HANDCRAFTED HISTORY

Category Archives: Guests/gästbloggare


by 2 Comments

Träffa min vän Linnea!

Det här inlägget är en gästpost, skriven av min vän Linnea. Hon har återskapat trossfraus/kvinnor i landsknektsarmén från 1500talets Tyskland i nästan tio års tid. Hon berättar om sin dräktresa, saker hon lärt sig, och vackra dräkter hon sytt. Läs och inspireras! (fotografer är angivna där Linnea har haft namn på dem/tillhör mig.)

This is a guest post by my friend Linnea. Since she chosed to write in Swedish, I will publish it accordingly- but use google translate to read about her journey as a handcrafter and 16th century camp follower from the German areas. She presents her different outfits and things she has learned along the way!

Linnea:

Jag gick med i SCA, Styringheim på Gotland, 2008. Det var en kompis som sydde min första klänning, tidigt 1400-tal, i ett tjock mörkblått ylle med en ljusare blå underklänning i linne. Den ligger undanlagd i gömmorna sedan länge. Kanske använde jag den bara vid två eller tre event. Redan på mitt första event fick jag syn på en klänning som skulle sätta så djupa spår i mig att jag för tio år framöver inte skulle ha några andra stilar. Det var en klänning som tillhörde Jovi, som skulle komma att bli en av mina vänner, och hörde hemma i det tyska 1500-talet. 2009 gick jag med i landsknektsföreningen Proknekt och var under två år föreningens ordförande.

Efter den första egensydda dräkten har det blivit betydligt fler och i dagsläget har jag sytt 10 klänningar i samma stil. Det har varit min egen utveckling, en strävan efter att hela tiden förbättra kläderna, utan att för delen ha en önskan om att forska djupare. I början var klänningarna inspirerade av andra klänningar jag sett och med tiden har jag för varje klänning gjort en förbättring. Jag anser att alla måste lägga sig på en nivå som känns bekväm, vi har alla varit nya och måste få ha rätten att börja någonstans. Det här är min klädresa.

Första klänningen syddes i ett tungt mörkblått, nästan svart, ylletyg med orangea detaljer. Den är sydd på maskin och eftersom jag tröttnade på att sy i det alldeles för tjocka yllet, är slitsarna till viss del limmade. Kjolen består av två raka stycken, vidden blev 3 meter. Klänningen har synlig snörning, något jag förstått senare inte är historiskt riktigt. Men så stolt jag var första gången jag hade klänningen på mig! Om jag inte minns fel så var det på Knäckekriget 2009. Skjortan är sydd för hand med en smockad kant. Kanten fick inget stöd och viker därför ner sig på ett mindre smickrande sätt.

Andra klänningen syddes i ett något tunnare mörkgrönt ylle med mörkblå detaljer. Klänningen är helt handsydd. Ärmarna var löstagbara och med en kant som gick att vika upp. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Här hade jag gjort en ny underkjol i blekt linne. Den här klänningen var färdig 2010, och jag gjorde samtidigt en ny smockad skjorta.

När jag sydde klänning nummer tre valde jag ett tunnare ylle än för klänning nummer två. Det är fortfarande mörka färger som gäller, blå med röda detaljer. Klänningen består egentligen av kjol och jacka. Ärmarna är fastsydda och har en kant som går att vika upp. Slitsarna är alla sydda för hand, liksom klänningen i övrigt. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Den här gången hade jag lyckats få en bättre form på ringningen både på fram- och baksidan, mer fyrkantig i likhet med originalen. Den här klänningen var också färdig till 2010. Här är också första gången som jag har korrekta skor, så kallade oxmular, till kläderna istället för ett par vikingaskor. Delarna syddes ihop till en klänning 2017 för att sen säljas. (Fotograf Ulf Ekberg)

Klänning nummer fyra syddes i ett tunt kostymylle som jag fick billigt. På grund av att kostymyllet var så tunt blev det detaljer i ett brunt syntettyg för att matcha. Men den är helt handsydd. Ärmarna är avtagbara. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Klänningen saknar slitsar, något som jag alltid varit mycket sparsam med. Överlag tycker jag att många återskapade klänningar har för många slitsar om man jämför med originalen. Klänningen var klar till Peter und Paul festival i Bretten 2011.

Klänning nummer fem är sydd av ett petroleumblått ylletyg som jag hittade på en militärloppis i Tallin, och svarta detaljer. Ett helt suveränt tyg men kanske inte 100 % ylle. Det regnade under en eldshow på Medeltidsveckan för ett par år sen och regnet bara rann av istället för igenom. Den är handsydd och jag har dagen till ära sytt en ny hatt, i orange ylle. Ringningen är också fyrkantig i likhet med originalen, något jag inte alltid fått till. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Klänningen var klar till Medeltidsdagarna på Hägnan 2012. (Fotograf Kim F Rehnman)

Klänning nummer sex var en klänning i linne att fäktas i. Slitsarna är alla nedsydda för hand men i övrigt är klänningen sydd på maskin. Kjolen består av två raka stycken, vidden blev 3 meter. Den var klar till 20th Anniversary of Drachenwald på Ludwigstein Castle 2013.

Klänning nummer sju är sydd i Historiska rums ylleflanell, ett tyg som är tunt och svalt samtidigt som det ganska fort får en lite sliten patina. Den är handsydd, vilket inte var helt kul med tanke på att det är 12 meter handsömnad i varje rand i kjolen… Snörningen är gjord med korsettband, ett mycket bekvämt fusk. Ärmarna är löstagbara med slitsade överärmar. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Jag lämnade här min trygghetszon med annars så mörka färger för en ljusare blå. Underkjolen är av oblekt linne. Klänningen var klar till medeltidsveckan på Gotland 2014 och såldes vidare 2017. (Fotograf Bella Ekström)

Till 2017 syddes en underklänning i Medeltidsmodes råväv. De skjortor jag haft under klänningarna har inte varit helt korrekta. Det ska, enligt mina vänner som lägger mer tid på forskning än vad jag gör, vara en underklänning mellan skjorta och överklänning. Det blir varmt och därför har jag den sällan, men här, vid matlagningen på Landsknecht Hurra i Tyskland, passade den ypperligt. Den är handsydd efter samma mönster som mina överklänningar men utan dekorationer. Snörningen är synlig med handsydda snörhål. (Fotograf Torbjörn Walberg)

Klänning nummer nio är sydd i brunt engelskt kläde från Historiska rum med krappröda detaljer. Kjolen är sydd i våder vilket ger 5 meter i nederkant. Inga slitsar här heller, bara dekorbanden. Den här klänningen sitter ihop med hyskor istället för snörning, väldigt bekvämt! Jag har gått från starka färger till en mer nedtonad färgskala, beige och krappröd, något jag föreställer mig är lämpligt för en mindre bemedlad kvinna i trossen. På bilden har jag också en jacka i rött ylletyg med oblekt linnefoder. Jag har också sytt små tossor i linne som skyddar strumporna i stil med tossorna som återfinns på träsnitten. Under överklänningen har jag underklänningen som syns tydligare på bilden ovan. Alltsammans blev klart till Landsknecht Hurra i Tyskland 2017.

Klänning nummer tio syddes också under 2017 och var klar till Medeltidsveckan på Gotland. Det här är den första klänning jag syr efter ett specifikt träsnitt. Den är sydd i ylleflanell från Historiska rum, i bärnsten och krapprött. Kjolen är sydd med våder vilket ger en vidd på över 5 meter. Den stängs med hyskor. Nedre delen av ärmarna är lösa i enlighet med träsnittet. Jag slyngade snörena med slynggaffel. Det var ett test från min sida, jag har hört att det kanske var vanligare med fingerflätade snören. På bilden har jag också en ny hatt, en ny huvudduk i ylle och nytt smockat förkläde. Strumporna är från Kapitelhusgården och väskan från Craft Hive. Banden på kjolen finns inte på träsnittet, jag tyckte det blev snyggare med band än utan. Klänningen ska egentligen också vara rosa med röda detaljer. Men trots att jag har gått från mörka till ljusa färger ligger rosa utanför min gräns… (Fotograf Erika Hernlund)

Blev du inspirerad? Under min sida “tutorials” kan du lära dig att göra en knekthatt, eller spana in högerspalten och klicka på Lansknecht & Trossfraus för att läsa mer om knekt och trossfraudräkter, hur du gör egna och var det finns inspiration. Jag har också länkat till föreningarna som Linnea pratar om, och till de inköpsställen hon använt sig av direkt i texten.

Spara

Spara

Spara

Spara


by Leave a comment

My guide to the Medieval Week at Visby

Wow- look at this! Now my guide is out in English to; thanks to Riia who translated it because I didn’t have the time.

Why should you go to Medieval Week in Visby?
Because it is a delightful, lovely, and inspiring medieval festival, perfectly suited for those
who love fantasy, tales, and the Middle Ages, both for young and old, tourists and the genuine
thing. You dedicated re-enactors travel with the understanding at it is ever so much more fun
to share in the magic with thousands of tourists.


Where will you stay?
If you have medieval camp equipment: in Stryingheim’s SCA tent camp, just outside of the
city walls. In addition to being a secure camp with guards, food, good logistics, and near to
the old city, it is also a wonderful way to find a Medieval organization near you, meet new
friends and learn more about medieval crafts, fighting, archery, and cooking. SCAdians are
known to share freely both their knowledge and friendship—I think that it is the best place to
hang out, and the location of the best parties.
If you have a modern tent or travel for the relaxed medieval experience: Medieval week’s
damping (which has two separate parts) has a reputation for being a nice campground, and
one needn’t hide one’s milk cartons and grocery bags as one must in the SCA camp, where
one does one’s best to maintain the illusion of the best parts of the Middle Ages 24 hours a
day.
Or rent a room—it can be a little spendy, but absolutely more personal than a hotel room!

Free time at Kapitelhusgården, I like it best there during the afternoon


Where will you eat?
I, as both a vegetarian and allergic, am rarely impressed by pub or restaurant offerings. I can
usually find a little salad, some Thai, a taco plate at Yoda (here they are not stingy with the
plates), and can relax at the “Munkkällaren”, in addition to the Medieval Resturant. The Visby
Ice Cream shop (Wisby glass), sells the best fresh ice cream and the cheese shop (Wisby ost)
sells the best luxury snacks and a really good gluten-free bread.
There are also some gems with good food in the Visby city center, and some that carry tasty
food late in evening (go where the locals go!), but the best option is to buy some picnic foods
from a grocery store outside the city walls. Fill a large basket of bread, fruit, cheese, sausage,
and something to drink, complete with a fresh carrots and raspberries from the large market.
Take it all to the beach, grassy lawns by the market place, or to a free concert and enjoy the
world’s cosiest picnic. You do know that picnics can be eaten at least three times a day? PS
extra chocolate and strawberries will attract new friends.
The Fire show and picnic go very well together.


Which activities are the best?
Medieval week begins already during the voyage over; take along a snack and something to
sew on, and you will fit in perfectly with all of the other happy medieval people who are
panic-sewing the last bits of their costumes. To sew on the ferry over is a well-established
tradition. On the return trip one doesn’t sew; one sleeps, and curses all of the parents who let
their children run wild.
The best place to relax and see entertainment is the Forum Vulgaris, at the market place,
which has been run by Proknekt for several years. Check out also the Medieval Week events
program to find such treats as open performances, dance and other workshops which occur
here and there within the city walls.
If you like the German fashions from the 1500’s then the “100 knectars” march is a must-see
cool experience. Drums and music echoes through the streets of Visby and the vibrations from
hundreds of feed can be felt through your entire body when they march through the town. Join
them!


Kapitelhusgården is the location where I, and several other talented craftspeople teach courses
and give lectures over the week, so come by and learn a new craft technique! Many have held
their courses for several years and are real professionals who are outstanding in their field,
and here you have the chance to go to classes you would otherwise need to travel across half
of Sweden to attend.
Picnics in conjunction with the concerts, or in line for performances, and as a celebration after
performances, are cosy.
The Medieval garage sale is really fun, and is truly what it sounds like, but others have
discovered it, so be prepared to come early, and stand in line.
The Folksagosånger performance with David and Karro I will try to get to- when last I
listened to the duo they were good, witty, and had a wonderful atmosphere.


The prettiest places:
The botanical garden is one of my favourite places during the day: a beautiful garden with
nice benches and happy people strolling past. The little market at Kapitelhusgården and a
glass to drink in the afternoon before it becomes crowded. Beach walks during sunset, the
Trix fire show on Wednesday evening (go there for the atmosphere as much as the
performance), and the old city with in the city walls, with all of the narrow streets and
beautiful roses which climb along the house fronts. Magic!
Outside of Visby there is a pretty countryside on the road to the sea-stack Jungfru and the blue
lagoon, an old limestone quarry which provides clear and warm swimming water, well worth
the day’s excursion.


How long should I stay?
The whole week, at least! The town is Medieval from Saturday till the following week’s
Sunday, and if you want to see more of Gotland, you perhaps will need a few extra days. I can
never understand how a week can go by so quickly, and I never manage to see and do
everything I had planned. On the other hand, I am a confirmed Medieval nerd, and besides I
do work half the week. In recent years it has taken me several days before I even managed to see the whole market…


Think about:
It can be really bone-chilling cold in the evenings—take along a warm cloak (or jacket or
sweater).
It is good to bring along a pack of re-hydration tablets to mix with drinking water during the
heat of the day when you have walked too much. Bring also a large bottle to carry water; you
can fill it at water faucets in the market.
Visby’s streets are mostly cobblestone or asphalt, take along really comfortable shoes so that
your knees don’t complain after half a week.

Spara

Spara


by Leave a comment

Beckys Köstruphängselkjol (gästinlägg)

img_1417

Becky från Mörks hantverk här, rent fysiskt faktiskt, eftersom vi har haft pysselhelg jag och Linda. Jag har just blivit färdig med min senaste vikingatida hängselkjol som jag tänkte få visa upp.

En sak som är roligt med vikingatiden är att man kan utgå från det som finns bevarat och ändå ha rätt mycket frihet att testa egna idéer. Denna hängselkjol har jag baserat på ett gravfynd där det finns bevarat en liten bit högst upp på framsidan. Hur hängselkjolen sett ut i övrigt går inte att veta; längd och kjolvidd är i princip helt fritt för tolkning.

img_1440

Eftersom jag själv har väldigt lite kunskap om arkeologi har jag utgått från vad andra skrivit om fyndet, angående material och mått. Jag har inte haft som ambition att göra en exakt replika utan jag har varit ute efter att fundera på hur originalet kan ha varit konstruerat och göra en användbar och snygg klänning utifrån det.

Jag tycker om klänningar med mycket kjolvidd och valde därför att göra denna med relativt mycket tyg. Det är 3,5 meter i klänningen om jag inte minns fel.  Tyget jag valt är en tuskaft av 100 % ull från Medeltidsmode. Klänningen består av fyra stycken som är utsvängda nedanför midjan. Fram och bakstycket har veckats ihop med hjälp av rynktråd i flera rader som dragits ihop. För att vecken ska hålla bra är det förstärkta på insidan med en tygbit i linne. Hela klänningen är handsydd i lintråd och sysilke.

(Tips från Linda; när vecken var färdiga så syntes lintråden som använts vid rynkning och sömnad på några ställen. Vi pressade då vecken med ett strykjärn inställt på två prickar och massvis med ånga, vilket gjorde att tyget plattades ut något och fyllde igen mellanrummen. Låt vecken svalna under en tyngd såsom ett bräde eller en skärbräda med böcker på, så får du fina jämna veck som håller formen bra.)

img_1428

När jag klippte ut klänningen var jag gravid vilket för mig gjorde det naturligt att välja att avsluta veckningen fram där kroppsformen förändrades som mest. Bakstycket fick lika lång och bred veckning som framsidan för att skapa balans och markera någon slags kvinnlig kroppsform (både med och utan gravidmage).

img_1431

Klänningen blev inte färdig medan jag var gravid, men det gör ingenting. Jag tycker om tanken på plagg som kan användas även när kroppen förändras och ser lika imponerande ut med ett barn i magen som när barnet har kommit och bärs utanpå klänningen.


by Leave a comment

Kopparframställning eller ett avbrott från tyska brudar

Nu kommer ni äntligen få ett avbrott från alla tyska brudar (alltså Trossfraus) som jag jämt tjatar om!

Jag bad nämligen min kompis Patrik Hjort gästblogga lite. Patrik är smed och överlag en sjukt duktig och seriös hantverkare som kan saker som jag knappt ens hört talas om, och förutom att kunna en massa saker säljer han också hantverk och håller kurser i bland annat tenngjutning. Titta in på hans hemsida, eller håll utkik efter honom på MTV då han brukar hålla kurser på Kapitelhusgården.

Här kommer hans erfarenheter från ett experiment med att framställa koppar ur malakit:

 

Kopparframställning ur malakit
Patrik Hjort 2014.09.11

Metod

Avsikten med försöket är att framställa koppar ur malakit i en öppen degel, upphettad med gasollåga. Vi ville ta reda på om det gick att göra, materialförlusten och tiden som krävs för arbetet. Detta var ett försök som vi länge velat pröva på efter ett besök på järnåldersgården Butser i södra England. Det försöket gjordes med handdrivna bälgar, där gästerna fick turas om att arbeta. Försöket håll på mycket länge, förmodligen över en timme och gav bara små slagginneslutna bitar av koppar. Misslyckandet kan bero på många saker, men de många bytena av ovana arbetare kan ha påverkat. Nu utför vi samma försök med lite modernare metoder där vi använder en effektivare värmekälla, men annars är det samma experiment.

tillfall

Förutsättningarna var enkla, malakiten stöttes i en kastrull med hjälp av en mässingsstöt och en enkel ugn byggdes i Bäckedals utesmedja (icke uppvärmt utrymme men under tak och innanför väggar). Malakiten stöttes ojämnt, från fint pulver till partiklar upp till 4 mm i diameter.
Pulvret hälldes sedan ned i en förvärmd grafitdegel (temperaturen i rummet var kring -15 C) tillsammans med en gnutta borax och lades på plats i ugnen med två gasollågor riktade så att lågorna roterade någotsånär i utrymmet. Därefter lades några tegelstenar över ugnsöppningen så att värmen skulle stanna kvar.

tillfall3
Pulvret reducerades till en smälta inom 15 minuter. Då plockades degeln ut och smältan hälldes i en form. Slaggen skakades ur degeln och togs till vara för vägning. På bilden nedan kan man se resultatet av smältningen.

tillfall2

Resultatet i siffror

Mängd malakit använd i försöket: 3 bitar (45,1 + 78.7 + 52.35) om tillsammans 176.15 gram
Vikt efter stötning: 173,7 gram (en del av det finaste pulvret fastnade i kastrullen)
Vikt efter reducering och gjutning: 63,15 gram
Slaggens vikt: 27.85 gram
Kopparens och slaggens sammanlagda vikt: 91 gram. Det ger 82,7 gram i övriga förluster.
Utifrån den färdiga kopparens vikt och det ursprungliga stötta pulvret så kan vi räkna ut att vi fick ut 36,36% användbart material.

Slutsatser

Vi lyckades framställa koppar ur malakiten med oväntat gott resultat med tanke på hur det gick i England. Nu skulle det behöva göras några gånger till för att få fram en tydligare procentsats på den genomsnittliga mängden användbart material man får ut. Därtill så skulle det vara intressant att se om man kan rena slaggen och få ut mer koppar ur den. Slutligen så vore det trevligt att framställa tenn ur malm och sedan blanda egen brons från de båda “hemgjorda” metallerna. Nästa försök låter nog dock vänta på sig, då malakit är ett relativt dyrt material att experimentera med.