Handcrafted History

Historical and modern handcraft mixed with adventures


Leave a comment

Träffa min vän Linnea!

Det här inlägget är en gästpost, skriven av min vän Linnea. Hon har återskapat trossfraus/kvinnor i landsknektsarmén från 1500talets Tyskland i nästan tio års tid. Hon berättar om sin dräktresa, saker hon lärt sig, och vackra dräkter hon sytt. Läs och inspireras! (fotografer är angivna där Linnea har haft namn på dem/tillhör mig.)

This is a guest post by my friend Linnea. Since she chosed to write in Swedish, I will publish it accordingly- but use google translate to read about her journey as a handcrafter and 16th century camp follower from the German areas. She presents her different outfits and things she has learned along the way!

Linnea:

Jag gick med i SCA, Styringheim på Gotland, 2008. Det var en kompis som sydde min första klänning, tidigt 1400-tal, i ett tjock mörkblått ylle med en ljusare blå underklänning i linne. Den ligger undanlagd i gömmorna sedan länge. Kanske använde jag den bara vid två eller tre event. Redan på mitt första event fick jag syn på en klänning som skulle sätta så djupa spår i mig att jag för tio år framöver inte skulle ha några andra stilar. Det var en klänning som tillhörde Jovi, som skulle komma att bli en av mina vänner, och hörde hemma i det tyska 1500-talet. 2009 gick jag med i landsknektsföreningen Proknekt och var under två år föreningens ordförande.

Efter den första egensydda dräkten har det blivit betydligt fler och i dagsläget har jag sytt 10 klänningar i samma stil. Det har varit min egen utveckling, en strävan efter att hela tiden förbättra kläderna, utan att för delen ha en önskan om att forska djupare. I början var klänningarna inspirerade av andra klänningar jag sett och med tiden har jag för varje klänning gjort en förbättring. Jag anser att alla måste lägga sig på en nivå som känns bekväm, vi har alla varit nya och måste få ha rätten att börja någonstans. Det här är min klädresa.

Första klänningen syddes i ett tungt mörkblått, nästan svart, ylletyg med orangea detaljer. Den är sydd på maskin och eftersom jag tröttnade på att sy i det alldeles för tjocka yllet, är slitsarna till viss del limmade. Kjolen består av två raka stycken, vidden blev 3 meter. Klänningen har synlig snörning, något jag förstått senare inte är historiskt riktigt. Men så stolt jag var första gången jag hade klänningen på mig! Om jag inte minns fel så var det på Knäckekriget 2009. Skjortan är sydd för hand med en smockad kant. Kanten fick inget stöd och viker därför ner sig på ett mindre smickrande sätt.

Andra klänningen syddes i ett något tunnare mörkgrönt ylle med mörkblå detaljer. Klänningen är helt handsydd. Ärmarna var löstagbara och med en kant som gick att vika upp. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Här hade jag gjort en ny underkjol i blekt linne. Den här klänningen var färdig 2010, och jag gjorde samtidigt en ny smockad skjorta.

När jag sydde klänning nummer tre valde jag ett tunnare ylle än för klänning nummer två. Det är fortfarande mörka färger som gäller, blå med röda detaljer. Klänningen består egentligen av kjol och jacka. Ärmarna är fastsydda och har en kant som går att vika upp. Slitsarna är alla sydda för hand, liksom klänningen i övrigt. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Den här gången hade jag lyckats få en bättre form på ringningen både på fram- och baksidan, mer fyrkantig i likhet med originalen. Den här klänningen var också färdig till 2010. Här är också första gången som jag har korrekta skor, så kallade oxmular, till kläderna istället för ett par vikingaskor. Delarna syddes ihop till en klänning 2017 för att sen säljas. (Fotograf Ulf Ekberg)

Klänning nummer fyra syddes i ett tunt kostymylle som jag fick billigt. På grund av att kostymyllet var så tunt blev det detaljer i ett brunt syntettyg för att matcha. Men den är helt handsydd. Ärmarna är avtagbara. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Klänningen saknar slitsar, något som jag alltid varit mycket sparsam med. Överlag tycker jag att många återskapade klänningar har för många slitsar om man jämför med originalen. Klänningen var klar till Peter und Paul festival i Bretten 2011.

Klänning nummer fem är sydd av ett petroleumblått ylletyg som jag hittade på en militärloppis i Tallin, och svarta detaljer. Ett helt suveränt tyg men kanske inte 100 % ylle. Det regnade under en eldshow på Medeltidsveckan för ett par år sen och regnet bara rann av istället för igenom. Den är handsydd och jag har dagen till ära sytt en ny hatt, i orange ylle. Ringningen är också fyrkantig i likhet med originalen, något jag inte alltid fått till. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Klänningen var klar till Medeltidsdagarna på Hägnan 2012. (Fotograf Kim F Rehnman)

Klänning nummer sex var en klänning i linne att fäktas i. Slitsarna är alla nedsydda för hand men i övrigt är klänningen sydd på maskin. Kjolen består av två raka stycken, vidden blev 3 meter. Den var klar till 20th Anniversary of Drachenwald på Ludwigstein Castle 2013.

Klänning nummer sju är sydd i Historiska rums ylleflanell, ett tyg som är tunt och svalt samtidigt som det ganska fort får en lite sliten patina. Den är handsydd, vilket inte var helt kul med tanke på att det är 12 meter handsömnad i varje rand i kjolen… Snörningen är gjord med korsettband, ett mycket bekvämt fusk. Ärmarna är löstagbara med slitsade överärmar. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Jag lämnade här min trygghetszon med annars så mörka färger för en ljusare blå. Underkjolen är av oblekt linne. Klänningen var klar till medeltidsveckan på Gotland 2014 och såldes vidare 2017. (Fotograf Bella Ekström)

Till 2017 syddes en underklänning i Medeltidsmodes råväv. De skjortor jag haft under klänningarna har inte varit helt korrekta. Det ska, enligt mina vänner som lägger mer tid på forskning än vad jag gör, vara en underklänning mellan skjorta och överklänning. Det blir varmt och därför har jag den sällan, men här, vid matlagningen på Landsknecht Hurra i Tyskland, passade den ypperligt. Den är handsydd efter samma mönster som mina överklänningar men utan dekorationer. Snörningen är synlig med handsydda snörhål. (Fotograf Torbjörn Walberg)

Klänning nummer nio är sydd i brunt engelskt kläde från Historiska rum med krappröda detaljer. Kjolen är sydd i våder vilket ger 5 meter i nederkant. Inga slitsar här heller, bara dekorbanden. Den här klänningen sitter ihop med hyskor istället för snörning, väldigt bekvämt! Jag har gått från starka färger till en mer nedtonad färgskala, beige och krappröd, något jag föreställer mig är lämpligt för en mindre bemedlad kvinna i trossen. På bilden har jag också en jacka i rött ylletyg med oblekt linnefoder. Jag har också sytt små tossor i linne som skyddar strumporna i stil med tossorna som återfinns på träsnitten. Under överklänningen har jag underklänningen som syns tydligare på bilden ovan. Alltsammans blev klart till Landsknecht Hurra i Tyskland 2017.

Klänning nummer tio syddes också under 2017 och var klar till Medeltidsveckan på Gotland. Det här är den första klänning jag syr efter ett specifikt träsnitt. Den är sydd i ylleflanell från Historiska rum, i bärnsten och krapprött. Kjolen är sydd med våder vilket ger en vidd på över 5 meter. Den stängs med hyskor. Nedre delen av ärmarna är lösa i enlighet med träsnittet. Jag slyngade snörena med slynggaffel. Det var ett test från min sida, jag har hört att det kanske var vanligare med fingerflätade snören. På bilden har jag också en ny hatt, en ny huvudduk i ylle och nytt smockat förkläde. Strumporna är från Kapitelhusgården och väskan från Craft Hive. Banden på kjolen finns inte på träsnittet, jag tyckte det blev snyggare med band än utan. Klänningen ska egentligen också vara rosa med röda detaljer. Men trots att jag har gått från mörka till ljusa färger ligger rosa utanför min gräns… (Fotograf Erika Hernlund)

Blev du inspirerad? Under min sida “tutorials” kan du lära dig att göra en knekthatt, eller spana in högerspalten och klicka på Lansknecht & Trossfraus för att läsa mer om knekt och trossfraudräkter, hur du gör egna och var det finns inspiration. Jag har också länkat till föreningarna som Linnea pratar om, och till de inköpsställen hon använt sig av direkt i texten.

Spara

Spara

Spara

Spara


Leave a comment

A long time ago

About a woman living a long time ago, in a world close to our own- but different. Photos taken by Minna Nilsson a couple of years ago, but still lovely for a cold autumn day when one needs to remember summer.

The outfit is a 16th century trossfrau- a woman living with the army in the German regions of Europe, working in the camp.

With a sparkly necklace-

slightly wrong for achieving historical accuracy but good for the upcoming party at the event that summer.

Wearing a smocked linen shirt, linen headwear and a smocked linen apron. The dress is made of wool

The bag, made of thin leather, holds the coin, and the rosary shows she is a member of the (catholic) church, in a political unsteady time.

It also is a very nice accessory.

Period time drinking glass, period time drink… Ready for a nice party evening

 

Spara


2 Comments

Fencing event & new outfit

Our local SCA group Gyllengran had a fencing event some time ago, a pleasant and small event- perfect to warm you up before the real event season starts. We who weren’t fencing gathered in the big common room for handcraft, small talk and cookies with wine.

Here’s some pictures from the event, and on my new 16th century outfit. I actually gave the indoor light a chance for pictures, but naw… I’m longing for outdoor events.

Warm and cozy with the fur lined gollar, comfy and easy to wear due to the well fitted bodice and the shorter skirt.

I’m wearing a straight unbleached linen shift closest to my body, and on top of that a simple yellow wool kirtle, without sleeves. It’s laced in the side and well fitted, so it works like a bra.

On top of that I wear my brown woolen over dress, which is based on paintings from Germany from around 1530-1550, mostly on peasants and simple workers. The pattern construction is from the book Drei Schnittbucher, which consists of tailor manuscriphts.

Over it is a handwoven smocked linen apron, a version of the st Birgitta cap (tutorial is out for sale) and last my rabbit fur lined gollar, which is based on paintings from the period. For work, only the Birgitta cap is used, but going out or getting fancy means another weil or two is pinned on top of the cap.

I also wear woolen hose, tied under the knee with wool straps, and a pair of simple leather shoes- much like you can se during the 14th-15th century. It seems cowmouth shoes were only for landsknechts and their followers and people of higher class, wereas the commoners used sturdy leather boots that reached above the ankle.

The belt is my old simple leather belt and fits well enough, but I’m planning to upgrade to a more 16th century one. The rosary and bag is a bit fancy for the rest of the outfit, but I liked the red colour on top of the brown dress- a little party fanciness to bling a simple workers outfit.

Now, a little mending of a seam and some improvements awaits the outfit before the season begin. New clothes are always the most fun to work with!

Spara


Leave a comment

Tutorial Gollar

Här kommer en beskrivning och lite tips på hur du syr en fodrad gollar!

Om du vill veta mer om gollars som plagg och få lite bildinspiration så finns det en hel del bilder på min pinterest. Kort sagt är det en liten krage/ett dok du lägger över axlarna, med eller utan påsydd krage, som värmer och skyddar överkroppen hos kvinnor. Eftersom jag mest spanat in kvinnor från 1500-1530 för min knektdräkt så blir bildmaterialet därifrån, och den verkar vara vanliga på knektarnas kvinnor, men du hittar den på fler ställen än bara hos knektar och över en längre tid i historien. Snitt, tyg, stängning, form, dekorationer och material är viktiga val för att den ska passa in till din dräkt, så bläddra gärna lite extra i källor om du vill sy en historisk variant. Min gjordes inför ett lajv, men var så otroligt bra att jag vill dela med mig av den till er så ni också kan få äga detta praktiska plagg!

IMG_2274

Efter Krigshjärtalajvet och vår resa till Tallinn insåg jag hur praktiskt det är med en gollar, så jag tänkte visa hur jag gjorde min (i sista stund och stor panik inför lajvet).

Nu är jag på gång med en ny, med samma modell fast fodrad med päls och sydd för hand. Möjligtvis kommer nästa vara ännu lite mindre, men storlek och form skiljer sig åt under 1500talet, så spana på mycket bilder och fundera på vad du är ute efter innan du börjar klippa!

Den här modellen bygger på en dokdel och en kragdel som sys ihop, och du kan vändsy den på symaskin utan några synliga sömmar. Vill du inte ha en fodrad kan du använda samma princip och utseende på delarna, men kanske sy den för hand för att undvika synliga maskinsömmar. Vill du satsa på en mer historisk teknik så syr du fast fodret i övertyget för hand, på insidan (alltså inte på avigsidan). Att skarva är också helt rätt. Det finns liknande mönsterdelar till ytterplagg och mantlar, och kragar var vanligt på ytterplagg, men jag har inte hittat några mönsterdelar eller bevarade plagg som visar hur mönsterdelarna såg ut till en gollar.

Gollaren kan skäras ut i ett stycke, men för att få till en bra passform gjorde jag en toille i bomullstyg först. Jag började med att skära ut en cirkel, klippa upp en linje och sedan prova den. Det går verkligen inte åt mycket tyg till en gollar, och tittar man på bilder så verkar det vara vanligt att de inte ens går utanför axlarna. Jag tog bort tyg från ryggpartiet (det är därför tygbiten har en bredare öppning nedtill fram) och lite från axelpartiets kanter och fick till en sådan här passform. Genom att klippa ut en liten rundel för halsen ligger den bra utan att skava.

IMG_1847

Sedan klippte jag ut två likadana bitar i yttertyg och foder, nålade ihop och sydde ihop dem räta mot räta, förutom i halshålet som lämnades öppet. Kragen klipptes också ut i två delar, tänk en remsa tyg lika lång som halshålets omkrets, och svagt böjd för att få en bättre passform och inte kännas för snäv runt halsen.

IMG_1850

Sy ihop kragen på samma sätt, räta mot räta, och lämna öppet runt den sträcka som ska fästas mot gollaren. Om tyget känns sladdrigt och inte vill stå upp så kan du stryka på ett lager vliesolin på yttertygets avigsida innan kragdelarna sys ihop, eller mer historiskt; sy på ett lager linnetyg på yttertygets del innan hopsömnad.

IMG_1849

För att plagget ska bli snyggt när det vänds så klipper jag ned sömsmånen lite så det bara återstår 4-6 mm, och klipper av hörnen så det bara är någon millimeter tyg kvar innan sömmen. Vänd sedan gollaren och kragen ut och in så rätsidan kommer fram, och pressa noga med strykjärn så alla sömmar bli platta.

IMG_1851

Under tiden du pressar kan du dra till tygbitarna så de hela tiden ligger kant i kant om du vill göra gollaren vändbar (om du vill kunna välja vilken sida som ska vara utåt). Har du redan en tydlig utsida så pressar du alla kanter med sömmen 1-2 mm in mot insidan. Yttertyget ska alltså skymtas från insidan, men inget innertyg ska synas när du tittar på plagget från utsidan. Eftersom ylle är töjbart och lite stretchigt och lätt formas med hjälp av ånga och värmen från stykjärnet kan du dra ut yttertyget lite runt om hela plagget så det blir lite större.

IMG_1852

Nåla och sy fast kragen, yttertygets rätsida mot kragens rätsida, på maskin. Pressa sömmen, och sy sedan ihop den sista sömmen (kragens foder med gollarens foder) för hand med kaststygn för att undvika synliga maskinsömmar. Jag vek in sömsmånerna i plagget för att inte ha några råa kanter synliga. Pressa med strykjärn, och sedan är du klar!

Jag sydde fast pärlknappar på min, och den stängs med en flätad snodd eftersom det gick snabbare än att sy knapphål, och för att den skulle vara lajv-snygg och överdådig. Du kan också sy fast knytband eller hyskor och hakar för att kunna stänga den.

IMG_2322


1 Comment

Vinterslits med Proknekt

WP_20151121_12_10_21_Pro

För ett par helger sedan var jag och sambon i Tallinn på Vinterslits tillsammans med föreningen Proknekt.(Nu kanske ni förväntar er fina bilder på mig och sambon, men vi hade så fullt upp så allt som blev dokumenterat, gjordes så med mobilen på väg mot nyare äventyr. Men föreställ er att vi sitter bakom kameran och har det trevligt.)

WP_20151121_23_20_28_Pro

Det blev en båttur över havet, mysigt hotell med Spa, promenader genom Tallinns gamla stad och ett noggrant provande av olika caféer och pralinbutiker. Som grädde på moset drog vi på oss knektkläderna på lördagskvällen, sippade champagne och åt sedan medeltidsmat på Olde Hansarestaurangen. Dit och hem marcherade vi genom Tallinns vintermörka gator, med snö och hagel vinandes kring hattarna.

WP_20151121_13_32_28_Pro

En väldigt bra helg på det stora hela.

WP_20151121_23_19_54_Pro

Jag hade bra planer på att hinna sy både varm underklänning, extra kjol och pälsfodrad gollar för att slippa frysa. Men helt plötsligt gick veckorna och med fem dagar kvar och massor av jobb att hinna med innan vi skulle resa fick jag inse att den mentala friden var viktigare än att hinna paniksy ihop några plagg, så jag packade med samma kläder som jag hade på Visby i somras när det var som varmast. Jajamensann, tunnaste ullklänningen, bara linne närmast kroppen och en liten hatt som mest var bra för att hålla borta solen ur ögonen. Tvärtemot alla tips som jag brukar dela med mig av. För att inte frysa rumpan av mig allt för snabbt så drog jag på mig den gollar jag hade på Krigshjärtalajvet i juni samt mina vanliga skinnhandskar. Eftersom jag inte hunnit gå in nya komularna än så hade jag mina vanliga skinnstövlar.

WP_20151121_18_18_35_Pro

Att ta selfies med mobilen hör inte till mina mer nobla egenskaper. Såhär såg jag då ut, samma svala trivsamma kläder som i somras… men, jag frös inte!

Frusna, kalla jag som brukar vilja dra på mig tre lager ylle innan jag sticker ut näsan genom dörren frös inte med tunna sommarkläder mitt i ett snöoväder. Visst var jag kall, och tacksam för att snöstormen inte kändes så mycket i medeltidstadens trånga gator. Men jag klarade mig hela kvällen!

WP_20151121_23_20_19_Pro

Nu tänker du frusna medmänniska att det måste vara något lurt på gång, men det var nog så att jag lyckades att pricka in några av de allra viktigaste punkterna på min Att inte Frysa-lista:

  • Jag täckte all synlig hud (förutom ansiktet) mot blåsten och vädret.
  • Jag höll mig i rörelse.
  • Jag åt och drack en massa vilket gav mig ny energi.
  • Jag blev inte blöt av vädret eller av svett så jag kylde inte ner kroppen.
  • Jag hade huvudet täckt (faktiskt enda delen av kroppen där jag lyckades med tre lager, varav två dock var i linne).
  • Fötterna var varma och torra hela tiden.

Sen skadade det inte heller att hatten, som skyddar mot solen, nu också kunde dras ner på snedden för att fånga upp lite av vinden. Vi marscherade även i ett dubbelt led, så mycket av vindbyarna fram och bakifrån mildrades. Jag insåg helt plötsligt varför man vill gå på led!

Men trots en bra helg tänker jag inte bli övermodig, för nästa vecka flyger jag till Visby och Medeltida Jul och då tänker jag mig en dräkt med fler lager ull, medan linneplaggen får stanna hemma. Väl på plats föreläser jag om hur man kan hålla värmen i medeltiden, delar med mig av fler bra tips och massor av inspiration, och har en workshop på lördagen där du kan rita, konstruera och sy ihop egna överplagg från olika perioder av medeltiden; mantlar, hättor, kappor, rockar… Ja, mer om det senare.

Nu ska jag nog fortsätta sy på den där gollarn med päls så den blir färdig någon gång.

WP_20151121_22_13_39_Pro


Leave a comment

Trossfrau- enkel och ekonomisk variant

Har du liksom jag upptäckt att det här med landsknektar varken är gratis eller snabbsytt?

Det här inlägget är för dig som behöver en dräkt typ -nu-, har begränsad budget och en symaskin i närheten. Observera att det här inte är det mest historiska sättet att skapa en trossfrau på, och läs gärna mina andra poster för att få en bra insikt i 1500talets dräktvärld så du kan göra egna val.

  • Välj vilka delar du behöver just nu. Förenkla dräkten så blir den fortare klar. Klänningen är en viktig del, likaså en skjorta under och någon slags huvudbonad. Skor är ju förstås trevligt om du är ute och rör på dig, men med ett par knästrumpor i enkla ballerinaskor kan du efterlikna sydda hosor och komular utan att det kostar dig flera tusenlappar.
  • Sy en skjorta enligt ett bra mönster, men använd bara halva bredden till fram och bakstycket. Dra sedan igenom 1 rynktråd genom halslinning och ärmar, dra ihop dem till önskad bredd och knyt en knut. Strunta i smockningen och klipp istället ut linneremsor till handleder och krage. Tygremsorna viks dubbelt och sys sedan fast i halslinning och ärmhålen vid handleden, allt på maskin. Skjortor med separata kragar och manchetter hör till 1500talets mitt och senare i tiden, men skjortan går fort att göra, blir bekväm och rätt lik de tidigare skjortor som finns till utseendet. Om du förlänger skjortan till knäna ungefär, kan du hoppa över underkjol/klänning tills vidare.
  • Använd inte mer tyg än du behöver till klänningen. Istället för att sy på tygremsorna för hand ovanpå grundtyget, kan du klippa ett stort tygstycke till kjolen, och sedan flera tygremsor som du syr ihop med varandra på maskin. Tex; lila tygstycke som når till strax under knäna, sedan en blå remsa, lila remsa, blå remsa, smal lila remsa som fållas. På samma sätt kan du sy manchetterna som en vanlig lila ärm, med en blå kant längst ut som du viker upp över ärmen. Om du slitsar tyget behöver du ett tygstycke under, antingen en underkjol eller remsor på baksidan, linneremsor som du fodrar med blir billigast.IMG_1544
  • Hoppa över hatt och tjusiga dekorationer. Många av kvinnorna på bilder och målningar går enkelt klädda, utan hatt och fina tillbehör. Det viktigaste är huvudduken, som täcker håret och som du kan använda för att forma “wulsten” , div den speciella frisyren med lösdelar som formar huvudet bak till en eh…bulle. För att få till formen behöver du antingen stora mängder eget samt löshår, alternativt en stoppad korv som du syr eller nålar fast under huvudduken.

7c61c8b768503367621a7ab3f81dbea5

  • Bältet syns sällan, så om du inte har ett bälte i läder kan du använda en smal tygremsa, antingen kraftig eller dubbelvikt och ihopsydd. Knyt fast ev påse, och dra sedan upp kjolen över bältet så du inte snubblar på den när du går.

Hur mycket tyg som går åt till en trossfraudräkt beror förstås på dina egna mått, hur brett tyget är och hur du väljer att sy dräkten. Tygåtgången till min trossfrau hamnade på ungefär:

Klänning: ca 3 m lila ylle (kjollängd *2, + ca 40 cm till livstycken + 50 cm till ärmbredden) 1,5 m bredd. 0,6 m blått ylle till remsor.

Underkjol: ca 2 m stadigt linne

Särk: ca 2 m tunnare linne

Huvuddukar och förkläde: ca 1,5 m linne. Till huvuddukarna är det bäst med ett tunt och jämnt vävt linne, förklädet kan du ta ett lite stadigare till.

Till hatt och gollar går det åt ytterligare ylle, ca 1 m totalt beroende på hattens storlek.

Om du väljer att göra en enklare särk, en klänning med remsor och en huvudduk kan du istället klara dig på ungefär 2,5 m ylle i grundfärg, 0,6 ylle till remsor samt totalt 2,5 m linne för att göra en klänning i ungefär samma storlek. Billigt!

(räkna ut dina mått och gör en skiss eller uträkning på papper först innan du beställer tyg, så du är säker på att det räcker)


1 Comment

På trossfrauns huvud

Nej, det räcker ju trots allt inte med en hatt! Den välklädda trossfraun måste ju ha något mer på huvudet också. Men vad hade de på huvudet egentligen?

Det finns flera kvinnor som redan gjort bra efterforskningar på ämnet och till och med publicerat användbara filmklipp och tutorials, så jag bläddrade helt enkelt igenom internet och samlade på mig lite bilder och länkar längs vägen, ni hittar dem längre ned i texten.

Underst har vi kvinnans hår, och det mesta tyder på att det var långt, och bars flätat på huvudet i en frisyr uppe på huvudet som sedan förstärks med en wulsthaube. Det finns några olika teorier kring hur mycket löshår, riktigt hår och stoppning som kvinnan har närmast huvudet, men jag är en mycket bekväm medeltidsperson och valde att göra en lösning där jag sätter upp mitt hår i en vanlig fläta, en snodd eller bara snurrar ihop det under min wulsthaube. Tar det mer än två minuter för mig att få frukost så blir jag otålig…

IMG_1699

Knuten med en snodd blev mest synlig under huvudbonaderna, men för att fota lite duger den…

Vill du själv vara mer medeltida underst, så kan du fläta upp ditt hår om det är långt. Titta gärna på bilder på kvinnor från samma period som inte bär huvudbonader. Har du kort eller halvlångt hår gör du istället hela stilen med wulsten (kringlan som stoppas).

Det man ser i bildkällor är först wulsthauben, det jag valt att ha som understa lager. Den består av en huvudduk/hätta samt någon slags utfyllnad och bildar en krans eller båge långt bak på huvudet. Huruvida stoppningen fästs direkt på huvudet i form av ex en lösfläta, eller om den är insydd i hauben vet jag inte, det finns flera olika teorier och det är möjligt att man gjorde på olika sätt. Vissa kvinnor verkar bara ha på sig en sådan, mer eller mindre dekorerad, och på några av bilderna kan man ana detaljer som berättar om hur den kunde vara sydd.

7c61c8b768503367621a7ab3f81dbea510393891_10152551106213523_8469128820597500475_n

Jag sydde en wulsthaube med stoppning som jag bara drar på mig som en hätta, och fäster genom att knyta bak i nacken med ett par linneband.

Katafalk har en bra beskrivning på hur du kan göra en typ av wulsthaube.

IMG_1703

IMG_1705IMG_1706IMG_1708

Några kvinnor som omskrivs som prostituerade verkar istället ha ett hårnät eller annan mer dekorerad hätta, och sedan en hatt direkt på denna. Att dekorera huvuddukarna eller bära hårnät återfinns också i flera andra bildkällor, då det verkar vara kvinnor från högre samhällsklasser som bär hår och huvuddukar så. Men som soldatfru så kan praktiskt vara bra.

d6f4b07ebfc676906dc836a582742420690a2bbc0e188cc75337b6bf6f90f468

 Över wulsthauben bärs en “vanlig” huvudduk/slöja som kallas för steuchlein, som består av ett stort tygstycke av linne som du sedan knyter eller draperar på olika trevliga sätt. Längd, bredd och variationer på utsmyckningar verkar variera med kvinnorna som bär dem.

dress2

Kvinnan till vänster verkar ha sin vikt och fastnålad i nacken, och har sedan dragit den runt halsen (förmodligen för att kunna göra som kvinnan till höger och få skydd mot att andas in damm under marschen). Är det då en slöja, eller är det wulsthauben som syns? Jag tror att det är slöjan, eftersom den hänger ned fram över ansiktet. Den verkar i allmänhet gå lite över wulsthauben, så att denna inte är synlig. Kvinnan till höger verkar ha en dekorerad variant på huvudet.

dress1b7e3e99abe07a8c60e9bc54c126fe287403px-The_Soldier_and_his_Wife

När du knutit fast din steuchlein, slöja, på huvudet kan du också låta den hänga fram lite löst, under hakan, och sedan fästa den igen på huvudet med en nål.

20b979c14bc391c1d41771c6053f6b43

Eller varför inte satsa på en diskret variant med mindre tyg, som håller sig på huvudet?

maiden

Exakt hur huvudduken är gjord, eller vilka mått den har är jag inte säker på. Alla dessa bilder men inga bevarade plagg! Men om man får tro den här bilden så kan det vara en alldeles vanlig rektangel, nog bred för att gå från din panna och ned i nacken för att täcka hår och stoppning/wulsthaube under, och nog lång för att sedan kunna knytas och dras över ansiktet, eller runt huvudet som en kringla. Jag gjorde min ca 50 * 150 cm, och det blev lagom till min wulsthaube. Ju mer stoppning och fluff du har på huvudet desto bredare steuchlein behöver du för att den ska täcka allting.

IMG_1709IMG_1716

Med wulsthauben, och sedan med slöjan knuten i nacken och snurrad runt huvudet.

Dra till slöjan fram över ansiktet så den är lite lös, den sitter bra ändå och du slipper känna dig inknuten + du ser mer ut som träsnitten. Jag använder inga nålar när jag knyter min, men om du vill dra fram den över ansiktet som munskydd så behöver du några stycken att nåla fast den med.

Jag hittade några väldigt bra youtubeklipp som beskriver hur du kan göra + bära dessa.

IMG_1742

Sist av allt bärs hatten ovanpå allting, jag knyter min med två linneband i nacken, och de två andra huvudbonaderna gör att hatten lägger sig lite framåt och nedåt över huvudet. Här bärs den dessutom snett. Jag är så nöjd med hatten, den blev fantastiskt löjlig, och fjädrarna som jag fick i present gjorde väldigt mycket för att ta hatten från “oj, den var stor” till “OMG vad är det där!?” Eftersom fjädrarna var ganska långa har jag böjt dem så de vrider sig tillbaka inåt mot hatten.

IMG_1754

Klart! Tre lager med trossfrau-awesomeness! Varmt och skönt är det också…