På Hägnan i år ställde jag ut min vikingatida kvinnodräkt som jag arbetat på lite av och till under flera års tid. Här kommer texten/beskrivningen som publicerades med dräkten, tänkt som inspiration för alla er som också är sugna på vikingadräkt!
Såhär såg dräkten ut på utställningen, fotad av Angelika:
Vikingatida kvinnodräkt
Linda Öhman
Juli 2014
Mitt bidrag till Nordmark: XXX
Ett projekt som sträckt sig över åtminstone 5 år, som innehållit minst 30 produkter
men som gett mig tusen nya erfarenheter och kunskaper. Genom att dela med mig av min resa hoppas jag att Drömmen ska fortsätta, nu och i framtiden.
Om vikingatiden
Vikingatiden är framförallt en Skandinavisk epok som räknas till sen järnålder/tidig medeltid i Europeisk historieräkning, och avgränsas mellan slutet av 700 och början av 1100-talet (793 och 1066 om man ser till historiska händelser.) Vikingatiden som fenomen är en efterkonstruktion när man delat in historien i olika epoker, baserat på historiska händelser (såsom vikingatåget mot Lindisfarne som finns dokumenterat i skrift) och arkeologiskt material, t.ex. formspråk i konst och utsmyckningar som går i en viss stil. Skandinavien samt England och Irland är de som främst använder begreppet ”vikingatid”, förmodligen eftersom dessa områden berördes av vikingatåg och det vikingatida samhället. Epoken innehåller mycket intressant att läsa om då stora samhällsförändringar, tillväxt och maktförflyttningar ägde rum, och mot slutet av vikingatiden kom kristendomen för att så småningom ersätta asatron. Flera orter som grävts ut, såsom Birka, var viktiga kulturella center för handel och makt, och det finns roliga fynd på krokodilskinn, buddhastatyer, siden och romerska föremål som tyder på att både varor och människor reste långa vägar under perioden.
Om projektet
Innan jag började med mitt dräktprojekt hade jag mest gjort enkla plagg, och nu ville jag lägga ner efterforskningar och energi på att göra en dräkt som var historiskt anknuten. Min intention var att få tid till att göra medvetna val, och ta reda på vad som fanns att veta om vikingatida dräkt. Inte mycket, visade det sig.
Vikingatiden har, ur ett återskapande perspektiv, både för- och nackdelar eftersom det finns så lite information bevarad. Mycket av det jag och andra gör är gissningar som baseras på små bilder och enkla stenristningar, eller några cm tyg som hittas bakom ett metallspänne i en grav. Då och då görs en ny utgrävning där man hittar ännu en liten pusselbit, som används för att komma lite närmare historien. Det ger återskaparen mycket frihet att tolka som man vill och tror, men också stor osäkerhet.
När du tittar på min vikingatida kvinnodräkt ska du alltså göra det utifrån tankesättet ”det skulle ha kunnat se ut såhär, men vi vet inte säkert”.
Om dräkten
När jag har arbetat med min dräkt har jag utgått från tre olika perspektiv; historik, praktik och estetik. I första hand har jag tittat på arkeologiska fynd och det andra skrivit kring vikingatiden. Sedan har jag gjort ett första försök att återskapa klädesplagg, provat dessa och funderat på om det är troligt och praktiskt genomförbart att använda dem. Som sista perspektiv finns estetiken; både min moderna konstruerade smak, och det som finns att använda från vikingatida konstuttryck och design. Inte sällan krockar dessa, då vi har en helt annat syn på vad som är vackert än vad man hade för 1000 år sedan.
Jag har alltså utgått både från historiska fynd, tagit egna konstnärliga friheter och utvecklat dräkten med tanken att den ska vara praktisk att bära.
Mycket av fynden från vikingatiden kommer från högreståndsgravar, alltså gravplatser för framstående och rika personer. Inspirerad av alla fynd valde jag att skapa en dräkt som tillhör en rikare, gift kvinna i det övre samhällsskicket. Dräktens datering är ca 900-1000 e.Kr.
Dräkten består av flera lager klädesplagg, och många tillbehör. Tillbehören såsom smycken, pärlor, nyckel och liknande är avbildade med historiska fynd som utgångspunkter eftersom sådana funnits, medan andra delar är en konstruktion utifrån fria tolkningar av samtida tekniker, fyndfragment och formspråk.
Jag har inte gjort alla delar till dräkten själv, utan mitt bidrag i hantverkets långa kedja består i att ha valt tyger och tillbehör, konstruerat mönster, sytt och sammanställt dräkten i sin helhet. De delar jag har köpt/bytt/fått från andra är:
När jag skapat de olika plaggen har jag börjat med att titta på arkeologiska fynd, stenristningar, bonader, figurer och andra konstnärliga uttryck och föremål från vikingatiden. För att komplettera min kunskap har jag också studerat områden, både tidsmässiga och geografiska, som ligger nära vikingatiden. Exempelvis särken ser nästan likadan ut genom flera århundraden av historien, så även om ingen vikingatida särk finns bevarad har jag gjort en som liknar särkar som återfinns i medeltiden, och andra plagg från vikingatiden. Det har också blivit fler plagg än vad som behövs till en dräkt, då jag färdigställt ett plagg och sedan utvärderat det – och sedan använt kunskapen för att utveckla dräkten. Plagg som inte varit nog praktiska har blivit ersatta, och några som inte dateras som vikingatida har ersatts.
De olika delarna
Särk
Särken var vikingatidens underkläder och skyddar de finare kläderna från svett. Min särk är ihopsydd på symaskin, och sedan har sömmarna fällts och kanterna fållats för hand med tunn vaxad lintråd. Det tunna tuskaftsvävda linnet är mjukt och behagligt men rätt känsligt i jämförelse med stadigare linnetyger.
Moselundskjorteln, Danmark, 1100-tal.
Mellanklänning/kjortel
Mellanklänningen är sydd av en indigofärgad diamantkypert, ett tunnare ylletyg med fint fall. Plagget är hopsytt på maskin, och därefter fälld och fållad för hand med sysilke. Modellen är baserad på Eurafyndet och de kjortlar som hittats kring vikingatiden i Skandinavien, och får nog ses som ett experiment än en trolig rekonstruktion. Modellen är dock tygeffektiv då det bara går åt två meter, och kräver inga breda tygbitar, vilket stämmer överens med de vävstolar man hittat vilka oftast tyder på att man vävde tyger på max 1 meters bredd.
Bild 1.
Bild 2.
Bild 1. Andra mellanklänningen i tunn kypertvävd ljust krappröd ull, överlång för att bilda släp samt dekorerad med brickvävda ullband. Kilen börjar under armen som Moselundskjorteln, även kilar fram och bak. Den klänning som konstruktionsmässigt är mest trolig som mellanklänning.
Bild 2. Första försöket att rekonstruera Euraklänningen, sydd i linne. Mycket vidd över kroppen ledde till att klänningen blev något knölig att ha under en hängselkjol.
Hängselkjol/klänning
Hängselkjolen är baserad på fyndet från Hedeby där en del av en söm finns bevarad, vilket jag har tolkat som att hängselklänningen består av minst fyra våder tyg, som är smala upptill för att sedan breddas för att bilda fall och rörlighet i kjolen. 4 tygbitar räckte för att kunna forma hängselkjolen efter kroppen, och kjolen gjordes också något högre än tidigare rekonstruktioner för att spännbucklorna och pärlorna skulle få en bättre placering på kroppen. Plagget är sytt av ett tuskaftsvävt grönt ylletyg, och försedd med brickband längs upp och nedtill i kanten. Det finns flera gravfynd med rester av dekorationer vid spännbucklorna, vilket kan tolkas som att hängselklänningen var dekorerad upptill med siden eller band. De små kvinnofigurer som hittats kan tolkas som att kjolen var dekorerad med band eller broderier i nederkant, alternativt att plaggen var olika långa, så att de undre plaggen syntes under de övre. Jag har valt att göra min hängselkjol hellång, dels för att det är praktiskt (vid varmt väder behövs inte mellanklänningen) och dels för att bilder på kvinnor tyder på hellånga dräkter. Två smala tygband håller uppe kjolen, och spänns fast med hjälp av spännbucklorna som då är nödvändiga för att dräkten ska kunna bäras.
Ytterkappa
Kappan är baserad på dels fyndfragment på kaftaner och kappor från områden runt Skandinavien, dels på kvinnofigurer som antyder att kvinnan bar ett långt plagg som kunde ha varit en kappa, rock eller mantel. Mönsterkonstruktionen på kappan är enkel och baserad på samma uppbyggnad som kjortlar från perioden, med raka stycken och kilar. Plagget är sytt av en yllekypert som är valkad och därför står emot regn och vind, den djupa blå färgen och dekorationerna visar att ägaren är en rik och betydelsefull person. Plagget är sytt på maskin, och sedan fälld och fållad för hand med sysilke, och linnetråd efter att silket tog slut. Sidendekorationer på plagg (remsor på en ärm) har hittats på en kaftan och fragment av siden har hittats i Skandinaviska gravar. Brickbandet och sidenremsorna är sedan placerade på de ställen som oftast är dekorerade på kvinnliga figurer.
Sjal
Sjalen är en handvävd gåsögonkypert i gult och krapprött ullgarn, handfållad med samma garn och vävd på liggande (modern) vävstol. Sjalen tog ca 40 timmars arbete från början till slut och vävdes av mig på en vävkurs. Kvinnofigurer på bonader och metallfigurer ses ofta bära ett plagg i avvikande textur över rygg, axlar och armar, vilket jag tolkar som en rektangulär eller vikt kvadratisk sjal med någon form av mönster. I efterhand kunde sjalen varit större, eller vävts i två stycken som sedan syddes ihop för att få en större mängd tyg. Fallet på sjalen och möjligtvis mönstret påminner dock om några kvinnofigurer.
Spännbucklor
Spännbucklor massproducerades förmodligen i speciella verkstäder för att sedan skickas över stora handelsområden. Mina finns som fynd på Länsmuseet i Härnösand och är daterade mellan 700-900 e.Kr, men finns också på flera andra ställen såsom Oppland i Norge.
Pärlrader
Glaspärlorna till den här dräkten har jag tillverkat genom att smälta glas över en gasollåga, linda upp det mjuka glaset på stålpinnar och sedan forma det med hjälp av värme och enkla järnverktyg. Dekorationerna är gjorda genom att avvikande glas droppats på pärlorna i omgångar. De mindre pärlorna tar ca 1-2 min att göra, de större upp till 10 min. Pärlorna efterhärdar och svalnar sedan långsamt i en speciell glasugn, och tas sedan loss från stängerna och skuras rena. Tekniken är mycket gammal men redskapen för att göra det moderna. Att lära mig göra egna glaspärlor har varit en av de allra roligaste (och svåraste) momenten med dräktskapandet, och något som jag också är mest stolt över att ha klarat av. Alla pärlorna är baserade på fynd från Skandinavien, men många pärlor importerades troligen från andra områden. Få av pärlorna är dock identiska med fynd, de varierar något i storlek, färg och antal prickar, vilket mest beror på att jag behöver öva mer…
Metallspännen och smycken
Hänget i halsbandet kommer från Pitneys kyrkogård (England) och tillhör Urnestilen (1000-tal). Spännet som liknar en påfågel kommer från Graesli hoard (Norge) tillhör Ringerikestilen och dateras till ca 1085. Trefliksspännet är baserat på ett fynd från Herastad.
Nålbundna sockor
Sockorna är nålbundna med ett löst spunnet ullgarn och används i skor när det är kyligt. Det finns bevarade fynd på nålbindningstekniken från medeltid och troligtvis även vikingatid.
Tofflor/skor
Tofflorna är våttovade av fårull och sedan broderade med ett ullgarn för extra stadga och dekoration. Tovningen som teknik återfinns i fynd, men det är inte säkert att man tovade innerskor/tofflor eller dylikt. Jag använder mina när det är småkyligt och i tältet där de är enkla och bekväma. Utomhus använder jag skinnskor.
Huvudduk
Man vet inte riktigt vad och huruvida kvinnor använde huvudbonader eller huvuddukar, men det finns fynd på tygfragment, brickband och hättor i gravar placerade i huvudhöjd, och kvinnofigurer kan antingen tolkas ha långt hår, eller långa huvuddukar. Eftersom det är praktiskt och bekvämt med huvudduk valde jag att sy en i dimantkypertvävt linne, och för att få den att passa ihop med dräkten och bärarens sociala ställning sydde jag på ett brickband av lingarn. En huvudbonad är en viktig del av dräkten tycker jag, och huvuddukar i olika slag syns genom historien kring vikingatiden.
Hätta
En annan möjlig tolkning är att kvinnor/yngre flickor bar en hätta, som den här från sent 900-tal (York) sydd i siden med linneband. Min variant är sydd i ylle med ett fint linne som foder, då en större mängd siden förmodligen var både dyrt och exklusivt.
Kniv
Kniven är en så kallad kvinnokniv som är handsmidd och används till småhantverk och mat.
Påsar
Innan jag vävde sjalen gjorde jag en provväv där jag experimenterade med färg och vävmönster. Provbiten blev lite ojämn innan jag justerat varpspänningen, men jag fick ut lite tyg som syddes till små påsar. Påsarna är sydda både på symaskin och för hand med vaxad lintråd, och fodrade med linne. Handgjorda träpärlor och små glaspärlor agerar stoppar på snörena som är gjorda i tvinnat ullgarn. Påsen som visas här har även inlägg av sidenremsor. Perfekt för den vikingatida kvinnans ägodelar (eller mobiltelefonen?)
Nyckel
Nyckeln är skulpterad i bivax, och sedan gjuten med tenn (förmodligen användes inte tenn i originalet) i en gipsform, efter ett fynd som finns att beskåda på historiska museet. Kniven och nyckeln hänger på kedjor från spännbucklorna då placeringen i gravar tyder på att de suttit fast vid dessa. Även andra redskap kunde hängas från bucklorna, något som tyder på att kvinnor inte bar bälte.
originalet på Historiska museet
Bälten
Det finns inga fynd på bälten av läder och metall i kvinnogravar, vilket jag tolkar som att bältena var gjorda av band eller inte alls förekom. Jag har valt att ha bälte på min dräkt eftersom mitt moderna jag behöver bära med sig fler tillbehör än den vikingatida kvinnan behövde. Som ett experiment har jag även gjort ett bälte i läder med beslag efter vikingatida fynd, vilket jag använder då jag behöver bära med mig mobil och pengar. Ett annat alternativ kan vara att bära med sig sakerna i en korg. Bandet är brickbandsvävt av växtfärgad ull och köptes in 2014 på en marknad. Under arbetet med dräkten har jag lärt mig brickväva, och vävt några band till dräkten, men aldrig riktigt fastnat för tekniken.
Vävning av bandet till den första hängselkjolen.
Nerslag från arbetets gång
Under årens gång har jag hunnit göra flera försök på tillbehör och plagg som inte finns med i den nuvarande dräkten, här kommer några bilder från resans gång:
Sommaren 2011
Mitt första försök till hängselkjol (4 paneler och extra kil bak) med brickband av växtfärgade garner, grön mellanklänning i ull, linnesärk, huvudduk i linne, spännbucklor, pärlspridare och pärlor som var moderna men inspirerade av vikingatida fynd. Sjalen är samma som finns med i dräkten idag.
Sommaren 2011 (Hägnan)
Min andra hängselkjol syddes i 12 våder för att ge mer passform och mycket vidd i kjolen och förseddes med ett brickband upptill. Den faller vackert, och det finns fyndfragment på rutiga tyger, men mönsterkonstruktionen har ingen motsvarighet i de vikingatida fynd som hittats. Bältet består av en skinnrem som jag skurit till, och sedan nitat på en remände och en sölja som var inspirerade av ett vikingatida fynd från England.
Hösten 2011 (Höstbudet)
Min första kappa fick en lite för lös passform, men ett fantastiskt broderi som min vän Kim gjorde, inspirerat efter vikingatida formspråk, Mammenfynden och kvinnofigurer med dekorationer på plaggen. Hättan är en rekonstruktion av Sköldehamnshättan som är daterad efter vikingatidens slut. Det är dock en praktisk hätta som skyddar mot vädret, så jag provade att sy ett par varianter. Den här är fodrad med rutig ull och broderad med knutar och flätmönster. Jag använder fortfarande en annan Sköldehamnshätta när det är kallt ute, men de kan inte sägas vara helt vikingatida, eller ens tillhörande kvinnors dräkter.
Vintern 2011 (Norrskensfesten)
Hängselkjolen har en snäv och bekväm passform, den gröna mellanklänningen började bli sliten i ärmsluten och fick sidenkanter som förstärkning. Andra varianten av pärlrader, blandade pärlor från historiska förlagor och sådana som är historiskt inspirerade.
Vårvintern 2012
Min andra kvinnokappa sydde jag i ett dubbelvävt tyg som var grönt på insidan och rött på utsidan, vilket gjorde att kappan såg fodrad ut när sömmarna fälldes på insidan. Kappan hade relativt smala kilar och precis nog med vidd för att kunna dras ihop fram, vilket ledde till att den glipade över kjolarna och inte stod emot regn när det var oväder. Siden i ärmsluten, samt brickband och pälskantning som dekoration.
Sommaren 2012 (Hägnan)
Huvudduken innan bandet syddes på, samt 6 pärlrader av glas som gjorts för att likna bergskristall, smycken i brons och en blandning av handgjorda pärlor baserade på historiska förlagor och pärlor gjorda med moderna tekniker men efter historiska förlagor. Även små bronshängen har trätts på mellan pärlorna, efter historiska fynd där liknande smycken blandats med pärlor i gravar eller hittats lösa. Kappärmarnas pälskant sprättades lös då dessa gärna doppades i div mat.
Vintern 2013 (Vinterspelen)
Dräkten håller värmen även i snö och vinterkyla, med hjälp av dubbla par strumpor (ett par sydda och ett par nålbundna) och nålbundna vantar som jag gjort.
Sommaren 2014
Huvudduken i lin, här fastnålad vid en undre, enkel linneduk för att sitta kvar på huvudet utan att behöva knytas. En hårknut och den undre huvudduken bildar en knöl i nacken så att huvudduken ska kunna hänga fritt.
Sommaren 2014
Mellanklänningen har ärmar och fram/bakstycken utskurna efter Eurafyndet, medan kilar i sidorna samt fram och bak ger kjolen vidd utan att skapa för mycket extra tyg i kroppen. Två kilar under ärmarna ger rörlighet.
Sommaren 2014
Hängselkjolen är sydd av 4 tygvåder, och lång nog att bilda ett litet släp. Ursprungligen var den ännu längre, men jag klippte bort 2 dm för att kunna gå obehindrat. I spännbucklorna hänger pärlspridare (fyndet hittades ursprungligen med kedjor och inte pärlor, Finland) och 5 rader med glaspärlor och bronshängen. I utställningen har jag valt enklare pärlrader med de pärlor jag själv hantverkat.
Lästips, referenser och inspiration:
Dräkt:
http://urd.priv.no/viking/serk.html
http://urd.priv.no/viking/smokkr.html
http://urd.priv.no/viking/smokkr.html#kostrup
http://www.ceilingpress.com/Resources/Nye%20tanker%20om%20Skjoldehamnfunnet.pdf
http://www.vikinganswerlady.com/FTP_Files/Ancient_Finnish_Costumes.PDF
http://jorvik-viking-centre.co.uk/about-jorvik/gallery/
Pärlor:
http://sydaby.eget.net/swe/beads.htm
http://io.ua/13507382p
https://www.flickr.com/photos/historiska/6915225397
Inspirerande:
http://vikingsnitt.blogg.no/
http://vikingdrakt.blogg.no/
http://www.othalacraft.com/
https://www.flickr.com/photos/87676949@N00/
Min blogg:
(för bilder, sömnadstips och mönsterkonstruktion)
http://handcraftedhistory.blog/
Litteratur:
Bain, George, Celtic art, the methods of construction, 2004.
Berlin Englund, Sonja, Brickvävning – så in i Norden, 1994.
Brodén, Märta, Nålbindning, 1981.
Ewing, Thor, Viking clothing, 2012.
Franzén, Anne Marie, Prydnadssömmar under medeltiden, 1997.
Irish, Lora S, Great book of Celtic patterns, 2007.
Lundell, Laila & Windesjö, Elisabeth, Stora vävboken, 2005.
Meehan, Aidan, Celtic design, Animal patterns, 1995.
Pateau Sjöberg, Gunilla, Tova, 1996.
