Handcrafted History

Historical and modern handcraft mixed with adventures


Leave a comment

Historical reading tip- part 7

This is what I read right now; The first book of fashion. It is really two surviving dress diaries from the 16th century German, that has been put together and analyzed with comments and introduction to both the art and the time and period. It is a really well put together book, full of interesting reading.

If you are interested in recreating male clothing from this period, it is like a dictionary or bible full of clothing examples, with comments about what materials different garments were made of. It also have a recreated outfit at the end, with lots of information.

This is part 7 in my “reading tip/book tip series”, the earlier posts are in Swedish and you can find them here. Or just type in “dagens boktips” in my search field on the blog. Today’s post was rather short, because the sun is shining outside for the first time in forever, I’m heading out with the horse on an autumn forest ride, and then I’m of to visit some friends for the weekend. Hope you will have a wonderful weekend!


2 Comments

Träffa min vän Linnea!

Det här inlägget är en gästpost, skriven av min vän Linnea. Hon har återskapat trossfraus/kvinnor i landsknektsarmén från 1500talets Tyskland i nästan tio års tid. Hon berättar om sin dräktresa, saker hon lärt sig, och vackra dräkter hon sytt. Läs och inspireras! (fotografer är angivna där Linnea har haft namn på dem/tillhör mig.)

This is a guest post by my friend Linnea. Since she chosed to write in Swedish, I will publish it accordingly- but use google translate to read about her journey as a handcrafter and 16th century camp follower from the German areas. She presents her different outfits and things she has learned along the way!

Linnea:

Jag gick med i SCA, Styringheim på Gotland, 2008. Det var en kompis som sydde min första klänning, tidigt 1400-tal, i ett tjock mörkblått ylle med en ljusare blå underklänning i linne. Den ligger undanlagd i gömmorna sedan länge. Kanske använde jag den bara vid två eller tre event. Redan på mitt första event fick jag syn på en klänning som skulle sätta så djupa spår i mig att jag för tio år framöver inte skulle ha några andra stilar. Det var en klänning som tillhörde Jovi, som skulle komma att bli en av mina vänner, och hörde hemma i det tyska 1500-talet. 2009 gick jag med i landsknektsföreningen Proknekt och var under två år föreningens ordförande.

Efter den första egensydda dräkten har det blivit betydligt fler och i dagsläget har jag sytt 10 klänningar i samma stil. Det har varit min egen utveckling, en strävan efter att hela tiden förbättra kläderna, utan att för delen ha en önskan om att forska djupare. I början var klänningarna inspirerade av andra klänningar jag sett och med tiden har jag för varje klänning gjort en förbättring. Jag anser att alla måste lägga sig på en nivå som känns bekväm, vi har alla varit nya och måste få ha rätten att börja någonstans. Det här är min klädresa.

Första klänningen syddes i ett tungt mörkblått, nästan svart, ylletyg med orangea detaljer. Den är sydd på maskin och eftersom jag tröttnade på att sy i det alldeles för tjocka yllet, är slitsarna till viss del limmade. Kjolen består av två raka stycken, vidden blev 3 meter. Klänningen har synlig snörning, något jag förstått senare inte är historiskt riktigt. Men så stolt jag var första gången jag hade klänningen på mig! Om jag inte minns fel så var det på Knäckekriget 2009. Skjortan är sydd för hand med en smockad kant. Kanten fick inget stöd och viker därför ner sig på ett mindre smickrande sätt.

Andra klänningen syddes i ett något tunnare mörkgrönt ylle med mörkblå detaljer. Klänningen är helt handsydd. Ärmarna var löstagbara och med en kant som gick att vika upp. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Här hade jag gjort en ny underkjol i blekt linne. Den här klänningen var färdig 2010, och jag gjorde samtidigt en ny smockad skjorta.

När jag sydde klänning nummer tre valde jag ett tunnare ylle än för klänning nummer två. Det är fortfarande mörka färger som gäller, blå med röda detaljer. Klänningen består egentligen av kjol och jacka. Ärmarna är fastsydda och har en kant som går att vika upp. Slitsarna är alla sydda för hand, liksom klänningen i övrigt. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Den här gången hade jag lyckats få en bättre form på ringningen både på fram- och baksidan, mer fyrkantig i likhet med originalen. Den här klänningen var också färdig till 2010. Här är också första gången som jag har korrekta skor, så kallade oxmular, till kläderna istället för ett par vikingaskor. Delarna syddes ihop till en klänning 2017 för att sen säljas. (Fotograf Ulf Ekberg)

Klänning nummer fyra syddes i ett tunt kostymylle som jag fick billigt. På grund av att kostymyllet var så tunt blev det detaljer i ett brunt syntettyg för att matcha. Men den är helt handsydd. Ärmarna är avtagbara. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Klänningen saknar slitsar, något som jag alltid varit mycket sparsam med. Överlag tycker jag att många återskapade klänningar har för många slitsar om man jämför med originalen. Klänningen var klar till Peter und Paul festival i Bretten 2011.

Klänning nummer fem är sydd av ett petroleumblått ylletyg som jag hittade på en militärloppis i Tallin, och svarta detaljer. Ett helt suveränt tyg men kanske inte 100 % ylle. Det regnade under en eldshow på Medeltidsveckan för ett par år sen och regnet bara rann av istället för igenom. Den är handsydd och jag har dagen till ära sytt en ny hatt, i orange ylle. Ringningen är också fyrkantig i likhet med originalen, något jag inte alltid fått till. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Klänningen var klar till Medeltidsdagarna på Hägnan 2012. (Fotograf Kim F Rehnman)

Klänning nummer sex var en klänning i linne att fäktas i. Slitsarna är alla nedsydda för hand men i övrigt är klänningen sydd på maskin. Kjolen består av två raka stycken, vidden blev 3 meter. Den var klar till 20th Anniversary of Drachenwald på Ludwigstein Castle 2013.

Klänning nummer sju är sydd i Historiska rums ylleflanell, ett tyg som är tunt och svalt samtidigt som det ganska fort får en lite sliten patina. Den är handsydd, vilket inte var helt kul med tanke på att det är 12 meter handsömnad i varje rand i kjolen… Snörningen är gjord med korsettband, ett mycket bekvämt fusk. Ärmarna är löstagbara med slitsade överärmar. Kjolen består av två raka stycken, vidden är 3 meter. Jag lämnade här min trygghetszon med annars så mörka färger för en ljusare blå. Underkjolen är av oblekt linne. Klänningen var klar till medeltidsveckan på Gotland 2014 och såldes vidare 2017. (Fotograf Bella Ekström)

Till 2017 syddes en underklänning i Medeltidsmodes råväv. De skjortor jag haft under klänningarna har inte varit helt korrekta. Det ska, enligt mina vänner som lägger mer tid på forskning än vad jag gör, vara en underklänning mellan skjorta och överklänning. Det blir varmt och därför har jag den sällan, men här, vid matlagningen på Landsknecht Hurra i Tyskland, passade den ypperligt. Den är handsydd efter samma mönster som mina överklänningar men utan dekorationer. Snörningen är synlig med handsydda snörhål. (Fotograf Torbjörn Walberg)

Klänning nummer nio är sydd i brunt engelskt kläde från Historiska rum med krappröda detaljer. Kjolen är sydd i våder vilket ger 5 meter i nederkant. Inga slitsar här heller, bara dekorbanden. Den här klänningen sitter ihop med hyskor istället för snörning, väldigt bekvämt! Jag har gått från starka färger till en mer nedtonad färgskala, beige och krappröd, något jag föreställer mig är lämpligt för en mindre bemedlad kvinna i trossen. På bilden har jag också en jacka i rött ylletyg med oblekt linnefoder. Jag har också sytt små tossor i linne som skyddar strumporna i stil med tossorna som återfinns på träsnitten. Under överklänningen har jag underklänningen som syns tydligare på bilden ovan. Alltsammans blev klart till Landsknecht Hurra i Tyskland 2017.

Klänning nummer tio syddes också under 2017 och var klar till Medeltidsveckan på Gotland. Det här är den första klänning jag syr efter ett specifikt träsnitt. Den är sydd i ylleflanell från Historiska rum, i bärnsten och krapprött. Kjolen är sydd med våder vilket ger en vidd på över 5 meter. Den stängs med hyskor. Nedre delen av ärmarna är lösa i enlighet med träsnittet. Jag slyngade snörena med slynggaffel. Det var ett test från min sida, jag har hört att det kanske var vanligare med fingerflätade snören. På bilden har jag också en ny hatt, en ny huvudduk i ylle och nytt smockat förkläde. Strumporna är från Kapitelhusgården och väskan från Craft Hive. Banden på kjolen finns inte på träsnittet, jag tyckte det blev snyggare med band än utan. Klänningen ska egentligen också vara rosa med röda detaljer. Men trots att jag har gått från mörka till ljusa färger ligger rosa utanför min gräns… (Fotograf Erika Hernlund)

Blev du inspirerad? Under min sida “tutorials” kan du lära dig att göra en knekthatt, eller spana in högerspalten och klicka på Lansknecht & Trossfraus för att läsa mer om knekt och trossfraudräkter, hur du gör egna och var det finns inspiration. Jag har också länkat till föreningarna som Linnea pratar om, och till de inköpsställen hon använt sig av direkt i texten.

Spara

Spara

Spara

Spara


Leave a comment

Pin on sleeves- a quick tutorial

Here is how I make my pinned on sleeves for my 14th and 15th century outfits. Pin on sleeves are an easy and quick project, perfect for that spare bit of extra fancy fabric you may have stashed.

IMG_1374 (2)

The easiest way to make a pinned sleeve, is to base it on a regular S-sleeve, that is to say, a sleeve with the seam on the back of the body. Here is my sleeve pattern and my pinned on sleeves, do you notice that I make the upper part of the loose sleeve a bit flatter? Since I wont be sewing on the sleeve to a bodice, I can cut away some excess fabric to make the sleeve laying more smoothly on my arm. In this case, I also make it a bit more narrow than my regular sleeves, to achieve a tight fitted look. These sleeves also have a cuff so the main piece is shorter than a regular sleeve.

WP_20150921_14_21_37_Pro

If you don’t have a sleeve pattern that fits you, you can draft your sleeve on a piece of paper or scrap clothing first to make a toile. Measure your arm’s length, and then around your upper arm, your bent elbow, and last around your wrist. Add some cm or about 1 inch in movement space, add seam allowance, draft the sleeve, cut it out, and then try it on. Remember that silk fabric often is stiffer and less flexible than cotton or woolen fabrics.

I sew my sleeves with running stitches on the wrong side, and then fell the seams with whipstitch by hand, but you can of course use the sewing machine. The linings I usually fold twice and whipstitch, if I don’t line the sleeve or use a reinforcement piece.

WP_20150921_14_21_13_Pro

The sleeve should be quite tight fitted if watching paintings, and also long enough for your arm- be sure to try it on with a shift/dress under and bend your elbow.

At the wrist, you can just finish the sleeve of with a whip stitched hem, or add a cuff with one to three buttons (for 15th century style). The yellow sleeves have a cuff; they make it possible to have a tight fitted sleeve around my wrist, and if they get stained or worn I can cut of the cuffs and replace them with new fabric. It is also a good way to save some fabric, if you need sleeves longer than half the width of a fabric (or if you need to piece out your sleeves on scrap pieces of fabric).

mg_9992.jpg

 

To fasten the sleeves on your dress; use dress pins to pin them on. Very simple and practical! If you have small children though, you might want to fasten the sleeves in a different way so the small ones doesn’t touch it by mistake. A way to do this is to sew a small hook on the inside of the sleeve, right at the top where you should pin it to your arm, and then fasten the hook in an eye sewed onto the dress. If you have a small enough hook, and a sturdy woolen dress, you could just put the hook directly in the fabric. This may not be the most historic way (pinning seems to be the thing) but is a safer way for not accidentally stabbing yourself or someone small.

Also, if you have a very delicate patterned silk fabric, a sewed on hook will make the fabric last longer.

IMG_1375 (2) - kopia

Talking about delicate silk fabrics; it could be good to strengthen the sleeves by adding a lining, either line the whole sleeve with a thin linen fabric, or just add a strip on the inside at the upper hem. That may add to a more durable sleeve, get you a better lining and make it easier to sew. Do you notice that the sleeve on the picture above has a visible line around the upper arm? (The fabric doesn’t lay smoothly) this fabric would probably have been better of with a reinforcement strip on the inside of the hem, instead of folding down and whipstitch it. This was a quite stiff silk brocade fabric.

So, learn from my mistakes so you don’t have to make your own!

wp_20150921_11_23_49_pro.jpg

mg_9994.jpg

 

Spara


1 Comment

Making a better Apron dress

I though I would share my best tips and tricks for making good apron dresses, since I have made a whole bunch of them by now, and probably most of the mistakes to…

Nr 1. Use enough fabric. I know it’s tempting to save on the fabric, but trust me. To short and tight a dress will look like a modern dress.

Nr 2. Use a thin enough fabric. Save the sturdy, felted wool fabrics for a coat or a cape and chose a thin, rather loosely woven fabric. It should be comfortable and have a nice fall, try to drape it over a piece of furniture, like a table, and look how the folds drape.

Nr 3. Try it on while sewing with all your other layers of clothing, to make sure you will have enough room under the apron dress for a shift and a possible warmer dress if you think you will be needing that.

Nr 4. Dont make the straps to long. I think it looks very strange when women are wearing their dresses at the middle of their bust, or even under their nipple area. Please don’t.

Nr 5. If you don’t have tortoise brooches to fasten your dress with, don’t use modern buttons or fastenings in the meantime. The latest thing I have read about apron dresses is that 1. you don’t have to wear them for reenacting a viking woman and 2. they wear always worn with brooches, like the dress being an accessory to the jewelry and not the other way around. So skip the apron dress if you don’t own the brooches, or sew the straps directly to the dress itself.

Nr 6. Thin fabric could be lined with a strip of linen or you can use lining inside the whole dress to make it sturdier.

Nr 7. You could also sew on a piece of tablet woven band or a thin silk strip around the upper part of the dress, to make it durable, enhance the fitting and also, for decoration.

Nr 8. Decorating your dress doesn’t have to be expensive. Use thin strips of patterned silks, tablet woven bands, viking silver posaments, or just a braided cord. On the small figurines, it seems like there is decoration around the hem of the dress, and in grave finds there is remnants of silk and decorations around the upper part, partly inside the tortoise brooches. Save money and time and decorate only the upper part of the dress, or do the whole thing!

Nr 9. Use the same type of thread as the decoration you want to sew to your dress. Silk thread for silk fabrics, wool thread for woven bands, and a very thin and fine silk thread for posaments. This will give you a nice seam, that is as little visible as possible, and doesn’t damage the decorations.

Nr 10. To protect your dress from the everyday stains; use a belt to fasten up your dress while working, this will protect the hem from mud, open fire and stains. Also, an apron is a very good choise for protecting your clothes. Or remove the apron dress and work in your shift or woolen dress. It seems the apron dress was a status symbol and finer wear, so it is probable that women didn’t wear them while laboring.

 

Spara

Spara