In this tutorial, a gore is a triangular-shaped piece of fabric sewn into the garment. A gusset is a square piece of fabric, sewn into the armpit to add movability and space, used on shifts and shirts to take a few examples.
How do they work?
A gore inserted in your sleeve will add space and freedom of movement. Depending on the placement of the gore in the sleeve, it will add space to different effects, like moving your arm up and forward or adjusting your sleeve to larger muscles in your arms.
Why do you want to use gores in sleeves?
Gores might have several reasons to be where they are:
To save fabric while cutting out your fabric pieces.
To add movability by cutting the gore on another grain than the rest of the sleeve.
To mend a broken sleeve or seam.
To enlargen a sleeve being to narrow.
Gores might be inserted while making your garment, but also afterwards if you feel a need to adjust the fit. This guide shows you how to put in a gore in a cut slit at the front of the sleeve, but you can also add gores to the seam on an S-shaped sleeve. The principle is the same; fitting the sleeve into the armhole and then adding as much gore as you need to make the sleeve ”whole”.
An example of how this method was used during the medieval period is the Moy Bog dress, which has a similar gore. Maybe an adjustment to add space to a new wearer that had more mass over arms and shoulders?
The easiest way to make well-fitted sleeve gores is to cut out a piece of fabric, pin/baste it on the inside of the assembled garment, and sew it in place. Here is a step to step guide on how I do:
14th-15th c short sleeved dress
This dress has a tight fit, and I decided on a small gore in the sleeve front to add a bit more flexibility and movement.
I started with inserting the sleeve in the armhole and then cutting up a slit in the front to make the sleeve fit all around (this means you will have to make a sleeve that has a slightly smaller measure than the armhole if you make a new dress.) When I am satisfied with the inserted sleeve and slit, I press the seam allowance to the inside and start with the pattern for the gore.
Put a piece of paper on the inside of the dress, and smooth the fabric on top of this. Draw a paper draft for the gore by tracing the ”hole” on your paper. Very easy!
Add seam allowance around the draft, and cut out.
Put the paper pattern onto fabric and draw + cut two gores, one for each sleeve. Remember to mirror the pattern and mark the gore with up/down and front/back.
Fit the fabric gores into the sleeve slits, and pin in place (here I worked on the inside, but if you find it easier you can work from the outside of the garment).
This is what it looks like from the right side of the dress:
With pins in place, baste or sew the gore into your garment. Here I used small whip stitching, not bothering with basting. But if you are unsure or want to test the fit before sewing, basting is a great way to do that. Fastening the gore from the right side of the garment makes it easy to get a good result, since you can see the result while sewing.
When I have inserted the gore, the seam allowance is most often pressed to either side (down to the sleeve) and whip stitched down. I always press the s.a towards the bigger fabric piece. For example, sewing it down onto the sleeve and/or body piece. After that, it is all done!
The new blue gown also has a gore in the front of the sleeve, barely visible but great for movement!
This is my early 14th century outfit, hand-stitched and made with inspiration from medieval manuscript sources, like the Luttrell Psalter from early 14th c England.
I made the dress for my video project and wanted to put together a whole outfit that would fit in the same time period. It turned out super comfy, maybe I could wear it instead of my comfy pants indoors..?
I also made it so it would be usable in the viking outfit if I would be in need of a thin woollen dress/kirtle under the apron dress. Hence the looser sleeves, shorter length and not so wide neckline. It is certainly not the most fashionable 14th c outfit, rather an outfit for work, like in my market stall. (Uhum, much suitable, very nice thinking there…)
This dress will be featured in my online lecture about Medieval Dress (only in Swedish right now!) and as I know that many of you readers are Swedes or understand Swedish, I will post a link to the lecture here. For you non-Swedish speakers; I have not forgotten you, and will strive to translate interesting parts of the video to English and post it on a Youtube channel in the future.
Until then, here’s a list of the materials used in the outfit if you get interested in making your own.
What items do you need?
For my outfit in size small-medium, based on fabrics 150 cm width
Linen shift, 2 meters. Linen thread and beeswax for sewing.
Wool kirtle as the visible layer. 2,6-3 meters of wool fabric. Wool, linen or silk thread for sewing.
Birgitta cap + linen half circle veil. 60 cm thin linen. Thin linen thread and beeswax.
Linen apron. 100*80 cm of sturdy linen, linen thread and beeswax.
Wool hose/socks. Around 70*100 cm wool twill.
Leather turn shoes.
Garters in wool or silk for the hose. Fabric scraps, woven ribbons or braids can be used.
Purse, here in brick stitched silk with silk tassels and a silk tablet woven band. Made by my friend Jenny!
I have been reading up on 15-16th century medieval Europe, including art and clothing, for some years now and haven’t really been into the 14th century for a while; I even sold of my Moy Bog gown and some other dresses. But then my friend J told me she wanted to brick stitch embroider a couple of purses, and I could have one in exchange for a minor handcraft effort (at least I thought so- I’m not really into embroidery…) and then I would need a fitting dress to that… And in almost no time I had this one finished, a hand-stitched cotehardie made of thin wool twill, with silk lining, silk lacing at the front and short sleeves.
The dress is for the higher classes, and in pictures from the late 14th century, it is worn with a kirtle underneath (a tight-fitting dress often with buttoned sleeves). Then it seems like the dress remains in the beginning of the 15th century, and is worn as a kirtle/middle dress with loose sleeves for a more fashionable look. After that, the dress seems to change a bit into the waist seam dresses (like my blue Weyden dress). This kind of dresses is very common in contemporary art and you can see them in different countries, with long or short sleeves, a laced front or a hidden side lacing, and with buttons or lacing at the sleeves.
If you would like to make a dress like this for yourself, search late 14th and early 15th art sources (I have some at my reading tips) or look at my Pinterest board about cotehardies.
Here are my best tips for making the dress fit nicely:
Fit the sleeves in carefully, they should be snug around the arm for both good movement and the right look.
Make the lacing holes 1,5-2 cm from each other, no more, to make sure the lacing will not show the shift underneath.
Use a lining inside the dress to make it more supportive for the bust, to add shape and draping to the skirt. If you have a tight fabric budget; just line the upper body.
Try the dress on often during your work with it, and make the lacing before hemming and neckline. Also, you may fit in the dress at the end for that perfect look by leaving the side seams open until last. These are also good to leave open (just back stitch them and secure the selvedges if necessary by zigzag or whip stitches) for adjusting shape, support or weight loss/gain in an easy and fast way.
In these photos, it is worn with loose silk brocade sleeves, but I’m planning on making a kirtle for it with long sleeves to wear under. On the head, I wear my hair in temple braids, and then a silk tablet woven hairband. The veil is pinned down to that, and then I have a woollen hood for warmth. The gloves are modern and just for warmth, it was really chilly to go out with just one dress.
This was the first event trying it out, and after that, I have been adjusting the dress a bit. Inside lining; the silk fabric getting snowy outside.
Hairband, pins and veil.
Historical accurate? The model is quite common for the late 14th and early 15th century, and the silhouette of the period is a rather straight and smooth one, which I have tried to achieve by making the dress a bit loosely fitted around the waist and hip area, in order to get the lean look of the time (I am built a bit too curvy for the 14th c ideal). The woollen twill fabric with its blue colour is representative for the periods upper class, blue is a common colour in women´s clothing during the medieval period, and the twill weave is fine and good looking. Dresses showed in period art often has a contrasting coloured lining, but it seems that this was most often in wool, linen or mixed fibre fabric, while silk blends seem to be more common during the 16th century. For a more historical dress, I would have lined the dress in very thin wool or made the whole dress out of silk. The pink, hand woven silk was chosen for its cheap price (1/3 of a wool fabric of the same weight), its look and the lightness of the fabric, making the dress comfortable and not hot at all.
I made H some new clothes for this years medieval week at Gotland. He had several tunics already, but this one is made of thinner wool and will be a little less warm hopefully. For H, being comfy and not overly warm is more important than finding the correct seams and construction for the period. But I talked him into the tighter underarms, so the style would be that of middle-late 14th century. The hosen is made of a thin, somewhat loose twill and is really soft and nice to wear against the skin. One should never underestimate the importance of choosing nice cloth and making clothes that are comfortable to wear! It doesn’t matter if you have the most awesome outfit ever, if it’s to warm and complicated to wear it will end up in the closet…
The hood is made of a really nice fabric and have oak leaves around the edge, and metall buttons at the front. The hat is made of felted wool, and is a little early for the period, but a nice way to protect face and head from sun and weather. Under the hat is a linen coif. I made the pilgrim bag bigger than the period ones probably was, and H choose how high up he wanted to wear it. Since he likes to stash lots of things in his bag, including tablet, water bottle and other “must haves” the bag will hang more secure and tight against the body with a shorter shoulder strap.
The tunic, hosen, bag and hood is made of wool, with seams in waxed linen and/or silk thread. Some seams are machine stitched, but most are made by hand, and then pressed down with iron and casted with silk. Undertunic/shirt, breeches and coif is made of linen. The shoes belongs to his viking garb and the belt and bag is some old larping outfit. Ready for Visby!
Det här är en beskrivning där jag noggrant går igenom alla steg för att sy en “vanlig” vikingatida eller medeltida klänning med raka paneler och kilar. Den här sortens konstruktion återfinns i olika variationer i vikingatida fynd och hela vägen genom medeltiden, och fungerar både på särkar och överklänningar. Under 1300talet förändras mönsterkonstruktionen då modet blev snävt och snört eller knäppt, tajta kläder sys annorlunda. Men för en klänning eller kjortel som du drar över huvudet fungerar den här metoden bra! Mansplaggen kan konstrueras enligt samma princip, med små förändringar och kortare längd.
Såhär ser den färdiga klänningen ut. Inlägget innehåller massor av bilder och tips på hur du får till krångliga partier och sömnadsproblem som kan dyka upp.
Ärmen är en isydd ärm i två bitar, men det är inte den enda konstruktionen på ärm som du hittar under perioden. Vanliga raka ärmar, ärmar med ärmkullar och s-ärmar används också. Till en vanlig linnesärk behöver du inte heller göra en isydd ärm utan kan sy ärmen som jag beskriver i “sy en linnesärk vettja”.
Knep och tips:
Lägg nålarnas knappar åt höger eller vänster när du nålar beroende på om du är vänster eller högerhänt så blir det enklare att dra ut dem medan du syr.
Om du istället syr för hand, nåla längs med tygkanterna så är det lättare att hålla i tyget utan att sticka sig själv.
Tråckla ihop sömmar som du vill kunna prova så slipper du oroa dig för att sticka dig själv, och ser enklare hur fall och passform blir på det färdiga plagget. Exempel på sömmar som är bra att tråckla först är ärmhålssömmen när du syr fast ärmarna.
När du nålar ihop långa kilar klippta på snedden med de raka panelerna, lägg kilen underst och den raka biten ovanpå när du nålar och syr. Då töjer sig kilen mindre och sömmen blir snyggare.
Lägg tid på att passa in ärmarna snyggt och var inte rädd för att klippa ur ärmhålen ganska mycket. Plagget blir finare om ärmen börjar uppe på axeln och inte en bit ner längs armen.
Två, fyra eller fler kilar? Två kilar räcker för kortare plagg, samt underkläder. Fyra kilar ger mer vidd, vackrare fall och en jämnare fördelning av tyget. Fundera över vilket plagg du ska sy, och vilka egenskaper som är viktiga. Titta också på bilder och fyndmaterial för att se exempel på hur kilarna användes och hur många som fanns.
Längd arm från axel-förbi armbåge böjd i 90 grader- handen.
Omkrets handled (mät runt knuten hand för att enkelt få på och av ärmen).
Omkrets ärmhål (ta en lös t-shirt till hjälp om du är osäker, ärmhålet ska sitta lite löst, men inte säckigt.
Längd axel-midja/höftkant. (på kvinnoplagg sätter jag i kilarna i midjan, på mansplagg vid höften)
Mönsterbitar och urklipp:
Rita ut alla delar som du behöver på ett papper.
Räkna ut vilka mått varje del behöver: fram och bakstycket ska tillsammans bli omkretsen runt överkroppen. Lägg till sömsmån 1-2 cm på alla kanter. Kanter som ska fållas såsom nederkanten och ärmhålen ska ha 1 cm till i sömsmån. Lägg till rörelsevidd (extra rymd i plagget för att det ska kunna ta på och av, samt gå att röra sig i) på ca 4-8 cm.
Rörelsevidden gör mycket för plaggets utseende, fall och form. I storlek s lägger jag till ca 4 cm runt överkroppen. Prova gärna det nya måttet runt din överkropp och känn efter så du enkelt kan dra måttbandet upp och ned, andas, röra dig osv.
Tvätta och stryk tyget innan du använder det, kontrollera så det inte är skadat eller har dragit sig snett. Mät ut alla delar inklusive sömsmån och rörelsevidd på tyget. Rita ut alla delar med en tygkrita innan du klipper, så är du säker på att allt ryms.
Om du inte gjort ärmar förut så kan det vara bra att göra en toile; en provärm i skräptyg som du provar in. En tvådelad ärm är en S-ärm som klipps i två delar. Som du ser så är delarna asymmetriska så kom ihåg att märka upp vad som är fram och bak på ärmarna.
I vilken ordning sys delarna ihop?
Jag börjar med att sy ihop mina ärmar, sedan syr jag på kilarna på klänningsdelarna och därefter syr jag ihop klänningen i axlarna och sidorna. Sist passar jag in ärmarna i klänningens ärmhål. Den här klänningen är sydd på symaskin, men du kan lika gärna sy för hand med för och efterstygn.
Jag gör klart en söm åt gången; nåla, sy, pressa, klipp, pressa. När hela klänningen är hopsydd så fäller jag sömmarna och fållar för hand. På det här sättet blir inte sömmarna knöliga eller klumpiga eftersom sömmarna är färdigklippta och pressade när en ny söm korsar dem. Jag rekommenderar verkligen att du tar dig tid att pressa sömmarna ordentligt, det gör stor skillnad för plagget. Om du inte vill fälla sömmarna i ett ulltyg kan de lämnas pressade, medan ett linnetyg (och alla andra tyger som trådar sig) sicksackas direkt när de är utklippta, innan de sys ihop. Kanterna kan också sicksackas för hand (kastas) eller lämnas råa om du viker dem dubbelt när du fäller dem.
Hur du syr ihop klänningen steg för steg:
1. Nåla ärmarnas ena söm. När du nålar ihop två tygbitar är det viktigt att du lägger dem på ett plant, gärna glatt underlag så de inte sträcks ut ojämnt. Undvik att ha bitarna i knäet, under katten eller hopknövlade i en hög.
2. Sy sömmen med raksöm, fäst i början och slutet genom att sy fram och tillbaka på samma ställe.
Här har jag 1 cm sömsmån. Jag tar ut nålarna samtidigt som jag syr, vilket går fort och lätt med nålar som ligger åt rätt håll, på tvären och med knappen mot den hand jag föredrar att använda. Om du har ett tyg som gärna fransar upp sig och har tänkt fälla sömmarna så är det enklare med 1,5 cm sömsmån som kan klippas rent från lösa trådar allteftersom du fäller ner sömmarna.
3. Pressa sömmarna med strykjärn. En tunn fuktad duk kan läggas mellan plagget och strykjärnet för att undvika märken på tyget om det är känsligt. (Skillnaden på en pressad och en opressad söm.)
Pressa först isär sömmen och låt den svalna. Klipp sedan ner den ena kanten till ungefär halva bredden och pressa den andra sömmen över så bara en sömsmån är synlig. På det här sättet behöver du bara fälla sömmen en gång.
4. Nåla och sy ihop andra ärmsömmen.
Pressa sedan den på samma sätt som den första sömmen. Det här är enklast om du har en ärmstrykbräda att arbeta med, annars får du pressa sömmen med ärmen liggandes och sedan stryka till ärmen. Försök undvika att pressa kanterna där ärmen är vikt.
När ärmarna är klara börjar jag med kilarna. Klänningen består av 4 kilar; en i varje sida, en fram och en bak. Kilarna ger rörelsevidd nedtill och bildar ett fint fall på klänningen. På kvinnoplagg vill jag att kilarna ska börja i midjan eftersom det blir ett finare fall och en mer smickrande siluett. På mansplagg syr jag i dem lite längre ned då jag inte vill markera en mjukt rundad midja…
5. Eftersom kilarna är klippta diagonalt över tyget så kommer de kunna stretcha/töja ut sig mer än fram och bakstycket när de sys. Speciellt med gamla maskiner där pressarfotstrycket inte kan ställas in finns det en möjlighet att det undre tyget matas igenom fortare medan pressarfoten trycker ut det övre tyget. Därför är det viktigt att nåla eller tråckla fast alla kilar noga innan de sys, även om du syr för hand. För att kilarna ska sitta fint så nålar jag fast dem med fram och bakstyckena platt på golvet, med kilen underst. Det plana golvet gör att kilen inte töjer ut sig. När jag syr ihop sömmarna vill jag också ha kilen underst, för att undvika att den pressas ut och töjer sig.
6. En kil skarvas ihop och den sätter jag mitt bak eftersom det kan vara svårare att få till en skarvad kil bra när jag syr ihop den med bakstycket. Två skarvade kilar kan istället sättas in i varje sida, eftersom det är enklare att sy ihop allt snyggt där.
7. För att kunna sätta i kilarna i fram och bakstycke klipper jag upp styckena från nederkanten och upp till midjan – 1,5 cm. Kilen ska alltså vara längre än slitsen som jag klipper upp för att kunna sys i snyggt. Jag ritade en bild på hur jag brukar sy i kilarna på maskinen för att få ett fint resultat. Det är lite svårt att förklara med bild och text, men tanken är att du syr i kilarna som vanligt, men sparar själv spetsen (ungefär 10 cm) till sist. Den syr du sedan med kilen liggandes överst, och sista biten med minimal sömsmån, för att kunna vända i kilens spets. På riktigt blir det här lite knöligt och svårt att se i symaskinen, men ge inte upp! Ett litet litet veck gör inget, det pressas ut. Du kan också sy till spetsen med kilen överst, fästa och sedan upprepa från andra hållet. Det viktiga är att sömmen går ihop exakt.
När alla kilarna är isydda pressas sömmarna, klipps ner, och pressas till ena sidan. Jag väljer att pressa alla sömmar bakåt för att jag tycker att det ser snyggt ut, men praktiskt spelar det ingen roll.
8. När kilarna är fastsydda så börjar jag rita ut halshål och ärmhål på fram och bakstycket. Jag lägger styckena på varandra, markerar upp mitten och ritar upp ett litet/snävt halshål, mitt är 18 cm tvärsöver (då blir halshålet ca 20 cm tvärsöver när det är fållat). Jag kommer senare klippa till formen fram för att få en djupare ringning. Genom att mäta från min hals, över axeln och till armleden får jag hjälp med att veta hur långa axelsömmar jag behöver, har du en toile så kan du använda den här.
Sedan ritar jag ut armhålen; bak är de ganska raka, medan de är lite mer svängda på framstycket. Formen beror på din kropp och dina mått, och längden på ärmhålet får du fram eftersom du redan gjort två bra ärmar som du kan mäta (jag mäter omkretsen runt den färdiga ärmen och delar med två, kom ihåg att lägga till sömsmån för ärmhålet). Ärmhålet ska vara lite mindre än själva ärmen för att du ska kunna göra en isydd ärm (ca 2-3 cm mindre här).
Axelsömmen kommer också slutta lite, jag klipper bort 1 cm så klänningen ska ligga bättre över axlarna. Har du starkt sluttande axlar kan du behöva klippa bort mer, har du raka axlar behöver du kanske inte klippa alls. Titta i spegeln och fundera, men klipp aldrig mer än 3-4 cm.
Först klipper jag fram och bakstycket samtidigt, och sedan klipper jag till de sista linjerna på framstycket; ärmhålen tas ur lite mer och halsen blir djupare. Jag sparade bitarna så att du ska kunna se hur skillnaden blev.
9. Axlarna nålas ihop och sys med raksöm. Sedan pressar jag isär sömmen, klipper ned ena sömsmånen och pressar bak bägge sömsmånerna.
10. Sy ihop klänningens sidor, från ärmhålet och ned till fållen. Gör på samma sätt som ovan med nålning, sömnad och pressning.
11. Det sista steget är att sy fast ärmarna på klänningen, och det beskriver jag också i det här inlägget. Jag börjar med att pressa två veck i varje arm, en som är mitt på axeln och en som är mitt i armhålan. Eftersom ärmarna är asymmetriska så är det inte riktigt lika mycket tyg på fram och baksidan, sträckan som går från armhålan och till axeln på armens baksida är något längre och det är helt normalt då du behöver mer rörelsevidd åt det hållet.
12. Jag trär in ärmen i klänningen, räta mot räta, och nålar fast mitt uppe på ärmen mot axelsömmen, och ärmhålan med sidsömmen på klänningen. Sedan nålar jag ihop tygerna helt slätt under armen.
13. Ärmen innehåller mer tyg än ärmhålet, vilket leder till att tyget blir lite vågigt. Sy i en tråckeltråd i ärmens övre halva, eller fördela tyget för hand så att det går att nåla ihop ärm och ärmhåla utan att det bildas veck. Jag drar ihop ärmkullens tyg försiktigt samtidigt som jag sträcker ärmhålets tyg. Ge inte upp om det inte blir perfekt från början, det här kan ta lite tid att få snyggt!
14. Nåla ihop armhålet på ett ungefär, och tråckla sedan ihop det så du är nöjd med resultatet. Blir det inte bra nu, så blir det inte bättre av att sys på maskin… Vänd klänningen ut och in, prova och se efter så ärmkullen ligger snyggt över axeln och ärmen inte drar sig någonstans. När du är nöjd vänder du klänningen till avigan med ärmen i klänningen och syr fast ärmen.
15. Pressa sedan ärmsömmen med hjälp av en ärmbräda. Jag tycker att det är enklast att pressa ärmsömmen åt varsitt håll för att få en mjuk rundning, men du kan pressa sömmen åt samma håll som de tidigare du gjort också.
16. Prova klänningen och justera ärmlängd, nederkantens fåll och halslinningen så du är nöjd med dessa. Jag klippte av klänningen så den blev något kortare framtill för att inte kliva på fållen, men ändå behålla känslan av längd runt resten av omkretsen nedtill. Ärmarna ska vara lagom långa även då du böjer på armbågen eller lyfter armen, så när armen hänger rakt ned ser de lite för långa ut. Halshålet ska vara nog stort så det går att dra av och på sig klänningen.
17. Fålla alla kanter för hand, jag rullade fållen (vek den dubbel) till ungefär 4-6 mm bredd och sydde ner den med kaststygn. Runt halslinningen sydde jag sedan ett varv med pricksöm för att stadga hålet och hindra det från att töja sig. Alla sömmar syddes ned med kaststygn.
Förra helgen träffade jag duktiga fotografen Hanna och fick min vinterdräkt fotad. Fint väder, fint ljus och en fotograf som kan sina saker gör att medeltidskläderna får ett helt annat utseende, det blev nästan löjligt snyggt. Kan verkligen rekommendera att bli fotograferad i din medeltidsdräkt, har du lagt ner hundratals hantverkstimmar så känns det ju tråkigt att bara unna dräkten en snabb mobilbild eller två innan du drar ut med den på event.
Underst en linnesärk, och sedan min röda ylleklänning med långa ärmar och snörning. Över den hade jag blå överklänningen med knappar, rosa lösärmar, en hätta, nålbundna vantar och skärpet med en bältespåse. Birgittahätta närmast huvudet, och sedan en slöja som nålas fast i den. På vintern nålar jag också fast hättan i klänningen så det inte blåser in kall luft, och ett par nålar håller också upp lösärmarna. Varmt och skönt! (men nästa projekt blir en större hätta som går att dra över allt när det blåser kallt tror jag)
Hanna har också en snygg hemsida och tar emot uppdrag som fotograf, ni kan kolla in henne på evinaphotography.se
Det här är en röd ylleklänning med snörning fram, sent 1300tal.
Själva klänningen är konstruerad av fyra paneler utan kilar, och två ärmar som har söm mitt i armhålan. Det är alltså en väldigt enkel klänning, den saknar kilar och får istället passform och rörelsevidd av kyperttygets stretch (som trots ett fastsytt linnefoder finns kvar) samt mönsterkonstruktion och inpassning. Jag skulle nog säga att det är en ganska enkel klänning, möjligtvis till en enkel borgare eller liknande.
Ärmens sömnad kan du också läsa mer om under inlägget “Isydd ärm”. Klänningen har spiralsnörning fram vilket kan ses på många målningar från perioden, och kan antingen bäras lätt öppen upptill, eller helt snörd. Eftersom den har snörning istället för knappar passar den också bra som mellanklänning till andra överklänningar, vilket var lite av målet med klänningen.
Bakifrån syns det tydligt att kilarna som ökar kjolens vidd saknas. Istället är panelerna breddade från midjan och ner, en riktig arbetsklänning!
En av de bästa sakerna med cotten (cotehardien) är att man får jag-är-ett-päron-och-smyggravid-siluetten, vilken är Helt Rätt för 1300talets tajta siluett! (Man måste dock säcka lite och liksom sjunka ihop på rätt sätt).
I helgen var vi iväg på Glötagillet med föreningen, lyssnade på föreläsningar, träffade trevligt folk och hantverkade lite. Ok, H satt mest i bastun faktiskt, men jag jobbade vidare på väskan till min Trossfrau.
Jag höll också i en kortare föreläsning om dräktskapande ur tre olika perspektiv, roligt att få prova den igen på publik. Nu ska den omarbetas en till gång och förhoppningsvis bli ännu bättre och tydligare. Minna var nämligen snäll och spelade in den åt mig, och inget är så nyttigt som att lyssna på sig själv om man vill bli en bättre föreläsare.
Fint väder var det också, och några föreningsmedlemmar förevigades på bild. Här lagas lite äkta medeltida mat, eller var det drycken som värmdes upp först tro?
S hade grävt upp och sytt klart sin fina blå klänning, och tillsammans med gott om huvudlin blev det fantastiskt fint! Rätt mängd och typ av huvudbonader spelar verkligen stor roll för att dräkten ska kännas komplett. Själv fick jag skämmas utan huvudbonad, lite räddad blev jag ju av flätor och band i håret, men mest berodde min okläddhet på att jag inte iddes och hann leta upp slöjorna och stryka dem. Och på att det var varmt inomhus, ja, helt klart var det värmens fel…
Patrik från Hantverket dök upp med lite smide och broderier. Och kaffe, en mycket viktig medeltida (?) komponent under alla event!
Jag och J passade på att ta några bilder, jag gillade den här eftersom den är något roligt mellanting mellan fisken och heligheten… Var är den heliga fisken, som var så här stoor? Kolla in den snygga huvudbonaden som hon har- tur att vi kommer ha syträff med huvudbonadstema framöver i föreningen för jag tror att jag behöver några till…
Jag passade på att använda min vinterklänning, den är vävd i dubbel kypert och riktigt varm. Passar bra på kyliga höstevent och under vintern, men blir nästan plågsamt varm under sommarhalvåret. Sent 1300tal med metallknappar fram och mycket vidd i kjolen. Den är sydd av fyra våder och med isydda korta ärmar med ärmsömmen i armhålan. Eftersom tyget hade en så fantastiskt stretch så provade jag att lämna den ofodrad i livet, och endast förstärka knäppningen med en linneremsa. Tanken var att jag skulle kunna sy klänningen riktigt tajt, men ändå få god rörlighet i överdelen. Det stämde ju i och för sig, men givetvis töjde den under det första eventet ut sig så mycket att den gick från att vara snor-tajt till att jag kunde få ned en tvärhand i urringningen. Varken snyggt eller bekvämt… Så jag sydde in den i sidsömmarna och nu verkar den hålla formen bättre.
Knepet med att få en fin siluett och bra stöd för bysten är den där sista lilla insömnaden precis under bysten, syns lite på den nedre bilden där tyget under bysten är spänt och ligger plant mot bröstkorgen. Till klänningen har jag mina ljungrosa lösärmar och min knäppta hätta baserad på londonfyndet och herjolfneshättorna. Den har en kil över varje axel och små tygknappar fram. En liten hätta (fruhätta) är så himla perfekt när det drar kallt ute eller inne! Jag nålar fast min fram och bak om det är blåsigt så kall luft inte ska kunna hitta in.
Mer vidd bak får man genom att ställa ut bitarna mer, eller lägga in en extra kil. Ju tyngre och tjockare tyg du har desto färre men djupare blir vecken i klänningen. Snyggt och lite dramatiskt fall, men tyngre att bära på. En av fysikens lagar (sömnadslagar?) säger att ju tyngre tyg du har i kjoldelen, desto mer kommer tyget att töja sig. Enklast märker man det här genom att fållen helt plötsligt verkar vara någon cm längre, eller att midjan på plagget verkar ha flyttats en aning nedåt. För att motverka det när man använder sig av tjocka och tunga tyger kan man gärna sy plagget med midjan 1-2 cm ovanför där den egentliga midjan ska vara. Klänningen hänger sedan till sig på kroppen och passar perfekt.
Vanligtvis förvarar jag mina klänningar hängandes i garderoben på galgar, men tyngre klänningar (som den här) förvarar jag hopvikta i en låda. De blir lite skrynkliga men man slipper råka ut för att de töjer ut sig medan de hänger och får en konstig form (för att inte tala om axelmärken från galgen). Påsen har jag sytt av tygrester och provbiten från det egenvävda tyget, och även om väven är vikingatida är den rätt snygg tillsammans med den blå klänningen.
Sedan ritar jag ut armhålen; bak är de ganska raka, medan de är lite mer svängda på framstycket. Formen beror på din kropp och dina mått, och längden på ärmhålet får du fram eftersom du redan gjort två bra ärmar som du kan mäta (jag mäter omkretsen runt den färdiga ärmen och delar med två, kom ihåg att lägga till sömsmån för ärmhålet). Ärmhålet ska vara lite mindre än själva ärmen för att du ska kunna göra en isydd ärm (ca 2-3 cm mindre här).
14. Nåla ihop armhålet på ett ungefär, och tråckla sedan ihop det så du är nöjd med resultatet. Blir det inte bra nu, så blir det inte bättre av att sys på maskin… Vänd klänningen ut och in, prova och se efter så ärmkullen ligger snyggt över axeln och ärmen inte drar sig någonstans. När du är nöjd vänder du klänningen till avigan med ärmen i klänningen och syr fast ärmen.
15. Pressa sedan ärmsömmen med hjälp av en ärmbräda. Jag tycker att det är enklast att pressa ärmsömmen åt varsitt håll för att få en mjuk rundning, men du kan pressa sömmen åt samma håll som de tidigare du gjort också.
