HANDCRAFTED HISTORY

Tag Archives: Medieval period/Medeltid


by 2 Comments

Tutorial/beskrivning på Sköldehamnshätta

Jag har fått lite förfrågningar kring hur man själv kan räkna ut mönster och storlek på struthättor och liknande, så nu har jag ritat upp min formel för hur man tar mått till en sköldehamnshätta, samt hur man gör när man syr ihop den.

Sköldehamnshättan (Skjoldehamn) hittades i en myr i Norge och är väldigt tidig för att vara medeltid och dateras till mitten av 1000-talet, och många använder den som en vikingatida hätta just därför, då det som bekant är stor brist på fynd från vikingatiden. Det har också diskuterats huruvida hättan skulle ha ett samiskt ursprung, men något som är viktigt att tänka på är att Norden på den här tiden inte var uppdelat i nationsgränser såsom vi känner dem idag, och att man definierade folk och områden på helt andra sätt än vi gör.

Det finns gott om fyndmaterial (bland annat på Västerbottens museum och Murbergets museum) av fynd som är både tydligt vikingatida och samiska i sitt formspråk, och som även återfinns på andra ställen i Norden under samma tid (mycket tyder på att smycken massproducerades och att handeln täckte stora områden.) Det är alltså troligt att både klädesdräkt och formspråk influerades från flera håll i den lokala människans dräkt och tillhörigheter. Så oavsett om arkeologer slutligen kommer fram till att hättan är typiskt samisk, lokal eller allmängiltig för större geografiska områden under 1000-talet kan du alltså våga dig på att återskapa den till din dräkt.

Hättor är ju så enormt bra på att hålla värmen och skydda mot nederbörd, så de flesta moderna vikingamänniskor inser att de vill ha en som skydd mot väder och vind. Jag känner likadant och har med mig en varm yllehätta när jag ska ut i dåligt väder, eller när det är kallt. Man får dock tänka sig att den kanske inte alls förekom under vikingatiden, utan är en bra och praktisk kompromiss när man fryser.

Originalet har ett par smarta konstruktioner i form av en formad söm längst upp på huvan samt ett par snören som, om de knyts i nacken, drar åt huvan och förhindrar att blåst letar sig in. De flesta hoppar över de här detaljerna då de känns annorlunda (och helt ärligt inte superestetiska) och gör istället en helt rak och lös hätta. Var inte rädd för att prova att återskapa originalet i sin helhet, speciellt inte om du är ute efter ett praktiskt ovädersplagg.

skaldhood

För att vara säker på att hättan får den passform du vill ha kan det vara bra att göra en toille (ett provplagg), speciellt om du har en begränsad mängd tyg som du är rädd om. Toiller kan göras i tunt bomullstyg eller annat tyg som du har över, och tanken är att man ska se så storlek och passform är bra.

 

Sömnadsbeskrivning och mått

Sköldehamnshättan sys med en lång rektangel och två kvadrater (framstycket är inte bevarat i sin helhet så det finns tolkningsutrymme om du istället vill prova att göra framstycket rundat, för att göra ett plagg som är mer likt medeltida hättor. Jag tycker att den kantiga formen som hättan får av kvadraterna är lite extra snygg, men här finns bägge varianterna.) Klipp två kvadrater eller en kvadrat och en rundad del, rektangeln kan du lägga med A-sidan mot vikt kant.

A är hättans djup, mät från ansiktet till huvudet slutar. Jag brukar ha 32-34 cm.

B är hättans längd från huvud och ner över axeln, min brukar vara ca 60 cm men den kan göras längre.

C är ansiktsöppningen, mät runt hela ansiktet (under hakan) lite löst för att få en öppning. Prova dra måttbandet “på och av” huvudet så du vet om öppningen blir nog stor för att vara bekväm. Dela måttet du får i 2, resultatet blir C.

D är B-C, alltså hättans längd minus öppningen, ca 25-30 cm på min hätta. D är också sidorna på de kvadratiska kilarna.

lindas_3

Den långa rektangeln kan du klippa ut i ett stycke, eller i två bitar som sys ihop mitt på huvudet. Sy sedan fast kilen; D mot D.

Om du syr på maskin så nålar du fast bitarna räta mot räta och syr raksöm, syr du för hand kan du antingen sy efterstygn på avigsidan, eller sy ihop bitarna från rätsidan med exempelvis kaststygn eller pricksöm.

 lindas

Den andra kilen sys fast på andra sidan rektangeln, och sedan viker du hela hättan dubbel, kilarna viks diagonalt mitt över. Sy ihop resten av hättan på samma sätt som du valde att sy fast kilen på. Kom ihåg att lämna ansiktsöppningen. Bilden visar var du syr ihop hättan.

lindas_2

När du sytt ihop hela hättan kan du kanta den med päls eller en tygremsa, eller bara fålla kanterna (görs enklast med kaststygn). Kom ihåg att pressa och fälla sömmarna på insidan och att stryka hela hättan när du är färdig. Du kan också brodera hättan för lite personlig känsla eller fodra den för att få den varmare.

Lycka till!

höstbudet 2011

Min första hätta med broderier och tunt yllefoder.


by Leave a comment

Tips för att hålla sig medeltidsvarm under vintern

Nu är det snart vintersäsong igen men det är ju ingen anledning till att stanna hemma och mysa med te, smådjur, kakor, soffa… Ja, alltså det är ju ingen ide att Bara mysa- ut i kylan med ditt medeltida kitt och upptäck nya fördelar med medeltida kläder!

Just vintern tycker jag om eftersom man får chansen att vara medeltidssnygg i alla sina dräktlager, men också för att det är så spännande att testa dräkten i kallt klimat och se vad som händer då. För dig som är frusen, eller bara lite tveksam i allmänhet till kylan kommer här bra tips för vinterkylan. (Fler tips finns också att läsa här.)

  • Lager på lagerprincipen. Varje klädlager skapar ett isolerande lager luft som hjälper dig att hålla värmen.
  • Lösa kläder värmer mer än supertajta. Ja, det ska inte blåsa genom tunikaärmarna, men en liten luftspalt hjälper mycket.
  • Välj rätt material; siden och ylle värmer även om de blir fuktiga medan linne och bomull kommer upplevas som kallt. Strunta i linnesärken och välj istället ett underställ i ull eller fleece, eller bär dina ylleklänningar/tunikor mot kroppen om du trivs med det. Päls är fantastiskt för att hålla värmen, en kant runt halslinningen eller hättan gör att kall luft inte kryper in. Skinn är inte ett dugg varmt, men isolerar mot väta och vind och kan bäras ytterst om du har sådana kläder.
  • Förhindra att huden kommer i kontakt med vädret, täck alltså alla delar av kroppen med minst ett lager ylle. Du tappar mycket värme genom huvud, axlar och bröstkorg så en yllehätta kan användas för att justera kroppstemperatur; knäpp upp om du blir varm, knäpp igen om du blir kall.
  • Isolera nedåt. Väta eller kyla från marken som tränger upp genom skorna gör att du blir kall och stel om fötterna. Bär yllestrumpor (två par om det ryms + extra ombyte är bra), och har du medeltida skor kan patinor (träsandaler) vara bra att införskaffa. Själv väljer jag moderna skor vid de flesta event för att kunna hålla mig ordentligt varm. Om du ska stå still längre stunder hjälper det mycket att stå på något isolerande; halm, granris, liggunderlag, lite päls.
  • Vind kyler. Om det är blåsigt eller regnigt väder kan ett extra lager längst ut vara bra; en mantel, sjal, rock, en yllefilt som håller borta väta och vind.
  • Moderiktig och varm: nu är rätta tillfället för kvinnan att bunkra upp med haklin, huvuddukar och allehanda huvudbonader då de värmer (ja, även de i linne) och isolerar från kylan. Bär gärna flera lager.

Förutom att klä sig rätt är det minst lika viktigt att ta hand om sig; undvik att svettas genom att tex klä av dig om du ska anstränga dig och arbeta. Drick mycket vätska och ät regelbundet så kroppen får fylla på energinivåerna och tänk på att ex alkohol och nikotin påverkar kroppens blodkärl och värmeförmåga. Om du står/sitter stilla längre perioder är korta promenader, upphopp eller andra rörelser bra då du får igång kroppen.

Har du redan börjat packa och undrar vad du ska ta med dig? Här kommer min superpacklista för vintereventet där jag är ute och det är en bunt minusgrader:

  • Ylleunderställ (svinkallt) eller tunn ylleklänning underst.
  • Ett par tunna yllestrumpor och ett par nålbundna sockor, grövre skinnskor.
  • Mellanklänning i ull.
  • Överklänning/en till lösare ylleklänning.
  • Kappa, mantel eller liknande som yttersta lager. Har du inget sådant så ta med en tjock filt.
  • Hätta, gärna snäv eller knäppt. Huvudduk i linne (eller ull om du varit förutseende).
  • Vantar i ylletyg, fårskinn eller nålbundna med fårskinnsfoder.
  • En bunt dräktnålar och ett spänne för att kunna nåla ner hätta och stänga manteln ordentligt. Vid blåsigt väder slipper jag kall luft som kryper in vid glipor.

Om du sedan konstaterar att du är Alldeles För Varm kan du alltid ta av dig en klänning, lägga bort kappan eller öppna hättan lite.

Lycka till med att hålla värmen!

DSC_0034


by 5 Comments

Symaskinskolan del 1

Det här med symaskiner är ju inte helt lätt. På ytan oskyldiga små saker gjorda av plast och lite metall, vars etikett looovar att det kommer gå både fort och enkelt att sy drömplaggen. I verkligheten möts man av någon slags robot med både själ och personlighet, som framförallt inte Alls uppför sig som instruktionsboken lovar. Känns det igen? Det behöver inte vara så!

Här kommer en massa allmänna “bra-att-ha” tips för dig som vill använda symaskin:

  • Trä maskinen rätt. Kontrollera speciellt att både över och undertråden hakat i trådspänningen, då det är den som justerar sömmen så den blir jämn och hållbar. Övertrådens spänning regleras av en arm på maskinen (den går oftast i en vertikal skåra på maskinens framsida och rör sig när man syr. Undertråden kan se olika ut beroende på om du har en liggande spole eller en spolkapsel, men om undertråden är trädd rätt ska man kunna dra i den och få ett litet motstånd.
  • Använd instruktionsboken. Ja, jag vet att den är tråkig men förutom att berätta hur du trär maskinen rätt så innehåller den oftast tips om skötsel och felsökningar. Om du inte ha någon, kontakta symaskinsbutiker som kan ha gamla kvar eller leta på internet.
  • Sköt om din maskin. Alla maskiner behöver skötsel för att fungera bra, och speciellt symaskiner som används ofta och till tyger som dammar mycket behöver skötas om för att hålla bra. Rengör/torka av maskinen om den blir smutsig, dammsug den med jämna mellanrum och köp gärna en behållare med tryckluft som du kan blåsa rent maskinen med. En liten borste är ett bra komplement, den brukar följa med när du köper en maskin. De flesta symaskiner mår också bra av att smörjas med ex silikonolja, be en symaskinsreparatör visa vad du enkelt kan göra själv och var din maskin ska smörjas (tänk på att nysmorda maskiner kan ge små fläckar i efter smorning på känsliga plagg, låt ev överskottsolja gnidas av först på en bit skräptyg.

Lite allmänna bra tips när du syr:

  • Om du är osäker på inställningar eller trådspänningar, börja först på en bit “skräptyg” som är av samma tjocklek och material som tyget du tänkt sy i.
  • Sömmen ska låsas i tyget, så när du syr en söm ska övertråden synas på ovansidan och undertråden under tyget. Om ena tråden syns mycket på bägge sidorna behöver trådspänningen justeras.
  • Justera pressarfotstrycket beroende på tygets tjocklek och hur många lager du syr i. Förinställningen/det rekommenderade trycket passar ofta bra till vanliga tunna bomullstyger eller två lager linne. Syr du däremot i tjocka lager ylle kan du släppa upp trycket lite för att förhindra att maskinen pressar det övre tyget framför sig, vilket gör sömmen sned och bitarna olika långa i slutet.
  • Har du övermatare på maskinen är den superbra för att underlätta sömnad av långa sömmar. Matningen av tyg i symaskinen sker oftast underifrån med hjälp av matartänderna, men vissa maskiner har dessutom en övermatare som man klickar på tillsammans med pressarfoten. Den matar tyget från översidan så att tyget ska glida jämnare genom maskinen. Om du stött på problemet med att tygbitarna är “olika långa” i slutet av en söm så vet du nu vad det beror på! Har du ingen övermatare kommer du runt problemet genom att tvärnåla alla tygstycken innan du syr ihop dem,det hindra tygbitarna från att röra sig individuellt.
  • Byt nål ofta, jag brukar byta ut mina vanliga symaskinsnålar efter varje större sömnadsprojekt. En vass nål ger en finare söm och riskerar inte att “tappa” eller hoppa över några stygn samt håller bättre.
  • Använd en nål som passar ditt sömnadsprojekt. Grovleken på symaskinsnålen är lite av en smaksak men det finns rekommendation som man kan läsa in sig på i butiker eller instruktionsböcker för symaskinen, grovleken “80” tycker jag är en bra normal nål för klädsömnad. Till tunnare och finvävda linnetyger brukar jag byta till 70, och till grövre ylletyger eller tält brukar jag använda 90 eller 100 (om tältet sys på en vanlig symaskin).
  • Du kan alltid “sy för hand” med symaskinen för att långsamt ta dig över knöliga partier där ex flera sömmar möts. Vrid helt enkelt hjulet mot dig (sitter på höger sida av maskinen) så syr maskinen med hjälp av din handkraft, och du kan lugnt kontrollera att nålen orkar igenom alla tyglager utan att gå av eller fastna.
  • Lär dig hur just din maskin “låter” när den går som den ska. Då är det enkelt att snabbt upptäcka problem innan trassel uppstår, tex om trådspänningen släpper, tråden tar slut eller pressarfotstrycket är för löst eller hårt.
  • Om du syr ihop bitar som är olika stretchiga (till exempel en linneklänning där ena biten är ett trådrak framstycke och andra biten är en lång triangulär kil) så är det enklast att få en snygg jämn söm om den biten som stretchar mest (div kilen) ligger nedåt mot matartänderna. Då slipper du riskera att den stretchigare biten töjs ut av pressarfoten så att tyget drar sig och det blir tyg över i slutet av sömmen. Det bästa av allt är ju förstås att tvärnåla allting, men alla snabbtips är bra…
  • Om du ska svänga/byta håll så vrider du ner nålen i tyget med hjälp av hjulet på sidan av maskinen, lyfter på pressarfoten och vänder tyget till den nya riktningen. Fäll ner pressarfoten och fortsätt att sy, nålen håller då i tyget under tiden du vänder så sömmen blir snygg och jämn.

 Nästa inlägg handlar mer om funktioner och olika val av trådar och sömmar!

IMG_8630

En enkel men bra hobbymaskin med mekaniska reglage.


by 1 Comment

Vinterklädsel på Vinterspelen

Vinterspelen är ett vinterevent som vår förening Gyllengran brukar hålla i början av året. Även om vi givetvis har möjlighet att vara inomhus och mysa (och dricka kaffe, mycket viktigt!) så är det roligt att vara ute och få prova hur medeltidskläderna klarar vinterkylan. Riktigt bra, var sammanfattningen.

Min plan var att bära dubbla ylleklänningar; den röda cotehardien underst och sedan min blå klänning över, tillsammans med lösärmar i ull och en fruhätta sydd av ylletyg och fodrad med ett tunt ylle. Mitt första smockade förkläde (som blev lite stort och såldes under Hägnan) samt nålbundna vantar och rejäla moderna kängor för att inte bli kall om fötterna. Det blev lite för varmt…

 068

Visst, dräkten var fantastisk när jag bara stod still ute och glodde, men att ta en promenad, bära på lite kakor eller behöva gå in igen blev för mycket. Så jag fick ta av mig cotehardien och hålla till godo med den blå klänningen. Lite besviken var jag, det är inte ofta man får chans att ha på sig alla lager i medeltidsdräkten, men samtidigt får jag väl vara nöjd över att jag hade planerat bra för att hålla värmen.

Det som gjorde störst skillnad var vantar, hätta och rejäla skor. Utan hättan började jag frysa nästan genast, men om jag täckte kroppen med ett lager lite tjockare ylle så höll jag värmen utan problem. Hade det varit blåsigt så hade nog ett extra lager behövts för att behålla värmen, men nu var vädret behagligt milt.

Så, om jag skulle sammanfatta mina erfarenheter i bra tips för medeltida vinterkläder skulle de se ut såhär;

  • Den gamla klassiska lager på lager funkar alltid. Ylle ska det vara, och ett lösare plagg ytterst värmer mer än ett väldigt åtsittande.
  • Rejäla skor som håller kylan borta underifrån och håller fötterna torra är viktigt.
  • För att hålla värmen om underbenen är ett par tjocka nålbundna strumpor eller ett par sydda yllestrumpor bra.
  • Täck all hud med ett lager ylle. Vantar, mössa, ärmar- värmen flyr genom glipor och huden.
  • En fruhätta/struthätta som är lite vidare och täcker hela axlarna gör underverk med att hålla kvar värmen, knapparna gör att plagget sitter åt, och om det blåser kan man fälla upp huvan och knäppa den. Hättan kan också nålas fast fram och bak i klänningen om det blåser mycket.
  • Huvudbonader värmer bra, men huvudlinet rymdes inte under hättan. Jag kanske måste göra en ny med lösare huva för oväder? (Ja, jag får sy något nytt!)
  • En mantel är totalt överskattat förutom om man ska stå still och glo, eller o man vill se lite häftig ut. Annars är den mest i vägen. En rejält tjock mantel som regnskydd ovanpå en tunnare klänning däremot, det skulle nog göra stor skillnad.
  • Ja, det var möjligt för brudarna på medeltiden att trava omkring i “bara ett par klänningar” utan att frysa rumpan av sig under vintern.

067


by Leave a comment

(konsten) Att fälla sömmar

Från 4 mars 2013

 

Nu kommer lite tips om att fälla sömmar på medeltida plagg!

Att fälla en söm betyder ungefär att du, när du sytt ihop två tygstycken, pressar ned eller håller ned sömsmånen mot själva tygstyckena, och sedan syr fast dem liggande med en söm. Man kan göra detta på maskin, eller för hand- men när man syr historiska plagg använder man handsömnad för att göra sömmen osynlig.

Man kan fälla sömmar på olika sätt, jag tänkte bara beskriva de två enklaste. Det första sättet innebär att du pressar ned sömsmånen åt var sitt håll, och sedan syr fast dem med en kastsöm. Kastsömmen sys med fördel genom att bara sticka ned nålen delvis genom det stora tygstycket, så sömmen blir osynlig på plaggets rätsida. I tunt tyg och tuskaftsvävar är det svårt att sy sömmen helt osynlig och man kan ofta få små små gropar som syns på framsidan, vilket jag tycker är snyggt. Ditt historiska plagg ser mycket mer arbetat ut då!

Det andra sättet innebär att du pressar ner bägge sömsmånerna åt samma håll, så de ligger slätt mot tygstycket. De sys sedan ned med en kastsöm på samma sätt som med den första metoden. Skillnaden är att du bara behöver sy en kastsöm per söm som håller ihop tygstyckena. Är tyget lite tjockare eller grövre, som ylletyg eller stadigt linne, så brukar jag klippa ner sömsmånen som ligger längst ner mot tyget så den blir hälften så bred. Det ger en snyggare söm. Den här metoden ger också sömmar som är mer tåliga mot regn, vilket är en fördel i huvor, struthättor mm.

Är tyget tjockt eller kraftigt kan däremot en söm som bara är fälld åt ena hållet göra sömmen styv och klumpig, och där är det bättre att fälla sömmen åt var sitt håll.

Jag rekommenderar verkligen att pressa (stryka) sömmarna så som de ska ligga innan man handsyr dem. Strykjärnet är din vän! Det kommer vara enklare och gå snabbare att sy, du sparar på fingrarna då du inte behöver hålla i sömsmånerna på samma sätt, och resultatet blir snyggare.

Vilken tråd du väljer är däremot mer en smaksak. Jag använder gärna samma material i tråden som tyget är i, men tunn linnetråd eller silkestråd är alltid tacksamt att arbeta med. Vaxad linnetråd går nog fortast att sy med tycker jag, men ibland använder jag sysilke för att få en diskretare söm i samma färg som tyget.

Dessutom behöver man inte fälla alla sömmar i ett plagg! Tanken är ju inte att du ska förgås av tristess, utan att du ska ha trevligt när du utövar din hobby. Vill du inte fälla alla sömmar så satsa på dem som kommer ligga närmast kroppen, eftersom det är bekvämt med fällda sömmar. Sömmarna i ex kjolen kan du lämna pressade. Efterhand vill du kanske fälla fler när pysselsuget smyger sig på? Är du osäker på om ett tajt plagg blev nog formsytt kan du också lämna axel och sidsömmar ofällda- när du gått omkring i plagget ett par gånger och det töjt sig kan du sedan sy in det, och fälla sömmarna när du är nöjd med passformen.

IMG_9202


by 8 Comments

1300tals klänningen (Cotehardie)

Från 13 maj 2013

1300cotte2

Det här är en röd ylleklänning med snörning fram, sent 1300tal.

Själva klänningen är konstruerad av fyra paneler utan kilar, och två ärmar som har söm mitt i armhålan. Det är alltså en väldigt enkel klänning, den saknar kilar och får istället passform och rörelsevidd av kyperttygets stretch (som trots ett fastsytt linnefoder finns kvar) samt mönsterkonstruktion och inpassning. Jag skulle nog säga att det är en ganska enkel klänning, möjligtvis till en enkel borgare eller liknande.

Ärmens sömnad kan du också läsa mer om under inlägget “Isydd ärm”. Klänningen har spiralsnörning fram vilket kan ses på många målningar från perioden, och kan antingen bäras lätt öppen upptill, eller helt snörd. Eftersom den har snörning istället för knappar passar den också bra som mellanklänning till andra överklänningar, vilket var lite av målet med klänningen.

1300cotte3

Bakifrån syns det tydligt att kilarna som ökar kjolens vidd saknas. Istället är panelerna breddade från midjan och ner, en riktig arbetsklänning!

En av de bästa sakerna med cotten (cotehardien) är att man får jag-är-ett-päron-och-smyggravid-siluetten, vilken är Helt Rätt för 1300talets tajta siluett! (Man måste dock säcka lite och liksom sjunka ihop på rätt sätt).

1300cotte


by 1 Comment

Glötagillet

I helgen var vi iväg på Glötagillet med föreningen, lyssnade på föreläsningar, träffade trevligt folk och hantverkade lite. Ok, H satt mest i bastun faktiskt, men jag jobbade vidare på väskan till min Trossfrau.

Jag höll också i en kortare föreläsning om dräktskapande ur tre olika perspektiv, roligt att få prova den igen på publik. Nu ska den omarbetas en till gång och förhoppningsvis bli ännu bättre och tydligare. Minna var nämligen snäll och spelade in den åt mig, och inget är så nyttigt som att lyssna på sig själv om man vill bli en bättre föreläsare.

Fint väder var det också, och några föreningsmedlemmar förevigades på bild. Här lagas lite äkta medeltida mat, eller var det drycken som värmdes upp först tro?

006

S hade grävt upp och sytt klart sin fina blå klänning, och tillsammans med gott om huvudlin blev det fantastiskt fint! Rätt mängd och typ av huvudbonader spelar verkligen stor roll för att dräkten ska kännas komplett. Själv fick jag skämmas utan huvudbonad, lite räddad blev jag ju av flätor och band i håret, men mest berodde min okläddhet på att jag inte iddes och hann leta upp slöjorna och stryka dem. Och på att det var varmt inomhus, ja, helt klart var det värmens fel…

001

Patrik från Hantverket dök upp med lite smide och broderier. Och kaffe, en mycket viktig medeltida (?) komponent under alla event!

008

Jag och J passade på att ta några bilder, jag gillade den här eftersom den är något roligt mellanting mellan fisken och heligheten… Var är den heliga fisken, som var så här stoor? Kolla in den snygga huvudbonaden som hon har- tur att vi kommer ha syträff med huvudbonadstema framöver i föreningen för jag tror att jag behöver några till…

036

Jag passade på att använda min vinterklänning, den är vävd i dubbel kypert och riktigt varm. Passar bra på kyliga höstevent och under vintern, men blir nästan plågsamt varm under sommarhalvåret. Sent 1300tal med metallknappar fram och mycket vidd i kjolen. Den är sydd av fyra våder och med isydda korta ärmar med ärmsömmen i armhålan. Eftersom tyget hade en så fantastiskt stretch så provade jag att lämna den ofodrad i livet, och endast förstärka knäppningen med en linneremsa. Tanken var att jag skulle kunna sy klänningen riktigt tajt, men ändå få god rörlighet i överdelen. Det stämde ju i och för sig, men givetvis töjde den under det första eventet ut sig så mycket att den gick från att vara snor-tajt till att jag kunde få ned en tvärhand i urringningen. Varken snyggt eller bekvämt… Så jag sydde in den i sidsömmarna och nu verkar den hålla formen bättre.

018

Knepet med att få en fin siluett och bra stöd för bysten är den där sista lilla insömnaden precis under bysten, syns lite på den nedre bilden där tyget under bysten är spänt och ligger plant mot bröstkorgen. Till klänningen har jag mina ljungrosa lösärmar och min knäppta hätta baserad på londonfyndet och herjolfneshättorna. Den har en kil över varje axel och små tygknappar fram. En liten hätta (fruhätta) är så himla perfekt när det drar kallt ute eller inne! Jag nålar fast min fram och bak om det är blåsigt så kall luft inte ska kunna hitta in.

012

Mer vidd bak får man genom att ställa ut bitarna mer, eller lägga in en extra kil. Ju tyngre och tjockare tyg du har desto färre men djupare blir vecken i klänningen. Snyggt och lite dramatiskt  fall, men tyngre att bära på. En av fysikens lagar (sömnadslagar?) säger att ju tyngre tyg du har i kjoldelen, desto mer kommer tyget att töja sig. Enklast märker man det här genom att fållen helt plötsligt verkar vara någon cm längre, eller att midjan på plagget verkar ha flyttats en aning nedåt. För att motverka det när man använder sig av tjocka och tunga tyger kan man gärna sy plagget med midjan 1-2 cm ovanför där den egentliga midjan ska vara. Klänningen hänger sedan till sig på kroppen och passar perfekt.

020

Vanligtvis förvarar jag mina klänningar hängandes i garderoben på galgar, men tyngre klänningar (som den här) förvarar jag hopvikta i en låda. De blir lite skrynkliga men man slipper råka ut för att de töjer ut sig medan de hänger och får en konstig form (för att inte tala om axelmärken från galgen). Påsen har jag sytt av tygrester och provbiten från det egenvävda tyget, och även om väven är vikingatida är den rätt snygg tillsammans med den blå klänningen.


by 1 Comment

Isydd ärm i ditt medeltida plagg

Från 3 mars 2013

En beskrivning för dig som har ett hum om hur man syr, men är lite osäker på hur man gör den där ärmen. En isydd ärm är en ärm som du syr fast i själva livet på plagget, efter att ha sytt ihop axel och sidsömmar. Den ger fler möjligheter till att passa in tyget för att få ett specifikt utseende eller en viss passform, än en ärm som sys fast plant med öppna sidsömmar.

Syr du moderna plagg behöver du isydd ärm till skräddade plagg, kavajer och plagg av vävt tyg, medan trikåplagg oftast sys plant. Syr du medeltida plagg är den isydda ärmen en förutsättning för tajt sittande plagg kring 13-1500 och framåt. En isydd ärm har alltid en ärmkulle, och sys oftast efter mönster. Den här beskrivningen utgår från att du redan har ett ungefärligt mönster och att ärmsömmen är rakt under armen. Principen är densamma för ärmar med ärmsömmen bakom eller framför ärmen.

1. Sy ihop livet i axelsömmar och sidsömmar och ev fler sömmar (själva kroppen) och lämna ärmhålen till sist.

2. Sy ihop ärmarna, de ska vara lite större i omkrets än själva ärmhålet. Hur mycket beror på modell, skärning, önskad rörelsevidd osv. Se det här mer som en principguide. Mina ärmar är mellan 2-8 cm större i omkrets än själva livet. (Det går också att göra ärmarna lika vida som livets hål, och utnyttja att tyget klipps delvis på skrå för att få en töjbar effekt. Annars är 2 cm en enkel grund, 8 cm eller mer ger en känsla av puffärm som sedan givetvis kan förstärkas med ännu mer tyg om man vill vecka ärmen. Jag utgår från en rak, plan ärm i den här beskrivningen.)

DSCN0346

3. Sy in en tråckeltråd i bägge ärmarna runt ärmhålet.

4. Märk ut mitten/högst upp på ärmen med en knappnål.

DSCN0347

5. Trä in ärmen i livet, räta mot räta, och nåla fast ärmen i axelsömmen (högst upp på livet) och längst ned mot sidsömmen under armen. Nu sitter ärmen fast med två nålar, och har ungefär lika mycket tyg fram och bak.

DSCN0348

6. Nu ska det ärmtyg som är löst på varje sida nålas fast mot livstycket. Ungefär nu kommer du titta på allt ärmtyg som är löst, och tänka saker som ”det är för mycket ärmtyg” och ”det går aldrig”. Bara lugn! Du är rätt ute.

7. Dra i bägge tråckeltrådarna på insidan av ärmen så att ärmen rynkas ihop och omkretsen minskar. Fortsätt tills ärmarna är ungefär lika vida som ärmhålets omkrets.

DSCN0350

8. Fördela ärmtyget som är rynkat upp mot axeln, det mesta tyget ska ligga fördelat där ärmkullen är konstruerad för att ge en snygg passform, bekvämlighet och rörlighet.

DSCN0352

9. Börja nåla fast ärmen i ärmhålet, tyget får rynka sig men aldrig bilda veck eftersom dessa kommer synas när du sytt fast ärmen. Den delen av ärmen som kommer vara under din arm ska inte ha några rynkor, utan där ligger tyget slätt, nästan sträckt. Den del av ärmen som du konstruerade ärmkullen på ska däremot ha extra tyg. Nåla runt hela ärmen, kontrollera att du inte har veck och att tyget är jämt fördelat på fram och baksida.

DSCN0353

10. Sy runt ärmhålet med raksöm på maskin eller tråckla med förstygn för hand.

11. Prova.
12. Klar! Handsyr du så syr du fast ärmen med efterstygn. Dra bort tråckeltråden och pressa axeln försiktigt med strykjärn.

Sprätta och gör om ifall du inte blir helt nöjd. En isydd ärm är en teknisk detalj som du snabbt kommer greppa efter att ha provat ett par gånger, så var inte rädd för att misslyckas!

Lycka till!

Plagget jag sydde var en 1300-tals klänning med snörning fram. Fler bilder kommer på den när den är färdig =)


by 2 Comments

Innan du börjar sy + Materialkunskap

8 januari 2014

Det här blev ett ganska långt inlägg men förhoppningsvis kan du bläddra dig fram till de stycken du behöver just nu!

Jag hjälper gärna andra att sy och skapa plagg, men allt som oftast ramlar det in glada nybörjare med lite tyg i famnen som de precis köpt på vägen hit. När jag då menar att de inte ska börja sy utan att först tvätta och stryka tyget brukar alltid entusiasmen dala lite.

Men varför ska man tvätta och stryka tyget?

1. Tyg krymper i tvätten.

Det beror främst på att tyget spänns hårt under tiden det vävs, och när tyget tas ner från vävstolen/maskinen är själva fibrerna i tyget fortfarande hårt sträckta. Första gången man blöter tyget kommer fibrerna mjukas upp och dras ihop en aning, hur mycket och hur permanent beror på material, vävteknik, kvalité och många andra faktorer.

Det här är samma sak som händer med snygga T-shirten som blivit lite för kort efter några tvättar, eller jeansen som alltid är supertajta efter tvätten. I fråga om jeansen kommer sedan tyget töja sig en aning i och med användning, och det här är också vanligt när det gäller medeltida tyger; linne och ull kan sträcka ut sig lite, hur mycket beror på tygets kvalité. Vad gäller linne som tvättas i 60 grader kommer tyget sedan inte krympa mer, oavsett hur många gånger man tvättar det i 40-60 grader, så länge man drar till plagget lite efter tvätt. En riktlinje är att aldrig tvätta det färdiga plagget på högre värme än man tvättade tyget i från början. Ull däremot kan fortsätta att krympa i varje tvätt, eftersom värme, vatten och mekanisk bearbetning får ullfibrerna att tova ihop sig. Resultatet blir ett mindre, styvare och mer filtat tyg. För att undvika detta bör man handtvätta ull, i badkaret eller i tvättmaskinen på max 30 grader.

2. Tyger kan vara snett upprullade på tygrullen

Du mäter och mäter och använder måttband, gradskiva, linjal, vattenpass… nej, tygets trådar är inte raka oavsett vad du gör. När tyget är färdigvävt rullas det upp på stora tygrullar på väveriet innan det paketeras och skickas vidare ut i handeln. Det är inte ovanligt att en tygrulle innehåller 50 m tyg. Har du provat att rulla upp 50 m tyg någon gång? Även om det sker maskinellt, är det inte ovanligt att fibrerna sträcks lite snett, vilket gör att när du lägger ut ditt fina tyg på golvet eller bordet hemma, är inslaget (tråden som går tvärs över tyget) en aning snett. Vattentvätten gör att fibrerna mjukas upp och kan återfå den form och sträckning de naturligt skulle ha.

3. Tyger innehåller kemikalier, antimögelmedel, stärkelse och andra mindre mysiga saker.

Innan tyget skickas iväg från väveriet prepareras det för att hålla transport och försäljning bättre. Vilka preparat som används och hur giftiga de är beror bl.a. på varje lands lagstiftning, tygets material, väveriets egen policy, huruvida tyget behöver behandlas, färgas osv. Kemikalierna ska hålla borta mögel, fuktskador, ohyreangrepp mm, och de kan finnas kvar som rester efter själva produktionen, ifrån om färg, betmedel, optiska blekmedel osv. När du då glatt klappar ditt nya tyg eller skakar ut det på golvet hemma kommer de här kemikalierna lossna (eftersom allt tyg dammar mer eller mindre) och fastna på din hud och i dina luftvägar. Nej, givetvis dör du inte av att få lite kemikaliekontakt, men i längden kommer du utsättas för onödigt mycket av det. Som exempel kan tas de lastbilar som transporterar färdiga vardagskläder runt om i Europa; öppna lastutrymmet på en valfri lastbil och chansen är stort att värdena på farliga ämnen i det utrymmet är så höga att du inte får vistas där utan heltäckande skydd och andningsmask. Då ligger kläderna förpackade i lufttäta påsar i kartonger, oftast med ett ytterligare emballage runt om*…

*från dokument utifrån på svt 1

4. Att stryka tyger efter tvätten

Innebär att du slätar ut fibrerna igen, och får ett tyg som är mer lättarbetat, glansigare och lättare att mäta + markera på. Enkelt!

Det här var Varför man ska göra allt det där tråkiga men ack så viktiga förarbetet, här får du nu en snabbguide till Hur du gör det:

Tvätt:

Ylle: max 30 grader varmt i maskin eller för hand i badkaret. Använd ylletvättmedel, galltvål eller schampo.

Linne: 60 grader i tvättmaskin för att det inte ska efterkrympa i följande tvättar, vanligt tvättmedel.

Bomull: 40-60 grader i tvättmaskin, beroende på vilken typ av tyg det är, vanligt tvättmedel.

Siden: max 30 grader i tvättmaskin eller för hand i badkar, använd tvättmedel speciellt för siden. Vissa sidentyger förändras dramatiskt i vattentvätt och kan få så kallade vattenfläckar, förändringar i tyget som inte går bort sedan. Provtvätta gärna en bit innan du slänger ner allt dit fina dyra tyg.

Päls och skinn: nej. Ska inte vattentvättas. Kräktes bäbisen på pälsen? Lägg ner i badkaret i ljummet vatten och skölj försiktigt igenom med såpvatten i flera omgångar.

Torkning:

Ylle: plantorkning, lägg ut ditt tygstycke eller plagg så plant som möjligt och låt torka för sig självt.

Linne: hängtorkning, gärna utomhus (eftersom det luktar så gott då!).

Bomull: som linne

Siden: hängtorkning, använd mjuka klädnypor för att inte skapa märken i tyget.

Päls och skinn som blivit blött: plantorkning utan värmekälla.

Tunga plagg och tyger ska torka så plant som möjligt, för att inte tänjas ut och få en konstig form även i torkat tillstånd.

Strykning:

Ylle: på medelvärme, helst med en fuktad strykduk på för att inte lämna märken i tyget.

Linne: på hög värme, gärna medan tyget fortfarande är lätt fuktigt. Kan manglas med fint resultat.

Bomull: på medelhög till hög värme.

Siden: på låg värme, med strykduk mellan för att skydda tyget, provstryk gärna innan på en mindre bit, och se upp för läckande strykjärn som spottar ut vattendroppar, eftersom det kan ge vattenfläckar.

Päls och skinn: päls ska inte strykas utan hellre ruggas/borstas upp med en borste. Extremt skrynklig päls kan hängas ut på vädring. Tunnare skinn kan strykas om du vill pressa det till en form eller pressa ner sömsmåner, använd fuktad strykduk och börja med låg värme.

Lite mer om ull och ylletyg:

Ylle är speciellt eftersom tyget oftast ändrar sin karaktär när du tvättar det. Oftast är det ytan och strukturen samt hur tydligt du ser väven som förändras när du vattentvättar tyget. Om du är väldigt mån om att tyget ska behålla sitt exakta utseende som färdigt plagg kan du välja att inte vattentvätta yllet innan du syr i det. Det innebär dock att du får stå ut med kemikalierna i fortsättningen, samt att du inte kommer kunna vattentvätta plagget utan risk för krympning i framtiden. Ren ull är dock ett väldigt tacksamt material eftersom det stöter ifrån sig smuts, och kan fräschas upp genom att vädras och skakas ur. Organiskt material såsom smuts och lera försvinner oftast genom att vädra ullen ute (gärna i lite fuktigt väder) och skaka ur det då och då.

Skräddare och dylika yrkesmänniskor undviker ofta att tvätta ylle och dampar/ångstryker istället tyget innan sömnad. Genom att utsätta tyget för ångan släpper spänningen i fibrerna och tygets fall ändras, utan att du behöver oroa sig för att tyget ska krympa. Min erfarenhet av dampning är att det ändå lätt ruggar upp tygytan och ger dig det där resultatet av redan tvättat tyg, förutom att tyget krymper mindre. Du blir inte heller av med alla kemikalier, förutom de som transporteras bort av ångan (som du andas in när du stryker). När du dampar ett ylletyg stryker du det alltid med en fuktig pressduk ovanpå för att tyget ine ska få märken efter strykjärnet.

Ordlista och vad är vad:

Material och benämningar:

  • Ull: vanligtvis fårull, materialet.
  • Ylle: tyg som är vävt/stickat av ull
  • Ren ny ull: anger att ullfibrerna inte är återanvända
  • Superwashad ull: ullen är behandlad för att inte krympa, vanligt i garn
  • Lin: lin kommer från linväxten och är ett material.
  • Linne: tyg/tråd gjort av lin
  • Bomull: både växten, själva materialet, och de produkter man gör av det.
  • Silke: är trådar av kokongen som silkesfjärilens larver spinner, materialet.
  • Siden: tyg vävt av silkestrådar
  • Syntetiska material: material som inte framställts ur djur eller växtriket utan på kemisk väg.
  • Behandling av materialet:
  • Strykduk: tygbit i bomull eller linne som skyddar tyget du stryker. Ett gammalt vitt lakan duger bra
  • Stryka: stryka tyget med ett strykjärn för att släta ut skrynklor och veck
  • Pressa: stryka enskilda delar av ett plagg för att forma ärmkullar eller sömmar, platta ner sömsmåner mm.
  • Inslag och varp: varpen är de långa trådarna som spänns upp i vävstolen och bestämmer vävens längd, inslaget är den tråd som går fram och tillbaka genom varpen så att tyget vävs.
  • Plantorkning: torkning av plagg och textilier genom att lägga dem på ett plant underlag för att de inte ska tappa form eller bli utsträckta under torkningen. Tyg kan torkas på gräs, en torkställning, fukttåligt underlag mm. Om du har ont om plats, vik tyget försiktigt och vänd/vik om det under torktiden.
  • Hängtorkning: torkning på lina, torkställning, galge mm där plaggets hängs ner.
  • Mangel/manglas: en mangel kan vara handdriven eller elektrisk och planar ut tyget genom att pressa det genom en vals, tyg som manglas blir slätt och lite glansigt. Mangla gärna linne och bomullstyg.
  • Dampning: att stryka ett ylletyg med våt strykduk för att fibrerna ska mista vävspänningen innan sömnad. Kan också kallas ångpressning eller ångstrykning.

Tänk på att den här guiden inte är det Enda Rätta Sättet att göra saker på, och att den främst är till för dig som syr medeltida eller lajvkläder. Tipsen är riktade till dig som vill få ett hum om saker och ting och veta varför innan du börjar.

IMG_0572

Jag i mina orangea 1200talare under MTV 2013.

Det är roligt att handla tyg, och ännu roligare när man kan lite om det och vet hur man ska ta hand om sina nya guldkorn!


by Leave a comment

Inspiration från andra

När jag har tråkigt, eller är lite för sjuk för att göra nått vettigt själv gillar jag att bläddra runt på nätet och se vad andra gör. Jag försöker också spara de flesta bloggar jag hittar som ser vettiga och aktiva ut, men inte sällan tappar jag sedan mentalt bort dem innan de hinner hamna här på bloggen. Ibland är vägen lång för att lyckas göra något…

Bloggen Historisk garderob hade en så bra sida så jag funderar på om jag hade behövt göra något liknande själv; en lista på alla bra bildkällor som finns att använda. Perfekt när det är dags att börja på ett nytt projekt, eller när jag glömt vilken huvudduk som hörde ihop med olika perioder… Tills vidare nöjer jag mig dock med att kolla in hennes och tipsar er andra om att göra detsamma =)

http://historiskgarderob.blogspot.se/

IMG_0557

Ett annat tips för att komma ihåg vilka plagg man ska bära med varandra,

är att fota sina dräkter när man lyckats få på sig allt. Det skulle jag verkligen behöva göra åt H.