Det är roligt att sy nya plagg, och fantastiskt spännande att få sätta ihop en hel dräkt åt en roll till ett lajv. Det finns så mycket roligt att fundera på; vilka färger vill jag ha? Vad ska jag spela för roll och hur kan jag använda dräkten för att visa och förstärka rollens karaktärsdrag och hjälpa mina medspelare att spela mot mig?
(Är du sugen på att få veta mer om hur du gör en dräkt till lajv eller teater som kommunicerar med omvärlden och förstärker din roll? Jag har en föreläsning på temat som går att boka.)
Sedan kan man snöa in på accessoarer, tillbehör, roliga prylar… För att sedan inse att tiden för förberedelser tog slut, snabbt slänga ner dräkten i packningen och dra iväg på äventyr. Men, du glömde något? Din coola äventyrare med välsydd dräkt och coola tillbehör kommer dyka upp på området med en helt fräsch, hel och ren uppsättning utrustning, som tagen direkt ur garderoben. Nej! Inte roligt! Så hur gör du för att få en dräkt som verkligen ser realistisk ut?
Jag har skrivit om patinering i några tidigare inlägg, så här tänkte jag visa hur jag patinerade min trälklänning.
Steg 1: Slitage. Jag valde att fålla halslinning men lämna nederkanten och ärmarna ofållade. Dessa kanter fick sig sedan en omgång med en sax, som jag drog längs med tygkanterna upprepade gånger. Tanken är att kanten ska se sliten och nött ut, du kan ta i ganska mycket för att det ska synas på håll, men undvik att klippa utan skär in i tyget.
Steg 2: Mer slitage. Ylletyg går att fluffa och rugga upp i blött tillstånd, så jag fuktade kanten på halslinningen och de partier på klänningen som utsatts för mest nötning (under armarna, under bältet, framtill på knän osv) och drog ett knivblad fram och tillbaka på dessa ställen. Tanken är att tyget ska se nött ut, gärna noppigt och kanske till och med tunnslitet.
Steg 3: Ännu mer slitage. Nej, jag skojjar inte- kör på! Jag tog en liten sax och högg in den i tyget upprepade gånger för att bilda små hål och avskurna vävtrådar. Sedan nötte jag ännu mer, på bilden är ett hål som jag gjort genom att nöta igenom tyget med ett knivblad som dragits fram och tillbaka över fuktat tyg.
Medan du nöter på plagget så kan du backa och titta på det från några meters håll; slitaget ska synas men inte vara övertydligt. Tänk på att de du spelar med kommer stå en bit ifrån dig så snöa inte in på småsaker. Teaterdräkt? Ska du stå på en scen så behöver du oftast överdriva ännu mer för att resultatet ska bli synligt.
Steg 4: Smuts! Den roligaste delen (tycker jag). Jag använde svart akrylfärg utspädd med lite vatten, plasthandskar och en himla massa gnuggande. Var kommer plagget bli som smutsigast? Jag gnuggade in flera lager i kjolfållen och där klänningen tar i marken när jag sitter ned. Själva gnuggandet gör att färgen går in i tyget och nöter lite på ytan så snåla inte med armträningen. Jag avslutade sedan med att stänka färg runt om hela kjolen- som om jag gått genom lerpölar och fått smutsstänk på plagget.
Alla hål och nötta partier färgades också in för att nötningen skulle synas mer, och för att plagg oftast blir nötta och smutsiga på samma ställen.
Dräkten in action. En gammal bomullstygbit som jag färgat in och sedan slitit på många lajv fick bli huvudduk, och under ylleklänningen har jag en linnesärk.
