HANDCRAFTED HISTORY


2 Comments

Träffa min vän Linnea!

Det här inlägget är en gästpost, skriven av min vän Linnea. Hon har återskapat trossfraus/kvinnor i landsknektsarmén från 1500talets Tyskland i nästan tio års tid. Hon berättar om sin dräktresa, saker hon lärt sig, och vackra dräkter hon sytt. Läs och inspireras! (fotografer är angivna där Linnea har haft namn på dem/tillhör mig.)

This is a guest post by my friend Linnea. Since she chosed to write in Swedish, I will publish it accordingly- but use google translate to read about her journey as a handcrafter and 16th century camp follower from the German areas. She presents her different outfits and things she has learned along the way!

Linnea:

Jag gick med i SCA, Styringheim på Gotland, 2008. Det var en kompis som sydde min första klänning, tidigt 1400-tal, i ett tjock mörkblått ylle med en ljusare blå underklänning i linne. Den ligger undanlagd i gömmorna sedan länge. Kanske använde jag den bara vid två eller tre event. Redan på mitt första event fick jag syn på en klänning som skulle sätta så djupa spår i mig att jag för tio år framöver inte skulle ha några andra stilar. Det var en klänning som tillhörde Jovi, som skulle komma att bli en av mina vänner, och hörde hemma i det tyska 1500-talet. 2009 gick jag med i landsknektsföreningen Proknekt och var under två år föreningens ordförande.

Efter den första egensydda dräkten har det blivit betydligt fler och i dagsläget har jag sytt 10 klänningar i samma stil. Det har varit min egen utveckling, en strävan efter att hela tiden förbättra kläderna, utan att för delen ha en önskan om att forska djupare. I början var klänningarna inspirerade av andra klänningar jag sett och med tiden har jag för varje klänning gjort en förbättring. Jag anser att alla måste lägga sig på en nivå som känns bekväm, vi har alla varit nya och måste få ha rätten att börja någonstans. Det här är min klädresa.

Första klänningen syddes i ett tungt mörkblått, nästan svart, ylletyg med orangea detaljer. Den är sydd på maskin och eftersom jag tröttnade på att sy i det alldeles för tjocka yllet, är slitsarna till viss del limmade. Kjolen består av två raka stycken, vidden blev 3 meter. Klänningen har synlig snörning, något jag förstått senare inte är historiskt riktigt. Men så stolt jag var första gången jag hade klänningen på mig! Om jag inte minns fel så var det på Knäckekriget 2009. Skjortan är sydd för hand med en smockad kant. Kanten fick inget stöd och viker därför ner sig på ett mindre smickrande sätt.

Andra klänningen syddes i ett något tunnare mörkgrönt ylle med mörkblå detaljer. Klänningen är helt handsydd. Ärmarna var löstagbara och med en kant som gick att vika upp. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Här hade jag gjort en ny underkjol i blekt linne. Den här klänningen var färdig 2010, och jag gjorde samtidigt en ny smockad skjorta.

När jag sydde klänning nummer tre valde jag ett tunnare ylle än för klänning nummer två. Det är fortfarande mörka färger som gäller, blå med röda detaljer. Klänningen består egentligen av kjol och jacka. Ärmarna är fastsydda och har en kant som går att vika upp. Slitsarna är alla sydda för hand, liksom klänningen i övrigt. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Den här gången hade jag lyckats få en bättre form på ringningen både på fram- och baksidan, mer fyrkantig i likhet med originalen. Den här klänningen var också färdig till 2010. Här är också första gången som jag har korrekta skor, så kallade oxmular, till kläderna istället för ett par vikingaskor. Delarna syddes ihop till en klänning 2017 för att sen säljas. (Fotograf Ulf Ekberg)

Klänning nummer fyra syddes i ett tunt kostymylle som jag fick billigt. På grund av att kostymyllet var så tunt blev det detaljer i ett brunt syntettyg för att matcha. Men den är helt handsydd. Ärmarna är avtagbara. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Klänningen saknar slitsar, något som jag alltid varit mycket sparsam med. Överlag tycker jag att många återskapade klänningar har för många slitsar om man jämför med originalen. Klänningen var klar till Peter und Paul festival i Bretten 2011.

Klänning nummer fem är sydd av ett petroleumblått ylletyg som jag hittade på en militärloppis i Tallin, och svarta detaljer. Ett helt suveränt tyg men kanske inte 100 % ylle. Det regnade under en eldshow på Medeltidsveckan för ett par år sen och regnet bara rann av istället för igenom. Den är handsydd och jag har dagen till ära sytt en ny hatt, i orange ylle. Ringningen är också fyrkantig i likhet med originalen, något jag inte alltid fått till. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Klänningen var klar till Medeltidsdagarna på Hägnan 2012. (Fotograf Kim F Rehnman)

Klänning nummer sex var en klänning i linne att fäktas i. Slitsarna är alla nedsydda för hand men i övrigt är klänningen sydd på maskin. Kjolen består av två raka stycken, vidden blev 3 meter. Den var klar till 20th Anniversary of Drachenwald på Ludwigstein Castle 2013.

Klänning nummer sju är sydd i Historiska rums ylleflanell, ett tyg som är tunt och svalt samtidigt som det ganska fort får en lite sliten patina. Den är handsydd, vilket inte var helt kul med tanke på att det är 12 meter handsömnad i varje rand i kjolen… Snörningen är gjord med korsettband, ett mycket bekvämt fusk. Ärmarna är löstagbara med slitsade överärmar. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Jag lämnade här min trygghetszon med annars så mörka färger för en ljusare blå. Underkjolen är av oblekt linne. Klänningen var klar till medeltidsveckan på Gotland 2014 och såldes vidare 2017. (Fotograf Bella Ekström)

Till 2017 syddes en underklänning i Medeltidsmodes råväv. De skjortor jag haft under klänningarna har inte varit helt korrekta. Det ska, enligt mina vänner som lägger mer tid på forskning än vad jag gör, vara en underklänning mellan skjorta och överklänning. Det blir varmt och därför har jag den sällan, men här, vid matlagningen på Landsknecht Hurra i Tyskland, passade den ypperligt. Den är handsydd efter samma mönster som mina överklänningar men utan dekorationer. Snörningen är synlig med handsydda snörhål. (Fotograf Torbjörn Walberg)

Klänning nummer nio är sydd i brunt engelskt kläde från Historiska rum med krappröda detaljer. Kjolen är sydd i våder vilket ger 5 meter i nederkant. Inga slitsar här heller, bara dekorbanden. Den här klänningen sitter ihop med hyskor istället för snörning, väldigt bekvämt! Jag har gått från starka färger till en mer nedtonad färgskala, beige och krappröd, något jag föreställer mig är lämpligt för en mindre bemedlad kvinna i trossen. På bilden har jag också en jacka i rött ylletyg med oblekt linnefoder. Jag har också sytt små tossor i linne som skyddar strumporna i stil med tossorna som återfinns på träsnitten. Under överklänningen har jag underklänningen som syns tydligare på bilden ovan. Alltsammans blev klart till Landsknecht Hurra i Tyskland 2017.

Klänning nummer tio syddes också under 2017 och var klar till Medeltidsveckan på Gotland. Det här är den första klänning jag syr efter ett specifikt träsnitt. Den är sydd i ylleflanell från Historiska rum, i bärnsten och krapprött. Kjolen är sydd med våder vilket ger en vidd på över 5 meter. Den stängs med hyskor. Nedre delen av ärmarna är lösa i enlighet med träsnittet. Jag slyngade snörena med slynggaffel. Det var ett test från min sida, jag har hört att det kanske var vanligare med fingerflätade snören. På bilden har jag också en ny hatt, en ny huvudduk i ylle och nytt smockat förkläde. Strumporna är från Kapitelhusgården och väskan från Craft Hive. Banden på kjolen finns inte på träsnittet, jag tyckte det blev snyggare med band än utan. Klänningen ska egentligen också vara rosa med röda detaljer. Men trots att jag har gått från mörka till ljusa färger ligger rosa utanför min gräns… (Fotograf Erika Hernlund)

Blev du inspirerad? Under min sida “tutorials” kan du lära dig att göra en knekthatt, eller spana in högerspalten och klicka på Lansknecht & Trossfraus för att läsa mer om knekt och trossfraudräkter, hur du gör egna och var det finns inspiration. Jag har också länkat till föreningarna som Linnea pratar om, och till de inköpsställen hon använt sig av direkt i texten.

Spara

Spara

Spara

Spara


Leave a comment

Min guide till Medeltidsveckan

Elin som driver Nevnarien.se gjorde en sådan himla fin guide till Medeltidsveckan i Visby, så jag blev inspirerad att skriva min egen. Elin älskar sagovärlden, schysst stämning och snygga fotomiljöer, och kanske märks det i hennes guide? Vad jag är insnöad på, det får ni veta här…

(this post is only in Swedish, and is a guide for the medieval week in Visby. Are you going? Use google translate to get some good tip about places to go!)

Varför ska du åka till medeltidsveckan?

För att det är en glad, kärleksfylld och inspirerande festival med medeltidstema. Passar både dig som gillar fantasy, sagor och medeltid; gammal som ung, turistig eller genuin. Du som är inbiten reenactare åker med inställningen att du kommer behöva dela allt magiskt med tusentals turister- men ju fler desto roligare?

Var ska du bo?

Om du har medeltida läger; I Styringheims SCAläger utanför murarna. Förutom att det är ett tryggt läger med vakter, mat, god logistik och nära till innerstan är det ett superbra sätt att hitta en medeltidsförening nära dig, träffa nya vänner och lära dig mer om medeltida hantverk, kämpalek, bågskytte och matlagning. SCAiter är kända för att strössla fritt med både kunskap och vänskap- bästa hänget, och bästa festerna händer här tycker jag.

Om du har ett modernt tält eller åker för att medeltidshänga avslappnat: Medeltidsveckans camping (som har två olika delar) har rykte om sig att vara en trevlig camping, och här behöver du inte gömma filpaket och icapåse vilket uppmuntras till i SCAlägret- där man gör sitt bästa för att hålla en illusion av den goda medeltiden under dygnets alla timmar.

Eller hyr privat- det kan bli lite av varje men definitivt mer personligt än ett hotellrum!

Var ska du äta?

Jag som är både vegetarian och allergisk blir sällan imponerad av krog eller restaurangutbud. Det brukar bli lite sallader, lite thai, en taccotallrik på Yoda (här snålas inte på tallriken) och häng på Munkkällaren, förutom de medeltida restaurangerna. Wisby glass säljer den bästa färska glassen, och Wisby ost (liten delikatessbutik) har bästa lyxsnacksen och superbra glutenfritt bröd.

Det finns alltså några guldkorn med bra mat inne i Visby stad, och några hak som lastar på smaskig mat sent på kvällen (gå dit ortsborna går!) men det bästa hänget får du genom att köpa med dig picknickmat från någon av mataffärerna utanför ringmuren. Bunkra upp en stor korg full av bröd, frukt, ost, korv och dryck och komplettera med pinfärska morötter och hallon från stora marknaden. Ta med allt till strandpromenaden, gräsytorna på marknadsplatsen eller en gratis spelning och få världen mysigaste picknick. Ni vet väl att picknick kan ätas minst tre gånger om dagen? Ps; extra choklad och jordgubbar lockar till sig nya vänner.

Eldshow och picknick. Passar ihop

Vilka aktiviteter är bäst?

Medeltidsveckan börjar redan på färjan över; ta med fika och något att sy på så kommer du passa in som en smäck bland alla glada medeltidsmänniskor som paniksyr in i det sista. Att sy på färjan över är liksom en tradition. På färjan hem syr du inte. Då sover du. Och förbannar alla barnföräldrar som släpper sina monster fria att härja som de vill.

Forum Vulgaris på marknadsplatsen har drivits av Proknekt under flera år, bästa stället att hänga på för att få se föreställningar. Spana också in programmet för att hitta små godbitar i form av öppna spelningar, dans och workshops som händer runt om i innerstaden.

Om man gillar det tyska 1500talsmodet så är 100 knektars marsch också ett måste- ja, för alla som gillar coola upplevelser! Trummor och musik ekar genom Visbys gator och vibrationerna från hundratals fötter känns i hela kroppen när över 100 knektar tågar genom staden. Gå med du också!

På Kapitelhusgården håller jag, och flera andra skickliga hantverkare kurser och föreläsningar under veckan; så kom förbi och lär dig helt nya hantverkstekniker! Många har hållit kurser i flera år, är riktiga proffs och framstående inom sina områden, så här finns möjlighet att gå på kurser du annars hade behövt resa runt halva Sverige för att få tillgång till.

Picknickhäng i samband med spelningar, köande till spelningar och som fest efter spelningar är mysigt.

Medeltidsloppisen är jätterolig och verkligen vad den låter som- men fler har upptäckt den så var beredd på att komma tidigt och köa!

Folksagosånger med David och Karro ska jag försöka pricka in; senast vi lyssnade på duon så var det både stämningsfullt, bra och underfundigt roligt.

Vackraste platserna:

Botaniska trädgården är ett av mina favoritställen under dagarna; vacker trädgård, fina bänkar och glada människor som strosar förbi. Kapitelhusgårdens lilla marknad + ett glas dryck under eftermiddagen innan det blir trångt här. Strandpromenaden under solnedgången, Trixs eldshow under onsdagskvällen (gå dit för stämningen lika mycket som för showen) och Visby innerstad med alla trånga gränder och vackra rosor som klättrar längs husfasaderna. Magiskt!

Utanför Visby finns vacker landsbygd på väg till rauken Jungfrun och Blå Lagunen, ett kalkstensbrott som bjuder på klart och varmt badvatten. Väl värt en dagsutflykt.

Hur lång semester?

Hela veckan, minst! Medeltid är det från lördag till nästa veckas söndag, och vill du ser mer av Gotland så kanske du behöver några dagar till. Jag kan aldrig fatta att en vecka kan gå så fort, och hinner aldrig se och göra allt jag har tänkt mig. Å andra sidan är jag ju en inbiten medeltidsnörd, och jobbar dessutom halva veckan. De senaste åren har det tagit mig några dagar att ens hinna mingla ned till marknaden…

Tänk på:

Det kan bli riktigt råkallt på kvällarna- ta med en varm mantel (eller jacka/tjocktröja).

Ett paket vätskeersättning, att blanda i dricksvattnet under varma dagar när du promenerar mycket, är bra att ta med. Ta också med en stor flaska att ha vatten i, fyller på gör du vid vattenstationerna på marknaden.

Visbys gator består till stor del av kullersten eller asfalt- ta med riktigt sköna skor att gå i så knäna inte klagar efter halva veckan.

Spara


1 Comment

Vinterslits med Proknekt

WP_20151121_12_10_21_Pro

För ett par helger sedan var jag och sambon i Tallinn på Vinterslits tillsammans med föreningen Proknekt.(Nu kanske ni förväntar er fina bilder på mig och sambon, men vi hade så fullt upp så allt som blev dokumenterat, gjordes så med mobilen på väg mot nyare äventyr. Men föreställ er att vi sitter bakom kameran och har det trevligt.)

WP_20151121_23_20_28_Pro

Det blev en båttur över havet, mysigt hotell med Spa, promenader genom Tallinns gamla stad och ett noggrant provande av olika caféer och pralinbutiker. Som grädde på moset drog vi på oss knektkläderna på lördagskvällen, sippade champagne och åt sedan medeltidsmat på Olde Hansarestaurangen. Dit och hem marcherade vi genom Tallinns vintermörka gator, med snö och hagel vinandes kring hattarna.

WP_20151121_13_32_28_Pro

En väldigt bra helg på det stora hela.

WP_20151121_23_19_54_Pro

Jag hade bra planer på att hinna sy både varm underklänning, extra kjol och pälsfodrad gollar för att slippa frysa. Men helt plötsligt gick veckorna och med fem dagar kvar och massor av jobb att hinna med innan vi skulle resa fick jag inse att den mentala friden var viktigare än att hinna paniksy ihop några plagg, så jag packade med samma kläder som jag hade på Visby i somras när det var som varmast. Jajamensann, tunnaste ullklänningen, bara linne närmast kroppen och en liten hatt som mest var bra för att hålla borta solen ur ögonen. Tvärtemot alla tips som jag brukar dela med mig av. För att inte frysa rumpan av mig allt för snabbt så drog jag på mig den gollar jag hade på Krigshjärtalajvet i juni samt mina vanliga skinnhandskar. Eftersom jag inte hunnit gå in nya komularna än så hade jag mina vanliga skinnstövlar.

WP_20151121_18_18_35_Pro

Att ta selfies med mobilen hör inte till mina mer nobla egenskaper. Såhär såg jag då ut, samma svala trivsamma kläder som i somras… men, jag frös inte!

Frusna, kalla jag som brukar vilja dra på mig tre lager ylle innan jag sticker ut näsan genom dörren frös inte med tunna sommarkläder mitt i ett snöoväder. Visst var jag kall, och tacksam för att snöstormen inte kändes så mycket i medeltidstadens trånga gator. Men jag klarade mig hela kvällen!

WP_20151121_23_20_19_Pro

Nu tänker du frusna medmänniska att det måste vara något lurt på gång, men det var nog så att jag lyckades att pricka in några av de allra viktigaste punkterna på min Att inte Frysa-lista:

  • Jag täckte all synlig hud (förutom ansiktet) mot blåsten och vädret.
  • Jag höll mig i rörelse.
  • Jag åt och drack en massa vilket gav mig ny energi.
  • Jag blev inte blöt av vädret eller av svett så jag kylde inte ner kroppen.
  • Jag hade huvudet täckt (faktiskt enda delen av kroppen där jag lyckades med tre lager, varav två dock var i linne).
  • Fötterna var varma och torra hela tiden.

Sen skadade det inte heller att hatten, som skyddar mot solen, nu också kunde dras ner på snedden för att fånga upp lite av vinden. Vi marscherade även i ett dubbelt led, så mycket av vindbyarna fram och bakifrån mildrades. Jag insåg helt plötsligt varför man vill gå på led!

Men trots en bra helg tänker jag inte bli övermodig, för nästa vecka flyger jag till Visby och Medeltida Jul och då tänker jag mig en dräkt med fler lager ull, medan linneplaggen får stanna hemma. Väl på plats föreläser jag om hur man kan hålla värmen i medeltiden, delar med mig av fler bra tips och massor av inspiration, och har en workshop på lördagen där du kan rita, konstruera och sy ihop egna överplagg från olika perioder av medeltiden; mantlar, hättor, kappor, rockar… Ja, mer om det senare.

Nu ska jag nog fortsätta sy på den där gollarn med päls så den blir färdig någon gång.

WP_20151121_22_13_39_Pro