Det här gamla skrinet hittade jag på en loppis för många många år sedan och köpte hem för någon tia. Det har alltid varit lite sprucket och nött, och fast jag har annan förvaring såsom påsar och svepaskar som är mer historiska kan jag liksom inte sluta använda mitt fina skrin. Efter många år i tjänst har det dock börjat se ännu mer nött ut.
Gångjärnen var skeva, fodret trasigt och träet torrt.
Så jag hällde ur alla saker och satte igång att renovera det…
Ovanpå tygfodret satt det fast limmade smala träribbor. Jag tog lös dem och sandpapprade dem släta + tog bort limrester. Två stycken var spruckna så de slängde jag.
Gångjärnen rätade till sig med några försiktiga slag med en mejsel för att få ner dem i ursprungsläget igen.
Det syns tydligt hur blekt fodret blivit när jag vänder på tyget…
Bort med ribbor och foder, torka ur skrinet och putsa bort limrester. Jag passade också på att olja in hela skrinet med lite vanlig vegetabilisk olja, det fick stå och suga in ett tag och sedan torkade jag bort överflödet.
Sedan klippte jag till nytt fodertyg, grönt tuskaftsvävt ylle, och limmade fast det i botten och i locket med vanligt kontaktlim. När jag ändå var igång funderade jag kring att jag ju faktiskt gillar att sätta fast nålar i locket, så jag gjorde två remsor och sydda fast en tygbit (hjärtat) för att enkelt kunna sätta fast knappnålar i locket.
Sedan limmade jag fast ribborna igen som stöd för tyget och för att dölja kanterna.
I med alla saker igen, sortera lite fint och skrinet är uppsnofsat och redo för flera års hantverkande igen! Lättsamt och roligt pyssel =)
…kanske du har funderat på. Den här videon tycker jag förklarar det bra. Fingerborgen är alltså i första hand till för att avlasta dina fingrar och huden, och inte för att du inte ska sticka dig. Om du tycker att det är svårt att använda en fingerborg i metall (som ofta kan kännas klumpiga och inte alltid är i rätt storlek) så kan jag tipsa om att de finns att köpa i mjuk plast, eller går att sy själv genom att använda en liten skinnremsa som du syr ihop till en tub och sedan trär på fingret.
Det finns också “halva” fingerborgar; en metallremsa du trär på fingret. Smart om du vill ha avlastningen men fortfarande vill kunna använda fingertoppen.
Det här är en beskrivning där jag noggrant går igenom alla steg för att sy en “vanlig” vikingatida eller medeltida klänning med raka paneler och kilar. Den här sortens konstruktion återfinns i olika variationer i vikingatida fynd och hela vägen genom medeltiden, och fungerar både på särkar och överklänningar. Under 1300talet förändras mönsterkonstruktionen då modet blev snävt och snört eller knäppt, tajta kläder sys annorlunda. Men för en klänning eller kjortel som du drar över huvudet fungerar den här metoden bra! Mansplaggen kan konstrueras enligt samma princip, med små förändringar och kortare längd.
Såhär ser den färdiga klänningen ut. Inlägget innehåller massor av bilder och tips på hur du får till krångliga partier och sömnadsproblem som kan dyka upp.
Ärmen är en isydd ärm i två bitar, men det är inte den enda konstruktionen på ärm som du hittar under perioden. Vanliga raka ärmar, ärmar med ärmkullar och s-ärmar används också. Till en vanlig linnesärk behöver du inte heller göra en isydd ärm utan kan sy ärmen som jag beskriver i “sy en linnesärk vettja”.
Knep och tips:
Lägg nålarnas knappar åt höger eller vänster när du nålar beroende på om du är vänster eller högerhänt så blir det enklare att dra ut dem medan du syr.
Om du istället syr för hand, nåla längs med tygkanterna så är det lättare att hålla i tyget utan att sticka sig själv.
Tråckla ihop sömmar som du vill kunna prova så slipper du oroa dig för att sticka dig själv, och ser enklare hur fall och passform blir på det färdiga plagget. Exempel på sömmar som är bra att tråckla först är ärmhålssömmen när du syr fast ärmarna.
När du nålar ihop långa kilar klippta på snedden med de raka panelerna, lägg kilen underst och den raka biten ovanpå när du nålar och syr. Då töjer sig kilen mindre och sömmen blir snyggare.
Lägg tid på att passa in ärmarna snyggt och var inte rädd för att klippa ur ärmhålen ganska mycket. Plagget blir finare om ärmen börjar uppe på axeln och inte en bit ner längs armen.
Två, fyra eller fler kilar? Två kilar räcker för kortare plagg, samt underkläder. Fyra kilar ger mer vidd, vackrare fall och en jämnare fördelning av tyget. Fundera över vilket plagg du ska sy, och vilka egenskaper som är viktiga. Titta också på bilder och fyndmaterial för att se exempel på hur kilarna användes och hur många som fanns.
Längd arm från axel-förbi armbåge böjd i 90 grader- handen.
Omkrets handled (mät runt knuten hand för att enkelt få på och av ärmen).
Omkrets ärmhål (ta en lös t-shirt till hjälp om du är osäker, ärmhålet ska sitta lite löst, men inte säckigt.
Längd axel-midja/höftkant. (på kvinnoplagg sätter jag i kilarna i midjan, på mansplagg vid höften)
Mönsterbitar och urklipp:
Rita ut alla delar som du behöver på ett papper.
Räkna ut vilka mått varje del behöver: fram och bakstycket ska tillsammans bli omkretsen runt överkroppen. Lägg till sömsmån 1-2 cm på alla kanter. Kanter som ska fållas såsom nederkanten och ärmhålen ska ha 1 cm till i sömsmån. Lägg till rörelsevidd (extra rymd i plagget för att det ska kunna ta på och av, samt gå att röra sig i) på ca 4-8 cm.
Rörelsevidden gör mycket för plaggets utseende, fall och form. I storlek s lägger jag till ca 4 cm runt överkroppen. Prova gärna det nya måttet runt din överkropp och känn efter så du enkelt kan dra måttbandet upp och ned, andas, röra dig osv.
Tvätta och stryk tyget innan du använder det, kontrollera så det inte är skadat eller har dragit sig snett. Mät ut alla delar inklusive sömsmån och rörelsevidd på tyget. Rita ut alla delar med en tygkrita innan du klipper, så är du säker på att allt ryms.
Om du inte gjort ärmar förut så kan det vara bra att göra en toile; en provärm i skräptyg som du provar in. En tvådelad ärm är en S-ärm som klipps i två delar. Som du ser så är delarna asymmetriska så kom ihåg att märka upp vad som är fram och bak på ärmarna.
I vilken ordning sys delarna ihop?
Jag börjar med att sy ihop mina ärmar, sedan syr jag på kilarna på klänningsdelarna och därefter syr jag ihop klänningen i axlarna och sidorna. Sist passar jag in ärmarna i klänningens ärmhål. Den här klänningen är sydd på symaskin, men du kan lika gärna sy för hand med för och efterstygn.
Jag gör klart en söm åt gången; nåla, sy, pressa, klipp, pressa. När hela klänningen är hopsydd så fäller jag sömmarna och fållar för hand. På det här sättet blir inte sömmarna knöliga eller klumpiga eftersom sömmarna är färdigklippta och pressade när en ny söm korsar dem. Jag rekommenderar verkligen att du tar dig tid att pressa sömmarna ordentligt, det gör stor skillnad för plagget. Om du inte vill fälla sömmarna i ett ulltyg kan de lämnas pressade, medan ett linnetyg (och alla andra tyger som trådar sig) sicksackas direkt när de är utklippta, innan de sys ihop. Kanterna kan också sicksackas för hand (kastas) eller lämnas råa om du viker dem dubbelt när du fäller dem.
Hur du syr ihop klänningen steg för steg:
1. Nåla ärmarnas ena söm. När du nålar ihop två tygbitar är det viktigt att du lägger dem på ett plant, gärna glatt underlag så de inte sträcks ut ojämnt. Undvik att ha bitarna i knäet, under katten eller hopknövlade i en hög.
2. Sy sömmen med raksöm, fäst i början och slutet genom att sy fram och tillbaka på samma ställe.
Här har jag 1 cm sömsmån. Jag tar ut nålarna samtidigt som jag syr, vilket går fort och lätt med nålar som ligger åt rätt håll, på tvären och med knappen mot den hand jag föredrar att använda. Om du har ett tyg som gärna fransar upp sig och har tänkt fälla sömmarna så är det enklare med 1,5 cm sömsmån som kan klippas rent från lösa trådar allteftersom du fäller ner sömmarna.
3. Pressa sömmarna med strykjärn. En tunn fuktad duk kan läggas mellan plagget och strykjärnet för att undvika märken på tyget om det är känsligt. (Skillnaden på en pressad och en opressad söm.)
Pressa först isär sömmen och låt den svalna. Klipp sedan ner den ena kanten till ungefär halva bredden och pressa den andra sömmen över så bara en sömsmån är synlig. På det här sättet behöver du bara fälla sömmen en gång.
4. Nåla och sy ihop andra ärmsömmen.
Pressa sedan den på samma sätt som den första sömmen. Det här är enklast om du har en ärmstrykbräda att arbeta med, annars får du pressa sömmen med ärmen liggandes och sedan stryka till ärmen. Försök undvika att pressa kanterna där ärmen är vikt.
När ärmarna är klara börjar jag med kilarna. Klänningen består av 4 kilar; en i varje sida, en fram och en bak. Kilarna ger rörelsevidd nedtill och bildar ett fint fall på klänningen. På kvinnoplagg vill jag att kilarna ska börja i midjan eftersom det blir ett finare fall och en mer smickrande siluett. På mansplagg syr jag i dem lite längre ned då jag inte vill markera en mjukt rundad midja…
5. Eftersom kilarna är klippta diagonalt över tyget så kommer de kunna stretcha/töja ut sig mer än fram och bakstycket när de sys. Speciellt med gamla maskiner där pressarfotstrycket inte kan ställas in finns det en möjlighet att det undre tyget matas igenom fortare medan pressarfoten trycker ut det övre tyget. Därför är det viktigt att nåla eller tråckla fast alla kilar noga innan de sys, även om du syr för hand. För att kilarna ska sitta fint så nålar jag fast dem med fram och bakstyckena platt på golvet, med kilen underst. Det plana golvet gör att kilen inte töjer ut sig. När jag syr ihop sömmarna vill jag också ha kilen underst, för att undvika att den pressas ut och töjer sig.
6. En kil skarvas ihop och den sätter jag mitt bak eftersom det kan vara svårare att få till en skarvad kil bra när jag syr ihop den med bakstycket. Två skarvade kilar kan istället sättas in i varje sida, eftersom det är enklare att sy ihop allt snyggt där.
7. För att kunna sätta i kilarna i fram och bakstycke klipper jag upp styckena från nederkanten och upp till midjan – 1,5 cm. Kilen ska alltså vara längre än slitsen som jag klipper upp för att kunna sys i snyggt. Jag ritade en bild på hur jag brukar sy i kilarna på maskinen för att få ett fint resultat. Det är lite svårt att förklara med bild och text, men tanken är att du syr i kilarna som vanligt, men sparar själv spetsen (ungefär 10 cm) till sist. Den syr du sedan med kilen liggandes överst, och sista biten med minimal sömsmån, för att kunna vända i kilens spets. På riktigt blir det här lite knöligt och svårt att se i symaskinen, men ge inte upp! Ett litet litet veck gör inget, det pressas ut. Du kan också sy till spetsen med kilen överst, fästa och sedan upprepa från andra hållet. Det viktiga är att sömmen går ihop exakt.
När alla kilarna är isydda pressas sömmarna, klipps ner, och pressas till ena sidan. Jag väljer att pressa alla sömmar bakåt för att jag tycker att det ser snyggt ut, men praktiskt spelar det ingen roll.
8. När kilarna är fastsydda så börjar jag rita ut halshål och ärmhål på fram och bakstycket. Jag lägger styckena på varandra, markerar upp mitten och ritar upp ett litet/snävt halshål, mitt är 18 cm tvärsöver (då blir halshålet ca 20 cm tvärsöver när det är fållat). Jag kommer senare klippa till formen fram för att få en djupare ringning. Genom att mäta från min hals, över axeln och till armleden får jag hjälp med att veta hur långa axelsömmar jag behöver, har du en toile så kan du använda den här.
Sedan ritar jag ut armhålen; bak är de ganska raka, medan de är lite mer svängda på framstycket. Formen beror på din kropp och dina mått, och längden på ärmhålet får du fram eftersom du redan gjort två bra ärmar som du kan mäta (jag mäter omkretsen runt den färdiga ärmen och delar med två, kom ihåg att lägga till sömsmån för ärmhålet). Ärmhålet ska vara lite mindre än själva ärmen för att du ska kunna göra en isydd ärm (ca 2-3 cm mindre här).
Axelsömmen kommer också slutta lite, jag klipper bort 1 cm så klänningen ska ligga bättre över axlarna. Har du starkt sluttande axlar kan du behöva klippa bort mer, har du raka axlar behöver du kanske inte klippa alls. Titta i spegeln och fundera, men klipp aldrig mer än 3-4 cm.
Först klipper jag fram och bakstycket samtidigt, och sedan klipper jag till de sista linjerna på framstycket; ärmhålen tas ur lite mer och halsen blir djupare. Jag sparade bitarna så att du ska kunna se hur skillnaden blev.
9. Axlarna nålas ihop och sys med raksöm. Sedan pressar jag isär sömmen, klipper ned ena sömsmånen och pressar bak bägge sömsmånerna.
10. Sy ihop klänningens sidor, från ärmhålet och ned till fållen. Gör på samma sätt som ovan med nålning, sömnad och pressning.
11. Det sista steget är att sy fast ärmarna på klänningen, och det beskriver jag också i det här inlägget. Jag börjar med att pressa två veck i varje arm, en som är mitt på axeln och en som är mitt i armhålan. Eftersom ärmarna är asymmetriska så är det inte riktigt lika mycket tyg på fram och baksidan, sträckan som går från armhålan och till axeln på armens baksida är något längre och det är helt normalt då du behöver mer rörelsevidd åt det hållet.
12. Jag trär in ärmen i klänningen, räta mot räta, och nålar fast mitt uppe på ärmen mot axelsömmen, och ärmhålan med sidsömmen på klänningen. Sedan nålar jag ihop tygerna helt slätt under armen.
13. Ärmen innehåller mer tyg än ärmhålet, vilket leder till att tyget blir lite vågigt. Sy i en tråckeltråd i ärmens övre halva, eller fördela tyget för hand så att det går att nåla ihop ärm och ärmhåla utan att det bildas veck. Jag drar ihop ärmkullens tyg försiktigt samtidigt som jag sträcker ärmhålets tyg. Ge inte upp om det inte blir perfekt från början, det här kan ta lite tid att få snyggt!
14. Nåla ihop armhålet på ett ungefär, och tråckla sedan ihop det så du är nöjd med resultatet. Blir det inte bra nu, så blir det inte bättre av att sys på maskin… Vänd klänningen ut och in, prova och se efter så ärmkullen ligger snyggt över axeln och ärmen inte drar sig någonstans. När du är nöjd vänder du klänningen till avigan med ärmen i klänningen och syr fast ärmen.
15. Pressa sedan ärmsömmen med hjälp av en ärmbräda. Jag tycker att det är enklast att pressa ärmsömmen åt varsitt håll för att få en mjuk rundning, men du kan pressa sömmen åt samma håll som de tidigare du gjort också.
16. Prova klänningen och justera ärmlängd, nederkantens fåll och halslinningen så du är nöjd med dessa. Jag klippte av klänningen så den blev något kortare framtill för att inte kliva på fållen, men ändå behålla känslan av längd runt resten av omkretsen nedtill. Ärmarna ska vara lagom långa även då du böjer på armbågen eller lyfter armen, så när armen hänger rakt ned ser de lite för långa ut. Halshålet ska vara nog stort så det går att dra av och på sig klänningen.
17. Fålla alla kanter för hand, jag rullade fållen (vek den dubbel) till ungefär 4-6 mm bredd och sydde ner den med kaststygn. Runt halslinningen sydde jag sedan ett varv med pricksöm för att stadga hålet och hindra det från att töja sig. Alla sömmar syddes ned med kaststygn.
Jag hittade en sån bra youtubevideo som beskriver hur du vändsyr en krenelerad fåll. Om du har ett riktigt fint filtat ylletyg till en hätta eller kjortel som du ska krenelera (klippa mönster i kanten av tyget) så klarar sig tyget bra utan foder, men om tyget är tunt och ovalkat så behöver du ett foder som stöd. Jag tycker att det blir vackrast med vändsydda foder när man krenelerar, så här kommer dagens spaning =)
Va, ett till inlägg om att sortera saker? Vad ska det vara bra för?
Eftersom jag antar att du, kära bloggläsare, är en person med oändligt mycket fritid och ork (haha) för medeltidshobbyn, är det nu dags att efter syrummet och göra klart-högen sortera igenom din dator. Jajamensan, jag ser nog hur du redan nu vrider dig i stolen.
Försök inte komma undan, det blir roligt (när det är klart) jag lovar!
Vi börjar med bokmärkena; sortera upp alla roliga bloggar, inköpsställen och historiska källor i olika mappar. Klicka dig igenom alla och se så de fortfarande är aktuella. Bloggar som flyttat eller nedstängda webbutiker är inget ovanligt, så uppdatera det som behövs. Är du insnöad på olika perioder så kan du ju döpa mapparna till “viking” “1500tal” och liknande, så hittar du ännu enklare.
Färdig? Bra jobbat! Här kommer min lista på roliga och läsvärda medeltids- och hantverksbloggar som belöning (de finns också under Bra bloggar som länkar). Har du hittat fler spännande bloggar, eller har du en egen som inte finns med, så tipsa mig gärna i en kommentar:
Den här länken är ganska onödig, men alldeles för rolig för att inte dela med sig av. Jag har inte källgranskat något djupare, men det finns fler källor på “medeltidsfestivaler” i Tyskland under samma period. Njut och begrunda historiens gång!
I januari när snöskottning och eldning i huset är huvudsysslor känns medeltidssommaren ofta långt borta. Men det är ju nu det finns massor av tid för att gå igenom garderoben och planera upp nya projekt inför säsongen!
Under vintern är det bra att vädra alla kläder och städa ur förvaringsutrymmen för att undvika oönskade hyresgäster. Speciellt medeltidskläderna mår bra av vädring, de används inte lika ofta, och ylleplaggen tvättas bara när det verkligen behövs.
Jag väntar på en kall dag med minusgrader och snö, och sedan hänger jag ut alla plagg, gärna under något dygn om jag har tid. Luftfuktigheten på vintern är lägre än på sommaren, och det är fukten i luften som transporterar bort smuts från ylleplaggen och gör dem fräschare, enkelt förklarat. Men kylan kan istället ta död på lite kryp, och genom att skaka ur plaggen några varv och vända på dem så blir de avdammade och eventuella kryp kan ramla ned på snön och syns tydligt.
Jag brukar föra anteckningar över hur jag tycker att dräkterna fungerar på event, och skissar ofta på nya idéer när jag får inspiration från andra eller från någon spännande bok.
(Långt ifrån alla idéer blir till plagg, men här är första skisserna av halloweendräkten.)
Ett bra sätt att få koll på sina medeltidskläder är att sortera upp dem i högar efter årtal, användningsområden eller säsong, och sedan fundera på om något behöver kompletteras. Behövs det fler underkläder till årets medeltidsvecka eller kanske vinterplagg till vikingadräkten? Jag skriver upp alla idéer jag kommer på; och sen vet jag vad jag behöver till sommaren!
När man har en färdig plan känns det ju också enklare att starta med ett projekt…
Själv syr jag på några klänningar som ska bli klara till sommarens medeltidsäventyr, lagar strumpor och ska ta tag i den nya gollaren som jag håller på med när inspirationen faller på.
Ja, det här är ju ett helt modernt inlägg om sömnad som du kanske förstår.
Efter ett år där jag börjat jogga, styrketränat i perioder, varvat med massor av trädgårdsarbete och sen legat på soffan i perioder så har kroppen förändrats, muskler och fett har omfördelats lite och jag har suckat irriterat över att dyra moderna plagg inte sitter som de ska längre. Både jeans och bhar har misstänkt bytt form men ägaren tycker inte att det är roligt att köpa nytt.
Tur att det är så himla lätt att sy om en bh lite! Vid en närmare titt så är de flesta av mina bhar ihopsydda med en vanlig sicksack eller en tätare sicksacksöm, och alla band är antingen lagda ovanpå/under kupans tyg och fastsydda, eller instoppade mellan yttertyg och fodertyg.
Ett par varv med sprättaren och en enkel symaskinsöm är allt som behövs. Jag sprättade upp banden som låg för långt ut över bröstkorgen och flyttade in dem lite. Kupan ligger bättre, och banden kommer lite högre upp på axeln och får ett bättre läge. Givetvis syns det vid en närmare titt att bhn är omsydd, men med dekorationen fastsydd igen märkts det knappt. (Jag sydde fast min för hand.)
Om bhn har blivit för vid eller uttänjd runt om (vilket den gärna blir efter ett tag), så kan du lika enkelt sprätta upp stängningen bak och flytta in den lite. En tät sicksacksöm som du fäster i början och slut (sy fram och tillbaka) fungerar utmärkt och gör att du kan använda vilken symaskin som helst.
Fina dyra bhn och jag är nu vänner igen och jag slipper lägga pengar på en ny. Pengar som kan användas till tyg istället…
Här kommer en beskrivning och lite tips på hur du syr en fodrad gollar!
Om du vill veta mer om gollars som plagg och få lite bildinspiration så finns det en hel del bilder på min pinterest. Kort sagt är det en liten krage/ett dok du lägger över axlarna, med eller utan påsydd krage, som värmer och skyddar överkroppen hos kvinnor. Eftersom jag mest spanat in kvinnor från 1500-1530 för min knektdräkt så blir bildmaterialet därifrån, och den verkar vara vanliga på knektarnas kvinnor, men du hittar den på fler ställen än bara hos knektar och över en längre tid i historien. Snitt, tyg, stängning, form, dekorationer och material är viktiga val för att den ska passa in till din dräkt, så bläddra gärna lite extra i källor om du vill sy en historisk variant. Min gjordes inför ett lajv, men var så otroligt bra att jag vill dela med mig av den till er så ni också kan få äga detta praktiska plagg!
Efter Krigshjärtalajvet och vår resa till Tallinn insåg jag hur praktiskt det är med en gollar, så jag tänkte visa hur jag gjorde min (i sista stund och stor panik inför lajvet).
Nu är jag på gång med en ny, med samma modell fast fodrad med päls och sydd för hand. Möjligtvis kommer nästa vara ännu lite mindre, men storlek och form skiljer sig åt under 1500talet, så spana på mycket bilder och fundera på vad du är ute efter innan du börjar klippa!
Den här modellen bygger på en dokdel och en kragdel som sys ihop, och du kan vändsy den på symaskin utan några synliga sömmar. Vill du inte ha en fodrad kan du använda samma princip och utseende på delarna, men kanske sy den för hand för att undvika synliga maskinsömmar. Vill du satsa på en mer historisk teknik så syr du fast fodret i övertyget för hand, på insidan (alltså inte på avigsidan). Att skarva är också helt rätt. Det finns liknande mönsterdelar till ytterplagg och mantlar, och kragar var vanligt på ytterplagg, men jag har inte hittat några mönsterdelar eller bevarade plagg som visar hur mönsterdelarna såg ut till en gollar.
Gollaren kan skäras ut i ett stycke, men för att få till en bra passform gjorde jag en toille i bomullstyg först. Jag började med att skära ut en cirkel, klippa upp en linje och sedan prova den. Det går verkligen inte åt mycket tyg till en gollar, och tittar man på bilder så verkar det vara vanligt att de inte ens går utanför axlarna. Jag tog bort tyg från ryggpartiet (det är därför tygbiten har en bredare öppning nedtill fram) och lite från axelpartiets kanter och fick till en sådan här passform. Genom att klippa ut en liten rundel för halsen ligger den bra utan att skava.
Sedan klippte jag ut två likadana bitar i yttertyg och foder, nålade ihop och sydde ihop dem räta mot räta, förutom i halshålet som lämnades öppet. Kragen klipptes också ut i två delar, tänk en remsa tyg lika lång som halshålets omkrets, och svagt böjd för att få en bättre passform och inte kännas för snäv runt halsen.
Sy ihop kragen på samma sätt, räta mot räta, och lämna öppet runt den sträcka som ska fästas mot gollaren. Om tyget känns sladdrigt och inte vill stå upp så kan du stryka på ett lager vliesolin på yttertygets avigsida innan kragdelarna sys ihop, eller mer historiskt; sy på ett lager linnetyg på yttertygets del innan hopsömnad.
För att plagget ska bli snyggt när det vänds så klipper jag ned sömsmånen lite så det bara återstår 4-6 mm, och klipper av hörnen så det bara är någon millimeter tyg kvar innan sömmen. Vänd sedan gollaren och kragen ut och in så rätsidan kommer fram, och pressa noga med strykjärn så alla sömmar bli platta.
Under tiden du pressar kan du dra till tygbitarna så de hela tiden ligger kant i kant om du vill göra gollaren vändbar (om du vill kunna välja vilken sida som ska vara utåt). Har du redan en tydlig utsida så pressar du alla kanter med sömmen 1-2 mm in mot insidan. Yttertyget ska alltså skymtas från insidan, men inget innertyg ska synas när du tittar på plagget från utsidan. Eftersom ylle är töjbart och lite stretchigt och lätt formas med hjälp av ånga och värmen från stykjärnet kan du dra ut yttertyget lite runt om hela plagget så det blir lite större.
Nåla och sy fast kragen, yttertygets rätsida mot kragens rätsida, på maskin. Pressa sömmen, och sy sedan ihop den sista sömmen (kragens foder med gollarens foder) för hand med kaststygn för att undvika synliga maskinsömmar. Jag vek in sömsmånerna i plagget för att inte ha några råa kanter synliga. Pressa med strykjärn, och sedan är du klar!
Jag sydde fast pärlknappar på min, och den stängs med en flätad snodd eftersom det gick snabbare än att sy knapphål, och för att den skulle vara lajv-snygg och överdådig. Du kan också sy fast knytband eller hyskor och hakar för att kunna stänga den.
Idag tänkte jag inte säga något viktigt, utan bara önska alla er läsare god jul. Jag tänkte också passa på att skicka en julhälsning till Stina och Susanne från Kapitelhusgården som är världens skönaste att samarbeta med.
Och till alla er andra som jag haft förmånen att få träffa, samarbeta med och lära känna under årets gång; god jul och tack för ett fint år!
Sedan ritar jag ut armhålen; bak är de ganska raka, medan de är lite mer svängda på framstycket. Formen beror på din kropp och dina mått, och längden på ärmhålet får du fram eftersom du redan gjort två bra ärmar som du kan mäta (jag mäter omkretsen runt den färdiga ärmen och delar med två, kom ihåg att lägga till sömsmån för ärmhålet). Ärmhålet ska vara lite mindre än själva ärmen för att du ska kunna göra en isydd ärm (ca 2-3 cm mindre här).
14. Nåla ihop armhålet på ett ungefär, och tråckla sedan ihop det så du är nöjd med resultatet. Blir det inte bra nu, så blir det inte bättre av att sys på maskin… Vänd klänningen ut och in, prova och se efter så ärmkullen ligger snyggt över axeln och ärmen inte drar sig någonstans. När du är nöjd vänder du klänningen till avigan med ärmen i klänningen och syr fast ärmen.
15. Pressa sedan ärmsömmen med hjälp av en ärmbräda. Jag tycker att det är enklast att pressa ärmsömmen åt varsitt håll för att få en mjuk rundning, men du kan pressa sömmen åt samma håll som de tidigare du gjort också.
