Handcrafted History

Historical and modern handcraft mixed with adventures


Leave a comment

Fur lined gollar- step by step

Fur can be tricky, so here’s some help on the way if you are going to fur line your garment (like this late 15- early 16th century gollar).

I don’t know how the fur lining were made historically, but I am guessing that you either treated the fur like a garment of your own (sew the fur together to a garment, then attach it to the outer fabric) or as a fabric lining (cut out the pieces of fur and stitch it to the seam allowances of the outer fabric once this is sewed together). A mix of these two might also be the case, due to the different challenge you face when fur lining a garment without it getting bulky.

If you only want a strip of fur on your garment, I find it easiest to cut out the fur pieces, and treat them like fabric lining; cut them straight and clean, join small bits if necessary before sewing them to the outer fabric. In contemporary art the fully fur lined garment seems to be the most common one, it is more like you could interpret some pictures as only having trims in fur. Fur was both fashionable and warm and used in many garments, and I have a fully lined gollar. This one becomes to warm during summer, and also take a lot of space in the bag when packing, so I though this new one would be a good alternative; fashionable, with the fur to warm me against wind, but lighter in both warmth and packing space.

I started with my wool gollar; I cut out the main piece and the collar, and sewed them together with running stitches. The most common thread for the period seems to be uncoloured linen thread, so I used unbleached linen that I waxed to make it more durable while sewing. After the pieces were joined together, I pressed down the seam and cut down the seam allowance on one side, to get a laid down seam. This makes the seam more smooth, and adds durability to the garment.

I tried to lay the gollar out flat, for you to get a good look. Note that it is not a full circle, you want it to lay flat against your back and shoulders in a tight fit. The fit on the gollar you’ll have to try out for yourself; so make one out of scrap fabric if this is your first one.

I then measured the collar and the front where I wanted the fur to be, and cut out strips of fur to match them. I then sewed them into place with linen thread and a small, regular needle. A thinner needle makes it easier to sew in fur, and pinning the fur into place makes sure it doesn’t stretch or slides.

At the corners I just sew the fur to the fabric, and leave the left over fur for later. Note that I treat the fur like fabric; sewing the furry side to the right side of the fabric.

When the fur is sewn onto the fabric, I cut away the left over and trim the edges down.

At the corners I trim away enough fur so when I fold the fur inside the garment it will not get bulky but fit together edge to edge.

At the bottom edge I want the fur to follow the curved front of the gollar, so I mark this with a pen, and then cut it away.

After trimming down the fur, I fold it to the inside of the gollar, and pin it in place. Make sure it lays flat when wearing the garment; fur can be tricky and does not adjust the way fabric do. When you are happy with the fit, sew the fur in place with whip stitches, or attach it to a lining. In the corners the two pieces of fur should barely meet, the hair will hide the seam, so just sew them together loosely.

I chose to have a lining inside my gollar in a thin woolen fabric, to add warmth, make it easier to sew the fur down with no visible stitching, and because a fully lined gollar can be seen in art. For the lining, I cut out another gollar, without collar (because the fur strip for that part covered the inside of my collar) and without the parts that would be covered with fur. When fastening the lining in the gollar, pin it in place and then sew it at the same time as you attach the fur on the inside. Start with the collar, and then the front opening going down.

Sewing in fur is time-consuming and quite tiring for the fingers. Nice company or a movie is good to have!

When the fur (and lining) is attached around the gollar I stitched the lower hem with whip stitches. To make the seam smooth, I cut away some excess lining fabric, as can be seen at the photo. So; adjust the lining, cut of excess seam allowance, pin and whip stitch.

To fasten the gollar you can use dress pins, small fabric strips, ribbons or lucet braided strings, hooks and eyes or do as I did; add a fancy clasp at the throat. At the end of the sewing I didn’t really like that the fur was so visible at the bottom, so I trimmed it down quite hard. Another option would have been to let the fur finish on the inside of the gollar, so it was not so obvious that the gollar was not fur-lined all the way around. Cheating is hard sometimes…

The clasp is a late 15th century find from Sweden, with A standing for “amore”. It added nicely, but for a commoner a hidden fastening would do better.

A note about fur; I recommend you to put some thought and money into the purchase of fur. There are still many fur-fabrics and farms that treat animals like shit, where the animals suffers greatly to become your hobby-based garment. If you buy rabbit skin for 7-9 Euro/skin you probably support these farms, even if not buying directly from them. A better option would be to buy fur from local farms where you can visit the animals, and get to leave the skin at the tanner yourself. You can also find good choices on internet, buy second-hand or choose fake-fur from the fabric store (not the most historical accurate, but I rather go modern than use unethical furs)

Some examples of gollars being worn by 16th century common people during dances. Some of them clearly seems to have a fur line around the hem as being fur-lined, while others could be unlined or lined with fabric.

 


Leave a comment

Pälskantning till ditt medeltida plagg

This is a post about purchase and care for fur for medieval outfits. It was written some time ago and is therefore in Swedish.

Jag tänkte dela med mig av mina tips kring pälsar- både var du hittar dem och hur du ska hantera dem. Det här inlägget skrevs för länge sedan och är därför på svenska, men jag kom mig aldrig för att publicera det.

Päls?

Om du föredrar att använda fuskpäls, så finns det bra sådana på välsorterade tygaffärer eller på nätet att beställa. Ohlssons tyger har billiga fuskpälsar på metervara, men oftast är de av väldigt enkel kvalité, luddar och ser inte alls ut som naturlig päls. Leta hellre efter fuskpäls till kläder på nätet.

Jag letar ofta på loppisar efter begagnade pälsar som jag monterar isär och skär upp i remsor. Det är mer arbete, men också mer miljövänligt och billigare. Jag köper aldrig farmad päls och jag rekommenderar aldrig det- det finns många djurvänligare alternativ!

Vilka pälsar är medeltida?

Det som verkar vara vanligast i medeltida fynd och på målningar är ekorre, kanin/hare och mårddjur (hermelin, mink, mårdhund mm) men även rovdjur och bäver förekommer. Noppad bäver är en rolig variant där bara den fluffiga underullen sparats och täckhåren avlägsnats. I vikingatida fynd finns också katt, björn, säl mm. På medeltida målningar avbildas päls ofta som små fyrkanter med mörkare hörn i foder, eller fluffiga kanter runt plagg. Titta gärna på den period just du är intresserad av och fundera på vad som är i mode just då!

Det finns inga fynd på fluffiga benvärmare i päls, coola handledsremsor (tänk Conan) fårskinnsfällar som mantlar (Game of Thrones) eller hela djur som hängs upp på ena axeln (också tvserier…) även om det finns målningar på hela djur som accessoarer. Så om du vill satsa på medeltid; tänk kantning eller fodring med pälsbitar, så jämnt, heltäckande, och rakt skuret som du kan få till det.

Hur hittar jag päls?

Loppisar och secondhandaffärer har ofta gamla pälsar till salu för några hundralappar.

Päls och skinnhandlare säljer ofta pälsar, både hela och delar från olika djur. Fråga efter pälsar som inte är farmade, och gärna svensk päls. I Sverige är jakt reglerad av hårda regler och lagar, och du slipper rävpäls med tre tassar (där den sista sitter fast i någon sax…) I Sverige jagas räv och bäver för att hålla nere bestånden, och hare för köttet. Både bäver och hare passar bra till medeltida dräkter, och är betydligt enklare att hitta än ekorre, hermelin och andra medeltida pälsdjur som idag inte jagas för päls.

En ny, fluffig och vacker päls i ett marknadsstånd är mest troligt farmad; fråga och våga välja och välja bort!

Kaninskinn är ofta lätta att få tag på och relativt billiga, men kan komma från tveksamma förhållanden. Det finns däremot flera hobbyuppfödare i Sverige och Norden som håller kaniner hemma för kött och päls, ofta med ekologisk profil och en fin djurhållning. Många har hemsidor med bilder på hur de håller djuren (utomhus på gräs eller i fina inhägnader i flock) och säljer skinnen som ett sätt att få in extrapengar snarare än som sin huvudinkomst.

Fårskinn är fluffiga, fina och relativt billiga och har använts som varma folkdräktsplagg i Sverige. De förekommer i medeltida källor, och verkar tillhöra lägre klasser.

Vilka pälsar ska jag undvika?

Varg är fridlyst och vargpäls får bara säljas med tillstånd som ska följa med pälsen. All annan vargpäls är 1. tjuvjagad eller 2. farmad i små trånga burar.

Andra fridlysta djur i Sverige är lo och björn (läs mer här)

Nya, fina och fluffiga pälsar utan ursprung är ofta farmade. Eller värre, tjuvjagade. En seriös pälshandlare vet var alla pälsar denne köper in kommer ifrån. Läs gärna mer om pälsindustrin här.

Päls från länder som Kina, Indien och andra länder som är kända för dåliga arbetsförhållanden. Om medmänskligheten brister kan du vara säker på att respekten för djuren är värre. Att flå djuren levande, hålla dem i dålig miljö samt använda kemikalier och gifter i garvningen som sedan fäller ut från pälsen under användning är inget som låter jättetrevligt.

Hur hanterar jag pälsen hemma?

Om jag köper en begagnad päls (fårsinn, hel päls eller liknande) så fryser jag alltid in pälsen under några dygn för att bli av med eventuella skadedjur. Sedan vädras pälsen under några dygn.

Slutligen så monterar jag isär den gamla pälskappan, eller skär rent skinnen och gör om dem till remsor (för kantning) eller större stycken (till foder). Använd en brytbladskniv och skär från köttsidan av skinnet genom huden, men undvik att trycka hårt för att inte skära av själva hårstråna. Jag brukar ha en skärbräda under, men sedan lyfta pälsen några millimeter upp när jag börjat skära för att inte råka skära för hårt och ta av alla hårstrån. Det ger en finare och mjukare kant.

Päls luddar och hårar rätt mycket när du arbetar i den, så ha en dammsugare nära till hands, eller håll till utomhus, så slipper du få hår i hela hemmet. Slutligen kan du dammsuga av alla remsor var för sig på päls och köttsida för att få bort damm, lösa hår och fluffa upp pälsen lite.

Päls mår inte bra av att vattentvättas och blir ofta torr och skör, men är den smutsig eller ofräsch så använder jag lite såpa och ljummet vatten som jag sköljer igenom skinnet med. Det här brukar gå rätt bra med begagnade fårfällar. Plantorka fällar och skinn, och vänd på dem så luften kommer åt från bägge sidor. Jag brukar avsluta med att borsta fårfällen med en gles borste för att få ett finare fall på pälslockarna.