HANDCRAFTED HISTORY


1 Comment

På trossfrauns huvud

Nej, det räcker ju trots allt inte med en hatt! Den välklädda trossfraun måste ju ha något mer på huvudet också. Men vad hade de på huvudet egentligen?

Det finns flera kvinnor som redan gjort bra efterforskningar på ämnet och till och med publicerat användbara filmklipp och tutorials, så jag bläddrade helt enkelt igenom internet och samlade på mig lite bilder och länkar längs vägen, ni hittar dem längre ned i texten.

Underst har vi kvinnans hår, och det mesta tyder på att det var långt, och bars flätat på huvudet i en frisyr uppe på huvudet som sedan förstärks med en wulsthaube. Det finns några olika teorier kring hur mycket löshår, riktigt hår och stoppning som kvinnan har närmast huvudet, men jag är en mycket bekväm medeltidsperson och valde att göra en lösning där jag sätter upp mitt hår i en vanlig fläta, en snodd eller bara snurrar ihop det under min wulsthaube. Tar det mer än två minuter för mig att få frukost så blir jag otålig…

IMG_1699

Knuten med en snodd blev mest synlig under huvudbonaderna, men för att fota lite duger den…

Vill du själv vara mer medeltida underst, så kan du fläta upp ditt hår om det är långt. Titta gärna på bilder på kvinnor från samma period som inte bär huvudbonader. Har du kort eller halvlångt hår gör du istället hela stilen med wulsten (kringlan som stoppas).

Det man ser i bildkällor är först wulsthauben, det jag valt att ha som understa lager. Den består av en huvudduk/hätta samt någon slags utfyllnad och bildar en krans eller båge långt bak på huvudet. Huruvida stoppningen fästs direkt på huvudet i form av ex en lösfläta, eller om den är insydd i hauben vet jag inte, det finns flera olika teorier och det är möjligt att man gjorde på olika sätt. Vissa kvinnor verkar bara ha på sig en sådan, mer eller mindre dekorerad, och på några av bilderna kan man ana detaljer som berättar om hur den kunde vara sydd.

7c61c8b768503367621a7ab3f81dbea510393891_10152551106213523_8469128820597500475_n

Jag sydde en wulsthaube med stoppning som jag bara drar på mig som en hätta, och fäster genom att knyta bak i nacken med ett par linneband.

Katafalk har en bra beskrivning på hur du kan göra en typ av wulsthaube.

IMG_1703

IMG_1705IMG_1706IMG_1708

Några kvinnor som omskrivs som prostituerade verkar istället ha ett hårnät eller annan mer dekorerad hätta, och sedan en hatt direkt på denna. Att dekorera huvuddukarna eller bära hårnät återfinns också i flera andra bildkällor, då det verkar vara kvinnor från högre samhällsklasser som bär hår och huvuddukar så. Men som soldatfru så kan praktiskt vara bra.

d6f4b07ebfc676906dc836a582742420690a2bbc0e188cc75337b6bf6f90f468

 Över wulsthauben bärs en “vanlig” huvudduk/slöja som kallas för steuchlein, som består av ett stort tygstycke av linne som du sedan knyter eller draperar på olika trevliga sätt. Längd, bredd och variationer på utsmyckningar verkar variera med kvinnorna som bär dem.

dress2

Kvinnan till vänster verkar ha sin vikt och fastnålad i nacken, och har sedan dragit den runt halsen (förmodligen för att kunna göra som kvinnan till höger och få skydd mot att andas in damm under marschen). Är det då en slöja, eller är det wulsthauben som syns? Jag tror att det är slöjan, eftersom den hänger ned fram över ansiktet. Den verkar i allmänhet gå lite över wulsthauben, så att denna inte är synlig. Kvinnan till höger verkar ha en dekorerad variant på huvudet.

dress1b7e3e99abe07a8c60e9bc54c126fe287403px-The_Soldier_and_his_Wife

När du knutit fast din steuchlein, slöja, på huvudet kan du också låta den hänga fram lite löst, under hakan, och sedan fästa den igen på huvudet med en nål.

20b979c14bc391c1d41771c6053f6b43

Eller varför inte satsa på en diskret variant med mindre tyg, som håller sig på huvudet?

maiden

Exakt hur huvudduken är gjord, eller vilka mått den har är jag inte säker på. Alla dessa bilder men inga bevarade plagg! Men om man får tro den här bilden så kan det vara en alldeles vanlig rektangel, nog bred för att gå från din panna och ned i nacken för att täcka hår och stoppning/wulsthaube under, och nog lång för att sedan kunna knytas och dras över ansiktet, eller runt huvudet som en kringla. Jag gjorde min ca 50 * 150 cm, och det blev lagom till min wulsthaube. Ju mer stoppning och fluff du har på huvudet desto bredare steuchlein behöver du för att den ska täcka allting.

IMG_1709IMG_1716

Med wulsthauben, och sedan med slöjan knuten i nacken och snurrad runt huvudet.

Dra till slöjan fram över ansiktet så den är lite lös, den sitter bra ändå och du slipper känna dig inknuten + du ser mer ut som träsnitten. Jag använder inga nålar när jag knyter min, men om du vill dra fram den över ansiktet som munskydd så behöver du några stycken att nåla fast den med.

Jag hittade några väldigt bra youtubeklipp som beskriver hur du kan göra + bära dessa.

IMG_1742

Sist av allt bärs hatten ovanpå allting, jag knyter min med två linneband i nacken, och de två andra huvudbonaderna gör att hatten lägger sig lite framåt och nedåt över huvudet. Här bärs den dessutom snett. Jag är så nöjd med hatten, den blev fantastiskt löjlig, och fjädrarna som jag fick i present gjorde väldigt mycket för att ta hatten från “oj, den var stor” till “OMG vad är det där!?” Eftersom fjädrarna var ganska långa har jag böjt dem så de vrider sig tillbaka inåt mot hatten.

IMG_1754

Klart! Tre lager med trossfrau-awesomeness! Varmt och skönt är det också…


Leave a comment

Trossfrauns bästa tips

Jag tänkte dela med mig av mina tips och “gör så men inte så” som jag funderat över medan jag arbetat med min dräkt. Jag började intressera mig för landsknechtar och trossfraus för ett par år sedan, och nu i höst har jag ägnat en hel del tid åt att läsa på, framförallt genom bildanalyser, dåtida källor och historia, men jag har också kollat in vad andra duktiga medeltidsmänniskor och bloggare gjort.

Från början blev jag väldigt besviken över att trossfraun och kvinnor överlag som följde med landsknektarnas arméer inte alls var klädda enligt principen more-is-more och att allt dekadent överdåd och all smaklöshet verkade vara förbehållet männen, men efterhand så har jag upptäckt mycket annat intressant.

För dig som är intresserad av att sy en trossfraudräkt så kommer här en samling tips som jag sammanställt, baserat på vad folk i allmänhet gör och vad historien säger. Det är inte tänkt som någon kritik för de som gör annorlunda- många väljer att bara inspireras av historien och sedan designa och tänka nytt, eller blanda efter eget huvud från olika epoker, samhällsklasser eller bilder. När man gräver djupare hittar man dock tydliga skillnader mellan just den typiska trossfraun och andra samhällsklasser och sociala grupper med kvinnor.

Om du vill vara en så historisk trossfrau som möjligt så ska du satsa på att skaffa dessa plagg:

  • Klänningen är gjord av ylletyg och dekorerad med remsor eller taggar av ylletyg eller i enstaka fall mönstrad sidenbrokad. Den består av ärmar, överdel och kjoldel som sys ihop. Det finns mycket få exempel på ärmlösa klänningar, eller ärmar som snörs på och av. Det finns dock i högre samhällsklasser, men trossfrauns klänning påminner i modell och utformning framförallt om bönders och arbetande kvinnors klänningar.

IMG_1568

Klänningen är enkel och praktisk, dekorationer och utsvävningar utgörs av påsydda remsor som slitsas eller lämnas hela. Men undantag finns!

  • Under klänningen bärs en underkjol eller underklänning, förmodligen av tunt ylle, men möjligtvis av linne. Den ger kjoldelen ett vackrare och större fall, värmer och fångar upp smuts och svett från kroppen. På den undre bilden syns en dekorerad kjolfåll; bara för att trossfraun vid första anblick inte är lika påfågel som mannen betyder det inte att hon saknar dekorationer och spännande detaljer. Huruvida det rör sig om en lös underkjol eller en underklänning i form av en ärmlös variant liknande överklänningen verkar bero var i historien vi befinner oss. Under tidigt 1500tal verkar det vara underklänningen som gäller, men senare under 1500talet förändras modet och kvinnor börjar bära tvådelade dräkter med en form av jacka och kjol, med underkjol under. Det här betyder också att olika ord för underplagget såsom engelskans “petticoat” hänvisar till en funktion samtidigt som till ett plagg; och det kan röra sig om olika former av plagg.

dress1 Dubbla kjolkanter.

403px-The_Soldier_and_his_Wife

Två lager med dekorerade kjolar, troligtvis i ylle.

  • En skjorta/chemise/särk bärs närmast kroppen under klänningen. Den vanligaste typen ser ut som männens skjorta med en krage, men det finns exempel på teckningar av Urs Graf där kvinnan bär ingenting (?) en låg särk med veck samt en skjorta som är öppen och nedhasad. Kragen är gjort av det hopsamlade tyget från själva skjortan, och en linneremsa sys på över för stabilitet. I högre samhällsklasser kan kragen broderas, och i samtida dräkter från andra samhällsklasser och dräkttyper kan skjortan även smockas i olika mönster. Det är dock inget som går att uttyda på vanliga träsnitt av landsknektar.
  • Strumpor, eller hosor för kvinnor, bärs under kjolen och är sydda av ylletyg, både enfärgade och randiga förekommer. Är det kallt eller om skorna är lite stora så kan du ha ett till par sydda sockor, som når strax under vristen. Skor verkar vara de klassiska komularna, och det finns många bildkällor som visar kvinnor iförda komular med en extra rem över foten, som om skon kanske var lite stor eller begagnad och fick snöras fast för att inte falla av. Givetvis kan du slitsa dina korta sockor- vem vill inte ha en massa hål på strumporna liksom! Mycket modemedvetet men möjligtvis lite opraktiskt.

b7e3e99abe07a8c60e9bc54c126fe28734747fc91cdb3650673546d645a61d68403px-The_Soldier_and_his_Wife0303c1380b38e08a6c1d503047758c5adress2

  • På huvudet bärs en wulsthaube innerst, en huvudbonad som kan bestå av extra hår, löshår, ull, en tygkorv eller dylikt under en duk i linne, den håller frisyren på plats och ger den huvudform som är väldigt speciell för den här perioden. Över den bärs en slöja (steuchlein) som kan se olika ut, men det vanligaste verkar vara att den knyts i nacken och sedan har en lång, lös del som kan lindas runt huvudet, eller svepas över ansiktet som skydd mot damm. Över det här bärs en hatt, samma som männen har, men sällan vid arbete.
  • Ett smalt bälte håller upp kjolen och används för att hänga en påse eller väska i, och ett förkläde är vanligt vid arbetet.
  • En gollar för att hålla värmen på kvällen är bra.

Sedan finns det givetvis massor med bra accessoarer och tillbehör, till exempel en fin packning, en påse för ägodelar och pengar, ett radband mm.

När du syr klänningen så finns det några saker du kan tänka på för att den ska säga “en historiskt trolig människa” och inte “raveparty-a´la 1500tal-möter-festival”

  • More is not more i fallet med kvinnorna. De har en praktisk klänning med några påsydda utsmyckningar i de flesta fall, och det finns detaljer som är trossfraubaserat, men mycket som inte är det. Vill du känna dig säker så satsa på en eller ett par remsor i kjolens nedre kant, med eller utan slits. Manchetterna består av en avvikande färg vid handleden och bärs uppvikta. Överdelen har en tygremsa i en avvikande färg längs med snörningen och runt halslinningen.
  • Färgerna som är vanligast på målningar verkar vara rosa, rött, blått och svart till tygremsor. Det finns ett par gröna, bruna, lila och beige exempel också men låt dig inte förföras av färgkaskader och galna kombinationer, eller av de träsnitt som färglagts flera hundra år efter 1500talet och flyger runt på internet. Min lila färg är till exempel en egen tolkning, som inte återfinns i någon av de målningar jag tittat på. Där verkar den lila färgen vara lite ljusare och mindre mättad.
  • Ärmarna är oftast enkla och sys fast i klänningen. Alla typer av galet roliga ärmar som jag sett verkar höra till män eller andra samhällsgrupper. Undantaget utgörs av vad som verkar vara en underhållare, prostituerade och en sömmerska. En liten puff, några slitsar eller remsor verkar det dock finns exempel på.

b7e3e99abe07a8c60e9bc54c126fe287 0303c1380b38e08a6c1d503047758c5a 403px-The_Soldier_and_his_Wife

  • Midjan är högre än tidigare århundraden, sy den ca 1cm över din riktiga midja, då kjoldelen hänger ned överdelen lite och får den att sitta i din riktiga midja när klänningen är klar.
  • Snörningen är mer eller mindre dold och sitter på insidan av klänningen mitt fram, och i kjoldelen finns en slits som gör det enkelt att ta på och av klänningen.
  • Till tidens skönhetsideal hör ett mjukt avrundat nack- och axelparti, en snäv passform över midjan och sedan volymiösa höfter. Studera bildmaterial för att se hur kvinnor avbildas och försök efterlikna det hellre än de moderna ideal vi är vana vid. För extra markerade höfter kan du sy fast kjolens veck i livet så att tyget står ut när du tar på dig klänningen. Katafalk har en bra beskrivning på sin blogg, där hon också har fina tutorials på hur du syr olika plagg till trossfraun.

IMG_1566

  • Välj ett tunnare ylletyg till klänningen om du är rädd för att den kommer bli för varm, och sedan ett stadigare, valkat ylletyg till de delar du vill slitsa. På det viset får du rätt sorts fall i kjoldelen (många täta veck) samtidigt som du kan skära eller klippa slitsar utan att behöva fålla dem. Det finns bildunderlag på slitsar som verkar vara fållade, men återigen- de är stora och inte så vanliga på knektar eller deras kvinnor. Slitsarna verkar vara just vad ser ut som- en dekoration som åstadkoms genom att klippa eller skära sönder ett fint ylletyg. Slösigt, onödigt och chockerande.

IMG_1566Täta veck som böljar ut när man rör på kjolen lite.dress2

 Om du inte vill ha raka remsor så finns det ett par exempel på kjolar som har taggar, som kjolen längst till vänster i bild.

  • För dig som redan är van att sy och har en toille, är den viktigaste skillnaden mot tidigare åtsittande klänningar att ryggen är väldigt låg, axeln lite förskjuten mot ärmen, och urringningen rak och fyrkantig.

34747fc91cdb3650673546d645a61d68

Slutligen… Ibland är det lätt att drunkna lite i historien, så ta gärna en funderare på 1. när du ska använda klänningen och 2. vad du vill göra i den. Vill du glida runt på marknader och dricka lite öl eller ska du hacka grönsaker och bära packning till och från läger? Gör en klänning och en dräkt som passar dig och dina aktiviteter så kommer det bli mycket roligare att använda den!

Några bra knep är till exempel att låta ärmarna vara raka och oslitsade om du vill arbeta i klänningen, och haka upp kjolen i bältet så du inte snubblar på den. Är det sommarevent du ska på kanske ett tunnare tyg i klänningen är en bra idé, medan några underkjolar i ylle och en fodrad gollar gör att du håller dig varm på svalare event. Din wulsthaube (alltså huvudduken närmast huvudet) kan du spraya med vatten om du vill ha ännu mer svalka, och en liten korg eller bärsäck gör att du kan ta med en flaska vatten (eller extra strumpor). Lycka till med dräktskapandet och skriv gärna en kommentar om du tyckte att tipsen hjälpte dig!


Leave a comment

Tellerbarret tutorial

Här kommer en steg-för-steg beskrivning med bilder på hur jag gjorde min hatt. Det finns inga bevarade hattar, så mycket är gissande och provande när man återskapar de här hattarna.

af9b5c40cb368e17cf8a6a746b3ee364

Jag har utgått från en konstruktion som använder så lite tyg som möjligt, och mindre bitar, då du gärna kan använda ett lite dyrare tyg. De flesta historiska mönster som finns kvar är också otroligt kluriga och effektiva på att använda tyg. Hatten består av ett brätte och en hattkulle som tillåter hatten att sitta fast på huvudet lite bättre, även utan snören. Vill du inte ha en hattkulle, utan istället vill att hela hatten ska vila ovanpå huvudet kan du spana in Cathrins fina tutorial på samma typ av hatt.

Hatten är handsydd i kläde, linne och siden. Om du vill ha den ännu mer historisk så kan du (såvitt jag lyckats lista ut) använda en slana/tunn smidig gren som du böjer och formar som en cirkel. Jag valde ståltråd eftersom jag gjorde hatten en helg i januari, när det finns dåligt med material både att hämta och köpa. Byt också ut sidenet mot ylle- jag har valt siden för att göra hatten mer exklusiv, och framförallt svalare och lättare. Jag har inte hittat några förteckningar som säger att det ska vara siden i fodret, även om det användes till andra dräktdetaljer. Ylle skulle nog vara ett säkrare kort rent historiskt.

Så, sätt igång med att välja tyg. Du vill ha ett lite stadigare tyg, som är filtat och gärna har lite lyster. Ett fint kläde eller lätt filtat, tätvävt ylle passar bra. Jag köpte mitt tyg på Historiska rum, men Medeltidsmode har också bra tyger.

Du behöver en bit på 136 * 30 cm och en cirkel som har en diameter på 25 cm, för att göra en hatt som är strax över 40 cm i diameter. Till fodertyget behöver du en remsa på ca 50 *4 cm, och en cirkel med diametern 25 cm.

IMG_1598

1. Använd grov ståltråd för att forma en cirkel, med en diameter på 40 cm.

Genom att rotera ståltråden lätt runt sig själv ett par varv till skapar du en hållbar grund till hatten, klipp till sist av ändarna och snurra dem runt tråden hårt ett par varv.

IMG_1599

2. Klipp ut en tygbit som är 136 * 30 cm.

IMG_1600

3. Sy ihop tygbitens kortändar med efterstygn eller med raksöm på symaskin. Nu har du en tub.

IMG_1602

4. Pressa isär sömmen så den blir platt.

IMG_1603

5. Lägg tygtuben med rätsidan synlig runt ståltrådscirkeln. Lika mycket tyg ska ligga på ovan och undersidan.

IMG_1605

6. Sy runt hela tygbiten med tråckelstygn (långa förstygn) och en kraftig lin eller silkestråd.

IMG_1607IMG_1606

7. Samla ihop tyget genom att dra i tråden allt efter som du syr.

Några knappnålar gör att tyget håller sig på plats och inte riskerar att dra sig.

IMG_1608

8. När du tråcklat runt hela innerkanten drar du åt tyget så hårt du kan och fäster tråckelsömmen genom att sy några gånger på samma ställe.

Det är viktigt att du drar åt hårt och fäster noga, hattbrättets stabilitet åstadkoms genom den här sömmen.

Nu har du ett brätte till hatten!

IMG_1613

9. Sy ett varv runt innerkanten för att försäkra dig om att hatten inte går sönder vid användning. Sy efterstygn med en stadig tråd, gå genom 2-3 veck varje gång.

IMG_1615

10. Dags att börja med hattkullen! Klipp ut en cirkel med diametern 25 cm och rita några snygga mönster om du vill ha det.

Jag använde samma mall som jag hade till min kjol. Klipp sedan längs med strecken.

IMG_1618

11. Om du har valt att klippa ur ett mönster behöver du ett fodertyg. Klipp en fodertygsbit (siden) exakt lika stor som hattkullen.

Lägg fodret under yttertyget och sy med tråckelstygn runt hela. Yttertygets fina sida ska vara synligt.

IMG_1619

12. Dra ihop tråckelsömmen så tyget veckar sig lätt och hattkullen får en bullig form, fäst sedan tråden.

Omkretsen runt hattkullen där du dragit ihop sömmen ska vara ungefär lika stor som brättets innerkant.

Ca 15 cm i diameter är min (det beror lite på tygets tjocklek).

IMG_1621

13. Lägg hattkullen på brättet och kontrollera att den är lagom stor.

IMG_1623

14. Nåla fast hattkullen från hattens insida. Det här är lite pilligt och svårt att ta kort på.

Sy fast hattkullen kant i kant (räta mot räta) med hattens brätte från insidan.

Sy med en stadig tråd men med glesare stygn än vanligt (du vill kunna sticka igenom fjädrar senare)

IMG_1624

15. Klipp ut en remsa fodertyg, 4 cm bred. Längden ska vara hattens innerkant + några cm extra.

Min remsa var ca 50 cm lång. Pressa in 0,8-10 mm av långsidans kanter på varje sida.

IMG_1625

16. Nåla fast remsan med de pressade kanterna inåt mot hatten, runt om hela innerkanten.Remsan ska ligga ungefär 1 cm från själva kanten och skyddar hattens kanter och sömmar,gör att insidan ser snyggare ut och förhindrar att hatten skaver eller kliar om den ligger direkt mot huvudet. Sy med en tunn tråd runt remsan, använd kaststygn och sy i de veck som ligger mot remsan.

Sedan viker du in remsan i hatten, runt om brättet och hattkullens tyg, och syr fast den med kaststygn i fodertyget på insidan. Den här sömmen kommer inte synas, och kan vara lite svår att komma åt att sy. Enklast är att greppa tag i hattens innerkant och bända ut den med ena handen medan du syr. Var inte orolig för att dra lite, kom ihåg att du sytt en förstärkningssöm runt brättet tidigare.

IMG_1656

 Såhär ser foderkanten ut när du är klar. Fint och bekvämt! Tunt tyg (siden) kommer vecka sig mer än ex linne.

17. Sy ett par tygband till hatten för att hålla den på plats på huvudet.

Tygbanden gör du av 40-50 cm långa tygremsor i linne, 2 cm breda. Vik dem på mitten längs med tygremsans längd (så de blir 1 cm breda), pressa med strykjärn. Vik upp remsan, vik sedan in kanterna mot mittentrecket, pressa igen så kanterna håller sig invikta, och vik remsan på mitten igen. Då blir den ungefär 5 mm bred, pressa noga så tyget håller sig vikt. Sedan syr du ihop remsorna med en tunn linnetråd och kaststygn.

IMG_1657

Om du drar åt lite extra medan du syr kommer banden bli spiralformade. Jag tycker det är snyggt, men vill du ha släta band syr du lite lösare och kan sedan pressa dem helt släta och raka med strykjärn och ånga.

När du syr fast banden så nålar du först fast dem på hatten och provar hur de ska sitta så hatten sitter bra och balanserat. Vill du ha hatten till en mansdräkt kan du prova direkt på huvudet. Ska du använda den på en wulsthaube som kvinna behöver du först ha gjort wulsten (korven) och huvuddukarna då dessa påverkar hur hatten ligger på huvudet.

IMG_1656

18. Sy fast banden med lintråd, sy runt hela bandet ca 1 cm,

  avsluta genom att sy genom hela hattens innerkant och upp över bandet några varv så det sitter stadigt.

Klar! Nu saknas bara fjädrarna; jag ska köpa vita strutsplymer som sätts fast runt hela hatten.

Sådana hittar jag på Kapitelhusgården till exempel.

IMG_1655

IMG_1654

Titta gärna på mitt inlägg om hattar för att se olika träsnitt och bilder på hattarna.

Om du vill ha andra mått på din hatt är det enkelt att räkna om mina, börja med att tillverka ståltrådsramen med det mått du vill ha på hatten. Mät sedan omkretsen runt ståltråden -1 cm; så lång tygbit behöver du. Lägg inte på någon sömsmån för sömmen som gör tygbiten till en tub, du vill ha en spänd tygbit och tyg töjer sig alltid lite. Tygbitens bredd ökar och minskar också med ramens storlek; du vill ha kvar ca 15 cm i mitten som hål för huvudet. Räkna på hattens diameter: om hatten är 40 cm i diameter så blir tygremsans bredd 40 – 15 (huvudhål)= 25/2 = ca 13 cm. 13 cm + sömsmån på varje sida = 15 cm. 15 cm är måttet på brättets ena sida (undersidan) * 2 ger dig remsans totala bredd = 30 cm.  Uträkningen är ungefärlig, prova alltid på din egen hatt, med ditt eget tyg innan du syr ihop allt.


Leave a comment

Tellerbarret till trossfraun

Det här är hatt nummer två som jag experimenterat med, det är en sån här hatt med massor av plymer och hopveckat tyg som dras ihop mot hattkullen. Min blev mörkblå med vita sidendetaljer för att passa ihop med resten av dräkten. Internet kallar den här hatten för “platter hat” alltså en Tellerbarret. Det verkar syfta på lite olika slags stora, plana hattar.

 

af9b5c40cb368e17cf8a6a746b3ee364

dress1

Jag valde att handsy min i kläde, siden och remsor av linnetyg. Nu ska jag bara köpa lite fina fjädrar till den, just den här modellen verkar ha plymer av struts runt hela brättet. Ingen budgethatt precis, men väldigt häftig!

IMG_1655 IMG_1654

 

 

 


1 Comment

Om Hattar

Nu är hattar av olika slag det jag intresserar mig av. Klänningen är ju som bekant klar, och jag har gjort en version av huvudduk/wulsthaube med tillhörande…korv. Den kallas just nu för korven men jag tror jag måste prova några fler versioner… mer om det senare.

Så, hattar! Hattar finns det en massa av på olika träsnitt och målningar och kvinnor verkar ha ungefär samma slags hattar som männen. Det är däremot långt ifrån alla kvinnor som har hattar, så det är lika lugnt att vara utan så länge du har huvuddukarna på dig!

Några typer av populära hattar som jag hittat är dels den stora hatten med rynkat tyg och en mängd fjädrar runt om. Här bärs den av kvinnor. Ett smalt tygband går från hatten och runt den vänstra kvinnans haka, förmodligen för att undvika att hatten blåser iväg. Den högra kvinnan verkar ha ett band som går runt i nacken eller liknande, hatten borde sitta lika bra där på grund av wulsten som bildar en ås för hatten att vila på. Snett ska de sitta, förstås!

dress1b7e3e99abe07a8c60e9bc54c126fe287

 

Även män kan ha superstora hattar. Han till vänster bär den med rynkat tyg, och fjädrar runt om hela, medan mannen till vänster matchar sina fjädrar med mustascher (coolt!). Han verkar ha en slät variant, möjligtvis sydd i våder av olikfärgat tyg (som han ovanför) eller gjord i något annat material. Läder eller strå kanske?

af9b5c40cb368e17cf8a6a746b3ee3640da67f16fa11683a60fe96d4b6d7b095

En annan populär hatt verkar vara denna, som består av ett brätte sydd av ett par bitar som går runt själva hattkullen mitt på huvudet. På män verkar den här hatten generellt sett vara lite större, men mindre varianter finns det också exempel på. Kvinnan har en sådan, med en tjusig strutsfjäder i. Hon verkar ha knutit fast den bak i nacken och bär den snett och långt fram på huvudet.

34747fc91cdb3650673546d645a61d68dress2dress3

Hattar som har klippta/skurna brätten är också snygga. De verkar vara sydda av dubbelvikt tyg som klipps upp i vikningen. Kvinnan längst till vänster har en med många, täta snitt medan de andra har lite längre avstånd mellan snitten. Mannen i mitten bär sin direkt mot håret och så snett som et bara går. Med eller utan fjädrar går också bra. Mannen bredvid kvinnan (längst till vänster) har en mystisk hatt som jag inte vet hur jag ska tolka. Allt jag kan tänka på är sådana där origami-pappersgrodor…

690a2bbc0e188cc75337b6bf6f90f468    10393891_10152551106213523_8469128820597500475_n  403px-The_Soldier_and_his_Wife20b7c332a7a7231d050cbbc7e40ab2fb

Om du ändå har tänkt klippa snitt i hatten, så kan du fylla på med lite fluff i en kontrasterande färg, i själva flärparna. Kom ihåg att längst fjädrar vinner.

ecd0214a2ec6107fa8c74e28e92a4a9f

Man kan också ha så många fjädrar så att hatten i princip inte syns.

7c61c8b768503367621a7ab3f81dbea5

Eller en liten hatt med en Jättelång (!) fjäder som står rakt upp.

954b64610bcc73999a96b9f7eb53ece8

Som med alla andra plagg så är hatten beroende av din status, ditt kön, din klass och ditt yrke. Men just landsknektarna och deras kvinnor bryter mot många av reglerna, och kvinnor kan ses bära samma slags hattar som sina män. De bär dem dock inte riktigt på samma sätt. Istället för att lägga hatten direkt mot huvudet har de sin wulst under huvudduken, vilket innebär att hatten sitter bäst lite längre fram på huvudet, och bärs gärna snett.

Bland landsknektarna kan de största och mest dekorerade (dyra) hattarna kan ses på de som är bäst klädda i övrigt; förmodligen militärt framstående personer och deras kvinnor. Fjädrar verkar också ha en betydelse; fler och fluffiga är bättre. Den stora hatten med rynkat tyg verkar dock alltid ha fjädrar hela vägen runt om. För mer bra tankar om hur fjädrar kan bäras kan du kolla in den här informativa bloggen som också innehåller tips på hur du lockar och sköter dina fjädrar.

Nu måste jag provsy ett par hattar och bestämma mig för vilken variant jag tycker bäst om. Man kanske kan ha flera?


Leave a comment

Lästips för knektar och fraus

Medan jag skriver på några nya poster kring mitt trossfrauprojekt blir det inte så mycket nytt och spännande här. Däremot finns det andra internet-medeltidare som har gjort spännande trossfraudräkter, tutorials och fina inspirationsbilder.

Här har ni mina bästa lästips för att bli inspirerad till att skapa knektdräkt, om du har en bra länk så posta den gärna här!

https://whiljascorner.wordpress.com/2013/06/04/an-overview-of-the-trossfrau/

http://www.curiousfrau.com/

http://www.landsknecht.org/

http://www.proknekt.se/

http://germanrenaissance.net/

https://katafalk.wordpress.com/tutorials/


Leave a comment

Trossfrauklänningen

Äntligen äntligen är den färdig!

 IMG_1566

(Det här är egentligen bara ett nöjd-inlägg med bilder, jag återkommer med fler bilder från projektet och alla bra tips jag samlat på mig.)

Min trossfrauklänning är nog det plagg som hittills tagit längst tid att sy. Hela klänningen är handsydd och alla detaljer tog mycket tid. När klänningen sedan hade två små sömmar kvar yrde en liten vit kanin förbi i ett obevakat ögonblick och såg till att 11 hål också behövde lagas. Han som släppte ut kaninerna var inte populär just då…

Trots alla hål är jag sjukt nöjd med klänningen, jag fick till passformen över axlarna bra (klänningar med vida halslinningar eller förskjutna axel/armpartier brukar annars vilja hasa ner) och alla proportioner stämmer med träsnitten såvitt jag vet. De typiska mjuka linjerna över axlarna och den lilla rundningen där blev också bra. Kantbiten som går runt livet hjälper till med att forma plagget genom att pressas och sedan kastas ner medan tyget under rundades lite över en form.

 IMG_1586

Skjortan blev jag inte helt nöjd med, däremot. Jag misstänker att det beror på lite för mycket tyg, och den vill inte sitta riktigt som jag vill att den ska sitta. Kanske beror det på konstruktionen, eller så är det bara en träningsfråga- det här med att klä på sig. Nu, tredje gången jag provar klänningen fick jag till skjortan hyfsat bra, med rätt mängd fluff.

 IMG_1544

På bilder och träsnitt hasar kvinnorna upp klänningen i midjan med hjälp av ett bälte eller liknande, förmodligen för att kunna gå obehindrat och undvika att smutsa ner fållen vid arbete. Under klänningen bär man en underkjol, min är sydd av linne med en färgad linneremsa på. Underst randiga strumpor i rött och svart, moderna näbbskor (det var snöigt ute) och till dräkten finns det också ett förkläde, och snart ett par huvuddukar och en snajsig hatt.

Men jag får visa hela dräkten en annan dag, gärna med mer sol och mindre snöstorm och snålblåst. Vi var tvungna att gå ut och fota för att få med färgerna, inne är det lite för mörkt och ute är det lite för grått och kallt. Nu är det dags att fortsätta på nästa dräktplagg!

 


1 Comment

Syträffar och funderingar

I helgen åkte jag iväg till några kompisar för att hälsa på och umgås i form av en hantverksträff. Att träffas och umgås samtidigt som man syr måste vara en av de bästa idéerna någonsin! Sjukt trevligt, och halvsega projekt bara försvinner under tiden som man umgås. Är man lite sömnadsovan så finns det alltid folk som kan ge en inputs och bra tips, och är man en gammal räv inom hobbyn kan man alltid dela med sig av sina kunskaper. Enda nackdelen är att man ibland glömmer bort att hantverka för att man hittar något spännande att titta på…

Nu på hösten passar det särskilt bra att ordna hantverksträffar med vänner eller föreningar man är med i; det är lagom långt till nästa högsäsong för att börja med seriösa projekt, ingen vill vara ute och leka (nästan) och man kommer fortfarande ihåg vad det var man skulle behövt i somras…

Själv delar jag min hantverkstid mellan att fortsätta läsa på och söka i källor kring trossfraus och landsknechtar, och att handsy på min klänning som jag äntligen kommit igång med (bilder på den kommer!). Jag valde historia framför egna designidéer och tänker att det kommer bli en dräkt som ligger väldigt när det jag lyckats leta fram kring historik och den tidens dräktskick. I helgen hittade jag även Reconstructing Historys mönster för 1500talsaccessoarer, som jag lånade med mig hem. Jag har inte tittat på själva mönsterdelarna än (jag brukar ju oftast rita egna) men mönstret innehåller en trevlig liten inledning som diskuterar tysk 1500talsdräkt och vilka svårigheter och utmaningar som finns när man vill rekonstruera dräkten. Det var roligt att upptäcka att många av mina tankar delas av andra.

 RH505frontcover

Bland annat diskuteras det över hur mycket hosor och strumpor har utvecklats och hur olika sätt att sy dem på är karaktäristiskt för olika perioder i historien, och svårigheten i att veta med säkerhet hur man gjorde när det inte finns fynd bevarade från “rätt period”. Att titta på dräkt från närliggande geografiska områden och historiska perioder är en vanlig metod som jag använt mycket inom mitt vikingatida återskapande, främst på grund av den väldigt begränsade mängd material som finns att utgå från.

Men under 1500talet verkade modet svänga fortare och det fanns tydliga regionala skillnader i hur folk klädde sig. Flera lagar reglerade också mängden tyg och vilka kvalitéer som fick användas i olika plagg, till folk från olika samhällsklasser. Så samtidigt som det blir enklare att hitta inspiration från den här perioden blir det samtidigt svårare att göra helt rätt; alltså att göra en så historiskt korrekt tolkning som möjligt.


Leave a comment

Toille till Trossfraun

Mycket riktigt hittade jag min gamla toille som jag använt till tidigare klänningar, till exempel den blå vinterklänningen, den röda cotehardien och andra projekt. Men om man studerar trossfraukvinnornas siluetter och deras klänningar så finns det några viktiga skillnader gentemot mina tidigare projekt. Jag gjorde därför en ny toille med den gamla som grund, för att kunna använda den som ett mönster rakt av. De förändringar jag gjorde var att jag:

  • Flyttade upp midjan lite, fraus har höga midjor och kjolen kommer förmodligen tynga ner midjan 1-2 cm.
  • Klippte ur urringningen så den blev helt rak och kantig, både fram och bak. Baktill klippte jag ur halslinningen väldigt mycket, på bilder kan man se att den är i princip lika djup som fram.
  • Flyttade ut axeln mot armledens kula. Vanligtvis är min toille ganska rak i axelremsan, och klänningarna vilar mot hela axlarna. Trossfraus har dock en vid halslinning, och klänningarna verkar ligga utanför själva leden i axeln, ovanpå den rundade delen av axeln/armen. Inte så värst praktiskt kanske, men det ska bli roligt att se hur klänningens form påverkar rörelsevidden och passformen! Mitt mål är att få till de där fint rundade axlarna med stark sluttning som man kan se från porträtt från tidsperioden. Ett ideal, javisst, men med rätt passform på din dräkt kan du återskapa kroppsideal utan att behöva ha “rätt form” från början. Vad som är rätt form skiljer sig ju också åt beroende på vilken tidsperiod du vill återskapa…

 

IMG_1361

Den gamla toillen ritades av på nytt tyg och klipptes ut, sedan klippte jag om halslinning fram och bak och tog bort en del av tyget som går upp mot axeln. Tygremsan som klipptes bort flyttade jag sedan till sidan med ärmhålet och tejpade fast där. Resultatet blev en sluttande axel med samma mängd tyg som förra toillen (första versionen ligger på golvet, den färdiga toillen är uppritad på lakansväven).

Den böjda linjen på toillen ritade jag ut för att förtydliga var bysten kommer ligga. När jag klipper ut den färdiga toillen, och sedan tyget till klänningen, klipper jag in ett par millimeter (som ett litet trekantigt jack ungefär) i linje med strecket i framstyckets sidsöm. När jag syr ihop sidorna av klänningen kommer jag att sy in ett par millimeter vid jacket, och det gör att tyget sträcks lite extra just där. Det bildar ett bättre stöd för bysten och förhindrar att klänningens tyg töjer sig under bysten så att byststödet tappas.

IMG_1360

För att prova toillen tråcklade jag ihop bitarna med vaxad lintråd och tråckelstygn (som förstygn men längre). Det kan du lika gärna göra på symaskin om du har någon, och du behöver inte fästa tråden på maskin. Tråcklar du för hand gör du bara en knut i ena änden av tråden, den andra änden kan du fästa när du tråcklat klart genom att göra en liten löpögla eller sy ett stygn tillbaka. Håller bra men gör det enkelt att dra bort tråden när du är klar.

När man sedan provat toillen och är nöjd med den klipps tråckelstygnen upp, och om toillen blivit skrynklig eller veckad brukar jag stryka den innan jag använder den. En klok åtgärd är också att märka toillen med vilket plagg/århundrande den är tänkt till, och när den gjordes. Tro mig, om tre år när du krafsar runt i medeltidskistan och hittar de här tygstyckena är det till stor hjälp…


1 Comment

Bokrecention och nya infallsvinklar på trossfraus.

Jag beställde den här boken och har ägnat några dagar åt att läsa igenom olika stycken och nogsamt titta på bilderna. Mycket intressant bok, speciellt för de av oss som älskar bildanalyser och bildens symbolbärande betydelser då författaren både var kunnig och underhållande, men efter att ha läst igenom boken är jag nog ändå lite besviken.

 

10681515_10152418401894296_1227946221_n

Min drömbild av boken innehöll fina bilder på landsknechtar och trossfraus med noggranna beskrivningar av bilderna och gärna vilka som syntes på dem. Delvis fick jag ju faktiskt också precis det, men det visade sig att mina drömmar om fina avbildningar på olika landsknechtar, som detaljerat tecknades i historiens gång i någon slags beundran, nog var lite mycket begärt. För det första var nog landsknechten illa sedd av majoriteten av befolkningen, och för det andra är många av de bilder, illustrationer och tryck vi tittar på idag politiska bilder som användes av reformationens olika förespråkare och motståndare som propaganda. Flera av bilderna och bildserierna verkar också ha varit rena beställningsjobb som användes för att förespråka Maximilians krigföring, Luthers reformation eller beklaga sig över ungdomens moraliska förfall osv. Dags för en uppfriskning av historielektionerna helt enkelt.

Historielärar-Mats, var är du? Jag behöver ännu en underhållande föreläsning i lättsmält format- gärna med gester och någon filmsnutt till! Inte? Ibland är det skittråkigt att vara vuxen.

Lika bra att lämna historiens gång och fundera mer över boken istället. Det intressanta är att alla de bilder vi lösryckt tittar på idag skapades i en kontext och med ett visst politiskt budskap, och genom att förstå bildernas kontext kan man lära sig mer om 1. vilka som syns på bilderna och 2. hur representativa de är för landsknechtar och trossfraus från ett dräktskapande perspektiv.

Det här träsnittet till exempel är tillverkat av Erhard Schön och kallas för “Ursula and the Cobbler” och kopplas ihop med berättelsen/versen där the Cobbler (skoreparatören/makaren) beklagar sig över den magra lönen från hederligt arbete, och tillsammans med skräddaren bestämmer sig för att prova på hyrsoldatens välbetalda leverne. Med honom följer lilla Ursula, som överger sitt arbete som spinnerska för att bli “a cobbler´s whore”.

b7e3e99abe07a8c60e9bc54c126fe287

Träsnittet föreställer alltså en landsknecht och hans kvinna, men vilken relation de har framgår inte vidare. De bär dräkter typiska för landsknechtar och trossfraus -i sann Disneyanda bär karaktären de kläder som behövs för att visa vad hen är. Samtidigt beskrivs text och bild ur ett ironiskt eller kritiskt perspektiv, att överge en utbildning och hederligt arbete var inte beundransvärt. Samtidigt är bilden, för oss moderna människor, förvillande lik de hjältebilder av landsknechtar som återkommer överallt, från samma tid.

7c61c8b768503367621a7ab3f81dbea5

Mycket hjältemodig Fahnrich med beundrare… Urs Graf 1516

De bilder på landsknechtar och trossfraus vi tittar på idag har alltså skapats för att ge uttryck för olika politiska idéer och propaganda, och idag kan det vara svårt att avgöra bildens ursprungliga budskap och idé. Av den anledningen blir en sådan här bok en viktig utgångspunkt för att bättre förstå den historiska samtiden, och framförallt de människor som levde då.

Tyvärr problematiserar inte författaren av boken kvinnans komplexa roll i historien, utan drar mer lättsmälta berättelser kring kvinnan som hora, underordnad mannen, och som mottagaren av uppfostran och våld. Det kapitel jag hade sett mest fram emot, som beskrev könens plats i samtiden, blev mest en mindre seriös genomgång av bildsymbolik där kvinnans roll ställdes på ända, eller vändes på, vilket var sammankopplat med löje, humor och tragik.

Vi är ändå rätt säkra på att kvinnan kunde ha olika roller i både samhället som landsknechtsarmén överlag, och om man tittar på Urs Grafs bilder verkar han ha en grejj för Dirne, vad vi idag skulle kalla prostituerad. Det är en söt liten kvinna med lockigt hår och sensuella attribut, som känns långt ifrån de mer robusta följeslagare som syns hos många andra tecknares bilder. Dirne, den prostituerade kvinnan, avbildas ofta med utsläppt hår, blottandes hud och med handen i en penningpung.

d6f4b07ebfc676906dc836a582742420

Det är alltså skillnad på hora och hora, och jag tolkar den kvinnliga följeslagaren till landsknechten som att hon kallades för hora av samtiden, av samma anledning som landsknechten bespottades och moraliserades. Hon övergav familj, giftermål och arbete för ett lösryckt leverne med en man som ansågs förkastlig av resten av samhället. (På god grund, vem skulle vilja bli mördad, bestulen eller våldtagen av en framhärjande armé liksom?) Samtidigt var hon ingen Dirne, som tog betalt för tjänster, utan någon slags fru (frau) eller följeslagerska. Hon avbildas ofta med mat och dryck, bärandes på en väska med ägodelar och/eller mynt, med blicken vänd mot mannen hon följer och handen utsträck mot hans. Fraun var alltså inte en hora (whore), lika lite som dagens normbrytande kvinnor kan betraktas som horor.

Nu blev det ett väldigt långt inlägg om kvinnans varande och hennes roll i armén, men efter att ha läst en hel bok som fokuserade på det patriarkala samhället kände jag att jag behövde reda ut alla mina tankar och insikter.

I boken finns trots allt flera riktigt bra och tydliga avbildningar av kvinnor ur olika samhällsskikt, men företrädesvis bönder och arbetande kvinnor, vilket kan tolkas som att träsnitten var de lägre klassernas sätt att kommunicera med bilder och ta del av konstuttryck. Likaså verkar de kvinnor som följde arméerna varit kvinnor som kunde finna en bättre lott i livet än de redan hade, och alltså hörde till de lägre samhällsskikten.

Om man ska använda den insikten i dräktskapandet är det alltså mer nära historien att skapa en dräkt som utgår från den arbetande kvinnans dräkt, och sedan lägga till trossfrauattribut, än att skapa en dräkt som utgår från alla de olika utsmyckningar och uttryck som kopplas samman med de kvinnor som följde armén. Nu svarar jag nog också på min egen fråga där jag funderade på om jag skulle välja en klänning från ett träsnitt och återskapa den så nära som möjligt, eller om jag skulle kombinera flera klänningar från olika träsnitt. Återigen är “less is more” trossfrauns grundidé, medan “more is much more” stämmer bättre in på landsknechten.

Men inte förtvivla nu, det finns fortfarande många fina avbildningar på galna hattar, roliga färgkombinationer och utsmyckningar på dräkterna. Men för att gestalta en trossfrau ska jag nog inte välja allting på samma gång…

 

För den som inte orkar läsa utan bara bläddrade till slutet kan jag sammanfatta med att:

  • Bildernas ursprungstanke var politisk och propagerade för olika ståndpunkter, vilket kan vara svårt att tolka idag.
  • Kvinnans roller i armén var komplexa och varierande, något som syns på klädseln och de symboliska attribut som återges i bilden.
  • Kvinnorna kom från de arbetande skikten av samhället och deras dräkt påminner alltså om dessa kvinnors, men med förändringar som gör det tydligt för betraktaren att det är en trossfrau eller liknande följeslagerska det handlar om.
  • Om du har tråkigt så blir livet alltid bättre med en huvudbonad och historiska antydningar till snusk i alla bilder du tittar på (nej, du missade inget i mitt inlägg- nu måste du läsa boken för att förstå).