HANDCRAFTED HISTORY

Tag Archives: Vikings


by 2 Comments

Tutorial/beskrivning på Sköldehamnshätta

Jag har fått lite förfrågningar kring hur man själv kan räkna ut mönster och storlek på struthättor och liknande, så nu har jag ritat upp min formel för hur man tar mått till en sköldehamnshätta, samt hur man gör när man syr ihop den.

Sköldehamnshättan (Skjoldehamn) hittades i en myr i Norge och är väldigt tidig för att vara medeltid och dateras till mitten av 1000-talet, och många använder den som en vikingatida hätta just därför, då det som bekant är stor brist på fynd från vikingatiden. Det har också diskuterats huruvida hättan skulle ha ett samiskt ursprung, men något som är viktigt att tänka på är att Norden på den här tiden inte var uppdelat i nationsgränser såsom vi känner dem idag, och att man definierade folk och områden på helt andra sätt än vi gör.

Det finns gott om fyndmaterial (bland annat på Västerbottens museum och Murbergets museum) av fynd som är både tydligt vikingatida och samiska i sitt formspråk, och som även återfinns på andra ställen i Norden under samma tid (mycket tyder på att smycken massproducerades och att handeln täckte stora områden.) Det är alltså troligt att både klädesdräkt och formspråk influerades från flera håll i den lokala människans dräkt och tillhörigheter. Så oavsett om arkeologer slutligen kommer fram till att hättan är typiskt samisk, lokal eller allmängiltig för större geografiska områden under 1000-talet kan du alltså våga dig på att återskapa den till din dräkt.

Hättor är ju så enormt bra på att hålla värmen och skydda mot nederbörd, så de flesta moderna vikingamänniskor inser att de vill ha en som skydd mot väder och vind. Jag känner likadant och har med mig en varm yllehätta när jag ska ut i dåligt väder, eller när det är kallt. Man får dock tänka sig att den kanske inte alls förekom under vikingatiden, utan är en bra och praktisk kompromiss när man fryser.

Originalet har ett par smarta konstruktioner i form av en formad söm längst upp på huvan samt ett par snören som, om de knyts i nacken, drar åt huvan och förhindrar att blåst letar sig in. De flesta hoppar över de här detaljerna då de känns annorlunda (och helt ärligt inte superestetiska) och gör istället en helt rak och lös hätta. Var inte rädd för att prova att återskapa originalet i sin helhet, speciellt inte om du är ute efter ett praktiskt ovädersplagg.

skaldhood

För att vara säker på att hättan får den passform du vill ha kan det vara bra att göra en toille (ett provplagg), speciellt om du har en begränsad mängd tyg som du är rädd om. Toiller kan göras i tunt bomullstyg eller annat tyg som du har över, och tanken är att man ska se så storlek och passform är bra.

 

Sömnadsbeskrivning och mått

Sköldehamnshättan sys med en lång rektangel och två kvadrater (framstycket är inte bevarat i sin helhet så det finns tolkningsutrymme om du istället vill prova att göra framstycket rundat, för att göra ett plagg som är mer likt medeltida hättor. Jag tycker att den kantiga formen som hättan får av kvadraterna är lite extra snygg, men här finns bägge varianterna.) Klipp två kvadrater eller en kvadrat och en rundad del, rektangeln kan du lägga med A-sidan mot vikt kant.

A är hättans djup, mät från ansiktet till huvudet slutar. Jag brukar ha 32-34 cm.

B är hättans längd från huvud och ner över axeln, min brukar vara ca 60 cm men den kan göras längre.

C är ansiktsöppningen, mät runt hela ansiktet (under hakan) lite löst för att få en öppning. Prova dra måttbandet “på och av” huvudet så du vet om öppningen blir nog stor för att vara bekväm. Dela måttet du får i 2, resultatet blir C.

D är B-C, alltså hättans längd minus öppningen, ca 25-30 cm på min hätta. D är också sidorna på de kvadratiska kilarna.

lindas_3

Den långa rektangeln kan du klippa ut i ett stycke, eller i två bitar som sys ihop mitt på huvudet. Sy sedan fast kilen; D mot D.

Om du syr på maskin så nålar du fast bitarna räta mot räta och syr raksöm, syr du för hand kan du antingen sy efterstygn på avigsidan, eller sy ihop bitarna från rätsidan med exempelvis kaststygn eller pricksöm.

 lindas

Den andra kilen sys fast på andra sidan rektangeln, och sedan viker du hela hättan dubbel, kilarna viks diagonalt mitt över. Sy ihop resten av hättan på samma sätt som du valde att sy fast kilen på. Kom ihåg att lämna ansiktsöppningen. Bilden visar var du syr ihop hättan.

lindas_2

När du sytt ihop hela hättan kan du kanta den med päls eller en tygremsa, eller bara fålla kanterna (görs enklast med kaststygn). Kom ihåg att pressa och fälla sömmarna på insidan och att stryka hela hättan när du är färdig. Du kan också brodera hättan för lite personlig känsla eller fodra den för att få den varmare.

Lycka till!

höstbudet 2011

Min första hätta med broderier och tunt yllefoder.


by 5 Comments

Vikingatida smycken och nya idéer

Nu har mina fina pärlspridare och mittenstycket i brons flyttat vidare till en kompis, och jag har införskaffat ett par nya bucklor. Lite större, lite galnare och lite mer shiny, från Historiska fynd.

IMG_1444

Pärlraderna klipptes av och delades upp i högar, no more pärlor som inte är handgjorda. Även halsbandet med de gröna handpärlorna fick återgå till pärlskrinet och bidra till nya raderna. Ett mycket litet steg närmare historien…

IMG_1448

IMG_1447

Sedan trädde jag om mina pärlor till två rader med endast handgjorda pärlor, de flesta gjorda av mig men några favoriter fick bli kvar från andra hantverkare. Det är något meditativt och rogivande med att trä pärlor på tråd i mönster, jag förstår varför människor gjort det i alla tider. När jag tänker på saken har jag nog trätt om mina rader varje vinter sedan jag började med vikingatid, både för att det är roligt men också för att använda nytillskott.

Nu har jag en massa pärlor över, så de ska väl också få hitta nya ägare så småningom. Någon som behöver en massa vikingapärlor till ett förnuftigt pris?

Nu är planen att träna på att göra lite större pärlor med fina ränder och prickar på som kan läggas in i raderna, och kanske ha två olika uppsättningar. En för fest och en för vardagsanvändning, till exempel. Mitt gamla bling med fem rader var roligt att ha på sig, men samtidigt tungt och lite otympligt, så en lättare variant kan nog kännas skönt.

IMG_1446

Kanske försöka hitta fynd och återskapa pärlor som ligger nära i tid och område med spännbucklorna? Burr på Historiska fynd skickade mig ett rätt galet alternativ där bucklorna visas med en massa pärlor av slipade halvädelstenar. Så nu måste jag antingen leta vidare efter glaspärlor i olika databaser, eller lära mig slipa sten… Undrar vilket som skulle ta längst tid?

 

IMG_1477

De två nya raderna tillsammans med varma vinterkläder.


by Leave a comment

Kjorteln som alternativ till hängselklänningen

Från 5 december 2011

Nu är höstens stora sömnadsprojekt färdigt, en johannesörtsgul kjortel inspirerad från de bildfynd jag hittat från vikingatiden. Egentligen har jag mest tittat på mansplagg, men en liten del av en kvinnligt skuren dräkt fick också följa med som inspiration. Kjorteln når ned till halva vaden på mig (hellånga överplagg är dyrt och lite opraktiskt), och är löst skuren för att kunna bäras över ett par ylleklänningar, lite av ett vinterplagg alltså. Fyra lika stora kilar ökar vidden nedtill, och kilar under armarna ger bättre rörelsevidd och plats för byst. Axlarna är lätt sneddade nedåt för att få ett finare fall och armhålet är rakt utskuret, fast ett rundat armhål verkar inte ha varit fel det heller. Tänk att jag aldrig sparar bildmaterialet jag hittar, jag ångrar mig Alltid! (inte sparar jag mönster eller mått heller, vilket innebär att jag får börja om från början inför varje nytt plagg jag syr. Segt, men jag är ruggigt skarp på att konstruera medeltids och vikingakläder till mig själv nu iaf…)

brickbandskant

Jag tänker mig då att det här med en längre överkjortel skulle kunna vara något som man gick runt i, kanske över hängselklänningen men kanske och utan den? För visst finns det exempel på fynd där man inte hittat bucklor och hängselrester? Det här är då mitt bidrag till en sådan idé, dessutom kommer den vara sjukt snygg och mysig till mina pösbyxor när jag vill ha mansdräkt på mig.

Som dekoration har jag sytt på brickbandsvävda band i ull och en liten remsa siden i krämvitt. Att dekorera med brickband är ju ingen nyhet, men det här med sidenremsor verkar också ha varit en hit; jag hittade några bilder där en liten bit ulltyg syns, dekorerad med tunna remsor av sidentyg. Förmodligen var siden en dyr importvara, och ibland fick man nöja sig med lite mindre av det goda…

sidenkant

När jag syr mina plagg syr jag nästan alltid ihop dem på maskin, och i fallet med kjorteln har jag sedan fällt alla sömmar och fållat för hand. Sist sydde jag på alla dekorationer. Jag gillar att ha något lite större projekt på gång; det är roligt att konstruera, klippa ut och sy ihop, och sedan blir det lite kontemplativ tålamodsträning med att fälla alla sömmar. För till skillnad från min vän B tycker jag inte så mycket om att handsy att jag vill sy hela plagget för hand…

För att fira att jag blev klar med Stora Projektet sydde jag några tygpåsar med de sidenrester som fanns kvar, de hamnade längst ner i inlägget. Det är ju ändå sjukt kul med tillbehör som matchar dräkten! På tal om det skulle det ju vara sjukt snyggt med en krappröd/orange klänning till den här… (Uppdatering; typ som den på bilden nedan. Jag är så härligt förutsägbar/logisk i mitt skapande. Ibland)

 

IMG_1710

pasarna


by Leave a comment

Julmarknad och vinterkyla

I helgen kom K och R på besök och vi hann spela brädspel, hantverka och hänga på den mysiga julmarknaden med föreningen. Tog med kameran och lyckades ta några bilder innan solen gick ner. Föreningen hade ett bord där vi spred våran medeltida glädje (delade ut broschyrer och var snygga) och eldade glögg för att inte frysa. Resesällskapet hade mansdräkter allihopa och såg både glada och varma ut faktiskt.

IMG_1454

I några tidigare inlägg har jag skrivit om hur man kan klä sig och hålla sig varm under vinterevent, och eftersom jag är ett sådant proffs med en stor medeltida garderob klädde jag ju på mig rejält, drog ut några timmar i vinterkylan… och frös ändå. Varför då kan man ju undra? Ja, alla världens yllekläder hjälper ju inte om det blåser genom vantarna, marken kyler underifrån eftersom man inte tar med något varmt ris att stå på, och en enda mugg med glögg räcker inte alls i över tre timmar.

Helgens lärdom blev alltså att mest ylle inte alltid är bäst. Inte om man glömmer att packa matsäck och varm choklad… Fast det vore ju mysigt att prova sy en riktigt varm vinterkappa, eller överklänning. Med pälsfoder eller två lager ylle kanske? Mmm…

IMG_1477

Jag är inte alls frysen, jag lovar! Allt är så himla bra!


by Leave a comment

Vikingadräkten (och lite släp)

Det här inlägget kommer från 14 april 2012 och handlar om två plagg från min vikingatida dräkt. Längst ner har jag lagt till kloka tankar om släp.

I vinter och nu under våren har jag haft en massa inspiration till att sy kläder, och i kombination med en stor tygbeställning och snygga brickvävda band blev resultatet ganska omfattande. Jag skrev tidigare att jag inte kunnat fotografera projekten, men nu har en kompis ställt upp som fotograf vilket resulterade i en mängd bilder av de nya plaggen till vikingadräkten, som nu blivit ganska så omfattande. Kanske till och med mer än vad jag behöver…

porträtt-4

Det här är den gula kjorteln som jag gjorde som ett trevligt (experimentellt) alternativ till kappa och/eller hängselklänning, eftersom fynd på sådana inte alltid finns.

vikingadräktvinter

Helt plötsligt råkade jag göra en hängselklänning av ett fantastiskt fint grönt tyg (jag älskar grönt!). Nej, det var faktiskt ett välplanerat projekt då jag ville prova en annan variant av uttryck på hängselklänningarna, då jag tycker det är alldeles för vanligt med klänningar som börjar mitt på bysten och sedan hänger lite slött. Mina tidigare är mer figurformade, men det leder till att de är svåra att komma i och ur. Den här gången blev det en lösare modell av Hedebykonstruktionen (som den presenteras och som jag tolkar den) med fyra kilar, lätt insvängd för att ge en bra passform, och urklippt i armhålorna för att den inte skulle hamna så långt ned.

Sett till gravfynd med lämningar av band och siden verkar utsmyckningarna sitta lite högre upp, mitt på bröstet, och det här är en tolkning på skärning av klänningarna utifrån det fyndmaterialet. Den är dekorerad med brickband i gult och blått, som jag använde för att lyfta fram nyansen i det gröna tyget; komplementfärger i kläder är väldigt effektivt! Både den här klänningen och min krappröda klänning är sydd med överdriven längd, som ett försök att återskapa det släp som kan anas hos några av guldgummorna.

I sommar blir det praktisk utvärdering för att se om de går att använda eller inte. Men jag kan nog redan nu kommentera att släpet, enligt min mening, utgörs av endast ett plagg och förmodligen ett av de yttre, kanske kappan eller hängselklänningen?

Uppdatering:

Släp är till för folk som inte går omkring och har roligt! (Eller som är bättre på att röra sig med släp än vad jag är.) Hängselklänningen kortades av med ca 1 dm för att vara lättare att röra sig i. Ett tips till dig som trots allt vill ha släp; tygets tyngd och fall, samt hur mycket vidd du låter nederkanten ha kommer påverka hur lättsamt plagget blir att röra sig i.

  • Om omkretsen blir för snäv kommer klänningen “hålla ner” sitt eget tyg och det blir svårare att gå. Om omkretsen är mycket (mer än tre meter) vid kan man å andra sidan också uppleva att det är svårt att röra sig, då tyget snor sig kring sig själv och benen. Mycket vidd gör att man måste anpassa sin gångstil lite och hålla upp tyget i klänningen, det blir å andra sidan mer dramatiskt.
  • Ett tjockt och tungt tyg är svårare att röra sig i då man har en tyngd över benen som ska “svepas undan” för att kunna gå.
  • Ett lätt tyg med mjukt fall är det som jag tycker är lättast att ha till ett plagg med släp, men se upp med tyger som är glest vävda då de samtidigt är skörare och lättare blir söndertrampade av sällskapliga kompisar.
  • Ett bra alternativ för att både få ett praktiskt plagg samtidigt som man behåller släpet är att förlänga plagget bakåt men behålla längden fotsid framtill. En klänning kan man alltså klippa upp framtill i en mjuk linje, en kappa kan förlängas i bakstyckena. Det finns inga bra fynd på någondera lösning, men guldgummor med släp kan eventuellt tolkas som att de har ett förlängt plagg eller en mantel som släpar efter dem.
  • Om du väljer att ha ett släp, sy på en remsa linnetyg eller annat tunt, tåligt tyg på insidan av fållen som en “slitremsa”. Det blir då denna remsa som släpas i marken och tar mesta nötningen, och den kan bytas ut när den blir nött. På så vis håller du tyget i plagget finare längre. bredden på remsan beror på längden på släpet, då tanken är att bara remsan ska släpas mot marken.

Lycka till när det blir dags för dig att prova på roliga släp eller andra historiska idéer!


by Leave a comment

Snyggare ju äldre man blir/ hantverksmässig utveckling

När jag var 15 ungefär kom jag på att jag ville åka på lajv för första gången, och sydde mina första medeltida-ish kläder. Några år senare arrangerade jag själv en del lajv tillsammans med kompisar, och sydde givetvis kläder både till mig själv och vänner som behövde.

Jag kan väl inte ärligt säga att jag var så bra på att sy då, men för att vara självlärd och grön så fick jag ändå ihop en hel del kläder. På den tiden kostade yllet 90 spänn/metern på Ohlssons tyger eller Sumpan och högpunkten var att få åka till Stockholm typ en gång/vartannat år och shoppa lite tyg och en liten bit band som man sparat ihop till.

Vikingatid höll jag också på med, bland annat arrangerade vi vikingalajv och då behövde man ju vikingatida kläder. Det här var alltså över 10 år sedan och när jag rensade datorn i morse hittade jag faktiskt en bild från den här tiden, på mig själv iförd någon slags (?) vikingainspirerad dräkt som jag själv hade snott ihop.

Godens Hustru

Tjusig linnesärk hade jag (hellång förstås) och över det någon slags hängselklänning som var öppen i sidorna och stängdes med någon slags spänne på axeln, kommer jag ihåg. Huvudduk hade jag också, för att det hade ju riktiga kvinnor. Hur jag undgick att frysa rumpan av mig vet jag inte riktig, kanske var man inte så känslig då?

Såhär ca 10 år senare (och rätt mycket visare) är det ju roligt att kunna jämföra bilder för att se om man lärt sig nått…

071

Om man får tro utvecklingen så är ju prognosen för de kommande 10 åren mycket goda. Jag kommer ju vara dösnygg lagom till jag fyller 40!

Dräkten består av: vadlång linnesärk, mellanklänning i diamantkypertvävd ull, hängselklänning efter Hedebyfyndet i ull med brickband, dubbla huvuddukar, spännbucklor med pärlor och smycken efter vikingatida fynd.


by Leave a comment

Ett experiment bara för Lusten att Skapa

från 15 april 2012 + en uppdatering

Ibland undrar andra hur jag kan sy så mycket, eller vad jag tänkt göra med alla kläder. Svaret är så enkelt; jag syr för att det är roligt! Nu menar jag ju inte att det är överdrivet roligt att stryka eller sy raksömmar, men det är fantastiskt roligt att skapa! Mitt i en kreativ arbetsprocess blir de enskilda momenten, om inte roliga, så åtminstone trivsamma, för man befinner sig i ett flow där man använder sin kunskap och sin hantverksskicklighet till att skapa något från en visualisering till något som man kan betrakta och ta på. Det jag tycker bäst om är de där tillfällena där man överträffar sig själv, eller löser ett problem och får en sådan där aha-upplevelse. Såhär kunde det se ut, såhär kan man göra!

Just drivkraften att få lösa kluriga problem har fått mig att ge mig in på stora och ibland oöverblickbara projekt. Att sy en produkt där jag enkelt kan överblicka arbetets olika moment steg för steg innan jag börjat är i och för sig bekvämt, men ganska oinspirerande och inte särskilt roligt, om jag inte kan utmana mig själv med något svårt. Det här intresset för att experimentera och utforska i sömnad har fått mig att sy en del saker jag kanske inte riktigt behövde, men det känns som att det inte är en nackdel. Istället blir arbetet själva målet, och att få se resultatet blir mer tillfredställande än att använda produkten. Min nya kappa är ett sådant experiment.

Det började med att jag hade några meter ylletyg över som var härligt tjockt, dubbelvävt i grönt/rött och väldigt fint. Jag råkade bara köpa tyget (ja, det händer rätt ofta) utan att ha någon plan för det eller behov av ett nytt plagg, men till slut tänkte jag prova på att göra en ny vikingatida kappa. Kappor är roliga att sy, och jag ville göra en vacker, lite svepande modell som var estetiskt tilltalande. Mönstret är ett enkelt fyrpanelsmönster med kilar och genom att göra axlarna lätt sluttande, klippa ur armhålet och sy in sidor och svank fick jag en modell som var enkel, men tilltalande.

För att åstadkomma ett fint fall på tyget valde jag att kanta nederfållen med päls, dels för tyngd, men också för att förlänga uttrycket av kappan. Ett annat ”knep” för att få ett fint fall på en dräkt är att fälla sömmarna, eftersom de blir smidigare och lättare lägger sig efter kroppen. Om man inte orkar fälla för hand är ett alternativ att pressa plagget (stryka) efter att det blivit klart, det ger nästan samma effekt om än mer kortvarigt. Bandet är beställt för att passa ihop med det röda i kappan men ändå synas, eller jag kanske skulle säga att tyget är till för att förstärka och lyfta fram bandet. Jag beställde faktiskt bandet först för att kunna anpassa kappans vidd och längd efter den mängd band jag hade. Runt ärmsluten sydde jag på lite sidentyg, efter inspiration från flera fynd som visar att sidenremsor använts som dekoration. Däremot tror jag att pälskanten runt handlederna kommer sprättas bort, ärmen var inte tänkt att ha en pälskant från början vilket innebär att den blev lite för lång och veckar sig på ett sätt som det inte var tänkt, och pälsen kommer förmodligen besöka varenda matskål jag kommer i närheten av…

Praktiskt är ändå viktigt för mig om plaggen ska bli använda. Min plan med kappan är att ta med den till Gotland och medeltidsveckan i sommar, och sedan kanske sälja den för materialkostnad. Jag har ju redan en kappa med fina broderier på. Och så var det ju det där med att få prova något nytt, gärna ännu svårare…

 

porträtt1

Uppdatering: Nej, kappan blev inte såld. Istället umgås den nu med mina 2 (?!?) andra vikingatida kappor i garderoben och väntar på… Ja, att få komma ut på event en gång per år med lite tur. Jag måste verkligen skärpa mig, jag Behöver ju inte flera uppsättningar dräkter när jag bara hinner  använda några stycken per år. Jag ska definitivt göra mig av med några plagg. Eller i alla fall inte göra fler vikingatida plagg. Jag ska i alla fall inte göra fler kappor. Ja, det tror jag att jag kan lyckas med…

Och pälsen vid handlederna blev snabbt bortsprättad. Som jag misstänkte hittade jag päls i både frukostfatet, snackstallriken och grannens matskål. Ber om ursäkt för det.


by Leave a comment

(konsten) Att fälla sömmar

Från 4 mars 2013

 

Nu kommer lite tips om att fälla sömmar på medeltida plagg!

Att fälla en söm betyder ungefär att du, när du sytt ihop två tygstycken, pressar ned eller håller ned sömsmånen mot själva tygstyckena, och sedan syr fast dem liggande med en söm. Man kan göra detta på maskin, eller för hand- men när man syr historiska plagg använder man handsömnad för att göra sömmen osynlig.

Man kan fälla sömmar på olika sätt, jag tänkte bara beskriva de två enklaste. Det första sättet innebär att du pressar ned sömsmånen åt var sitt håll, och sedan syr fast dem med en kastsöm. Kastsömmen sys med fördel genom att bara sticka ned nålen delvis genom det stora tygstycket, så sömmen blir osynlig på plaggets rätsida. I tunt tyg och tuskaftsvävar är det svårt att sy sömmen helt osynlig och man kan ofta få små små gropar som syns på framsidan, vilket jag tycker är snyggt. Ditt historiska plagg ser mycket mer arbetat ut då!

Det andra sättet innebär att du pressar ner bägge sömsmånerna åt samma håll, så de ligger slätt mot tygstycket. De sys sedan ned med en kastsöm på samma sätt som med den första metoden. Skillnaden är att du bara behöver sy en kastsöm per söm som håller ihop tygstyckena. Är tyget lite tjockare eller grövre, som ylletyg eller stadigt linne, så brukar jag klippa ner sömsmånen som ligger längst ner mot tyget så den blir hälften så bred. Det ger en snyggare söm. Den här metoden ger också sömmar som är mer tåliga mot regn, vilket är en fördel i huvor, struthättor mm.

Är tyget tjockt eller kraftigt kan däremot en söm som bara är fälld åt ena hållet göra sömmen styv och klumpig, och där är det bättre att fälla sömmen åt var sitt håll.

Jag rekommenderar verkligen att pressa (stryka) sömmarna så som de ska ligga innan man handsyr dem. Strykjärnet är din vän! Det kommer vara enklare och gå snabbare att sy, du sparar på fingrarna då du inte behöver hålla i sömsmånerna på samma sätt, och resultatet blir snyggare.

Vilken tråd du väljer är däremot mer en smaksak. Jag använder gärna samma material i tråden som tyget är i, men tunn linnetråd eller silkestråd är alltid tacksamt att arbeta med. Vaxad linnetråd går nog fortast att sy med tycker jag, men ibland använder jag sysilke för att få en diskretare söm i samma färg som tyget.

Dessutom behöver man inte fälla alla sömmar i ett plagg! Tanken är ju inte att du ska förgås av tristess, utan att du ska ha trevligt när du utövar din hobby. Vill du inte fälla alla sömmar så satsa på dem som kommer ligga närmast kroppen, eftersom det är bekvämt med fällda sömmar. Sömmarna i ex kjolen kan du lämna pressade. Efterhand vill du kanske fälla fler när pysselsuget smyger sig på? Är du osäker på om ett tajt plagg blev nog formsytt kan du också lämna axel och sidsömmar ofällda- när du gått omkring i plagget ett par gånger och det töjt sig kan du sedan sy in det, och fälla sömmarna när du är nöjd med passformen.

IMG_9202


by 2 Comments

Fodral till vikingatida bling

För något år sedan sydde jag ett fodral för att kunna ta med allt mitt vikingabling på event, utan att riskera att det blev repat eller stött i packningen. Det var inget genomtänkt projekt utan jag grävde upp några överblivna spillbitar, sydde ihop dem för hand och gjorde sedan några fack till mina spännbucklor. Det är inte förrän flera år senare som jag faktiskt uppskattar fodralet till fullo, den har fått åka med på alla event där jag varit viking sedan den tillverkades, och har fyllt sin funktion mycket väl. Dessutom går det bra att både transportera blinget i fodralet, och sedan förvara allt där hela eventet, och eftersom jag inte är speciellt förtjust i packning känns det dubbelt bra. När jag är hemma får smyckena ligga kvar i fodralet i en kista, redo att tas med. Nu börjar jag dock inse att det är dags för att sy ett nytt fodral, då det här inte längre räcker till för allt fint bling jag äger. Speciellt inte sedan jag råkade skaffa mig ett till par spännbucklor…

002

För dig som vill sy ett eget fodral är det bara att lista ut vilka smycken du vill ta med på event, och hur du ska konstruera fodralet så att de inte ligger och nöter mot varandra i bilen (hästvagnen?) Sy fack till olika smycken, spännen kan gärna sättas fast på en bit tyg och sedan få ett lager tyg över sig. Jag viker helt enkelt ihop mitt fodral på mitten, och stänger det med en glaspärla som knapp. Snörena kan jag sedan knyta runt fodralet för extra stabilitet. Vill man ha extra stabilitet/skydd för sitt bling kan man använda dubbla lager tyg.

004

Hur medeltida det är? Lika medeltida som att transportera alla sina prylar i en bil… Men den ser trevlig ut, kan ligga framme i ditt medeltida/vikingatida tältläger och är ett litet roligt projekt för att använda upp spillbitarna.


by Leave a comment

Euraklänning

Eftersom några har frågat efter min tutorial på Euraklänningen flyttar jag över den från gamla bloggen, men ni får hålla till godo med köksfotografering och paintbilder! Efter att ha använt klänningen ett par år och ritat mönster åt andra några gånger kan jag också ge er följande mycket mycket genomtänkta tips:

  • Var beredd på att justera bredden på ärmarna och runt överkroppen om du vill undvika att plagget blir för bylsigt, principskissen är inget riktigt bra universalmönster (som alltid).
  • Klänningen kan bli lite ojämn i nederkant, ta på dig den och justera sedan fållen för ett snyggare resultat.

euraklanning1

Sy en egen Euraklänning:

Du behöver:

  • tyg
  • måttband
  • sax
  • krita
  • tråd
  • nål/symaskin
  • gärna en linjal

Viktiga mått:

Börja med att ta mått på dig själv. Euraklänningens konstruktion är olikt vanliga två eller fyrpanelsklänningar så måtten tas annorlunda. De viktigaste måtten är ärmbitens längd och bredd- utifrån dessa mått ritas resten av klänningen upp.

Ta mått på ärmbitens längd genom att mäta från halsgropen-via rak arm-till tummens nagel. Det här är ett mått som ger dig lite extra rörelsevidd och inte ger en för kort ärm. På mig blev det 78 cm.

Ta mått på ärmbitens bredd genom att börja mäta ca en hand under nyckebenet, gå över axeln och läs av måttbandet i samma höjd på ryggen. På de flesta personer kring min storlek blir detta ca 40 cm. Det är både ärmbitens basbredd samt fram och bakstyckets övre bredd.

euraskiss

Nu lägger du ut tyget dubbelvikt för att rita upp mönstret på det; beroende på hur mycket tyg du har kommer längden på din klänning att variera, mitt förslag är mellan 1,8-2,4 m, beroende på din egen längd och ditt mått från ärmbiten. Mitt tyg var 200 cm, jag rekommenderar att bredden är ca 150 cm.

  1. Börja med att markera en mittlinje på det dubbelvikta tyget (röda prickar)
  2. Markera ärmens bredd runt handleden; 1/2 bredden på var sida om punkten. Min ärm var 14 cm; 7 cm alltså. (grönt streck)
  3. Markera ärmbitens längd genom att mäta från den översta röda punkten till där ärmen ska sluta (78 cm) (grönt streck)
  4. Markera ärmbitens basbredd genom att mäta 1/2 bredden på var sida om mitten; 40/2 = 20 cm. (lila streck) Dra sedan streck mellan linjerna för att få fram armbitens form. (tunt lila streck)
  5. Dra sedan en linje från ärmbitens bas ned till tygets slut- fortsätt alltså på linjen du just gjorde. (tunt rosa streck)

Klar! Eftersom tyget är dubbelvikt får du nu två av allt när du klipper längs linjerna. Fäst gärna tyget i sig självt med några knappnålar innan du klipper.

Det tyg som finns på kanterna (gula fält) blir dina kilar, det rosa fältet är fram och bakstycke och det turkosa är dina ärmar.

euraskiss3

Sy ihop klänningen:

  1. En av kilarna låg inte mot vikt kant, den är alltså tvådelad. Sy ihop den. Om du vill att kilarna ska se likadana ut kan du göra en så kallad falsk söm i den andra genom att sy ihop den också som om den vore halv (finns historiska fynd på falska sömmar).
  2. Sy sedan ihop ärmbitarnas baser med varandra, men bara 1 cm i varje kant så de hålls ihop. Det som lämnas öppet blir din halslinning.
  3. Sy sedan fast dessa i fram och bakstycke.
  4. Sist syr du fast kilarna i klänningen; här rekommenderar jag knappnålar även om du inte använt dem tidigare, det är lätt att tyget drar sig annars.

euraskiss2

Klipp bort ev flikar av kilen som sticker ut, fålla, pressa ner sömmar och ta på dig klänningen!

eurakil