HANDCRAFTED HISTORY


Leave a comment

Gör lajvdräkten trovärdig- om patinering

Att patinera sin dräkt betyder att du tillför smuts, slitage och liknande för att få dräkten att se mer använd ut. När du har sytt en ny dräkt till ett lajv eller en karaktär så är ju just dräkten ny, och den ser också ny ut för de som tittar på den. Idag är det ju inte så många som går runt med slitna, lappade och smutsiga kläder om man inte arbetar inom ett yrke där man blir smutsig, men om du tänker dig en medeltida värld eller en äventyrare i skogen så finns det definitivt mer smuts och mindre tvättmöjligheter där än i dagens samhälle. Att fläcka ner och slita på dräkten på rätt sätt gör helt enkelt att den ser använd och mer trovärdig ut. Men dra inte kläderna genom vedklyven och hoppas på det bästa; utan tänk logiskt istället.

Först av allt behöver du se till så att dräkten är ren (så att patineringen fäster där du tänkt dig) och stryka alla plagg. Ingenting symboliserar lajvare-ute-på-första-äventyret-för-säsongen så mycket som en dräkt som fortfarande har kvar veck och hårda skrynklor sedan en lång vinter i garderoben. Gillar du inte att stryka eller äger du inget strykjärn? Fukta alla plagg ordentligt och häng ut för att torka. Eller ta på dig dräkten fuktig för att låta den formas efter kroppen och bilda veck där det borde vara veck efter lång användning.

IMG_9789bra profil

Inga pressveck här; genom att fukta ärmarna på linnesärken och dra upp dem till armbågen bildas veck. Rollen bär ofta ärmarna uppkavlade för att att det är praktiskt, och därför hänger de vecken kvar. Smutsen kommer också lägga sig ytterst på vecken där tyget kommer i kontakt med omvärlden- så gnugga ärmarna med patinering medan de är hopveckade.

Ta sedan på dig dräkten i sin helhet och markera ut (med krita eller nålar) och anteckna:

  • Var uppstår slitage? På insidan av fotleder, på knän och armbågar eller där bälte och rustning ligger mot dräkten nöts tyget hårdare och blir luddigt, noppigt och nött. Du kan slita på tyget genom att försiktigt sandpappra eller dra med rakblad på de områden som ska vara nötta.
  • Var kan dräkten ha gått sönder och behövt lagas? Har du fastnat med tyget någonstans, är en söm spräckt och klumpigt lagat eller har du en lapp på ena knäet? Ta sönder plagget på något utvalt ställe och laga sedan med större eller mindre hantverksskicklighet, allt efter vad din roll skulle ha åstadkommit.
  • Vad för slags smuts och fläckar kan ha uppstått, och var? Jobbar du i köket kanske ett förkläde har fått utstå de mesta fläckarna, medan någon som rör sig i skog och mark stängt ner byxor med lera och jord. De flesta fläckar (även blod) ser tråkigt brunrostiga eller gråsvarta ut när de torkat in, så undvik klara färger och gnugga in patinering i brungrå toner, och gärna i flera lager. Matta färger och urtvättade fläckar i omgångar ger ett bättre resultat än att måla på enstaka avgränsade fläckar eller rulla ett varv i en lerpöl.

När du gått igenom alla de här punkterna så kommer din dräkt se ut som om den också varit med om alla de äventyr som din roll säger sig ha upplevt!

Sari från Rådstammen

Patinering ska se naturlig ut- som en del av dräkten och inte något du sminkat på i efterhand. Arbeta hellre med flera lager som gnuggas in, än att hälla på för mycket av det goda på en gång. Ser ni skillnaden på skinnrocken och byxorna? Byxorna är helt nya extrabyxor som inte fick någon patinering förrän under lajvet, medan skinnrocken är infärgad och infettad flera varv för att se använd ut.

Vad ska jag använda för att patinera min dräkt?

Förutom att fundera över varför dräkten blev smutsig och av vad, så kan det vara klokt att fundera på vad du ska använda för att patinera dräkten. Material såsom skinn kan med fördel fettas in ordentligt för ett mer använt utseende, och tyger kan lämnas ute i solen för att blekas. Vill du ha patinering som sitter kvar lajv efter lajv och bara behöver bättras på, eller vill du kunna slänga kläderna i tvätten och få ut dem rena och fina efter lajvet?

Ska du tvätta bort patineringen så kan du använda jord, aska, lera, gräs (kan vara svårt att få bort gräsfläckar) och matvaror av olika slag. Kaffe, kakao och fett i olika blandningar bildar bra patinering. Sådant som är svårt att få bort från plagg vid en vanlig tvätt kan vara roligt att ha på plagg som ska se ut att ha en lång användning bakom sig; rödvin och blåbär brukar kunna sitta kvar även efter flera tvättar.

Vill du kunna ha kvar patineringen mellan lajven så är det bra att undvika organiska produkter såsom jord, lera och matvaror. Dessa kan ruttna, mögla och förmultna och kommer förstöra tyg eller skinn i processen samt dra till sig skadedjur. Riktigt blod är inte heller bra att ha kvar, dels är det svårt att tvätta bort helt och kan dra till sig kryp och djur och dels förstör det plaggen. Läder och skinn mår alltid bra av att fettas in ordentligt och inte torka ut mellan användningarna, och tyg bör hänga luftigt och vädras, eller förvaras i vakuumförpackningar där skadedjur inte kan komma åt dem.

Om du vill patinera plagg permanent så finns det många olika typer av färgpigment att använda, till exempel vanlig akrylfärg för konstnärer som späs ut med vatten. Den här färgen kan målas på i flera omgångar, blandas till olika nyanser och gnuggas in i både skinn, läder och tyger. Den är vattenfast och sitter mer eller mindre genom flera tvättar. Det går också att använda färgpigment för textilfärgning eller växtfärgning som tillsätts på delar av plagget. Närvsvärta är en väldigt stark permanent färg som används på läder, den går både att spä ut, blanda, och måla med i olika nyanser och lager. Prova dig fram!

Hur ska dräkten skötas efter patineringen?

Matrester och organiska delar såsom jord och lera behöver tvättas bort. Det gäller även för skinn och päls, som helst ska tvättas innan smutsen torkar in, för hand i svalt vatten. Ylle och siden tvättas gärna för hand medan linne och bomull tål en omgång i tvättmaskinen om du har förtvättat tyget. Om plaggen inte behöver tvättas så kan du hänga ut dem på vädring, gärna i fuktigt och blåsigt väder. Ta in, förvara torrt och titta till din lajvgarderob då och då för att titta efter skadeinsekter. Har du liten förvaringsyta så kan vakuumpåsar vara en lösning. Undvik att ha tyger hopknölade eller förvara skinn, päls och tyg öppet i fuktiga och kalla utrymmen. Vi har dock haft våra skinn i kallförråd och garage under flera år, häng upp dem luftigt och se till att det är torrt, då klarar de sig.

Men jag kanske borde patinera mig själv också?

Nu kanske du har en fantastiskt skitig och sliten dräkt med alla rätta fläckar och skavanker. Men själv står du redo att åka på lajvet, nyduschad och med snygg frisyr. Hjälp; nu passar du inte ihop med din dräkt! Att låta bli att duscha flera veckor innan lajvet är oftast inget alternativ; varken du eller dina medlajvare kommer må bra av det. Men det finns bra patinering för lajvare också:

  • Kokosolja får håret att se fettigt och smutsigt ut (och verkar som en hårkur under lajvet).
  • För att få håret att se risigare ut så kan du tupera det lite försiktigt. Små inbakade flätor kan sys fast för att skapa en hållbar frisyr, eller för att fästa skräp, fjädrar eller smycken i. Tänk att du vill ta dig bort från en modern hårfrisyr.
  • Fetsmink kan gnidas in i huden för ge smutsfläckar om du inte vill använda riktig smuts. Har du känslig hy kan jag rekommendera att investera i lite bättre smink för att slippa utslag; ekologiska eller mineralbaserade ögonskuggor finns i många nyanser (köp en helmatt utan skimmer) och kan målas på i ansiktet utan otäcka utslag som följd.
  • Fejkblod som har runnit från något nyare eller lite äldre sår får dig att se ut som om du varit med om våldsamheter.
  • Ärr kan sminkas (googla eller youtubesök så kommer du få massor av inspiration) eller skapas med hjälp av latex och färg. Gör flera sår så du kan sätta på ett nytt om ditt gamla lossnar, och kom ihåg att fota dig själv och ta med spegel (för ansiktet) för att få samma utseende hela lajvet.
  • Undvik att låta spritpennor, närvsvärta och kemikaliska färger komma i kontakt med huden. Det kanske känns som en bra idé i stunden med permanent patinering på huden, men det blir jobbigt ifall det leder till hudutslag eller konstiga blickar på jobbet efter helgen…
  • Aska är en trevlig källa till smuts, gärna i kombination med vegetabilisk olja. Fungerar på både kläder och kropp…

Jag spelar en riktigt proper kostymnisse, jag tycker inte att patinering passar min roll?

Ibland måste man tänka tvärtom; ska du spela medeltida adel, en riktigt tjusig affärskontakt eller liknande så kanske inte blomjord och fejkblod är vad du behöver. Men du kan använda samma tänk för att arbeta med din dräkt. Ska den vara välstruken? Se till att stryka den innan lajvet och förvara den så det inte uppstår veck och rynkor. Du kanske behöver flera ombyten med identiska bomullsskjortor för att alltid framstå som ren och perfekt? Eller är din karaktär lite sliten och det annars så perfekta utseendet har förstörts av lite lerstänk från nattens jakt, en mycket liten blodfläck på kragen efter mötet med vampyren eller ett smycke som sitter snett? När du arbetar med en tillrättalagt karaktär som ska se “perfekt” ut så jobbar du med både helheten och detaljerna. En skitig linnetunika och en välstruken skjorta kan båda kommunicera saker när de befinner sig i ett sammanhang och när det finns motpoler till uttrycket; andra karaktärer som är annorlunda i sitt dräktuttryck.

Spara


Leave a comment

Patinera ditt plagg- steg för steg

Det är roligt att sy nya plagg, och fantastiskt spännande att få sätta ihop en hel dräkt åt en roll till ett lajv. Det finns så mycket roligt att fundera på; vilka färger vill jag ha? Vad ska jag spela för roll och hur kan jag använda dräkten för att visa och förstärka rollens karaktärsdrag och hjälpa mina medspelare att spela mot mig?

(Är du sugen på att få veta mer om hur du gör en dräkt till lajv eller teater som kommunicerar med omvärlden och förstärker din roll? Jag har en föreläsning på temat som går att boka.)

Sedan kan man snöa in på accessoarer, tillbehör, roliga prylar… För att sedan inse att tiden för förberedelser tog slut, snabbt slänga ner dräkten i packningen och dra iväg på äventyr. Men, du glömde något? Din coola äventyrare med välsydd dräkt och coola tillbehör kommer dyka upp på området med en helt fräsch, hel och ren uppsättning utrustning, som tagen direkt ur garderoben. Nej! Inte roligt! Så hur gör du för att få en dräkt som verkligen ser realistisk ut?

Jag har skrivit om patinering i några tidigare inlägg, så här tänkte jag visa hur jag patinerade min trälklänning.

WP_20160703_15_36_25_Pro

Steg 1: Slitage. Jag valde att fålla halslinning men lämna nederkanten och ärmarna ofållade. Dessa kanter fick sig sedan en omgång med en sax, som jag drog längs med tygkanterna upprepade gånger. Tanken är att kanten ska se sliten och nött ut, du kan ta i ganska mycket för att det ska synas på håll, men undvik att klippa utan skär in i tyget.

WP_20160703_15_21_05_Pro

Steg 2: Mer slitage. Ylletyg går att fluffa och rugga upp i blött tillstånd, så jag fuktade kanten på halslinningen och de partier på klänningen som utsatts för mest nötning (under armarna, under bältet, framtill på knän osv) och drog ett knivblad fram och tillbaka på dessa ställen. Tanken är att tyget ska se nött ut, gärna noppigt och kanske till och med tunnslitet.

WP_20160703_15_20_52_Pro

Steg 3: Ännu mer slitage. Nej, jag skojjar inte- kör på! Jag tog en liten sax och högg in den i tyget upprepade gånger för att bilda små hål och avskurna vävtrådar. Sedan nötte jag ännu mer, på bilden är ett hål som jag gjort genom att nöta igenom tyget med ett knivblad som dragits fram och tillbaka över fuktat tyg.

Medan du nöter på plagget så kan du backa och titta på det från några meters håll; slitaget ska synas men inte vara övertydligt. Tänk på att de du spelar med kommer stå en bit ifrån dig så snöa inte in på småsaker. Teaterdräkt? Ska du stå på en scen så behöver du oftast överdriva ännu mer för att resultatet ska bli synligt.

WP_20160703_15_48_10_Pro

Steg 4: Smuts! Den roligaste delen (tycker jag). Jag använde svart akrylfärg utspädd med lite vatten, plasthandskar och en himla massa gnuggande. Var kommer plagget bli som smutsigast? Jag gnuggade in flera lager i kjolfållen och där klänningen tar i marken när jag sitter ned. Själva gnuggandet gör att färgen går in i tyget och nöter lite på ytan så snåla inte med armträningen. Jag avslutade sedan med att stänka färg runt om hela kjolen- som om jag gått genom lerpölar och fått smutsstänk på plagget.

Alla hål och nötta partier färgades också in för att nötningen skulle synas mer, och för att plagg oftast blir nötta och smutsiga på samma ställen.

img_9776

Dräkten in action. En gammal bomullstygbit som jag färgat in och sedan slitit på många lajv fick bli huvudduk, och under ylleklänningen har jag en linnesärk.

 

 

Spara


Leave a comment

Rönns trälklänning del 2; på lajvet

I en föregående post har jag beskrivit hur jag sydde klänningen som jag använde på lajvet Nordanil 3, så här kommer ett par bilder på den färdiga klänningen och hur den bars under lajvet. Rollen är en trälfödd druid, och jag ville att hennes bakgrund skulle vara det som syntes tydligast.

IMG_9773bra huva

Jag valde därför att sy en enkel dräkt, och sedan patinera den kraftigt. Innan jag skulle gå in och spela så smutsade jag ner mig själv och dräkten ytterligare, flätade slarviga flätor och sminkade mörka ringar under ögonen. På lajvet skulle nya roller och druider märkas med ett rött band runt armen (ny roll) och ett vinrött tyg (druid) samt att druider skulle ha en stav med symboler, så jag tog en gammal vinröd tygbit som jag knöt om läderremmen/bältet och gjorde en enkel stav av en rönn som jag barkade till hälften och dekorerade med pärlor av ben och trä och några tygremsor. Sjalen är ett (väldigt gammalt) tygstycke som jag färgat och haft som myggnät till en skogslevande roll, den fick nu fungera som huvudduk, huva och myggskydd i kombination. Härligt impregnerad i Wilmas tjärmedel…

IMG_9789bra profil

Redo för att överraska lajvdeltagarna med en obehaglig träl och dödsbesatt druid!


1 Comment

Rönns trälklänning eller en dräkt till en fattig bonde

Det här är en längre bloggpost om herjolfnesklänningen som jag gjorde till ett lajv.

Den har också i något förkortad form varit med i A&Sutställningen under Hägnan 2016.

Tanken med bloggposten är dels att ge dig inspiration kring hur du kan dokumentera ditt hantverksarbete, men kanske främst presentera en arbetsgång om du vill försöka dig på något liknande själv. Det är alltså inte en tutorial i egentlig mening, men utgå gärna från beskrivningen när du vill sy något liknande. Jag har inte tagit upp hur jag tar mått och får klänningen att sitta snävt. Det kan du istället läsa om under den här beskrivningen.

IMG_9527

Alla hade inte turen att vara rika och välklädda under medeltiden. Majoriteten av befolkningen var bönder eller anställda arbetare, och den här dräkten tillhörde en av dem som hade det sämst. Dräkten hör till en kvinna och består av en oblekt linnesärk (dåtidens underkläder), och en ylleklänning som bars ovanpå särken för att hålla värmen (dåtidens vanliga klädesplagg). Till dräkten bars en enkel huvudduk i linne, och på vintern även strumpor, skor och ett överplagg i form av en hätta, mantel eller överklänning. Att gå barfota under sommarhalvåret sparade på de dyra skorna.

Material, teknik och hantverk

Bägge plaggen är hopsydda på maskin, och sedan har sömsmånen fällts (vikts ned) och sytts med vaxad lintråd. Fållarna är även de sydda med lintråd. Huvudduken består av en utklippt linnebit som fållats för hand. Ylleklänningen har patinerats för att se använd och sliten ut med hjälp av sax, kniv och färgpigment. Tanken är att patineringen ska efterlikna ett mångårigt slitage och lappande av ett klädesplagg. Genom att använda oblekt linnetyg till särken, och ett grovt ylletyg i en färg som liknar ett ofärgat ylle i klänningen, är tanken att dräkten ska se ut att tillhöra en fattig kvinna. Kläderna är slitna, och inget bälte behövs till klänningen då hon inte har några ägodelar eller mynt att bära med sig, och klänningen är så pass kort att den inte behöver fästas upp i bältet.

IMG_9536

Hela dräkten består av knappt fyra meter tyg; 2 meter ylle och två meter linne till särk och huvudduk. Ylleklänningen är skarvad på flera ställen för att använda materialet så sparsamt som möjligt, men ändå få en stor kjolvidd eftersom det verkar vara det mest historiska även på mycket enkla plagg. Som du ser så får klänningen ett bra fall och fina veck även om det är lite tyg i den, så välj inte bort kjolvidden utan skarva hellre mer, så slipper du känna att du går runt i en sopsäck istället för en medeltida klänning.

Tillvägagångssätt:

WP_20160701_09_01_42_Pro

Jag började med att räkna ut vilka mått klänningen behövde ha, och ritade upp bitarna på papper. Sedan ritade jag upp tygstycket jag hade att tillgå på en bit rutat papper, och försökte sedan rita dit alla tygbitar på ett så effektivt sätt som möjligt. När jag var nöjd fyllde jag i med tusch och kontrollräknade alla mått. Det är helt ok att dela, skarva och lappa, men tänk på att varje ny söm behöver sömsmån. Ovan är en tidig skiss.

Klänningen består av ett helt fram och ett helt bastycke, som är uppklippta i mitten. Det är sedan en kil fram och en bak, samt en kil i varje sida som når upp till ärmhålan. I originalet är det fler kilar i sidorna vilket ger mer vidd och ett finare fall, men jag valde att bara ha en i varje sida för att tyget skulle räcka. Ärmarna är S-ärmar med fler skarvar samt kilar fram och bak.

WP_20160701_09_19_59_Pro

Om jag syr ett nytt mönster, är det minst osäker, eller har så pass lite tyg att allt ryms på golvet samtidigt så ritar jag alltid ut alla bitar samtidigt, och sedan klipper jag ut dem. Men det börjar bli jobbigt att kravla runt på golvet, jag skulle behöva skaffa mig ett arbetsbord…

WP_20160701_09_20_34_Pro

Här syns hur bitarna blev utritade i slutändan. Jag fick vända på några bitar och skarva för att få ihop delar till ärmarna. Som ni ser så klippte jag också av framstycket vid axlarna för att få tillgång till en längre, rak tygbit. Axlarna skarvades istället på med de små fyrkantiga bitarna på mönstret. Om du vill göra flera skarvar så är det mycket lättare att ha ett färdigt mönster i papper, som du kan klippa isär och sedan pussla runt med på ditt tyg.

WP_20160701_09_41_52_Pro

När alla bitar var utklippta så skarvades alla delar ihop så att de var hela, eftersom jag tycker att det är enklare att sy med hela bitar (fram och bakstycke, hela ärmar osv.) När jag syr så syr jag en söm, klipper rent och pressar, innan jag syr nästa. På det här sättet kommer jag aldrig att sy över en massa stående sömmar så det blir knövligt och klumpigt.

WP_20160702_11_22_43_Pro

Det här är allt tygspill som blev över från tygstycket på 200 * 136 cm.

IMG_9554

Här är den färdiga klänningen, hopsydd på maskin och sedan fälldes sömmarna åt ena hållet för hand. De små kilarna du ser i klänningens nedre kant är skarvar för att få raka jämna linjer på kilarna.

IMG_9556

Här syns skarvarna för framstyckets axlar (sömmar med den placeringen finns även på andra medeltida plagg) och små kilar som sattes in i ärmarna för att få rörelsevidd. Det är även små kilar i ärmhålan, och en hel del skarvade bitar i ärmarna…

IMG_9559

När du syr med flera små tygbitar (speciellt om tyget är kraftigt) så är det jätteviktigt att pressa noga, och sedan klippa ner sömsmånerna och fälla dem för att undvika att det skaver och din rörelseförmåga hindras. Men kom ihåg att alla skarvar behöver (minst) 1 cm sömsmån- annars kommer inte ditt plagg få de mått du tänkt dig!

IMG_9530

Klänningen är lite kortare än vad som är vanligt- de flesta klänningar på avbildningar är fotsida eller längre. Tanken är att den ska vara praktiskt att arbeta i, och att det ska gå att gå i terräng och trappor utan bälte.

Inspiration och källor

Min inspiration kommer från samtida bilder (1350-1450) på fattiga människor som ofta har ärvda, trasiga och slitna kläder samt bilder på bönder och arbetare som ofta har enkla kläder med kortare kjolar som inte behöver fästas upp under arbete. Inspirationen till klänningens hopsömnad och passform kommer från Medieval garments reconstructed och är en återskapning av nr D10581 (sida 58) som är ett plagg som hittats vid Herjolfsnes på Grönland. Val av material och färg kommer även från den boken samt liknande fynd.

WP_20160701_09_01_30_Pro

Tyget som jag använde till klänningen var Korps vadmal som gick på ungefär 150 kr/metern. Så en medeltida ylleklänning för 300 kr!