I helgen var vi iväg på Glötagillet med föreningen, lyssnade på föreläsningar, träffade trevligt folk och hantverkade lite. Ok, H satt mest i bastun faktiskt, men jag jobbade vidare på väskan till min Trossfrau.

Jag höll också i en kortare föreläsning om dräktskapande ur tre olika perspektiv, roligt att få prova den igen på publik. Nu ska den omarbetas en till gång och förhoppningsvis bli ännu bättre och tydligare. Minna var nämligen snäll och spelade in den åt mig, och inget är så nyttigt som att lyssna på sig själv om man vill bli en bättre föreläsare.

Fint väder var det också, och några föreningsmedlemmar förevigades på bild. Här lagas lite äkta medeltida mat, eller var det drycken som värmdes upp först tro?

S hade grävt upp och sytt klart sin fina blå klänning, och tillsammans med gott om huvudlin blev det fantastiskt fint! Rätt mängd och typ av huvudbonader spelar verkligen stor roll för att dräkten ska kännas komplett. Själv fick jag skämmas utan huvudbonad, lite räddad blev jag ju av flätor och band i håret, men mest berodde min okläddhet på att jag inte iddes och hann leta upp slöjorna och stryka dem. Och på att det var varmt inomhus, ja, helt klart var det värmens fel…

Patrik från Hantverket dök upp med lite smide och broderier. Och kaffe, en mycket viktig medeltida (?) komponent under alla event!

Jag och J passade på att ta några bilder, jag gillade den här eftersom den är något roligt mellanting mellan fisken och heligheten… Var är den heliga fisken, som var så här stoor? Kolla in den snygga huvudbonaden som hon har- tur att vi kommer ha syträff med huvudbonadstema framöver i föreningen för jag tror att jag behöver några till…

Jag passade på att använda min vinterklänning, den är vävd i dubbel kypert och riktigt varm. Passar bra på kyliga höstevent och under vintern, men blir nästan plågsamt varm under sommarhalvåret. Sent 1300tal med metallknappar fram och mycket vidd i kjolen. Den är sydd av fyra våder och med isydda korta ärmar med ärmsömmen i armhålan. Eftersom tyget hade en så fantastiskt stretch så provade jag att lämna den ofodrad i livet, och endast förstärka knäppningen med en linneremsa. Tanken var att jag skulle kunna sy klänningen riktigt tajt, men ändå få god rörlighet i överdelen. Det stämde ju i och för sig, men givetvis töjde den under det första eventet ut sig så mycket att den gick från att vara snor-tajt till att jag kunde få ned en tvärhand i urringningen. Varken snyggt eller bekvämt… Så jag sydde in den i sidsömmarna och nu verkar den hålla formen bättre.

Knepet med att få en fin siluett och bra stöd för bysten är den där sista lilla insömnaden precis under bysten, syns lite på den nedre bilden där tyget under bysten är spänt och ligger plant mot bröstkorgen. Till klänningen har jag mina ljungrosa lösärmar och min knäppta hätta baserad på londonfyndet och herjolfneshättorna. Den har en kil över varje axel och små tygknappar fram. En liten hätta (fruhätta) är så himla perfekt när det drar kallt ute eller inne! Jag nålar fast min fram och bak om det är blåsigt så kall luft inte ska kunna hitta in.

Mer vidd bak får man genom att ställa ut bitarna mer, eller lägga in en extra kil. Ju tyngre och tjockare tyg du har desto färre men djupare blir vecken i klänningen. Snyggt och lite dramatiskt  fall, men tyngre att bära på. En av fysikens lagar (sömnadslagar?) säger att ju tyngre tyg du har i kjoldelen, desto mer kommer tyget att töja sig. Enklast märker man det här genom att fållen helt plötsligt verkar vara någon cm längre, eller att midjan på plagget verkar ha flyttats en aning nedåt. För att motverka det när man använder sig av tjocka och tunga tyger kan man gärna sy plagget med midjan 1-2 cm ovanför där den egentliga midjan ska vara. Klänningen hänger sedan till sig på kroppen och passar perfekt.

Vanligtvis förvarar jag mina klänningar hängandes i garderoben på galgar, men tyngre klänningar (som den här) förvarar jag hopvikta i en låda. De blir lite skrynkliga men man slipper råka ut för att de töjer ut sig medan de hänger och får en konstig form (för att inte tala om axelmärken från galgen). Påsen har jag sytt av tygrester och provbiten från det egenvävda tyget, och även om väven är vikingatida är den rätt snygg tillsammans med den blå klänningen.