Handcrafted History

Historical and modern handcraft mixed with adventures


Leave a comment

Beckys Köstruphängselkjol (gästinlägg)

img_1417

Becky från Mörks hantverk här, rent fysiskt faktiskt, eftersom vi har haft pysselhelg jag och Linda. Jag har just blivit färdig med min senaste vikingatida hängselkjol som jag tänkte få visa upp.

En sak som är roligt med vikingatiden är att man kan utgå från det som finns bevarat och ändå ha rätt mycket frihet att testa egna idéer. Denna hängselkjol har jag baserat på ett gravfynd där det finns bevarat en liten bit högst upp på framsidan. Hur hängselkjolen sett ut i övrigt går inte att veta; längd och kjolvidd är i princip helt fritt för tolkning.

img_1440

Eftersom jag själv har väldigt lite kunskap om arkeologi har jag utgått från vad andra skrivit om fyndet, angående material och mått. Jag har inte haft som ambition att göra en exakt replika utan jag har varit ute efter att fundera på hur originalet kan ha varit konstruerat och göra en användbar och snygg klänning utifrån det.

Jag tycker om klänningar med mycket kjolvidd och valde därför att göra denna med relativt mycket tyg. Det är 3,5 meter i klänningen om jag inte minns fel.  Tyget jag valt är en tuskaft av 100 % ull från Medeltidsmode. Klänningen består av fyra stycken som är utsvängda nedanför midjan. Fram och bakstycket har veckats ihop med hjälp av rynktråd i flera rader som dragits ihop. För att vecken ska hålla bra är det förstärkta på insidan med en tygbit i linne. Hela klänningen är handsydd i lintråd och sysilke.

(Tips från Linda; när vecken var färdiga så syntes lintråden som använts vid rynkning och sömnad på några ställen. Vi pressade då vecken med ett strykjärn inställt på två prickar och massvis med ånga, vilket gjorde att tyget plattades ut något och fyllde igen mellanrummen. Låt vecken svalna under en tyngd såsom ett bräde eller en skärbräda med böcker på, så får du fina jämna veck som håller formen bra.)

img_1428

När jag klippte ut klänningen var jag gravid vilket för mig gjorde det naturligt att välja att avsluta veckningen fram där kroppsformen förändrades som mest. Bakstycket fick lika lång och bred veckning som framsidan för att skapa balans och markera någon slags kvinnlig kroppsform (både med och utan gravidmage).

img_1431

Klänningen blev inte färdig medan jag var gravid, men det gör ingenting. Jag tycker om tanken på plagg som kan användas även när kroppen förändras och ser lika imponerande ut med ett barn i magen som när barnet har kommit och bärs utanpå klänningen.


Leave a comment

Kopparframställning eller ett avbrott från tyska brudar

Nu kommer ni äntligen få ett avbrott från alla tyska brudar (alltså Trossfraus) som jag jämt tjatar om!

Jag bad nämligen min kompis Patrik Hjort gästblogga lite. Patrik är smed och överlag en sjukt duktig och seriös hantverkare som kan saker som jag knappt ens hört talas om, och förutom att kunna en massa saker säljer han också hantverk och håller kurser i bland annat tenngjutning. Titta in på hans hemsida, eller håll utkik efter honom på MTV då han brukar hålla kurser på Kapitelhusgården.

Här kommer hans erfarenheter från ett experiment med att framställa koppar ur malakit:

 

Kopparframställning ur malakit
Patrik Hjort 2014.09.11

Metod

Avsikten med försöket är att framställa koppar ur malakit i en öppen degel, upphettad med gasollåga. Vi ville ta reda på om det gick att göra, materialförlusten och tiden som krävs för arbetet. Detta var ett försök som vi länge velat pröva på efter ett besök på järnåldersgården Butser i södra England. Det försöket gjordes med handdrivna bälgar, där gästerna fick turas om att arbeta. Försöket håll på mycket länge, förmodligen över en timme och gav bara små slagginneslutna bitar av koppar. Misslyckandet kan bero på många saker, men de många bytena av ovana arbetare kan ha påverkat. Nu utför vi samma försök med lite modernare metoder där vi använder en effektivare värmekälla, men annars är det samma experiment.

tillfall

Förutsättningarna var enkla, malakiten stöttes i en kastrull med hjälp av en mässingsstöt och en enkel ugn byggdes i Bäckedals utesmedja (icke uppvärmt utrymme men under tak och innanför väggar). Malakiten stöttes ojämnt, från fint pulver till partiklar upp till 4 mm i diameter.
Pulvret hälldes sedan ned i en förvärmd grafitdegel (temperaturen i rummet var kring -15 C) tillsammans med en gnutta borax och lades på plats i ugnen med två gasollågor riktade så att lågorna roterade någotsånär i utrymmet. Därefter lades några tegelstenar över ugnsöppningen så att värmen skulle stanna kvar.

tillfall3
Pulvret reducerades till en smälta inom 15 minuter. Då plockades degeln ut och smältan hälldes i en form. Slaggen skakades ur degeln och togs till vara för vägning. På bilden nedan kan man se resultatet av smältningen.

tillfall2

Resultatet i siffror

Mängd malakit använd i försöket: 3 bitar (45,1 + 78.7 + 52.35) om tillsammans 176.15 gram
Vikt efter stötning: 173,7 gram (en del av det finaste pulvret fastnade i kastrullen)
Vikt efter reducering och gjutning: 63,15 gram
Slaggens vikt: 27.85 gram
Kopparens och slaggens sammanlagda vikt: 91 gram. Det ger 82,7 gram i övriga förluster.
Utifrån den färdiga kopparens vikt och det ursprungliga stötta pulvret så kan vi räkna ut att vi fick ut 36,36% användbart material.

Slutsatser

Vi lyckades framställa koppar ur malakiten med oväntat gott resultat med tanke på hur det gick i England. Nu skulle det behöva göras några gånger till för att få fram en tydligare procentsats på den genomsnittliga mängden användbart material man får ut. Därtill så skulle det vara intressant att se om man kan rena slaggen och få ut mer koppar ur den. Slutligen så vore det trevligt att framställa tenn ur malm och sedan blanda egen brons från de båda “hemgjorda” metallerna. Nästa försök låter nog dock vänta på sig, då malakit är ett relativt dyrt material att experimentera med.