HANDCRAFTED HISTORY

Category Archives: Old stuff/Från gamla bloggen


by 2 Comments

Tutorial; the Euradress

This blog post is made with the support of my Patreons

According to my notes, I made an update on this sewing project when moving it to the current blog address, in 2014. 2014? That is some time ago… With that said, I hope you have patience with this old version, and hopefully, it will help you make one of your own.

Materials and tools needed:

  • Fabric 150 cm width, 200-240 cm length
  • Measuring tape
  • Scissors
  • Chalk
  • Threads + needle
  • Long ruler or a stick

Measure:

The measuring and construction for the Euradress are quite a bit different than other viking and medieval garments, but it is a fun project. The first measures to take here are the base and lenght of the sleeve-piece, everything else will be based on these measures

Hold the measuring tape in the middle of your throat and measure along your arm to the thumbnail. This measure will give you a little bit of extra range of movement to avoid making too short a sleeve.

My measure is 74 cm (my regular sleeve pattern is 66 cm long.)

Measure the base (width) of your sleeve by holding your measuring tape one hand width below your collarbone, drape it over your shoulder towards your back, and take the measure from the back when you are parallel with the start by the front of your body (a friend might be useful here).

My measure is 40 cm, this might be a good measure for size small-medium, while larger sizes will probably have a longer measure (if doing this pattern with measures that differs greatly from mine, be sure to draw your own pattern pieces in a way that works for you. This might be quite different from my draft, but the principle would be the same).

Note: the base of the sleeve is also the upper measure of the front and back pieces. “15 cm” is where my wrist would be, it is not the whole circumference since I will have a long gore adding width for my arm to fit. As a reflection, I would probably have made this measure at least the circumference around my wrist (can’t remember why I did not) but I advise you to do that.

euraskiss

This is my draft of the pieces, on a folded fabric. The width is folded in halv (75 cm) and the dress pieces are drafted along the length of the fabric. Here you can see how much fabric you need after taking your measures: the length of the sleeve + the length of the dress from 1 hand below your collarbone to the bottom hem. Remember to add SA, I have not done that on this old draft.

How to make a draft of your own:

  • Fold your fabric in half
  • Make a line to mark out the middle on the fabric’s surface (red dots).
  • Draft the width of the sleeve around your wrist by the start of the line (highest up) 1/2 width on either side of the line.
  • Mark the length of the sleeve from the wrist to the base (green line)
  • Draft the base of the sleeve where the green line ends, 1/2 width on either side of the line. (purple line) make sure the line is at a 90degree angle to the green line.
  • Draw out the rest of the sleeve (blue area) by drawing lines from the edges of the purple line to where the wrist is (thin lines surrounding the blue area).
  • Draft the front and back body pieces (pink area), starting from the sleeve base edge, down to the corners of the fabric surface, basically continuing on the lines making the sleeves (pink lines). The measuring tape or a long ruler is a great help here.

That’s it! The blue is your sleeves, the pink your front and back piece and the yellow area being “leftover” is your side gores, you will have 1 whole and 2 halves. Cut the pieces out through the folded fabric, if it wants to move around you may pin the fabric layers together with pins along the lines.

euraskiss3

Sewing order:

  • One side gore is cut out in halves; sew this one into a whole gore. You may also make a false seam along the middle of the whole one, creating two identical side gores. “False seams” are seen in finds, made by sewing a very narrow seam in a whole piece, to create the look of a symmetrical garment.
  • Sew the base of the sleeves against each other, but only a short seam of 1-2 cm on each edge. This will make it easier to sew the rest of the dress. The opening left on either side of the sleeve bases is your neckline. Finish that later.
  • Sew the sleeves to the front piece, I find it easiest to start in the centre front and sew the sleeves out to the edge of the front piece on either side. Repeat with the back piece.
  • Add the side gores. I started by the hemline of the dress, sewing in the gores from the bottom and up to the wrists. I did this to be sure to get use of the whole width of the base of the gore since the gore might be a bit longer than the pieces it fastens against (I guess this was also the reason I made my wrist cf so small, I got additional width from the side gore before I cut off the abundance. Looking back on this method, starting by the wrist and sewing down you would get a better opportunity of shaping the bottom hem evenly, by trimming away the corners of the side gores). I would recommend pinning/basting the side gores in place first before sewing.
  • Try the dress on, and adjust the bottom hem and sleeves before folding down the hem and whipstitch it in place.
  • Adjust the neckline on your body by deciding how low you want the opening to be front and back. I closed mine in the back around 4 cm from the base and then hemmed the rest of the opening with whipstitching.
euraskiss2

Adjustments and fitting:

  • The side gores might be a bit too long; check before sewing and cut off the abundance after the wrist.
  • This garment might be a bit loose-fitting; adjust the seams between the gores and the front/back parts if needed.
  • Check out the bottom hem by putting the garment on and measure + adjust to make it look good.

eurakil

About the find:

The Eura finds are from Finland and dated to the Iron Age. It is a great find with lots of information about the Finnish clothes and how they were worn, and have been documented and recreated mainly in the Finnish historical clothing culture.

The Eura dress is a different outfit than the Swedish and Norwegian viking outfit, but the peplos/overdress is similar to other early finds on peplos and to the Gotlandic early viking outfit. The Euradress in the tutorial above, with its special construction method, do have similarities with other finds from Scandinavia, such as the medieval Uvdal find from Norway.

Sources/learn more?

“Ancient Finnish costume” by Pirkko-Liisa Lehtosalo-Hilander

Article on the Uvdal dress

“Prehistoric Eura” offers some insight into the region and photos of the recreated costume


by 5 Comments

Viking woman’s coat

This tutorial was made 4 years ago, in Swedish, but my dear blog reader Eva Bolinder took the time to translate it for you. Thank you Eva!

Fancy blue coat in thick woollen twill, with silk decorations and woollen tablet weave

The existence of an open coat for women during the viking age is not a sure thing. We don’t know enough about the viking woman outfit to say for sure that this was what it looked like, or that they even were a thing. Why are they so popular in the reenactment world? They are practical for the kind of reenactment we do! A coat is easily added or taken of as we move between cold outdoors to heated housing, and excellent to add to your viking summer outfit for those colder events, without having to make a completely new outfit.

Coat nr 2, super fun to make! Woollen twill that was woven in two layers, I remember. Decorated with wool tablet weave, silk and fur. Not very practical though…

With that said, here’s the tutorial- feel free to make one if you would like one! Also, as a bonus, you’ll get to see many different coats I’ve done during my years as a viking. Some more inspirational with freely designed decorations, some more historically believable.

(This description is shorter than for the Medieval Dress, since I skipped details and tricks that I describe there. So if you want a lot of extra tips, read that description too!)

I started with an inspirational sketch, very important. The sketch was four years older than the sewing project and not what I ended up with (I guess sometimes a project needs a really long thinking time, you know what I mean..?) On top of it are newly drawn pattern parts and a sketch of the coat when it is sewn together.

Sewing this coat is not so different from sewing a typical dress, with the difference that it is open in the front, of course. Since the coat is an over garment I also want a slightly looser fit, since I usually have two-three layers underneath.

When I took measurements for the coat I based them on the ones below, changed “klänningens längd” (dress length) to the length of the coat. I also added 2-4 cm around the armhole/sleeve insertion to get more movement, as well as the circumference around the upper body. 4-6 cm extra will give you room for more clothes underneath.

The coat also has wider front pieces than half of the total circumference, since I wanted to be able to overlap the front pieces when it’s cold and rainy. I seem to recall that I added 6-8 cm for each front piece after I had calculated the circumference the finished garment would have, divided it into two for back and front pieces. The front pieces are thus a fourth of the total circumference + about 6 cm.

¤ Coat length is measured from the highest point of the shoulder “klänningens längd”

¤ Gore length = coat length – from shoulder to natural waist “från axel…”

¤ Coat width = the widest point of the upper body + extra width for clothes underneath “överkroppens…”

¤ Armscye is measured loosely around the arm/shoulder joint “ärmhål”

¤ Sleeve length is measured from the shoulder, past a bent elbow, to the wrist “ärmlängd”

¤ Measure loosely around the wrist to be able to easily take the coat on and off

¤ Add 1.5 cm seam allowance on all sides

Draw the pieces and write down all measurements on a piece of paper. The base of the gore (C) depends a bit on your other measurements, but don’t be afraid to make wide gores. 60-80 cm is needed to be able to wear the coat over several layers of dresses, and have a nice drape. If you have a larger size; choose the larger measurement to avoid having a square-shaped garment with little body form. Generously made gores will give you a nicer drape and more shaping to the garment.

The sleeve (D) has a sleeve cap/shaped sleeve and the seam is underneath the arm. The sleeve cap is about 6-10 cm high, depending on your size and measurements. If you don’t have a sleeve pattern, make a mock-up sleeve in cheap fabric to try it out. My sleeve (size small-medium) is around 46 cm around the top, 60 cm long, and the curve of the sleeve cap is around 6 cm higher than the edges.

The little square gore (E) is called a sleeve gusset and is in the middle of the armhole under the arm. It is sewn to both the sleeve and the front (A) and back piece (B) and gives width and mobility. It is a way to save fabric as the sleeve can be cut more narrow, and then gain width in the armhole with the help of the gore. You can also sew the coat without a gusset, just make the sleeve a bit wider.

Sew the coat together in the following order:

1. Start by sewing the side gores to the front piece, cut up the back piece and attach the back gore, or sew the gore in a split-back piece. Press seams.

2. Sew the shoulder seams, press.

3. Sew the sleeve gussets to the sleeves along one side so they are attached, press.

4. Pin the sleeves to the front and back piece while they are on a flat surface (no sewn-in sleeve is needed here), sew them together and press.

5. Baste (or sew everything at once) the sleeves together into two sleeves, baste the gussets into the armhole and then baste the side seam (straight piece to side gore). Try it on, and if it feels good- sew it. If you are new to the square gusset underarm thing- it can be easier to insert that one first, basting it into place before you close the sleeve and the side seam.

6. Sew the coat together in the sleeves and sides, press.

7. Try the fit of the neck-hole and cutout in the front, fold the fabric first until you’re happy with form and fall, then cut away the excess fabric on the front pieces.

8. Hem edges, fell seams ( nowadays I usually fell the seams at the same time I sew them together if I hand sew the garment) and decorate your coat if you feel like it.

Simple and practical coat made in woollen twill

Tips:

All these coats are made based on the same pattern, with some variations. With or without sleeve gussets, with or without the back gore, and with different lengths, widths and hemlines. The fabric also matters a lot; a loosely woven twill will drape differently than a sturdy thick twill or tabby woven fabric. If you want a warm and practical coat; choose a heavy, fulled fabric that will protect you from rain.

The gores in the coat are wide, it gives a nice fall and makes it possible for me to wrap the coat around me even if I have several dresses underneath.

I cut the neck-hole/neckline in the front piece when the coat is sewn together, before hemming. This way I can put it on and draw out the opening as I want it.

Don’t make the coat all the way to the ground, it will just get wet and dirty.

I think this was my first viking coat, green woollen twill with fantastic wool embroideries made by my friend Kim, inspired by viking age decor elements

This was the finished coat that I made for the blog post. It has been sold since then, and I now own a similar blue coat made in warm wool twill, with rabbit fur in the neck and hand openings. I use it as my go-to cosy, warm coat on events, for keeping warm when I don’t want to get dressed properly, and on larps as a middle layer. So practical!

 


by Leave a comment

Kjorteln som alternativ till hängselklänningen

Från 5 december 2011

Nu är höstens stora sömnadsprojekt färdigt, en johannesörtsgul kjortel inspirerad från de bildfynd jag hittat från vikingatiden. Egentligen har jag mest tittat på mansplagg, men en liten del av en kvinnligt skuren dräkt fick också följa med som inspiration. Kjorteln når ned till halva vaden på mig (hellånga överplagg är dyrt och lite opraktiskt), och är löst skuren för att kunna bäras över ett par ylleklänningar, lite av ett vinterplagg alltså. Fyra lika stora kilar ökar vidden nedtill, och kilar under armarna ger bättre rörelsevidd och plats för byst. Axlarna är lätt sneddade nedåt för att få ett finare fall och armhålet är rakt utskuret, fast ett rundat armhål verkar inte ha varit fel det heller. Tänk att jag aldrig sparar bildmaterialet jag hittar, jag ångrar mig Alltid! (inte sparar jag mönster eller mått heller, vilket innebär att jag får börja om från början inför varje nytt plagg jag syr. Segt, men jag är ruggigt skarp på att konstruera medeltids och vikingakläder till mig själv nu iaf…)

brickbandskant

Jag tänker mig då att det här med en längre överkjortel skulle kunna vara något som man gick runt i, kanske över hängselklänningen men kanske och utan den? För visst finns det exempel på fynd där man inte hittat bucklor och hängselrester? Det här är då mitt bidrag till en sådan idé, dessutom kommer den vara sjukt snygg och mysig till mina pösbyxor när jag vill ha mansdräkt på mig.

Som dekoration har jag sytt på brickbandsvävda band i ull och en liten remsa siden i krämvitt. Att dekorera med brickband är ju ingen nyhet, men det här med sidenremsor verkar också ha varit en hit; jag hittade några bilder där en liten bit ulltyg syns, dekorerad med tunna remsor av sidentyg. Förmodligen var siden en dyr importvara, och ibland fick man nöja sig med lite mindre av det goda…

sidenkant

När jag syr mina plagg syr jag nästan alltid ihop dem på maskin, och i fallet med kjorteln har jag sedan fällt alla sömmar och fållat för hand. Sist sydde jag på alla dekorationer. Jag gillar att ha något lite större projekt på gång; det är roligt att konstruera, klippa ut och sy ihop, och sedan blir det lite kontemplativ tålamodsträning med att fälla alla sömmar. För till skillnad från min vän B tycker jag inte så mycket om att handsy att jag vill sy hela plagget för hand…

För att fira att jag blev klar med Stora Projektet sydde jag några tygpåsar med de sidenrester som fanns kvar, de hamnade längst ner i inlägget. Det är ju ändå sjukt kul med tillbehör som matchar dräkten! På tal om det skulle det ju vara sjukt snyggt med en krappröd/orange klänning till den här… (Uppdatering; typ som den på bilden nedan. Jag är så härligt förutsägbar/logisk i mitt skapande. Ibland)

 

IMG_1710

pasarna


by Leave a comment

Vikingadräkten (och lite släp)

Det här inlägget kommer från 14 april 2012 och handlar om två plagg från min vikingatida dräkt. Längst ner har jag lagt till kloka tankar om släp.

I vinter och nu under våren har jag haft en massa inspiration till att sy kläder, och i kombination med en stor tygbeställning och snygga brickvävda band blev resultatet ganska omfattande. Jag skrev tidigare att jag inte kunnat fotografera projekten, men nu har en kompis ställt upp som fotograf vilket resulterade i en mängd bilder av de nya plaggen till vikingadräkten, som nu blivit ganska så omfattande. Kanske till och med mer än vad jag behöver…

porträtt-4

Det här är den gula kjorteln som jag gjorde som ett trevligt (experimentellt) alternativ till kappa och/eller hängselklänning, eftersom fynd på sådana inte alltid finns.

vikingadräktvinter

Helt plötsligt råkade jag göra en hängselklänning av ett fantastiskt fint grönt tyg (jag älskar grönt!). Nej, det var faktiskt ett välplanerat projekt då jag ville prova en annan variant av uttryck på hängselklänningarna, då jag tycker det är alldeles för vanligt med klänningar som börjar mitt på bysten och sedan hänger lite slött. Mina tidigare är mer figurformade, men det leder till att de är svåra att komma i och ur. Den här gången blev det en lösare modell av Hedebykonstruktionen (som den presenteras och som jag tolkar den) med fyra kilar, lätt insvängd för att ge en bra passform, och urklippt i armhålorna för att den inte skulle hamna så långt ned.

Sett till gravfynd med lämningar av band och siden verkar utsmyckningarna sitta lite högre upp, mitt på bröstet, och det här är en tolkning på skärning av klänningarna utifrån det fyndmaterialet. Den är dekorerad med brickband i gult och blått, som jag använde för att lyfta fram nyansen i det gröna tyget; komplementfärger i kläder är väldigt effektivt! Både den här klänningen och min krappröda klänning är sydd med överdriven längd, som ett försök att återskapa det släp som kan anas hos några av guldgummorna.

I sommar blir det praktisk utvärdering för att se om de går att använda eller inte. Men jag kan nog redan nu kommentera att släpet, enligt min mening, utgörs av endast ett plagg och förmodligen ett av de yttre, kanske kappan eller hängselklänningen?

Uppdatering:

Släp är till för folk som inte går omkring och har roligt! (Eller som är bättre på att röra sig med släp än vad jag är.) Hängselklänningen kortades av med ca 1 dm för att vara lättare att röra sig i. Ett tips till dig som trots allt vill ha släp; tygets tyngd och fall, samt hur mycket vidd du låter nederkanten ha kommer påverka hur lättsamt plagget blir att röra sig i.

  • Om omkretsen blir för snäv kommer klänningen “hålla ner” sitt eget tyg och det blir svårare att gå. Om omkretsen är mycket (mer än tre meter) vid kan man å andra sidan också uppleva att det är svårt att röra sig, då tyget snor sig kring sig själv och benen. Mycket vidd gör att man måste anpassa sin gångstil lite och hålla upp tyget i klänningen, det blir å andra sidan mer dramatiskt.
  • Ett tjockt och tungt tyg är svårare att röra sig i då man har en tyngd över benen som ska “svepas undan” för att kunna gå.
  • Ett lätt tyg med mjukt fall är det som jag tycker är lättast att ha till ett plagg med släp, men se upp med tyger som är glest vävda då de samtidigt är skörare och lättare blir söndertrampade av sällskapliga kompisar.
  • Ett bra alternativ för att både få ett praktiskt plagg samtidigt som man behåller släpet är att förlänga plagget bakåt men behålla längden fotsid framtill. En klänning kan man alltså klippa upp framtill i en mjuk linje, en kappa kan förlängas i bakstyckena. Det finns inga bra fynd på någondera lösning, men guldgummor med släp kan eventuellt tolkas som att de har ett förlängt plagg eller en mantel som släpar efter dem.
  • Om du väljer att ha ett släp, sy på en remsa linnetyg eller annat tunt, tåligt tyg på insidan av fållen som en “slitremsa”. Det blir då denna remsa som släpas i marken och tar mesta nötningen, och den kan bytas ut när den blir nött. På så vis håller du tyget i plagget finare längre. bredden på remsan beror på längden på släpet, då tanken är att bara remsan ska släpas mot marken.

Lycka till när det blir dags för dig att prova på roliga släp eller andra historiska idéer!


by Leave a comment

Ett experiment bara för Lusten att Skapa

från 15 april 2012 + en uppdatering

Ibland undrar andra hur jag kan sy så mycket, eller vad jag tänkt göra med alla kläder. Svaret är så enkelt; jag syr för att det är roligt! Nu menar jag ju inte att det är överdrivet roligt att stryka eller sy raksömmar, men det är fantastiskt roligt att skapa! Mitt i en kreativ arbetsprocess blir de enskilda momenten, om inte roliga, så åtminstone trivsamma, för man befinner sig i ett flow där man använder sin kunskap och sin hantverksskicklighet till att skapa något från en visualisering till något som man kan betrakta och ta på. Det jag tycker bäst om är de där tillfällena där man överträffar sig själv, eller löser ett problem och får en sådan där aha-upplevelse. Såhär kunde det se ut, såhär kan man göra!

Just drivkraften att få lösa kluriga problem har fått mig att ge mig in på stora och ibland oöverblickbara projekt. Att sy en produkt där jag enkelt kan överblicka arbetets olika moment steg för steg innan jag börjat är i och för sig bekvämt, men ganska oinspirerande och inte särskilt roligt, om jag inte kan utmana mig själv med något svårt. Det här intresset för att experimentera och utforska i sömnad har fått mig att sy en del saker jag kanske inte riktigt behövde, men det känns som att det inte är en nackdel. Istället blir arbetet själva målet, och att få se resultatet blir mer tillfredställande än att använda produkten. Min nya kappa är ett sådant experiment.

Det började med att jag hade några meter ylletyg över som var härligt tjockt, dubbelvävt i grönt/rött och väldigt fint. Jag råkade bara köpa tyget (ja, det händer rätt ofta) utan att ha någon plan för det eller behov av ett nytt plagg, men till slut tänkte jag prova på att göra en ny vikingatida kappa. Kappor är roliga att sy, och jag ville göra en vacker, lite svepande modell som var estetiskt tilltalande. Mönstret är ett enkelt fyrpanelsmönster med kilar och genom att göra axlarna lätt sluttande, klippa ur armhålet och sy in sidor och svank fick jag en modell som var enkel, men tilltalande.

För att åstadkomma ett fint fall på tyget valde jag att kanta nederfållen med päls, dels för tyngd, men också för att förlänga uttrycket av kappan. Ett annat ”knep” för att få ett fint fall på en dräkt är att fälla sömmarna, eftersom de blir smidigare och lättare lägger sig efter kroppen. Om man inte orkar fälla för hand är ett alternativ att pressa plagget (stryka) efter att det blivit klart, det ger nästan samma effekt om än mer kortvarigt. Bandet är beställt för att passa ihop med det röda i kappan men ändå synas, eller jag kanske skulle säga att tyget är till för att förstärka och lyfta fram bandet. Jag beställde faktiskt bandet först för att kunna anpassa kappans vidd och längd efter den mängd band jag hade. Runt ärmsluten sydde jag på lite sidentyg, efter inspiration från flera fynd som visar att sidenremsor använts som dekoration. Däremot tror jag att pälskanten runt handlederna kommer sprättas bort, ärmen var inte tänkt att ha en pälskant från början vilket innebär att den blev lite för lång och veckar sig på ett sätt som det inte var tänkt, och pälsen kommer förmodligen besöka varenda matskål jag kommer i närheten av…

Praktiskt är ändå viktigt för mig om plaggen ska bli använda. Min plan med kappan är att ta med den till Gotland och medeltidsveckan i sommar, och sedan kanske sälja den för materialkostnad. Jag har ju redan en kappa med fina broderier på. Och så var det ju det där med att få prova något nytt, gärna ännu svårare…

 

porträtt1

Uppdatering: Nej, kappan blev inte såld. Istället umgås den nu med mina 2 (?!?) andra vikingatida kappor i garderoben och väntar på… Ja, att få komma ut på event en gång per år med lite tur. Jag måste verkligen skärpa mig, jag Behöver ju inte flera uppsättningar dräkter när jag bara hinner  använda några stycken per år. Jag ska definitivt göra mig av med några plagg. Eller i alla fall inte göra fler vikingatida plagg. Jag ska i alla fall inte göra fler kappor. Ja, det tror jag att jag kan lyckas med…

Och pälsen vid handlederna blev snabbt bortsprättad. Som jag misstänkte hittade jag päls i både frukostfatet, snackstallriken och grannens matskål. Ber om ursäkt för det.


by Leave a comment

Visby 2012

Från 10 december 2012

Vintern är här och vi turas om att skotta snö och mata pelletsbrännaren med pellets (ja, vi har flyttat till hus!) Sommaren känns väldigt långt borta, men jag tänkte lägga upp några bilder från Medeltidsveckan i Visby för att liksom minnas och peppa lite inför nästa år. Dessutom hade jag på mig några dräkter jag inte hunnit dokumentera, så det blir två i ett liksom…

visby3

En blåsig förmiddag var jag och H ute och vandrade i stan och tittade på utsikten. Visby blandar söta bostadshus med gamla byggnader så man blir alldeles varm inombords. För säkerhets skull hade jag också sjalen med mig, som värmde mot blåsten.

visby5

Vår del av lägret, bakom träden låg norra ringmuren och den utsikten vaknade man till varje morgon när man steg upp. =) Vi hade ett härligt litet hörn, tyvärr rasade grannarnas tält under stormen, men de klarade sig och några av tälten kom upp igen. Mitt och Hs tält skymtar fram bakom det gråvita- vi hade rödsvarta flaggor. Fina tältet, som trots att det slokade lite, stod sig bra mot stormvindar och var mysigt att bo i. Vi sydde det under våren och sommaren.

visby4

Den här dagen var jag lite trött, så håret hänger fritt och dräktnålarna som skulle hålla upp ärmarna tappades bort. Det här är min 1400-tals klänning, sydd i tunn svart ull med snörning fram, midjesöm och veckad kjol. insidan är fodrad med linne, och den är så sjukt bekväm och skön. När jag sydde den blev den så tajt att jag fick ligga ned när jag skulle snöra den och jag var lite fundersam på om jag gjort den för liten, men livet gick ut sig några centimeter och är riktigt bekvämt nu, på gränsen till för stort. Under har jag en vanlig linnesärk, och på huvudet en flätad hatt av gräs/halm. Skorna är inte så historiska som jag skulle vilja, men alla timmars promenerande på kullersten och asfalt gjorde att jag fick välja bekvämt framför snyggt. Kjolen brukar jag hasa upp i bältet (finns bildkällor på arbetande kvinnor som gör det) när jag har aktiviteter för mig, det är väldigt bekvämt.

visby1

Jag valde en ganska fyrkantig urringning, men det finns bilder på v-formade och mer runda också. Jag tänker att det är lite av en smaksak. Den tunna ullen gör att klänningen är rätt sval även när det är soligt ute, men man vill ha hatt (eller huvudduk) för att inte bli solstekt. Den här klänningen blev en av mina absoluta favoriter, så en framtida plan är att bygga på dräkten lite med fler lager.


by Leave a comment

Vinterspelen

Från 3 februari 2013

I helgen var jag och H på Vinterspelen, ett mysigt event som Gyllengranarna arrade. Det blev inte så mycket hantverkat, men jag köpte på mig 6 meter tyg och lite linnegarn till bra priser, och fick mycket inspiration. Dessutom fick vi träffa alla härliga vänner från städerna norröver, det kändes fantastiskt bra! Det får bli lite bilder idag från eventet (tagna av mig, H och Å), som inspiration inför kommande hantverk.

vinterspelen-1

vinterspelen-3

På dagen vågade man sig ut och fick prova vinterklädernas värmeförmåga =) men till lunch och under kvällen höll vi oss inne i en mysig lokal.

vinterspelen-4

vinterspelen-5

vinterspelen-2


by Leave a comment

(konsten) Att fälla sömmar

Från 4 mars 2013

 

Nu kommer lite tips om att fälla sömmar på medeltida plagg!

Att fälla en söm betyder ungefär att du, när du sytt ihop två tygstycken, pressar ned eller håller ned sömsmånen mot själva tygstyckena, och sedan syr fast dem liggande med en söm. Man kan göra detta på maskin, eller för hand- men när man syr historiska plagg använder man handsömnad för att göra sömmen osynlig.

Man kan fälla sömmar på olika sätt, jag tänkte bara beskriva de två enklaste. Det första sättet innebär att du pressar ned sömsmånen åt var sitt håll, och sedan syr fast dem med en kastsöm. Kastsömmen sys med fördel genom att bara sticka ned nålen delvis genom det stora tygstycket, så sömmen blir osynlig på plaggets rätsida. I tunt tyg och tuskaftsvävar är det svårt att sy sömmen helt osynlig och man kan ofta få små små gropar som syns på framsidan, vilket jag tycker är snyggt. Ditt historiska plagg ser mycket mer arbetat ut då!

Det andra sättet innebär att du pressar ner bägge sömsmånerna åt samma håll, så de ligger slätt mot tygstycket. De sys sedan ned med en kastsöm på samma sätt som med den första metoden. Skillnaden är att du bara behöver sy en kastsöm per söm som håller ihop tygstyckena. Är tyget lite tjockare eller grövre, som ylletyg eller stadigt linne, så brukar jag klippa ner sömsmånen som ligger längst ner mot tyget så den blir hälften så bred. Det ger en snyggare söm. Den här metoden ger också sömmar som är mer tåliga mot regn, vilket är en fördel i huvor, struthättor mm.

Är tyget tjockt eller kraftigt kan däremot en söm som bara är fälld åt ena hållet göra sömmen styv och klumpig, och där är det bättre att fälla sömmen åt var sitt håll.

Jag rekommenderar verkligen att pressa (stryka) sömmarna så som de ska ligga innan man handsyr dem. Strykjärnet är din vän! Det kommer vara enklare och gå snabbare att sy, du sparar på fingrarna då du inte behöver hålla i sömsmånerna på samma sätt, och resultatet blir snyggare.

Vilken tråd du väljer är däremot mer en smaksak. Jag använder gärna samma material i tråden som tyget är i, men tunn linnetråd eller silkestråd är alltid tacksamt att arbeta med. Vaxad linnetråd går nog fortast att sy med tycker jag, men ibland använder jag sysilke för att få en diskretare söm i samma färg som tyget.

Dessutom behöver man inte fälla alla sömmar i ett plagg! Tanken är ju inte att du ska förgås av tristess, utan att du ska ha trevligt när du utövar din hobby. Vill du inte fälla alla sömmar så satsa på dem som kommer ligga närmast kroppen, eftersom det är bekvämt med fällda sömmar. Sömmarna i ex kjolen kan du lämna pressade. Efterhand vill du kanske fälla fler när pysselsuget smyger sig på? Är du osäker på om ett tajt plagg blev nog formsytt kan du också lämna axel och sidsömmar ofällda- när du gått omkring i plagget ett par gånger och det töjt sig kan du sedan sy in det, och fälla sömmarna när du är nöjd med passformen.

IMG_9202


by Leave a comment

Medeltida bärsäck eller fässing

Från 7 april 2013

In English: https://handcraftedhistory.blog/2021/05/16/martebo-bag-in-linen-fabric/

Första gången jag såg en fässing (gammalt svenskt uttryck) eller Martebosäck (efter Martebo kyrka på Gotland) var på medeltidsveckan. Det är en enkel och praktisk bärsäck som jag blev sugen på att göra.

martebo_01

Tydligen förekommer säcken inte bara kring 1300tal, utan används även senare av knallare och andra resenärer som ville bära med sig en mängd prylar. I större varianter rymmer de extra kläder, filtar och mat, och kan också användas som packsäckar till djur. Jag valde att göra en smidig och mindre variant till medeltida event. Den rymmer lite extra kläder, kvällens festdrycker eller handlingen på mataffären.

På en annan bild från 1300ish (ja, man kanske skulle sparat den?) är öppningen i mitten på säcken, över axeln och gående längs med säcken. Det innebär att säcken kan ”stängas” genom att sno den ett par varv i mitten. Den här säcken var så snygg och enkel så jag tänkte att fler kanske kunde bli inspirerade att sy den, så jag skrev ihop en sömnadsinstruktion med mina mått:

Välj kanvaslinne, grov hampa eller ett annat kraftigare tyg om du vill ha en säck som tål mycket. Är planen att bära på en flaska vin, kamera och bullar duger såkallat samirlinne bra, ett stadigt linnetyg som finns på de flesta tygaffärer. Jag valde ett lite kraftigare linnetyg i kypertväv.

Min säck består av en tygbit som är 140 * 70 (så stor bit hade jag till övers), men justera gärna måtten om du vill ha en bredare väska som bärs lite högre upp på kroppen. Exempelvis som den på bilden; ca 120 * 80-90 cm. För att själv räkna ut måtten till en bärsäck kan du mäta från din axel (eller från packdjurets rygg) och ner dit du vill att den mesta vikten ska ligga (ex midja eller höft), multiplicera med två, och lägg på två cm för sömsmån. Bredden är en smaksak; fundera på vad du ska ha i och ta till med lite extra bredd. Tänk på att bredden halveras när du viker tyget på mitten.

Hantverka:

  1. Klipp ut en rektangel med måtten 140 cm och 70 cm. Tvätta gärna tyget innan så slipper du krympning, och kemikalierna tvättas ur tyget.
  2. Om du syr på maskin, sicksacka kanterna. Kanterna kan också sicksackas ihop precis efter raksömmen för extra hållbarhet.
  3. Vik rektangeln långsida mot långsida, nåla och märk ut öppningen. Den ska sitta mitt på långsidan, min är ca 35 cm stor.
  4. Sy ihop långsidan, förutom öppningen, med raksöm på maskin, eller med efterstygn för hand. Syr du för hand fäller du sömmen åt ena sidan som extra förstärkning.
  5. Nu har du en ”tub”. Lägg ut tuben så långsidans söm är mitt på tyget, pressa med strykjärn och nåla sedan ihop kortsidorna.
  6. Sy ihop kortsidorna på samma sätt som långsidorna.
  7. Nu har du en rektangulär lång säck med öppningen och sömmen mitt på rektangeln, när säcken ligger platt. Super! Fålla öppningen med lintråd och kastsöm för hand, och prova sedan underverket genom att packa i prylar, snurra mitten på säcken/påsen ett par varv så öppningen snos igen, och släng upp den på axeln. Vill man hellre ha en ”icapåse” kan en knut som knyts av tyget över öppningen korta av säcken till bekväm bära i handen-längd.

Lycka till!


by 8 Comments

1300tals klänningen (Cotehardie)

Från 13 maj 2013

1300cotte2

Det här är en röd ylleklänning med snörning fram, sent 1300tal.

Själva klänningen är konstruerad av fyra paneler utan kilar, och två ärmar som har söm mitt i armhålan. Det är alltså en väldigt enkel klänning, den saknar kilar och får istället passform och rörelsevidd av kyperttygets stretch (som trots ett fastsytt linnefoder finns kvar) samt mönsterkonstruktion och inpassning. Jag skulle nog säga att det är en ganska enkel klänning, möjligtvis till en enkel borgare eller liknande.

Ärmens sömnad kan du också läsa mer om under inlägget “Isydd ärm”. Klänningen har spiralsnörning fram vilket kan ses på många målningar från perioden, och kan antingen bäras lätt öppen upptill, eller helt snörd. Eftersom den har snörning istället för knappar passar den också bra som mellanklänning till andra överklänningar, vilket var lite av målet med klänningen.

1300cotte3

Bakifrån syns det tydligt att kilarna som ökar kjolens vidd saknas. Istället är panelerna breddade från midjan och ner, en riktig arbetsklänning!

En av de bästa sakerna med cotten (cotehardien) är att man får jag-är-ett-päron-och-smyggravid-siluetten, vilken är Helt Rätt för 1300talets tajta siluett! (Man måste dock säcka lite och liksom sjunka ihop på rätt sätt).

1300cotte