HANDCRAFTED HISTORY


Leave a comment

Sy om och anpassa bhar

Ja, det här är ju ett helt modernt inlägg om sömnad som du kanske förstår.

Efter ett år där jag börjat jogga, styrketränat i perioder, varvat med massor av trädgårdsarbete och sen legat på soffan i perioder så har kroppen förändrats, muskler och fett har omfördelats lite och jag har suckat irriterat över att dyra moderna plagg inte sitter som de ska längre. Både jeans och bhar har misstänkt bytt form men ägaren tycker inte att det är roligt att köpa nytt.

Tur att det är så himla lätt att sy om en bh lite! Vid en närmare titt så är de flesta av mina bhar ihopsydda med en vanlig sicksack eller en tätare sicksacksöm, och alla band är antingen lagda ovanpå/under kupans tyg och fastsydda, eller instoppade mellan yttertyg och fodertyg.

Ett par varv med sprättaren och en enkel symaskinsöm är allt som behövs. Jag sprättade upp banden som låg för långt ut över bröstkorgen och flyttade in dem lite. Kupan ligger bättre, och banden kommer lite högre upp på axeln och får ett bättre läge. Givetvis syns det vid en närmare titt att bhn är omsydd, men med dekorationen fastsydd igen märkts det knappt. (Jag sydde fast min för hand.)

WP_20160108_11_18_15_Pro

Om bhn har blivit för vid eller uttänjd runt om (vilket den gärna blir efter ett tag), så kan du lika enkelt sprätta upp stängningen bak och flytta in den lite. En tät sicksacksöm som du fäster i början och slut (sy fram och tillbaka) fungerar utmärkt och gör att du kan använda vilken symaskin som helst.

Fina dyra bhn och jag är nu vänner igen och jag slipper lägga pengar på en ny. Pengar som kan användas till tyg istället…

 


1 Comment

Halloween 2015

Till halloween så har vi en ny tradition numera; halloweenfest med utklädnad och massor av roliga vänner!

WP_20151101_01_03_10_Pro

Att skapa dräkter som bara ska användas en kväll och inte alls behöver vara historiska på något sätt kändes som en rolig omväxling, och jag härjade glatt på med smältlim, fuskande och effektiv maskinsömnad dagarna innan festen.

För att inte bli alldeles för ivrig och glad (och lägga alldeles för mycket tid på en sådan här engångsdräkt) gav jag mig själv 20 timmar och ett tygshoppande för ungefär 300 spänn på den lokala tygaffärens superrea. De hade inte så mycket att välja på, men vem klagar om man kan få tyg för 25 kr/metern!

Smink och stylingprodukter hade jag hemma, skorna syntes ändå inte och smyckena låg i en byrålåda och väntade på att bli använda. Min inspiration var andra halvan av 1800talet blandat med steampunk, och med hjälp av några roliga youtubevideos lyckades jag fixa håret, och sminket hittade jag under sökorden “make up tutorial looking dead” eller något liknande.

WP_20151031_18_51_00_Pro

Jag blev rätt nöjd med klänningen, och sminket lyckas med att se lite ohälsosamt ut…

WP_20151027_18_23_38_Pro

Jag hade ingen lust att göra ett mönster, men jag hade en gammal korsett hemma som jag skar ur, sydde fast band på och hade som grund. Sedan höftade jag lite med överdelen, provade och sydde ihop allteftersom. När man har en toile kan man använda den till många olika dräkter och vara säker på att få till en hyfsat bra passform redan från början. Jag använde min toile till att lägga ut direkt på satintyget och klippa ut bitar till överdelen.

WP_20151027_18_23_58_Pro

Hela klänningen syddes sedan ihop på maskin. För att spara tid sicksackade jag inte överallt, utan sydde istället dubbelvikta fållar. Fort ska det gå! Nåla gjorde jag inte heller, förutom vid inprovningen. Det går bra att sy utan att nåla om man kan tänka sig att hålla i tyget själv när man syr ihop delarna, men risken ökar förstås för lite ojämnheter. Några centimeter hit eller dit försvann också, men det märks inte på 8 meterskjolen.

WP_20151030_12_27_27_Pro

Sedan sydde jag på svarta spetsband för att göra klänningen lite mindre gullig, och få den att passa med mina svarta spetshandskar. Banden döljer också små ojämnheter i fållen. Jag hade flera olika korta bitar av spetsband, men när man sydde fast dem på olika delar av klänningen så märktes det inte att mönstren inte matchade…

WP_20151027_19_05_23_Pro

Rosetten fungerar som knytband och håller ihop kjoldelen av klänningen. Här provas den framför spegeln i badrummet, innan den är pressad. Att vändsy ihop delar sparar tid och innebär att alla sömmar hamnar dolda på insidan och man slipper sicksacka om plagget inte ska tvättas och bäras ofta.

WP_20151030_16_06_03_Pro

Men strykning och pressning fuskar jag inte med! (Inte så mycket i alla fall…) Klänningen ströks när den var färdig, och de flesta sömmar pressades ner för att bli släta och snygga. Jag tycker att det är så tråkigt att se en vacker klänning eller välsydd dräkt där bäraren inte orkat stryka ur vecken som kommer från när klänningen var hopvikt i garderoben. Det är ok att fuska så mycket man vill, men snygg vill man ju vara ändå!

WP_20151101_01_03_06_ProKlänningen fick bra vidd med hjälp av två underkjolar, varav den ena försågs med kanal nedtill och ett gammalt rensband (när behöver man sådana egentligen?) som håller ut kjolarna. Mycket tjusigt och mycket svårt att röra sig i möblerade rum. Helt plötsligt förstår jag kopplingen mellan kläder och varför rummen möblerades så annorlunda under 1800talet. Det var bara jag som rymdes i en dörröppning, och att komma in på toaletten var något av en utmaning…

WP_20151101_01_03_42_ProEfter en helkväll på fest var håret lite trött, men resten av dräkten höll sig bra. Jag tror att den förtjänar att sparas och användas igen!


1 Comment

Hur ska jag köpa medeltidstyger?

Det här inlägget handlar om vad du behöver tänka på när du handlar tyg (och andra hantverksmaterial) på marknader, i butiker och över nätet. Hade jag skrivit en artikel för någon kvällstidning så hade inlägget givetvis fått heta “Så undviker du att bli lurad- här är fällorna” men eftersom jag utgår från att de allra flesta försäljare faktiskt inte försöker lura mig så får vi nöja oss med en ärligare titel.

WP_20150921_11_23_33_Pro

En siden/syntetblandning är lite tåligare och mycket billigare än rent siden, det här ska bli lösärmar.

Även om de allra allra flesta tygförsäljare, marknadsåkare och butiker är ärliga och gör sitt bästa för att ge kunderna en bra service, kan det ändå hända att du kommer hem med en bunt tyg och upptäcker att det inte var det bästa köpet i ditt liv… Så här är några bra tips:

  • Se alltid över produkten du köper. Hela produkten. Så köper du 10 meter tyg så ska du alltså be om att få titta på de 10 metrarna i lugn och ro, gärna innan de klipps men absolut innan de packas.

På marknader kanske det är dåligt med plats och säljaren vill hjälpa fler, men det är också här risken är som störst att hitta skadade tyger. Tygrullarna packas upp och ner, fraktas runt och kan skadas i hanteringen, hänger tygerna ute i solen länge kan de blekas ojämnt, och om det har varit fuktigt kan de till och med börja mögla (de flesta väverier idag anti-mögelbehandlar sina textilier med kemikalier innan transport). Det kan också finnas fel på tyget sedan produktion, såsom vävfel, hål, ojämn färgning eller liknande. När du väl har kommit hem med tyget kan det vara svårt att bevisa vem som gjort en reva i det eller lagt det ute i solen så det blivit flammigt, så regeln är att alltid titta innan du lämnar marknadsståndet eller affären. Är tyget skadat ska säljaren klippa bort biten, eller erbjuda dig en rejäl rabatt om du kan tänka dig att köpa med skadan.

  • Vad är det för material i tygerna?

Idag finns det många seriösa återförsäljare på den svenska marknaden som säljer fina ylletyger i 100% ull, men tyvärr finns det lika många som har sisådär-ungefär-bara-ull-i-tygerna. Flera tyghandlare (Ohlssons tyger exempelvis) räknar också tyger med 90-100 % ull som rena ulltyger, och dessa tyger saknar ofta specifikation på exakt ullmängd trots att det står 100% ull på etiketten.

Om du är ute efter ylletyger i ren ull så kan du bränntesta tyget genom att dra loss ett par trådar från tyget, se till att få med både varp och inslag (trådar som går både vågrät och lodrät i tyget) och sedan bränna dessa med hjälp av tändare eller tändsticka. Ren ull brinner dåligt och förkolnar, medan en inblandning av plastfibrer gör att tråden smälter, och det bildas en hård klump i änden.

Det är också skillnad på “ren ny ull” och “ull”, eftersom ullfibrer kan återvinnas och vävas in i nya tyger. Det är i och för sig bra med ett återvinningstänk, men ullen förlorar mycket av sina bra egenskaper då den behandlas med värme, färg och kemikalier ett varv till, och det blir svårare att garantera att det inte kommer med andra fibrer eller plaster. “Ren ny ull” kommer alltid direkt från djur utan att först ha använts som något annat.

  • Hur ska jag veta vad som är en bra kvalitet på ull?

Olika djurraser och arter ger olika kvaliteter på ull, och ullen från ett och samma djur sorteras i olika kvaliteter. Kort sagt, så är det stor skillnad på ull och ull i kvalitet. Om man inte är sådär riktigt nördig på ullsorter så är det väldigt svårt att se skillnaderna på det vävda tyget och kunna namnge dessa, men du kanske känner igen namnen merino, alpacka och angora som är några vanliga sorter. Merino är en mjuk fårull, alpackaull kommer från alpackan och angora från angorakaniner eller getter. Vanligast i garner, och det ger en produkt som är mjuk och full av lyster. I ulltyger så är det vanligast med fårull, som ibland blandas med merinoull för att ge ett finare tyg (som också är en fårull, men producenter namnger ofta bara den exklusivaste sortens ull).

Som tur är behöver du inte bli något ullproffs för att hitta igen bra tyger, utan du kan istället känna på kvaliteten. Ett bra tyg till kläder ska kännas jämt vävt och se slätt och fint ut, det får gärna vara bra fall (rulla ut lite av tyget och häng det snett över en bordskant till exempel) och om du skrynklar ihop ett bra ulltyg i handen ska det inte finnas veck kvar på tyget när du öppnar handen. Om du ska sy tajt åtsittande kläder så vill du ha ett tyg med lite stretch i, till exempel en tunnare ullkypert, medan mantlar, överrockar och liknande gärna får vara lite filtade och tjockare, då den filtade (tovade) ytan står emot regn och vind bättre. Tunna sommarklänningar i ull och slöjor ska ha ett riktigt tunt ulltyg med fint fall, gärna kypert, och med en bra kvalité så de inte noppar och luddar sig. Löst vävda tyger som ser lite “håriga” ut betyder att mycket av ullfibrerna är lösa, vilket gör att tyget lätt tovar sig och kan börja ludda (de små håren lossnar helt enkelt), men ett löst, luftigt tyg är bra på att hålla värmen som mellanlager.

Priset kan givetvis användas som en hjälp; bra ylletyger kostar mellan 200-300 kr/metern idag, medan tyger med återvunnen ull är billigare. Kläde och riktigt fina tygkvaliteter kan kosta upp emot 500-600 kr/metern. När tygaffärer säljer “äkta ulltyger” för 100 kr/metern eller billigare så är det dags att bli skeptisk och verkligen undersöka tyget. Priset på tyger följer både handel, valuta och råvarupriser och tyvärr har tyger blivit dyrare i Sverige de senaste åren.

  • “Det här tyget är bra till allt!”

Nej, tyvärr. Inget tyg är så fantastiskt att det passar lika bra till sängfilt, yttermantel, finklänning och mjuk vinterskjorta. Generellt så vill du ha tunnare och jämt vävda tyger till kläder, kraftigare och gärna filtade till ytterplagg och tjocka, löst vävda tyger till filtar (se också ovan på kvaliteter). Vik ut tyget och titta på det, lägg det över bordet, häng det över kanten, håll det mot kroppen. Är det stickigt och kliar det? Hur är fallet? Kommer det bli stelt att ha på sig eller är det kanske för tunt för att ge stadga? Fundera, känn, prova innan du köper.

Handlar du istället över nätet så får du förlita dig till tygprover, handlarens rekommendationer samt informationen om tyget. Oftast finns info som hur många trådar/cm tyget är vävt av, och hur mycket det väger i gram/kvadratmeter. Ju fler trådar/cm desto finare vävt är tyget, och ju lättare det är desto tunnare är det.

  • “Det är några konstiga hårstrån i mitt tyg?”

Precis som hästar som har hårrem och man/svans så har får olika hårtyper/kvaliteter och deras grövsta hår kallas täckhår medan den fluffiga delen kallas bottenull. Täckhåren sorteras oftast bort i tygindustrin eftersom de har en annan kvalitet, inte filtar sig och är svåra att färga. Några hår kommer nästan alltid med, och kan synas som små “hårstrån” främst i ljusa eller blekta tyger. Är det istället fråga om ett tyg med delar av återvunnen ull eller med blandade fibrer så kan stråna vara plastrester eller små hoptovade rester från den tidigare produktionen. Så hårstrå= naturligt, plaststrå= återvunnen ull med syntetfibrer är det generella tankesättet.

  • Tuskaft, kypert, kamgarn och hemvävt

Fler konstiga ord? Tuskaft och kypert är två olika vävtekniker. Båda finns representerade i medeltida fyndmaterial, men jag får intrycket av att kypertvävda ulltyger var lite vanligare, medan nästan allt linne till skjortor, särkar och liknande vävdes i tuskaft. Kyperten ger ofta ett tyg med lite finare fall och mer stretch än tuskaften. Fiskbenskypert, spetskypert, gåsöga och diamantkypert är alla kypertvävar men i olika dekorativa mönster. Kamgarnsylle eller kamgarn är ett garn som är noggrant kammat så alla ullfibrer ligger åt samma håll, vilket ger en fin lyster och och vackert (och ofta dyrt) tyg.

Jag vet att du förstår vad ett hemvävt tyg är- men hur ser man skillnad? Ett hemvävt eller handvävt tyg saknar ofta stadkant, och om sådan finns består den av några hopbuntade varptrådar (trådar som går längs med tygets längd) i kanten som inslaget ligger runt. Stadkanten ger stadga till tygets kant så denna blir jämnare och mer hållbar, men ett handvävt tyg har sällan en lika rak stadkant som ett maskinvävt tyg, utan man kan se att inslaget dragits åt lite olika hårt. I tyget kan det finnas små skiftningar där vävbommen slagit hårdare och lösare vilket ger ett tyg som är något ojämnt tvärsöver, och små knutar visar var brustna trådar lagats (dessa trådar ska helst sys ner i den färdiga väven och syns då som små ojämnheter med till exempel dubbla trådar i korta sträckor). Idag hittar du främst grövre tyger och filtar som handvävda produkter på marknader då dessa går fortast att väva/meter och kan ge någon slags förtjänst. Räkna med betydligt dyrare meterpris, och ju tunnare och jämnare tyget är desto längre tid har det tagit att väva och desto mer kostar det oftast. Handvävda tyger är också (nästan) alltid smalare än maskinvävda eftersom en person ska kunna väva dem själv i en vävstol. 90-120 cm är vanligast, men givetvis finns det bredare och smalare också.

 WP_20150921_09_43_54_Pro

Tre nya tyger från årets medeltidsvecka ska bli nya vikingaplagg.


Leave a comment

5 saker som jag säger till mina slöjdelever…

…och som jag säger till dig också om du ber mig om tips på hur du ska bli en bättre tyghantverkare.

  1. Ha inte (knapp)nålarna i munnen! Jaja, du vet, bla bla men du är vuxen och kommer inte svälja dem. Bra det (även om det hänt) men tänk på att nålarna du har i munnen förmodligen även varit på golvet, mattan, i soffan, i otaliga mängder plagg, och om du delar med andra så förmodligen i någon annans mun och i någon annans finger. Någon som stuckit sig i fingret så de börjat blöda. Och som alla vet; slicka inte på andras blod. Så inga nålar i munnen, ok?
  2. Lek inte med tygsaxen! Ok, nu är kanske inte risken så stor att du kommer kasta sax eller karva i bordskanten. Men låt tygsaxen vara just tygsax och klipp inget annat med den, någonsin. Var rädd om den (märk den med ett tygband så de andra i hemmet har en chans att se skillnad) och vässa den ofta så är det mycket roligare att klippa tyg. En bra tygsax ska vara så vass att du knappt märker när du klipper genom tyget. Eller fingret.
  3. Bli vän med symaskinen! Tillhör du dem som tänker att handsömnad kanske ändå är din grejj, fast tidsbrist råder och tre dräkter ska vara klara tills imorgon? Att använda symaskinen handlar mycket om att känna till lite grundläggande saker, och sedan orka tänka efter. Trasslar och jäklas maskinen jämt? Leta upp instruktionsmanualen och kontrollera att du verkligen trär den rätt. Låter den illa? Se till att smörja den/få den servad. Och kom ihåg att en hobbymaskiin är just för hobbysömnad. Den kanske inte klarar av de tjockaste lagren med ylletyg eller ett tält, så låt den slippa så slipper du framtida problem och dyra reparationer.
  4. Tänk efter före! Det är lätt att ryckas med i något slags kreativt produktionsflow och göra plaggen efter hur roliga de är att göra, och inte efter vad du behöver mest eller var det är enklast att börja. I allmänhet är det klokt att börja med dräkter inifrån och ut, eftersom du vill ha de undre lagren på dig när du provar in de övre plaggen. Att börja sy på en särk gör också att du hinner träna lite på ett oftast billigare tyg, och om inte det plagget blir perfekt så syns det ändå nästan aldrig.
  5. Gör det enkelt för dig! När jag säger att du ska klippa noga, nåla och pressa så gör inte jag det för att vara pedant, utan för att bra förarbete underlättar svårare arbetsmoment och gör slutresultatet mycket snyggare. Ja, jag vet att det är tråkigt att nåla eller tråckla och att det går jättefort att bara sy, men det gör att du måste passa in bitarna och jämföra dem mot varandra medan du syr istället för innan. Större chans att något blir fult, och mycket svårare. Dessutom är det jättetråkigt att sprätta.

IMG_2274


Leave a comment

Stryk tyget innan du syr

…tjatar jag på alla som sitter och hantverkar hemma hos mig. Att stryka är ju ungefär det tråkigaste som finns tycker jag, möjligtvis jämte att sicksacka linnetyg. Men genom att stryka tyget innan bitarna klipps ut får man ett bättre och snyggare plagg, samtidigt som det blir betydligt enklare att arbeta. Linnetyget behöver inte vara helt perfekt, stryk ut de värsta skrynklorna och vecken med värme och sprayat vatten!

Nu har en period med linneunderkläder avslutats här hemma, då jag gjort nya särkar och knektskjortor inför sommaren. Många meter vitt linnetyg gick åt, och mer kommer det bli då jag också använder det till foder i några lajvplagg. För att orka stryka gör jag det helst i sällskap med pod, ljudbok eller gott sällskap.

IMG_1790