This years Medieval Week at Gotland was the coldest I’ve experienced so far. I brought all my thin woolen dresses, summer clothing and the like. As a last minute-safety option I also took my green dress as it’s a little bit warmer. Lucky thought that, because I really needed all my layers of clothes along with the hoods and my short cloak/cape.
But it was a good week anyway, apart from me beeing cold, tired and sick most of the week. Because of this, and because I was working most of the week I barely have any photos at all. But some are just too good not to show so here they are…
A windy day on the beach, a little cold for swimming but nice for wearing wool.
H had his new 14th century outfit
One must visit Kränku for tea or coffee…
…and Botaniska trädgården (gardens) for roses and different trees.
Strolling Visbys alleys.
Finding agave plants
…and lavendel.
Did some medieval braids on my (mothers) cousin Eas hair while listening to music at a picnic inside an old ruin.
Js viking outfit
M and H as vikings in the gardens. We had plans during the week to go here, there or somewere else, but we often ended up just hanging around and talking to friends and long-time-no-see-people. That’s medieval week for you, just a mix with lots of coffe and some medieval drinks…
Group photo with some friends in the gardens
The Mörk family
Y & L
Hanging out at Kapitelhusgården medieval style, I’m so glad I had time for a couple of medieval pubs this year.
…and some very modern coffee at Skafferiet and the beautiful garden.
Last but not least some photos from the 100 landsknechts march
Me, H and some friends marched in the Landsknechtmarch togehter with 150 others. And music, never forget the music!
On the ferry home, I finally got some time to read and H took a nap.
So, I recently searched my computer to find some old I-know-they-should-be-here-somewere-photos (when I was young I had all photos in an actual box, fancy that…) on my viking age outfit. I found them, and a lot of other photos of moments not forgotten, but clearly from a time far far away. So I wanted to share some old but good clothes and pictures with you all, most of them now sold or given away to support new dreams. I like that clothes I have grown tired of can have new adventures with other people!
Both the black and red dress now has new owners, but they were really fancy together!
Look at K, she is sooo gorgeous in that hood!
B has a loose overdress, I will show you that again a couple of years later in a coming post…
K in her viking garb during a Christmas market. Wearing the cloak over the hood makes all the warm air stay inside, and the wind outside.
3 layers of wool keeps you warm during springwinter time (yes, it´s called vårvinter in northen Sweden. That time of year when it’s warm and sunny during daytime, but real winter during the nights).
Look what a fancy photo! It’s more common for me to make funny faces or blink during photoshoots, but this one is really nice. A very chilly day with freezing winds, so I wore the red dress from the first picture, under a blue shortsleeved woolen dress with pinned-on sleeves and a hood.
All this photos made me realise I got lots of new inspiration for making new garb, and some pieces that are newly finished but not yet documented.
Jag övertalade vännerna att ställa upp på snyggbilder utanför dörren till långhuset, när vi var på besök hos Årsundavikingarna. De lyckades hålla sig ganska seriösa, så här kommer lite snygg vikingainspiration för dig som går i tankarna på att skapa dig en varm vikingadräkt!
I persuaded my friends to pose outside the Viking house when we were at Årsunda. Took some really great photos for viking inspiration. But the one at the end is no doubt the best one…
Den helt klart bästa bilden sparade jag till sist. För när vi ska ta en gruppbild så är det svårt att inte få spexa till det litegrann….
Idag är det för fint väder för att blogga, så jag tipsar om att läsa Neulakko som skriver både på finska och engelska. Bra text, fina bilder och mycket tips om huvudbonader och slöjor!
Tidigare har jag skrivit ett par inlägg om att fotografera på lajv, men Nevnarien har ännu fler tips på hur du tar snygga foton (speciellt utomhus) och vilken utrustning som är bra till vad. Fin blogg med fototips!
Emma syr en hel del 1800-tal, men kolla in hennes återskapade Köstrupkjol om du är inne på vikingatid och intresserad av att göra en sådan.
Den här klänningen sydde jag för ett par år sedan, fotade och använde, men kom mig aldrig för att skriva om den. Jag visste nog inte riktigt vad jag tyckte. Nu har jag använt den på några event och fått utvärdera funktion och snygghet lite, så nu har jag äntligen satt ihop en text med en sömnadsbeskrivning och mönsterkonstruktion, mest eftersom jag lovade min vän K lite hjälp och inspiration för att hon ville sy en egen.
Klänningen är en vikingatida klänning tänkt att ha som mellanklänning under hängselkjolen när det är kallt, eller som en klänning över en linnesärk. Mönsterkonstruktionen är en blandning av Euraklänningen och en vanlig rak klänning med paneler och kilar. Den är alltså något av ett experiment, och den här exakta mönsterkonstruktionen har ingen historisk motsvarighet. Jag har utgått från olika idéer och fynd på hur kjortlar och klänningar klipptes ut och sammanfogades, och sedan kombinerat några för att göra en klänning som är praktisk och fin, men framförallt tygbesparande. Till den här klänningen gick det åt 2 meter tyg på 150 cm bredd i storlek s.
Till skillnad från Euraklänningen blir den här formsydd och bildar inga knöliga veck när en hängselkjol bärs över. Det går åt något mindre tyg än till en klänning med hellånga paneler och kilaar, och mönsterbitarna är tacksamma att ha till ett tyg som är 100-120 cm brett.
De mått som du oftast behöver ta när du ska sy en klänning eller kjortel är klänningens längd, överkroppens omkrets, längden från axeln till midjan, armens längd och ärmhålets omkrets. jag ritade en bild för att visa vilka jag menar:
Några viktiga skillnader när du tar mått:
Ärmbitarnas längd blir längre än en vanlig ärm. Mät från halsens bas-över axeln-runt böjd armbåge-till handleden. Mitt mått blev 78 cm istället för 64 cm ungefär.
Fundera över rörelsevidden då du måste kunna dra klänningen över huvudet där den är som smalast (nedanför ärmkilarna men ovanför kjolkilarna). Din kroppsform spelar roll, till exempel behöver breda axlar eller en större byst mer plats. På den här klänningen tar du inte mått runt bröstkorgen/bysten för att få fram panelernas bredd, utan runt midjan där klänningen blir som smalast. Bysten kommer få mer plats med hjälp av ärmkilarna och ärmkonstruktionen. Om du har stora skillnader mellan midja och byst måttmässigt, kan det vara bra att först sy klänningen i ett skräptyg, eller rita upp mönsterdelarna på ett papper och beräkna om måtten blir bra.
Börja med att ta alla mått du behöver till de olika bitarna. De raka panelerna (A) räknas ut genom att ta klänningens totala längd – ärmbredden/2 (eftersom ärmen viks dubbel). Hur bred ska ärmen (C) vara? Jag gjorde min ca 40 cm i storlek small. Jag skulle tänka mig att du kan utgå från samma mått och öka 2 cm för varje storlek (small, medium, large). Men prova på dig själv; ärmen ska vara nog bred för att kunna läggas runt axeln och sluta vid din armhåla ungefär. Rörelsevidd får du från kilen (D), där den korta biten går ut i ärmen och den längre hela vägen ned längs sidan. Kilarna (B) börjar i midjan och slutar i klänningens nederkant. Mät från midjan och ner till golvet, eller så lång du vill ha klänningen.
Lägg till 2 cm sömsmån i alla kanter som ska fållas och 1-2 cm sömsmån runt resten av kanterna.
Räkna ut/rita upp dina bitar på en bit papper och lägg ut dem så tygeffektivt som möjligt.
Rita upp mönsterdelarna på tyget med en krita.
Klipp ut.
Börja med att fålla ärmbitarna på den bredaste sidan (C), det som ska bli halsöppningen. Sy sedan ihop dem med ett par stygn i varje kant så de sitter fast med varandra, ca 1-2 cm i varje ände. Mellan sömmarna bildas ett hål, det blir din halsöppning.
Klipp upp fram och bakstycket (A) och sy fast kilarna (2 av B) som ska vara mitt i styckena.
Sy fast kilarna (de andra två B) som ska vara på sidorna i framstycket, en på varje sida.
Sy fast ärmbitarna (C) i fram och bakstycket (A). Panelernas kortsida sys ihop med en bit av ärmarnas långsidor. Det här är enklare när ärmbitarna sitter ihop med varandra med ett par stygn (se punkt 6).
Lägg ut klänningen plant på golvet med avigsidan utåt och nåla fast ärmkilarna i framstycket och ärmbiten. Sy fast, och upprepa med andra sidan.
Sy ihop ärmarna från kilen och ut till handleden.
Sy ihop klänningen i sidorna.
Prova in längd, fålla, fäll sömmar.
Såhär ser en schematisk bild av alla delar ut:
Vill du ha fler tips och beskrivningar på hur du ska göra de olika stegen? Kolla i så fall in min beskrivning på den gula klänningen där jag går igenom hur du nålar, syr fast kilar och får snygga sömmar.
Alltså, att sy i all ära, men finns det något roligare än vikingabling (även kallat för smycken, pärlor, brons, glitter…) till dräkten? I somras fick jag ett jättefint nålhus av H, och sedan dess har jag spanat efter bra kedjor att hänga den i.
I brist på historiska kedjor tog jag till slut en vanlig smyckeskedja i brons och hängde den i, och det fungerade väl helt ok. Men den var inte speciellt stabil och hade börjat ge upp, när Malin skickade mig nya bronskedjor efter ett vikingatida finskt fynd. Så nu har jag supersnygga historiska kedjor i brons i en sådan där underbar honungsfärgad nyans.
Malin skickade också med en massa ringar så jag kunde fästa kedjorna som jag ville, och några extra småringar. Jag tyckte det verkade plättlätt att bygga 2i2kedjorna så jag försökte sätta ihop de överblivna ringarna till en liten kort minikedja som jag kan sy fast i kappan för att hålla mitt spänne på plats. Det har en benägenhet att vilja öppna sig och ramla loss så jag har inte vågat använda det så ofta.
Men plättlätt var det ju inte… min kedja blev inte alls lika jämn och fin och tog jättelång tid att göra, så i framtiden överlåter jag nog det här på Malin som är proffs…
Malin gör i alla fall kedjor och andra smycken på beställning, och har en webbshop (Sagolika länkar) man kan handla i. Det går också jättebra att göra som jag gjorde och bara berätta vad en behöver, så tillverkar hon det. På hennes pinterestsida har hon en massa snygga målningar på historiska kedjor, så det är egentligen bara att kika runt där och peka på något som verkar snyggt!
Såhär blev resultatet; saxen och nålhuset hänger från spännbucklorna i kedjor och en kedja har blivit dekoration i mitten.
Den korta egengjorda kedjan sitter i påfågelspännet (den får ni ingen närbild på).
Det är lite pinsamt att erkänna, men jag har ju faktiskt haft min kappa i flera år utan att göra en beskrivning och rita ut mönstret på den. Jag skulle kunna skylla på att jag ville fälttesta den först så att jag inte ger er dåliga tips, men sanningen är en blandning mellan lathet och att jag helt enkelt glömt bort det. Men skam den som eh…sopar saker under mattan? Så nu kommer både mönster, beskrivning och förklarande bilder. Den här beskrivningen är kortare än den för den medeltida klänningen, då jag hoppat över detaljer och knep som jag beskriver där. Så vill du ha extra mycket tips, läs den beskrivningen också!
Jag började med en inspirationsskiss, mycket viktigt. Skissen är fyra år gammal ungefär, på den ligger nyritade mönsterdelarna och en schematisk bild av kappan när den är hopsydd.
Att sy den här kappan är inte så annorlunda mot att sy en vanlig klänning, med skillnaden att den är öppen fram förstås. Eftersom kappan är ett ytterplagg så vill jag också ha en lite lösare passform, eftersom jag oftast har flera lager kläder under.
När jag tog mått till kappan utgick jag från de här nedan, bytte “klänningens längd” mot kappans längd och ökade sen på ärmhålet några cm, samt omkretsen runt överkroppen med några cm för att få plats med kläder under. Kappan har också bredare framstycken än halva totala omkretsen eftersom jag vill kunna dra den lite omlott när det är kallt och regnigt. Jag har för mig att jag la till 6-8 cm på varje framstycke efter att jag hade räknat ut vilken omkrets det färdiga plagget skulle ha, delat upp det i två för bakstycke och framstycken. Framstyckena är alltså en fjärdedel av den totala omkretsen + ca 6 cm.
Kappans längd mäts från axelns högsta punkt/nackkotan som sticker ut lite.
Kilens längd = kappans längd – från axel till midja
Kappans bredd = överkroppens bredaste punkt + extra vidd för att rymma kläder under
Ärmhålet mäts löst runt armleden
Ärmens längd mäts från mitt på armleden, förbi böjd armbåge, till handleden.
Mät löst runt handleden för att enkelt kunna dra på och av kappan.
Lägg på 1,5 cm sömsmån på alla sidor.
Rita ut bitarna och skriv ner alla mått på ett papper. Basen/bredden på kilen (C) beror lite på dina övriga mått, men var inte rädd för att göra breda kilar. 60-80 cm behövs för att kappan ska gå att dra ihop över flera lager klänningar, och falla snyggt.
Ärmen (D) har en ärmkulle och sömmen sitter under armen. Ärmkullen är ca 6-8 cm hög beroende på din storlek och dina mått. Prova dig fram! Den lilla fyrkantiga kilen (E) kallas ärmspjäll och sitter mitt i armhålan under armen. Den sys fast i både ärmen och fram (A) och bakstycket (B) och ger dig vidd och rörlighet i ärmen och är ett sätt att spara tyg då ärmen kan klippas ut smalare, och sedan få vidd i ärmhålet med hjälp av kilen. Du kan också sy kappan utan ärmspjäll, gör då ärmen lika bred som ärmhålet.
Sy ihop kappan i följande ordning:
Börja med att sy på sidornas kilar i framstycket, klipp upp bakstycket och sy i kilen där, eller sy i kilen i ett helt delat bakstycke.Pressa sömmarna.
Sy ihop axlarna med varandra, pressa.
(Om du syr på maskin kan du göra den här punkten nu, annars väntar du till punkt 5.) Sy fast ärmspjällen i ärmarna längs med ena sidan så de sitter fast.
Nåla fast ärmarna i fram och bakstycket medan de ligger på ett plant underlag (ingen isydd ärm behövs här), sy fast dem och pressa.
Tråckla fast ärmspjällen i ärmen och fram och bakstycket och sy fast. Pressa. Den här punkten är lättast att göra för att få ett snyggt ärspjäll om du är ovan, och används också när du syr på hand. På maskin blir det bökigt att sy fast hela nu, så där kan du göra punkt 3.
Sy ihop kappan i ärmarna och sidorna, pressa.
Prova in halshål och urklippet fram, vik först tyget tills du blir nöjd med form och fall, då klipper du bort det överflödiga tyget på framstyckena.
Fålla kanter, fäll sömmar och dekorerar om du vill.
Klart!
Bra tips:
Kilarna i kappan är breda, det ger ett snyggt fall och gör att jag kan dra ihop kappan runt mig även om jag har flera kjolar under.
Halsöppningen i framstycket klipper jag till när kappan är hopsydd, då kan jag enkelt ta på mig den och rita ut öppningen så den blir snygg.
Det här är en beskrivning där jag noggrant går igenom alla steg för att sy en “vanlig” vikingatida eller medeltida klänning med raka paneler och kilar. Den här sortens konstruktion återfinns i olika variationer i vikingatida fynd och hela vägen genom medeltiden, och fungerar både på särkar och överklänningar. Under 1300talet förändras mönsterkonstruktionen då modet blev snävt och snört eller knäppt, tajta kläder sys annorlunda. Men för en klänning eller kjortel som du drar över huvudet fungerar den här metoden bra! Mansplaggen kan konstrueras enligt samma princip, med små förändringar och kortare längd.
Såhär ser den färdiga klänningen ut. Inlägget innehåller massor av bilder och tips på hur du får till krångliga partier och sömnadsproblem som kan dyka upp.
Ärmen är en isydd ärm i två bitar, men det är inte den enda konstruktionen på ärm som du hittar under perioden. Vanliga raka ärmar, ärmar med ärmkullar och s-ärmar används också. Till en vanlig linnesärk behöver du inte heller göra en isydd ärm utan kan sy ärmen som jag beskriver i “sy en linnesärk vettja”.
Knep och tips:
Lägg nålarnas knappar åt höger eller vänster när du nålar beroende på om du är vänster eller högerhänt så blir det enklare att dra ut dem medan du syr.
Om du istället syr för hand, nåla längs med tygkanterna så är det lättare att hålla i tyget utan att sticka sig själv.
Tråckla ihop sömmar som du vill kunna prova så slipper du oroa dig för att sticka dig själv, och ser enklare hur fall och passform blir på det färdiga plagget. Exempel på sömmar som är bra att tråckla först är ärmhålssömmen när du syr fast ärmarna.
När du nålar ihop långa kilar klippta på snedden med de raka panelerna, lägg kilen underst och den raka biten ovanpå när du nålar och syr. Då töjer sig kilen mindre och sömmen blir snyggare.
Lägg tid på att passa in ärmarna snyggt och var inte rädd för att klippa ur ärmhålen ganska mycket. Plagget blir finare om ärmen börjar uppe på axeln och inte en bit ner längs armen.
Två, fyra eller fler kilar? Två kilar räcker för kortare plagg, samt underkläder. Fyra kilar ger mer vidd, vackrare fall och en jämnare fördelning av tyget. Fundera över vilket plagg du ska sy, och vilka egenskaper som är viktiga. Titta också på bilder och fyndmaterial för att se exempel på hur kilarna användes och hur många som fanns.
Längd arm från axel-förbi armbåge böjd i 90 grader- handen.
Omkrets handled (mät runt knuten hand för att enkelt få på och av ärmen).
Omkrets ärmhål (ta en lös t-shirt till hjälp om du är osäker, ärmhålet ska sitta lite löst, men inte säckigt.
Längd axel-midja/höftkant. (på kvinnoplagg sätter jag i kilarna i midjan, på mansplagg vid höften)
Mönsterbitar och urklipp:
Rita ut alla delar som du behöver på ett papper.
Räkna ut vilka mått varje del behöver: fram och bakstycket ska tillsammans bli omkretsen runt överkroppen. Lägg till sömsmån 1-2 cm på alla kanter. Kanter som ska fållas såsom nederkanten och ärmhålen ska ha 1 cm till i sömsmån. Lägg till rörelsevidd (extra rymd i plagget för att det ska kunna ta på och av, samt gå att röra sig i) på ca 4-8 cm.
Rörelsevidden gör mycket för plaggets utseende, fall och form. I storlek s lägger jag till ca 4 cm runt överkroppen. Prova gärna det nya måttet runt din överkropp och känn efter så du enkelt kan dra måttbandet upp och ned, andas, röra dig osv.
Tvätta och stryk tyget innan du använder det, kontrollera så det inte är skadat eller har dragit sig snett. Mät ut alla delar inklusive sömsmån och rörelsevidd på tyget. Rita ut alla delar med en tygkrita innan du klipper, så är du säker på att allt ryms.
Om du inte gjort ärmar förut så kan det vara bra att göra en toile; en provärm i skräptyg som du provar in. En tvådelad ärm är en S-ärm som klipps i två delar. Som du ser så är delarna asymmetriska så kom ihåg att märka upp vad som är fram och bak på ärmarna.
I vilken ordning sys delarna ihop?
Jag börjar med att sy ihop mina ärmar, sedan syr jag på kilarna på klänningsdelarna och därefter syr jag ihop klänningen i axlarna och sidorna. Sist passar jag in ärmarna i klänningens ärmhål. Den här klänningen är sydd på symaskin, men du kan lika gärna sy för hand med för och efterstygn.
Jag gör klart en söm åt gången; nåla, sy, pressa, klipp, pressa. När hela klänningen är hopsydd så fäller jag sömmarna och fållar för hand. På det här sättet blir inte sömmarna knöliga eller klumpiga eftersom sömmarna är färdigklippta och pressade när en ny söm korsar dem. Jag rekommenderar verkligen att du tar dig tid att pressa sömmarna ordentligt, det gör stor skillnad för plagget. Om du inte vill fälla sömmarna i ett ulltyg kan de lämnas pressade, medan ett linnetyg (och alla andra tyger som trådar sig) sicksackas direkt när de är utklippta, innan de sys ihop. Kanterna kan också sicksackas för hand (kastas) eller lämnas råa om du viker dem dubbelt när du fäller dem.
Hur du syr ihop klänningen steg för steg:
1. Nåla ärmarnas ena söm. När du nålar ihop två tygbitar är det viktigt att du lägger dem på ett plant, gärna glatt underlag så de inte sträcks ut ojämnt. Undvik att ha bitarna i knäet, under katten eller hopknövlade i en hög.
2. Sy sömmen med raksöm, fäst i början och slutet genom att sy fram och tillbaka på samma ställe.
Här har jag 1 cm sömsmån. Jag tar ut nålarna samtidigt som jag syr, vilket går fort och lätt med nålar som ligger åt rätt håll, på tvären och med knappen mot den hand jag föredrar att använda. Om du har ett tyg som gärna fransar upp sig och har tänkt fälla sömmarna så är det enklare med 1,5 cm sömsmån som kan klippas rent från lösa trådar allteftersom du fäller ner sömmarna.
3. Pressa sömmarna med strykjärn. En tunn fuktad duk kan läggas mellan plagget och strykjärnet för att undvika märken på tyget om det är känsligt. (Skillnaden på en pressad och en opressad söm.)
Pressa först isär sömmen och låt den svalna. Klipp sedan ner den ena kanten till ungefär halva bredden och pressa den andra sömmen över så bara en sömsmån är synlig. På det här sättet behöver du bara fälla sömmen en gång.
4. Nåla och sy ihop andra ärmsömmen.
Pressa sedan den på samma sätt som den första sömmen. Det här är enklast om du har en ärmstrykbräda att arbeta med, annars får du pressa sömmen med ärmen liggandes och sedan stryka till ärmen. Försök undvika att pressa kanterna där ärmen är vikt.
När ärmarna är klara börjar jag med kilarna. Klänningen består av 4 kilar; en i varje sida, en fram och en bak. Kilarna ger rörelsevidd nedtill och bildar ett fint fall på klänningen. På kvinnoplagg vill jag att kilarna ska börja i midjan eftersom det blir ett finare fall och en mer smickrande siluett. På mansplagg syr jag i dem lite längre ned då jag inte vill markera en mjukt rundad midja…
5. Eftersom kilarna är klippta diagonalt över tyget så kommer de kunna stretcha/töja ut sig mer än fram och bakstycket när de sys. Speciellt med gamla maskiner där pressarfotstrycket inte kan ställas in finns det en möjlighet att det undre tyget matas igenom fortare medan pressarfoten trycker ut det övre tyget. Därför är det viktigt att nåla eller tråckla fast alla kilar noga innan de sys, även om du syr för hand. För att kilarna ska sitta fint så nålar jag fast dem med fram och bakstyckena platt på golvet, med kilen underst. Det plana golvet gör att kilen inte töjer ut sig. När jag syr ihop sömmarna vill jag också ha kilen underst, för att undvika att den pressas ut och töjer sig.
6. En kil skarvas ihop och den sätter jag mitt bak eftersom det kan vara svårare att få till en skarvad kil bra när jag syr ihop den med bakstycket. Två skarvade kilar kan istället sättas in i varje sida, eftersom det är enklare att sy ihop allt snyggt där.
7. För att kunna sätta i kilarna i fram och bakstycke klipper jag upp styckena från nederkanten och upp till midjan – 1,5 cm. Kilen ska alltså vara längre än slitsen som jag klipper upp för att kunna sys i snyggt. Jag ritade en bild på hur jag brukar sy i kilarna på maskinen för att få ett fint resultat. Det är lite svårt att förklara med bild och text, men tanken är att du syr i kilarna som vanligt, men sparar själv spetsen (ungefär 10 cm) till sist. Den syr du sedan med kilen liggandes överst, och sista biten med minimal sömsmån, för att kunna vända i kilens spets. På riktigt blir det här lite knöligt och svårt att se i symaskinen, men ge inte upp! Ett litet litet veck gör inget, det pressas ut. Du kan också sy till spetsen med kilen överst, fästa och sedan upprepa från andra hållet. Det viktiga är att sömmen går ihop exakt.
När alla kilarna är isydda pressas sömmarna, klipps ner, och pressas till ena sidan. Jag väljer att pressa alla sömmar bakåt för att jag tycker att det ser snyggt ut, men praktiskt spelar det ingen roll.
8. När kilarna är fastsydda så börjar jag rita ut halshål och ärmhål på fram och bakstycket. Jag lägger styckena på varandra, markerar upp mitten och ritar upp ett litet/snävt halshål, mitt är 18 cm tvärsöver (då blir halshålet ca 20 cm tvärsöver när det är fållat). Jag kommer senare klippa till formen fram för att få en djupare ringning. Genom att mäta från min hals, över axeln och till armleden får jag hjälp med att veta hur långa axelsömmar jag behöver, har du en toile så kan du använda den här.
Sedan ritar jag ut armhålen; bak är de ganska raka, medan de är lite mer svängda på framstycket. Formen beror på din kropp och dina mått, och längden på ärmhålet får du fram eftersom du redan gjort två bra ärmar som du kan mäta (jag mäter omkretsen runt den färdiga ärmen och delar med två, kom ihåg att lägga till sömsmån för ärmhålet). Ärmhålet ska vara lite mindre än själva ärmen för att du ska kunna göra en isydd ärm (ca 2-3 cm mindre här).
Axelsömmen kommer också slutta lite, jag klipper bort 1 cm så klänningen ska ligga bättre över axlarna. Har du starkt sluttande axlar kan du behöva klippa bort mer, har du raka axlar behöver du kanske inte klippa alls. Titta i spegeln och fundera, men klipp aldrig mer än 3-4 cm.
Först klipper jag fram och bakstycket samtidigt, och sedan klipper jag till de sista linjerna på framstycket; ärmhålen tas ur lite mer och halsen blir djupare. Jag sparade bitarna så att du ska kunna se hur skillnaden blev.
9. Axlarna nålas ihop och sys med raksöm. Sedan pressar jag isär sömmen, klipper ned ena sömsmånen och pressar bak bägge sömsmånerna.
10. Sy ihop klänningens sidor, från ärmhålet och ned till fållen. Gör på samma sätt som ovan med nålning, sömnad och pressning.
11. Det sista steget är att sy fast ärmarna på klänningen, och det beskriver jag också i det här inlägget. Jag börjar med att pressa två veck i varje arm, en som är mitt på axeln och en som är mitt i armhålan. Eftersom ärmarna är asymmetriska så är det inte riktigt lika mycket tyg på fram och baksidan, sträckan som går från armhålan och till axeln på armens baksida är något längre och det är helt normalt då du behöver mer rörelsevidd åt det hållet.
12. Jag trär in ärmen i klänningen, räta mot räta, och nålar fast mitt uppe på ärmen mot axelsömmen, och ärmhålan med sidsömmen på klänningen. Sedan nålar jag ihop tygerna helt slätt under armen.
13. Ärmen innehåller mer tyg än ärmhålet, vilket leder till att tyget blir lite vågigt. Sy i en tråckeltråd i ärmens övre halva, eller fördela tyget för hand så att det går att nåla ihop ärm och ärmhåla utan att det bildas veck. Jag drar ihop ärmkullens tyg försiktigt samtidigt som jag sträcker ärmhålets tyg. Ge inte upp om det inte blir perfekt från början, det här kan ta lite tid att få snyggt!
14. Nåla ihop armhålet på ett ungefär, och tråckla sedan ihop det så du är nöjd med resultatet. Blir det inte bra nu, så blir det inte bättre av att sys på maskin… Vänd klänningen ut och in, prova och se efter så ärmkullen ligger snyggt över axeln och ärmen inte drar sig någonstans. När du är nöjd vänder du klänningen till avigan med ärmen i klänningen och syr fast ärmen.
15. Pressa sedan ärmsömmen med hjälp av en ärmbräda. Jag tycker att det är enklast att pressa ärmsömmen åt varsitt håll för att få en mjuk rundning, men du kan pressa sömmen åt samma håll som de tidigare du gjort också.
16. Prova klänningen och justera ärmlängd, nederkantens fåll och halslinningen så du är nöjd med dessa. Jag klippte av klänningen så den blev något kortare framtill för att inte kliva på fållen, men ändå behålla känslan av längd runt resten av omkretsen nedtill. Ärmarna ska vara lagom långa även då du böjer på armbågen eller lyfter armen, så när armen hänger rakt ned ser de lite för långa ut. Halshålet ska vara nog stort så det går att dra av och på sig klänningen.
17. Fålla alla kanter för hand, jag rullade fållen (vek den dubbel) till ungefär 4-6 mm bredd och sydde ner den med kaststygn. Runt halslinningen sydde jag sedan ett varv med pricksöm för att stadga hålet och hindra det från att töja sig. Alla sömmar syddes ned med kaststygn.
Att ha så mycket kläder i garderoben så att hälften knappt blir använt är jag nog inte ensam om, nu är det dock medeltidsgarderoben som är det största problemet… Jag har helt enkelt bestämt mig för att sluta ha dåligt samvete och istället sälja bort de plagg som jag inte använder. Det här har lett till lite nostalgivibbar och varma känslor kring sagda kläder, och jag har liksom behövt lite mental förberedelse då jag klappat på kläderna innan jag bestämt mig för vilka som ska säljas och vilka som får stanna.
Min vikingatida mansdräkt är en sådan där dräkt som är fin och välsydd och skulle passa finfint att ha på ett vikingalajv, men inom SCA bär jag oftast kvinnokläder då jag känner mig snygg och bekväm i dessa. Vikingalajv förekommer tyvärr inte i kalendern för det kommande året (det kan ju alltid ändras) men jag kände att jag inte var beredd att göra mig av med dräkten riktigt än. Den fick istället komma ut och provas under Glötagillet, och fantastiskt vad bekvämt det är att ha byxor när man hoppar i och ur bilar och bär saker uppför trappor!
Dräkten består av pösbyxor i tunn röd ull, en grön yllekjortel och en linnesärk under. Till den har jag mina sydda strumpor i brist på benlindor, näbbkängorna brukar jag ha utomhus på event medan de handsydda skorna är inneskor, mitt vikingatida bälte med påse (väskan hade fungerat lika bra men var har jag lagt den?) och när det blev lite svalare hade jag min blå kappa och en hätta. Lagomt varmt, mycket bekvämt- men vad gör man med håret egentligen? Jag tror jag vant mig vid flätfrisyrer och huvuddukar…
När jag sydde kjorteln så ville jag ha en bekväm manskjortel som för den sakens skulle inte blev oformlig eller klumpig. Kilarna börjar vid höfterna och ger kjorteln vidd och fint fall, medan kilarna (armspjällen) under ärmen ger rörelsevidd och lite extra plats för bysten.
Det här inlägget handlar om vad du behöver tänka på när du handlar tyg (och andra hantverksmaterial) på marknader, i butiker och över nätet. Hade jag skrivit en artikel för någon kvällstidning så hade inlägget givetvis fått heta “Så undviker du att bli lurad- här är fällorna” men eftersom jag utgår från att de allra flesta försäljare faktiskt inte försöker lura mig så får vi nöja oss med en ärligare titel.
En siden/syntetblandning är lite tåligare och mycket billigare än rent siden, det här ska bli lösärmar.
Även om de allra allra flesta tygförsäljare, marknadsåkare och butiker är ärliga och gör sitt bästa för att ge kunderna en bra service, kan det ändå hända att du kommer hem med en bunt tyg och upptäcker att det inte var det bästa köpet i ditt liv… Så här är några bra tips:
Se alltid över produkten du köper. Hela produkten. Så köper du 10 meter tyg så ska du alltså be om att få titta på de 10 metrarna i lugn och ro, gärna innan de klipps men absolut innan de packas.
På marknader kanske det är dåligt med plats och säljaren vill hjälpa fler, men det är också här risken är som störst att hitta skadade tyger. Tygrullarna packas upp och ner, fraktas runt och kan skadas i hanteringen, hänger tygerna ute i solen länge kan de blekas ojämnt, och om det har varit fuktigt kan de till och med börja mögla (de flesta väverier idag anti-mögelbehandlar sina textilier med kemikalier innan transport). Det kan också finnas fel på tyget sedan produktion, såsom vävfel, hål, ojämn färgning eller liknande. När du väl har kommit hem med tyget kan det vara svårt att bevisa vem som gjort en reva i det eller lagt det ute i solen så det blivit flammigt, så regeln är att alltid titta innan du lämnar marknadsståndet eller affären. Är tyget skadat ska säljaren klippa bort biten, eller erbjuda dig en rejäl rabatt om du kan tänka dig att köpa med skadan.
Vad är det för material i tygerna?
Idag finns det många seriösa återförsäljare på den svenska marknaden som säljer fina ylletyger i 100% ull, men tyvärr finns det lika många som har sisådär-ungefär-bara-ull-i-tygerna. Flera tyghandlare (Ohlssons tyger exempelvis) räknar också tyger med 90-100 % ull som rena ulltyger, och dessa tyger saknar ofta specifikation på exakt ullmängd trots att det står 100% ull på etiketten.
Om du är ute efter ylletyger i ren ull så kan du bränntesta tyget genom att dra loss ett par trådar från tyget, se till att få med både varp och inslag (trådar som går både vågrät och lodrät i tyget) och sedan bränna dessa med hjälp av tändare eller tändsticka. Ren ull brinner dåligt och förkolnar, medan en inblandning av plastfibrer gör att tråden smälter, och det bildas en hård klump i änden.
Det är också skillnad på “ren ny ull” och “ull”, eftersom ullfibrer kan återvinnas och vävas in i nya tyger. Det är i och för sig bra med ett återvinningstänk, men ullen förlorar mycket av sina bra egenskaper då den behandlas med värme, färg och kemikalier ett varv till, och det blir svårare att garantera att det inte kommer med andra fibrer eller plaster. “Ren ny ull” kommer alltid direkt från djur utan att först ha använts som något annat.
Hur ska jag veta vad som är en bra kvalitet på ull?
Olika djurraser och arter ger olika kvaliteter på ull, och ullen från ett och samma djur sorteras i olika kvaliteter. Kort sagt, så är det stor skillnad på ull och ull i kvalitet. Om man inte är sådär riktigt nördig på ullsorter så är det väldigt svårt att se skillnaderna på det vävda tyget och kunna namnge dessa, men du kanske känner igen namnen merino, alpacka och angora som är några vanliga sorter. Merino är en mjuk fårull, alpackaull kommer från alpackan och angora från angorakaniner eller getter. Vanligast i garner, och det ger en produkt som är mjuk och full av lyster. I ulltyger så är det vanligast med fårull, som ibland blandas med merinoull för att ge ett finare tyg (som också är en fårull, men producenter namnger ofta bara den exklusivaste sortens ull).
Som tur är behöver du inte bli något ullproffs för att hitta igen bra tyger, utan du kan istället känna på kvaliteten. Ett bra tyg till kläder ska kännas jämt vävt och se slätt och fint ut, det får gärna vara bra fall (rulla ut lite av tyget och häng det snett över en bordskant till exempel) och om du skrynklar ihop ett bra ulltyg i handen ska det inte finnas veck kvar på tyget när du öppnar handen. Om du ska sy tajt åtsittande kläder så vill du ha ett tyg med lite stretch i, till exempel en tunnare ullkypert, medan mantlar, överrockar och liknande gärna får vara lite filtade och tjockare, då den filtade (tovade) ytan står emot regn och vind bättre. Tunna sommarklänningar i ull och slöjor ska ha ett riktigt tunt ulltyg med fint fall, gärna kypert, och med en bra kvalité så de inte noppar och luddar sig. Löst vävda tyger som ser lite “håriga” ut betyder att mycket av ullfibrerna är lösa, vilket gör att tyget lätt tovar sig och kan börja ludda (de små håren lossnar helt enkelt), men ett löst, luftigt tyg är bra på att hålla värmen som mellanlager.
Priset kan givetvis användas som en hjälp; bra ylletyger kostar mellan 200-300 kr/metern idag, medan tyger med återvunnen ull är billigare. Kläde och riktigt fina tygkvaliteter kan kosta upp emot 500-600 kr/metern. När tygaffärer säljer “äkta ulltyger” för 100 kr/metern eller billigare så är det dags att bli skeptisk och verkligen undersöka tyget. Priset på tyger följer både handel, valuta och råvarupriser och tyvärr har tyger blivit dyrare i Sverige de senaste åren.
“Det här tyget är bra till allt!”
Nej, tyvärr. Inget tyg är så fantastiskt att det passar lika bra till sängfilt, yttermantel, finklänning och mjuk vinterskjorta. Generellt så vill du ha tunnare och jämt vävda tyger till kläder, kraftigare och gärna filtade till ytterplagg och tjocka, löst vävda tyger till filtar (se också ovan på kvaliteter). Vik ut tyget och titta på det, lägg det över bordet, häng det över kanten, håll det mot kroppen. Är det stickigt och kliar det? Hur är fallet? Kommer det bli stelt att ha på sig eller är det kanske för tunt för att ge stadga? Fundera, känn, prova innan du köper.
Handlar du istället över nätet så får du förlita dig till tygprover, handlarens rekommendationer samt informationen om tyget. Oftast finns info som hur många trådar/cm tyget är vävt av, och hur mycket det väger i gram/kvadratmeter. Ju fler trådar/cm desto finare vävt är tyget, och ju lättare det är desto tunnare är det.
“Det är några konstiga hårstrån i mitt tyg?”
Precis som hästar som har hårrem och man/svans så har får olika hårtyper/kvaliteter och deras grövsta hår kallas täckhår medan den fluffiga delen kallas bottenull. Täckhåren sorteras oftast bort i tygindustrin eftersom de har en annan kvalitet, inte filtar sig och är svåra att färga. Några hår kommer nästan alltid med, och kan synas som små “hårstrån” främst i ljusa eller blekta tyger. Är det istället fråga om ett tyg med delar av återvunnen ull eller med blandade fibrer så kan stråna vara plastrester eller små hoptovade rester från den tidigare produktionen. Så hårstrå= naturligt, plaststrå= återvunnen ull med syntetfibrer är det generella tankesättet.
Tuskaft, kypert, kamgarn och hemvävt
Fler konstiga ord? Tuskaft och kypert är två olika vävtekniker. Båda finns representerade i medeltida fyndmaterial, men jag får intrycket av att kypertvävda ulltyger var lite vanligare, medan nästan allt linne till skjortor, särkar och liknande vävdes i tuskaft. Kyperten ger ofta ett tyg med lite finare fall och mer stretch än tuskaften. Fiskbenskypert, spetskypert, gåsöga och diamantkypert är alla kypertvävar men i olika dekorativa mönster. Kamgarnsylle eller kamgarn är ett garn som är noggrant kammat så alla ullfibrer ligger åt samma håll, vilket ger en fin lyster och och vackert (och ofta dyrt) tyg.
Jag vet att du förstår vad ett hemvävt tyg är- men hur ser man skillnad? Ett hemvävt eller handvävt tyg saknar ofta stadkant, och om sådan finns består den av några hopbuntade varptrådar (trådar som går längs med tygets längd) i kanten som inslaget ligger runt. Stadkanten ger stadga till tygets kant så denna blir jämnare och mer hållbar, men ett handvävt tyg har sällan en lika rak stadkant som ett maskinvävt tyg, utan man kan se att inslaget dragits åt lite olika hårt. I tyget kan det finnas små skiftningar där vävbommen slagit hårdare och lösare vilket ger ett tyg som är något ojämnt tvärsöver, och små knutar visar var brustna trådar lagats (dessa trådar ska helst sys ner i den färdiga väven och syns då som små ojämnheter med till exempel dubbla trådar i korta sträckor). Idag hittar du främst grövre tyger och filtar som handvävda produkter på marknader då dessa går fortast att väva/meter och kan ge någon slags förtjänst. Räkna med betydligt dyrare meterpris, och ju tunnare och jämnare tyget är desto längre tid har det tagit att väva och desto mer kostar det oftast. Handvävda tyger är också (nästan) alltid smalare än maskinvävda eftersom en person ska kunna väva dem själv i en vävstol. 90-120 cm är vanligast, men givetvis finns det bredare och smalare också.
Tre nya tyger från årets medeltidsvecka ska bli nya vikingaplagg.
Sedan ritar jag ut armhålen; bak är de ganska raka, medan de är lite mer svängda på framstycket. Formen beror på din kropp och dina mått, och längden på ärmhålet får du fram eftersom du redan gjort två bra ärmar som du kan mäta (jag mäter omkretsen runt den färdiga ärmen och delar med två, kom ihåg att lägga till sömsmån för ärmhålet). Ärmhålet ska vara lite mindre än själva ärmen för att du ska kunna göra en isydd ärm (ca 2-3 cm mindre här).
14. Nåla ihop armhålet på ett ungefär, och tråckla sedan ihop det så du är nöjd med resultatet. Blir det inte bra nu, så blir det inte bättre av att sys på maskin… Vänd klänningen ut och in, prova och se efter så ärmkullen ligger snyggt över axeln och ärmen inte drar sig någonstans. När du är nöjd vänder du klänningen till avigan med ärmen i klänningen och syr fast ärmen.
15. Pressa sedan ärmsömmen med hjälp av en ärmbräda. Jag tycker att det är enklast att pressa ärmsömmen åt varsitt håll för att få en mjuk rundning, men du kan pressa sömmen åt samma håll som de tidigare du gjort också.
