How to put in a gore in a medieval garment

Remember my latest spring green wool dress? I took lots of photos during the process so I could show you how I made it, and share some great hand sewing tip if you want to hand sew a garment yourself. This post is a step-by-step on inserting gores in a garment, like front and back gores, small sleeve gores and gores for a hood.

The pattern? Here is a tutorial on how to make one.

Here’s an old post about a recreated Herjolfnes dress.

Let’s start with my favourite way of inserting gores! With this method, you will always get a gore that looks nice and ends in a smooth top.

Start with cutting up the back panel, make it around 1,5 cm shorter than the side of your gore.

Press the sides (the seam allowance) of the cut on the inside/wrong side of the dress.

Pin or baste the gore into place. If you are a bit new to hand-sewing, working on the inside might be easier, but you can also do this from the front/outside of the dress. The photo above shows the inside.

Start sewing from the outside, with a version of the whip stitch. Here you can see the bottom of the gore where I start, and the waxed linen thread going in from under the folded seam allowance to hide the knot. Waxed linen thread (35/2) or a thin 2-ply wool thread are my favourite choices, but for an upper-class garment silk is also an option.

To make the seam as invisible as possible, sew it like this; making my progress upwards on the inside of the fabric. The result is a seam that is only visible by small dots.

When I reach the point of the gore I just continue around, sewing small whip stitches all the way around the cut. The result is a set in gore that looks tidy, like this! But we are not finished yet, the seam needs to be finished on the inside to be durable and neat.

This is what the inside of the garment looks like now.

Time to trim and fell the seam allowance! I start with cutting the seam allowance of the back panel down a bit, so the overlaying gore covers it. This looks tidy and makes it easier to sew down.

When I have cut all around, I press the seam flat and whip stitch it into place. This will give me two seams holding the fabrics together, creating a very durable garment.

And the finished gore at the back of the dress. The small shadowed hollows around the gore are where the whip stitch from sewing down the seam allowance shows, these are nothing to be afraid of; it is a result of hand-sewing.

Leave a comment

How to make a Herjolfnes pattern


I promised you some insights into the Herjolfnes dresses with the many side gores, and here’s my take to understand the patterns!

(This guide is a “make it work for you” guide, if you want to make a dress as similar to the extant finds as possible, you might want to use the published materials mentioned below instead)


First, if you have “Medieval Garments Reconstructed”, it might be fun to try these patterns out. But remember that these are just general patterns, and they are not made for your body, nor your measurements. The risk is therefore that they will not fit very well, and you will be kept wondering what to do with this new and mysterious pattern.


Furthermore, the original clothing (and patterns) were made to a very different person, with a different lifestyle than yours, a body marked by another way of living, and the clothes were being worn and as the last thing, used instead of coffins for the dead last rest. Translating these clothing into patterns is important to understand the general pattern construction, but after this, I believe it to be more useful that the dress you finally make is going to fit you well.

To achieve this, I recommend you start with a personal pattern; a mock-up or toile. Once you have this one, you can then transform it into a pattern with as few or many side gores as you wish. To demonstrate this I made a model in paper for you. You can try out this method in regular paper first if you want, or go straight for patterning paper and 1:1 modelling.

Step 1: The shadowed picture is my toile/mock-up for my upper body. I have made a start pattern with the skirt attached to these (by the waistline) and two integrated gores; middle front and middle back. On my standard dress pattern my back piece is whole (no seam along the spine).


Step 2: I cut the front and back out, along with a side gore. This is the pattern for my red cotehardie.


Step 3: Time to go sideways! I mean side gores… I mean, just cut the pattern pieces apart like I did here. I place the cut where the armholes start to bend, or around 10 cm in from the sides. The bigger size you have, the bigger piece you will get.


Step 4: Cut the side gore in half, and tape each half to the new side pieces.


Step 5: To make it easier, I draw the new side pieces on a piece of paper, and add some width to the other “side” of the side gore; where it is straight. I don’t need a lot, between 30-40 cm on a full pattern.


Step 6: The front and back pieces also get added width at the bottom hem. It’s illustrated by the orange part in the picture. The width gets added to both front parts and back parts. This will give you pieces that have no straight vertical lines on the skirt but flared lines resulting in a lot of circumference around the hem (fancy!)


Step 7: Now I have a pattern with added side gores, 2 on each side. The gores at the front and back pieces have been added as a part of the pattern to simplify, but you could also piece everything together.

CF= centre front (where my lacing is on the green dress) and CB on this pattern means you will have a seam along the back since the gore is integrated. You could also keep the back piece whole, and insert a gore in the middle. I will show you how I do this in another post. (Also note that I show you a half dress in these photos; when you do your dress there will, of course, be another half of the dress too.)


Step 8: Want more side gores? Not a problem! Repeat the cutting-party, and cut each of the side gores in two. Here I have done it on the front side gore. I recommend marking your pieces with front, back, and arrows to show where they belong, and I also keep my waistline (dotted line). It can get confusing otherwise…

After this, you can add more width at the hemline to each of the new gores, drawing out more width from the straight side like shown above. You can also add A Lot More Width as shown below if you want to have a fancy dress with a great amount of fabric.


Step 9: Very important. After you have cut all your pieces and redrawn them, it is time to add the seam allowance. Add 1,5-2 cm of seam allowance around all pieces, either on paper or directly on the fabric. If your starting mock-up had seam allowance integrated, do not add more to those lines that you have not touched this time.

Step 10: Whoho, a new Herjolfnes based pattern has emerged! Cut it out in mock-up cotton fabric to try out the fit, or just do like I did and cut out all the pieces in wool, with a bit of extra seam allowance. Extra? Just to be able to baste the dress together and try out the fit + if you are satisfied with all the new side seams. I did not need the extra seam allowance, but I intend to use the photos to make even another tutorial on the subject of fitting a dress pattern.

Remember that the side seams are not “princess seams” which are put over the bust to give it a modern form. The Herjolfnes seams are more on the side of the bust and give you movement, a good drape and lots of hem.

I made the sleeves based on a regular S-sleeve pattern I already had, and for this construction method you should not need to adjust the sleeves much (if you have a working pattern), just check so the armhole doesn’t get too wide; measure your seam allowance when making the dress, and then insert the sleeves after sewing all the side gores and front + back panel together.


The finished dress in medium thick twill wool fabric. The dress is actually quite loose, and I cut the sleeves short, and the hem above the ground, to make it into a good working kirtle for historical markets.

The original Herjolfnes patterns don’t have lacing, but I decided to add that and take in the dress a bit to get a fit I am comfortable with. I also hate pulling a tight dress over my head as I always mess up my hairdo and cap, so the laced ones are my favourites. Once again, if you aim for a recreated pattern rather than an inspired one, you might leave the dress a bit looser and skip the lacing.

Useful notes:

Remember to add seam allowance to your new pieces, I like to add a bit extra (2-3 cm) in order to easier make adjustments during the fitting.

When you have achieved your new pattern in mock-up fabric (or cut it out in your wool fabric) baste all the side pieces together to try out the fit. The many side gores will adjust the weight and fall of the fabric and there might be more stretching that needs to be addressed.

You also have a lot of seams now where you can make adjustments to make the dress fit perfectly to your body. If you need to take it in; don’t take in all the extra width in just one seam, but spread it out between the seams.

Also; remember to wear your medieval supportive garment or modern bra of choice when fitting the dress so the dress will fit the bust nicely.


Woven into the earth, Else Ostergaard, 2004

Medieval garments reconstructed, Ostergaard mm, 2011


The Herjolfnes dress

Last year I made a woolen dress, based on the cut, sewing technics and seams from the finds from Herjolfnes, Greenland. I really didn’t plan it, I just had this sudden burst of creativity and had to make a plain, undyed working dress… The fabric is from Medeltidsmode, and it is an undyed natural wool that was just lovely to work with, the seams went very well, and the drape of the shirt is really good to. It is based on two different models, but with my measures- so it is a historical reconstruction with a practical use in mind.

Cutting out the pieces

And sewing them together with running stitches in wool thread

Sewing gores from the right side of the dress, with a whip stitch

The hems are made by a single fold, whip stitched and then sewed with another seam according to the finds. To finish of the hems two times was a bit tiring, but the result went very well, with especially the neckline and wrist coming out nice and stable for wear.

All inside seams are felled and whip stitched down, to make them more durable and the inside smooth and pretty.

There are several gores in the dress, both in the shirt and in the sides, that goes up to the arm holes. This gives the dress lots of hem line, as well as a nice drape. If you would like to make a dress more modern flattering, you could begin the width in the side seams by the waist. My dress is lose almost under the bust, which makes for a warm dress, that is easy to get in and out of, and probably good for medieval pregnancy if you are interested in trying that out…

The dress is so comfy, and despite a rather smooth fit over arms and shoulders it is easy to move in it.

On these photos I have rolled up my sleeves a bit and you can see the linen shift, a good way of keeping your sleeves dry when doing dishes.

Definitly one of my favourite dresses right now, it being so simple and yet pretty!

1 Comment

Rönns trälklänning eller en dräkt till en fattig bonde

Det här är en längre bloggpost om herjolfnesklänningen som jag gjorde till ett lajv.

Den har också i något förkortad form varit med i A&Sutställningen under Hägnan 2016.

Tanken med bloggposten är dels att ge dig inspiration kring hur du kan dokumentera ditt hantverksarbete, men kanske främst presentera en arbetsgång om du vill försöka dig på något liknande själv. Det är alltså inte en tutorial i egentlig mening, men utgå gärna från beskrivningen när du vill sy något liknande. Jag har inte tagit upp hur jag tar mått och får klänningen att sitta snävt. Det kan du istället läsa om under den här beskrivningen.


Alla hade inte turen att vara rika och välklädda under medeltiden. Majoriteten av befolkningen var bönder eller anställda arbetare, och den här dräkten tillhörde en av dem som hade det sämst. Dräkten hör till en kvinna och består av en oblekt linnesärk (dåtidens underkläder), och en ylleklänning som bars ovanpå särken för att hålla värmen (dåtidens vanliga klädesplagg). Till dräkten bars en enkel huvudduk i linne, och på vintern även strumpor, skor och ett överplagg i form av en hätta, mantel eller överklänning. Att gå barfota under sommarhalvåret sparade på de dyra skorna.

Material, teknik och hantverk

Bägge plaggen är hopsydda på maskin, och sedan har sömsmånen fällts (vikts ned) och sytts med vaxad lintråd. Fållarna är även de sydda med lintråd. Huvudduken består av en utklippt linnebit som fållats för hand. Ylleklänningen har patinerats för att se använd och sliten ut med hjälp av sax, kniv och färgpigment. Tanken är att patineringen ska efterlikna ett mångårigt slitage och lappande av ett klädesplagg. Genom att använda oblekt linnetyg till särken, och ett grovt ylletyg i en färg som liknar ett ofärgat ylle i klänningen, är tanken att dräkten ska se ut att tillhöra en fattig kvinna. Kläderna är slitna, och inget bälte behövs till klänningen då hon inte har några ägodelar eller mynt att bära med sig, och klänningen är så pass kort att den inte behöver fästas upp i bältet.


Hela dräkten består av knappt fyra meter tyg; 2 meter ylle och två meter linne till särk och huvudduk. Ylleklänningen är skarvad på flera ställen för att använda materialet så sparsamt som möjligt, men ändå få en stor kjolvidd eftersom det verkar vara det mest historiska även på mycket enkla plagg. Som du ser så får klänningen ett bra fall och fina veck även om det är lite tyg i den, så välj inte bort kjolvidden utan skarva hellre mer, så slipper du känna att du går runt i en sopsäck istället för en medeltida klänning.



Jag började med att räkna ut vilka mått klänningen behövde ha, och ritade upp bitarna på papper. Sedan ritade jag upp tygstycket jag hade att tillgå på en bit rutat papper, och försökte sedan rita dit alla tygbitar på ett så effektivt sätt som möjligt. När jag var nöjd fyllde jag i med tusch och kontrollräknade alla mått. Det är helt ok att dela, skarva och lappa, men tänk på att varje ny söm behöver sömsmån. Ovan är en tidig skiss.

Klänningen består av ett helt fram och ett helt bastycke, som är uppklippta i mitten. Det är sedan en kil fram och en bak, samt en kil i varje sida som når upp till ärmhålan. I originalet är det fler kilar i sidorna vilket ger mer vidd och ett finare fall, men jag valde att bara ha en i varje sida för att tyget skulle räcka. Ärmarna är S-ärmar med fler skarvar samt kilar fram och bak.


Om jag syr ett nytt mönster, är det minst osäker, eller har så pass lite tyg att allt ryms på golvet samtidigt så ritar jag alltid ut alla bitar samtidigt, och sedan klipper jag ut dem. Men det börjar bli jobbigt att kravla runt på golvet, jag skulle behöva skaffa mig ett arbetsbord…


Här syns hur bitarna blev utritade i slutändan. Jag fick vända på några bitar och skarva för att få ihop delar till ärmarna. Som ni ser så klippte jag också av framstycket vid axlarna för att få tillgång till en längre, rak tygbit. Axlarna skarvades istället på med de små fyrkantiga bitarna på mönstret. Om du vill göra flera skarvar så är det mycket lättare att ha ett färdigt mönster i papper, som du kan klippa isär och sedan pussla runt med på ditt tyg.


När alla bitar var utklippta så skarvades alla delar ihop så att de var hela, eftersom jag tycker att det är enklare att sy med hela bitar (fram och bakstycke, hela ärmar osv.) När jag syr så syr jag en söm, klipper rent och pressar, innan jag syr nästa. På det här sättet kommer jag aldrig att sy över en massa stående sömmar så det blir knövligt och klumpigt.


Det här är allt tygspill som blev över från tygstycket på 200 * 136 cm.


Här är den färdiga klänningen, hopsydd på maskin och sedan fälldes sömmarna åt ena hållet för hand. De små kilarna du ser i klänningens nedre kant är skarvar för att få raka jämna linjer på kilarna.


Här syns skarvarna för framstyckets axlar (sömmar med den placeringen finns även på andra medeltida plagg) och små kilar som sattes in i ärmarna för att få rörelsevidd. Det är även små kilar i ärmhålan, och en hel del skarvade bitar i ärmarna…


När du syr med flera små tygbitar (speciellt om tyget är kraftigt) så är det jätteviktigt att pressa noga, och sedan klippa ner sömsmånerna och fälla dem för att undvika att det skaver och din rörelseförmåga hindras. Men kom ihåg att alla skarvar behöver (minst) 1 cm sömsmån- annars kommer inte ditt plagg få de mått du tänkt dig!


Klänningen är lite kortare än vad som är vanligt- de flesta klänningar på avbildningar är fotsida eller längre. Tanken är att den ska vara praktiskt att arbeta i, och att det ska gå att gå i terräng och trappor utan bälte.

Inspiration och källor

Min inspiration kommer från samtida bilder (1350-1450) på fattiga människor som ofta har ärvda, trasiga och slitna kläder samt bilder på bönder och arbetare som ofta har enkla kläder med kortare kjolar som inte behöver fästas upp under arbete. Inspirationen till klänningens hopsömnad och passform kommer från Medieval garments reconstructed och är en återskapning av nr D10581 (sida 58) som är ett plagg som hittats vid Herjolfsnes på Grönland. Val av material och färg kommer även från den boken samt liknande fynd.


Tyget som jag använde till klänningen var Korps vadmal som gick på ungefär 150 kr/metern. Så en medeltida ylleklänning för 300 kr!