Mycket riktigt hittade jag min gamla toille som jag använt till tidigare klänningar, till exempel den blå vinterklänningen, den röda cotehardien och andra projekt. Men om man studerar trossfraukvinnornas siluetter och deras klänningar så finns det några viktiga skillnader gentemot mina tidigare projekt. Jag gjorde därför en ny toille med den gamla som grund, för att kunna använda den som ett mönster rakt av. De förändringar jag gjorde var att jag:

• Flyttade upp midjan lite, fraus har höga midjor och kjolen kommer förmodligen tynga ner midjan 1-2 cm.
• Klippte ur urringningen så den blev helt rak och kantig, både fram och bak. Baktill klippte jag ur halslinningen väldigt mycket, på bilder kan man se att den är i princip lika djup som fram.
• Flyttade ut axeln mot armledens kula. Vanligtvis är min toille ganska rak i axelremsan, och klänningarna vilar mot hela axlarna. Trossfraus har dock en vid halslinning, och klänningarna verkar ligga utanför själva leden i axeln, ovanpå den rundade delen av axeln/armen. Inte så värst praktiskt kanske, men det ska bli roligt att se hur klänningens form påverkar rörelsevidden och passformen! Mitt mål är att få till de där fint rundade axlarna med stark sluttning som man kan se från porträtt från tidsperioden. Ett ideal, javisst, men med rätt passform på din dräkt kan du återskapa kroppsideal utan att behöva ha “rätt form” från början. Vad som är rätt form skiljer sig ju också åt beroende på vilken tidsperiod du vill återskapa…

 

Den gamla toillen ritades av på nytt tyg och klipptes ut, sedan klippte jag om halslinning fram och bak och tog bort en del av tyget som går upp mot axeln. Tygremsan som klipptes bort flyttade jag sedan till sidan med ärmhålet och tejpade fast där. Resultatet blev en sluttande axel med samma mängd tyg som förra toillen (första versionen ligger på golvet, den färdiga toillen är uppritad på lakansväven).

Den böjda linjen på toillen ritade jag ut för att förtydliga var bysten kommer ligga. När jag klipper ut den färdiga toillen, och sedan tyget till klänningen, klipper jag in ett par millimeter (som ett litet trekantigt jack ungefär) i linje med strecket i framstyckets sidsöm. När jag syr ihop sidorna av klänningen kommer jag att sy in ett par millimeter vid jacket, och det gör att tyget sträcks lite extra just där. Det bildar ett bättre stöd för bysten och förhindrar att klänningens tyg töjer sig under bysten så att byststödet tappas.

För att prova toillen tråcklade jag ihop bitarna med vaxad lintråd och tråckelstygn (som förstygn men längre). Det kan du lika gärna göra på symaskin om du har någon, och du behöver inte fästa tråden på maskin. Tråcklar du för hand gör du bara en knut i ena änden av tråden, den andra änden kan du fästa när du tråcklat klart genom att göra en liten löpögla eller sy ett stygn tillbaka. Håller bra men gör det enkelt att dra bort tråden när du är klar.

När man sedan provat toillen och är nöjd med den klipps tråckelstygnen upp, och om toillen blivit skrynklig eller veckad brukar jag stryka den innan jag använder den. En klok åtgärd är också att märka toillen med vilket plagg/århundrande den är tänkt till, och när den gjordes. Tro mig, om tre år när du krafsar runt i medeltidskistan och hittar de här tygstyckena är det till stor hjälp…