Working kirtle for the 15th century woman

This is a dress I made several years ago, to have as a simple working kirtle. I never got around to take photos and write proper documentation about it, but now I got some feeling! In these photos, the dress has been used for a couple of years and it has seen wear, washing machines and mending. So here’s my first tutorial for the autumn, and thank you for visiting and reading! (Both old friends and newcomers!)

This is a very simple working kirtle or dress, made to be practical as well as historically possible. The fabric is a plain wool weave, dyed to look like walnut dyed fabric. The skirt is partly pleated, partly flat sewn to the waist, and the upper part of the dress is fitted for bust support, side laced and has short sleeves.

I wear it with loose sleeves, pinned to the short sleeves and a gollar for warmth, under another fancier dress, or as it is if I am going to do lots of work or if the weather is warm.

The dress is hand sewn with wool thread in the same colour as the fabric, and it was one of my first garments made with wool thread instead of linen thread. I really recommend it! At first, I was a bit unsure if it was going to be durable enough, but after several years of using it, washing it in the machine (yeah, because lazy and dirty…) and treating it rather rough, it stays together really well, with only some minor mending.

I used running stitches on all long seams and folded the seam allowances to one side before whip stitching them down. The waist seam and all edges were made with whip stitches, and the sleeves and upper body seams made with back stitches to be a bit more durable than the running stitch is. The running stitch is way more durable than many believe and common in extant finds, but for heavy support, I like whip stitch and backstitching better.

The fabric is a medium tabby weave and I used around 3 meters for a dress. If you are much longer than me (1,6 m) consider buying another half metre. I did a quick pattern outlay for you, since it is old I’m not sure if I drafted the pattern along the selvedge or across the fabric but you will get an idea of what pieces you need to make one for your self.

The dress was made using two front pieces (to have a supportive seam in the front was a good choice since I didn’t have any lining in the dress.) One back piece, two sleeves and the skirt panels. I drafted S-sleeves, but the dress is made with regular sleeves with the seam under the arm. That seems to be the most common in artwork from the time on short sleeves. Your choice!

Some thoughts on skirts:

Do you see that the skirt has way more fabric in the back, while the front is straight? This will give you a nice fall as well as enough width and volume, but if you bend forward to pick up things or work by the fire, this construction will make the skirts remain away from the flames closer to your body, rather than draping forward with your movement. Hard to explain, but try it! It gives you a very practical garment.

The front panels are marked C at the centre front. The back piece is “upside-down” to use as much of the fabric as possible. You could of course piece the skirt together with more panels if you like. On my dress, the front panels lie smoothly in the waist, with only a couple of pleats to allow room for hips and stomach, while the back part is pleated around the back.

Other ways of construction would be to make more panels/gores (see my green 15th c kirtle) or pleat the skirt fabric to the waist seam all the way around (like my 16th c trossfrau dress in purple and blue). Or just make a few decorative folds in the back, like on my blue Weyden kirtle. This is simply one possible way of interpreting contemporary art.

A tip on bust support:

This is (I think) my only wool garment so far that has bust support, but no lining whatsoever. This is possible only because of the plain weave since it is not very flexible across and along the threads in the fabric. A twill weave would not have worked without lining.

The drawing with the front piece has two arrows marking out small details in the fronts seams. At the centre front there is a small bend going in under the bust, and at the side seams there’s another, making the seam run in a bend, and then changing direction after the bust and running straighter over the stomach. This way of sewing will make the bust stay better in place, allowing for bust support without lots of sturdy layers. But the bust will have a rounder form and not as much steadiness as a garment with lining.

I did however put in a narrow strip of linen around the neck opening on the inside, to avoid it getting stretched. There is plenty of ways to make hems sturdier, such as a narrow strip of fabric, running or stab stitching or using another layer or quality of fabric on the inside, for example. You can find this in extant finds such as Herjolfnes and finds from 14th c London, as well as in paintings. It is an easy way to finish your garment, make it last longer while being historically made.

The side lacing is made with sewn holes and a lucet braid in plant-dyed wool thread. A wool thread will be a bit stretchy, and won’t run as smoothly as silk, which makes it a bit slower to lace, but the cord will stay in place. In this photo, you can see the lacing which starts at the sleeve and reaches to the waist seam, a gap where the shift is visible (did I have too much good food this winter?) and also some mending is done on the sleeve. After the waist seam, I tie the cord (I lace it from sleeve to waist) and the skirts are opened another 15 cm to allow for easy undressing. The skirt is not laced, it stays closed anyway, and by sewing some folds in the sides, the opening will not be very visible.

A note on fitting a dress like this:

I always make a fitting for every single item I make, and that is especially important if it is supposed to be tight fitting. I do have a basic pattern, drafted on my own body (a toile) but after I have basted the pieces together I need to try them on before sewing the garment. Every fabric you work with is slightly different, some more stretchy, some supportive and stiff, and by trying the pieces on you can adjust the garment to your taste.

The method for adjusting and fitting a dress like this is the same as I use while making a supportive upper body toile, and you achieve the support by taking in the upper body in the sides and front, sometimes also by stretching the shoulder seams upwards a bit.

A front laced kirtle is a bit easier to adjust to a bigger bust, but you can make it work with a side lacing as well, just remember to make the same adjustments to the laced side as the sewn together side, and maybe lacing it double one turn just below the bust for greater support.

For a complete outfit; linen shift, wool hose and leather shoes under the kirtle. A simple belt to hang the money purse from (change is very important for today’s trader) and a veil on the head. Here I have a simple cap under the Great Veil, to have a base to pin it on. The veil can then be worn in many different ways, depending on how you like to wrap or fold it. 2-3 brass pins secure the veil to the cap under it.

Whoho! Finally documented this dress a bit, so now I don’t have to feel “bad” about forgetting it all the time. As you have noticed, this is not a complete step-to-step tutorial but rather a post with guidance if you want to make a similar dress.

Many readers ask me to share more sources and such material on the blog, but according to copyright laws I am not free to post all the stuff that inspires me on the internet, and therefore you will often find links, reading tips and Pinterest notions where you can find artwork and resources of your own. Hope you understand my take on this!


Tutorial; the bathing dress

Some time ago I made a medieval bathing dress in unbleached linen, and I wanted to share it with you. It is a simple project, perfect for an evening or if you want to practice hand sewing.
20180713_163324There are plenty of bathing dresses in paintings from the late 14th to 16th century in Europe, they can also be seen in different cuts and models, and some are clearly supportive shifts that you could wear under your medieval clothing. Mine is very simple but with an intake under the bust to allow some support, but still being easy to get in and out from. No lacing is acquired.

Left; Bohemian, Codices vindobonenses 2759-2764 in the Osterreichischen Nationalbibliothek, in Vienna, Austria. Right: The Bathhouse Attendant, Bible of Wenceslaus IV. 1389.

Chemise ladie's undergarment, 14th century, A History of Costume; Kohler.

This find is from A History of Costume, Kohler and is dated 14th century and described as a lady’s chemise or undergarment, the photo is old but you get the general idea.

Most of the pictures I have found seems to be dated to the late 14th to early 15th century, there are lots on the internet and I have a Pinterest folder on Medieval underwear so I won’t go into more historical sources today.

The cutting out; prewash your linen, fold in double in the length you would like, and then cut the A shape. I used the leftover fabric for gores in the sides (and at centre front + back if you like, it is optional) but this of course depends on your measures.

The first pictures show the general cut, the second the additional front and pack gores, the third the intake under the bust that give me the support. Do not take in too much, because then you won’t be able to get in and out of the dress.


About measures: The length of the dress measures from armpit to hem. The width is your measure around your bust divided in two (for front and back) add seam allowance but nothing more. Start the gores at your natural waist (if you are unsure, rather place them higher than lower) and pin the intake under your bust while wearing the dress with gores and side seams sewn/basted. Add shoulder straps last, mine is just double-folded linen cloth, whip stitched together and then fastened at the same position as I would have worn bra straps.

If you sew your dress by hand, use waxed linen thread and running stitches, and then fold the seam allowance to one side and whipstitch in place. This gives you a sturdy seam that is also quick to make. Hem the dress with running stitches or whip stitches, after your choice.

Making the dress in unbleached linen made it opaque even when it was wet, good for modesty. In artwork the dress seems to be white, may be visible nipples was a thing, or you would have to pick a very dense fabric. In some pictures, it is very clear that the fabric is transparent, but I chose the more sturdy and practical look. (update spring 2021: I have found that if you start with unbleached linen fabric, and sun bleach it yourself you will get an almost white fabric that is not as transparent as the modern bleached options in stores.)

The result? All considered, I am satisfied with the cut, sewing and look of the dress. It is also easy to swim in. Historically, being out in public in a bathing dress was not a thing, they can be seen on bathhouse attendants or in rare cases during the dressing/undressing at home or during dirty labour. Wearing it to the beach was certainly not a thing, but I liked to have a more historical dress instead of wearing a modern bikini when going for a swim at events.

Leave a comment

The easy apron dress

This apron dress is really simple and easy to sew together- perfect if you want to save fabric, try to hand stitch your first garment, or just want to try out a looser fit on an apron dress.

The description is based on the fact that you have a fabric that is approximately 150 cm wide, and the dress in the picture is about 130 cm long. If your fabric width is different, you will have to redraw the pattern pieces and probably piece the dress together with more gores. I show you a way to make the skirt fuller with a small gore on the drawing below. The method can be used for larger gores also. B = back of the dress, F = front.
Customize the measurements according to your own measurements. The amount of fabric you need depends on your measurements + how long you want the dress to be. On the pattern diagram, 1 square = 10 cm, so it takes 2.2m of fabric to make the dress to my measurements. Draw a separate paper sketch before you begin so you will understand how the pieces are laid out!
This description is mostly about the pattern-making assembly. If you want to know more about seams and techniques, check out my other descriptions and tips on the blog.

Start with calculating your measurements, and draw the pattern on paper. The dress consists of an entire front piece (F), and a two-piece back piece (B) that is laid out on the folded fabric. To get some extra fullness in the dress hem you can cut it according to the suggestion in the picture (the back piece is then cut in the bottom with a small gore).

Measure around the bust/widest part of your upper body = the measurements on the narrowest part of the dress: split the measure in two to make the front and back. Remember to add seam allowance; 1-2 cm on each side. The measures on the pattern are approximately 90 cm to fit me (40 cm on the front and 50 cm on the back piece). Because the dress does not start in the middle of the bust, but a bit above, you get enough space to move and dress/undress easily even if the measure is a little less than your widest circumference (I have 93 cm over my bust).

The length of the dress; measure from the armpit and as far down as you want the dress to go. Add seam allowance of about 4 cm. In the picture, the pieces are 130 cm long. The width of the dress hem becomes 2 * the total width of the fabric so 2 * 150 = 300 cm.

Once you have cut out your pieces; sew the back piece in the middle, then sew on gores if you made any. Bast the front and back together and try; cut out a little for the armpit if you want, and mark with pins where your straps should be attached (I usually like to wear them in the same position where I have my bra straps, I guess my shoulders are used to that.)

Sew the sides together, press and fold the seams, whip stitch them down to one side, and finish the hems by folding them once (on a thicker fabric) or twice (on a more lightweight fabric) and whipstitch them. Finish with sewing on thin fabric straps (I usually fold mine twice towards each other, whip stitch them together and then sew them on the garment. Then you are finished!

I really recommend buying a lightweight, more loosely woven fabric for this dress. Sturdier wools will not fall as nice and might feel like you are moving around inside a tent-like garment…






Leave a comment

Vikingatida mellanklänning- när du vill spara på tyg

Den här klänningen sydde jag för ett par år sedan, fotade och använde, men kom mig aldrig för att skriva om den. Jag visste nog inte riktigt vad jag tyckte. Nu har jag använt den på några event och fått utvärdera funktion och snygghet lite, så nu har jag äntligen satt ihop en text med en sömnadsbeskrivning och mönsterkonstruktion, mest eftersom jag lovade min vän K lite hjälp och inspiration för att hon ville sy en egen.

005 014007








Klänningen är en vikingatida klänning tänkt att ha som mellanklänning under hängselkjolen när det är kallt, eller som en klänning över en linnesärk. Mönsterkonstruktionen är en blandning av Euraklänningen och en vanlig rak klänning med paneler och kilar. Den är alltså något av ett experiment, och den här exakta mönsterkonstruktionen har ingen historisk motsvarighet. Jag har utgått från olika idéer och fynd på hur kjortlar och klänningar klipptes ut och sammanfogades, och sedan kombinerat några för att göra en klänning som är praktisk och fin, men framförallt tygbesparande. Till den här klänningen gick det åt 2 meter tyg på 150 cm bredd i storlek s.

Till skillnad från Euraklänningen blir den här formsydd och bildar inga knöliga veck när en hängselkjol bärs över. Det går åt något mindre tyg än till en klänning med hellånga paneler och kilaar, och mönsterbitarna är tacksamma att ha till ett tyg som är 100-120 cm brett.

De mått som du oftast behöver ta när du ska sy en klänning eller kjortel är klänningens längd, överkroppens omkrets, längden från axeln till midjan, armens längd och ärmhålets omkrets. jag ritade en bild för att visa vilka jag menar:


Några viktiga skillnader när du tar mått:

  • Ärmbitarnas längd blir längre än en vanlig ärm. Mät från halsens bas-över axeln-runt böjd armbåge-till handleden. Mitt mått blev 78 cm istället för 64 cm ungefär.
  • Fundera över rörelsevidden då du måste kunna dra klänningen över huvudet där den är som smalast (nedanför ärmkilarna men ovanför kjolkilarna). Din kroppsform spelar roll, till exempel behöver breda axlar eller en större byst mer plats. På den här klänningen tar du inte mått runt bröstkorgen/bysten för att få fram panelernas bredd, utan runt midjan där klänningen blir som smalast. Bysten kommer få mer plats med hjälp av ärmkilarna och ärmkonstruktionen. Om du har stora skillnader mellan midja och byst måttmässigt, kan det vara bra att först sy klänningen i ett skräptyg, eller rita upp mönsterdelarna på ett papper och beräkna om måtten blir bra.


  1.  Börja med att ta alla mått du behöver till de olika bitarna. De raka panelerna (A) räknas ut genom att ta klänningens totala längd – ärmbredden/2 (eftersom ärmen viks dubbel). Hur bred ska ärmen (C) vara? Jag gjorde min ca 40 cm i storlek small. Jag skulle tänka mig att du kan utgå från samma mått och öka 2 cm för varje storlek (small, medium, large). Men prova på dig själv; ärmen ska vara nog bred för att kunna läggas runt axeln och sluta vid din armhåla ungefär. Rörelsevidd får du från kilen (D), där den korta biten går ut i ärmen och den längre hela vägen ned längs sidan. Kilarna (B) börjar i midjan och slutar i klänningens nederkant. Mät från midjan och ner till golvet, eller så lång du vill ha klänningen.
  2.  Lägg till 2 cm sömsmån i alla kanter som ska fållas och 1-2 cm sömsmån runt resten av kanterna.
  3.  Räkna ut/rita upp dina bitar på en bit papper och lägg ut dem så tygeffektivt som möjligt.
  4.  Rita upp mönsterdelarna på tyget med en krita.
  5.  Klipp ut.
  6.  Börja med att fålla ärmbitarna på den bredaste sidan (C), det som ska bli halsöppningen. Sy sedan ihop dem med ett par stygn i varje kant så de sitter fast med varandra, ca 1-2 cm i varje ände. Mellan sömmarna bildas ett hål, det blir din halsöppning.
  7.  Klipp upp fram och bakstycket (A) och sy fast kilarna (2 av B) som ska vara mitt i styckena.
  8.  Sy fast kilarna (de andra två B) som ska vara på sidorna i framstycket, en på varje sida.
  9.  Sy fast ärmbitarna (C) i fram och bakstycket (A). Panelernas kortsida sys ihop med en bit av ärmarnas långsidor. Det här är enklare när ärmbitarna sitter ihop med varandra med ett par stygn (se punkt 6).
  10.  Lägg ut klänningen plant på golvet med avigsidan utåt och nåla fast ärmkilarna i framstycket och ärmbiten. Sy fast, och upprepa med andra sidan.
  11. Sy ihop ärmarna från kilen och ut till handleden.
  12. Sy ihop klänningen i sidorna.
  13. Prova in längd, fålla, fäll sömmar.

Såhär ser en schematisk bild av alla delar ut:


Vill du ha fler tips och beskrivningar på hur du ska göra de olika stegen? Kolla i så fall in min beskrivning på den gula klänningen där jag går igenom hur du nålar, syr fast kilar och får snygga sömmar.

Lycka till!


Leave a comment

Sömnadsbeskrivning vikingatida kvinnokappa

Det är lite pinsamt att erkänna, men jag har ju faktiskt haft min kappa i flera år utan att göra en beskrivning och rita ut mönstret på den. Jag skulle kunna skylla på att jag ville fälttesta den först så att jag inte ger er dåliga tips, men sanningen är en blandning mellan lathet och att jag helt enkelt glömt bort det. Men skam den som eh…sopar saker under mattan? Så nu kommer både mönster, beskrivning och förklarande bilder. Den här beskrivningen är kortare än den för den medeltida klänningen, då jag hoppat över detaljer och knep som jag beskriver där. Så vill du ha extra mycket tips, läs den beskrivningen också!

Jag började med en inspirationsskiss, mycket viktigt. Skissen är fyra år gammal ungefär, på den ligger nyritade mönsterdelarna och en schematisk bild av kappan när den är hopsydd.


Att sy den här kappan är inte så annorlunda mot att sy en vanlig klänning, med skillnaden att den är öppen fram förstås. Eftersom kappan är ett ytterplagg så vill jag också ha en lite lösare passform, eftersom jag oftast har flera lager kläder under.

När jag tog mått till kappan utgick jag från de här nedan, bytte “klänningens längd” mot kappans längd och ökade sen på ärmhålet några cm, samt omkretsen runt överkroppen med några cm för att få plats med kläder under. Kappan har också bredare framstycken än halva totala omkretsen eftersom jag vill kunna dra den lite omlott när det är kallt och regnigt. Jag har för mig att jag la till 6-8 cm på varje framstycke efter att jag hade räknat ut vilken omkrets det färdiga plagget skulle ha, delat upp det i två för bakstycke och framstycken. Framstyckena är alltså en fjärdedel av den totala omkretsen + ca 6 cm.


  • Kappans längd mäts från axelns högsta punkt/nackkotan som sticker ut lite.
  • Kilens längd = kappans längd – från axel till midja
  • Kappans bredd = överkroppens bredaste punkt + extra vidd för att rymma kläder under
  • Ärmhålet mäts löst runt armleden
  • Ärmens längd mäts från mitt på armleden, förbi böjd armbåge, till handleden.
  • Mät löst runt handleden för att enkelt kunna dra på och av kappan.
  • Lägg på 1,5 cm sömsmån på alla sidor.





Rita ut bitarna och skriv ner alla mått på ett papper. Basen/bredden på kilen (C) beror lite på dina övriga mått, men var inte rädd för att göra breda kilar. 60-80 cm behövs för att kappan ska gå att dra ihop över flera lager klänningar, och falla snyggt.

Ärmen (D) har en ärmkulle och sömmen sitter under armen. Ärmkullen är ca 6-8 cm hög beroende på din storlek och dina mått. Prova dig fram! Den lilla fyrkantiga kilen (E) kallas ärmspjäll och sitter mitt i armhålan under armen. Den sys fast i både ärmen och fram (A) och bakstycket (B) och ger dig vidd och rörlighet i ärmen och är ett sätt att spara tyg då ärmen kan klippas ut smalare, och sedan få vidd i ärmhålet med hjälp av kilen. Du kan också sy kappan utan ärmspjäll, gör då ärmen lika bred som ärmhålet.


Sy ihop kappan i följande ordning:

  1. Börja med att sy på sidornas kilar i framstycket, klipp upp bakstycket och sy i kilen där, eller sy i kilen i ett helt delat bakstycke.Pressa sömmarna.
  2. Sy ihop axlarna med varandra, pressa.
  3. (Om du syr på maskin kan du göra den här punkten nu, annars väntar du till punkt 5.) Sy fast ärmspjällen i ärmarna längs med ena sidan så de sitter fast.
  4. Nåla fast ärmarna i fram och bakstycket medan de ligger på ett plant underlag (ingen isydd ärm behövs här), sy fast dem och pressa.
  5. Tråckla fast ärmspjällen i ärmen och fram och bakstycket och sy fast. Pressa. Den här punkten är lättast att göra för att få ett snyggt ärspjäll om du är ovan, och används också när du syr på hand. På maskin blir det bökigt att sy fast hela nu, så där kan du göra punkt 3.
  6. Sy ihop kappan i ärmarna och sidorna, pressa.
  7. Prova in halshål och urklippet fram, vik först tyget tills du blir nöjd med form och fall, då klipper du bort det överflödiga tyget på framstyckena.
  8. Fålla kanter, fäll sömmar och dekorerar om du vill.


Bra tips:

  • Kilarna i kappan är breda, det ger ett snyggt fall och gör att jag kan dra ihop kappan runt mig även om jag har flera kjolar under.
  • Halsöppningen i framstycket klipper jag till när kappan är hopsydd, då kan jag enkelt ta på mig den och rita ut öppningen så den blir snygg.

035 034 044


Tutorial: medeltida klänning

Det här är en beskrivning där jag noggrant går igenom alla steg för att sy en “vanlig” vikingatida eller medeltida klänning med raka paneler och kilar. Den här sortens konstruktion återfinns i olika variationer i vikingatida fynd och hela vägen genom medeltiden, och fungerar både på särkar och överklänningar. Under 1300talet förändras mönsterkonstruktionen då modet blev snävt och snört eller knäppt, tajta kläder sys annorlunda. Men för en klänning eller kjortel som du drar över huvudet fungerar den här metoden bra! Mansplaggen kan konstrueras enligt samma princip, med små förändringar och kortare längd.


Såhär ser den färdiga klänningen ut. Inlägget innehåller massor av bilder och tips på hur du får till krångliga partier och sömnadsproblem som kan dyka upp.

Ärmen är en isydd ärm i två bitar, men det är inte den enda konstruktionen på ärm som du hittar under perioden. Vanliga raka ärmar, ärmar med ärmkullar och s-ärmar används också. Till en vanlig linnesärk behöver du inte heller göra en isydd ärm utan kan sy ärmen som jag beskriver i “sy en linnesärk vettja”.

Knep och tips:

  • Lägg nålarnas knappar åt höger eller vänster när du nålar beroende på om du är vänster eller högerhänt så blir det enklare att dra ut dem medan du syr.
  • Om du istället syr för hand, nåla längs med tygkanterna så är det lättare att hålla i tyget utan att sticka sig själv.
  • Tråckla ihop sömmar som du vill kunna prova så slipper du oroa dig för att sticka dig själv, och ser enklare hur fall och passform blir på det färdiga plagget. Exempel på sömmar som är bra att tråckla först är ärmhålssömmen när du syr fast ärmarna.
  • När du nålar ihop långa kilar klippta på snedden med de raka panelerna, lägg kilen underst och den raka biten ovanpå när du nålar och syr. Då töjer sig kilen mindre och sömmen blir snyggare.
  • Lägg tid på att passa in ärmarna snyggt och var inte rädd för att klippa ur ärmhålen ganska mycket. Plagget blir finare om ärmen börjar uppe på axeln och inte en bit ner längs armen.
  • Två, fyra eller fler kilar? Två kilar räcker för kortare plagg, samt underkläder. Fyra kilar ger mer vidd, vackrare fall och en jämnare fördelning av tyget. Fundera över vilket plagg du ska sy, och vilka egenskaper som är viktiga. Titta också på bilder och fyndmaterial för att se exempel på hur kilarna användes och hur många som fanns.

WP_20160209_13_24_32_ProBörja med att ta mått, du behöver:

  • Omkrets överkroppens bredaste mått (oftast bröstkorgen)
  • Längd axel-klänningens nederkant.
  • Längd arm från axel-förbi armbåge böjd i 90 grader- handen.
  • Omkrets handled (mät runt knuten hand för att enkelt få på och av ärmen).
  • Omkrets ärmhål (ta en lös t-shirt till hjälp om du är osäker, ärmhålet ska sitta lite löst, men inte säckigt.
  • Längd axel-midja/höftkant. (på kvinnoplagg sätter jag i kilarna i midjan, på mansplagg vid höften)



WP_20160209_13_14_58_ProMönsterbitar och urklipp:

Rita ut alla delar som du behöver på ett papper.

Räkna ut vilka mått varje del behöver: fram och bakstycket ska tillsammans bli omkretsen runt överkroppen. Lägg till sömsmån 1-2 cm på alla kanter. Kanter som ska fållas såsom nederkanten och ärmhålen ska ha 1 cm till i sömsmån. Lägg till rörelsevidd (extra rymd i plagget för att det ska kunna ta på och av, samt gå att röra sig i) på ca 4-8 cm.

Rörelsevidden gör mycket för plaggets utseende, fall och form. I storlek s lägger jag till ca 4 cm runt överkroppen. Prova gärna det nya måttet runt din överkropp och känn efter så du enkelt kan dra måttbandet upp och ned, andas, röra dig osv.

Tvätta och stryk tyget innan du använder det, kontrollera så det inte är skadat eller har dragit sig snett. Mät ut alla delar inklusive sömsmån och rörelsevidd på tyget. Rita ut alla delar med en tygkrita innan du klipper, så är du säker på att allt ryms.

Om du inte gjort ärmar förut så kan det vara bra att göra en toile; en provärm i skräptyg som du provar in. En tvådelad ärm är en S-ärm som klipps i två delar. Som du ser så är delarna asymmetriska så kom ihåg att märka upp vad som är fram och bak på ärmarna.

armidelarI vilken ordning sys delarna ihop?

Jag börjar med att sy ihop mina ärmar, sedan syr jag på kilarna på klänningsdelarna och därefter syr jag ihop klänningen i axlarna och sidorna. Sist passar jag in ärmarna i klänningens ärmhål. Den här klänningen är sydd på symaskin, men du kan lika gärna sy för hand med för och efterstygn.

Jag gör klart en söm åt gången; nåla, sy, pressa, klipp, pressa. När hela klänningen är hopsydd så fäller jag sömmarna och fållar för hand. På det här sättet blir inte sömmarna knöliga eller klumpiga eftersom sömmarna är färdigklippta och pressade när en ny söm korsar dem. Jag rekommenderar verkligen att du tar dig tid att pressa sömmarna ordentligt, det gör stor skillnad för plagget. Om du inte vill fälla sömmarna i ett ulltyg kan de lämnas pressade, medan ett linnetyg (och alla andra tyger som trådar sig) sicksackas direkt när de är utklippta, innan de sys ihop. Kanterna kan också sicksackas för hand (kastas) eller lämnas råa om du viker dem dubbelt när du fäller dem.


Hur du syr ihop klänningen steg för steg:

1. Nåla ärmarnas ena söm. När du nålar ihop två tygbitar är det viktigt att du lägger dem på ett plant, gärna glatt underlag så de inte sträcks ut ojämnt. Undvik att ha bitarna i knäet, under katten eller hopknövlade i en hög.

sypamaskin2. Sy sömmen med raksöm, fäst i början och slutet genom att sy fram och tillbaka på samma ställe.

Här har jag 1 cm sömsmån. Jag tar ut nålarna samtidigt som jag syr, vilket går fort och lätt med nålar som ligger åt rätt håll, på tvären och med knappen mot den hand jag föredrar att använda. Om du har ett tyg som gärna fransar upp sig och har tänkt fälla sömmarna så är det enklare med 1,5 cm sömsmån som kan klippas rent från lösa trådar allteftersom du fäller ner sömmarna.






sommarforeochefterpress3. Pressa sömmarna med strykjärn. En tunn fuktad duk kan läggas mellan plagget och strykjärnet för att undvika märken på tyget om det är känsligt. (Skillnaden på en pressad och en opressad söm.)







klippnersomsmanPressa först isär sömmen och låt den svalna. Klipp sedan ner den ena kanten till ungefär halva bredden och pressa den andra sömmen över så bara en sömsmån är synlig. På det här sättet behöver du bara fälla sömmen en gång.





hopsyddsom4. Nåla och sy ihop andra ärmsömmen.

Pressa sedan den på samma sätt som den första sömmen. Det här är enklast om du har en ärmstrykbräda att arbeta med, annars får du pressa sömmen med ärmen liggandes och sedan stryka till ärmen. Försök undvika att pressa kanterna där ärmen är vikt.










När ärmarna är klara börjar jag med kilarna. Klänningen består av 4 kilar; en i varje sida, en fram och en bak. Kilarna ger rörelsevidd nedtill och bildar ett fint fall på klänningen. På kvinnoplagg vill jag att kilarna ska börja i midjan eftersom det blir ett finare fall och en mer smickrande siluett. På mansplagg syr jag i dem lite längre ned då jag inte vill markera en mjukt rundad midja…

sykil15. Eftersom kilarna är klippta diagonalt över tyget så kommer de kunna stretcha/töja ut sig mer än fram och bakstycket när de sys. Speciellt med gamla maskiner där pressarfotstrycket inte kan ställas in finns det en möjlighet att det undre tyget matas igenom fortare medan pressarfoten trycker ut det övre tyget. Därför är det viktigt att nåla eller tråckla fast alla kilar noga innan de sys, även om du syr för hand. För att kilarna ska sitta fint så nålar jag fast dem med fram och bakstyckena platt på golvet, med kilen underst. Det plana golvet gör att kilen inte töjer ut sig. När jag syr ihop sömmarna vill jag också ha kilen underst, för att undvika att den pressas ut och töjer sig.




sykil6. En kil skarvas ihop och den sätter jag mitt bak eftersom det kan vara svårare att få till en skarvad kil bra när jag syr ihop den med bakstycket. Två skarvade kilar kan istället sättas in i varje sida, eftersom det är enklare att sy ihop allt snyggt där.




7. För att kunna sätta i kilarna i fram och bakstycke klipper jag upp styckena från nederkanten och upp till midjan – 1,5 cm. Kilen ska alltså vara längre än slitsen som jag klipper upp för att kunna sys i snyggt. Jag ritade en bild på hur jag brukar sy i kilarna på maskinen för att få ett fint resultat. Det är lite svårt att förklara med bild och text, men tanken är att du syr i kilarna som vanligt, men sparar själv spetsen (ungefär 10 cm) till sist. Den syr du sedan med kilen liggandes överst, och sista biten med minimal sömsmån, för att kunna vända i kilens spets. På riktigt blir det här lite knöligt och svårt att se i symaskinen, men ge inte upp! Ett litet litet veck gör inget, det pressas ut. Du kan också sy till spetsen med kilen överst, fästa och sedan upprepa från andra hållet. Det viktiga är att sömmen går ihop exakt.


När alla kilarna är isydda pressas sömmarna, klipps ner, och pressas till ena sidan. Jag väljer att pressa alla sömmar bakåt för att jag tycker att det ser snyggt ut, men praktiskt spelar det ingen roll.

ritautarmhal8. När kilarna är fastsydda så börjar jag rita ut halshål och ärmhål på fram och bakstycket. Jag lägger styckena på varandra, markerar upp mitten och ritar upp ett litet/snävt halshål, mitt är 18 cm tvärsöver (då blir halshålet ca 20 cm tvärsöver när det är fållat). Jag kommer senare klippa till formen fram för att få en djupare ringning. Genom att mäta från min hals, över axeln och till armleden får jag hjälp med att veta hur långa axelsömmar jag behöver, har du en toile så kan du använda den här.



armtillkroppSedan ritar jag ut armhålen; bak är de ganska raka, medan de är lite mer svängda på framstycket. Formen beror på din kropp och dina mått, och längden på ärmhålet får du fram eftersom du redan gjort två bra ärmar som du kan mäta (jag mäter omkretsen runt den färdiga ärmen och delar med två, kom ihåg att lägga till sömsmån för ärmhålet). Ärmhålet ska vara lite mindre än själva ärmen för att du ska kunna göra en isydd ärm (ca 2-3 cm mindre här).



Axelsömmen kommer också slutta lite, jag klipper bort 1 cm så klänningen ska ligga bättre över axlarna. Har du starkt sluttande axlar kan du behöva klippa bort mer, har du raka axlar behöver du kanske inte klippa alls. Titta i spegeln och fundera, men klipp aldrig mer än 3-4 cm.


Först klipper jag fram och bakstycket samtidigt, och sedan klipper jag till de sista linjerna på framstycket; ärmhålen tas ur lite mer och halsen blir djupare. Jag sparade bitarna så att du ska kunna se hur skillnaden blev.


9. Axlarna nålas ihop och sys med raksöm. Sedan pressar jag isär sömmen, klipper ned ena sömsmånen och pressar bak bägge sömsmånerna.

10. Sy ihop klänningens sidor, från ärmhålet och ned till fållen. Gör på samma sätt som ovan med nålning, sömnad och pressning.


11. Det sista steget är att sy fast ärmarna på klänningen, och det beskriver jag också i det här inlägget. Jag börjar med att pressa två veck i varje arm, en som är mitt på axeln och en som är mitt i armhålan. Eftersom ärmarna är asymmetriska så är det inte riktigt lika mycket tyg på fram och baksidan, sträckan som går från armhålan och till axeln på armens baksida är något längre och det är helt normalt då du behöver mer rörelsevidd åt det hållet.

armhal2armhal12. Jag trär in ärmen i klänningen, räta mot räta, och nålar fast mitt uppe på ärmen mot axelsömmen, och ärmhålan med sidsömmen på klänningen. Sedan nålar jag ihop tygerna helt slätt under armen.







armhal313. Ärmen innehåller mer tyg än ärmhålet, vilket leder till att tyget blir lite vågigt. Sy i en tråckeltråd i ärmens övre halva, eller fördela tyget för hand så att det går att nåla ihop ärm och ärmhåla utan att det bildas veck. Jag drar ihop ärmkullens tyg försiktigt samtidigt som jag sträcker ärmhålets tyg. Ge inte upp om det inte blir perfekt från början, det här kan ta lite tid att få snyggt!






armhal4 14. Nåla ihop armhålet på ett ungefär, och tråckla sedan ihop det så du är nöjd med resultatet. Blir det inte bra nu, så blir det inte bättre av att sys på maskin… Vänd klänningen ut och in, prova och se efter så ärmkullen ligger snyggt över axeln och ärmen inte drar sig någonstans. När du är nöjd vänder du klänningen till avigan med ärmen i klänningen och syr fast ärmen.


armhal5 15. Pressa sedan ärmsömmen med hjälp av en ärmbräda. Jag tycker att det är enklast att pressa ärmsömmen åt varsitt håll för att få en mjuk rundning, men du kan pressa sömmen åt samma håll som de tidigare du gjort också.

16. Prova klänningen och justera ärmlängd, nederkantens fåll och halslinningen så du är nöjd med dessa. Jag klippte av klänningen så den blev något kortare framtill för att inte kliva på fållen, men ändå behålla känslan av längd runt resten av omkretsen nedtill. Ärmarna ska vara lagom långa även då du böjer på armbågen eller lyfter armen, så när armen hänger rakt ned ser de lite för långa ut. Halshålet ska vara nog stort så det går att dra av och på sig klänningen.

WP_20160209_13_40_47_Pro17. Fålla alla kanter för hand, jag rullade fållen (vek den dubbel) till ungefär 4-6 mm bredd och sydde ner den med kaststygn. Runt halslinningen sydde jag sedan ett varv med pricksöm för att stadga hålet och hindra det från att töja sig. Alla sömmar syddes ned med kaststygn.






Leave a comment

Tutorial Gollar

Här kommer en beskrivning och lite tips på hur du syr en fodrad gollar!

Om du vill veta mer om gollars som plagg och få lite bildinspiration så finns det en hel del bilder på min pinterest. Kort sagt är det en liten krage/ett dok du lägger över axlarna, med eller utan påsydd krage, som värmer och skyddar överkroppen hos kvinnor. Eftersom jag mest spanat in kvinnor från 1500-1530 för min knektdräkt så blir bildmaterialet därifrån, och den verkar vara vanliga på knektarnas kvinnor, men du hittar den på fler ställen än bara hos knektar och över en längre tid i historien. Snitt, tyg, stängning, form, dekorationer och material är viktiga val för att den ska passa in till din dräkt, så bläddra gärna lite extra i källor om du vill sy en historisk variant. Min gjordes inför ett lajv, men var så otroligt bra att jag vill dela med mig av den till er så ni också kan få äga detta praktiska plagg!


Efter Krigshjärtalajvet och vår resa till Tallinn insåg jag hur praktiskt det är med en gollar, så jag tänkte visa hur jag gjorde min (i sista stund och stor panik inför lajvet).

Nu är jag på gång med en ny, med samma modell fast fodrad med päls och sydd för hand. Möjligtvis kommer nästa vara ännu lite mindre, men storlek och form skiljer sig åt under 1500talet, så spana på mycket bilder och fundera på vad du är ute efter innan du börjar klippa!

Den här modellen bygger på en dokdel och en kragdel som sys ihop, och du kan vändsy den på symaskin utan några synliga sömmar. Vill du inte ha en fodrad kan du använda samma princip och utseende på delarna, men kanske sy den för hand för att undvika synliga maskinsömmar. Vill du satsa på en mer historisk teknik så syr du fast fodret i övertyget för hand, på insidan (alltså inte på avigsidan). Att skarva är också helt rätt. Det finns liknande mönsterdelar till ytterplagg och mantlar, och kragar var vanligt på ytterplagg, men jag har inte hittat några mönsterdelar eller bevarade plagg som visar hur mönsterdelarna såg ut till en gollar.

Gollaren kan skäras ut i ett stycke, men för att få till en bra passform gjorde jag en toille i bomullstyg först. Jag började med att skära ut en cirkel, klippa upp en linje och sedan prova den. Det går verkligen inte åt mycket tyg till en gollar, och tittar man på bilder så verkar det vara vanligt att de inte ens går utanför axlarna. Jag tog bort tyg från ryggpartiet (det är därför tygbiten har en bredare öppning nedtill fram) och lite från axelpartiets kanter och fick till en sådan här passform. Genom att klippa ut en liten rundel för halsen ligger den bra utan att skava.


Sedan klippte jag ut två likadana bitar i yttertyg och foder, nålade ihop och sydde ihop dem räta mot räta, förutom i halshålet som lämnades öppet. Kragen klipptes också ut i två delar, tänk en remsa tyg lika lång som halshålets omkrets, och svagt böjd för att få en bättre passform och inte kännas för snäv runt halsen.


Sy ihop kragen på samma sätt, räta mot räta, och lämna öppet runt den sträcka som ska fästas mot gollaren. Om tyget känns sladdrigt och inte vill stå upp så kan du stryka på ett lager vliesolin på yttertygets avigsida innan kragdelarna sys ihop, eller mer historiskt; sy på ett lager linnetyg på yttertygets del innan hopsömnad.


För att plagget ska bli snyggt när det vänds så klipper jag ned sömsmånen lite så det bara återstår 4-6 mm, och klipper av hörnen så det bara är någon millimeter tyg kvar innan sömmen. Vänd sedan gollaren och kragen ut och in så rätsidan kommer fram, och pressa noga med strykjärn så alla sömmar bli platta.


Under tiden du pressar kan du dra till tygbitarna så de hela tiden ligger kant i kant om du vill göra gollaren vändbar (om du vill kunna välja vilken sida som ska vara utåt). Har du redan en tydlig utsida så pressar du alla kanter med sömmen 1-2 mm in mot insidan. Yttertyget ska alltså skymtas från insidan, men inget innertyg ska synas när du tittar på plagget från utsidan. Eftersom ylle är töjbart och lite stretchigt och lätt formas med hjälp av ånga och värmen från stykjärnet kan du dra ut yttertyget lite runt om hela plagget så det blir lite större.


Nåla och sy fast kragen, yttertygets rätsida mot kragens rätsida, på maskin. Pressa sömmen, och sy sedan ihop den sista sömmen (kragens foder med gollarens foder) för hand med kaststygn för att undvika synliga maskinsömmar. Jag vek in sömsmånerna i plagget för att inte ha några råa kanter synliga. Pressa med strykjärn, och sedan är du klar!

Jag sydde fast pärlknappar på min, och den stängs med en flätad snodd eftersom det gick snabbare än att sy knapphål, och för att den skulle vara lajv-snygg och överdådig. Du kan också sy fast knytband eller hyskor och hakar för att kunna stänga den.


Leave a comment

Sy en medeltida häst


Den är i alla fall inspirerad av medeltidens leksaker, men gjord i tyg. Perfekt för att gosa med på kvällen, dra ut med på äventyr eller kanske ställa i hyllan som snyggt pynt?


Jag har, tillsammans med Anders som driver Nog Bannog, satt ihop ett väldigt fint och pedagogiskt häfte för dig som vill sy en egen häst. Sjukt stolt är jag! Dessutom är det stora fina färgbilder tillsammans med beskrivningarna. Häftet är lite av ett pilotprojekt för mig, där tanken är fler tydliga och trevliga häften med beskrivningar på mönster av olika slag; leksaker, kläder, accessoarer och liknande.

Men det tar tid och pengar att ta fram mönsterbeskrivningar, provsy, formge, beskriva och rita mönster! Så gillar du idén med sömnadsbeskrivningar på svenska, med text, bild och mönster så köp hästen och stöd mitt arbete med att göra fler mönsterbeskrivningar med medeltida och vikingatida inriktning! Häst-häftet finns på säljsidan.