HANDCRAFTED HISTORY

Category Archives: Landsknecht & Trossfrau


by 2 Comments

The 16th century working woman – Research

This is a post about (one of) my 16th century outfits; and due to several years of research, work and sewing experiences it will probably be more than one post, with different subjects. In this, I will give you an overview and some background research. The outfit is already finished, worn, mended and in line for some redoing, so I will be able to share the whole process with you; both good and bad outcomes and what I could have done differently.

My aim was to make a good recreation of a whole outfit for a woman from early 1500s German (or possibly southern Scandinavian area, since this was influenced by German fashion at the time). She is not poor but works for her living, maybe on a larger farm or in a smaller city. She is well dressed; as is the ladies on all the art I have studied, but like other working women, she owns practical clothing with a skirt short enough to stay out of her way, and a cut to the clothing that is both economical and practical. Contrary to the trossfraus (the women who follow the mercenary armies) she does not wear slashed and mismatched clothing, but items that belong to each other and to a certain class in society. She follows sumptuary laws and does her hair in the braided fashion, or covers it with a simple cap and veil while working.

I wanted to show you some interesting images of 16th century women in art so I put together some examples for you;

Three women; wearing work tools but also lots of interesting clothing. The shoes are practical and the skirts reach the foot, not the ground. 

A painted glass piece showing the milking and making of butter. A (probably) younger woman has her hair in two braids, and a covering apron to protect her clothing. The older woman has a veil, a jacket and a dress hiked up in her belt.

This lady is described as a dancing farmer and has probably done her fine dress for a festive occasion, with her hair braided in a nice updo and what looks like a headband around the head. She wears a dress and a gollar that looks fur-edged or with a whole lining in fur.

Another dancing farmer- with a gollar fastened by her neck, and an apron around her waist. The shoes look sturdy and practical (but nothing like the cowmouth shoes you can see on trossfraus) and she has some kind of decorative border at the hem on the skirt, and on her loose sleeves. No slashes though!

This piece shows the women working with flax, the process from plant to fabric demanded both time and hard work in numerous steps. The sitting lady wears a cap or veil around her head, with hair showing at the front. Her jacket is fastened at the front and is cut in the fashion of the time; low and square. The standing lady has her hair in braids around her head and has rolled up her sleeves while working. The dress has a decorative guard at the front, and is hiked up at the waist. Clearly, she is doing some heavy work!

Dressed for cold weather? She has done her veils around her head, chin and neck, and wears a short cloak against the cold. She wears both shoes, socks and hose, and a bag at her belt.

Ah, time for cutting some fleece! The sheep does look dead but is probably just laying at a convenient working pose for the woman, who use a shearing scissor for the work. She wears a simple cap or tied veil over her hair, and a dress with decorative guards at the front. It is hard to say if the brown skirts are part of her yellow dress, discoloured by time, an apron or a piece of cloth.

Festivities again! Do peasants and workers anything else than working and dancing? This lady has the common braids, a gollar and a dress. What is so interesting with this picture is that you can see the back of her dress, which is clearly denser pleated than the sides. Uneven pleating in the skirts is visible in more pictures and seems to be the result of tailored work.

Summertime, and work in the fields this time. Now we can see her shift; a plain linen shift with a long sleeve, and either a high collar, or more believable, a thin gollar/linen cloth to protect her against the sun, as is seen on the woman with the red dress. She wears a straw hat, and her dress is sleeveless; it is a tight-fitting middle kirtle or underdress that gives you the bust support you need, without being in the way for hard work. This layer can be found on other women too; plain, sleeveless and intended to be worn under the woollen overdress. It is only during heavy outdoor labour such as fieldwork, washing and shovelling it is openly worn, older women and richer women always have their overdress on.

Based on my research, I have found that I needed the following items for a whole outfit:

  • linen shift
  • kirtle or underdress
  • wool dress as an overdress
  • apron
  • belt
  • purse (and maybe a rosary too, it is mentioned in some written sources but doesn’t appear on peasants often)
  • cap, veils, a straw hat and/or a braided hairstyle
  • hose
  • shoes
  • gollar
  • jacket
  • cape/cloak

This much? I wanted to make a whole outfit, that would be practical during different kind of events with both cold and warm weather. I also wanted to try to make all the pieces of clothing and accessories that I have found during my research, to better understand how they worked together.

For more research, I have a Pinterest board on the theme if you want to learn more!


by 2 Comments

Slashing and cutting fabric- a tutorial

During the 16th century it became high fashion to slash or cut fabrics in a decorative manner, and this was taken up by mercenary landsknechts and women working and living in the armies as well. Being a fashion for richer or high-born persons, it was quite the dare for mercenaries to wear, but such a good way to show that you were a high earner with lots of status and gold on your pocket…

IMG_1436

So, I wanted to share with you all my best tips for getting that slashed and cut look that you may want for your outfit!

IMG_1438

But first, some good things to know:

  • The most important thing is the material to work with; wool is by far the easiest. In finds and manuscripts, you will also find garments made by silk or silk/linen and silk/wool blends, but those garments will have very small cuts (also called pinking) made with a specific tool and is a whole different story. So; chose a wool fabric. A felted, dense and tightly weaved wool is the best, this will give you a sturdy garment that won’t fray easily.
  • The slashing is not hemmed. I know many people do this because they chose a sensitive fabric, they are afraid it will fray and tear, or they have just been told that all raw edges should be hemmed or sewn. The standard is to not hem or sew the slashes, they should be raw, made with a very sharp tool, and yes- they might wear out faster than a garment that is not slashed. There are garments made with other techniques, for examples doublets with sleeves that are being made out of strips of lined/hemmed fabrics. These might look similar to cut garments, but the making is different.
  • Slashed and cut garments may not last as long as more sensible ones, or look very pretty after using for a while, that is the point with this fashion! You’ll have to be rich enough to order fine materials, pay a tailor to sew it for you, pay even more for the slashing and cutting, and then don’t mind that you will have to exchange the garment once it looks worn. If you are a more economically laid modern person, pick a wool fabric for your outfit, since this lasts longer than silk or linen.
  • Almost all slashed garments that I have seen have been lined with a second layer of unslashed fabric. This could be a regular lining or a whole garment that holds together the one laying over, providing stability and fit. I often use a linen fabric lining for wool and silk fabrics, but in the case with slashed guards (strips of fabrics) I place the guards on top of the main fabric, to make it visible through the slashing.

Feeling ready for some slashing now?

IMG_1538

The pictures are mostly from my trossfrau dress project, this from a woodcut that I have copied and coloured to get a feeling for the dress to be.

I usually wash my wool fabrics, iron them and then cut out the pieces I want for the garment. Before I sew them together I draw out my slashes on the wrong side with a fabric marker and then cut them before I put the garment together. If you are not sure about the fitting, it is good to baste the garment together and try it on before this, since it is difficult to adjust fitting after the slashing is made.

20150505_193058

I usually also draw out helplines during this stage; everything that helps you make good sharp lines placed exactly where you want them is good. A ruler, some mathematics and a marker go a long way. I also like to make a template to use while drawing out the slashes.

IMG_1433

Do not slash all the way to the edges, remember the seam allowance and leave 2-3 cm along the edges to make it easier to sew the pieces together.

IMG_1990 (2)

This is a larping outfit (only inspired by historical fashion) as an example of a durable slashed garment. The arms have slashes, but not the armpits or body, and the slashes ends some cm before the seams. Sewn in a medium-heavy twill, slightly felted.

If you want the garment to be sturdy and hold together, slash less along the armpits, side seams and crotch; all areas where the fabric gets more wear. If you look at historical woodcuts and painting, you may notice that tight fitted pants have no slashes at the backside of the legs near the seams, neither over the butt (there might be exceptions, as always)

11879095_10153482270739892_682932696704880751_o

The finished dress, a hot day in Visby a couple of years ago


by 1 Comment

Fur lined gollar- step by step

Fur can be tricky, so here’s some help on the way if you are going to fur line your garment (like this late 15- early 16th century gollar). This method may be used with a good fake fur too!

I am guessing that you historically either treated the fur like a garment of your own (sew the fur together to a garment, then attach it to the outer fabric) or as a fabric lining (cut out the pieces of fur and stitch it to the seam allowances of the outer fabric once this is sewed together). A mix of these two might also be the case, due to the different challenges you face when fur lining a garment without it getting bulky.

If you only want a strip of fur on your garment, I find it easiest to cut out the fur pieces, and treat them like fabric lining; cut them straight and clean, join small bits if necessary before sewing them to the outer fabric. In contemporary art the fully fur lined garments seem to be the most common one, but some artwork you could interpret as only having trims in fur. Fur was both fashionable and warm and used in many garments, and I have a fully lined gollar. This one becomes too warm during summer, and also take a lot of space in the bag when packing, so I thought this new one would be a good alternative; fashionable, with the fur to warm me against the wind, but lighter in both warmth and packing space.

I started with my wool gollar; I cut out the main piece and the collar and sewed them together with running stitches. A common thread for the period is uncoloured linen thread, so I used that and waxed it to make it more durable while sewing backstitches. After the pieces were joined together, I pressed down the seam and cut down the seam allowance on one side, and felled the seam allowance with whipstitching. This makes the seam more smooth and adds durability to the garment.

I tried to lay the gollar out flat, for you to get a good look. Note that it is not a full circle, you want it to lay flat against your back and shoulders in a tight fit. The fit on the gollar you’ll have to try out on yourself; so make one out of scrap fabric if this is your first one!

I measured the collar and the front where I wanted the fur to be, and cut out strips of fur to match them. I then sewed them into place with linen thread and a small, regular needle. A thinner needle makes it easier to sew in fur, and pinning the fur into place makes sure it doesn’t stretch or slides. If you find it hard to use pins, try with fabric clamps/sewing clamps instead.

At the corners, I just sew the fur to the fabric and leave the leftover fur for later. Note that I treat the fur like fabric; sewing the furry side to the right side of the fabric.

When the fur is sewn onto the fabric, I cut away the leftover and trim the edges down.

At the corners I trim away enough fur so when I fold the fur inside the garment it will not get bulky but fit together edge to edge.

At the bottom edge, I want the fur to follow the curved front of the gollar, so I mark this with a pen and then cut it away.

After trimming down the fur, I fold it to the inside of the gollar, and pin it in place. Make sure it lays flat when wearing the garment; fur can be tricky and does not adjust the way fabric does. When you are happy with the fit, sew the fur in place with whip stitches, or attach it to a lining. In the corners the two pieces of fur should barely meet, the hair will hide the seam, so just sew them together loosely.

I chose to have a lining inside my gollar in a thin woollen fabric, to add warmth and make it easier to sew the fur down with no visible stitching.(a fully lined gollar can be seen in art.) For the lining, I cut out another gollar, without a collar (because the fur strip will cover the inside of my collar) and without the parts that would be covered with fur. When fastening the lining in the gollar, pin it or baste in place and then sew it at the same time as you attach the fur on the inside. Start with the collar, and then the front opening going down.

Sewing in fur is time-consuming and quite tiring for the fingers. Nice company or a movie is good to have!

When the fur (and lining) is attached around the gollar I stitched the lower hem with whip stitches. To make the seam smooth, I cut away some excess lining fabric, as can be seen in the photo. So; adjust the lining, cut off excess seam allowance, pin and whip stitch.

To fasten the gollar you can use dress pins, small fabric strips, ribbons or lucet braided strings, hooks and eyes or do as I did; add a fancy clasp at the throat. At the end of the sewing, I didn’t really like that the fur was so visible at the bottom, so I trimmed it down quite hard. Another option would have been to let the fur finish on the inside of the gollar, so it was not so obvious that the gollar was not fur-lined all the way around. Cheating is hard sometimes…

The clasp is a late 15th century find from Sweden, with A standing for “amore”. It added nicely, but for a commoner, a hidden fastening would do better.

A note about fur; I recommend you put some thought and money into the purchase of fur. There are still many fur-fabrics and farms that treat animals like shit, where the animals suffer greatly to become your hobby-based garment. If you buy rabbit skin for 7-9 Euro/skin you probably support these farms, even if not buying directly from them. A better option would be to buy fur from local farms where you can visit the animals, and get to leave the skin at the tanner yourself. You can also find good choices on the internet, buy second-hand or choose fake-fur from the fabric store (not the most historically accurate, but I rather go modern than using unethical furs) I had the fortune of finding a lady breeding rabbits in her garden as a part-time income, and got to buy furs from her, tanned locally by a handcrafter. These were about 30E a piece, so really reasonable in price!

Volare Digital Capture

Some examples of gollars being worn by 16th century common people during dances. Some of them seem to have a fur line around the hem (as being fur-lined) while others could be unlined or lined with fabric.


by Leave a comment

Historical reading tip- part 7

This is what I read right now; The first book of fashion. It is really two surviving dress diaries from the 16th century German, that has been put together and analyzed with comments and introduction to both the art and the time and period. It is a really well put together book, full of interesting reading.

If you are interested in recreating male clothing from this period, it is like a dictionary or bible full of clothing examples, with comments about what materials different garments were made of. It also have a recreated outfit at the end, with lots of information.

This is part 7 in my “reading tip/book tip series”, the earlier posts are in Swedish and you can find them here. Or just type in “dagens boktips” in my search field on the blog. Today’s post was rather short, because the sun is shining outside for the first time in forever, I’m heading out with the horse on an autumn forest ride, and then I’m of to visit some friends for the weekend. Hope you will have a wonderful weekend!


by 2 Comments

Träffa min vän Linnea!

Det här inlägget är en gästpost, skriven av min vän Linnea. Hon har återskapat trossfraus/kvinnor i landsknektsarmén från 1500talets Tyskland i nästan tio års tid. Hon berättar om sin dräktresa, saker hon lärt sig, och vackra dräkter hon sytt. Läs och inspireras! (fotografer är angivna där Linnea har haft namn på dem/tillhör mig.)

This is a guest post by my friend Linnea. Since she chosed to write in Swedish, I will publish it accordingly- but use google translate to read about her journey as a handcrafter and 16th century camp follower from the German areas. She presents her different outfits and things she has learned along the way!

Linnea:

Jag gick med i SCA, Styringheim på Gotland, 2008. Det var en kompis som sydde min första klänning, tidigt 1400-tal, i ett tjock mörkblått ylle med en ljusare blå underklänning i linne. Den ligger undanlagd i gömmorna sedan länge. Kanske använde jag den bara vid två eller tre event. Redan på mitt första event fick jag syn på en klänning som skulle sätta så djupa spår i mig att jag för tio år framöver inte skulle ha några andra stilar. Det var en klänning som tillhörde Jovi, som skulle komma att bli en av mina vänner, och hörde hemma i det tyska 1500-talet. 2009 gick jag med i landsknektsföreningen Proknekt och var under två år föreningens ordförande.

Efter den första egensydda dräkten har det blivit betydligt fler och i dagsläget har jag sytt 10 klänningar i samma stil. Det har varit min egen utveckling, en strävan efter att hela tiden förbättra kläderna, utan att för delen ha en önskan om att forska djupare. I början var klänningarna inspirerade av andra klänningar jag sett och med tiden har jag för varje klänning gjort en förbättring. Jag anser att alla måste lägga sig på en nivå som känns bekväm, vi har alla varit nya och måste få ha rätten att börja någonstans. Det här är min klädresa.

Första klänningen syddes i ett tungt mörkblått, nästan svart, ylletyg med orangea detaljer. Den är sydd på maskin och eftersom jag tröttnade på att sy i det alldeles för tjocka yllet, är slitsarna till viss del limmade. Kjolen består av två raka stycken, vidden blev 3 meter. Klänningen har synlig snörning, något jag förstått senare inte är historiskt riktigt. Men så stolt jag var första gången jag hade klänningen på mig! Om jag inte minns fel så var det på Knäckekriget 2009. Skjortan är sydd för hand med en smockad kant. Kanten fick inget stöd och viker därför ner sig på ett mindre smickrande sätt.

Andra klänningen syddes i ett något tunnare mörkgrönt ylle med mörkblå detaljer. Klänningen är helt handsydd. Ärmarna var löstagbara och med en kant som gick att vika upp. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Här hade jag gjort en ny underkjol i blekt linne. Den här klänningen var färdig 2010, och jag gjorde samtidigt en ny smockad skjorta.

När jag sydde klänning nummer tre valde jag ett tunnare ylle än för klänning nummer två. Det är fortfarande mörka färger som gäller, blå med röda detaljer. Klänningen består egentligen av kjol och jacka. Ärmarna är fastsydda och har en kant som går att vika upp. Slitsarna är alla sydda för hand, liksom klänningen i övrigt. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Den här gången hade jag lyckats få en bättre form på ringningen både på fram- och baksidan, mer fyrkantig i likhet med originalen. Den här klänningen var också färdig till 2010. Här är också första gången som jag har korrekta skor, så kallade oxmular, till kläderna istället för ett par vikingaskor. Delarna syddes ihop till en klänning 2017 för att sen säljas. (Fotograf Ulf Ekberg)

Klänning nummer fyra syddes i ett tunt kostymylle som jag fick billigt. På grund av att kostymyllet var så tunt blev det detaljer i ett brunt syntettyg för att matcha. Men den är helt handsydd. Ärmarna är avtagbara. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Klänningen saknar slitsar, något som jag alltid varit mycket sparsam med. Överlag tycker jag att många återskapade klänningar har för många slitsar om man jämför med originalen. Klänningen var klar till Peter und Paul festival i Bretten 2011.

Klänning nummer fem är sydd av ett petroleumblått ylletyg som jag hittade på en militärloppis i Tallin, och svarta detaljer. Ett helt suveränt tyg men kanske inte 100 % ylle. Det regnade under en eldshow på Medeltidsveckan för ett par år sen och regnet bara rann av istället för igenom. Den är handsydd och jag har dagen till ära sytt en ny hatt, i orange ylle. Ringningen är också fyrkantig i likhet med originalen, något jag inte alltid fått till. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Klänningen var klar till Medeltidsdagarna på Hägnan 2012. (Fotograf Kim F Rehnman)

Klänning nummer sex var en klänning i linne att fäktas i. Slitsarna är alla nedsydda för hand men i övrigt är klänningen sydd på maskin. Kjolen består av två raka stycken, vidden blev 3 meter. Den var klar till 20th Anniversary of Drachenwald på Ludwigstein Castle 2013.

Klänning nummer sju är sydd i Historiska rums ylleflanell, ett tyg som är tunt och svalt samtidigt som det ganska fort får en lite sliten patina. Den är handsydd, vilket inte var helt kul med tanke på att det är 12 meter handsömnad i varje rand i kjolen… Snörningen är gjord med korsettband, ett mycket bekvämt fusk. Ärmarna är löstagbara med slitsade överärmar. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Jag lämnade här min trygghetszon med annars så mörka färger för en ljusare blå. Underkjolen är av oblekt linne. Klänningen var klar till medeltidsveckan på Gotland 2014 och såldes vidare 2017. (Fotograf Bella Ekström)

Till 2017 syddes en underklänning i Medeltidsmodes råväv. De skjortor jag haft under klänningarna har inte varit helt korrekta. Det ska, enligt mina vänner som lägger mer tid på forskning än vad jag gör, vara en underklänning mellan skjorta och överklänning. Det blir varmt och därför har jag den sällan, men här, vid matlagningen på Landsknecht Hurra i Tyskland, passade den ypperligt. Den är handsydd efter samma mönster som mina överklänningar men utan dekorationer. Snörningen är synlig med handsydda snörhål. (Fotograf Torbjörn Walberg)

Klänning nummer nio är sydd i brunt engelskt kläde från Historiska rum med krappröda detaljer. Kjolen är sydd i våder vilket ger 5 meter i nederkant. Inga slitsar här heller, bara dekorbanden. Den här klänningen sitter ihop med hyskor istället för snörning, väldigt bekvämt! Jag har gått från starka färger till en mer nedtonad färgskala, beige och krappröd, något jag föreställer mig är lämpligt för en mindre bemedlad kvinna i trossen. På bilden har jag också en jacka i rött ylletyg med oblekt linnefoder. Jag har också sytt små tossor i linne som skyddar strumporna i stil med tossorna som återfinns på träsnitten. Under överklänningen har jag underklänningen som syns tydligare på bilden ovan. Alltsammans blev klart till Landsknecht Hurra i Tyskland 2017.

Klänning nummer tio syddes också under 2017 och var klar till Medeltidsveckan på Gotland. Det här är den första klänning jag syr efter ett specifikt träsnitt. Den är sydd i ylleflanell från Historiska rum, i bärnsten och krapprött. Kjolen är sydd med våder vilket ger en vidd på över 5 meter. Den stängs med hyskor. Nedre delen av ärmarna är lösa i enlighet med träsnittet. Jag slyngade snörena med slynggaffel. Det var ett test från min sida, jag har hört att det kanske var vanligare med fingerflätade snören. På bilden har jag också en ny hatt, en ny huvudduk i ylle och nytt smockat förkläde. Strumporna är från Kapitelhusgården och väskan från Craft Hive. Banden på kjolen finns inte på träsnittet, jag tyckte det blev snyggare med band än utan. Klänningen ska egentligen också vara rosa med röda detaljer. Men trots att jag har gått från mörka till ljusa färger ligger rosa utanför min gräns… (Fotograf Erika Hernlund)

Blev du inspirerad? Under min sida “tutorials” kan du lära dig att göra en knekthatt, eller spana in högerspalten och klicka på Lansknecht & Trossfraus för att läsa mer om knekt och trossfraudräkter, hur du gör egna och var det finns inspiration. Jag har också länkat till föreningarna som Linnea pratar om, och till de inköpsställen hon använt sig av direkt i texten.

Spara

Spara

Spara

Spara


by Leave a comment

A long time ago

About a woman living a long time ago, in a world close to our own- but different. Photos taken by Minna Nilsson a couple of years ago, but still lovely for a cold autumn day when one needs to remember summer.

The outfit is a 16th century trossfrau- a woman living with the army in the German regions of Europe, working in the camp.

With a sparkly necklace-

slightly wrong for achieving historical accuracy but good for the upcoming party at the event that summer.

Wearing a smocked linen shirt, linen headwear and a smocked linen apron. The dress is made of wool

The bag, made of thin leather, holds the coin, and the rosary shows she is a member of the (catholic) church, in a political unsteady time.

It also is a very nice accessory.

Period time drinking glass, period time drink… Ready for a nice party evening

 

Spara


by Leave a comment

Min guide till Medeltidsveckan

Elin som driver Nevnarien.se gjorde en sådan himla fin guide till Medeltidsveckan i Visby, så jag blev inspirerad att skriva min egen. Elin älskar sagovärlden, schysst stämning och snygga fotomiljöer, och kanske märks det i hennes guide? Vad jag är insnöad på, det får ni veta här…

(this post is only in Swedish, and is a guide for the medieval week in Visby. Are you going? Use google translate to get some good tip about places to go!)

Varför ska du åka till medeltidsveckan?

För att det är en glad, kärleksfylld och inspirerande festival med medeltidstema. Passar både dig som gillar fantasy, sagor och medeltid; gammal som ung, turistig eller genuin. Du som är inbiten reenactare åker med inställningen att du kommer behöva dela allt magiskt med tusentals turister- men ju fler desto roligare?

Var ska du bo?

Om du har medeltida läger; I Styringheims SCAläger utanför murarna. Förutom att det är ett tryggt läger med vakter, mat, god logistik och nära till innerstan är det ett superbra sätt att hitta en medeltidsförening nära dig, träffa nya vänner och lära dig mer om medeltida hantverk, kämpalek, bågskytte och matlagning. SCAiter är kända för att strössla fritt med både kunskap och vänskap- bästa hänget, och bästa festerna händer här tycker jag.

Om du har ett modernt tält eller åker för att medeltidshänga avslappnat: Medeltidsveckans camping (som har två olika delar) har rykte om sig att vara en trevlig camping, och här behöver du inte gömma filpaket och icapåse vilket uppmuntras till i SCAlägret- där man gör sitt bästa för att hålla en illusion av den goda medeltiden under dygnets alla timmar.

Eller hyr privat- det kan bli lite av varje men definitivt mer personligt än ett hotellrum!

Var ska du äta?

Jag som är både vegetarian och allergisk blir sällan imponerad av krog eller restaurangutbud. Det brukar bli lite sallader, lite thai, en taccotallrik på Yoda (här snålas inte på tallriken) och häng på Munkkällaren, förutom de medeltida restaurangerna. Wisby glass säljer den bästa färska glassen, och Wisby ost (liten delikatessbutik) har bästa lyxsnacksen och superbra glutenfritt bröd.

Det finns alltså några guldkorn med bra mat inne i Visby stad, och några hak som lastar på smaskig mat sent på kvällen (gå dit ortsborna går!) men det bästa hänget får du genom att köpa med dig picknickmat från någon av mataffärerna utanför ringmuren. Bunkra upp en stor korg full av bröd, frukt, ost, korv och dryck och komplettera med pinfärska morötter och hallon från stora marknaden. Ta med allt till strandpromenaden, gräsytorna på marknadsplatsen eller en gratis spelning och få världen mysigaste picknick. Ni vet väl att picknick kan ätas minst tre gånger om dagen? Ps; extra choklad och jordgubbar lockar till sig nya vänner.

Eldshow och picknick. Passar ihop

Vilka aktiviteter är bäst?

Medeltidsveckan börjar redan på färjan över; ta med fika och något att sy på så kommer du passa in som en smäck bland alla glada medeltidsmänniskor som paniksyr in i det sista. Att sy på färjan över är liksom en tradition. På färjan hem syr du inte. Då sover du. Och förbannar alla barnföräldrar som släpper sina monster fria att härja som de vill.

Forum Vulgaris på marknadsplatsen har drivits av Proknekt under flera år, bästa stället att hänga på för att få se föreställningar. Spana också in programmet för att hitta små godbitar i form av öppna spelningar, dans och workshops som händer runt om i innerstaden.

Om man gillar det tyska 1500talsmodet så är 100 knektars marsch också ett måste- ja, för alla som gillar coola upplevelser! Trummor och musik ekar genom Visbys gator och vibrationerna från hundratals fötter känns i hela kroppen när över 100 knektar tågar genom staden. Gå med du också!

På Kapitelhusgården håller jag, och flera andra skickliga hantverkare kurser och föreläsningar under veckan; så kom förbi och lär dig helt nya hantverkstekniker! Många har hållit kurser i flera år, är riktiga proffs och framstående inom sina områden, så här finns möjlighet att gå på kurser du annars hade behövt resa runt halva Sverige för att få tillgång till.

Picknickhäng i samband med spelningar, köande till spelningar och som fest efter spelningar är mysigt.

Medeltidsloppisen är jätterolig och verkligen vad den låter som- men fler har upptäckt den så var beredd på att komma tidigt och köa!

Folksagosånger med David och Karro ska jag försöka pricka in; senast vi lyssnade på duon så var det både stämningsfullt, bra och underfundigt roligt.

Vackraste platserna:

Botaniska trädgården är ett av mina favoritställen under dagarna; vacker trädgård, fina bänkar och glada människor som strosar förbi. Kapitelhusgårdens lilla marknad + ett glas dryck under eftermiddagen innan det blir trångt här. Strandpromenaden under solnedgången, Trixs eldshow under onsdagskvällen (gå dit för stämningen lika mycket som för showen) och Visby innerstad med alla trånga gränder och vackra rosor som klättrar längs husfasaderna. Magiskt!

Utanför Visby finns vacker landsbygd på väg till rauken Jungfrun och Blå Lagunen, ett kalkstensbrott som bjuder på klart och varmt badvatten. Väl värt en dagsutflykt.

Hur lång semester?

Hela veckan, minst! Medeltid är det från lördag till nästa veckas söndag, och vill du ser mer av Gotland så kanske du behöver några dagar till. Jag kan aldrig fatta att en vecka kan gå så fort, och hinner aldrig se och göra allt jag har tänkt mig. Å andra sidan är jag ju en inbiten medeltidsnörd, och jobbar dessutom halva veckan. De senaste åren har det tagit mig några dagar att ens hinna mingla ned till marknaden…

Tänk på:

Det kan bli riktigt råkallt på kvällarna- ta med en varm mantel (eller jacka/tjocktröja).

Ett paket vätskeersättning, att blanda i dricksvattnet under varma dagar när du promenerar mycket, är bra att ta med. Ta också med en stor flaska att ha vatten i, fyller på gör du vid vattenstationerna på marknaden.

Visbys gator består till stor del av kullersten eller asfalt- ta med riktigt sköna skor att gå i så knäna inte klagar efter halva veckan.

Spara


by 2 Comments

Fencing event & new outfit

Our local SCA group Gyllengran had a fencing event some time ago, a pleasant and small event- perfect to warm you up before the real event season starts. We who weren’t fencing gathered in the big common room for handcraft, small talk and cookies with wine.

Here’s some pictures from the event, and on my new 16th century outfit. I actually gave the indoor light a chance for pictures, but naw… I’m longing for outdoor events.

Warm and cozy with the fur lined gollar, comfy and easy to wear due to the well fitted bodice and the shorter skirt.

I’m wearing a straight unbleached linen shift closest to my body, and on top of that a simple yellow wool kirtle, without sleeves. It’s laced in the side and well fitted, so it works like a bra.

On top of that I wear my brown woolen over dress, which is based on paintings from Germany from around 1530-1550, mostly on peasants and simple workers. The pattern construction is from the book Drei Schnittbucher, which consists of tailor manuscriphts.

Over it is a handwoven smocked linen apron, a version of the st Birgitta cap (tutorial is out for sale) and last my rabbit fur lined gollar, which is based on paintings from the period. For work, only the Birgitta cap is used, but going out or getting fancy means another weil or two is pinned on top of the cap.

I also wear woolen hose, tied under the knee with wool straps, and a pair of simple leather shoes- much like you can se during the 14th-15th century. It seems cowmouth shoes were only for landsknechts and their followers and people of higher class, wereas the commoners used sturdy leather boots that reached above the ankle.

The belt is my old simple leather belt and fits well enough, but I’m planning to upgrade to a more 16th century one. The rosary and bag is a bit fancy for the rest of the outfit, but I liked the red colour on top of the brown dress- a little party fanciness to bling a simple workers outfit.

Now, a little mending of a seam and some improvements awaits the outfit before the season begin. New clothes are always the most fun to work with!

Spara


by Leave a comment

Nytt knektprojekt

Ute regnar det igen så jag håller mig inne och arbetar på ett nytt projekt. Just nu tillverkar jag metervis med fina remsor. Urklippta ylleremsor är supersnyggt, här med en lång sidenremsa bredvid sig. Eftersom siden oftast vävs på smalare bredd än andra tyger så klipper jag remsor och syr ihop till en enda lång. Den använder jag sedan och klipper av allt eftersom.

Remsor till knektdräkter kan gärna mönsterklippas innan de sys fast eftersom du kan rita på avigsidan av tyget, och om du gör fel någonstans är det enkelt att skarva. Det är också enklare att komma åt. Nackdelen är att remsorna gärna drar sig och flexar lite i storlek, så det gäller att nåla eller tråckla noga innan du syr.

WP_20160527_11_45_33_Pro

Alla dessa remsor alltså… Har klippt remsor i två dagar nu… ibland undrar jag över vad jag håller på med.

WP_20160527_11_51_51_Pro

Men fint blir det… Kolla på ljuset och skillnaden på bilderna; det är samma tyg med på svart bottentyg. Ännu ett bevis på att man alltid ska beställa tygprover när man vill köpa nytt tyg och inte lita på bilder. =)

WP_20160525_16_39_54_Pro

Jag beräknade noga hur mycket tyg som skulle gå åt genom att rita upp alla mönsterbitar på rutat papper. Sedan lägger jag alltid på 10% för att tyget ska kunna krympa lite i tvätten. Det kan kännas segt att behöva rita på ett papper först, men på det här viset spar du pengar och köper inte tyg i onödan! Det här är spillet från hela dräkten… (fodret är inte utklippt än)


by Leave a comment

Ny knektdräkt/ New outfit for the landsknecht

För ett tag sedan sydde jag en knektdräkt till A som skulle dra iväg på lajv. Tanken var en relativt enkel knektdräkt som skulle vara praktisk på lajvet, men ändå med en historisk grund. A ville ha olikfärgade ben och valde färg och några detaljer såsom hatt, men lämnade resten av designen till mig. Roligt projekt som tog en hel del tid, men knektdräkter blir ju så härligt dramatiska och överdrivna! Bildkommentarerna och resten av inlägget är på engelska, med en del beskrivningar på sömnadsdetaljer.

IMG_9132

A while ago I finished this outfit for A. It´s for larping, but the inspiration comes from historical paintings. The idea was a rather simple and practical yet fancy outfit, and A decided the colours and what type of hat he wanted but let me do the design of the outfit. Fun project, it took a lot of time but came out nice (I really like the jacket/wam) and landsknechts are so dramatic!

IMG_9113

Finished pieces; pants, jacket, shirt and hat.

IMG_9123

The jacket/wam with details

IMG_9120

The outfit is made of wool and linen, with woolen bands and strings to tie it up.

IMG_9119 (2)

IMG_9121 (2)

On the inside of the jacket I put some hooks and eyes to secure it and make it easy to close.

IMG_9108 (2)

The pants is laced together but also has a tied string at the top, and is made so you can fit a belt inside the lining. The belt is not a historical reference, but makes it easier to wear the pants if they get bigger by wear and wet weather. It also makes it possible to wear the pants without the jacket. A didn´t need a belt right now, as the pants really fit him well and are really slim around the waist… But you know- experience has made me wise (also I almost dropped my pants during the Krigshjärta larp but that’s another story.)

IMG_9118 (2) IMG_9117

All the visible seams and details are handmade/sewn but the parts are put together with the sewing machine to save time.

IMG_9110 (2) IMG_9111 (2)

The eyelets in the outfit are made with vaxed linen thread, and the pants have woolen bands to tie them under the knee.

IMG_9104 (2)

The hat is made with my blue trossfrau/landsknecht hat as inspiration, hand sewn with linen thread and the same wool as the wam and pants are made by.

IMG_9133

IMG_9135

A didn’t want to be all up on the blog, but he agreed to have some pictures taken on the outfit.