För ett par helger sedan var jag och sambon i Tallinn på Vinterslits tillsammans med föreningen Proknekt.(Nu kanske ni förväntar er fina bilder på mig och sambon, men vi hade så fullt upp så allt som blev dokumenterat, gjordes så med mobilen på väg mot nyare äventyr. Men föreställ er att vi sitter bakom kameran och har det trevligt.)

Det blev en båttur över havet, mysigt hotell med Spa, promenader genom Tallinns gamla stad och ett noggrant provande av olika caféer och pralinbutiker. Som grädde på moset drog vi på oss knektkläderna på lördagskvällen, sippade champagne och åt sedan medeltidsmat på Olde Hansarestaurangen. Dit och hem marcherade vi genom Tallinns vintermörka gator, med snö och hagel vinandes kring hattarna.

En väldigt bra helg på det stora hela.

Jag hade bra planer på att hinna sy både varm underklänning, extra kjol och pälsfodrad gollar för att slippa frysa. Men helt plötsligt gick veckorna och med fem dagar kvar och massor av jobb att hinna med innan vi skulle resa fick jag inse att den mentala friden var viktigare än att hinna paniksy ihop några plagg, så jag packade med samma kläder som jag hade på Visby i somras när det var som varmast. Jajamensann, tunnaste ullklänningen, bara linne närmast kroppen och en liten hatt som mest var bra för att hålla borta solen ur ögonen. Tvärtemot alla tips som jag brukar dela med mig av. För att inte frysa rumpan av mig allt för snabbt så drog jag på mig den gollar jag hade på Krigshjärtalajvet i juni samt mina vanliga skinnhandskar. Eftersom jag inte hunnit gå in nya komularna än så hade jag mina vanliga skinnstövlar.

Att ta selfies med mobilen hör inte till mina mer nobla egenskaper. Såhär såg jag då ut, samma svala trivsamma kläder som i somras… men, jag frös inte!

Frusna, kalla jag som brukar vilja dra på mig tre lager ylle innan jag sticker ut näsan genom dörren frös inte med tunna sommarkläder mitt i ett snöoväder. Visst var jag kall, och tacksam för att snöstormen inte kändes så mycket i medeltidstadens trånga gator. Men jag klarade mig hela kvällen!

Nu tänker du frusna medmänniska att det måste vara något lurt på gång, men det var nog så att jag lyckades att pricka in några av de allra viktigaste punkterna på min Att inte Frysa-lista:

• Jag täckte all synlig hud (förutom ansiktet) mot blåsten och vädret.
• Jag höll mig i rörelse.
• Jag åt och drack en massa vilket gav mig ny energi.
• Jag blev inte blöt av vädret eller av svett så jag kylde inte ner kroppen.
• Jag hade huvudet täckt (faktiskt enda delen av kroppen där jag lyckades med tre lager, varav två dock var i linne).
• Fötterna var varma och torra hela tiden.

Sen skadade det inte heller att hatten, som skyddar mot solen, nu också kunde dras ner på snedden för att fånga upp lite av vinden. Vi marscherade även i ett dubbelt led, så mycket av vindbyarna fram och bakifrån mildrades. Jag insåg helt plötsligt varför man vill gå på led!

Men trots en bra helg tänker jag inte bli övermodig, för nästa vecka flyger jag till Visby och Medeltida Jul och då tänker jag mig en dräkt med fler lager ull, medan linneplaggen får stanna hemma. Väl på plats föreläser jag om hur man kan hålla värmen i medeltiden, delar med mig av fler bra tips och massor av inspiration, och har en workshop på lördagen där du kan rita, konstruera och sy ihop egna överplagg från olika perioder av medeltiden; mantlar, hättor, kappor, rockar… Ja, mer om det senare.

Nu ska jag nog fortsätta sy på den där gollarn med päls så den blir färdig någon gång.