Handcrafted History

Historical and modern handcraft mixed with adventures


Leave a comment

Slashing and cutting fabric- a tutorial

During the 16th century it became high fashion to slash or cut fabrics in a decorative manner, and this was taken up by landsknechts and their women as well. Being a fashion for richer or high-born persons, it was quite the dare for mercenaries to wear, but such a good way to show that you were a high earner with lots of status and gold on your pocket…

IMG_1436

So, I wanted to share with you all my best tips for getting that slashed and cut look that you may want for your outfit!

IMG_1438

But first, some good things to know:

  • The most important thing is the material to work with; wool is by far the easiest. In finds and manuscripts you will also find garments made by linen, silk or a mix of these and wool, but those garments will have very small cuts (also called pinking) made with a knife, and is a whole different story. So; chose a wool fabric. A felted, dense and tightly weaved wool is the best, this will give you a sturdy garment that wont fray easily.
  • The slashing is not hemmed. I know many people do this because they chose a sensitive fabric, they are afraid it will fray and tear, or they have just been told that all raw edges should be hemmed or sewn. Right? While there are examples of special kinds of garments being hemmed at cuts, the standard is to not hem or sew the slashes. They should be raw, made with a very sharp tool, and yes- they will wear out faster than a garment that is not slashed.
  • Yes- slashed and cut garments may not last as long as more sensible ones, or look very pretty after using and washing, that is the point with this fashion! You’ll have to be rich enough to order fine materials, pay a tailor to sew it for you, pay even more for the slashing and cutting, and then don’t mind that you will have to exchange the garment once it looks worn. If you are a more economically laid modern person, pick a wool fabric for your outfit, since this lasts longer than silk or linen.
  • Almost all slashed garments that I have seen have been lined with a second layer of unslashed fabric. This could be a regular lining, or a whole garment that holds together the one laying over, providing stability and fitting. I often use a linen fabric for wool and silk fabrics, but in the case with slashed guards (strips of fabrics) I place the guards on top of the main fabric, to make it visible through the slashing.

Feeling ready for some slashing now?

IMG_1538

The pictures are mainly from my trossfrau dress project, this from a woodcut that I have copied and coloured to get a feeling for the dress to be.

I usually wash my wool fabrics, iron them and then cut out the pieces I want for the garment. Before I sew them together I draw out my slashes on the wrong side with a fabric marker, and then cut them before I put the garment together. If you are not sure about the fitting, it is good to baste the garment together and try it on before this, since it is difficult to adjust fitting after the slashing is made.

20150505_193058

I usually also draw out helplines during this stage; everything that helps you make good sharp lines placed exactly were you want them is good. A ruler, some mathematics and a marker goes a long way. I also like to make a template to use while drawing out the slashes.

IMG_1433

Do not slash all the way to the edges, remember the seam allowance and leave 2-3 cm along the edges to make it easier to sew the pieces together.

IMG_1990 (2)

This is a larping outfit (only inspired by historical fashion) as an example of a durable slashed garment. The arms have slashes, but not the armpits or body, and the slashes ends some cm before the seams. Sewn in melton wool from Medeltidsmode.

If you want the garment to be sturdy and hold together, slash less along the armpits, side seams and crotch; all areas were the fabric gets more wear. If you look at historical woodcuts and painting, you may notice that tight fitted pants has no slashes at the backside of the legs near the seams, neither over the butt (there might be exceptions, as always)

11879095_10153482270739892_682932696704880751_o

The finished dress, a hot day in Visby a couple of years ago

 


Leave a comment

Mer trossfrauinspiration

Häromdagen pratade jag med en mycket trevlig kvinna (A) som dessutom har en blogg (http://textiletimetravels.org) där hon delar med sig av sina insikter och sitt hantverkande. Samtalet ledde i alla fall till nya idéer kring trossfraudräkten, bland annat ska jag försöka skaffa mig den här boken:

10681515_10152418401894296_1227946221_n

Har också hittat några roliga träsnitt som alla visar varianter på klänningar som jag är ute efter att göra. Min svåraste fråga är att bestämma mig för om jag ska välja En klänning och återge den så nära som möjligt, eller om jag ska våga blanda olika klänningar för att få en som är så eh, Mycket, som möjligt. Det verkar hur som helst finnas regler kring hur klänningarna fick se ut, bland annat nämnde A att mängden sidenbrokad som fick användas i en klänning var nogsamt kontrollerad och reglerad. A gjorde mig också uppmärksam på att det är just brokad som de här fina brudarna har på sina klänningar:

dress2

Ah, både brokad och fluffiga dekorerade ärmar! Och en ilsken hund- vad mer kan man önska sig? Kvinnan i bakgrunden har en fantastisk kjol sydd i spetsar istället för de mer vanliga ränderna, men verkar ha odekorerade ärmar i övrigt.

dress1

Den här klänningen gillar jag eftersom den ser lite rejäl och praktisk ut, den har lite slits i kjolen, och sedan i livstycket och över axeln,men raka ärmar i övrigt. Det vanligaste verkar vara (om man får tro träsnitt) att man dekorerar antingen ärmar eller kjol med slits, sällan bägge och aldrig, såvitt jag vet, med samma typ och mönster på slitsarna. Diagonala slitsar, såkallade X-slitsar, verkar ha varit det tyska, medan +-slitsarna var schweiziska.

dress3

Den här klänningen har däremot helt fantastiska slitsar i kjolen, jag börjar dregla när jag ser dem. Dessutom verkar hon ha *woo* en ärmlös ylleklänning med skjortan/chemisen som syns i halslinning och i ärmarna och med lösa (???) ärmdelar. Mycket tjusigt, men inte helt lätt att se hur den är sydd. Sjukt stark måste hon vara i alla fall, som bär en vagga på ryggen och ändå ser sådär oberörd ut…

dress4

Här har vi en till variant, men helt säker på att det är en trossfrau eller dylik följeslagerska är jag inte. Dels verkar hon ha det väldigt bekvämt- sitter och filar på lite instrument medan fler hänger bakom henne, dels verkar hon ha en mycket tjusig klänning, mönstrade skor och både pimpad huvudbonad och halsband. Visst fanns det musicerande kvinnor i armén, men frågan är om de omgav sig med en sådan arsenal av prylar?

Jag börjar verkligen förstå alla de som sytt sig en trossfrau/kampfrau och sedan benämner den som sin Första Klänning. Det finns ju så extremt många varianter och mönstringar som man vill prova på!

Här har ni ett par snygga dräkter och fina hantverk om ni vill ha lite inspiration från den nutida världen:

http://whiljascorner.wordpress.com/

http://eddieluciano.wordpress.com/2013/07/22/how-the-kampfrau-1-0-was-made/