HANDCRAFTED HISTORY

Category Archives: Vikings


by Leave a comment

Vikingamarknaden i Saltvik

Förra veckan drog jag och några kompisar till Åland för att vara med på vikingamarknaden där. Stämningen var på topp och med lite uppvärmningsfestande hos mig och H kvällen innan kände vi att det blev typ så roligt som det bara kunde bli.

IMG_2336

IMG_2373

Vi tillbringade dagarna med hantverkshäng och mys i vårat härliga läger, lite solande, strosande på marknaden och häng med nya trevliga människor. Hann med att äta mögelost och melon, dricka lite vin och sjunga massor av sånger.

IMG_2338 IMG_2346

IMG_2368 IMG_2370

Mörk bevisade att hon kunde laga god mat ute i vildmarken (?) och röstades fram som kommande medeltidskock på nästa event tillsammans med herr Mörk som sidekick.

IMG_2393

Sista kvällen var det regn och storm utomhus men vi firade det med en liten tältfest tillsammans med nya vänner.

IMG_2399 IMG_2373Ett litet bakslag kom under natten mot söndagen då vi väcktes kring halv 2 av att tältet rasade ihop i stormen, och jag fick en blöt tältduk i ansiktet som start på dagen (natten?) men vi fixade det också och kom oss hem, blöta men nöjda med äventyrandet.

IMG_2384

Till skillnad från Visby hände allt spännande på ett litet område, men med en härlig blandning av människor, marknad och små programpunkter. Vi träffade en mängd nya trevliga människor, och delade eld med grannarna som bodde så nära att vi/de bara kunde ramla ur tältet på morgonen och räcka fram muggen för att få den fylld med kaffe. Kaffe över öppen eld, medeltidsinspirerad mat till middag och rökt fisk direkt på plats… vad mer finns att önska?

Nu torkar, tvättar och sorterar jag igenom packningen och imorgon ska jag börja med de sista förberedelserna inför Visby och alla härliga kurser där! Kom fram och säg hej till mig om ni ser mig på plats =)


by Leave a comment

Kurs i Brickbandsvävning

Ja, på Ohägnan (Umas medeltidsdagar) höll jag en liten kurs i brickbandsvävning för nybörjare, och den lockade till sig ett litet gäng glada nybörjarvävare. Just brickbandsvävningen är en av de kurser jag är mest nöjd över, efter att ha kört den ett antal gånger blir jag bättre och bättre på att förklara, och det är alltid så fantastiskt roligt att se när deltagarna knäcker koden för vävning och bara kör på!

Den här kursens största utmaning var ljuset; vi satt inomhus pga regn och det blev lite mörkt. Men vi lyckades hitta rätt färger och trassla ut Ks garn-trassel-problem (ett tips, skaka inte brickorna om du känner att du har oflyt) och alla fick väva snygga band =)

Trots det dåliga ljuset hann jag fota litegrann, vi började med att gå igenom teknik och rita egna mönster till de tänkta banden. Sedan fick deltagarna egna brickor att märka ut, och fortsatte med att välja garner och varpa upp trådar. Att trä brickorna utan att det blir alltför mycket trassel är klurigt, men med lite tålamod kunde alla sätta sig och väva efter en stund! Vi hann också prova på lite olika mönstervariationer, lite problemlösning och hur man nystade upp saker som inte gått som man tänkt sig…

IMG_2230 IMG_2231 IMG_2233


by 2 Comments

Sy en linnesärk vettja!

Vet du inte vad du ska sy? Dåligt med inspiration? Eller är du glad nybörjare och vet inte riktigt var du ska börja?

Underkläder i linne behövs alltid, och det är inte fel att ha flera heller, så man kan byta på lite längre event när man blir blöt och svettig. Jag har haft en period när jag sytt några nya särkar till mina olika dräkter, för att få underplagg som stämmer överens i halslinning och passform med överplaggen.

Om du har en tajt överklänning behöver inte linnesärken vara tajt, men du ska inte heller ha mycket tyg över som korvar sig i armar eller över kroppen. Om du planerar att sy en hel dräkt kan du vänta med att klippa ur och fålla halsen tills du vet hur överklänningen kommer se ut. Att börja med linnesärken/tunikan/skjortan är billigt, bra att öva på och lagom svårt då den inte behöver sitta perfekt.

Såhär syr jag ihop mina särkar. (Jag klipper ut alla delar, sicksackar runt dem, och sedan syr jag ihop särken på maskin. Sista av allt fållar jag kanterna för hand, och fäller sömmar om jag känner för det.)

1. Klipp ut alla delar från ett förtvättat linnetyg. Två ärmar, två små fyrkantiga bitar att ha under ärmarna, kilar i sidorna och eventuellt fram och bak om du vill ha, samt ett bakstycke och ett framstycke.

0022. Sy fast kilarna i framstycket och de fyrkantiga ärmkilarna i ärmarna. Pressa sömmarna efter varje punkt så blir det enklast.

0033. Sy ihop axelsömmarna med varandra och nåla sedan fast ärmarna på kroppen. Sy fast dem runt ärmhålet.

0044. Lägg särken med avigsidan utåt, nåla ihop och sy från ärmens öppning (vid handleden) ner till kilens slut i särkens nederkant. Kring ärmkilen kan du behöva stanna och justera hur tyget ligger i maskinen, eller fästa och börja om med ett annat grepp.

0055. Fålla alla kanter för hand, fäll sömmarna om du känner för att prova och sedan stryker du särken en sista gång. Klart!


by 2 Comments

Tutorial/beskrivning på Sköldehamnshätta

Jag har fått lite förfrågningar kring hur man själv kan räkna ut mönster och storlek på struthättor och liknande, så nu har jag ritat upp min formel för hur man tar mått till en sköldehamnshätta, samt hur man gör när man syr ihop den.

Sköldehamnshättan (Skjoldehamn) hittades i en myr i Norge och är väldigt tidig för att vara medeltid och dateras till mitten av 1000-talet, och många använder den som en vikingatida hätta just därför, då det som bekant är stor brist på fynd från vikingatiden. Det har också diskuterats huruvida hättan skulle ha ett samiskt ursprung, men något som är viktigt att tänka på är att Norden på den här tiden inte var uppdelat i nationsgränser såsom vi känner dem idag, och att man definierade folk och områden på helt andra sätt än vi gör.

Det finns gott om fyndmaterial (bland annat på Västerbottens museum och Murbergets museum) av fynd som är både tydligt vikingatida och samiska i sitt formspråk, och som även återfinns på andra ställen i Norden under samma tid (mycket tyder på att smycken massproducerades och att handeln täckte stora områden.) Det är alltså troligt att både klädesdräkt och formspråk influerades från flera håll i den lokala människans dräkt och tillhörigheter. Så oavsett om arkeologer slutligen kommer fram till att hättan är typiskt samisk, lokal eller allmängiltig för större geografiska områden under 1000-talet kan du alltså våga dig på att återskapa den till din dräkt.

Hättor är ju så enormt bra på att hålla värmen och skydda mot nederbörd, så de flesta moderna vikingamänniskor inser att de vill ha en som skydd mot väder och vind. Jag känner likadant och har med mig en varm yllehätta när jag ska ut i dåligt väder, eller när det är kallt. Man får dock tänka sig att den kanske inte alls förekom under vikingatiden, utan är en bra och praktisk kompromiss när man fryser.

Originalet har ett par smarta konstruktioner i form av en formad söm längst upp på huvan samt ett par snören som, om de knyts i nacken, drar åt huvan och förhindrar att blåst letar sig in. De flesta hoppar över de här detaljerna då de känns annorlunda (och helt ärligt inte superestetiska) och gör istället en helt rak och lös hätta. Var inte rädd för att prova att återskapa originalet i sin helhet, speciellt inte om du är ute efter ett praktiskt ovädersplagg.

skaldhood

För att vara säker på att hättan får den passform du vill ha kan det vara bra att göra en toille (ett provplagg), speciellt om du har en begränsad mängd tyg som du är rädd om. Toiller kan göras i tunt bomullstyg eller annat tyg som du har över, och tanken är att man ska se så storlek och passform är bra.

 

Sömnadsbeskrivning och mått

Sköldehamnshättan sys med en lång rektangel och två kvadrater (framstycket är inte bevarat i sin helhet så det finns tolkningsutrymme om du istället vill prova att göra framstycket rundat, för att göra ett plagg som är mer likt medeltida hättor. Jag tycker att den kantiga formen som hättan får av kvadraterna är lite extra snygg, men här finns bägge varianterna.) Klipp två kvadrater eller en kvadrat och en rundad del, rektangeln kan du lägga med A-sidan mot vikt kant.

A är hättans djup, mät från ansiktet till huvudet slutar. Jag brukar ha 32-34 cm.

B är hättans längd från huvud och ner över axeln, min brukar vara ca 60 cm men den kan göras längre.

C är ansiktsöppningen, mät runt hela ansiktet (under hakan) lite löst för att få en öppning. Prova dra måttbandet “på och av” huvudet så du vet om öppningen blir nog stor för att vara bekväm. Dela måttet du får i 2, resultatet blir C.

D är B-C, alltså hättans längd minus öppningen, ca 25-30 cm på min hätta. D är också sidorna på de kvadratiska kilarna.

lindas_3

Den långa rektangeln kan du klippa ut i ett stycke, eller i två bitar som sys ihop mitt på huvudet. Sy sedan fast kilen; D mot D.

Om du syr på maskin så nålar du fast bitarna räta mot räta och syr raksöm, syr du för hand kan du antingen sy efterstygn på avigsidan, eller sy ihop bitarna från rätsidan med exempelvis kaststygn eller pricksöm.

 lindas

Den andra kilen sys fast på andra sidan rektangeln, och sedan viker du hela hättan dubbel, kilarna viks diagonalt mitt över. Sy ihop resten av hättan på samma sätt som du valde att sy fast kilen på. Kom ihåg att lämna ansiktsöppningen. Bilden visar var du syr ihop hättan.

lindas_2

När du sytt ihop hela hättan kan du kanta den med päls eller en tygremsa, eller bara fålla kanterna (görs enklast med kaststygn). Kom ihåg att pressa och fälla sömmarna på insidan och att stryka hela hättan när du är färdig. Du kan också brodera hättan för lite personlig känsla eller fodra den för att få den varmare.

Lycka till!

höstbudet 2011

Min första hätta med broderier och tunt yllefoder.


by 5 Comments

Vikingatida smycken och nya idéer

Nu har mina fina pärlspridare och mittenstycket i brons flyttat vidare till en kompis, och jag har införskaffat ett par nya bucklor. Lite större, lite galnare och lite mer shiny, från Historiska fynd.

IMG_1444

Pärlraderna klipptes av och delades upp i högar, no more pärlor som inte är handgjorda. Även halsbandet med de gröna handpärlorna fick återgå till pärlskrinet och bidra till nya raderna. Ett mycket litet steg närmare historien…

IMG_1448

IMG_1447

Sedan trädde jag om mina pärlor till två rader med endast handgjorda pärlor, de flesta gjorda av mig men några favoriter fick bli kvar från andra hantverkare. Det är något meditativt och rogivande med att trä pärlor på tråd i mönster, jag förstår varför människor gjort det i alla tider. När jag tänker på saken har jag nog trätt om mina rader varje vinter sedan jag började med vikingatid, både för att det är roligt men också för att använda nytillskott.

Nu har jag en massa pärlor över, så de ska väl också få hitta nya ägare så småningom. Någon som behöver en massa vikingapärlor till ett förnuftigt pris?

Nu är planen att träna på att göra lite större pärlor med fina ränder och prickar på som kan läggas in i raderna, och kanske ha två olika uppsättningar. En för fest och en för vardagsanvändning, till exempel. Mitt gamla bling med fem rader var roligt att ha på sig, men samtidigt tungt och lite otympligt, så en lättare variant kan nog kännas skönt.

IMG_1446

Kanske försöka hitta fynd och återskapa pärlor som ligger nära i tid och område med spännbucklorna? Burr på Historiska fynd skickade mig ett rätt galet alternativ där bucklorna visas med en massa pärlor av slipade halvädelstenar. Så nu måste jag antingen leta vidare efter glaspärlor i olika databaser, eller lära mig slipa sten… Undrar vilket som skulle ta längst tid?

 

IMG_1477

De två nya raderna tillsammans med varma vinterkläder.


by Leave a comment

Kjorteln som alternativ till hängselklänningen

Från 5 december 2011

Nu är höstens stora sömnadsprojekt färdigt, en johannesörtsgul kjortel inspirerad från de bildfynd jag hittat från vikingatiden. Egentligen har jag mest tittat på mansplagg, men en liten del av en kvinnligt skuren dräkt fick också följa med som inspiration. Kjorteln når ned till halva vaden på mig (hellånga överplagg är dyrt och lite opraktiskt), och är löst skuren för att kunna bäras över ett par ylleklänningar, lite av ett vinterplagg alltså. Fyra lika stora kilar ökar vidden nedtill, och kilar under armarna ger bättre rörelsevidd och plats för byst. Axlarna är lätt sneddade nedåt för att få ett finare fall och armhålet är rakt utskuret, fast ett rundat armhål verkar inte ha varit fel det heller. Tänk att jag aldrig sparar bildmaterialet jag hittar, jag ångrar mig Alltid! (inte sparar jag mönster eller mått heller, vilket innebär att jag får börja om från början inför varje nytt plagg jag syr. Segt, men jag är ruggigt skarp på att konstruera medeltids och vikingakläder till mig själv nu iaf…)

brickbandskant

Jag tänker mig då att det här med en längre överkjortel skulle kunna vara något som man gick runt i, kanske över hängselklänningen men kanske och utan den? För visst finns det exempel på fynd där man inte hittat bucklor och hängselrester? Det här är då mitt bidrag till en sådan idé, dessutom kommer den vara sjukt snygg och mysig till mina pösbyxor när jag vill ha mansdräkt på mig.

Som dekoration har jag sytt på brickbandsvävda band i ull och en liten remsa siden i krämvitt. Att dekorera med brickband är ju ingen nyhet, men det här med sidenremsor verkar också ha varit en hit; jag hittade några bilder där en liten bit ulltyg syns, dekorerad med tunna remsor av sidentyg. Förmodligen var siden en dyr importvara, och ibland fick man nöja sig med lite mindre av det goda…

sidenkant

När jag syr mina plagg syr jag nästan alltid ihop dem på maskin, och i fallet med kjorteln har jag sedan fällt alla sömmar och fållat för hand. Sist sydde jag på alla dekorationer. Jag gillar att ha något lite större projekt på gång; det är roligt att konstruera, klippa ut och sy ihop, och sedan blir det lite kontemplativ tålamodsträning med att fälla alla sömmar. För till skillnad från min vän B tycker jag inte så mycket om att handsy att jag vill sy hela plagget för hand…

För att fira att jag blev klar med Stora Projektet sydde jag några tygpåsar med de sidenrester som fanns kvar, de hamnade längst ner i inlägget. Det är ju ändå sjukt kul med tillbehör som matchar dräkten! På tal om det skulle det ju vara sjukt snyggt med en krappröd/orange klänning till den här… (Uppdatering; typ som den på bilden nedan. Jag är så härligt förutsägbar/logisk i mitt skapande. Ibland)

 

IMG_1710

pasarna


by Leave a comment

Tips för att hålla sig medeltidsvarm under vintern

Nu är det snart vintersäsong igen men det är ju ingen anledning till att stanna hemma och mysa med te, smådjur, kakor, soffa… Ja, alltså det är ju ingen ide att Bara mysa- ut i kylan med ditt medeltida kitt och upptäck nya fördelar med medeltida kläder!

Just vintern tycker jag om eftersom man får chansen att vara medeltidssnygg i alla sina dräktlager, men också för att det är så spännande att testa dräkten i kallt klimat och se vad som händer då. För dig som är frusen, eller bara lite tveksam i allmänhet till kylan kommer här bra tips för vinterkylan. (Fler tips finns också att läsa här.)

  • Lager på lagerprincipen. Varje klädlager skapar ett isolerande lager luft som hjälper dig att hålla värmen.
  • Lösa kläder värmer mer än supertajta. Ja, det ska inte blåsa genom tunikaärmarna, men en liten luftspalt hjälper mycket.
  • Välj rätt material; siden och ylle värmer även om de blir fuktiga medan linne och bomull kommer upplevas som kallt. Strunta i linnesärken och välj istället ett underställ i ull eller fleece, eller bär dina ylleklänningar/tunikor mot kroppen om du trivs med det. Päls är fantastiskt för att hålla värmen, en kant runt halslinningen eller hättan gör att kall luft inte kryper in. Skinn är inte ett dugg varmt, men isolerar mot väta och vind och kan bäras ytterst om du har sådana kläder.
  • Förhindra att huden kommer i kontakt med vädret, täck alltså alla delar av kroppen med minst ett lager ylle. Du tappar mycket värme genom huvud, axlar och bröstkorg så en yllehätta kan användas för att justera kroppstemperatur; knäpp upp om du blir varm, knäpp igen om du blir kall.
  • Isolera nedåt. Väta eller kyla från marken som tränger upp genom skorna gör att du blir kall och stel om fötterna. Bär yllestrumpor (två par om det ryms + extra ombyte är bra), och har du medeltida skor kan patinor (träsandaler) vara bra att införskaffa. Själv väljer jag moderna skor vid de flesta event för att kunna hålla mig ordentligt varm. Om du ska stå still längre stunder hjälper det mycket att stå på något isolerande; halm, granris, liggunderlag, lite päls.
  • Vind kyler. Om det är blåsigt eller regnigt väder kan ett extra lager längst ut vara bra; en mantel, sjal, rock, en yllefilt som håller borta väta och vind.
  • Moderiktig och varm: nu är rätta tillfället för kvinnan att bunkra upp med haklin, huvuddukar och allehanda huvudbonader då de värmer (ja, även de i linne) och isolerar från kylan. Bär gärna flera lager.

Förutom att klä sig rätt är det minst lika viktigt att ta hand om sig; undvik att svettas genom att tex klä av dig om du ska anstränga dig och arbeta. Drick mycket vätska och ät regelbundet så kroppen får fylla på energinivåerna och tänk på att ex alkohol och nikotin påverkar kroppens blodkärl och värmeförmåga. Om du står/sitter stilla längre perioder är korta promenader, upphopp eller andra rörelser bra då du får igång kroppen.

Har du redan börjat packa och undrar vad du ska ta med dig? Här kommer min superpacklista för vintereventet där jag är ute och det är en bunt minusgrader:

  • Ylleunderställ (svinkallt) eller tunn ylleklänning underst.
  • Ett par tunna yllestrumpor och ett par nålbundna sockor, grövre skinnskor.
  • Mellanklänning i ull.
  • Överklänning/en till lösare ylleklänning.
  • Kappa, mantel eller liknande som yttersta lager. Har du inget sådant så ta med en tjock filt.
  • Hätta, gärna snäv eller knäppt. Huvudduk i linne (eller ull om du varit förutseende).
  • Vantar i ylletyg, fårskinn eller nålbundna med fårskinnsfoder.
  • En bunt dräktnålar och ett spänne för att kunna nåla ner hätta och stänga manteln ordentligt. Vid blåsigt väder slipper jag kall luft som kryper in vid glipor.

Om du sedan konstaterar att du är Alldeles För Varm kan du alltid ta av dig en klänning, lägga bort kappan eller öppna hättan lite.

Lycka till med att hålla värmen!

DSC_0034


by Leave a comment

När du trodde att du var klar…

På min gamla blogg skrev jag om efterarbetet av plagg, div de där sista “finishing touches” man lägger ner på plagget när själva sömnaden är klart. Det kan ofta vara rätt motigt att fortsätta arbeta på ett plagg när man känner sig färdig, men å andra sidan är det ofta de där sista momenten som ger dig ett riktigt bra resultat. Jag har sett flera fantastiskt snygga klänningar, handsydda och välsittande, som fortfarande har konstiga veck kvar efter hur tyget låg vikt på väg hem från affären… så onödigt!

Här är mina bästa tips på hur man ger sitt plagg “det där lilla extra” när det är färdigsytt:

  • Pressa (stryk med lite tryck) alla sömmar så att de ligger plant och snyggt. Förbättrar tygfall, passform och plaggets utseende enormt. Syr jag delar som ska vara formade på ett visst sätt, till exempel en hatt eller axeln på en kappa, brukar jag försöka pressa de bitarna i den form de ska vara, alltså rundade.
  • Fäll sömmar med hjälp av kaststygn, så mycket du orkar och har lust med. Håller nere sömmarna (se ovan) och ger plagget ett mer arbetat uttryck. Fäller man bägge sömmarna åt ena hållet förbättrar man även sömmens hållbarhet och täthet.
  • Stryk hela plagget när du är klar för att få bort veck och skrynklor sedan du arbetat med det.
  • Skaka ur eller rolla av lösa trådar och småskräp.
  • Har du använt riktig eller fuskpäls får du bort alla lösa strån genom att dammsuga av plagget och pälsdetaljerna.
  • Har du använt skinn kan du gärna fetta in det några varv, ett välskött skinn är ett vackert skinn!

Sist men viktigast; kom ihåg att berömma dig själv för att du varit tålmodig och gjort klart din nya skapelse! =)


by Leave a comment

Vikingadräkten (och lite släp)

Det här inlägget kommer från 14 april 2012 och handlar om två plagg från min vikingatida dräkt. Längst ner har jag lagt till kloka tankar om släp.

I vinter och nu under våren har jag haft en massa inspiration till att sy kläder, och i kombination med en stor tygbeställning och snygga brickvävda band blev resultatet ganska omfattande. Jag skrev tidigare att jag inte kunnat fotografera projekten, men nu har en kompis ställt upp som fotograf vilket resulterade i en mängd bilder av de nya plaggen till vikingadräkten, som nu blivit ganska så omfattande. Kanske till och med mer än vad jag behöver…

porträtt-4

Det här är den gula kjorteln som jag gjorde som ett trevligt (experimentellt) alternativ till kappa och/eller hängselklänning, eftersom fynd på sådana inte alltid finns.

vikingadräktvinter

Helt plötsligt råkade jag göra en hängselklänning av ett fantastiskt fint grönt tyg (jag älskar grönt!). Nej, det var faktiskt ett välplanerat projekt då jag ville prova en annan variant av uttryck på hängselklänningarna, då jag tycker det är alldeles för vanligt med klänningar som börjar mitt på bysten och sedan hänger lite slött. Mina tidigare är mer figurformade, men det leder till att de är svåra att komma i och ur. Den här gången blev det en lösare modell av Hedebykonstruktionen (som den presenteras och som jag tolkar den) med fyra kilar, lätt insvängd för att ge en bra passform, och urklippt i armhålorna för att den inte skulle hamna så långt ned.

Sett till gravfynd med lämningar av band och siden verkar utsmyckningarna sitta lite högre upp, mitt på bröstet, och det här är en tolkning på skärning av klänningarna utifrån det fyndmaterialet. Den är dekorerad med brickband i gult och blått, som jag använde för att lyfta fram nyansen i det gröna tyget; komplementfärger i kläder är väldigt effektivt! Både den här klänningen och min krappröda klänning är sydd med överdriven längd, som ett försök att återskapa det släp som kan anas hos några av guldgummorna.

I sommar blir det praktisk utvärdering för att se om de går att använda eller inte. Men jag kan nog redan nu kommentera att släpet, enligt min mening, utgörs av endast ett plagg och förmodligen ett av de yttre, kanske kappan eller hängselklänningen?

Uppdatering:

Släp är till för folk som inte går omkring och har roligt! (Eller som är bättre på att röra sig med släp än vad jag är.) Hängselklänningen kortades av med ca 1 dm för att vara lättare att röra sig i. Ett tips till dig som trots allt vill ha släp; tygets tyngd och fall, samt hur mycket vidd du låter nederkanten ha kommer påverka hur lättsamt plagget blir att röra sig i.

  • Om omkretsen blir för snäv kommer klänningen “hålla ner” sitt eget tyg och det blir svårare att gå. Om omkretsen är mycket (mer än tre meter) vid kan man å andra sidan också uppleva att det är svårt att röra sig, då tyget snor sig kring sig själv och benen. Mycket vidd gör att man måste anpassa sin gångstil lite och hålla upp tyget i klänningen, det blir å andra sidan mer dramatiskt.
  • Ett tjockt och tungt tyg är svårare att röra sig i då man har en tyngd över benen som ska “svepas undan” för att kunna gå.
  • Ett lätt tyg med mjukt fall är det som jag tycker är lättast att ha till ett plagg med släp, men se upp med tyger som är glest vävda då de samtidigt är skörare och lättare blir söndertrampade av sällskapliga kompisar.
  • Ett bra alternativ för att både få ett praktiskt plagg samtidigt som man behåller släpet är att förlänga plagget bakåt men behålla längden fotsid framtill. En klänning kan man alltså klippa upp framtill i en mjuk linje, en kappa kan förlängas i bakstyckena. Det finns inga bra fynd på någondera lösning, men guldgummor med släp kan eventuellt tolkas som att de har ett förlängt plagg eller en mantel som släpar efter dem.
  • Om du väljer att ha ett släp, sy på en remsa linnetyg eller annat tunt, tåligt tyg på insidan av fållen som en “slitremsa”. Det blir då denna remsa som släpas i marken och tar mesta nötningen, och den kan bytas ut när den blir nött. På så vis håller du tyget i plagget finare längre. bredden på remsan beror på längden på släpet, då tanken är att bara remsan ska släpas mot marken.

Lycka till när det blir dags för dig att prova på roliga släp eller andra historiska idéer!


by Leave a comment

Snyggare ju äldre man blir/ hantverksmässig utveckling

När jag var 15 ungefär kom jag på att jag ville åka på lajv för första gången, och sydde mina första medeltida-ish kläder. Några år senare arrangerade jag själv en del lajv tillsammans med kompisar, och sydde givetvis kläder både till mig själv och vänner som behövde.

Jag kan väl inte ärligt säga att jag var så bra på att sy då, men för att vara självlärd och grön så fick jag ändå ihop en hel del kläder. På den tiden kostade yllet 90 spänn/metern på Ohlssons tyger eller Sumpan och högpunkten var att få åka till Stockholm typ en gång/vartannat år och shoppa lite tyg och en liten bit band som man sparat ihop till.

Vikingatid höll jag också på med, bland annat arrangerade vi vikingalajv och då behövde man ju vikingatida kläder. Det här var alltså över 10 år sedan och när jag rensade datorn i morse hittade jag faktiskt en bild från den här tiden, på mig själv iförd någon slags (?) vikingainspirerad dräkt som jag själv hade snott ihop.

Godens Hustru

Tjusig linnesärk hade jag (hellång förstås) och över det någon slags hängselklänning som var öppen i sidorna och stängdes med någon slags spänne på axeln, kommer jag ihåg. Huvudduk hade jag också, för att det hade ju riktiga kvinnor. Hur jag undgick att frysa rumpan av mig vet jag inte riktig, kanske var man inte så känslig då?

Såhär ca 10 år senare (och rätt mycket visare) är det ju roligt att kunna jämföra bilder för att se om man lärt sig nått…

071

Om man får tro utvecklingen så är ju prognosen för de kommande 10 åren mycket goda. Jag kommer ju vara dösnygg lagom till jag fyller 40!

Dräkten består av: vadlång linnesärk, mellanklänning i diamantkypertvävd ull, hängselklänning efter Hedebyfyndet i ull med brickband, dubbla huvuddukar, spännbucklor med pärlor och smycken efter vikingatida fynd.