My SCA group (Gyllengran) arranged a handcraft-themed event a while ago, so I thought I should show you some photos, and a couple of nice outfits that I photographed during the event. It was a chilly autumn day with a cold wind, so here comes some nice inspiration for alla of you who want to be outside without freezing. My outfit? Never mind, I actually kind of forgot it was cold outside and brought to little clothes. Lucky for me it was warm inside.
I wore my old blue winter dress, good for cold events. Here together with silk accessories like me new silk sleeves, purse, tablet woven belt and hairband, everything 14th century. But I would have needed another woolen dress, mittens and a hood to stay warm outside.
The hairdo seemed to be rather simple, but turned out a bit tricky to achieve on my own, the braids wanted to fall down so I had to use some bobby pins. But after a few tests it worked out nicely, not one of my favorites but ok and historical accurate enough. I think I need more training in hairdos….
I braided two simple braids and ended them with thin rubber bands, then I attached the braids to each other on top of my head with some bobby pins so they would lie secure while I twisted the band/ribbon around them. With the hairband I then pulled them tightly around my head, wrapped the band at the base of my neck, and knotted it at the start of the braids.
At the event, the theme for this year was “hard handicraft” which basically means any handicraft that is worked out with tree, metal, glas and the like… So we had workshops in beadmaking, bronze casting, different jewelry classes and beermaking. Beer? If you know my group, then you would know that beer is a totally appropriate thing to do during such a theme. Actually, during any event, handicraft or not… While drinking coffe, of course.
Historical beer making
Making models for the bronze casting
Historical glass beads in the making, with modern equipment.
Lali’s amazing outfit from different views. English 16th century.
Y visited with a new family member
Great 16th century coat/jacket to keep warm! Have to make me one of those…
S/A kept warm with a loose fitting, woolen overdress and linen veil and wimple. Great way to protect yourself from cold winds.
Sessan in her 16th century English gown, worn over an apron, a kirtle and a shirt/shift.
Also, lace edged underpants, socks and shoes. Good way to keep warm, and underpants- they are kind of sexy right?
Need to make me a pair of those to. And maybe a new outfit to go with them…
Eleanor with her warm 14th century outfit. A dress with holes in the side for wearing your purse safely inside the dress, and warming your hands to.
Hood, veil and bycocket and a brocade purse with tassels.
I made this two stand still to take some pictures of them. E (left) is wearing his viking era outfit.
A (right) has a 14th century coat made from the Herjolfnes find with hood, mittens and a coif under a felted hat.
The SCA as a community has a period span from 600 AD to 1600 AD so during our events there’s really a mix of different time periods and outfits. Great to finding new inspiration, but sometimes hard on your saving-for-new-fabric-money…
It was a great event, and after all the workshops during the day the event continued inside with food, drinks and party during the evening.
Det här är en längre bloggpost om herjolfnesklänningen som jag gjorde till ett lajv.
Den har också i något förkortad form varit med i A&Sutställningen under Hägnan 2016.
Tanken med bloggposten är dels att ge dig inspiration kring hur du kan dokumentera ditt hantverksarbete, men kanske främst presentera en arbetsgång om du vill försöka dig på något liknande själv. Det är alltså inte en tutorial i egentlig mening, men utgå gärna från beskrivningen när du vill sy något liknande. Jag har inte tagit upp hur jag tar mått och får klänningen att sitta snävt. Det kan du istället läsa om under den här beskrivningen.
Alla hade inte turen att vara rika och välklädda under medeltiden. Majoriteten av befolkningen var bönder eller anställda arbetare, och den här dräkten tillhörde en av dem som hade det sämst. Dräkten hör till en kvinna och består av en oblekt linnesärk (dåtidens underkläder), och en ylleklänning som bars ovanpå särken för att hålla värmen (dåtidens vanliga klädesplagg). Till dräkten bars en enkel huvudduk i linne, och på vintern även strumpor, skor och ett överplagg i form av en hätta, mantel eller överklänning. Att gå barfota under sommarhalvåret sparade på de dyra skorna.
Material, teknik och hantverk
Bägge plaggen är hopsydda på maskin, och sedan har sömsmånen fällts (vikts ned) och sytts med vaxad lintråd. Fållarna är även de sydda med lintråd. Huvudduken består av en utklippt linnebit som fållats för hand. Ylleklänningen har patinerats för att se använd och sliten ut med hjälp av sax, kniv och färgpigment. Tanken är att patineringen ska efterlikna ett mångårigt slitage och lappande av ett klädesplagg. Genom att använda oblekt linnetyg till särken, och ett grovt ylletyg i en färg som liknar ett ofärgat ylle i klänningen, är tanken att dräkten ska se ut att tillhöra en fattig kvinna. Kläderna är slitna, och inget bälte behövs till klänningen då hon inte har några ägodelar eller mynt att bära med sig, och klänningen är så pass kort att den inte behöver fästas upp i bältet.
Hela dräkten består av knappt fyra meter tyg; 2 meter ylle och två meter linne till särk och huvudduk. Ylleklänningen är skarvad på flera ställen för att använda materialet så sparsamt som möjligt, men ändå få en stor kjolvidd eftersom det verkar vara det mest historiska även på mycket enkla plagg. Som du ser så får klänningen ett bra fall och fina veck även om det är lite tyg i den, så välj inte bort kjolvidden utan skarva hellre mer, så slipper du känna att du går runt i en sopsäck istället för en medeltida klänning.
Tillvägagångssätt:
Jag började med att räkna ut vilka mått klänningen behövde ha, och ritade upp bitarna på papper. Sedan ritade jag upp tygstycket jag hade att tillgå på en bit rutat papper, och försökte sedan rita dit alla tygbitar på ett så effektivt sätt som möjligt. När jag var nöjd fyllde jag i med tusch och kontrollräknade alla mått. Det är helt ok att dela, skarva och lappa, men tänk på att varje ny söm behöver sömsmån. Ovan är en tidig skiss.
Klänningen består av ett helt fram och ett helt bastycke, som är uppklippta i mitten. Det är sedan en kil fram och en bak, samt en kil i varje sida som når upp till ärmhålan. I originalet är det fler kilar i sidorna vilket ger mer vidd och ett finare fall, men jag valde att bara ha en i varje sida för att tyget skulle räcka. Ärmarna är S-ärmar med fler skarvar samt kilar fram och bak.
Om jag syr ett nytt mönster, är det minst osäker, eller har så pass lite tyg att allt ryms på golvet samtidigt så ritar jag alltid ut alla bitar samtidigt, och sedan klipper jag ut dem. Men det börjar bli jobbigt att kravla runt på golvet, jag skulle behöva skaffa mig ett arbetsbord…
Här syns hur bitarna blev utritade i slutändan. Jag fick vända på några bitar och skarva för att få ihop delar till ärmarna. Som ni ser så klippte jag också av framstycket vid axlarna för att få tillgång till en längre, rak tygbit. Axlarna skarvades istället på med de små fyrkantiga bitarna på mönstret. Om du vill göra flera skarvar så är det mycket lättare att ha ett färdigt mönster i papper, som du kan klippa isär och sedan pussla runt med på ditt tyg.
När alla bitar var utklippta så skarvades alla delar ihop så att de var hela, eftersom jag tycker att det är enklare att sy med hela bitar (fram och bakstycke, hela ärmar osv.) När jag syr så syr jag en söm, klipper rent och pressar, innan jag syr nästa. På det här sättet kommer jag aldrig att sy över en massa stående sömmar så det blir knövligt och klumpigt.
Det här är allt tygspill som blev över från tygstycket på 200 * 136 cm.
Här är den färdiga klänningen, hopsydd på maskin och sedan fälldes sömmarna åt ena hållet för hand. De små kilarna du ser i klänningens nedre kant är skarvar för att få raka jämna linjer på kilarna.
Här syns skarvarna för framstyckets axlar (sömmar med den placeringen finns även på andra medeltida plagg) och små kilar som sattes in i ärmarna för att få rörelsevidd. Det är även små kilar i ärmhålan, och en hel del skarvade bitar i ärmarna…
När du syr med flera små tygbitar (speciellt om tyget är kraftigt) så är det jätteviktigt att pressa noga, och sedan klippa ner sömsmånerna och fälla dem för att undvika att det skaver och din rörelseförmåga hindras. Men kom ihåg att alla skarvar behöver (minst) 1 cm sömsmån- annars kommer inte ditt plagg få de mått du tänkt dig!
Klänningen är lite kortare än vad som är vanligt- de flesta klänningar på avbildningar är fotsida eller längre. Tanken är att den ska vara praktiskt att arbeta i, och att det ska gå att gå i terräng och trappor utan bälte.
Inspiration och källor
Min inspiration kommer från samtida bilder (1350-1450) på fattiga människor som ofta har ärvda, trasiga och slitna kläder samt bilder på bönder och arbetare som ofta har enkla kläder med kortare kjolar som inte behöver fästas upp under arbete. Inspirationen till klänningens hopsömnad och passform kommer från Medieval garments reconstructed och är en återskapning av nr D10581 (sida 58) som är ett plagg som hittats vid Herjolfsnes på Grönland. Val av material och färg kommer även från den boken samt liknande fynd.
Tyget som jag använde till klänningen var Korps vadmal som gick på ungefär 150 kr/metern. Så en medeltida ylleklänning för 300 kr!
This summer I was in Luleå on the medieval event at Hägnan, which is an event that is both SCA, an open event for turists, a market and open for larpers and other medieval people. Simply, it’s for everyone.
Since I moved from northen Sweden to the very middle, I’ve come to realise that the medieval community and it’s different groups are slightly different here than up north. South of Sundsvall (were I live now) there’s enough medieval and viking interested people to form a whole lot of different groups; viking steads/groups, reenacters, SCAgroups, medieval larpers… And that’s all nice with loots of events to visit, but it seems to me that most of the groups don’t intermingle with each other. In northen Sweden there is not enough people to form and hold different groups all by them self. So we support each other. Larpers that like medieval stuff sure goes to SCAevents, SCApeople who like viking stuff visit those communitys and everybody meets during bigger events such as Hägnan. Sure, there is a lot of different SCAgroups all along the coast; 1-2 shires (communitys) every 260 kilometres is as close as it gets, right?
So, anyway, I have a particular love for Luleå since it’s my old home town, and I grew up visiting the open air museum Hägnan and playing there many times. Hägnan is such a magical event with lots of love, friendly people, good parties and a night that never grow dark. I was in charge over the handicraft station, but everybody was doing totally fine by they own so I just attended meetings and said stuff like “yeay, good job” and the like. We showed of different handicraft, such as woodworking, sewing and embroidery and a group manned the smithy the hole event. Some days the handcraft station was popular when other volunteers came by to sit with us when they weren’t at their work.
During the evenings the site closed for turists and everyone living there could enjoy workshops, training, entertainment and party. Some nights we were more tired than others, and one of those we took to a medieval picnic for dinner… Almost medieval?
This must be my new favorite dress. It’s comfy, not very hot, and handsewn after three paintings by Rogier wan der Veyden.
K and I were out and about and took some pictures on the site during the week.
You can’t se it on the photos, but the mosquitoes were not easy on us. It was also unusually hot during the days, so by the time it went cooler we were quite tired. But the light! Ah, there is no such light as northen Sweden during summer
I don’t really know what’s up with all the watermelon photos… I guess the melon is some kind of only-at-Hägnan-thing. I got lots of watermelon photos…
Medieval fashion show- of course there should be one!
Exhibition and A&S competition inside the lodge with R
I made H some new clothes for this years medieval week at Gotland. He had several tunics already, but this one is made of thinner wool and will be a little less warm hopefully. For H, being comfy and not overly warm is more important than finding the correct seams and construction for the period. But I talked him into the tighter underarms, so the style would be that of middle-late 14th century. The hosen is made of a thin, somewhat loose twill and is really soft and nice to wear against the skin. One should never underestimate the importance of choosing nice cloth and making clothes that are comfortable to wear! It doesn’t matter if you have the most awesome outfit ever, if it’s to warm and complicated to wear it will end up in the closet…
The hood is made of a really nice fabric and have oak leaves around the edge, and metall buttons at the front. The hat is made of felted wool, and is a little early for the period, but a nice way to protect face and head from sun and weather. Under the hat is a linen coif. I made the pilgrim bag bigger than the period ones probably was, and H choose how high up he wanted to wear it. Since he likes to stash lots of things in his bag, including tablet, water bottle and other “must haves” the bag will hang more secure and tight against the body with a shorter shoulder strap.
The tunic, hosen, bag and hood is made of wool, with seams in waxed linen and/or silk thread. Some seams are machine stitched, but most are made by hand, and then pressed down with iron and casted with silk. Undertunic/shirt, breeches and coif is made of linen. The shoes belongs to his viking garb and the belt and bag is some old larping outfit. Ready for Visby!
Det här är en beskrivning där jag noggrant går igenom alla steg för att sy en “vanlig” vikingatida eller medeltida klänning med raka paneler och kilar. Den här sortens konstruktion återfinns i olika variationer i vikingatida fynd och hela vägen genom medeltiden, och fungerar både på särkar och överklänningar. Under 1300talet förändras mönsterkonstruktionen då modet blev snävt och snört eller knäppt, tajta kläder sys annorlunda. Men för en klänning eller kjortel som du drar över huvudet fungerar den här metoden bra! Mansplaggen kan konstrueras enligt samma princip, med små förändringar och kortare längd.
Såhär ser den färdiga klänningen ut. Inlägget innehåller massor av bilder och tips på hur du får till krångliga partier och sömnadsproblem som kan dyka upp.
Ärmen är en isydd ärm i två bitar, men det är inte den enda konstruktionen på ärm som du hittar under perioden. Vanliga raka ärmar, ärmar med ärmkullar och s-ärmar används också. Till en vanlig linnesärk behöver du inte heller göra en isydd ärm utan kan sy ärmen som jag beskriver i “sy en linnesärk vettja”.
Knep och tips:
Lägg nålarnas knappar åt höger eller vänster när du nålar beroende på om du är vänster eller högerhänt så blir det enklare att dra ut dem medan du syr.
Om du istället syr för hand, nåla längs med tygkanterna så är det lättare att hålla i tyget utan att sticka sig själv.
Tråckla ihop sömmar som du vill kunna prova så slipper du oroa dig för att sticka dig själv, och ser enklare hur fall och passform blir på det färdiga plagget. Exempel på sömmar som är bra att tråckla först är ärmhålssömmen när du syr fast ärmarna.
När du nålar ihop långa kilar klippta på snedden med de raka panelerna, lägg kilen underst och den raka biten ovanpå när du nålar och syr. Då töjer sig kilen mindre och sömmen blir snyggare.
Lägg tid på att passa in ärmarna snyggt och var inte rädd för att klippa ur ärmhålen ganska mycket. Plagget blir finare om ärmen börjar uppe på axeln och inte en bit ner längs armen.
Två, fyra eller fler kilar? Två kilar räcker för kortare plagg, samt underkläder. Fyra kilar ger mer vidd, vackrare fall och en jämnare fördelning av tyget. Fundera över vilket plagg du ska sy, och vilka egenskaper som är viktiga. Titta också på bilder och fyndmaterial för att se exempel på hur kilarna användes och hur många som fanns.
Längd arm från axel-förbi armbåge böjd i 90 grader- handen.
Omkrets handled (mät runt knuten hand för att enkelt få på och av ärmen).
Omkrets ärmhål (ta en lös t-shirt till hjälp om du är osäker, ärmhålet ska sitta lite löst, men inte säckigt.
Längd axel-midja/höftkant. (på kvinnoplagg sätter jag i kilarna i midjan, på mansplagg vid höften)
Mönsterbitar och urklipp:
Rita ut alla delar som du behöver på ett papper.
Räkna ut vilka mått varje del behöver: fram och bakstycket ska tillsammans bli omkretsen runt överkroppen. Lägg till sömsmån 1-2 cm på alla kanter. Kanter som ska fållas såsom nederkanten och ärmhålen ska ha 1 cm till i sömsmån. Lägg till rörelsevidd (extra rymd i plagget för att det ska kunna ta på och av, samt gå att röra sig i) på ca 4-8 cm.
Rörelsevidden gör mycket för plaggets utseende, fall och form. I storlek s lägger jag till ca 4 cm runt överkroppen. Prova gärna det nya måttet runt din överkropp och känn efter så du enkelt kan dra måttbandet upp och ned, andas, röra dig osv.
Tvätta och stryk tyget innan du använder det, kontrollera så det inte är skadat eller har dragit sig snett. Mät ut alla delar inklusive sömsmån och rörelsevidd på tyget. Rita ut alla delar med en tygkrita innan du klipper, så är du säker på att allt ryms.
Om du inte gjort ärmar förut så kan det vara bra att göra en toile; en provärm i skräptyg som du provar in. En tvådelad ärm är en S-ärm som klipps i två delar. Som du ser så är delarna asymmetriska så kom ihåg att märka upp vad som är fram och bak på ärmarna.
I vilken ordning sys delarna ihop?
Jag börjar med att sy ihop mina ärmar, sedan syr jag på kilarna på klänningsdelarna och därefter syr jag ihop klänningen i axlarna och sidorna. Sist passar jag in ärmarna i klänningens ärmhål. Den här klänningen är sydd på symaskin, men du kan lika gärna sy för hand med för och efterstygn.
Jag gör klart en söm åt gången; nåla, sy, pressa, klipp, pressa. När hela klänningen är hopsydd så fäller jag sömmarna och fållar för hand. På det här sättet blir inte sömmarna knöliga eller klumpiga eftersom sömmarna är färdigklippta och pressade när en ny söm korsar dem. Jag rekommenderar verkligen att du tar dig tid att pressa sömmarna ordentligt, det gör stor skillnad för plagget. Om du inte vill fälla sömmarna i ett ulltyg kan de lämnas pressade, medan ett linnetyg (och alla andra tyger som trådar sig) sicksackas direkt när de är utklippta, innan de sys ihop. Kanterna kan också sicksackas för hand (kastas) eller lämnas råa om du viker dem dubbelt när du fäller dem.
Hur du syr ihop klänningen steg för steg:
1. Nåla ärmarnas ena söm. När du nålar ihop två tygbitar är det viktigt att du lägger dem på ett plant, gärna glatt underlag så de inte sträcks ut ojämnt. Undvik att ha bitarna i knäet, under katten eller hopknövlade i en hög.
2. Sy sömmen med raksöm, fäst i början och slutet genom att sy fram och tillbaka på samma ställe.
Här har jag 1 cm sömsmån. Jag tar ut nålarna samtidigt som jag syr, vilket går fort och lätt med nålar som ligger åt rätt håll, på tvären och med knappen mot den hand jag föredrar att använda. Om du har ett tyg som gärna fransar upp sig och har tänkt fälla sömmarna så är det enklare med 1,5 cm sömsmån som kan klippas rent från lösa trådar allteftersom du fäller ner sömmarna.
3. Pressa sömmarna med strykjärn. En tunn fuktad duk kan läggas mellan plagget och strykjärnet för att undvika märken på tyget om det är känsligt. (Skillnaden på en pressad och en opressad söm.)
Pressa först isär sömmen och låt den svalna. Klipp sedan ner den ena kanten till ungefär halva bredden och pressa den andra sömmen över så bara en sömsmån är synlig. På det här sättet behöver du bara fälla sömmen en gång.
4. Nåla och sy ihop andra ärmsömmen.
Pressa sedan den på samma sätt som den första sömmen. Det här är enklast om du har en ärmstrykbräda att arbeta med, annars får du pressa sömmen med ärmen liggandes och sedan stryka till ärmen. Försök undvika att pressa kanterna där ärmen är vikt.
När ärmarna är klara börjar jag med kilarna. Klänningen består av 4 kilar; en i varje sida, en fram och en bak. Kilarna ger rörelsevidd nedtill och bildar ett fint fall på klänningen. På kvinnoplagg vill jag att kilarna ska börja i midjan eftersom det blir ett finare fall och en mer smickrande siluett. På mansplagg syr jag i dem lite längre ned då jag inte vill markera en mjukt rundad midja…
5. Eftersom kilarna är klippta diagonalt över tyget så kommer de kunna stretcha/töja ut sig mer än fram och bakstycket när de sys. Speciellt med gamla maskiner där pressarfotstrycket inte kan ställas in finns det en möjlighet att det undre tyget matas igenom fortare medan pressarfoten trycker ut det övre tyget. Därför är det viktigt att nåla eller tråckla fast alla kilar noga innan de sys, även om du syr för hand. För att kilarna ska sitta fint så nålar jag fast dem med fram och bakstyckena platt på golvet, med kilen underst. Det plana golvet gör att kilen inte töjer ut sig. När jag syr ihop sömmarna vill jag också ha kilen underst, för att undvika att den pressas ut och töjer sig.
6. En kil skarvas ihop och den sätter jag mitt bak eftersom det kan vara svårare att få till en skarvad kil bra när jag syr ihop den med bakstycket. Två skarvade kilar kan istället sättas in i varje sida, eftersom det är enklare att sy ihop allt snyggt där.
7. För att kunna sätta i kilarna i fram och bakstycke klipper jag upp styckena från nederkanten och upp till midjan – 1,5 cm. Kilen ska alltså vara längre än slitsen som jag klipper upp för att kunna sys i snyggt. Jag ritade en bild på hur jag brukar sy i kilarna på maskinen för att få ett fint resultat. Det är lite svårt att förklara med bild och text, men tanken är att du syr i kilarna som vanligt, men sparar själv spetsen (ungefär 10 cm) till sist. Den syr du sedan med kilen liggandes överst, och sista biten med minimal sömsmån, för att kunna vända i kilens spets. På riktigt blir det här lite knöligt och svårt att se i symaskinen, men ge inte upp! Ett litet litet veck gör inget, det pressas ut. Du kan också sy till spetsen med kilen överst, fästa och sedan upprepa från andra hållet. Det viktiga är att sömmen går ihop exakt.
När alla kilarna är isydda pressas sömmarna, klipps ner, och pressas till ena sidan. Jag väljer att pressa alla sömmar bakåt för att jag tycker att det ser snyggt ut, men praktiskt spelar det ingen roll.
8. När kilarna är fastsydda så börjar jag rita ut halshål och ärmhål på fram och bakstycket. Jag lägger styckena på varandra, markerar upp mitten och ritar upp ett litet/snävt halshål, mitt är 18 cm tvärsöver (då blir halshålet ca 20 cm tvärsöver när det är fållat). Jag kommer senare klippa till formen fram för att få en djupare ringning. Genom att mäta från min hals, över axeln och till armleden får jag hjälp med att veta hur långa axelsömmar jag behöver, har du en toile så kan du använda den här.
Sedan ritar jag ut armhålen; bak är de ganska raka, medan de är lite mer svängda på framstycket. Formen beror på din kropp och dina mått, och längden på ärmhålet får du fram eftersom du redan gjort två bra ärmar som du kan mäta (jag mäter omkretsen runt den färdiga ärmen och delar med två, kom ihåg att lägga till sömsmån för ärmhålet). Ärmhålet ska vara lite mindre än själva ärmen för att du ska kunna göra en isydd ärm (ca 2-3 cm mindre här).
Axelsömmen kommer också slutta lite, jag klipper bort 1 cm så klänningen ska ligga bättre över axlarna. Har du starkt sluttande axlar kan du behöva klippa bort mer, har du raka axlar behöver du kanske inte klippa alls. Titta i spegeln och fundera, men klipp aldrig mer än 3-4 cm.
Först klipper jag fram och bakstycket samtidigt, och sedan klipper jag till de sista linjerna på framstycket; ärmhålen tas ur lite mer och halsen blir djupare. Jag sparade bitarna så att du ska kunna se hur skillnaden blev.
9. Axlarna nålas ihop och sys med raksöm. Sedan pressar jag isär sömmen, klipper ned ena sömsmånen och pressar bak bägge sömsmånerna.
10. Sy ihop klänningens sidor, från ärmhålet och ned till fållen. Gör på samma sätt som ovan med nålning, sömnad och pressning.
11. Det sista steget är att sy fast ärmarna på klänningen, och det beskriver jag också i det här inlägget. Jag börjar med att pressa två veck i varje arm, en som är mitt på axeln och en som är mitt i armhålan. Eftersom ärmarna är asymmetriska så är det inte riktigt lika mycket tyg på fram och baksidan, sträckan som går från armhålan och till axeln på armens baksida är något längre och det är helt normalt då du behöver mer rörelsevidd åt det hållet.
12. Jag trär in ärmen i klänningen, räta mot räta, och nålar fast mitt uppe på ärmen mot axelsömmen, och ärmhålan med sidsömmen på klänningen. Sedan nålar jag ihop tygerna helt slätt under armen.
13. Ärmen innehåller mer tyg än ärmhålet, vilket leder till att tyget blir lite vågigt. Sy i en tråckeltråd i ärmens övre halva, eller fördela tyget för hand så att det går att nåla ihop ärm och ärmhåla utan att det bildas veck. Jag drar ihop ärmkullens tyg försiktigt samtidigt som jag sträcker ärmhålets tyg. Ge inte upp om det inte blir perfekt från början, det här kan ta lite tid att få snyggt!
14. Nåla ihop armhålet på ett ungefär, och tråckla sedan ihop det så du är nöjd med resultatet. Blir det inte bra nu, så blir det inte bättre av att sys på maskin… Vänd klänningen ut och in, prova och se efter så ärmkullen ligger snyggt över axeln och ärmen inte drar sig någonstans. När du är nöjd vänder du klänningen till avigan med ärmen i klänningen och syr fast ärmen.
15. Pressa sedan ärmsömmen med hjälp av en ärmbräda. Jag tycker att det är enklast att pressa ärmsömmen åt varsitt håll för att få en mjuk rundning, men du kan pressa sömmen åt samma håll som de tidigare du gjort också.
16. Prova klänningen och justera ärmlängd, nederkantens fåll och halslinningen så du är nöjd med dessa. Jag klippte av klänningen så den blev något kortare framtill för att inte kliva på fållen, men ändå behålla känslan av längd runt resten av omkretsen nedtill. Ärmarna ska vara lagom långa även då du böjer på armbågen eller lyfter armen, så när armen hänger rakt ned ser de lite för långa ut. Halshålet ska vara nog stort så det går att dra av och på sig klänningen.
17. Fålla alla kanter för hand, jag rullade fållen (vek den dubbel) till ungefär 4-6 mm bredd och sydde ner den med kaststygn. Runt halslinningen sydde jag sedan ett varv med pricksöm för att stadga hålet och hindra det från att töja sig. Alla sömmar syddes ned med kaststygn.
Förutom att hänga i Visby iförd medeltidsdräkt blir det event med utomhusaktiviteter, bankett samt föreläsningar och workshop på museet. En fullspäckad helg som jag verkligen ser fram emot!
Men vad tar man då med sig för att klara en helg ute i kylan? Här kommer min packlista (ersätt klänning med kjortel om du ska bära mansdräkt, och kom ihåg mössan och benkläder):
Tunn ylleklänning underst (eller underställ om du inte har någon sådan).
Ett par tunna yllestrumpor och ett par tjockare i ull + skinnskor.
Mellanklänning i ull.
Hängselklänning med lös passform i ull (jag tänkte vara viking i helgen, satsar du på mer medeltid så väljer du istället en lös överklänning)
Kappa och sjal (eller en mantel eller liknande som yttersta lager. Har du inget sådant så ta med en filt. En varm hätta är hur bra som helst.)
Huvudduk i linne och en i siden (eller ull om du har).
Vantar i älgskinn.
En bunt dräktnålar och spännen för att kunna stänga kappa och sjal ordentligt, medan dräktnålarna håller huvuddukarna på plats. Vid blåsigt väder slipper jag kall luft som kryper in vid glipor.
Jag är inte så orolig för att det kommer att bli för kallt; det finns ju gott om tillfällen att värma sig runt om Visby stad. Tyvärr är det väl det som är det värsta, att hela tiden gå in och ut från moderna uppvärmda hus till vinterkylan så jag blir varm, kall, svettig och nedkyld.
Jag har därför planerat att ta av mig mina yttersta lager när jag är inne så jag inte börjar svettas, samt inte bära linne närmast kroppen eftersom det kommer kyla ner mig om jag blir svettig och fuktig. Bra strumpor känns också viktigt. Som tur är finns ju Kapitelhusgården; och där kommer det nog vara alldeles lagom varmt inomhus för den medeltida vinterdräkten!
För ett par helger sedan var jag och sambon i Tallinn på Vinterslits tillsammans med föreningen Proknekt.(Nu kanske ni förväntar er fina bilder på mig och sambon, men vi hade så fullt upp så allt som blev dokumenterat, gjordes så med mobilen på väg mot nyare äventyr. Men föreställ er att vi sitter bakom kameran och har det trevligt.)
Det blev en båttur över havet, mysigt hotell med Spa, promenader genom Tallinns gamla stad och ett noggrant provande av olika caféer och pralinbutiker. Som grädde på moset drog vi på oss knektkläderna på lördagskvällen, sippade champagne och åt sedan medeltidsmat på Olde Hansarestaurangen. Dit och hem marcherade vi genom Tallinns vintermörka gator, med snö och hagel vinandes kring hattarna.
En väldigt bra helg på det stora hela.
Jag hade bra planer på att hinna sy både varm underklänning, extra kjol och pälsfodrad gollar för att slippa frysa. Men helt plötsligt gick veckorna och med fem dagar kvar och massor av jobb att hinna med innan vi skulle resa fick jag inse att den mentala friden var viktigare än att hinna paniksy ihop några plagg, så jag packade med samma kläder som jag hade på Visby i somras när det var som varmast. Jajamensann, tunnaste ullklänningen, bara linne närmast kroppen och en liten hatt som mest var bra för att hålla borta solen ur ögonen. Tvärtemot alla tips som jag brukar dela med mig av. För att inte frysa rumpan av mig allt för snabbt så drog jag på mig den gollar jag hade på Krigshjärtalajvet i juni samt mina vanliga skinnhandskar. Eftersom jag inte hunnit gå in nya komularna än så hade jag mina vanliga skinnstövlar.
Att ta selfies med mobilen hör inte till mina mer nobla egenskaper. Såhär såg jag då ut, samma svala trivsamma kläder som i somras… men, jag frös inte!
Frusna, kalla jag som brukar vilja dra på mig tre lager ylle innan jag sticker ut näsan genom dörren frös inte med tunna sommarkläder mitt i ett snöoväder. Visst var jag kall, och tacksam för att snöstormen inte kändes så mycket i medeltidstadens trånga gator. Men jag klarade mig hela kvällen!
Nu tänker du frusna medmänniska att det måste vara något lurt på gång, men det var nog så att jag lyckades att pricka in några av de allra viktigaste punkterna på min Att inte Frysa-lista:
Jag täckte all synlig hud (förutom ansiktet) mot blåsten och vädret.
Jag höll mig i rörelse.
Jag åt och drack en massa vilket gav mig ny energi.
Jag blev inte blöt av vädret eller av svett så jag kylde inte ner kroppen.
Jag hade huvudet täckt (faktiskt enda delen av kroppen där jag lyckades med tre lager, varav två dock var i linne).
Fötterna var varma och torra hela tiden.
Sen skadade det inte heller att hatten, som skyddar mot solen, nu också kunde dras ner på snedden för att fånga upp lite av vinden. Vi marscherade även i ett dubbelt led, så mycket av vindbyarna fram och bakifrån mildrades. Jag insåg helt plötsligt varför man vill gå på led!
Men trots en bra helg tänker jag inte bli övermodig, för nästa vecka flyger jag till Visby och Medeltida Jul och då tänker jag mig en dräkt med fler lager ull, medan linneplaggen får stanna hemma. Väl på plats föreläser jag om hur man kan hålla värmen i medeltiden, delar med mig av fler bra tips och massor av inspiration, och har en workshop på lördagen där du kan rita, konstruera och sy ihop egna överplagg från olika perioder av medeltiden; mantlar, hättor, kappor, rockar… Ja, mer om det senare.
Nu ska jag nog fortsätta sy på den där gollarn med päls så den blir färdig någon gång.
Idag regnar det och är någon grad varmt, himlen är grå och naturen likaså typ. Det känns som att det är himla långt kvar till sommaren och sköna uteaktiviteter, så då passar det ju bra att blicka tillbaka lite…
Gyllengrans VÄVgille är vanligtvis kring maj, så man kan ju tycka att jag är lite sent ute som skriver om det nu. Men ni får se det som en chans att blicka tillbaka och mysa lite inombords över hur trevligt det är att få åka på event, och nu är det ju inte så länge kvar till nästa års VÄV heller. Dags att börja planera tro?
Första gången jag hörde talas om VÄV så blev jag så himla glad; shit vilken hantverksnördig förening som har ett helt gille som bara handlar om vävning! Jag övertalade sambon att hänga med ut och med lite glitter i ögonen och hantverkstankar i huvudet kom vi fram (ja helt ärligt var nog glittret mest i mina ögon) och möttes av en massa fäktning. Fäktning? Men… var är vävningen?
VÄV står för Våld Är Vackert och är ett helt gille tillägnat sporterna fäktning, heavy fighting och bågskytte, allt tränas och tävlas enligt SCAreglerna. Numera är både jag och sambon bågskyttar och brukar ställa upp i bågskyttetävlingen, medan resten av tiden ägnas åt kaffedrickande (börjar ni ana ett mönster?) småhantverk och umgänge med trevliga medeltidsmänniskor. Årets VÄVgille bjöd på underbart väder så vi höll till utomhus på picknickfiltar, skickade runt godsaker och hejjade lite förstrött på alla kämpar och fäktare som orkade hålla igång hela dagen. Sambon som är mer intresserad av mig av fäktning snappade upp lite bra tips, filmade turneringen och övade bågskytte.
Hur det gick när vi besökte VÄV för första gången? Dagen slutade med att sambon ville bygga plåtrustning medan jag hittade några likasinnade och kunde sy och dricka kaffe under trevliga former.
Lite sköna mingelbilder för att kunna drömma sig tillbaka.
Har ni också tänkt på hur vackra människor blir i sina medeltidskläder?
Ja, nu menar jag ju inte att folk inte kan vara snygga till vardags och så, men det är ju något alldeles speciellt som händer när ens vänner drar på sig ett par lager ylle och sätter fast omsorgsfullt hantverkade accessoarer. Förutom att kläderna förstås är vackra och skickligt gjorda, och oftast kanske till och med passar bättre än dagens massproducerade kläder, så händer det något med människorna också.
Jag är likadan. Jag sträcker på mig lite, och axlarna faller nedåt och slappnar av. Medeltidskläder för mig är förknippat med härliga äventyr, mysiga semestrar och trevligt umgänge med vänner. Jag ler oftare. Det är så härligt att befinna sig i medeltiden och få äventyra lite! Och förutom att jag känner mig snygg, bär vackra kläder som sitter bra och har fina tillbehör så är kläderna så praktiska. Ullen värmer bra, linnesärken är sval och gör så du inte bränner dig, och hattarna fungerar utmärkt som solskydd.
Varför är det så långt till nästa medeltidsäsong?
Här är tre vackra medeltidsmänniskor från VÄVgillet i våras, iklädda 1500tal och vackra leenden. Bli inspirerad och längta till våren tillsammans med mig!
För ett tag sedan var jag på Glötagillet och eftersom temat för året var broderier fanns det både en och två fantastiska projekt att kolla in, samt en hel del inspiration. Här är en av dessa; ett återskapande av ett väggtäcke som finns att se på Historiska museet, det är daterat till slutet av 1400talet och tillsammans med en liknande kompis kommer de från Dalarna och Hälsingland. Originalet som det här täcket är inspirerat av är gjort i vadmal, sydd med lintråd och dekorerat med remsor av förgyllt skinn. Det andra täcket har istället remsor i linnetyg. Täcket är gjort av Elenor de Lyness.
Helt otroligt fantastiskt! Jag började dregla bara av att snegla lite på det, vilken otrolig mängd timmar och hantverksskicklighet som har krävts. Tyvärr finns det inte så många intarsiaarbeten i Sverige, och de som finns verkar vara dekorativa täcken och väggbonader, så att göra något dräktrelaterat kommer nog inte att bli av. Kanske skulle våga mig på en liten bonad till tältet?
Vem försöker jag lura, jag kommer aldrig få något sådant här klart… Får nöja mig med att titta på andras!
Den här fina bonaden med motiv från Bayeuxtapeten var jag också tvungen att fota, men jag vet inte vem skaparen är.
Det fanns också en hel bänk med böcker som fungerade som inspirationsbibliotek, och jag fotade de flesta titlarna för att ha som framtida referenser (i valet mellan att läsa böcker eller dricka kaffe och umgås med vänner förblev böckerna mestadels obläddrade). Jag såg i alla fall en bok som jag kände att jag var tvungen att köpa så fort jag kom hem, kan ni gissa vilken?
Jag lägger upp böckerna här så kan ni också få lite hantverksinspiration, och lite tips på fina titlar att kolla in när ni har tid över. De flesta rör broderier i olika former, men det finns lite mer allmänna böcker kring medeltidens bild och produktskatt.
Making models for the bronze casting
Sedan ritar jag ut armhålen; bak är de ganska raka, medan de är lite mer svängda på framstycket. Formen beror på din kropp och dina mått, och längden på ärmhålet får du fram eftersom du redan gjort två bra ärmar som du kan mäta (jag mäter omkretsen runt den färdiga ärmen och delar med två, kom ihåg att lägga till sömsmån för ärmhålet). Ärmhålet ska vara lite mindre än själva ärmen för att du ska kunna göra en isydd ärm (ca 2-3 cm mindre här).
14. Nåla ihop armhålet på ett ungefär, och tråckla sedan ihop det så du är nöjd med resultatet. Blir det inte bra nu, så blir det inte bättre av att sys på maskin… Vänd klänningen ut och in, prova och se efter så ärmkullen ligger snyggt över axeln och ärmen inte drar sig någonstans. När du är nöjd vänder du klänningen till avigan med ärmen i klänningen och syr fast ärmen.
15. Pressa sedan ärmsömmen med hjälp av en ärmbräda. Jag tycker att det är enklast att pressa ärmsömmen åt varsitt håll för att få en mjuk rundning, men du kan pressa sömmen åt samma håll som de tidigare du gjort också.
