Handcrafted History

Historical and modern handcraft mixed with adventures


Leave a comment

Träffa min vän Linnea!

Det här inlägget är en gästpost, skriven av min vän Linnea. Hon har återskapat trossfraus/kvinnor i landsknektsarmén från 1500talets Tyskland i nästan tio års tid. Hon berättar om sin dräktresa, saker hon lärt sig, och vackra dräkter hon sytt. Läs och inspireras! (fotografer är angivna där Linnea har haft namn på dem/tillhör mig.)

This is a guest post by my friend Linnea. Since she chosed to write in Swedish, I will publish it accordingly- but use google translate to read about her journey as a handcrafter and 16th century camp follower from the German areas. She presents her different outfits and things she has learned along the way!

Linnea:

Jag gick med i SCA, Styringheim på Gotland, 2008. Det var en kompis som sydde min första klänning, tidigt 1400-tal, i ett tjock mörkblått ylle med en ljusare blå underklänning i linne. Den ligger undanlagd i gömmorna sedan länge. Kanske använde jag den bara vid två eller tre event. Redan på mitt första event fick jag syn på en klänning som skulle sätta så djupa spår i mig att jag för tio år framöver inte skulle ha några andra stilar. Det var en klänning som tillhörde Jovi, som skulle komma att bli en av mina vänner, och hörde hemma i det tyska 1500-talet. 2009 gick jag med i landsknektsföreningen Proknekt och var under två år föreningens ordförande.

Efter den första egensydda dräkten har det blivit betydligt fler och i dagsläget har jag sytt 10 klänningar i samma stil. Det har varit min egen utveckling, en strävan efter att hela tiden förbättra kläderna, utan att för delen ha en önskan om att forska djupare. I början var klänningarna inspirerade av andra klänningar jag sett och med tiden har jag för varje klänning gjort en förbättring. Jag anser att alla måste lägga sig på en nivå som känns bekväm, vi har alla varit nya och måste få ha rätten att börja någonstans. Det här är min klädresa.

Första klänningen syddes i ett tungt mörkblått, nästan svart, ylletyg med orangea detaljer. Den är sydd på maskin och eftersom jag tröttnade på att sy i det alldeles för tjocka yllet, är slitsarna till viss del limmade. Kjolen består av två raka stycken, vidden blev 3 meter. Klänningen har synlig snörning, något jag förstått senare inte är historiskt riktigt. Men så stolt jag var första gången jag hade klänningen på mig! Om jag inte minns fel så var det på Knäckekriget 2009. Skjortan är sydd för hand med en smockad kant. Kanten fick inget stöd och viker därför ner sig på ett mindre smickrande sätt.

Andra klänningen syddes i ett något tunnare mörkgrönt ylle med mörkblå detaljer. Klänningen är helt handsydd. Ärmarna var löstagbara och med en kant som gick att vika upp. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Här hade jag gjort en ny underkjol i blekt linne. Den här klänningen var färdig 2010, och jag gjorde samtidigt en ny smockad skjorta.

När jag sydde klänning nummer tre valde jag ett tunnare ylle än för klänning nummer två. Det är fortfarande mörka färger som gäller, blå med röda detaljer. Klänningen består egentligen av kjol och jacka. Ärmarna är fastsydda och har en kant som går att vika upp. Slitsarna är alla sydda för hand, liksom klänningen i övrigt. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Den här gången hade jag lyckats få en bättre form på ringningen både på fram- och baksidan, mer fyrkantig i likhet med originalen. Den här klänningen var också färdig till 2010. Här är också första gången som jag har korrekta skor, så kallade oxmular, till kläderna istället för ett par vikingaskor. Delarna syddes ihop till en klänning 2017 för att sen säljas. (Fotograf Ulf Ekberg)

Klänning nummer fyra syddes i ett tunt kostymylle som jag fick billigt. På grund av att kostymyllet var så tunt blev det detaljer i ett brunt syntettyg för att matcha. Men den är helt handsydd. Ärmarna är avtagbara. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Klänningen saknar slitsar, något som jag alltid varit mycket sparsam med. Överlag tycker jag att många återskapade klänningar har för många slitsar om man jämför med originalen. Klänningen var klar till Peter und Paul festival i Bretten 2011.

Klänning nummer fem är sydd av ett petroleumblått ylletyg som jag hittade på en militärloppis i Tallin, och svarta detaljer. Ett helt suveränt tyg men kanske inte 100 % ylle. Det regnade under en eldshow på Medeltidsveckan för ett par år sen och regnet bara rann av istället för igenom. Den är handsydd och jag har dagen till ära sytt en ny hatt, i orange ylle. Ringningen är också fyrkantig i likhet med originalen, något jag inte alltid fått till. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Klänningen var klar till Medeltidsdagarna på Hägnan 2012. (Fotograf Kim F Rehnman)

Klänning nummer sex var en klänning i linne att fäktas i. Slitsarna är alla nedsydda för hand men i övrigt är klänningen sydd på maskin. Kjolen består av två raka stycken, vidden blev 3 meter. Den var klar till 20th Anniversary of Drachenwald på Ludwigstein Castle 2013.

Klänning nummer sju är sydd i Historiska rums ylleflanell, ett tyg som är tunt och svalt samtidigt som det ganska fort får en lite sliten patina. Den är handsydd, vilket inte var helt kul med tanke på att det är 12 meter handsömnad i varje rand i kjolen… Snörningen är gjord med korsettband, ett mycket bekvämt fusk. Ärmarna är löstagbara med slitsade överärmar. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Jag lämnade här min trygghetszon med annars så mörka färger för en ljusare blå. Underkjolen är av oblekt linne. Klänningen var klar till medeltidsveckan på Gotland 2014 och såldes vidare 2017. (Fotograf Bella Ekström)

Till 2017 syddes en underklänning i Medeltidsmodes råväv. De skjortor jag haft under klänningarna har inte varit helt korrekta. Det ska, enligt mina vänner som lägger mer tid på forskning än vad jag gör, vara en underklänning mellan skjorta och överklänning. Det blir varmt och därför har jag den sällan, men här, vid matlagningen på Landsknecht Hurra i Tyskland, passade den ypperligt. Den är handsydd efter samma mönster som mina överklänningar men utan dekorationer. Snörningen är synlig med handsydda snörhål. (Fotograf Torbjörn Walberg)

Klänning nummer nio är sydd i brunt engelskt kläde från Historiska rum med krappröda detaljer. Kjolen är sydd i våder vilket ger 5 meter i nederkant. Inga slitsar här heller, bara dekorbanden. Den här klänningen sitter ihop med hyskor istället för snörning, väldigt bekvämt! Jag har gått från starka färger till en mer nedtonad färgskala, beige och krappröd, något jag föreställer mig är lämpligt för en mindre bemedlad kvinna i trossen. På bilden har jag också en jacka i rött ylletyg med oblekt linnefoder. Jag har också sytt små tossor i linne som skyddar strumporna i stil med tossorna som återfinns på träsnitten. Under överklänningen har jag underklänningen som syns tydligare på bilden ovan. Alltsammans blev klart till Landsknecht Hurra i Tyskland 2017.

Klänning nummer tio syddes också under 2017 och var klar till Medeltidsveckan på Gotland. Det här är den första klänning jag syr efter ett specifikt träsnitt. Den är sydd i ylleflanell från Historiska rum, i bärnsten och krapprött. Kjolen är sydd med våder vilket ger en vidd på över 5 meter. Den stängs med hyskor. Nedre delen av ärmarna är lösa i enlighet med träsnittet. Jag slyngade snörena med slynggaffel. Det var ett test från min sida, jag har hört att det kanske var vanligare med fingerflätade snören. På bilden har jag också en ny hatt, en ny huvudduk i ylle och nytt smockat förkläde. Strumporna är från Kapitelhusgården och väskan från Craft Hive. Banden på kjolen finns inte på träsnittet, jag tyckte det blev snyggare med band än utan. Klänningen ska egentligen också vara rosa med röda detaljer. Men trots att jag har gått från mörka till ljusa färger ligger rosa utanför min gräns… (Fotograf Erika Hernlund)

Blev du inspirerad? Under min sida “tutorials” kan du lära dig att göra en knekthatt, eller spana in högerspalten och klicka på Lansknecht & Trossfraus för att läsa mer om knekt och trossfraudräkter, hur du gör egna och var det finns inspiration. Jag har också länkat till föreningarna som Linnea pratar om, och till de inköpsställen hon använt sig av direkt i texten.

Spara

Spara

Spara

Spara


Leave a comment

A long time ago

About a woman living a long time ago, in a world close to our own- but different. Photos taken by Minna Nilsson a couple of years ago, but still lovely for a cold autumn day when one needs to remember summer.

The outfit is a 16th century trossfrau- a woman living with the army in the German regions of Europe, working in the camp.

With a sparkly necklace-

slightly wrong for achieving historical accuracy but good for the upcoming party at the event that summer.

Wearing a smocked linen shirt, linen headwear and a smocked linen apron. The dress is made of wool

The bag, made of thin leather, holds the coin, and the rosary shows she is a member of the (catholic) church, in a political unsteady time.

It also is a very nice accessory.

Period time drinking glass, period time drink… Ready for a nice party evening

 

Spara


Leave a comment

Min guide till Medeltidsveckan

Elin som driver Nevnarien.se gjorde en sådan himla fin guide till Medeltidsveckan i Visby, så jag blev inspirerad att skriva min egen. Elin älskar sagovärlden, schysst stämning och snygga fotomiljöer, och kanske märks det i hennes guide? Vad jag är insnöad på, det får ni veta här…

(this post is only in Swedish, and is a guide for the medieval week in Visby. Are you going? Use google translate to get some good tip about places to go!)

Varför ska du åka till medeltidsveckan?

För att det är en glad, kärleksfylld och inspirerande festival med medeltidstema. Passar både dig som gillar fantasy, sagor och medeltid; gammal som ung, turistig eller genuin. Du som är inbiten reenactare åker med inställningen att du kommer behöva dela allt magiskt med tusentals turister- men ju fler desto roligare?

Var ska du bo?

Om du har medeltida läger; I Styringheims SCAläger utanför murarna. Förutom att det är ett tryggt läger med vakter, mat, god logistik och nära till innerstan är det ett superbra sätt att hitta en medeltidsförening nära dig, träffa nya vänner och lära dig mer om medeltida hantverk, kämpalek, bågskytte och matlagning. SCAiter är kända för att strössla fritt med både kunskap och vänskap- bästa hänget, och bästa festerna händer här tycker jag.

Om du har ett modernt tält eller åker för att medeltidshänga avslappnat: Medeltidsveckans camping (som har två olika delar) har rykte om sig att vara en trevlig camping, och här behöver du inte gömma filpaket och icapåse vilket uppmuntras till i SCAlägret- där man gör sitt bästa för att hålla en illusion av den goda medeltiden under dygnets alla timmar.

Eller hyr privat- det kan bli lite av varje men definitivt mer personligt än ett hotellrum!

Var ska du äta?

Jag som är både vegetarian och allergisk blir sällan imponerad av krog eller restaurangutbud. Det brukar bli lite sallader, lite thai, en taccotallrik på Yoda (här snålas inte på tallriken) och häng på Munkkällaren, förutom de medeltida restaurangerna. Wisby glass säljer den bästa färska glassen, och Wisby ost (liten delikatessbutik) har bästa lyxsnacksen och superbra glutenfritt bröd.

Det finns alltså några guldkorn med bra mat inne i Visby stad, och några hak som lastar på smaskig mat sent på kvällen (gå dit ortsborna går!) men det bästa hänget får du genom att köpa med dig picknickmat från någon av mataffärerna utanför ringmuren. Bunkra upp en stor korg full av bröd, frukt, ost, korv och dryck och komplettera med pinfärska morötter och hallon från stora marknaden. Ta med allt till strandpromenaden, gräsytorna på marknadsplatsen eller en gratis spelning och få världen mysigaste picknick. Ni vet väl att picknick kan ätas minst tre gånger om dagen? Ps; extra choklad och jordgubbar lockar till sig nya vänner.

Eldshow och picknick. Passar ihop

Vilka aktiviteter är bäst?

Medeltidsveckan börjar redan på färjan över; ta med fika och något att sy på så kommer du passa in som en smäck bland alla glada medeltidsmänniskor som paniksyr in i det sista. Att sy på färjan över är liksom en tradition. På färjan hem syr du inte. Då sover du. Och förbannar alla barnföräldrar som släpper sina monster fria att härja som de vill.

Forum Vulgaris på marknadsplatsen har drivits av Proknekt under flera år, bästa stället att hänga på för att få se föreställningar. Spana också in programmet för att hitta små godbitar i form av öppna spelningar, dans och workshops som händer runt om i innerstaden.

Om man gillar det tyska 1500talsmodet så är 100 knektars marsch också ett måste- ja, för alla som gillar coola upplevelser! Trummor och musik ekar genom Visbys gator och vibrationerna från hundratals fötter känns i hela kroppen när över 100 knektar tågar genom staden. Gå med du också!

På Kapitelhusgården håller jag, och flera andra skickliga hantverkare kurser och föreläsningar under veckan; så kom förbi och lär dig helt nya hantverkstekniker! Många har hållit kurser i flera år, är riktiga proffs och framstående inom sina områden, så här finns möjlighet att gå på kurser du annars hade behövt resa runt halva Sverige för att få tillgång till.

Picknickhäng i samband med spelningar, köande till spelningar och som fest efter spelningar är mysigt.

Medeltidsloppisen är jätterolig och verkligen vad den låter som- men fler har upptäckt den så var beredd på att komma tidigt och köa!

Folksagosånger med David och Karro ska jag försöka pricka in; senast vi lyssnade på duon så var det både stämningsfullt, bra och underfundigt roligt.

Vackraste platserna:

Botaniska trädgården är ett av mina favoritställen under dagarna; vacker trädgård, fina bänkar och glada människor som strosar förbi. Kapitelhusgårdens lilla marknad + ett glas dryck under eftermiddagen innan det blir trångt här. Strandpromenaden under solnedgången, Trixs eldshow under onsdagskvällen (gå dit för stämningen lika mycket som för showen) och Visby innerstad med alla trånga gränder och vackra rosor som klättrar längs husfasaderna. Magiskt!

Utanför Visby finns vacker landsbygd på väg till rauken Jungfrun och Blå Lagunen, ett kalkstensbrott som bjuder på klart och varmt badvatten. Väl värt en dagsutflykt.

Hur lång semester?

Hela veckan, minst! Medeltid är det från lördag till nästa veckas söndag, och vill du ser mer av Gotland så kanske du behöver några dagar till. Jag kan aldrig fatta att en vecka kan gå så fort, och hinner aldrig se och göra allt jag har tänkt mig. Å andra sidan är jag ju en inbiten medeltidsnörd, och jobbar dessutom halva veckan. De senaste åren har det tagit mig några dagar att ens hinna mingla ned till marknaden…

Tänk på:

Det kan bli riktigt råkallt på kvällarna- ta med en varm mantel (eller jacka/tjocktröja).

Ett paket vätskeersättning, att blanda i dricksvattnet under varma dagar när du promenerar mycket, är bra att ta med. Ta också med en stor flaska att ha vatten i, fyller på gör du vid vattenstationerna på marknaden.

Visbys gator består till stor del av kullersten eller asfalt- ta med riktigt sköna skor att gå i så knäna inte klagar efter halva veckan.

Spara


2 Comments

Fencing event & new outfit

Our local SCA group Gyllengran had a fencing event some time ago, a pleasant and small event- perfect to warm you up before the real event season starts. We who weren’t fencing gathered in the big common room for handcraft, small talk and cookies with wine.

Here’s some pictures from the event, and on my new 16th century outfit. I actually gave the indoor light a chance for pictures, but naw… I’m longing for outdoor events.

Warm and cozy with the fur lined gollar, comfy and easy to wear due to the well fitted bodice and the shorter skirt.

I’m wearing a straight unbleached linen shift closest to my body, and on top of that a simple yellow wool kirtle, without sleeves. It’s laced in the side and well fitted, so it works like a bra.

On top of that I wear my brown woolen over dress, which is based on paintings from Germany from around 1530-1550, mostly on peasants and simple workers. The pattern construction is from the book Drei Schnittbucher, which consists of tailor manuscriphts.

Over it is a handwoven smocked linen apron, a version of the st Birgitta cap (tutorial is out for sale) and last my rabbit fur lined gollar, which is based on paintings from the period. For work, only the Birgitta cap is used, but going out or getting fancy means another weil or two is pinned on top of the cap.

I also wear woolen hose, tied under the knee with wool straps, and a pair of simple leather shoes- much like you can se during the 14th-15th century. It seems cowmouth shoes were only for landsknechts and their followers and people of higher class, wereas the commoners used sturdy leather boots that reached above the ankle.

The belt is my old simple leather belt and fits well enough, but I’m planning to upgrade to a more 16th century one. The rosary and bag is a bit fancy for the rest of the outfit, but I liked the red colour on top of the brown dress- a little party fanciness to bling a simple workers outfit.

Now, a little mending of a seam and some improvements awaits the outfit before the season begin. New clothes are always the most fun to work with!

Spara


Leave a comment

Nytt knektprojekt

Ute regnar det igen så jag håller mig inne och arbetar på ett nytt projekt. Just nu tillverkar jag metervis med fina remsor. Urklippta ylleremsor är supersnyggt, här med en lång sidenremsa bredvid sig. Eftersom siden oftast vävs på smalare bredd än andra tyger så klipper jag remsor och syr ihop till en enda lång. Den använder jag sedan och klipper av allt eftersom.

Remsor till knektdräkter kan gärna mönsterklippas innan de sys fast eftersom du kan rita på avigsidan av tyget, och om du gör fel någonstans är det enkelt att skarva. Det är också enklare att komma åt. Nackdelen är att remsorna gärna drar sig och flexar lite i storlek, så det gäller att nåla eller tråckla noga innan du syr.

WP_20160527_11_45_33_Pro

Alla dessa remsor alltså… Har klippt remsor i två dagar nu… ibland undrar jag över vad jag håller på med.

WP_20160527_11_51_51_Pro

Men fint blir det… Kolla på ljuset och skillnaden på bilderna; det är samma tyg med på svart bottentyg. Ännu ett bevis på att man alltid ska beställa tygprover när man vill köpa nytt tyg och inte lita på bilder. =)

WP_20160525_16_39_54_Pro

Jag beräknade noga hur mycket tyg som skulle gå åt genom att rita upp alla mönsterbitar på rutat papper. Sedan lägger jag alltid på 10% för att tyget ska kunna krympa lite i tvätten. Det kan kännas segt att behöva rita på ett papper först, men på det här viset spar du pengar och köper inte tyg i onödan! Det här är spillet från hela dräkten… (fodret är inte utklippt än)


Leave a comment

Ny knektdräkt/ New outfit for the landsknecht

För ett tag sedan sydde jag en knektdräkt till A som skulle dra iväg på lajv. Tanken var en relativt enkel knektdräkt som skulle vara praktisk på lajvet, men ändå med en historisk grund. A ville ha olikfärgade ben och valde färg och några detaljer såsom hatt, men lämnade resten av designen till mig. Roligt projekt som tog en hel del tid, men knektdräkter blir ju så härligt dramatiska och överdrivna! Bildkommentarerna och resten av inlägget är på engelska, med en del beskrivningar på sömnadsdetaljer.

IMG_9132

A while ago I finished this outfit for A. It´s for larping, but the inspiration comes from historical paintings. The idea was a rather simple and practical yet fancy outfit, and A decided the colours and what type of hat he wanted but let me do the design of the outfit. Fun project, it took a lot of time but came out nice (I really like the jacket/wam) and landsknechts are so dramatic!

IMG_9113

Finished pieces; pants, jacket, shirt and hat.

IMG_9123

The jacket/wam with details

IMG_9120

The outfit is made of wool and linen, with woolen bands and strings to tie it up.

IMG_9119 (2)

IMG_9121 (2)

On the inside of the jacket I put some hooks and eyes to secure it and make it easy to close.

IMG_9108 (2)

The pants is laced together but also has a tied string at the top, and is made so you can fit a belt inside the lining. The belt is not a historical reference, but makes it easier to wear the pants if they get bigger by wear and wet weather. It also makes it possible to wear the pants without the jacket. A didn´t need a belt right now, as the pants really fit him well and are really slim around the waist… But you know- experience has made me wise (also I almost dropped my pants during the Krigshjärta larp but that’s another story.)

IMG_9118 (2) IMG_9117

All the visible seams and details are handmade/sewn but the parts are put together with the sewing machine to save time.

IMG_9110 (2) IMG_9111 (2)

The eyelets in the outfit are made with vaxed linen thread, and the pants have woolen bands to tie them under the knee.

IMG_9104 (2)

The hat is made with my blue trossfrau/landsknecht hat as inspiration, hand sewn with linen thread and the same wool as the wam and pants are made by.

IMG_9133

IMG_9135

A didn’t want to be all up on the blog, but he agreed to have some pictures taken on the outfit.


Leave a comment

Snörnäbbar

En snörnäbb är en liten metallkon som du trär på en rem för att få ett snyggt och praktiskt avslut.

WP_20160302_11_10_21_ProRemmen blir lättare att trä genom snörhål och håller längre. Jag använder mina för att snöra klänningar och liknande tajta plagg, och H har en hel samling på knektdräkten. Du kan också ha ett snöre med en snörnäbb i varje ände, för att knyta ihop plagg eller plaggdelar, men till klänningar behöver jag bara en näbb eftersom de snörs från samma håll hela tiden.

 

När jag snör klänningarna så brukar jag göra en spiralsnörning runt genom alla hål. Längst ned har jag en knut eller ögla som hindrar snodden att glida upp genom hålen. När jag snör upp klänningen så brukar jag oftast knyta upp knuten längst ner och dra igenom snodden genom hålen, men ibland snör jag upp klänningen uppifrån genom att trä tillbaka snörnäbben genom hålen. Mitt tips är att inte snöra upp klänningen genom att dra snörnäbben baklänges genom hålen eftersom både hål och fästningen till snörnäbben slits snabbare då.

WP_20160302_11_08_26_ProSpiralsnörning verkar vara den vanligaste typen av snörning under medeltiden. Hålen sitter inte i jämna par, utan lite diagonalt så att snodden drar jämnt. Klänningen snörs med en snodd, runt hela vägen nerifrån och upp. På vissa bilder kan man se snörningen på insidan genom glipan, eller så är klänningen helt snörd och du ser bara snörningen på utsidan.

 

 

WP_20160302_11_08_56_ProHögst upp och längst ned sitter hålen parallellt med varandra för att få ett jämt avslut. Jag brukar också snöra det sista snörhålsparet två gånger för att göra snörningen stabil och låsa den. Oftast behöver jag inte knyta den då, annat än med en enkel löpögla. Det gör det enkelt att få upp snörningen igen även om den blivit fuktig eller det är mörkt och svårt att se, vilket jag var tacksam över under Visby.

 

 

 

 

 

WP_20160302_11_09_34_Pro Längst ner är snodden knuten med en knut eller en löpögla. Om jag inte behöver dra igenom snodden för att att få av mig klänningen knyter jag den med en dubbelknut.

 

 

 

 

 

 

WP_20160302_11_08_56_Pro

Om du gör en riktigt lång snodd så behöver den inte dras bort från hålen, utan du kan få av dig klänningen genom att fördela snodden mellan hålen så den blir nog lös att dra över huvudet. Det går åt mer snodd än man tänker sig; jag gjorde över 3 meter till den här klänningen som ett experiment. Det går bra att dra den över huvudet, men frågan är om det inte går fortare och är mer historiskt att helt enkelt snöra om den varje dag?

 

 

 

 

Ett problem med snörnäbbar som finns att köpa idag är att de sällan passar med de snörhål som jag syr, de känns alltid lite för stora och klumpiga. Att sätta fast snörnäbben på remmen är också ett kapitel för sig; oavsett hur mycket det limmas, sys och knyts så har de en tendens att vilja lossna efter ett tag. De senaste snörnäbbarna jag köpte hade hål runt hela öppningen, det gör att de kan sys fast ordentligt. Efter den insikten gjorde jag två hål i mina hela snörnäbbar och kunde sedan sy fast remmarna i näbbarna. Då höll de bättre, men sömmen nöttes oftast upp först och näbben ramlade av. Typiskt…

Nu senast gjorde jag snörhålen i min gröna klänning så stora om jag ville ha dem, och inte så stora som snörnäbben behövde. Hålen såg finare ut och var bekväma att sy (ok, lite våld kanske användes) men jag funderade lite på var jag skulle få tag i nog små snörnäbbar. Lösningen blev att göra om de jag redan hade; genom att bända upp sidorna på snörnäbben så kunde jag stoppa i den slyngade snodden, och sedan vek jag in snörnäbbens sidor en åt gången. Den första veks ned mot snodden för att klämma fast den ordentligt, och den andra lades sedan omlott över så omkretsen på snörnäbben minskade. På slutet så använde jag inte hålen för att sy fast snodden eftersom den satt bra, utan jag vek istället metallkanten in mot snodden. Resultatet blev små metalltänder som biter in i snodden och håller fast den ytterligare. Förmodligen kommer de här metallpiggarna till slut skava av snodden, men det ska bli intressant att se om remmen håller längre tid nu!

WP_20160217_14_04_04_ProWP_20160217_14_04_08_ProWP_20160217_14_07_56_Pro

En snodd utan synliga sömmar som kan skavas upp, med en smalare snörnäbb som enkelt glider genom hålen!