Att ha så mycket kläder i garderoben så att hälften knappt blir använt är jag nog inte ensam om, nu är det dock medeltidsgarderoben som är det största problemet… Jag har helt enkelt bestämt mig för att sluta ha dåligt samvete och istället sälja bort de plagg som jag inte använder. Det här har lett till lite nostalgivibbar och varma känslor kring sagda kläder, och jag har liksom behövt lite mental förberedelse då jag klappat på kläderna innan jag bestämt mig för vilka som ska säljas och vilka som får stanna.

Min vikingatida mansdräkt är en sådan där dräkt som är fin och välsydd och skulle passa finfint att ha på ett vikingalajv, men inom SCA bär jag oftast kvinnokläder då jag känner mig snygg och bekväm i dessa. Vikingalajv förekommer tyvärr inte i kalendern för det kommande året (det kan ju alltid ändras) men jag kände att jag inte var beredd att göra mig av med dräkten riktigt än. Den fick istället komma ut och provas under Glötagillet, och fantastiskt vad bekvämt det är att ha byxor när man hoppar i och ur bilar och bär saker uppför trappor!

Dräkten består av pösbyxor i tunn röd ull, en grön yllekjortel och en linnesärk under. Till den har jag mina sydda strumpor i brist på benlindor, näbbkängorna brukar jag ha utomhus på event medan de handsydda skorna är inneskor, mitt vikingatida bälte med påse (väskan hade fungerat lika bra men var har jag lagt den?) och när det blev lite svalare hade jag min blå kappa och en hätta. Lagomt varmt, mycket bekvämt- men vad gör man med håret egentligen? Jag tror jag vant mig vid flätfrisyrer och huvuddukar…

När jag sydde kjorteln så ville jag ha en bekväm manskjortel som för den sakens skulle inte blev oformlig eller klumpig. Kilarna börjar vid höfterna och ger kjorteln vidd och fint fall, medan kilarna (armspjällen) under ärmen ger rörelsevidd och lite extra plats för bysten.