Eftersom några har frågat efter min tutorial på Euraklänningen flyttar jag över den från gamla bloggen, men ni får hålla till godo med köksfotografering och paintbilder! Efter att ha använt klänningen ett par år och ritat mönster åt andra några gånger kan jag också ge er följande mycket mycket genomtänkta tips:
Var beredd på att justera bredden på ärmarna och runt överkroppen om du vill undvika att plagget blir för bylsigt, principskissen är inget riktigt bra universalmönster (som alltid).
Klänningen kan bli lite ojämn i nederkant, ta på dig den och justera sedan fållen för ett snyggare resultat.
Sy en egen Euraklänning:
Du behöver:
tyg
måttband
sax
krita
tråd
nål/symaskin
gärna en linjal
Viktiga mått:
Börja med att ta mått på dig själv. Euraklänningens konstruktion är olikt vanliga två eller fyrpanelsklänningar så måtten tas annorlunda. De viktigaste måtten är ärmbitens längd och bredd- utifrån dessa mått ritas resten av klänningen upp.
Ta mått på ärmbitens längd genom att mäta från halsgropen-via rak arm-till tummens nagel. Det här är ett mått som ger dig lite extra rörelsevidd och inte ger en för kort ärm. På mig blev det 78 cm.
Ta mått på ärmbitens bredd genom att börja mäta ca en hand under nyckebenet, gå över axeln och läs av måttbandet i samma höjd på ryggen. På de flesta personer kring min storlek blir detta ca 40 cm. Det är både ärmbitens basbredd samt fram och bakstyckets övre bredd.
Nu lägger du ut tyget dubbelvikt för att rita upp mönstret på det; beroende på hur mycket tyg du har kommer längden på din klänning att variera, mitt förslag är mellan 1,8-2,4 m, beroende på din egen längd och ditt mått från ärmbiten. Mitt tyg var 200 cm, jag rekommenderar att bredden är ca 150 cm.
Börja med att markera en mittlinje på det dubbelvikta tyget (röda prickar)
Markera ärmens bredd runt handleden; 1/2 bredden på var sida om punkten. Min ärm var 14 cm; 7 cm alltså. (grönt streck)
Markera ärmbitens längd genom att mäta från den översta röda punkten till där ärmen ska sluta (78 cm) (grönt streck)
Markera ärmbitens basbredd genom att mäta 1/2 bredden på var sida om mitten; 40/2 = 20 cm. (lila streck) Dra sedan streck mellan linjerna för att få fram armbitens form. (tunt lila streck)
Dra sedan en linje från ärmbitens bas ned till tygets slut- fortsätt alltså på linjen du just gjorde. (tunt rosa streck)
Klar! Eftersom tyget är dubbelvikt får du nu två av allt när du klipper längs linjerna. Fäst gärna tyget i sig självt med några knappnålar innan du klipper.
Det tyg som finns på kanterna (gula fält) blir dina kilar, det rosa fältet är fram och bakstycke och det turkosa är dina ärmar.
Sy ihop klänningen:
En av kilarna låg inte mot vikt kant, den är alltså tvådelad. Sy ihop den. Om du vill att kilarna ska se likadana ut kan du göra en så kallad falsk söm i den andra genom att sy ihop den också som om den vore halv (finns historiska fynd på falska sömmar).
Sy sedan ihop ärmbitarnas baser med varandra, men bara 1 cm i varje kant så de hålls ihop. Det som lämnas öppet blir din halslinning.
Sy sedan fast dessa i fram och bakstycke.
Sist syr du fast kilarna i klänningen; här rekommenderar jag knappnålar även om du inte använt dem tidigare, det är lätt att tyget drar sig annars.
Klipp bort ev flikar av kilen som sticker ut, fålla, pressa ner sömmar och ta på dig klänningen!
Just nu arbetar jag mycket på att flytta över gamla inlägg från min förra blogg till den här bloggen. Anledningen till bloggflytten var huvudsakligen att servern som min gamla blogg låg på jämt var nere, jag kom aldrig åt att uppdatera den och folk kom inte åt att läsa den. Helt värdelöst. Min nya blogg är jag mycket nöjd med, men jag saknar några av de gamla inläggen. Ni läsare som hängt med länge får ha tålamod med de gamla inläggen som dyker upp lite nu och då, de är märkta med sitt ursprungsdatum längst upp så man ska kunna bläddra förbi dem om man redan läst dem.
Ett inlägg jag hittade på min gamla blogg handlade om mitt första försök till en trossfrauklänning. Det slutade med att klänningen såldes eftersom jag inte riktigt fastnade för den, och inte kunde hitta några användningsområden under det kommande eventsåret. Här är i alla fall några bilder på den, och nu när jag tänker efter har jag nog fortfarande kvar toillen jag gjorde till överdelen.
Två dagar kvar till färjan och en vecka med härligt medeltidsliv i lägret. Vi förbereder oss genom att pyssla lite, tvätta kläder, plocka bär i trädgården (hallon!!!) och få besök av en härlig mängd kompisar på väg söderöver. Långt borta är stress och paniksömnad, jag blev klar med det mesta i våras och vägrar stressa istället för att göra roliga saker =) Bra planering eller lathet, månne lite av varje?
Vikingadräkten uppdateras ständigt, och senaste plagget är en i mängden av alla nya projekt jag sysselsatt mig med. Såhär tänkte jag se ut några av dagarna i Visby, jag hoppas vi ses där!
En beskrivning för dig som har ett hum om hur man syr, men är lite osäker på hur man gör den där ärmen. En isydd ärm är en ärm som du syr fast i själva livet på plagget, efter att ha sytt ihop axel och sidsömmar. Den ger fler möjligheter till att passa in tyget för att få ett specifikt utseende eller en viss passform, än en ärm som sys fast plant med öppna sidsömmar.
Syr du moderna plagg behöver du isydd ärm till skräddade plagg, kavajer och plagg av vävt tyg, medan trikåplagg oftast sys plant. Syr du medeltida plagg är den isydda ärmen en förutsättning för tajt sittande plagg kring 13-1500 och framåt. En isydd ärm har alltid en ärmkulle, och sys oftast efter mönster. Den här beskrivningen utgår från att du redan har ett ungefärligt mönster och att ärmsömmen är rakt under armen. Principen är densamma för ärmar med ärmsömmen bakom eller framför ärmen.
1. Sy ihop livet i axelsömmar och sidsömmar och ev fler sömmar (själva kroppen) och lämna ärmhålen till sist.
2. Sy ihop ärmarna, de ska vara lite större i omkrets än själva ärmhålet. Hur mycket beror på modell, skärning, önskad rörelsevidd osv. Se det här mer som en principguide. Mina ärmar är mellan 2-8 cm större i omkrets än själva livet. (Det går också att göra ärmarna lika vida som livets hål, och utnyttja att tyget klipps delvis på skrå för att få en töjbar effekt. Annars är 2 cm en enkel grund, 8 cm eller mer ger en känsla av puffärm som sedan givetvis kan förstärkas med ännu mer tyg om man vill vecka ärmen. Jag utgår från en rak, plan ärm i den här beskrivningen.)
3. Sy in en tråckeltråd i bägge ärmarna runt ärmhålet.
4. Märk ut mitten/högst upp på ärmen med en knappnål.
5. Trä in ärmen i livet, räta mot räta, och nåla fast ärmen i axelsömmen (högst upp på livet) och längst ned mot sidsömmen under armen. Nu sitter ärmen fast med två nålar, och har ungefär lika mycket tyg fram och bak.
6. Nu ska det ärmtyg som är löst på varje sida nålas fast mot livstycket. Ungefär nu kommer du titta på allt ärmtyg som är löst, och tänka saker som ”det är för mycket ärmtyg” och ”det går aldrig”. Bara lugn! Du är rätt ute.
7. Dra i bägge tråckeltrådarna på insidan av ärmen så att ärmen rynkas ihop och omkretsen minskar. Fortsätt tills ärmarna är ungefär lika vida som ärmhålets omkrets.
8. Fördela ärmtyget som är rynkat upp mot axeln, det mesta tyget ska ligga fördelat där ärmkullen är konstruerad för att ge en snygg passform, bekvämlighet och rörlighet.
9. Börja nåla fast ärmen i ärmhålet, tyget får rynka sig men aldrig bilda veck eftersom dessa kommer synas när du sytt fast ärmen. Den delen av ärmen som kommer vara under din arm ska inte ha några rynkor, utan där ligger tyget slätt, nästan sträckt. Den del av ärmen som du konstruerade ärmkullen på ska däremot ha extra tyg. Nåla runt hela ärmen, kontrollera att du inte har veck och att tyget är jämt fördelat på fram och baksida.
10. Sy runt ärmhålet med raksöm på maskin eller tråckla med förstygn för hand.
11. Prova.
12. Klar! Handsyr du så syr du fast ärmen med efterstygn. Dra bort tråckeltråden och pressa axeln försiktigt med strykjärn.
Sprätta och gör om ifall du inte blir helt nöjd. En isydd ärm är en teknisk detalj som du snabbt kommer greppa efter att ha provat ett par gånger, så var inte rädd för att misslyckas!
Lycka till!
Plagget jag sydde var en 1300-tals klänning med snörning fram. Fler bilder kommer på den när den är färdig =)
Det här blev ett ganska långt inlägg men förhoppningsvis kan du bläddra dig fram till de stycken du behöver just nu!
Jag hjälper gärna andra att sy och skapa plagg, men allt som oftast ramlar det in glada nybörjare med lite tyg i famnen som de precis köpt på vägen hit. När jag då menar att de inte ska börja sy utan att först tvätta och stryka tyget brukar alltid entusiasmen dala lite.
Men varför ska man tvätta och stryka tyget?
1. Tyg krymper i tvätten.
Det beror främst på att tyget spänns hårt under tiden det vävs, och när tyget tas ner från vävstolen/maskinen är själva fibrerna i tyget fortfarande hårt sträckta. Första gången man blöter tyget kommer fibrerna mjukas upp och dras ihop en aning, hur mycket och hur permanent beror på material, vävteknik, kvalité och många andra faktorer.
Det här är samma sak som händer med snygga T-shirten som blivit lite för kort efter några tvättar, eller jeansen som alltid är supertajta efter tvätten. I fråga om jeansen kommer sedan tyget töja sig en aning i och med användning, och det här är också vanligt när det gäller medeltida tyger; linne och ull kan sträcka ut sig lite, hur mycket beror på tygets kvalité. Vad gäller linne som tvättas i 60 grader kommer tyget sedan inte krympa mer, oavsett hur många gånger man tvättar det i 40-60 grader, så länge man drar till plagget lite efter tvätt. En riktlinje är att aldrig tvätta det färdiga plagget på högre värme än man tvättade tyget i från början. Ull däremot kan fortsätta att krympa i varje tvätt, eftersom värme, vatten och mekanisk bearbetning får ullfibrerna att tova ihop sig. Resultatet blir ett mindre, styvare och mer filtat tyg. För att undvika detta bör man handtvätta ull, i badkaret eller i tvättmaskinen på max 30 grader.
2. Tyger kan vara snett upprullade på tygrullen
Du mäter och mäter och använder måttband, gradskiva, linjal, vattenpass… nej, tygets trådar är inte raka oavsett vad du gör. När tyget är färdigvävt rullas det upp på stora tygrullar på väveriet innan det paketeras och skickas vidare ut i handeln. Det är inte ovanligt att en tygrulle innehåller 50 m tyg. Har du provat att rulla upp 50 m tyg någon gång? Även om det sker maskinellt, är det inte ovanligt att fibrerna sträcks lite snett, vilket gör att när du lägger ut ditt fina tyg på golvet eller bordet hemma, är inslaget (tråden som går tvärs över tyget) en aning snett. Vattentvätten gör att fibrerna mjukas upp och kan återfå den form och sträckning de naturligt skulle ha.
3. Tyger innehåller kemikalier, antimögelmedel, stärkelse och andra mindre mysiga saker.
Innan tyget skickas iväg från väveriet prepareras det för att hålla transport och försäljning bättre. Vilka preparat som används och hur giftiga de är beror bl.a. på varje lands lagstiftning, tygets material, väveriets egen policy, huruvida tyget behöver behandlas, färgas osv. Kemikalierna ska hålla borta mögel, fuktskador, ohyreangrepp mm, och de kan finnas kvar som rester efter själva produktionen, ifrån om färg, betmedel, optiska blekmedel osv. När du då glatt klappar ditt nya tyg eller skakar ut det på golvet hemma kommer de här kemikalierna lossna (eftersom allt tyg dammar mer eller mindre) och fastna på din hud och i dina luftvägar. Nej, givetvis dör du inte av att få lite kemikaliekontakt, men i längden kommer du utsättas för onödigt mycket av det. Som exempel kan tas de lastbilar som transporterar färdiga vardagskläder runt om i Europa; öppna lastutrymmet på en valfri lastbil och chansen är stort att värdena på farliga ämnen i det utrymmet är så höga att du inte får vistas där utan heltäckande skydd och andningsmask. Då ligger kläderna förpackade i lufttäta påsar i kartonger, oftast med ett ytterligare emballage runt om*…
*från dokument utifrån på svt 1
4. Att stryka tyger efter tvätten
Innebär att du slätar ut fibrerna igen, och får ett tyg som är mer lättarbetat, glansigare och lättare att mäta + markera på. Enkelt!
Det här var Varför man ska göra allt det där tråkiga men ack så viktiga förarbetet, här får du nu en snabbguide till Hur du gör det:
Tvätt:
Ylle: max 30 grader varmt i maskin eller för hand i badkaret. Använd ylletvättmedel, galltvål eller schampo.
Linne: 60 grader i tvättmaskin för att det inte ska efterkrympa i följande tvättar, vanligt tvättmedel.
Bomull: 40-60 grader i tvättmaskin, beroende på vilken typ av tyg det är, vanligt tvättmedel.
Siden: max 30 grader i tvättmaskin eller för hand i badkar, använd tvättmedel speciellt för siden. Vissa sidentyger förändras dramatiskt i vattentvätt och kan få så kallade vattenfläckar, förändringar i tyget som inte går bort sedan. Provtvätta gärna en bit innan du slänger ner allt dit fina dyra tyg.
Päls och skinn: nej. Ska inte vattentvättas. Kräktes bäbisen på pälsen? Lägg ner i badkaret i ljummet vatten och skölj försiktigt igenom med såpvatten i flera omgångar.
Torkning:
Ylle: plantorkning, lägg ut ditt tygstycke eller plagg så plant som möjligt och låt torka för sig självt.
Linne: hängtorkning, gärna utomhus (eftersom det luktar så gott då!).
Bomull: som linne
Siden: hängtorkning, använd mjuka klädnypor för att inte skapa märken i tyget.
Päls och skinn som blivit blött: plantorkning utan värmekälla.
Tunga plagg och tyger ska torka så plant som möjligt, för att inte tänjas ut och få en konstig form även i torkat tillstånd.
Strykning:
Ylle: på medelvärme, helst med en fuktad strykduk på för att inte lämna märken i tyget.
Linne: på hög värme, gärna medan tyget fortfarande är lätt fuktigt. Kan manglas med fint resultat.
Bomull: på medelhög till hög värme.
Siden: på låg värme, med strykduk mellan för att skydda tyget, provstryk gärna innan på en mindre bit, och se upp för läckande strykjärn som spottar ut vattendroppar, eftersom det kan ge vattenfläckar.
Päls och skinn: päls ska inte strykas utan hellre ruggas/borstas upp med en borste. Extremt skrynklig päls kan hängas ut på vädring. Tunnare skinn kan strykas om du vill pressa det till en form eller pressa ner sömsmåner, använd fuktad strykduk och börja med låg värme.
Lite mer om ull och ylletyg:
Ylle är speciellt eftersom tyget oftast ändrar sin karaktär när du tvättar det. Oftast är det ytan och strukturen samt hur tydligt du ser väven som förändras när du vattentvättar tyget. Om du är väldigt mån om att tyget ska behålla sitt exakta utseende som färdigt plagg kan du välja att inte vattentvätta yllet innan du syr i det. Det innebär dock att du får stå ut med kemikalierna i fortsättningen, samt att du inte kommer kunna vattentvätta plagget utan risk för krympning i framtiden. Ren ull är dock ett väldigt tacksamt material eftersom det stöter ifrån sig smuts, och kan fräschas upp genom att vädras och skakas ur. Organiskt material såsom smuts och lera försvinner oftast genom att vädra ullen ute (gärna i lite fuktigt väder) och skaka ur det då och då.
Skräddare och dylika yrkesmänniskor undviker ofta att tvätta ylle och dampar/ångstryker istället tyget innan sömnad. Genom att utsätta tyget för ångan släpper spänningen i fibrerna och tygets fall ändras, utan att du behöver oroa sig för att tyget ska krympa. Min erfarenhet av dampning är att det ändå lätt ruggar upp tygytan och ger dig det där resultatet av redan tvättat tyg, förutom att tyget krymper mindre. Du blir inte heller av med alla kemikalier, förutom de som transporteras bort av ångan (som du andas in när du stryker). När du dampar ett ylletyg stryker du det alltid med en fuktig pressduk ovanpå för att tyget ine ska få märken efter strykjärnet.
Ordlista och vad är vad:
Material och benämningar:
Ull: vanligtvis fårull, materialet.
Ylle: tyg som är vävt/stickat av ull
Ren ny ull: anger att ullfibrerna inte är återanvända
Superwashad ull: ullen är behandlad för att inte krympa, vanligt i garn
Lin: lin kommer från linväxten och är ett material.
Linne: tyg/tråd gjort av lin
Bomull: både växten, själva materialet, och de produkter man gör av det.
Silke: är trådar av kokongen som silkesfjärilens larver spinner, materialet.
Siden: tyg vävt av silkestrådar
Syntetiska material: material som inte framställts ur djur eller växtriket utan på kemisk väg.
Behandling av materialet:
Strykduk: tygbit i bomull eller linne som skyddar tyget du stryker. Ett gammalt vitt lakan duger bra
Stryka: stryka tyget med ett strykjärn för att släta ut skrynklor och veck
Pressa: stryka enskilda delar av ett plagg för att forma ärmkullar eller sömmar, platta ner sömsmåner mm.
Inslag och varp: varpen är de långa trådarna som spänns upp i vävstolen och bestämmer vävens längd, inslaget är den tråd som går fram och tillbaka genom varpen så att tyget vävs.
Plantorkning: torkning av plagg och textilier genom att lägga dem på ett plant underlag för att de inte ska tappa form eller bli utsträckta under torkningen. Tyg kan torkas på gräs, en torkställning, fukttåligt underlag mm. Om du har ont om plats, vik tyget försiktigt och vänd/vik om det under torktiden.
Hängtorkning: torkning på lina, torkställning, galge mm där plaggets hängs ner.
Mangel/manglas: en mangel kan vara handdriven eller elektrisk och planar ut tyget genom att pressa det genom en vals, tyg som manglas blir slätt och lite glansigt. Mangla gärna linne och bomullstyg.
Dampning: att stryka ett ylletyg med våt strykduk för att fibrerna ska mista vävspänningen innan sömnad. Kan också kallas ångpressning eller ångstrykning.
Tänk på att den här guiden inte är det Enda Rätta Sättet att göra saker på, och att den främst är till för dig som syr medeltida eller lajvkläder. Tipsen är riktade till dig som vill få ett hum om saker och ting och veta varför innan du börjar.
Jag i mina orangea 1200talare under MTV 2013.
Det är roligt att handla tyg, och ännu roligare när man kan lite om det och vet hur man ska ta hand om sina nya guldkorn!
Ett av de plagg som jag även efter en tids användande är väldigt nöjd med är min gröna hängselkjol (eller hängselklänning) i tuskaftsvävd grön ull. Mönstret är inspirerat efter ett fynd från Hedeby och består av fyra paneler. Jag hade en mörkgrå och en brun sedan tidigare, och ville nu variera mig lite och har letat runt mycket på olika sidor som diskuterat fyndmaterial och olika tolkningar.
Som ni säkert redan lagt märke till så finns fantastiskt många olika varianter av rekonstruktioner och förslag på hur kjolarna kan ha sett ut, och jag tror också att det fanns olika varianter. Jag bestämde mig dock för att efterlikna fyndet från Hedeby, då denna har lite av en trolig söm bevarad och ger ett förslag på hur kjolarna kan ha varit hopsydda. Efter att ha läst lite diskussioner på Historiska Världar och tittat på guldgummor valde jag också att göra den hellång; det är min tolkning av släpet och jag är nyfiken på hur tyget kommer att falla med en sådan modell. Efter ett tag kortade jag dock av kjolen- släp är inte min grej utan jag snubblar mest på dem.
Här kommer en kort sömnadsbeskrivning för dig som vill göra en egen!
Du behöver:
2-3 m *1.5 m tyg (2 m= small, 3 m=large)
sax
linjal, måttband
tygpenna
knappnålar
symaskin/nål/tråd
en kompis som provar in klänningen på dig
Ta sedan följande mått på dig:
Armhåla-längd på kjolen + 3 cm sömsmån nedtill och 5 cm upptill (högre modell) (med armhåla menar jag så långt upp i leden du kan komma, ärmhålet klipper du ut sist för att få en bekväm form
Bredd runt överkroppen, /4 + 4cm till varje panel (sömsmån och rörelsevidd)
Längd armhåla-midja (midjan är där du är som smalast)
Jag valde att göra en figursydd, men ledig variant som tillåter ett par mellanklänningar under. Modellen består av fyra lika stora paneler som jag efter att ha klippt ut och tråcklat ihop provat in på mig, med hjälp av en kompis. Panelerna är raka upptill och börjar vidgas i midjan.
Jag ritade ut bitarna varannan upp och varannan ned, utläggningen beror på tygets bredd och din personliga längd men det här är ett enkelt sätt.
För att få en kjol i storlek 36-38 blev mina bitar ungefär: bredd upptill 26 cm, längd armhåla-midja 30 cm, bredd nedtill 68 cm. Bredden nedtill går att variera efter mängden tyg, jag använde 2 meter men ju större mängd tyg desto mer bredd nertill får du. Längden på kjolen blev 136 cm.
När du klippt ut alla delar kan du tråckla ihop dem och prova kjolen; ärmhålen behöver klippas ut på en sådan här hög modell, dessutom kan du ta in klänningen under byst, i midja och svank direkt i de fyra sömmar som finns, för att få en fin passform. Kom ihåg att prova med rätt antal klänningar och eventuell bh under! När du är nöjd syr du ihop kjolen, pressar ned sömmarna, och jämnar till kanterna. Sedan är det bara att dekorera och fålla, samt fälla sömmarna.
Fyndmaterial föreslår att dekorationer på hängselkjolar var vanligt, och speciellt upptill går det åt små mängder för att göra mycket skillnad, så sy på ett snyggt brickband eller lite sidenremsor. Hängslen provar du lättast ut genom att fästa smala sydda tygremsor med knappnålar för att hitta ett bra läge, jag tycker att de blir bekväma om du låter dem ligga i linje med tänkta bh-band. Sy fast remsorna på insidan av kjolen baktill, fram fäster du dem med ett par spännbucklor, eller syr fast dem även här om du saknar sådana.
Långt långt bort (typ Kramfors) finns det en fantastisk medeltida kyrka som är en av de finaste kyrkorna jag någonsin sett. Den är lite sned, kärleksfullt lagad och med vådligt lutande trappor. Den råkar också vara helt täckt med fina medeltida målningar som avbildar helgon, kläder och kristna miljöer- och en krokodil! Den här krokodilen brukar jag vilja hälsa på varje sommar, och i somras kombinerade jag besöket hos krokodilen med en föreläsning om medeltida kläder vid kyrkans café. Förutom att kyrkan har ett café och en egen krokodil jobbar också världens mysigaste guide där, nämligen min kompis Anders som på somrarna, iförd medeltida kläder, går runt och är typ, medeltida, i kyrkan hela dagarna. Ibland tänker jag att det måste vara det bästa jobbet i världen. Speciellt om det är fint väder…
Om du inte redan anat det tycker jag alltså att du i sommar ska skriva upp ett besök i Ytterlännäs gamla kyrka, och beskåda alla fina målningar som inspiration till din egen dräkt, och för att få lite medeltida känsla.
När vi besökte kyrkan i somras var jag moderiktigt (ja, beroende på när man menar) klädd i röd cotehardie/klänning med rosa lösärmar och en lila hätta med knäppning fram. Jag brukar ha en stor enkel vit linneduk som jag knyter i nacken och sedan ordnar efter dagens önskemål. Ett förkläde gör varje dräkt mer komplett, likaså den lilla handvävda pungen och bältet.
Min halloweendräkt; Alice i Underlandet. Min kompis fotade mig på festen vi var på (som för övrigt var sjukt coolt dekorerad som synes). Jag tänkte mig en lite mörkare version av Alice, jag gillar sånt som inte är gulligt och perfekt. Klänningen var rolig att sy, och den blev ju jättesöt… Därför var det nästan lika roligt att ha sönder den och bloda ner den…
Jag gjorde mig en ny mantel av ett brunt tuskaftsvävt ylletyg som jag förtvättade innan sömnaden (kemikalier fanns inte alls på medeltiden). Modellen bygger på en enkel halvcirkel utan halsurtag/hål och är fållad för hand. Det gick alltså rätt fort att sy manteln, och när jag var klar svepte jag glatt på mig den för att testa dess mantel-potential.
Rätt bra, tyckte jag, ända tills en kompis sa att det såg precis ut som hobernas mantlar från Sagan om Ringen. Nu skulle ju det kunna vara en komplimang, men jag hade ingen lust att se ut som en hob, och efter att ha konstaterat att både spegeln och fler hantverksnärvarande tyckte samma sak, kände jag att manteln behövde uppgraderas lite. Jag funderade lite på band eller broderier, men de tenderar att vara dyra (att köpa) eller ta otroligt lång tid i anspråk (att göra själv). Men päls, päls är ju superhäftigt, så jag rotade i min pälsbitslåda och hittade en bit från en rock jag köpte på loppis för många många år sedan.
Pälsbiten såg i alla fall ut som en halv krage och en ärm, så jag monterade lös kragen försiktigt (gammal päls är lite skör) och plockade bort foder. Ärmen skar jag i remsor med en kniv, (klipper du i päls får du hår överallt) och skarvade sedan ihop delarna. Sedan sydde jag på allting på manteln, kragen som halsformning och remsorna efter framkanterna. Resultatet blev riktigt bra, det gick inte åt mycket päls men jag fick ut mycket effekt. Nu är det definitivt mindre hob och mer rohanryttare, till exempel. Mycket coolare.
