HANDCRAFTED HISTORY


Leave a comment

Kniven

27 oktober 2011

Jag fick (eller köpte?) en väldigt fin kniv förra året (eller var det året innan?) och eftersom jag förklorat tre knivar redan (stulna eller lånade utan lov) kände jag att den Här kniven, den kommer jag inte tappa bort. Jag ska liksom vakta den som en hök, inte låta folk bygga läger med den, eller låna den eller ja… Ni vet. Första eventet jag hade med kniven på var Försommarfest, och mitt i alla köksbestyr så försvinner skidan till kniven. Hur en skinnskida bara kan försvinna i ett litet värdshus är för mig ett mysterie, speciellt eftersom jag har en god, sista minnesbild av var den fina skidan låg innan den försvann. Jaha, så nu hade jag alltså en kniv, men inget att ha den i. Men! Eftersom jag är en pysslig en gjorde jag som varje bra hantverkare (?) gör när man stöter på problem; jag satte mig ner och surade lite. Sedan gick jag till biblioteket, lånade varenda bok de hade om hur man bygger knivskidor, och sedan löste jag problemet, genom att bygga en helt ny. Biblioteket är lite underskattat, likaså den lilla avdelningen med gamla pedagogiska gör-det-själv böcker från 70 och 80-talet. Trots att jag inte är superskarp på skinn och aldrig arbetat med knivslöjd förut blev jag rätt nöjd över resultatet, det bästa av allt var att man kunde bygga skidan direkt på kniven utan att behöva ha en grund i trä (som jag är ännu sämre på att hantera). Jag sparade också lite bilder från arbetets gång i sann pedagogisk anda…

nr1
Enligt boken skulle man linda in bladet i tejp och sedan hela kniven i plastfolie för att skydda den från fukt, tejpen ökar bladets volym så nog stor plats bildas åt den, då man skapar skidan direkt på kniven.

nr2

Sedan gjorde jag en ungefärlig mall med lite extra utrymme för sömnsmån; att börja med något kändes bättre än att skära i skinnet på en gång.

nr3

Skinnet blöttes sedan och sylades så jag skulle få en jämn mängd hål med bra avstånd hela vägen runt.

nr4

Sedan sydde jag ihop skidan med enkla skomakarstygn; jag gör inte en riktig skomakarsöm utan syr åt ena hållet, sedan åt andra. Fördelen är att det är enklare och sliter mindre på händerna, nackdelen att det kan vara svårt att få jämnt i början.

nr5

Fäster gör man på samma sätt; sy tillbaka några stygn

nr6

När skidan var ihopsydd pressade jag in kniven i den, och sedan formade jag skidan efter knivens form, pressade in kanter och hörn och gjorde en liten avrundning där skaftet övergår i blad. Sedan fick lädret torka lite, varpå jag pressade i ett mönster i den.

På det stora hela gick det ganska enkelt, jag kan absolut rekommendera dig att våga prova; man kan göra enkla skidor eller mycket mer komplicerade. Jag använde veg.garvat skinn, vaxad lintråd och några verktyg; bra är en vass kniv, skärmatta, nålar och syl.Hur som blir man ganska glad när man lyckats göra en produkt man verkligen behöver, men inte trodde man kunde göra lika bra som ”köpes” alternativen. Våga prova!


Leave a comment

Vikingatida kvinnodräkt

Mitt första seriösa försök till en vikingatida kvinnodräkt, från 25 oktober 2011

höstbudet 2011

De senaste åren har jag haft ett lite större projekt på gång; en vikingatida kvinnodräkt till SCAevent.

Det är fantastiskt skönt att ha ett projekt på gång som verkligen får ta tid och utrymme, utan att behöva bli klart till ett speciellt lajv eller någon redovisning. Jag har kunnat lägga ner mycket tid på research, skissande och funderingar på vad jag vill arbeta med och vad nästa steg ska vara, och när jag hittat fint tyg eller en detalj jag gillar har jag köpt denna till dräkten. För något år sedan tänkte jag att jag säkert skulle bli klar med dräkten en dag, om inte allt för länge, men nu har jag insett att jag förmodligen aldrig kommer känna mig helt klar. Det är alltid något mer jag vill prova, undersöka eller någon detalj jag inte känner mig nöjd med. Jag tar dem allt eftersom jag får tid och inspiration. Mitt hantverkande till mig själv ska vara en avslappnande hobby, inget producerande utifrån behov.

Hur som har jag tänkt att mitt projekt ska få ta lite plats i bloggen, det kommer komma ett inlägg då och då med nya idéer och färdiga alster. Jag ska se om jag inte lyckas skramla fram lite av alla historiska referenser jag använt mig av dessutom.

På bilden kan ni se de yttersta plaggen av dräkten. Sjalen har jag vävt med ullgarn i en vanlig vävstol, gåsögonkypert. Kappan är sydd av ett kypertvävt ulltyg, med inlägg av sjaltyget och ett jättefint broderi som en vän till mig gjort i ullgarn. Sköldehamnshättan är sytt av ulltyg i två lager; övertyg och ett tunnare foder, och broderat med ullgarn med inspiration från keltiska knutmönster och min väns broderi på kappan. Klänningen är min mellanklänning sydd i ulltyg i tuskaft, och brukar oftast bäras med en hängselklänning över, dock fick inte den följa med på detta event.


2 Comments

Små handvävda påsar

25 oktober 2011:

Hösten 2010 satte jag upp en väv när jag läste vävning på universitetet. Slutresultatet blev en sjal till min vikingatida dräkt, men det blev en del spill, och en testbit över. Testbiten var av lite varierande kvalité eftersom det var mitt första projekt på en fullstor vävstol, men jag blev tillräckligt nöjd med den för att känna att den inte bara kunde ligga i en låda och damma, så jag klippte ut småbitar och sydde lite olika påsar.

Påsarna är fodrade med linne och handsydda med vaxad lintråd, och för att hålla ihop dem tvinnade jag en liten snodd av samma ullgarn som jag vävde med. Jag blev nöjd med dem, speciellt eftersom jag sydde flera stycken och kom på fler och fler smarta lösningar för konstruktion och sömnad efter varje variant, jag tycker de ser välgjorda och lite glada ut, och min favorit (som jag behöll) fick också några tofsar. Det är lite typiskt mig, att aldrig bara kunna göra en av något, jag måste liksom prova och se vad som händer om jag gör lite annorlunda… De andra är numera sålda (som tur är, vem behöver så många påsar?), men jag har en liten bit väv kvar, kanske skulle man våga sig på ett till projekt?