My 10 best dresses

Hi! So nice of you to drop by to read! This time, I wanted to take you with me on a small tour of my virtual wardrobe, showing you some of my favourite dresses I have made so far. Be prepared to see some really old stuff now, because it wouldn’t be very fun if I just posted photos of the 10 most recent, high-quality dresses I made right?

(Yeah, you wouldn’t think it was as nice sneaking a peek into my actual wardrobe, it’s quite full and maybe not in the best order. Have you seen my sewing box? Then you’ll have a feeling for what my wardrobe looks like…)

Let’s start at the beginning; my first buttoned cotehardie. This one is an old dress (the photo is from an event in 2010) long gone to someone else. It was my first try doing a 14th century dress with a closer fit. I can’t say I really knew how to make medieval fitted garments but somehow I managed this one and I was sooo happy with it. I remember looking up to others at the event, pondering how to make such awesome garbs like they wore, and how to manage a really good sleeve.


This early in my erhm, blogging career (can you call it a career if you are not making any money..?) I didn’t get many photos of my own outfits but rather took photos of everything I saw, trying to capture those magical moments and the cool things others wore. Like these outfits- I still remember thinking I would totally want to be that skilled when I grew up!

Oh, I had completely forgotten about this one; the green herringbone twill wool was a really expensive (in 2011) fabric of awesome quality, and I made some kind of Herjolfnes dress with lots of gores in the side and skirt. It was so comfy, fitted me well and I used it quite a lot before selling it. Actually still missing it. Here I am wearing it as a middle dress under my viking apron dress. Couldn’t find any good photo of just the dress.


Oh, my green Moybog gown! Somewhere around 2010-2011, my real interest in medieval pattern construction techniques began and I wanted to try the Moybog sleeves. I remember that I first made a short-sleeved one, wore that for a while and then remade it with long sleeves and better fitted gores in the skirt. Another dress I was really satisfied with at the time I finished it and wore a lot over several years. Then I wanted to make new experiments and sold it to be able to afford new fabrics.


The 16th century trossfrau dress is one of my oldest that I still use (I tend to get tired of old projects and sell them off…) But I still like it. I put a lot of effort into research and actually making it historically accurate and fun at the same time and finished it in early 2015. It is hand-sewn, the pattern and construction methods still hold up to my standard, and the colour is just sooo… fugly. The purple hue is actually based on a natural dye, so the thing that is least accurate with the whole outfit is the slashing on the hat; I was too fast and made it pretty rather than historical believable.

My wedding dress from 2017. This has a special place in my heart, I don’t know if it is the dress itself (it is rather plain) or the event it got used at… It’s a 15th century silk dress with open sleeves below the elbow, lined with really thin wool muslin, and decorated with silk cords and small freshwater pearls. I would like to redo it a bit as it doesn’t fit right now, and therefore I don’t use it. But I do feel a bit unsettled every time I take it out from the wardrobe and think about cutting it apart to redo it. Maybe I am lazy, or a bit nostalgic. Yeah, I will probably remake it any minute (year)…

A1 (2)

I loved this one! It is a 15th century houppelande (overdress) in black velvet with moss green edges. The sleeves got lined with my last pieces of green silk that I owned, and they made for a very good contrast to the rest of the dress I thought. The dress was only worn once during this photoshoot in 2017, and then I sold it to a happy customer abroad. I loved it, but I didn’t need it. I mostly made it to practice sewing in velvet and to try out the pattern, as it was my first try to make a full circular houppelande.

IMG_1622 (2)

My red 14th century wool cotehardie, completely handsewn, and with 20 pewter buttons in each sleeve. What is not to love? It is red, fancy, a really serious try on reenactment clothing and I feel Amazing every time I get dressed in it. Sometime around here I also started to feel like hand-sewing a whole garment wasn’t such a big deal. Nowadays I hand sew most of my wardrobe, with exceptions for some of my undergarments, and projects that have a short time frame.


Ok, I know, it’s a whole outfit rather than just a dress (I can cheat right?) but I couldn’t leave this one out. The amber dress project was just that; a very serious and creative project which was so much fun to make. The process actually took several years, but somehow this outfit came to be a milestone where I felt that I had learned new things and evolved as a handcrafter.

amber4 (2)

Yes, I have a thing for green. But you knew this one would show up here right? It is green, comfy, dramatic and 15th century. What is not to love? This was actually my latest houppelande after making several tryouts to explore drape, patterns, construction methods and different fabrics (you can see them below) and it is handsewn in a high-quality woollen cloth, lined with silk fabric. In this photo, I wear it full “Weyden style” to portrait a well of woman from the middle 15th century, dressed in rich fabrics to the height of fashion of the time.


Mmm, this is not a clear participant in this post just by the look of it. It is a really simple dress with panels and gores, handsewn in undyed ecological wool (in 2018 like so many of my other dresses). But it is one of those dresses that makes you feel awesome, comfortable and just warm enough whenever you wear it. It’s magical. If I was going to wear medieval/viking clothing every day I would probably wear this one 9 out of 10 days.

IMG_3175 (2)

So, there you have it! Some of my projects over the years. It was a bit challenging to pick out favourites, and I know I left my new 15th century wardrobe out (but hey, you’ve seen that one a lot lately) as well as my viking apron dresses I’ve made that I really liked. Sometimes I’ll have to put together another Viking-wardrobe post maybe.

What do you think? You have any favourites that you would like to make a version of, or do you already have “the best dress ever” in your wardrobe? I would love to see it!

Leave a comment

From the SCA event Majgreve

This May I went to a small and cozy weekend event outside Stockholm, to watch the Majgreve tournament and meet with new and old friends. It was such a nice event, the weather was perfect and the site beautiful.



Wow, what a site! Don’t you want to go for a swim?


During Saturday, everyone hanged outside by the lake, having lunch picknick-style, playing or chatting with each other.

The fighters got hot; so they continued to practice in the lake.


I also got too hot, and decided for a swim in the lake. It was very cold, but very nice! I didn’t take any bathing photos because of no swimwear, but look at how happy I was afterward!


I put up my shop on the grass and tempted children with stuffed horses and adults with shiny jewels. Works every time!

The jug sneaked around the bush, going on adventures of its own. Who owned it? Don’t know, but I know that it is based on a find of a medieval clay jug.


Court in the shade



Afternoon sun by the lake

IMG_2654 (2)

In the evening, tables was set outside by the shore and on the pier, and everyone enjoyed a pot-luck feast together!



And finally, some photos of fellow SCAdians! I always try to take some photos and/or portraits during events, to let you meet some of all the amazing people I get to meet during my adventures!




I had an amazing weekend, and really recommend you to visit a SCA event if you haven’t already, or to visit Majgreve next year if you live closer to Sweden and Stockholm!


Wearing my 16th century trossfrau outfit during the event. If you want to know more about it, read my other blog posts about 16th century clothing, and check out my tutorials on the subject =)


Slashing and cutting fabric- a tutorial

During the 16th century it became high fashion to slash or cut fabrics in a decorative manner, and this was taken up by mercenary landsknechts and women working and living in the armies as well. Being a fashion for richer or high-born persons, it was quite the dare for mercenaries to wear, but such a good way to show that you were a high earner with lots of status and gold on your pocket…


So, I wanted to share with you all my best tips for getting that slashed and cut look that you may want for your outfit!


But first, some good things to know:

  • The most important thing is the material to work with; wool is by far the easiest. In finds and manuscripts, you will also find garments made by silk or silk/linen and silk/wool blends, but those garments will have very small cuts (also called pinking) made with a specific tool and is a whole different story. So; chose a wool fabric. A felted, dense and tightly weaved wool is the best, this will give you a sturdy garment that won’t fray easily.
  • The slashing is not hemmed. I know many people do this because they chose a sensitive fabric, they are afraid it will fray and tear, or they have just been told that all raw edges should be hemmed or sewn. The standard is to not hem or sew the slashes, they should be raw, made with a very sharp tool, and yes- they might wear out faster than a garment that is not slashed. There are garments made with other techniques, for examples doublets with sleeves that are being made out of strips of lined/hemmed fabrics. These might look similar to cut garments, but the making is different.
  • Slashed and cut garments may not last as long as more sensible ones, or look very pretty after using for a while, that is the point with this fashion! You’ll have to be rich enough to order fine materials, pay a tailor to sew it for you, pay even more for the slashing and cutting, and then don’t mind that you will have to exchange the garment once it looks worn. If you are a more economically laid modern person, pick a wool fabric for your outfit, since this lasts longer than silk or linen.
  • Almost all slashed garments that I have seen have been lined with a second layer of unslashed fabric. This could be a regular lining or a whole garment that holds together the one laying over, providing stability and fit. I often use a linen fabric lining for wool and silk fabrics, but in the case with slashed guards (strips of fabrics) I place the guards on top of the main fabric, to make it visible through the slashing.

Feeling ready for some slashing now?


The pictures are mostly from my trossfrau dress project, this from a woodcut that I have copied and coloured to get a feeling for the dress to be.

I usually wash my wool fabrics, iron them and then cut out the pieces I want for the garment. Before I sew them together I draw out my slashes on the wrong side with a fabric marker and then cut them before I put the garment together. If you are not sure about the fitting, it is good to baste the garment together and try it on before this, since it is difficult to adjust fitting after the slashing is made.


I usually also draw out helplines during this stage; everything that helps you make good sharp lines placed exactly where you want them is good. A ruler, some mathematics and a marker go a long way. I also like to make a template to use while drawing out the slashes.


Do not slash all the way to the edges, remember the seam allowance and leave 2-3 cm along the edges to make it easier to sew the pieces together.

IMG_1990 (2)

This is a larping outfit (only inspired by historical fashion) as an example of a durable slashed garment. The arms have slashes, but not the armpits or body, and the slashes ends some cm before the seams. Sewn in a medium-heavy twill, slightly felted.

If you want the garment to be sturdy and hold together, slash less along the armpits, side seams and crotch; all areas where the fabric gets more wear. If you look at historical woodcuts and painting, you may notice that tight fitted pants have no slashes at the backside of the legs near the seams, neither over the butt (there might be exceptions, as always)


The finished dress, a hot day in Visby a couple of years ago

1 Comment

Fur lined gollar- step by step

Fur can be tricky, so here’s some help on the way if you are going to fur line your garment (like this late 15- early 16th century gollar). This method may be used with a good fake fur too!

I am guessing that you historically either treated the fur like a garment of your own (sew the fur together to a garment, then attach it to the outer fabric) or as a fabric lining (cut out the pieces of fur and stitch it to the seam allowances of the outer fabric once this is sewed together). A mix of these two might also be the case, due to the different challenges you face when fur lining a garment without it getting bulky.

If you only want a strip of fur on your garment, I find it easiest to cut out the fur pieces, and treat them like fabric lining; cut them straight and clean, join small bits if necessary before sewing them to the outer fabric. In contemporary art the fully fur lined garments seem to be the most common one, but some artwork you could interpret as only having trims in fur. Fur was both fashionable and warm and used in many garments, and I have a fully lined gollar. This one becomes too warm during summer, and also take a lot of space in the bag when packing, so I thought this new one would be a good alternative; fashionable, with the fur to warm me against the wind, but lighter in both warmth and packing space.

I started with my wool gollar; I cut out the main piece and the collar and sewed them together with running stitches. A common thread for the period is uncoloured linen thread, so I used that and waxed it to make it more durable while sewing backstitches. After the pieces were joined together, I pressed down the seam and cut down the seam allowance on one side, and felled the seam allowance with whipstitching. This makes the seam more smooth and adds durability to the garment.

I tried to lay the gollar out flat, for you to get a good look. Note that it is not a full circle, you want it to lay flat against your back and shoulders in a tight fit. The fit on the gollar you’ll have to try out on yourself; so make one out of scrap fabric if this is your first one!

I measured the collar and the front where I wanted the fur to be, and cut out strips of fur to match them. I then sewed them into place with linen thread and a small, regular needle. A thinner needle makes it easier to sew in fur, and pinning the fur into place makes sure it doesn’t stretch or slides. If you find it hard to use pins, try with fabric clamps/sewing clamps instead.

At the corners, I just sew the fur to the fabric and leave the leftover fur for later. Note that I treat the fur like fabric; sewing the furry side to the right side of the fabric.

When the fur is sewn onto the fabric, I cut away the leftover and trim the edges down.

At the corners I trim away enough fur so when I fold the fur inside the garment it will not get bulky but fit together edge to edge.

At the bottom edge, I want the fur to follow the curved front of the gollar, so I mark this with a pen and then cut it away.

After trimming down the fur, I fold it to the inside of the gollar, and pin it in place. Make sure it lays flat when wearing the garment; fur can be tricky and does not adjust the way fabric does. When you are happy with the fit, sew the fur in place with whip stitches, or attach it to a lining. In the corners the two pieces of fur should barely meet, the hair will hide the seam, so just sew them together loosely.

I chose to have a lining inside my gollar in a thin woollen fabric, to add warmth and make it easier to sew the fur down with no visible stitching.(a fully lined gollar can be seen in art.) For the lining, I cut out another gollar, without a collar (because the fur strip will cover the inside of my collar) and without the parts that would be covered with fur. When fastening the lining in the gollar, pin it or baste in place and then sew it at the same time as you attach the fur on the inside. Start with the collar, and then the front opening going down.

Sewing in fur is time-consuming and quite tiring for the fingers. Nice company or a movie is good to have!

When the fur (and lining) is attached around the gollar I stitched the lower hem with whip stitches. To make the seam smooth, I cut away some excess lining fabric, as can be seen in the photo. So; adjust the lining, cut off excess seam allowance, pin and whip stitch.

To fasten the gollar you can use dress pins, small fabric strips, ribbons or lucet braided strings, hooks and eyes or do as I did; add a fancy clasp at the throat. At the end of the sewing, I didn’t really like that the fur was so visible at the bottom, so I trimmed it down quite hard. Another option would have been to let the fur finish on the inside of the gollar, so it was not so obvious that the gollar was not fur-lined all the way around. Cheating is hard sometimes…

The clasp is a late 15th century find from Sweden, with A standing for “amore”. It added nicely, but for a commoner, a hidden fastening would do better.

A note about fur; I recommend you put some thought and money into the purchase of fur. There are still many fur-fabrics and farms that treat animals like shit, where the animals suffer greatly to become your hobby-based garment. If you buy rabbit skin for 7-9 Euro/skin you probably support these farms, even if not buying directly from them. A better option would be to buy fur from local farms where you can visit the animals, and get to leave the skin at the tanner yourself. You can also find good choices on the internet, buy second-hand or choose fake-fur from the fabric store (not the most historically accurate, but I rather go modern than using unethical furs) I had the fortune of finding a lady breeding rabbits in her garden as a part-time income, and got to buy furs from her, tanned locally by a handcrafter. These were about 30E a piece, so really reasonable in price!

Some examples of gollars being worn by 16th century common people during dances. Some of them seem to have a fur line around the hem (as being fur-lined) while others could be unlined or lined with fabric.


Träffa min vän Linnea!

Det här inlägget är en gästpost, skriven av min vän Linnea. Hon har återskapat trossfraus/kvinnor i landsknektsarmén från 1500talets Tyskland i nästan tio års tid. Hon berättar om sin dräktresa, saker hon lärt sig, och vackra dräkter hon sytt. Läs och inspireras! (fotografer är angivna där Linnea har haft namn på dem/tillhör mig.)

This is a guest post by my friend Linnea. Since she chosed to write in Swedish, I will publish it accordingly- but use google translate to read about her journey as a handcrafter and 16th century camp follower from the German areas. She presents her different outfits and things she has learned along the way!


Jag gick med i SCA, Styringheim på Gotland, 2008. Det var en kompis som sydde min första klänning, tidigt 1400-tal, i ett tjock mörkblått ylle med en ljusare blå underklänning i linne. Den ligger undanlagd i gömmorna sedan länge. Kanske använde jag den bara vid två eller tre event. Redan på mitt första event fick jag syn på en klänning som skulle sätta så djupa spår i mig att jag för tio år framöver inte skulle ha några andra stilar. Det var en klänning som tillhörde Jovi, som skulle komma att bli en av mina vänner, och hörde hemma i det tyska 1500-talet. 2009 gick jag med i landsknektsföreningen Proknekt och var under två år föreningens ordförande.

Efter den första egensydda dräkten har det blivit betydligt fler och i dagsläget har jag sytt 10 klänningar i samma stil. Det har varit min egen utveckling, en strävan efter att hela tiden förbättra kläderna, utan att för delen ha en önskan om att forska djupare. I början var klänningarna inspirerade av andra klänningar jag sett och med tiden har jag för varje klänning gjort en förbättring. Jag anser att alla måste lägga sig på en nivå som känns bekväm, vi har alla varit nya och måste få ha rätten att börja någonstans. Det här är min klädresa.

Första klänningen syddes i ett tungt mörkblått, nästan svart, ylletyg med orangea detaljer. Den är sydd på maskin och eftersom jag tröttnade på att sy i det alldeles för tjocka yllet, är slitsarna till viss del limmade. Kjolen består av två raka stycken, vidden blev 3 meter. Klänningen har synlig snörning, något jag förstått senare inte är historiskt riktigt. Men så stolt jag var första gången jag hade klänningen på mig! Om jag inte minns fel så var det på Knäckekriget 2009. Skjortan är sydd för hand med en smockad kant. Kanten fick inget stöd och viker därför ner sig på ett mindre smickrande sätt.

Andra klänningen syddes i ett något tunnare mörkgrönt ylle med mörkblå detaljer. Klänningen är helt handsydd. Ärmarna var löstagbara och med en kant som gick att vika upp. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Här hade jag gjort en ny underkjol i blekt linne. Den här klänningen var färdig 2010, och jag gjorde samtidigt en ny smockad skjorta.

När jag sydde klänning nummer tre valde jag ett tunnare ylle än för klänning nummer två. Det är fortfarande mörka färger som gäller, blå med röda detaljer. Klänningen består egentligen av kjol och jacka. Ärmarna är fastsydda och har en kant som går att vika upp. Slitsarna är alla sydda för hand, liksom klänningen i övrigt. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Den här gången hade jag lyckats få en bättre form på ringningen både på fram- och baksidan, mer fyrkantig i likhet med originalen. Den här klänningen var också färdig till 2010. Här är också första gången som jag har korrekta skor, så kallade oxmular, till kläderna istället för ett par vikingaskor. Delarna syddes ihop till en klänning 2017 för att sen säljas. (Fotograf Ulf Ekberg)

Klänning nummer fyra syddes i ett tunt kostymylle som jag fick billigt. På grund av att kostymyllet var så tunt blev det detaljer i ett brunt syntettyg för att matcha. Men den är helt handsydd. Ärmarna är avtagbara. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Klänningen saknar slitsar, något som jag alltid varit mycket sparsam med. Överlag tycker jag att många återskapade klänningar har för många slitsar om man jämför med originalen. Klänningen var klar till Peter und Paul festival i Bretten 2011.

Klänning nummer fem är sydd av ett petroleumblått ylletyg som jag hittade på en militärloppis i Tallin, och svarta detaljer. Ett helt suveränt tyg men kanske inte 100 % ylle. Det regnade under en eldshow på Medeltidsveckan för ett par år sen och regnet bara rann av istället för igenom. Den är handsydd och jag har dagen till ära sytt en ny hatt, i orange ylle. Ringningen är också fyrkantig i likhet med originalen, något jag inte alltid fått till. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Klänningen var klar till Medeltidsdagarna på Hägnan 2012. (Fotograf Kim F Rehnman)

Klänning nummer sex var en klänning i linne att fäktas i. Slitsarna är alla nedsydda för hand men i övrigt är klänningen sydd på maskin. Kjolen består av två raka stycken, vidden blev 3 meter. Den var klar till 20th Anniversary of Drachenwald på Ludwigstein Castle 2013.

Klänning nummer sju är sydd i Historiska rums ylleflanell, ett tyg som är tunt och svalt samtidigt som det ganska fort får en lite sliten patina. Den är handsydd, vilket inte var helt kul med tanke på att det är 12 meter handsömnad i varje rand i kjolen… Snörningen är gjord med korsettband, ett mycket bekvämt fusk. Ärmarna är löstagbara med slitsade överärmar. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Jag lämnade här min trygghetszon med annars så mörka färger för en ljusare blå. Underkjolen är av oblekt linne. Klänningen var klar till medeltidsveckan på Gotland 2014 och såldes vidare 2017. (Fotograf Bella Ekström)

Till 2017 syddes en underklänning i Medeltidsmodes råväv. De skjortor jag haft under klänningarna har inte varit helt korrekta. Det ska, enligt mina vänner som lägger mer tid på forskning än vad jag gör, vara en underklänning mellan skjorta och överklänning. Det blir varmt och därför har jag den sällan, men här, vid matlagningen på Landsknecht Hurra i Tyskland, passade den ypperligt. Den är handsydd efter samma mönster som mina överklänningar men utan dekorationer. Snörningen är synlig med handsydda snörhål. (Fotograf Torbjörn Walberg)

Klänning nummer nio är sydd i brunt engelskt kläde från Historiska rum med krappröda detaljer. Kjolen är sydd i våder vilket ger 5 meter i nederkant. Inga slitsar här heller, bara dekorbanden. Den här klänningen sitter ihop med hyskor istället för snörning, väldigt bekvämt! Jag har gått från starka färger till en mer nedtonad färgskala, beige och krappröd, något jag föreställer mig är lämpligt för en mindre bemedlad kvinna i trossen. På bilden har jag också en jacka i rött ylletyg med oblekt linnefoder. Jag har också sytt små tossor i linne som skyddar strumporna i stil med tossorna som återfinns på träsnitten. Under överklänningen har jag underklänningen som syns tydligare på bilden ovan. Alltsammans blev klart till Landsknecht Hurra i Tyskland 2017.

Klänning nummer tio syddes också under 2017 och var klar till Medeltidsveckan på Gotland. Det här är den första klänning jag syr efter ett specifikt träsnitt. Den är sydd i ylleflanell från Historiska rum, i bärnsten och krapprött. Kjolen är sydd med våder vilket ger en vidd på över 5 meter. Den stängs med hyskor. Nedre delen av ärmarna är lösa i enlighet med träsnittet. Jag slyngade snörena med slynggaffel. Det var ett test från min sida, jag har hört att det kanske var vanligare med fingerflätade snören. På bilden har jag också en ny hatt, en ny huvudduk i ylle och nytt smockat förkläde. Strumporna är från Kapitelhusgården och väskan från Craft Hive. Banden på kjolen finns inte på träsnittet, jag tyckte det blev snyggare med band än utan. Klänningen ska egentligen också vara rosa med röda detaljer. Men trots att jag har gått från mörka till ljusa färger ligger rosa utanför min gräns… (Fotograf Erika Hernlund)

Blev du inspirerad? Under min sida “tutorials” kan du lära dig att göra en knekthatt, eller spana in högerspalten och klicka på Lansknecht & Trossfraus för att läsa mer om knekt och trossfraudräkter, hur du gör egna och var det finns inspiration. Jag har också länkat till föreningarna som Linnea pratar om, och till de inköpsställen hon använt sig av direkt i texten.





Leave a comment

A long time ago

About a woman living a long time ago, in a world close to our own- but different. Photos taken by Minna Nilsson a couple of years ago, but still lovely for a cold autumn day when one needs to remember summer.

The outfit is a 16th century trossfrau- a woman living with the army in the German regions of Europe, working in the camp.

With a sparkly necklace-

slightly wrong for achieving historical accuracy but good for the upcoming party at the event that summer.

Wearing a smocked linen shirt, linen headwear and a smocked linen apron. The dress is made of wool

The bag, made of thin leather, holds the coin, and the rosary shows she is a member of the (catholic) church, in a political unsteady time.

It also is a very nice accessory.

Period time drinking glass, period time drink… Ready for a nice party evening



Leave a comment

Tutorial Gollar

Här kommer en beskrivning och lite tips på hur du syr en fodrad gollar!

Om du vill veta mer om gollars som plagg och få lite bildinspiration så finns det en hel del bilder på min pinterest. Kort sagt är det en liten krage/ett dok du lägger över axlarna, med eller utan påsydd krage, som värmer och skyddar överkroppen hos kvinnor. Eftersom jag mest spanat in kvinnor från 1500-1530 för min knektdräkt så blir bildmaterialet därifrån, och den verkar vara vanliga på knektarnas kvinnor, men du hittar den på fler ställen än bara hos knektar och över en längre tid i historien. Snitt, tyg, stängning, form, dekorationer och material är viktiga val för att den ska passa in till din dräkt, så bläddra gärna lite extra i källor om du vill sy en historisk variant. Min gjordes inför ett lajv, men var så otroligt bra att jag vill dela med mig av den till er så ni också kan få äga detta praktiska plagg!


Efter Krigshjärtalajvet och vår resa till Tallinn insåg jag hur praktiskt det är med en gollar, så jag tänkte visa hur jag gjorde min (i sista stund och stor panik inför lajvet).

Nu är jag på gång med en ny, med samma modell fast fodrad med päls och sydd för hand. Möjligtvis kommer nästa vara ännu lite mindre, men storlek och form skiljer sig åt under 1500talet, så spana på mycket bilder och fundera på vad du är ute efter innan du börjar klippa!

Den här modellen bygger på en dokdel och en kragdel som sys ihop, och du kan vändsy den på symaskin utan några synliga sömmar. Vill du inte ha en fodrad kan du använda samma princip och utseende på delarna, men kanske sy den för hand för att undvika synliga maskinsömmar. Vill du satsa på en mer historisk teknik så syr du fast fodret i övertyget för hand, på insidan (alltså inte på avigsidan). Att skarva är också helt rätt. Det finns liknande mönsterdelar till ytterplagg och mantlar, och kragar var vanligt på ytterplagg, men jag har inte hittat några mönsterdelar eller bevarade plagg som visar hur mönsterdelarna såg ut till en gollar.

Gollaren kan skäras ut i ett stycke, men för att få till en bra passform gjorde jag en toille i bomullstyg först. Jag började med att skära ut en cirkel, klippa upp en linje och sedan prova den. Det går verkligen inte åt mycket tyg till en gollar, och tittar man på bilder så verkar det vara vanligt att de inte ens går utanför axlarna. Jag tog bort tyg från ryggpartiet (det är därför tygbiten har en bredare öppning nedtill fram) och lite från axelpartiets kanter och fick till en sådan här passform. Genom att klippa ut en liten rundel för halsen ligger den bra utan att skava.


Sedan klippte jag ut två likadana bitar i yttertyg och foder, nålade ihop och sydde ihop dem räta mot räta, förutom i halshålet som lämnades öppet. Kragen klipptes också ut i två delar, tänk en remsa tyg lika lång som halshålets omkrets, och svagt böjd för att få en bättre passform och inte kännas för snäv runt halsen.


Sy ihop kragen på samma sätt, räta mot räta, och lämna öppet runt den sträcka som ska fästas mot gollaren. Om tyget känns sladdrigt och inte vill stå upp så kan du stryka på ett lager vliesolin på yttertygets avigsida innan kragdelarna sys ihop, eller mer historiskt; sy på ett lager linnetyg på yttertygets del innan hopsömnad.


För att plagget ska bli snyggt när det vänds så klipper jag ned sömsmånen lite så det bara återstår 4-6 mm, och klipper av hörnen så det bara är någon millimeter tyg kvar innan sömmen. Vänd sedan gollaren och kragen ut och in så rätsidan kommer fram, och pressa noga med strykjärn så alla sömmar bli platta.


Under tiden du pressar kan du dra till tygbitarna så de hela tiden ligger kant i kant om du vill göra gollaren vändbar (om du vill kunna välja vilken sida som ska vara utåt). Har du redan en tydlig utsida så pressar du alla kanter med sömmen 1-2 mm in mot insidan. Yttertyget ska alltså skymtas från insidan, men inget innertyg ska synas när du tittar på plagget från utsidan. Eftersom ylle är töjbart och lite stretchigt och lätt formas med hjälp av ånga och värmen från stykjärnet kan du dra ut yttertyget lite runt om hela plagget så det blir lite större.


Nåla och sy fast kragen, yttertygets rätsida mot kragens rätsida, på maskin. Pressa sömmen, och sy sedan ihop den sista sömmen (kragens foder med gollarens foder) för hand med kaststygn för att undvika synliga maskinsömmar. Jag vek in sömsmånerna i plagget för att inte ha några råa kanter synliga. Pressa med strykjärn, och sedan är du klar!

Jag sydde fast pärlknappar på min, och den stängs med en flätad snodd eftersom det gick snabbare än att sy knapphål, och för att den skulle vara lajv-snygg och överdådig. Du kan också sy fast knytband eller hyskor och hakar för att kunna stänga den.


1 Comment

Vinterslits med Proknekt


För ett par helger sedan var jag och sambon i Tallinn på Vinterslits tillsammans med föreningen Proknekt.(Nu kanske ni förväntar er fina bilder på mig och sambon, men vi hade så fullt upp så allt som blev dokumenterat, gjordes så med mobilen på väg mot nyare äventyr. Men föreställ er att vi sitter bakom kameran och har det trevligt.)


Det blev en båttur över havet, mysigt hotell med Spa, promenader genom Tallinns gamla stad och ett noggrant provande av olika caféer och pralinbutiker. Som grädde på moset drog vi på oss knektkläderna på lördagskvällen, sippade champagne och åt sedan medeltidsmat på Olde Hansarestaurangen. Dit och hem marcherade vi genom Tallinns vintermörka gator, med snö och hagel vinandes kring hattarna.


En väldigt bra helg på det stora hela.


Jag hade bra planer på att hinna sy både varm underklänning, extra kjol och pälsfodrad gollar för att slippa frysa. Men helt plötsligt gick veckorna och med fem dagar kvar och massor av jobb att hinna med innan vi skulle resa fick jag inse att den mentala friden var viktigare än att hinna paniksy ihop några plagg, så jag packade med samma kläder som jag hade på Visby i somras när det var som varmast. Jajamensann, tunnaste ullklänningen, bara linne närmast kroppen och en liten hatt som mest var bra för att hålla borta solen ur ögonen. Tvärtemot alla tips som jag brukar dela med mig av. För att inte frysa rumpan av mig allt för snabbt så drog jag på mig den gollar jag hade på Krigshjärtalajvet i juni samt mina vanliga skinnhandskar. Eftersom jag inte hunnit gå in nya komularna än så hade jag mina vanliga skinnstövlar.


Att ta selfies med mobilen hör inte till mina mer nobla egenskaper. Såhär såg jag då ut, samma svala trivsamma kläder som i somras… men, jag frös inte!

Frusna, kalla jag som brukar vilja dra på mig tre lager ylle innan jag sticker ut näsan genom dörren frös inte med tunna sommarkläder mitt i ett snöoväder. Visst var jag kall, och tacksam för att snöstormen inte kändes så mycket i medeltidstadens trånga gator. Men jag klarade mig hela kvällen!


Nu tänker du frusna medmänniska att det måste vara något lurt på gång, men det var nog så att jag lyckades att pricka in några av de allra viktigaste punkterna på min Att inte Frysa-lista:

  • Jag täckte all synlig hud (förutom ansiktet) mot blåsten och vädret.
  • Jag höll mig i rörelse.
  • Jag åt och drack en massa vilket gav mig ny energi.
  • Jag blev inte blöt av vädret eller av svett så jag kylde inte ner kroppen.
  • Jag hade huvudet täckt (faktiskt enda delen av kroppen där jag lyckades med tre lager, varav två dock var i linne).
  • Fötterna var varma och torra hela tiden.

Sen skadade det inte heller att hatten, som skyddar mot solen, nu också kunde dras ner på snedden för att fånga upp lite av vinden. Vi marscherade även i ett dubbelt led, så mycket av vindbyarna fram och bakifrån mildrades. Jag insåg helt plötsligt varför man vill gå på led!

Men trots en bra helg tänker jag inte bli övermodig, för nästa vecka flyger jag till Visby och Medeltida Jul och då tänker jag mig en dräkt med fler lager ull, medan linneplaggen får stanna hemma. Väl på plats föreläser jag om hur man kan hålla värmen i medeltiden, delar med mig av fler bra tips och massor av inspiration, och har en workshop på lördagen där du kan rita, konstruera och sy ihop egna överplagg från olika perioder av medeltiden; mantlar, hättor, kappor, rockar… Ja, mer om det senare.

Nu ska jag nog fortsätta sy på den där gollarn med päls så den blir färdig någon gång.


Leave a comment

Vackra medeltidsmännikor

Har ni också tänkt på hur vackra människor blir i sina medeltidskläder?

Ja, nu menar jag ju inte att folk inte kan vara snygga till vardags och så, men det är ju något alldeles speciellt som händer när ens vänner drar på sig ett par lager ylle och sätter fast omsorgsfullt hantverkade accessoarer. Förutom att kläderna förstås är vackra och skickligt gjorda, och oftast kanske till och med passar bättre än dagens massproducerade kläder, så händer det något med människorna också.

Jag är likadan. Jag sträcker på mig lite, och axlarna faller nedåt och slappnar av. Medeltidskläder för mig är förknippat med härliga äventyr, mysiga semestrar och trevligt umgänge med vänner. Jag ler oftare. Det är så härligt att befinna sig i medeltiden och få äventyra lite! Och förutom att jag känner mig snygg, bär vackra kläder som sitter bra och har fina tillbehör så är kläderna så praktiska. Ullen värmer bra, linnesärken är sval och gör så du inte bränner dig, och hattarna fungerar utmärkt som solskydd.

Varför är det så långt till nästa medeltidsäsong?

Här är tre vackra medeltidsmänniskor från VÄVgillet i våras, iklädda 1500tal och vackra leenden. Bli inspirerad och längta till våren tillsammans med mig!


 IMG_1935 IMG_1928


Leave a comment

Trossfrau- enkel och ekonomisk variant

Har du liksom jag upptäckt att det här med landsknektar varken är gratis eller snabbsytt?

Det här inlägget är för dig som behöver en dräkt typ -nu-, har begränsad budget och en symaskin i närheten. Observera att det här inte är det mest historiska sättet att skapa en trossfrau på, och läs gärna mina andra poster för att få en bra insikt i 1500talets dräktvärld så du kan göra egna val.

  • Välj vilka delar du behöver just nu. Förenkla dräkten så blir den fortare klar. Klänningen är en viktig del, likaså en skjorta under och någon slags huvudbonad. Skor är ju förstås trevligt om du är ute och rör på dig, men med ett par knästrumpor i enkla ballerinaskor kan du efterlikna sydda hosor och komular utan att det kostar dig flera tusenlappar.
  • Sy en skjorta enligt ett bra mönster, men använd bara halva bredden till fram och bakstycket. Dra sedan igenom 1 rynktråd genom halslinning och ärmar, dra ihop dem till önskad bredd och knyt en knut. Strunta i smockningen och klipp istället ut linneremsor till handleder och krage. Tygremsorna viks dubbelt och sys sedan fast i halslinning och ärmhålen vid handleden, allt på maskin. Skjortor med separata kragar och manchetter hör till 1500talets mitt och senare i tiden, men skjortan går fort att göra, blir bekväm och rätt lik de tidigare skjortor som finns till utseendet. Om du förlänger skjortan till knäna ungefär, kan du hoppa över underkjol/klänning tills vidare.
  • Använd inte mer tyg än du behöver till klänningen. Istället för att sy på tygremsorna för hand ovanpå grundtyget, kan du klippa ett stort tygstycke till kjolen, och sedan flera tygremsor som du syr ihop med varandra på maskin. Tex; lila tygstycke som når till strax under knäna, sedan en blå remsa, lila remsa, blå remsa, smal lila remsa som fållas. På samma sätt kan du sy manchetterna som en vanlig lila ärm, med en blå kant längst ut som du viker upp över ärmen. Om du slitsar tyget behöver du ett tygstycke under, antingen en underkjol eller remsor på baksidan, linneremsor som du fodrar med blir billigast.IMG_1544
  • Hoppa över hatt och tjusiga dekorationer. Många av kvinnorna på bilder och målningar går enkelt klädda, utan hatt och fina tillbehör. Det viktigaste är huvudduken, som täcker håret och som du kan använda för att forma “wulsten” , div den speciella frisyren med lösdelar som formar huvudet bak till en eh…bulle. För att få till formen behöver du antingen stora mängder eget samt löshår, alternativt en stoppad korv som du syr eller nålar fast under huvudduken.


  • Bältet syns sällan, så om du inte har ett bälte i läder kan du använda en smal tygremsa, antingen kraftig eller dubbelvikt och ihopsydd. Knyt fast ev påse, och dra sedan upp kjolen över bältet så du inte snubblar på den när du går.

Hur mycket tyg som går åt till en trossfraudräkt beror förstås på dina egna mått, hur brett tyget är och hur du väljer att sy dräkten. Tygåtgången till min trossfrau hamnade på ungefär:

Klänning: ca 3 m lila ylle (kjollängd *2, + ca 40 cm till livstycken + 50 cm till ärmbredden) 1,5 m bredd. 0,6 m blått ylle till remsor.

Underkjol: ca 2 m stadigt linne

Särk: ca 2 m tunnare linne

Huvuddukar och förkläde: ca 1,5 m linne. Till huvuddukarna är det bäst med ett tunt och jämnt vävt linne, förklädet kan du ta ett lite stadigare till.

Till hatt och gollar går det åt ytterligare ylle, ca 1 m totalt beroende på hattens storlek.

Om du väljer att göra en enklare särk, en klänning med remsor och en huvudduk kan du istället klara dig på ungefär 2,5 m ylle i grundfärg, 0,6 ylle till remsor samt totalt 2,5 m linne för att göra en klänning i ungefär samma storlek. Billigt!

(räkna ut dina mått och gör en skiss eller uträkning på papper först innan du beställer tyg, så du är säker på att det räcker)