen, hopsydd på maskin och sedan fälldes sömmarna åt ena hållet för hand. De små kilarna du ser i klänningens nedre kant är skarvar för att få raka jämna linjer på kilarna.
Här syns skarvarna för framstyckets axlar (sömmar med den placeringen finns även på andra medeltida plagg) och små kilar som sattes in i ärmarna för att få rörelsevidd. Det är även små kilar i ärmhålan, och en hel del skarvade bitar i ärmarna…
När du syr med flera små tygbitar (speciellt om tyget är kraftigt) så är det jätteviktigt att pressa noga, och sedan klippa ner sömsmånerna och fälla dem för att undvika att det skaver och din rörelseförmåga hindras. Men kom ihåg att alla skarvar behöver (minst) 1 cm sömsmån- annars kommer inte ditt plagg få de mått du tänkt dig!
Klänningen är lite kortare än vad som är vanligt- de flesta klänningar på avbildningar är fotsida eller längre. Tanken är att den ska vara praktiskt att arbeta i, och att det ska gå att gå i terräng och trappor utan bälte.
Inspiration och källor
Min inspiration kommer från samtida bilder (1350-1450) på fattiga människor som ofta har ärvda, trasiga och slitna kläder samt bilder på bönder och arbetare som ofta har enkla kläder med kortare kjolar som inte behöver fästas upp under arbete. Inspirationen till klänningens hopsömnad och passform kommer från Medieval garments reconstructed och är en återskapning av nr D10581 (sida 58) som är ett plagg som hittats vid Herjolfsnes på Grönland. Val av material och färg kommer även från den boken samt liknande fynd.
Tyget som jag använde till klänningen var Korps vadmal som gick på ungefär 150 kr/metern. Så en medeltida ylleklänning för 300 kr!
Det här inlägget hade jag helt glömt bort, men hittade det när jag bläddrade bakom kulisserna till bloggen. Så nu kommer några bra sömnadstips…
När jag ska visa saker så gillar jag att rita och förklara, här har jag ritat lite bilder med beskrivande text för att förklara för en vän hur man gör fina kilar i särkar, klänningar, kjortlar och liknande medeltida plagg.
Rundningen nertill är viktig och gör stor skillnad för plaggets slutgiltiga form och utseende. Den här principen kan du använda för alla slags plagg som har kilar, oavsett hur små eller stora de är. På den nedre bilden så har jag försökt visa skillnaden på det färdiga plagget om du har en rundad (vänster) eller rak kil (höger).
När du syr i kilen finns det lite olika sätt att gå tillväga på. Enklast tycker jag är att sy i mindre kilar för hand från rätsidan, då viker du tyget över kilen och kastar fast den såsom det här fina inlägget från Som när det begav sig-bloggen beskriver. Om du syr på maskin så är det spetsen på kilen som brukar vara klurigast att få till, så nåla noggrant, ha en liten sömsmån längst upp vid kilen och var inte rädd för att fästa och prova från ett annat håll om det känns bättre. Tricket är helt enkelt att sömmen inte ska brytas eller ha ett hål längst upp, utan gå ihop helt i spetsen. Ungefär såhär;
Det här är en post för dig som känner dig helt ovan med symaskinen, kanske ska sy din första söm eller inte alls kommer ihåg hur du nu gjorde i skolan när du fick ihop saker…
Från början:
Kontrollera så du verkligen har trätt maskinen rätt. Att trä maskinen på rätt sätt är jätteviktigt för att den ska fungera smidigt och inte ställa till med allehanda trassel och problem. Använd instruktionsboken eller, om du inte har någon sådan, googla maskinen och leta efter manualerna i pdf-format. Har du tur kanske det till och med finns en instruktionsvideo.
På tal om att googla… Du är varken den första eller enda som är ovan vid maskiner, att skriva in en sökfras typ “hur trär jag en gammal husqvarna” kommer ge dig massor av träffar, just eftersom någon annan förmodligen haft samma problem före dig. Ibland är det bra att inte vara först med något!
När du har trätt maskinen, provkör lite på en tygbit för att se så att sömmen ser bra ut, att inget trasslar sig och att det blir som du tänkt dig.
Lite allmänna tips när du ska ge dig på att sy:
När du syr ihop plagg på maskin, kom ihåg sömsmånen. Det innebär att du syr sömmen 1-1,5 cm innanför kanten hela vägen runt. Sömmen håller bättre då. Sicksack däremot, vill du gärna sy alldeles vid kanten. De flesta maskiner brukar ha sträck eller måttangivelser som hjälper dig att lägga ut tygbiten, men du kan också gå efter pressarfoten. Den här sömmen har ungefär 7 mm sömsmån, och knappnålarna har jag lagt på tvären så det går fort att dra ut dem allteftersom jag syr.
Om tråden trasslar eller maskinen stannar och verkar ha fastnat, kontrollera först om trådträdningen är rätt. Det absolut vanligaste felet är att tråden åker ur eller lägger sig lite fel i trädningen vilket leder till att trådspänningen blir fel och trassel uppstår.
Nåla eller tråckla ihop bitarna innan du syr ihop dem på maskin. Jag vet att det kan kännas lite jobbigt och som att du förlorar tid, men att inte behöva hålla koll på lösa tygbitar gör att det blir enklare att sy och mindre risk för konstiga resultat.
När tygerna verkar bli olika långa oavsett hur noga du är:
Åhnej, har du mätt fel på tygbitarna igen så den ena blev längre? Det behöver inte vara du som är slarvig med måttbandet, symaskiner matar nämligen fram tygerna med hjälp av matartänder, som sitter undertill på maskinen (en del maskiner har också övermatare, men det ska jag inte gå in på nu) och det är vanligt att det undre tygtycket matas fram lite fortare, medan det övre trycks framåt av pressarfoten.
Om det här händer dig (se bild nedan), trots att du nålat eller tråcklat bitarna så behöver du minska på pressarfotstrycket. Det går att göra på reglage på de flesta maskiner, prova dig fram och se vad som passar bäst. Lätta inte så mycket på trycket att du tappar tygerna eller får en konstig söm, utan ta lite åt gången. Kan du inte justera pressarfotstrycket så återstår två hands-on-tips; det första är att alltid vara medveten om att det undre tygstycket kommer matas igenom lite fortare och klippa det ett par cm längre, vilket fungerar på enkla produkter såsom kuddfodral, tunikor mm. Det andra innebär att försiktigt lyfta aningens på pressarfoten med hjälp av spaken med några centimeters mellanrum, under tiden du syr, för att tygerna ska justera sig mot varandra och inte dras ojämnt. Det sista rekommenderar jag bara till korta sömmar där du verkligen är desperat (eller inte orkade googla hur man ändrade pressarfotstrycket).
Lycka till, och kom ihåg att ingen föds som proffs! Vi har alla känt oss ovana, frustrerade och hjälplösa över maskiner som inte fungerar som vi tänkt oss. Proffsen är de som inte gett upp utan tjurat på…
Den här klänningen sydde jag för ett par år sedan, fotade och använde, men kom mig aldrig för att skriva om den. Jag visste nog inte riktigt vad jag tyckte. Nu har jag använt den på några event och fått utvärdera funktion och snygghet lite, så nu har jag äntligen satt ihop en text med en sömnadsbeskrivning och mönsterkonstruktion, mest eftersom jag lovade min vän K lite hjälp och inspiration för att hon ville sy en egen.
Klänningen är en vikingatida klänning tänkt att ha som mellanklänning under hängselkjolen när det är kallt, eller som en klänning över en linnesärk. Mönsterkonstruktionen är en blandning av Euraklänningen och en vanlig rak klänning med paneler och kilar. Den är alltså något av ett experiment, och den här exakta mönsterkonstruktionen har ingen historisk motsvarighet. Jag har utgått från olika idéer och fynd på hur kjortlar och klänningar klipptes ut och sammanfogades, och sedan kombinerat några för att göra en klänning som är praktisk och fin, men framförallt tygbesparande. Till den här klänningen gick det åt 2 meter tyg på 150 cm bredd i storlek s.
Till skillnad från Euraklänningen blir den här formsydd och bildar inga knöliga veck när en hängselkjol bärs över. Det går åt något mindre tyg än till en klänning med hellånga paneler och kilaar, och mönsterbitarna är tacksamma att ha till ett tyg som är 100-120 cm brett.
De mått som du oftast behöver ta när du ska sy en klänning eller kjortel är klänningens längd, överkroppens omkrets, längden från axeln till midjan, armens längd och ärmhålets omkrets. jag ritade en bild för att visa vilka jag menar:
Några viktiga skillnader när du tar mått:
Ärmbitarnas längd blir längre än en vanlig ärm. Mät från halsens bas-över axeln-runt böjd armbåge-till handleden. Mitt mått blev 78 cm istället för 64 cm ungefär.
Fundera över rörelsevidden då du måste kunna dra klänningen över huvudet där den är som smalast (nedanför ärmkilarna men ovanför kjolkilarna). Din kroppsform spelar roll, till exempel behöver breda axlar eller en större byst mer plats. På den här klänningen tar du inte mått runt bröstkorgen/bysten för att få fram panelernas bredd, utan runt midjan där klänningen blir som smalast. Bysten kommer få mer plats med hjälp av ärmkilarna och ärmkonstruktionen. Om du har stora skillnader mellan midja och byst måttmässigt, kan det vara bra att först sy klänningen i ett skräptyg, eller rita upp mönsterdelarna på ett papper och beräkna om måtten blir bra.
Börja med att ta alla mått du behöver till de olika bitarna. De raka panelerna (A) räknas ut genom att ta klänningens totala längd – ärmbredden/2 (eftersom ärmen viks dubbel). Hur bred ska ärmen (C) vara? Jag gjorde min ca 40 cm i storlek small. Jag skulle tänka mig att du kan utgå från samma mått och öka 2 cm för varje storlek (small, medium, large). Men prova på dig själv; ärmen ska vara nog bred för att kunna läggas runt axeln och sluta vid din armhåla ungefär. Rörelsevidd får du från kilen (D), där den korta biten går ut i ärmen och den längre hela vägen ned längs sidan. Kilarna (B) börjar i midjan och slutar i klänningens nederkant. Mät från midjan och ner till golvet, eller så lång du vill ha klänningen.
Lägg till 2 cm sömsmån i alla kanter som ska fållas och 1-2 cm sömsmån runt resten av kanterna.
Räkna ut/rita upp dina bitar på en bit papper och lägg ut dem så tygeffektivt som möjligt.
Rita upp mönsterdelarna på tyget med en krita.
Klipp ut.
Börja med att fålla ärmbitarna på den bredaste sidan (C), det som ska bli halsöppningen. Sy sedan ihop dem med ett par stygn i varje kant så de sitter fast med varandra, ca 1-2 cm i varje ände. Mellan sömmarna bildas ett hål, det blir din halsöppning.
Klipp upp fram och bakstycket (A) och sy fast kilarna (2 av B) som ska vara mitt i styckena.
Sy fast kilarna (de andra två B) som ska vara på sidorna i framstycket, en på varje sida.
Sy fast ärmbitarna (C) i fram och bakstycket (A). Panelernas kortsida sys ihop med en bit av ärmarnas långsidor. Det här är enklare när ärmbitarna sitter ihop med varandra med ett par stygn (se punkt 6).
Lägg ut klänningen plant på golvet med avigsidan utåt och nåla fast ärmkilarna i framstycket och ärmbiten. Sy fast, och upprepa med andra sidan.
Sy ihop ärmarna från kilen och ut till handleden.
Sy ihop klänningen i sidorna.
Prova in längd, fålla, fäll sömmar.
Såhär ser en schematisk bild av alla delar ut:
Vill du ha fler tips och beskrivningar på hur du ska göra de olika stegen? Kolla i så fall in min beskrivning på den gula klänningen där jag går igenom hur du nålar, syr fast kilar och får snygga sömmar.
Det är lite pinsamt att erkänna, men jag har ju faktiskt haft min kappa i flera år utan att göra en beskrivning och rita ut mönstret på den. Jag skulle kunna skylla på att jag ville fälttesta den först så att jag inte ger er dåliga tips, men sanningen är en blandning mellan lathet och att jag helt enkelt glömt bort det. Men skam den som eh…sopar saker under mattan? Så nu kommer både mönster, beskrivning och förklarande bilder. Den här beskrivningen är kortare än den för den medeltida klänningen, då jag hoppat över detaljer och knep som jag beskriver där. Så vill du ha extra mycket tips, läs den beskrivningen också!
Jag började med en inspirationsskiss, mycket viktigt. Skissen är fyra år gammal ungefär, på den ligger nyritade mönsterdelarna och en schematisk bild av kappan när den är hopsydd.
Att sy den här kappan är inte så annorlunda mot att sy en vanlig klänning, med skillnaden att den är öppen fram förstås. Eftersom kappan är ett ytterplagg så vill jag också ha en lite lösare passform, eftersom jag oftast har flera lager kläder under.
När jag tog mått till kappan utgick jag från de här nedan, bytte “klänningens längd” mot kappans längd och ökade sen på ärmhålet några cm, samt omkretsen runt överkroppen med några cm för att få plats med kläder under. Kappan har också bredare framstycken än halva totala omkretsen eftersom jag vill kunna dra den lite omlott när det är kallt och regnigt. Jag har för mig att jag la till 6-8 cm på varje framstycke efter att jag hade räknat ut vilken omkrets det färdiga plagget skulle ha, delat upp det i två för bakstycke och framstycken. Framstyckena är alltså en fjärdedel av den totala omkretsen + ca 6 cm.
Kappans längd mäts från axelns högsta punkt/nackkotan som sticker ut lite.
Kilens längd = kappans längd – från axel till midja
Kappans bredd = överkroppens bredaste punkt + extra vidd för att rymma kläder under
Ärmhålet mäts löst runt armleden
Ärmens längd mäts från mitt på armleden, förbi böjd armbåge, till handleden.
Mät löst runt handleden för att enkelt kunna dra på och av kappan.
Lägg på 1,5 cm sömsmån på alla sidor.
Rita ut bitarna och skriv ner alla mått på ett papper. Basen/bredden på kilen (C) beror lite på dina övriga mått, men var inte rädd för att göra breda kilar. 60-80 cm behövs för att kappan ska gå att dra ihop över flera lager klänningar, och falla snyggt.
Ärmen (D) har en ärmkulle och sömmen sitter under armen. Ärmkullen är ca 6-8 cm hög beroende på din storlek och dina mått. Prova dig fram! Den lilla fyrkantiga kilen (E) kallas ärmspjäll och sitter mitt i armhålan under armen. Den sys fast i både ärmen och fram (A) och bakstycket (B) och ger dig vidd och rörlighet i ärmen och är ett sätt att spara tyg då ärmen kan klippas ut smalare, och sedan få vidd i ärmhålet med hjälp av kilen. Du kan också sy kappan utan ärmspjäll, gör då ärmen lika bred som ärmhålet.
Sy ihop kappan i följande ordning:
Börja med att sy på sidornas kilar i framstycket, klipp upp bakstycket och sy i kilen där, eller sy i kilen i ett helt delat bakstycke.Pressa sömmarna.
Sy ihop axlarna med varandra, pressa.
(Om du syr på maskin kan du göra den här punkten nu, annars väntar du till punkt 5.) Sy fast ärmspjällen i ärmarna längs med ena sidan så de sitter fast.
Nåla fast ärmarna i fram och bakstycket medan de ligger på ett plant underlag (ingen isydd ärm behövs här), sy fast dem och pressa.
Tråckla fast ärmspjällen i ärmen och fram och bakstycket och sy fast. Pressa. Den här punkten är lättast att göra för att få ett snyggt ärspjäll om du är ovan, och används också när du syr på hand. På maskin blir det bökigt att sy fast hela nu, så där kan du göra punkt 3.
Sy ihop kappan i ärmarna och sidorna, pressa.
Prova in halshål och urklippet fram, vik först tyget tills du blir nöjd med form och fall, då klipper du bort det överflödiga tyget på framstyckena.
Fålla kanter, fäll sömmar och dekorerar om du vill.
Klart!
Bra tips:
Kilarna i kappan är breda, det ger ett snyggt fall och gör att jag kan dra ihop kappan runt mig även om jag har flera kjolar under.
Halsöppningen i framstycket klipper jag till när kappan är hopsydd, då kan jag enkelt ta på mig den och rita ut öppningen så den blir snygg.
Det här är en beskrivning där jag noggrant går igenom alla steg för att sy en “vanlig” vikingatida eller medeltida klänning med raka paneler och kilar. Den här sortens konstruktion återfinns i olika variationer i vikingatida fynd och hela vägen genom medeltiden, och fungerar både på särkar och överklänningar. Under 1300talet förändras mönsterkonstruktionen då modet blev snävt och snört eller knäppt, tajta kläder sys annorlunda. Men för en klänning eller kjortel som du drar över huvudet fungerar den här metoden bra! Mansplaggen kan konstrueras enligt samma princip, med små förändringar och kortare längd.
Såhär ser den färdiga klänningen ut. Inlägget innehåller massor av bilder och tips på hur du får till krångliga partier och sömnadsproblem som kan dyka upp.
Ärmen är en isydd ärm i två bitar, men det är inte den enda konstruktionen på ärm som du hittar under perioden. Vanliga raka ärmar, ärmar med ärmkullar och s-ärmar används också. Till en vanlig linnesärk behöver du inte heller göra en isydd ärm utan kan sy ärmen som jag beskriver i “sy en linnesärk vettja”.
Knep och tips:
Lägg nålarnas knappar åt höger eller vänster när du nålar beroende på om du är vänster eller högerhänt så blir det enklare att dra ut dem medan du syr.
Om du istället syr för hand, nåla längs med tygkanterna så är det lättare att hålla i tyget utan att sticka sig själv.
Tråckla ihop sömmar som du vill kunna prova så slipper du oroa dig för att sticka dig själv, och ser enklare hur fall och passform blir på det färdiga plagget. Exempel på sömmar som är bra att tråckla först är ärmhålssömmen när du syr fast ärmarna.
När du nålar ihop långa kilar klippta på snedden med de raka panelerna, lägg kilen underst och den raka biten ovanpå när du nålar och syr. Då töjer sig kilen mindre och sömmen blir snyggare.
Lägg tid på att passa in ärmarna snyggt och var inte rädd för att klippa ur ärmhålen ganska mycket. Plagget blir finare om ärmen börjar uppe på axeln och inte en bit ner längs armen.
Två, fyra eller fler kilar? Två kilar räcker för kortare plagg, samt underkläder. Fyra kilar ger mer vidd, vackrare fall och en jämnare fördelning av tyget. Fundera över vilket plagg du ska sy, och vilka egenskaper som är viktiga. Titta också på bilder och fyndmaterial för att se exempel på hur kilarna användes och hur många som fanns.
Längd arm från axel-förbi armbåge böjd i 90 grader- handen.
Omkrets handled (mät runt knuten hand för att enkelt få på och av ärmen).
Omkrets ärmhål (ta en lös t-shirt till hjälp om du är osäker, ärmhålet ska sitta lite löst, men inte säckigt.
Längd axel-midja/höftkant. (på kvinnoplagg sätter jag i kilarna i midjan, på mansplagg vid höften)
Mönsterbitar och urklipp:
Rita ut alla delar som du behöver på ett papper.
Räkna ut vilka mått varje del behöver: fram och bakstycket ska tillsammans bli omkretsen runt överkroppen. Lägg till sömsmån 1-2 cm på alla kanter. Kanter som ska fållas såsom nederkanten och ärmhålen ska ha 1 cm till i sömsmån. Lägg till rörelsevidd (extra rymd i plagget för att det ska kunna ta på och av, samt gå att röra sig i) på ca 4-8 cm.
Rörelsevidden gör mycket för plaggets utseende, fall och form. I storlek s lägger jag till ca 4 cm runt överkroppen. Prova gärna det nya måttet runt din överkropp och känn efter så du enkelt kan dra måttbandet upp och ned, andas, röra dig osv.
Tvätta och stryk tyget innan du använder det, kontrollera så det inte är skadat eller har dragit sig snett. Mät ut alla delar inklusive sömsmån och rörelsevidd på tyget. Rita ut alla delar med en tygkrita innan du klipper, så är du säker på att allt ryms.
Om du inte gjort ärmar förut så kan det vara bra att göra en toile; en provärm i skräptyg som du provar in. En tvådelad ärm är en S-ärm som klipps i två delar. Som du ser så är delarna asymmetriska så kom ihåg att märka upp vad som är fram och bak på ärmarna.
I vilken ordning sys delarna ihop?
Jag börjar med att sy ihop mina ärmar, sedan syr jag på kilarna på klänningsdelarna och därefter syr jag ihop klänningen i axlarna och sidorna. Sist passar jag in ärmarna i klänningens ärmhål. Den här klänningen är sydd på symaskin, men du kan lika gärna sy för hand med för och efterstygn.
Jag gör klart en söm åt gången; nåla, sy, pressa, klipp, pressa. När hela klänningen är hopsydd så fäller jag sömmarna och fållar för hand. På det här sättet blir inte sömmarna knöliga eller klumpiga eftersom sömmarna är färdigklippta och pressade när en ny söm korsar dem. Jag rekommenderar verkligen att du tar dig tid att pressa sömmarna ordentligt, det gör stor skillnad för plagget. Om du inte vill fälla sömmarna i ett ulltyg kan de lämnas pressade, medan ett linnetyg (och alla andra tyger som trådar sig) sicksackas direkt när de är utklippta, innan de sys ihop. Kanterna kan också sicksackas för hand (kastas) eller lämnas råa om du viker dem dubbelt när du fäller dem.
Hur du syr ihop klänningen steg för steg:
1. Nåla ärmarnas ena söm. När du nålar ihop två tygbitar är det viktigt att du lägger dem på ett plant, gärna glatt underlag så de inte sträcks ut ojämnt. Undvik att ha bitarna i knäet, under katten eller hopknövlade i en hög.
2. Sy sömmen med raksöm, fäst i början och slutet genom att sy fram och tillbaka på samma ställe.
Här har jag 1 cm sömsmån. Jag tar ut nålarna samtidigt som jag syr, vilket går fort och lätt med nålar som ligger åt rätt håll, på tvären och med knappen mot den hand jag föredrar att använda. Om du har ett tyg som gärna fransar upp sig och har tänkt fälla sömmarna så är det enklare med 1,5 cm sömsmån som kan klippas rent från lösa trådar allteftersom du fäller ner sömmarna.
3. Pressa sömmarna med strykjärn. En tunn fuktad duk kan läggas mellan plagget och strykjärnet för att undvika märken på tyget om det är känsligt. (Skillnaden på en pressad och en opressad söm.)
Pressa först isär sömmen och låt den svalna. Klipp sedan ner den ena kanten till ungefär halva bredden och pressa den andra sömmen över så bara en sömsmån är synlig. På det här sättet behöver du bara fälla sömmen en gång.
4. Nåla och sy ihop andra ärmsömmen.
Pressa sedan den på samma sätt som den första sömmen. Det här är enklast om du har en ärmstrykbräda att arbeta med, annars får du pressa sömmen med ärmen liggandes och sedan stryka till ärmen. Försök undvika att pressa kanterna där ärmen är vikt.
När ärmarna är klara börjar jag med kilarna. Klänningen består av 4 kilar; en i varje sida, en fram och en bak. Kilarna ger rörelsevidd nedtill och bildar ett fint fall på klänningen. På kvinnoplagg vill jag att kilarna ska börja i midjan eftersom det blir ett finare fall och en mer smickrande siluett. På mansplagg syr jag i dem lite längre ned då jag inte vill markera en mjukt rundad midja…
5. Eftersom kilarna är klippta diagonalt över tyget så kommer de kunna stretcha/töja ut sig mer än fram och bakstycket när de sys. Speciellt med gamla maskiner där pressarfotstrycket inte kan ställas in finns det en möjlighet att det undre tyget matas igenom fortare medan pressarfoten trycker ut det övre tyget. Därför är det viktigt att nåla eller tråckla fast alla kilar noga innan de sys, även om du syr för hand. För att kilarna ska sitta fint så nålar jag fast dem med fram och bakstyckena platt på golvet, med kilen underst. Det plana golvet gör att kilen inte töjer ut sig. När jag syr ihop sömmarna vill jag också ha kilen underst, för att undvika att den pressas ut och töjer sig.
6. En kil skarvas ihop och den sätter jag mitt bak eftersom det kan vara svårare att få till en skarvad kil bra när jag syr ihop den med bakstycket. Två skarvade kilar kan istället sättas in i varje sida, eftersom det är enklare att sy ihop allt snyggt där.
7. För att kunna sätta i kilarna i fram och bakstycke klipper jag upp styckena från nederkanten och upp till midjan – 1,5 cm. Kilen ska alltså vara längre än slitsen som jag klipper upp för att kunna sys i snyggt. Jag ritade en bild på hur jag brukar sy i kilarna på maskinen för att få ett fint resultat. Det är lite svårt att förklara med bild och text, men tanken är att du syr i kilarna som vanligt, men sparar själv spetsen (ungefär 10 cm) till sist. Den syr du sedan med kilen liggandes överst, och sista biten med minimal sömsmån, för att kunna vända i kilens spets. På riktigt blir det här lite knöligt och svårt att se i symaskinen, men ge inte upp! Ett litet litet veck gör inget, det pressas ut. Du kan också sy till spetsen med kilen överst, fästa och sedan upprepa från andra hållet. Det viktiga är att sömmen går ihop exakt.
När alla kilarna är isydda pressas sömmarna, klipps ner, och pressas till ena sidan. Jag väljer att pressa alla sömmar bakåt för att jag tycker att det ser snyggt ut, men praktiskt spelar det ingen roll.
8. När kilarna är fastsydda så börjar jag rita ut halshål och ärmhål på fram och bakstycket. Jag lägger styckena på varandra, markerar upp mitten och ritar upp ett litet/snävt halshål, mitt är 18 cm tvärsöver (då blir halshålet ca 20 cm tvärsöver när det är fållat). Jag kommer senare klippa till formen fram för att få en djupare ringning. Genom att mäta från min hals, över axeln och till armleden får jag hjälp med att veta hur långa axelsömmar jag behöver, har du en toile så kan du använda den här.
Sedan ritar jag ut armhålen; bak är de ganska raka, medan de är lite mer svängda på framstycket. Formen beror på din kropp och dina mått, och längden på ärmhålet får du fram eftersom du redan gjort två bra ärmar som du kan mäta (jag mäter omkretsen runt den färdiga ärmen och delar med två, kom ihåg att lägga till sömsmån för ärmhålet). Ärmhålet ska vara lite mindre än själva ärmen för att du ska kunna göra en isydd ärm (ca 2-3 cm mindre här).
Axelsömmen kommer också slutta lite, jag klipper bort 1 cm så klänningen ska ligga bättre över axlarna. Har du starkt sluttande axlar kan du behöva klippa bort mer, har du raka axlar behöver du kanske inte klippa alls. Titta i spegeln och fundera, men klipp aldrig mer än 3-4 cm.
Först klipper jag fram och bakstycket samtidigt, och sedan klipper jag till de sista linjerna på framstycket; ärmhålen tas ur lite mer och halsen blir djupare. Jag sparade bitarna så att du ska kunna se hur skillnaden blev.
9. Axlarna nålas ihop och sys med raksöm. Sedan pressar jag isär sömmen, klipper ned ena sömsmånen och pressar bak bägge sömsmånerna.
10. Sy ihop klänningens sidor, från ärmhålet och ned till fållen. Gör på samma sätt som ovan med nålning, sömnad och pressning.
11. Det sista steget är att sy fast ärmarna på klänningen, och det beskriver jag också i det här inlägget. Jag börjar med att pressa två veck i varje arm, en som är mitt på axeln och en som är mitt i armhålan. Eftersom ärmarna är asymmetriska så är det inte riktigt lika mycket tyg på fram och baksidan, sträckan som går från armhålan och till axeln på armens baksida är något längre och det är helt normalt då du behöver mer rörelsevidd åt det hållet.
12. Jag trär in ärmen i klänningen, räta mot räta, och nålar fast mitt uppe på ärmen mot axelsömmen, och ärmhålan med sidsömmen på klänningen. Sedan nålar jag ihop tygerna helt slätt under armen.
13. Ärmen innehåller mer tyg än ärmhålet, vilket leder till att tyget blir lite vågigt. Sy i en tråckeltråd i ärmens övre halva, eller fördela tyget för hand så att det går att nåla ihop ärm och ärmhåla utan att det bildas veck. Jag drar ihop ärmkullens tyg försiktigt samtidigt som jag sträcker ärmhålets tyg. Ge inte upp om det inte blir perfekt från början, det här kan ta lite tid att få snyggt!
14. Nåla ihop armhålet på ett ungefär, och tråckla sedan ihop det så du är nöjd med resultatet. Blir det inte bra nu, så blir det inte bättre av att sys på maskin… Vänd klänningen ut och in, prova och se efter så ärmkullen ligger snyggt över axeln och ärmen inte drar sig någonstans. När du är nöjd vänder du klänningen till avigan med ärmen i klänningen och syr fast ärmen.
15. Pressa sedan ärmsömmen med hjälp av en ärmbräda. Jag tycker att det är enklast att pressa ärmsömmen åt varsitt håll för att få en mjuk rundning, men du kan pressa sömmen åt samma håll som de tidigare du gjort också.
16. Prova klänningen och justera ärmlängd, nederkantens fåll och halslinningen så du är nöjd med dessa. Jag klippte av klänningen så den blev något kortare framtill för att inte kliva på fållen, men ändå behålla känslan av längd runt resten av omkretsen nedtill. Ärmarna ska vara lagom långa även då du böjer på armbågen eller lyfter armen, så när armen hänger rakt ned ser de lite för långa ut. Halshålet ska vara nog stort så det går att dra av och på sig klänningen.
17. Fålla alla kanter för hand, jag rullade fållen (vek den dubbel) till ungefär 4-6 mm bredd och sydde ner den med kaststygn. Runt halslinningen sydde jag sedan ett varv med pricksöm för att stadga hålet och hindra det från att töja sig. Alla sömmar syddes ned med kaststygn.
Sedan ritar jag ut armhålen; bak är de ganska raka, medan de är lite mer svängda på framstycket. Formen beror på din kropp och dina mått, och längden på ärmhålet får du fram eftersom du redan gjort två bra ärmar som du kan mäta (jag mäter omkretsen runt den färdiga ärmen och delar med två, kom ihåg att lägga till sömsmån för ärmhålet). Ärmhålet ska vara lite mindre än själva ärmen för att du ska kunna göra en isydd ärm (ca 2-3 cm mindre här).
14. Nåla ihop armhålet på ett ungefär, och tråckla sedan ihop det så du är nöjd med resultatet. Blir det inte bra nu, så blir det inte bättre av att sys på maskin… Vänd klänningen ut och in, prova och se efter så ärmkullen ligger snyggt över axeln och ärmen inte drar sig någonstans. När du är nöjd vänder du klänningen till avigan med ärmen i klänningen och syr fast ärmen.
15. Pressa sedan ärmsömmen med hjälp av en ärmbräda. Jag tycker att det är enklast att pressa ärmsömmen åt varsitt håll för att få en mjuk rundning, men du kan pressa sömmen åt samma håll som de tidigare du gjort också.
