HANDCRAFTED HISTORY


1 Comment

Rönns trälklänning eller en dräkt till en fattig bonde

Det här är en längre bloggpost om herjolfnesklänningen som jag gjorde till ett lajv.

Den har också i något förkortad form varit med i A&Sutställningen under Hägnan 2016.

Tanken med bloggposten är dels att ge dig inspiration kring hur du kan dokumentera ditt hantverksarbete, men kanske främst presentera en arbetsgång om du vill försöka dig på något liknande själv. Det är alltså inte en tutorial i egentlig mening, men utgå gärna från beskrivningen när du vill sy något liknande. Jag har inte tagit upp hur jag tar mått och får klänningen att sitta snävt. Det kan du istället läsa om under den här beskrivningen.

IMG_9527

Alla hade inte turen att vara rika och välklädda under medeltiden. Majoriteten av befolkningen var bönder eller anställda arbetare, och den här dräkten tillhörde en av dem som hade det sämst. Dräkten hör till en kvinna och består av en oblekt linnesärk (dåtidens underkläder), och en ylleklänning som bars ovanpå särken för att hålla värmen (dåtidens vanliga klädesplagg). Till dräkten bars en enkel huvudduk i linne, och på vintern även strumpor, skor och ett överplagg i form av en hätta, mantel eller överklänning. Att gå barfota under sommarhalvåret sparade på de dyra skorna.

Material, teknik och hantverk

Bägge plaggen är hopsydda på maskin, och sedan har sömsmånen fällts (vikts ned) och sytts med vaxad lintråd. Fållarna är även de sydda med lintråd. Huvudduken består av en utklippt linnebit som fållats för hand. Ylleklänningen har patinerats för att se använd och sliten ut med hjälp av sax, kniv och färgpigment. Tanken är att patineringen ska efterlikna ett mångårigt slitage och lappande av ett klädesplagg. Genom att använda oblekt linnetyg till särken, och ett grovt ylletyg i en färg som liknar ett ofärgat ylle i klänningen, är tanken att dräkten ska se ut att tillhöra en fattig kvinna. Kläderna är slitna, och inget bälte behövs till klänningen då hon inte har några ägodelar eller mynt att bära med sig, och klänningen är så pass kort att den inte behöver fästas upp i bältet.

IMG_9536

Hela dräkten består av knappt fyra meter tyg; 2 meter ylle och två meter linne till särk och huvudduk. Ylleklänningen är skarvad på flera ställen för att använda materialet så sparsamt som möjligt, men ändå få en stor kjolvidd eftersom det verkar vara det mest historiska även på mycket enkla plagg. Som du ser så får klänningen ett bra fall och fina veck även om det är lite tyg i den, så välj inte bort kjolvidden utan skarva hellre mer, så slipper du känna att du går runt i en sopsäck istället för en medeltida klänning.

Tillvägagångssätt:

WP_20160701_09_01_42_Pro

Jag började med att räkna ut vilka mått klänningen behövde ha, och ritade upp bitarna på papper. Sedan ritade jag upp tygstycket jag hade att tillgå på en bit rutat papper, och försökte sedan rita dit alla tygbitar på ett så effektivt sätt som möjligt. När jag var nöjd fyllde jag i med tusch och kontrollräknade alla mått. Det är helt ok att dela, skarva och lappa, men tänk på att varje ny söm behöver sömsmån. Ovan är en tidig skiss.

Klänningen består av ett helt fram och ett helt bastycke, som är uppklippta i mitten. Det är sedan en kil fram och en bak, samt en kil i varje sida som når upp till ärmhålan. I originalet är det fler kilar i sidorna vilket ger mer vidd och ett finare fall, men jag valde att bara ha en i varje sida för att tyget skulle räcka. Ärmarna är S-ärmar med fler skarvar samt kilar fram och bak.

WP_20160701_09_19_59_Pro

Om jag syr ett nytt mönster, är det minst osäker, eller har så pass lite tyg att allt ryms på golvet samtidigt så ritar jag alltid ut alla bitar samtidigt, och sedan klipper jag ut dem. Men det börjar bli jobbigt att kravla runt på golvet, jag skulle behöva skaffa mig ett arbetsbord…

WP_20160701_09_20_34_Pro

Här syns hur bitarna blev utritade i slutändan. Jag fick vända på några bitar och skarva för att få ihop delar till ärmarna. Som ni ser så klippte jag också av framstycket vid axlarna för att få tillgång till en längre, rak tygbit. Axlarna skarvades istället på med de små fyrkantiga bitarna på mönstret. Om du vill göra flera skarvar så är det mycket lättare att ha ett färdigt mönster i papper, som du kan klippa isär och sedan pussla runt med på ditt tyg.

WP_20160701_09_41_52_Pro

När alla bitar var utklippta så skarvades alla delar ihop så att de var hela, eftersom jag tycker att det är enklare att sy med hela bitar (fram och bakstycke, hela ärmar osv.) När jag syr så syr jag en söm, klipper rent och pressar, innan jag syr nästa. På det här sättet kommer jag aldrig att sy över en massa stående sömmar så det blir knövligt och klumpigt.

WP_20160702_11_22_43_Pro

Det här är allt tygspill som blev över från tygstycket på 200 * 136 cm.

IMG_9554

Här är den färdiga klänningen, hopsydd på maskin och sedan fälldes sömmarna åt ena hållet för hand. De små kilarna du ser i klänningens nedre kant är skarvar för att få raka jämna linjer på kilarna.

IMG_9556

Här syns skarvarna för framstyckets axlar (sömmar med den placeringen finns även på andra medeltida plagg) och små kilar som sattes in i ärmarna för att få rörelsevidd. Det är även små kilar i ärmhålan, och en hel del skarvade bitar i ärmarna…

IMG_9559

När du syr med flera små tygbitar (speciellt om tyget är kraftigt) så är det jätteviktigt att pressa noga, och sedan klippa ner sömsmånerna och fälla dem för att undvika att det skaver och din rörelseförmåga hindras. Men kom ihåg att alla skarvar behöver (minst) 1 cm sömsmån- annars kommer inte ditt plagg få de mått du tänkt dig!

IMG_9530

Klänningen är lite kortare än vad som är vanligt- de flesta klänningar på avbildningar är fotsida eller längre. Tanken är att den ska vara praktiskt att arbeta i, och att det ska gå att gå i terräng och trappor utan bälte.

Inspiration och källor

Min inspiration kommer från samtida bilder (1350-1450) på fattiga människor som ofta har ärvda, trasiga och slitna kläder samt bilder på bönder och arbetare som ofta har enkla kläder med kortare kjolar som inte behöver fästas upp under arbete. Inspirationen till klänningens hopsömnad och passform kommer från Medieval garments reconstructed och är en återskapning av nr D10581 (sida 58) som är ett plagg som hittats vid Herjolfsnes på Grönland. Val av material och färg kommer även från den boken samt liknande fynd.

WP_20160701_09_01_30_Pro

Tyget som jag använde till klänningen var Korps vadmal som gick på ungefär 150 kr/metern. Så en medeltida ylleklänning för 300 kr!

 


1 Comment

Isydd ärm i ditt medeltida plagg

Från 3 mars 2013

En beskrivning för dig som har ett hum om hur man syr, men är lite osäker på hur man gör den där ärmen. En isydd ärm är en ärm som du syr fast i själva livet på plagget, efter att ha sytt ihop axel och sidsömmar. Den ger fler möjligheter till att passa in tyget för att få ett specifikt utseende eller en viss passform, än en ärm som sys fast plant med öppna sidsömmar.

Syr du moderna plagg behöver du isydd ärm till skräddade plagg, kavajer och plagg av vävt tyg, medan trikåplagg oftast sys plant. Syr du medeltida plagg är den isydda ärmen en förutsättning för tajt sittande plagg kring 13-1500 och framåt. En isydd ärm har alltid en ärmkulle, och sys oftast efter mönster. Den här beskrivningen utgår från att du redan har ett ungefärligt mönster och att ärmsömmen är rakt under armen. Principen är densamma för ärmar med ärmsömmen bakom eller framför ärmen.

1. Sy ihop livet i axelsömmar och sidsömmar och ev fler sömmar (själva kroppen) och lämna ärmhålen till sist.

2. Sy ihop ärmarna, de ska vara lite större i omkrets än själva ärmhålet. Hur mycket beror på modell, skärning, önskad rörelsevidd osv. Se det här mer som en principguide. Mina ärmar är mellan 2-8 cm större i omkrets än själva livet. (Det går också att göra ärmarna lika vida som livets hål, och utnyttja att tyget klipps delvis på skrå för att få en töjbar effekt. Annars är 2 cm en enkel grund, 8 cm eller mer ger en känsla av puffärm som sedan givetvis kan förstärkas med ännu mer tyg om man vill vecka ärmen. Jag utgår från en rak, plan ärm i den här beskrivningen.)

DSCN0346

3. Sy in en tråckeltråd i bägge ärmarna runt ärmhålet.

4. Märk ut mitten/högst upp på ärmen med en knappnål.

DSCN0347

5. Trä in ärmen i livet, räta mot räta, och nåla fast ärmen i axelsömmen (högst upp på livet) och längst ned mot sidsömmen under armen. Nu sitter ärmen fast med två nålar, och har ungefär lika mycket tyg fram och bak.

DSCN0348

6. Nu ska det ärmtyg som är löst på varje sida nålas fast mot livstycket. Ungefär nu kommer du titta på allt ärmtyg som är löst, och tänka saker som ”det är för mycket ärmtyg” och ”det går aldrig”. Bara lugn! Du är rätt ute.

7. Dra i bägge tråckeltrådarna på insidan av ärmen så att ärmen rynkas ihop och omkretsen minskar. Fortsätt tills ärmarna är ungefär lika vida som ärmhålets omkrets.

DSCN0350

8. Fördela ärmtyget som är rynkat upp mot axeln, det mesta tyget ska ligga fördelat där ärmkullen är konstruerad för att ge en snygg passform, bekvämlighet och rörlighet.

DSCN0352

9. Börja nåla fast ärmen i ärmhålet, tyget får rynka sig men aldrig bilda veck eftersom dessa kommer synas när du sytt fast ärmen. Den delen av ärmen som kommer vara under din arm ska inte ha några rynkor, utan där ligger tyget slätt, nästan sträckt. Den del av ärmen som du konstruerade ärmkullen på ska däremot ha extra tyg. Nåla runt hela ärmen, kontrollera att du inte har veck och att tyget är jämt fördelat på fram och baksida.

DSCN0353

10. Sy runt ärmhålet med raksöm på maskin eller tråckla med förstygn för hand.

11. Prova.
12. Klar! Handsyr du så syr du fast ärmen med efterstygn. Dra bort tråckeltråden och pressa axeln försiktigt med strykjärn.

Sprätta och gör om ifall du inte blir helt nöjd. En isydd ärm är en teknisk detalj som du snabbt kommer greppa efter att ha provat ett par gånger, så var inte rädd för att misslyckas!

Lycka till!

Plagget jag sydde var en 1300-tals klänning med snörning fram. Fler bilder kommer på den när den är färdig =)