1 Comment

Fur lined gollar- step by step

Fur can be tricky, so here’s some help on the way if you are going to fur line your garment (like this late 15- early 16th century gollar). This method may be used with a good fake fur too!

I am guessing that you historically either treated the fur like a garment of your own (sew the fur together to a garment, then attach it to the outer fabric) or as a fabric lining (cut out the pieces of fur and stitch it to the seam allowances of the outer fabric once this is sewed together). A mix of these two might also be the case, due to the different challenges you face when fur lining a garment without it getting bulky.

If you only want a strip of fur on your garment, I find it easiest to cut out the fur pieces, and treat them like fabric lining; cut them straight and clean, join small bits if necessary before sewing them to the outer fabric. In contemporary art the fully fur lined garments seem to be the most common one, but some artwork you could interpret as only having trims in fur. Fur was both fashionable and warm and used in many garments, and I have a fully lined gollar. This one becomes too warm during summer, and also take a lot of space in the bag when packing, so I thought this new one would be a good alternative; fashionable, with the fur to warm me against the wind, but lighter in both warmth and packing space.

I started with my wool gollar; I cut out the main piece and the collar and sewed them together with running stitches. A common thread for the period is uncoloured linen thread, so I used that and waxed it to make it more durable while sewing backstitches. After the pieces were joined together, I pressed down the seam and cut down the seam allowance on one side, and felled the seam allowance with whipstitching. This makes the seam more smooth and adds durability to the garment.

I tried to lay the gollar out flat, for you to get a good look. Note that it is not a full circle, you want it to lay flat against your back and shoulders in a tight fit. The fit on the gollar you’ll have to try out on yourself; so make one out of scrap fabric if this is your first one!

I measured the collar and the front where I wanted the fur to be, and cut out strips of fur to match them. I then sewed them into place with linen thread and a small, regular needle. A thinner needle makes it easier to sew in fur, and pinning the fur into place makes sure it doesn’t stretch or slides. If you find it hard to use pins, try with fabric clamps/sewing clamps instead.

At the corners, I just sew the fur to the fabric and leave the leftover fur for later. Note that I treat the fur like fabric; sewing the furry side to the right side of the fabric.

When the fur is sewn onto the fabric, I cut away the leftover and trim the edges down.

At the corners I trim away enough fur so when I fold the fur inside the garment it will not get bulky but fit together edge to edge.

At the bottom edge, I want the fur to follow the curved front of the gollar, so I mark this with a pen and then cut it away.

After trimming down the fur, I fold it to the inside of the gollar, and pin it in place. Make sure it lays flat when wearing the garment; fur can be tricky and does not adjust the way fabric does. When you are happy with the fit, sew the fur in place with whip stitches, or attach it to a lining. In the corners the two pieces of fur should barely meet, the hair will hide the seam, so just sew them together loosely.

I chose to have a lining inside my gollar in a thin woollen fabric, to add warmth and make it easier to sew the fur down with no visible stitching.(a fully lined gollar can be seen in art.) For the lining, I cut out another gollar, without a collar (because the fur strip will cover the inside of my collar) and without the parts that would be covered with fur. When fastening the lining in the gollar, pin it or baste in place and then sew it at the same time as you attach the fur on the inside. Start with the collar, and then the front opening going down.

Sewing in fur is time-consuming and quite tiring for the fingers. Nice company or a movie is good to have!

When the fur (and lining) is attached around the gollar I stitched the lower hem with whip stitches. To make the seam smooth, I cut away some excess lining fabric, as can be seen in the photo. So; adjust the lining, cut off excess seam allowance, pin and whip stitch.

To fasten the gollar you can use dress pins, small fabric strips, ribbons or lucet braided strings, hooks and eyes or do as I did; add a fancy clasp at the throat. At the end of the sewing, I didn’t really like that the fur was so visible at the bottom, so I trimmed it down quite hard. Another option would have been to let the fur finish on the inside of the gollar, so it was not so obvious that the gollar was not fur-lined all the way around. Cheating is hard sometimes…

The clasp is a late 15th century find from Sweden, with A standing for “amore”. It added nicely, but for a commoner, a hidden fastening would do better.

A note about fur; I recommend you put some thought and money into the purchase of fur. There are still many fur-fabrics and farms that treat animals like shit, where the animals suffer greatly to become your hobby-based garment. If you buy rabbit skin for 7-9 Euro/skin you probably support these farms, even if not buying directly from them. A better option would be to buy fur from local farms where you can visit the animals, and get to leave the skin at the tanner yourself. You can also find good choices on the internet, buy second-hand or choose fake-fur from the fabric store (not the most historically accurate, but I rather go modern than using unethical furs) I had the fortune of finding a lady breeding rabbits in her garden as a part-time income, and got to buy furs from her, tanned locally by a handcrafter. These were about 30E a piece, so really reasonable in price!

Some examples of gollars being worn by 16th century common people during dances. Some of them seem to have a fur line around the hem (as being fur-lined) while others could be unlined or lined with fabric.


Hur mycket tyg behöver jag till min dräkt? /How much fabric do I need for my outfit?

Här kommer en enkel lista som kan hjälpa dig när du ska köpa tyg till olika plagg. Givetvis beror mängden tyg på din storlek, hur du klipper ut bitarna och hur brett tyget är. Se det här som en ungefärlig guide för dig som är kvinna och har storlek small-medium eller man med storlek medium-large, där tygbredden är 150 cm innan tvätt.

Here is a simple list of different garments and how much fabric you need to make them. The amount of fabric depends on your personal size, how you lay out your pattern and how wide the fabric is. Look at this as an approximated guide for a woman size small to medium and a man sized medium to large, with a fabric width of 150 cm. The guide is in centimetres and meters/metres.

Please note that the measurements are estimates and always calculate your own pattern from your measurements before you buy fabric. For example, I can make a simple dress with over 3 meters of shirthemd from only 2 meters of fabric, but I greatly prefer to use 2,8-3 meters for a full dress with sleeves. If I need wider arms, a longer dress or a more luxurous one I need about 4 meters of fabric. If the fabric have a pattern so you have to lay out all your pieces from one direction, you may need even more fabric.

When you buy fabric, also add an extra 10% for washing shrinkage to avoid unpleasant surprises, and always wash your fabric before sewing.

Medieval/Viking woman:

Shift (underklänning/särk) 2-2,5 meters of linen

Dress w.out sleeves (ärmlös överklänning) 2,5-3 meters of wool

Dress w sleeves (överklänning med ärmar) 3-3,5 meters of wool

Hoses (hosor/strumpor) 60 cm of wool (I prefer twill)

Hood (hätta) 40-60 cm of wool

Apron (förkläde) a square of 60*80 cm of linen will give you apron and ribbons.

Weil and wimple (slöja och haklin) 100*80 + 80*40 cm of linen or silk

Cape (mantel) 1,5 meters for a waistlong one, around 2,5-3 meters for a half cirkle cloak, doubble (6 meters) for a cirkular one.

Warm dress with lining (varm överklänning med foder) 3-3,5 meters of wool + samt amount of lining.

Houppelande (vid överklänning) 3,5-4,5 meters of wool

Cottehardie (snörd/knäppt överklänning) 3 meters of thin wool (twill)

Sleeves (lösärmar) 80*60 cm of wool or silk

Aprondress (hängselkjol) 2-3 meters

Kyrtil/dress with sleeves (mellanklänning) 2 meters for an Euradress, 2,5 meters for the yellow dress, 3 meters for a fuller dress.

Coat (kappa) 2-2,5 meters of wool

Medieval/Viking man:

Hose (hosor) 1,4-2 meters of wool

Braies (brokor) 50-100 cm of linen depending on model

Pants (byxor) 1,6-2 meters of wool

Wide viking pants/baggy pants (pösbyxor) 4-6 meters of thin wool

Shirt (kort undertunika) 1,6-1,8 meters of linen (2 meters to reach the knee)

Tunic/kyrtil (tunika/kjortel) 2-2,2 meters of wool

Liripipe hood (struthätta) 60-80 cm of wool

Double/shorter jackets (kortare jackor) 1,5-2 meters of wool

Cloak (mantel) same as woman above

Viking coat (kaftan eller rak kappa) 2-2,4 meters of wool


I hope this was helpful, good luck with your sewing!


Tutorial: medeltida klänning

Det här är en beskrivning där jag noggrant går igenom alla steg för att sy en “vanlig” vikingatida eller medeltida klänning med raka paneler och kilar. Den här sortens konstruktion återfinns i olika variationer i vikingatida fynd och hela vägen genom medeltiden, och fungerar både på särkar och överklänningar. Under 1300talet förändras mönsterkonstruktionen då modet blev snävt och snört eller knäppt, tajta kläder sys annorlunda. Men för en klänning eller kjortel som du drar över huvudet fungerar den här metoden bra! Mansplaggen kan konstrueras enligt samma princip, med små förändringar och kortare längd.


Såhär ser den färdiga klänningen ut. Inlägget innehåller massor av bilder och tips på hur du får till krångliga partier och sömnadsproblem som kan dyka upp.

Ärmen är en isydd ärm i två bitar, men det är inte den enda konstruktionen på ärm som du hittar under perioden. Vanliga raka ärmar, ärmar med ärmkullar och s-ärmar används också. Till en vanlig linnesärk behöver du inte heller göra en isydd ärm utan kan sy ärmen som jag beskriver i “sy en linnesärk vettja”.

Knep och tips:

  • Lägg nålarnas knappar åt höger eller vänster när du nålar beroende på om du är vänster eller högerhänt så blir det enklare att dra ut dem medan du syr.
  • Om du istället syr för hand, nåla längs med tygkanterna så är det lättare att hålla i tyget utan att sticka sig själv.
  • Tråckla ihop sömmar som du vill kunna prova så slipper du oroa dig för att sticka dig själv, och ser enklare hur fall och passform blir på det färdiga plagget. Exempel på sömmar som är bra att tråckla först är ärmhålssömmen när du syr fast ärmarna.
  • När du nålar ihop långa kilar klippta på snedden med de raka panelerna, lägg kilen underst och den raka biten ovanpå när du nålar och syr. Då töjer sig kilen mindre och sömmen blir snyggare.
  • Lägg tid på att passa in ärmarna snyggt och var inte rädd för att klippa ur ärmhålen ganska mycket. Plagget blir finare om ärmen börjar uppe på axeln och inte en bit ner längs armen.
  • Två, fyra eller fler kilar? Två kilar räcker för kortare plagg, samt underkläder. Fyra kilar ger mer vidd, vackrare fall och en jämnare fördelning av tyget. Fundera över vilket plagg du ska sy, och vilka egenskaper som är viktiga. Titta också på bilder och fyndmaterial för att se exempel på hur kilarna användes och hur många som fanns.

WP_20160209_13_24_32_ProBörja med att ta mått, du behöver:

  • Omkrets överkroppens bredaste mått (oftast bröstkorgen)
  • Längd axel-klänningens nederkant.
  • Längd arm från axel-förbi armbåge böjd i 90 grader- handen.
  • Omkrets handled (mät runt knuten hand för att enkelt få på och av ärmen).
  • Omkrets ärmhål (ta en lös t-shirt till hjälp om du är osäker, ärmhålet ska sitta lite löst, men inte säckigt.
  • Längd axel-midja/höftkant. (på kvinnoplagg sätter jag i kilarna i midjan, på mansplagg vid höften)



WP_20160209_13_14_58_ProMönsterbitar och urklipp:

Rita ut alla delar som du behöver på ett papper.

Räkna ut vilka mått varje del behöver: fram och bakstycket ska tillsammans bli omkretsen runt överkroppen. Lägg till sömsmån 1-2 cm på alla kanter. Kanter som ska fållas såsom nederkanten och ärmhålen ska ha 1 cm till i sömsmån. Lägg till rörelsevidd (extra rymd i plagget för att det ska kunna ta på och av, samt gå att röra sig i) på ca 4-8 cm.

Rörelsevidden gör mycket för plaggets utseende, fall och form. I storlek s lägger jag till ca 4 cm runt överkroppen. Prova gärna det nya måttet runt din överkropp och känn efter så du enkelt kan dra måttbandet upp och ned, andas, röra dig osv.

Tvätta och stryk tyget innan du använder det, kontrollera så det inte är skadat eller har dragit sig snett. Mät ut alla delar inklusive sömsmån och rörelsevidd på tyget. Rita ut alla delar med en tygkrita innan du klipper, så är du säker på att allt ryms.

Om du inte gjort ärmar förut så kan det vara bra att göra en toile; en provärm i skräptyg som du provar in. En tvådelad ärm är en S-ärm som klipps i två delar. Som du ser så är delarna asymmetriska så kom ihåg att märka upp vad som är fram och bak på ärmarna.

armidelarI vilken ordning sys delarna ihop?

Jag börjar med att sy ihop mina ärmar, sedan syr jag på kilarna på klänningsdelarna och därefter syr jag ihop klänningen i axlarna och sidorna. Sist passar jag in ärmarna i klänningens ärmhål. Den här klänningen är sydd på symaskin, men du kan lika gärna sy för hand med för och efterstygn.

Jag gör klart en söm åt gången; nåla, sy, pressa, klipp, pressa. När hela klänningen är hopsydd så fäller jag sömmarna och fållar för hand. På det här sättet blir inte sömmarna knöliga eller klumpiga eftersom sömmarna är färdigklippta och pressade när en ny söm korsar dem. Jag rekommenderar verkligen att du tar dig tid att pressa sömmarna ordentligt, det gör stor skillnad för plagget. Om du inte vill fälla sömmarna i ett ulltyg kan de lämnas pressade, medan ett linnetyg (och alla andra tyger som trådar sig) sicksackas direkt när de är utklippta, innan de sys ihop. Kanterna kan också sicksackas för hand (kastas) eller lämnas råa om du viker dem dubbelt när du fäller dem.


Hur du syr ihop klänningen steg för steg:

1. Nåla ärmarnas ena söm. När du nålar ihop två tygbitar är det viktigt att du lägger dem på ett plant, gärna glatt underlag så de inte sträcks ut ojämnt. Undvik att ha bitarna i knäet, under katten eller hopknövlade i en hög.

sypamaskin2. Sy sömmen med raksöm, fäst i början och slutet genom att sy fram och tillbaka på samma ställe.

Här har jag 1 cm sömsmån. Jag tar ut nålarna samtidigt som jag syr, vilket går fort och lätt med nålar som ligger åt rätt håll, på tvären och med knappen mot den hand jag föredrar att använda. Om du har ett tyg som gärna fransar upp sig och har tänkt fälla sömmarna så är det enklare med 1,5 cm sömsmån som kan klippas rent från lösa trådar allteftersom du fäller ner sömmarna.






sommarforeochefterpress3. Pressa sömmarna med strykjärn. En tunn fuktad duk kan läggas mellan plagget och strykjärnet för att undvika märken på tyget om det är känsligt. (Skillnaden på en pressad och en opressad söm.)







klippnersomsmanPressa först isär sömmen och låt den svalna. Klipp sedan ner den ena kanten till ungefär halva bredden och pressa den andra sömmen över så bara en sömsmån är synlig. På det här sättet behöver du bara fälla sömmen en gång.





hopsyddsom4. Nåla och sy ihop andra ärmsömmen.

Pressa sedan den på samma sätt som den första sömmen. Det här är enklast om du har en ärmstrykbräda att arbeta med, annars får du pressa sömmen med ärmen liggandes och sedan stryka till ärmen. Försök undvika att pressa kanterna där ärmen är vikt.










När ärmarna är klara börjar jag med kilarna. Klänningen består av 4 kilar; en i varje sida, en fram och en bak. Kilarna ger rörelsevidd nedtill och bildar ett fint fall på klänningen. På kvinnoplagg vill jag att kilarna ska börja i midjan eftersom det blir ett finare fall och en mer smickrande siluett. På mansplagg syr jag i dem lite längre ned då jag inte vill markera en mjukt rundad midja…

sykil15. Eftersom kilarna är klippta diagonalt över tyget så kommer de kunna stretcha/töja ut sig mer än fram och bakstycket när de sys. Speciellt med gamla maskiner där pressarfotstrycket inte kan ställas in finns det en möjlighet att det undre tyget matas igenom fortare medan pressarfoten trycker ut det övre tyget. Därför är det viktigt att nåla eller tråckla fast alla kilar noga innan de sys, även om du syr för hand. För att kilarna ska sitta fint så nålar jag fast dem med fram och bakstyckena platt på golvet, med kilen underst. Det plana golvet gör att kilen inte töjer ut sig. När jag syr ihop sömmarna vill jag också ha kilen underst, för att undvika att den pressas ut och töjer sig.




sykil6. En kil skarvas ihop och den sätter jag mitt bak eftersom det kan vara svårare att få till en skarvad kil bra när jag syr ihop den med bakstycket. Två skarvade kilar kan istället sättas in i varje sida, eftersom det är enklare att sy ihop allt snyggt där.




7. För att kunna sätta i kilarna i fram och bakstycke klipper jag upp styckena från nederkanten och upp till midjan – 1,5 cm. Kilen ska alltså vara längre än slitsen som jag klipper upp för att kunna sys i snyggt. Jag ritade en bild på hur jag brukar sy i kilarna på maskinen för att få ett fint resultat. Det är lite svårt att förklara med bild och text, men tanken är att du syr i kilarna som vanligt, men sparar själv spetsen (ungefär 10 cm) till sist. Den syr du sedan med kilen liggandes överst, och sista biten med minimal sömsmån, för att kunna vända i kilens spets. På riktigt blir det här lite knöligt och svårt att se i symaskinen, men ge inte upp! Ett litet litet veck gör inget, det pressas ut. Du kan också sy till spetsen med kilen överst, fästa och sedan upprepa från andra hållet. Det viktiga är att sömmen går ihop exakt.


När alla kilarna är isydda pressas sömmarna, klipps ner, och pressas till ena sidan. Jag väljer att pressa alla sömmar bakåt för att jag tycker att det ser snyggt ut, men praktiskt spelar det ingen roll.

ritautarmhal8. När kilarna är fastsydda så börjar jag rita ut halshål och ärmhål på fram och bakstycket. Jag lägger styckena på varandra, markerar upp mitten och ritar upp ett litet/snävt halshål, mitt är 18 cm tvärsöver (då blir halshålet ca 20 cm tvärsöver när det är fållat). Jag kommer senare klippa till formen fram för att få en djupare ringning. Genom att mäta från min hals, över axeln och till armleden får jag hjälp med att veta hur långa axelsömmar jag behöver, har du en toile så kan du använda den här.



armtillkroppSedan ritar jag ut armhålen; bak är de ganska raka, medan de är lite mer svängda på framstycket. Formen beror på din kropp och dina mått, och längden på ärmhålet får du fram eftersom du redan gjort två bra ärmar som du kan mäta (jag mäter omkretsen runt den färdiga ärmen och delar med två, kom ihåg att lägga till sömsmån för ärmhålet). Ärmhålet ska vara lite mindre än själva ärmen för att du ska kunna göra en isydd ärm (ca 2-3 cm mindre här).



Axelsömmen kommer också slutta lite, jag klipper bort 1 cm så klänningen ska ligga bättre över axlarna. Har du starkt sluttande axlar kan du behöva klippa bort mer, har du raka axlar behöver du kanske inte klippa alls. Titta i spegeln och fundera, men klipp aldrig mer än 3-4 cm.


Först klipper jag fram och bakstycket samtidigt, och sedan klipper jag till de sista linjerna på framstycket; ärmhålen tas ur lite mer och halsen blir djupare. Jag sparade bitarna så att du ska kunna se hur skillnaden blev.


9. Axlarna nålas ihop och sys med raksöm. Sedan pressar jag isär sömmen, klipper ned ena sömsmånen och pressar bak bägge sömsmånerna.

10. Sy ihop klänningens sidor, från ärmhålet och ned till fållen. Gör på samma sätt som ovan med nålning, sömnad och pressning.


11. Det sista steget är att sy fast ärmarna på klänningen, och det beskriver jag också i det här inlägget. Jag börjar med att pressa två veck i varje arm, en som är mitt på axeln och en som är mitt i armhålan. Eftersom ärmarna är asymmetriska så är det inte riktigt lika mycket tyg på fram och baksidan, sträckan som går från armhålan och till axeln på armens baksida är något längre och det är helt normalt då du behöver mer rörelsevidd åt det hållet.

armhal2armhal12. Jag trär in ärmen i klänningen, räta mot räta, och nålar fast mitt uppe på ärmen mot axelsömmen, och ärmhålan med sidsömmen på klänningen. Sedan nålar jag ihop tygerna helt slätt under armen.







armhal313. Ärmen innehåller mer tyg än ärmhålet, vilket leder till att tyget blir lite vågigt. Sy i en tråckeltråd i ärmens övre halva, eller fördela tyget för hand så att det går att nåla ihop ärm och ärmhåla utan att det bildas veck. Jag drar ihop ärmkullens tyg försiktigt samtidigt som jag sträcker ärmhålets tyg. Ge inte upp om det inte blir perfekt från början, det här kan ta lite tid att få snyggt!






armhal4 14. Nåla ihop armhålet på ett ungefär, och tråckla sedan ihop det så du är nöjd med resultatet. Blir det inte bra nu, så blir det inte bättre av att sys på maskin… Vänd klänningen ut och in, prova och se efter så ärmkullen ligger snyggt över axeln och ärmen inte drar sig någonstans. När du är nöjd vänder du klänningen till avigan med ärmen i klänningen och syr fast ärmen.


armhal5 15. Pressa sedan ärmsömmen med hjälp av en ärmbräda. Jag tycker att det är enklast att pressa ärmsömmen åt varsitt håll för att få en mjuk rundning, men du kan pressa sömmen åt samma håll som de tidigare du gjort också.

16. Prova klänningen och justera ärmlängd, nederkantens fåll och halslinningen så du är nöjd med dessa. Jag klippte av klänningen så den blev något kortare framtill för att inte kliva på fållen, men ändå behålla känslan av längd runt resten av omkretsen nedtill. Ärmarna ska vara lagom långa även då du böjer på armbågen eller lyfter armen, så när armen hänger rakt ned ser de lite för långa ut. Halshålet ska vara nog stort så det går att dra av och på sig klänningen.

WP_20160209_13_40_47_Pro17. Fålla alla kanter för hand, jag rullade fållen (vek den dubbel) till ungefär 4-6 mm bredd och sydde ner den med kaststygn. Runt halslinningen sydde jag sedan ett varv med pricksöm för att stadga hålet och hindra det från att töja sig. Alla sömmar syddes ned med kaststygn.






Leave a comment

Tutorial Gollar

Här kommer en beskrivning och lite tips på hur du syr en fodrad gollar!

Om du vill veta mer om gollars som plagg och få lite bildinspiration så finns det en hel del bilder på min pinterest. Kort sagt är det en liten krage/ett dok du lägger över axlarna, med eller utan påsydd krage, som värmer och skyddar överkroppen hos kvinnor. Eftersom jag mest spanat in kvinnor från 1500-1530 för min knektdräkt så blir bildmaterialet därifrån, och den verkar vara vanliga på knektarnas kvinnor, men du hittar den på fler ställen än bara hos knektar och över en längre tid i historien. Snitt, tyg, stängning, form, dekorationer och material är viktiga val för att den ska passa in till din dräkt, så bläddra gärna lite extra i källor om du vill sy en historisk variant. Min gjordes inför ett lajv, men var så otroligt bra att jag vill dela med mig av den till er så ni också kan få äga detta praktiska plagg!


Efter Krigshjärtalajvet och vår resa till Tallinn insåg jag hur praktiskt det är med en gollar, så jag tänkte visa hur jag gjorde min (i sista stund och stor panik inför lajvet).

Nu är jag på gång med en ny, med samma modell fast fodrad med päls och sydd för hand. Möjligtvis kommer nästa vara ännu lite mindre, men storlek och form skiljer sig åt under 1500talet, så spana på mycket bilder och fundera på vad du är ute efter innan du börjar klippa!

Den här modellen bygger på en dokdel och en kragdel som sys ihop, och du kan vändsy den på symaskin utan några synliga sömmar. Vill du inte ha en fodrad kan du använda samma princip och utseende på delarna, men kanske sy den för hand för att undvika synliga maskinsömmar. Vill du satsa på en mer historisk teknik så syr du fast fodret i övertyget för hand, på insidan (alltså inte på avigsidan). Att skarva är också helt rätt. Det finns liknande mönsterdelar till ytterplagg och mantlar, och kragar var vanligt på ytterplagg, men jag har inte hittat några mönsterdelar eller bevarade plagg som visar hur mönsterdelarna såg ut till en gollar.

Gollaren kan skäras ut i ett stycke, men för att få till en bra passform gjorde jag en toille i bomullstyg först. Jag började med att skära ut en cirkel, klippa upp en linje och sedan prova den. Det går verkligen inte åt mycket tyg till en gollar, och tittar man på bilder så verkar det vara vanligt att de inte ens går utanför axlarna. Jag tog bort tyg från ryggpartiet (det är därför tygbiten har en bredare öppning nedtill fram) och lite från axelpartiets kanter och fick till en sådan här passform. Genom att klippa ut en liten rundel för halsen ligger den bra utan att skava.


Sedan klippte jag ut två likadana bitar i yttertyg och foder, nålade ihop och sydde ihop dem räta mot räta, förutom i halshålet som lämnades öppet. Kragen klipptes också ut i två delar, tänk en remsa tyg lika lång som halshålets omkrets, och svagt böjd för att få en bättre passform och inte kännas för snäv runt halsen.


Sy ihop kragen på samma sätt, räta mot räta, och lämna öppet runt den sträcka som ska fästas mot gollaren. Om tyget känns sladdrigt och inte vill stå upp så kan du stryka på ett lager vliesolin på yttertygets avigsida innan kragdelarna sys ihop, eller mer historiskt; sy på ett lager linnetyg på yttertygets del innan hopsömnad.


För att plagget ska bli snyggt när det vänds så klipper jag ned sömsmånen lite så det bara återstår 4-6 mm, och klipper av hörnen så det bara är någon millimeter tyg kvar innan sömmen. Vänd sedan gollaren och kragen ut och in så rätsidan kommer fram, och pressa noga med strykjärn så alla sömmar bli platta.


Under tiden du pressar kan du dra till tygbitarna så de hela tiden ligger kant i kant om du vill göra gollaren vändbar (om du vill kunna välja vilken sida som ska vara utåt). Har du redan en tydlig utsida så pressar du alla kanter med sömmen 1-2 mm in mot insidan. Yttertyget ska alltså skymtas från insidan, men inget innertyg ska synas när du tittar på plagget från utsidan. Eftersom ylle är töjbart och lite stretchigt och lätt formas med hjälp av ånga och värmen från stykjärnet kan du dra ut yttertyget lite runt om hela plagget så det blir lite större.


Nåla och sy fast kragen, yttertygets rätsida mot kragens rätsida, på maskin. Pressa sömmen, och sy sedan ihop den sista sömmen (kragens foder med gollarens foder) för hand med kaststygn för att undvika synliga maskinsömmar. Jag vek in sömsmånerna i plagget för att inte ha några råa kanter synliga. Pressa med strykjärn, och sedan är du klar!

Jag sydde fast pärlknappar på min, och den stängs med en flätad snodd eftersom det gick snabbare än att sy knapphål, och för att den skulle vara lajv-snygg och överdådig. Du kan också sy fast knytband eller hyskor och hakar för att kunna stänga den.


1 Comment

Halloween 2015

Till halloween så har vi en ny tradition numera; halloweenfest med utklädnad och massor av roliga vänner!


Att skapa dräkter som bara ska användas en kväll och inte alls behöver vara historiska på något sätt kändes som en rolig omväxling, och jag härjade glatt på med smältlim, fuskande och effektiv maskinsömnad dagarna innan festen.

För att inte bli alldeles för ivrig och glad (och lägga alldeles för mycket tid på en sådan här engångsdräkt) gav jag mig själv 20 timmar och ett tygshoppande för ungefär 300 spänn på den lokala tygaffärens superrea. De hade inte så mycket att välja på, men vem klagar om man kan få tyg för 25 kr/metern!

Smink och stylingprodukter hade jag hemma, skorna syntes ändå inte och smyckena låg i en byrålåda och väntade på att bli använda. Min inspiration var andra halvan av 1800talet blandat med steampunk, och med hjälp av några roliga youtubevideos lyckades jag fixa håret, och sminket hittade jag under sökorden “make up tutorial looking dead” eller något liknande.


Jag blev rätt nöjd med klänningen, och sminket lyckas med att se lite ohälsosamt ut…


Jag hade ingen lust att göra ett mönster, men jag hade en gammal korsett hemma som jag skar ur, sydde fast band på och hade som grund. Sedan höftade jag lite med överdelen, provade och sydde ihop allteftersom. När man har en toile kan man använda den till många olika dräkter och vara säker på att få till en hyfsat bra passform redan från början. Jag använde min toile till att lägga ut direkt på satintyget och klippa ut bitar till överdelen.


Hela klänningen syddes sedan ihop på maskin. För att spara tid sicksackade jag inte överallt, utan sydde istället dubbelvikta fållar. Fort ska det gå! Nåla gjorde jag inte heller, förutom vid inprovningen. Det går bra att sy utan att nåla om man kan tänka sig att hålla i tyget själv när man syr ihop delarna, men risken ökar förstås för lite ojämnheter. Några centimeter hit eller dit försvann också, men det märks inte på 8 meterskjolen.


Sedan sydde jag på svarta spetsband för att göra klänningen lite mindre gullig, och få den att passa med mina svarta spetshandskar. Banden döljer också små ojämnheter i fållen. Jag hade flera olika korta bitar av spetsband, men när man sydde fast dem på olika delar av klänningen så märktes det inte att mönstren inte matchade…


Rosetten fungerar som knytband och håller ihop kjoldelen av klänningen. Här provas den framför spegeln i badrummet, innan den är pressad. Att vändsy ihop delar sparar tid och innebär att alla sömmar hamnar dolda på insidan och man slipper sicksacka om plagget inte ska tvättas och bäras ofta.


Men strykning och pressning fuskar jag inte med! (Inte så mycket i alla fall…) Klänningen ströks när den var färdig, och de flesta sömmar pressades ner för att bli släta och snygga. Jag tycker att det är så tråkigt att se en vacker klänning eller välsydd dräkt där bäraren inte orkat stryka ur vecken som kommer från när klänningen var hopvikt i garderoben. Det är ok att fuska så mycket man vill, men snygg vill man ju vara ändå!

WP_20151101_01_03_06_ProKlänningen fick bra vidd med hjälp av två underkjolar, varav den ena försågs med kanal nedtill och ett gammalt rensband (när behöver man sådana egentligen?) som håller ut kjolarna. Mycket tjusigt och mycket svårt att röra sig i möblerade rum. Helt plötsligt förstår jag kopplingen mellan kläder och varför rummen möblerades så annorlunda under 1800talet. Det var bara jag som rymdes i en dörröppning, och att komma in på toaletten var något av en utmaning…

WP_20151101_01_03_42_ProEfter en helkväll på fest var håret lite trött, men resten av dräkten höll sig bra. Jag tror att den förtjänar att sparas och användas igen!

1 Comment

Kurser på Kapitelhusgården

Kapitelhusgården måste vara det typ mysigaste stället man kan vara på som föreläsare och workshoppare (svengelsk böjning någon?) Det är lummigt, mysigt, medeltida och fullt med glada människor under hela medeltidsveckan.

I år kommer jag hålla kurser i brickbandsvävning för nybörjare, medeltida sömnadstekniker och mönstertillverkning av en toille. Kurserna blev riktigt bra förra året, och jag kunde tom investera i lite nytt och spännande material inför i år. För dig som är nyfiken och funderar på att anmäla dig/redan har anmält dig tänkte jag berätta lite om vad de innehåller.


Brickbandsvävningen är den ultimata kom-igång-kursen! Den innehåller allt du behöver för att rita och läsa mönster, förbereda material, trä brickor, väva och lösa problem som kan uppstå. Du som går kursen får alla grunder för att sedan kunna åka hem och fortsätta väva, och dessutom lite bra kom-ihåg-papper så du kan åka hem, glömma bort väven, och sedan fortsätta väva efter ett halvår… Förra året hade jag både helt färska nybörjare och sådana som provat lite förut + någon som ville förbättra sina grunder, och alla lämnade kursen glada och duktiga med vävda band! (blev faktiskt impad över hur fantastiskt duktiga alla var, så fort gick det inte för mig i början). Under kursen får du garn och de redskap du behöver som du sedan tar med dig hem, och jag arbetar också på att det ska finnas lite extra material att köpa med sig hem om du blir inspirerad.

Kan du redan väva med brickor och vill bli bättre på svårare mönster är det kanske inget för dig; då kan jag istället rekommendera att boka en kurs hos Spångmurs med duktiga Louise!


Medeltida sömnad- grundkurs är en bred kurs som jag proppar så full som det bara går med olika sömnadstekniker, tips, enkel materiallära, tricks och varför man ska göra så och si medan man syr. Kursen är helt enkelt full med kunskap, men inte så full med pek-pinnar och hur man måste göra. Se det som en bred bas att arbeta ifrån, och en stor portion inspiration till!

Du får material till en medeltida väska, och på denna får du sedan prova olika stygn och testa allt vi tar upp under kursen. Sen går du hem med en snygg väska, och en massa kunskap för att våga sy medeltida plagg och liknande för hand. Ta gärna med dig frågor och funderingar så går vi igenom allt som kommer upp! Förra året kom det både nybörjare och sådana som redan sytt lite saker men som ville bredda sin kunskap och bli bättre =)


Kursen som tar upp mönsterkonstruktion efter dina mått är en bra bas för dig som vill ha en toille, och lära dig hur du gör toiller för kroppsnära plagg. En toille är ett personligt mönster i tyg, den formas direkt på kroppen och används sedan som mönster när du ska göra tajta kjortlar, klänningar, cottehardier, rockar mm. Till plagg från 1300talets mitt och framåt är toillen nästan nödvändig för att kunna göra kläder med en bra passform, men du kan också välja att göra en lösare för vikingatid och tidig medeltid. Både mans och kvinnoplagg kan konstrueras utifrån en toille. Under kursens gång kommer jag ta upp lite grunder i hur medeltida plagg konstrueras och hur man kan ta mått och räkna ut egna mönster, och sedan gör vi egna toiller i par/grupp; du får alltså både testa på att göra en toille i alla steg, samt få en egen att ta med hem som du är med och gör.

Eftersom vi nålar och måttar tyg direkt på kroppen så är det bra om du kommer iklädd en tajtare t-shirt eller linne, som du inte är rädd om. Det brukar kunna bli svettigt, roligt och massor med nålar överallt…


Allt material och alla verktyg och redskap ingår i kurserna, men vad som kan vara bra att ha med sig är en frukt eller något litet fika under förmiddagen, samt en flaska vatten/resorb/saft eller liknande om det är varmt. Vi kör på hela förmiddagarna, men man tar en liten paus när man behöver. Det går bra att fota och anteckna fritt under kurserna. Var inte orolig för att komma själv; det brukar finnas en hel massa okända vänner under kurserna har jag upptäckt!


Leave a comment

När du trodde att du var klar…

På min gamla blogg skrev jag om efterarbetet av plagg, div de där sista “finishing touches” man lägger ner på plagget när själva sömnaden är klart. Det kan ofta vara rätt motigt att fortsätta arbeta på ett plagg när man känner sig färdig, men å andra sidan är det ofta de där sista momenten som ger dig ett riktigt bra resultat. Jag har sett flera fantastiskt snygga klänningar, handsydda och välsittande, som fortfarande har konstiga veck kvar efter hur tyget låg vikt på väg hem från affären… så onödigt!

Här är mina bästa tips på hur man ger sitt plagg “det där lilla extra” när det är färdigsytt:

  • Pressa (stryk med lite tryck) alla sömmar så att de ligger plant och snyggt. Förbättrar tygfall, passform och plaggets utseende enormt. Syr jag delar som ska vara formade på ett visst sätt, till exempel en hatt eller axeln på en kappa, brukar jag försöka pressa de bitarna i den form de ska vara, alltså rundade.
  • Fäll sömmar med hjälp av kaststygn, så mycket du orkar och har lust med. Håller nere sömmarna (se ovan) och ger plagget ett mer arbetat uttryck. Fäller man bägge sömmarna åt ena hållet förbättrar man även sömmens hållbarhet och täthet.
  • Stryk hela plagget när du är klar för att få bort veck och skrynklor sedan du arbetat med det.
  • Skaka ur eller rolla av lösa trådar och småskräp.
  • Har du använt riktig eller fuskpäls får du bort alla lösa strån genom att dammsuga av plagget och pälsdetaljerna.
  • Har du använt skinn kan du gärna fetta in det några varv, ett välskött skinn är ett vackert skinn!

Sist men viktigast; kom ihåg att berömma dig själv för att du varit tålmodig och gjort klart din nya skapelse! =)