Handcrafted History

Historical and modern handcraft mixed with adventures


Leave a comment

Kjorteln som alternativ till hängselklänningen

Från 5 december 2011

Nu är höstens stora sömnadsprojekt färdigt, en johannesörtsgul kjortel inspirerad från de bildfynd jag hittat från vikingatiden. Egentligen har jag mest tittat på mansplagg, men en liten del av en kvinnligt skuren dräkt fick också följa med som inspiration. Kjorteln når ned till halva vaden på mig (hellånga överplagg är dyrt och lite opraktiskt), och är löst skuren för att kunna bäras över ett par ylleklänningar, lite av ett vinterplagg alltså. Fyra lika stora kilar ökar vidden nedtill, och kilar under armarna ger bättre rörelsevidd och plats för byst. Axlarna är lätt sneddade nedåt för att få ett finare fall och armhålet är rakt utskuret, fast ett rundat armhål verkar inte ha varit fel det heller. Tänk att jag aldrig sparar bildmaterialet jag hittar, jag ångrar mig Alltid! (inte sparar jag mönster eller mått heller, vilket innebär att jag får börja om från början inför varje nytt plagg jag syr. Segt, men jag är ruggigt skarp på att konstruera medeltids och vikingakläder till mig själv nu iaf…)

brickbandskant

Jag tänker mig då att det här med en längre överkjortel skulle kunna vara något som man gick runt i, kanske över hängselklänningen men kanske och utan den? För visst finns det exempel på fynd där man inte hittat bucklor och hängselrester? Det här är då mitt bidrag till en sådan idé, dessutom kommer den vara sjukt snygg och mysig till mina pösbyxor när jag vill ha mansdräkt på mig.

Som dekoration har jag sytt på brickbandsvävda band i ull och en liten remsa siden i krämvitt. Att dekorera med brickband är ju ingen nyhet, men det här med sidenremsor verkar också ha varit en hit; jag hittade några bilder där en liten bit ulltyg syns, dekorerad med tunna remsor av sidentyg. Förmodligen var siden en dyr importvara, och ibland fick man nöja sig med lite mindre av det goda…

sidenkant

När jag syr mina plagg syr jag nästan alltid ihop dem på maskin, och i fallet med kjorteln har jag sedan fällt alla sömmar och fållat för hand. Sist sydde jag på alla dekorationer. Jag gillar att ha något lite större projekt på gång; det är roligt att konstruera, klippa ut och sy ihop, och sedan blir det lite kontemplativ tålamodsträning med att fälla alla sömmar. För till skillnad från min vän B tycker jag inte så mycket om att handsy att jag vill sy hela plagget för hand…

För att fira att jag blev klar med Stora Projektet sydde jag några tygpåsar med de sidenrester som fanns kvar, de hamnade längst ner i inlägget. Det är ju ändå sjukt kul med tillbehör som matchar dräkten! På tal om det skulle det ju vara sjukt snyggt med en krappröd/orange klänning till den här… (Uppdatering; typ som den på bilden nedan. Jag är så härligt förutsägbar/logisk i mitt skapande. Ibland)

 

IMG_1710

pasarna


Leave a comment

Vikingadräkten (och lite släp)

Det här inlägget kommer från 14 april 2012 och handlar om två plagg från min vikingatida dräkt. Längst ner har jag lagt till kloka tankar om släp.

I vinter och nu under våren har jag haft en massa inspiration till att sy kläder, och i kombination med en stor tygbeställning och snygga brickvävda band blev resultatet ganska omfattande. Jag skrev tidigare att jag inte kunnat fotografera projekten, men nu har en kompis ställt upp som fotograf vilket resulterade i en mängd bilder av de nya plaggen till vikingadräkten, som nu blivit ganska så omfattande. Kanske till och med mer än vad jag behöver…

porträtt-4

Det här är den gula kjorteln som jag gjorde som ett trevligt (experimentellt) alternativ till kappa och/eller hängselklänning, eftersom fynd på sådana inte alltid finns.

vikingadräktvinter

Helt plötsligt råkade jag göra en hängselklänning av ett fantastiskt fint grönt tyg (jag älskar grönt!). Nej, det var faktiskt ett välplanerat projekt då jag ville prova en annan variant av uttryck på hängselklänningarna, då jag tycker det är alldeles för vanligt med klänningar som börjar mitt på bysten och sedan hänger lite slött. Mina tidigare är mer figurformade, men det leder till att de är svåra att komma i och ur. Den här gången blev det en lösare modell av Hedebykonstruktionen (som den presenteras och som jag tolkar den) med fyra kilar, lätt insvängd för att ge en bra passform, och urklippt i armhålorna för att den inte skulle hamna så långt ned.

Sett till gravfynd med lämningar av band och siden verkar utsmyckningarna sitta lite högre upp, mitt på bröstet, och det här är en tolkning på skärning av klänningarna utifrån det fyndmaterialet. Den är dekorerad med brickband i gult och blått, som jag använde för att lyfta fram nyansen i det gröna tyget; komplementfärger i kläder är väldigt effektivt! Både den här klänningen och min krappröda klänning är sydd med överdriven längd, som ett försök att återskapa det släp som kan anas hos några av guldgummorna.

I sommar blir det praktisk utvärdering för att se om de går att använda eller inte. Men jag kan nog redan nu kommentera att släpet, enligt min mening, utgörs av endast ett plagg och förmodligen ett av de yttre, kanske kappan eller hängselklänningen?

Uppdatering:

Släp är till för folk som inte går omkring och har roligt! (Eller som är bättre på att röra sig med släp än vad jag är.) Hängselklänningen kortades av med ca 1 dm för att vara lättare att röra sig i. Ett tips till dig som trots allt vill ha släp; tygets tyngd och fall, samt hur mycket vidd du låter nederkanten ha kommer påverka hur lättsamt plagget blir att röra sig i.

  • Om omkretsen blir för snäv kommer klänningen “hålla ner” sitt eget tyg och det blir svårare att gå. Om omkretsen är mycket (mer än tre meter) vid kan man å andra sidan också uppleva att det är svårt att röra sig, då tyget snor sig kring sig själv och benen. Mycket vidd gör att man måste anpassa sin gångstil lite och hålla upp tyget i klänningen, det blir å andra sidan mer dramatiskt.
  • Ett tjockt och tungt tyg är svårare att röra sig i då man har en tyngd över benen som ska “svepas undan” för att kunna gå.
  • Ett lätt tyg med mjukt fall är det som jag tycker är lättast att ha till ett plagg med släp, men se upp med tyger som är glest vävda då de samtidigt är skörare och lättare blir söndertrampade av sällskapliga kompisar.
  • Ett bra alternativ för att både få ett praktiskt plagg samtidigt som man behåller släpet är att förlänga plagget bakåt men behålla längden fotsid framtill. En klänning kan man alltså klippa upp framtill i en mjuk linje, en kappa kan förlängas i bakstyckena. Det finns inga bra fynd på någondera lösning, men guldgummor med släp kan eventuellt tolkas som att de har ett förlängt plagg eller en mantel som släpar efter dem.
  • Om du väljer att ha ett släp, sy på en remsa linnetyg eller annat tunt, tåligt tyg på insidan av fållen som en “slitremsa”. Det blir då denna remsa som släpas i marken och tar mesta nötningen, och den kan bytas ut när den blir nött. På så vis håller du tyget i plagget finare längre. bredden på remsan beror på längden på släpet, då tanken är att bara remsan ska släpas mot marken.

Lycka till när det blir dags för dig att prova på roliga släp eller andra historiska idéer!


Leave a comment

Ett experiment bara för Lusten att Skapa

från 15 april 2012 + en uppdatering

Ibland undrar andra hur jag kan sy så mycket, eller vad jag tänkt göra med alla kläder. Svaret är så enkelt; jag syr för att det är roligt! Nu menar jag ju inte att det är överdrivet roligt att stryka eller sy raksömmar, men det är fantastiskt roligt att skapa! Mitt i en kreativ arbetsprocess blir de enskilda momenten, om inte roliga, så åtminstone trivsamma, för man befinner sig i ett flow där man använder sin kunskap och sin hantverksskicklighet till att skapa något från en visualisering till något som man kan betrakta och ta på. Det jag tycker bäst om är de där tillfällena där man överträffar sig själv, eller löser ett problem och får en sådan där aha-upplevelse. Såhär kunde det se ut, såhär kan man göra!

Just drivkraften att få lösa kluriga problem har fått mig att ge mig in på stora och ibland oöverblickbara projekt. Att sy en produkt där jag enkelt kan överblicka arbetets olika moment steg för steg innan jag börjat är i och för sig bekvämt, men ganska oinspirerande och inte särskilt roligt, om jag inte kan utmana mig själv med något svårt. Det här intresset för att experimentera och utforska i sömnad har fått mig att sy en del saker jag kanske inte riktigt behövde, men det känns som att det inte är en nackdel. Istället blir arbetet själva målet, och att få se resultatet blir mer tillfredställande än att använda produkten. Min nya kappa är ett sådant experiment.

Det började med att jag hade några meter ylletyg över som var härligt tjockt, dubbelvävt i grönt/rött och väldigt fint. Jag råkade bara köpa tyget (ja, det händer rätt ofta) utan att ha någon plan för det eller behov av ett nytt plagg, men till slut tänkte jag prova på att göra en ny vikingatida kappa. Kappor är roliga att sy, och jag ville göra en vacker, lite svepande modell som var estetiskt tilltalande. Mönstret är ett enkelt fyrpanelsmönster med kilar och genom att göra axlarna lätt sluttande, klippa ur armhålet och sy in sidor och svank fick jag en modell som var enkel, men tilltalande.

För att åstadkomma ett fint fall på tyget valde jag att kanta nederfållen med päls, dels för tyngd, men också för att förlänga uttrycket av kappan. Ett annat ”knep” för att få ett fint fall på en dräkt är att fälla sömmarna, eftersom de blir smidigare och lättare lägger sig efter kroppen. Om man inte orkar fälla för hand är ett alternativ att pressa plagget (stryka) efter att det blivit klart, det ger nästan samma effekt om än mer kortvarigt. Bandet är beställt för att passa ihop med det röda i kappan men ändå synas, eller jag kanske skulle säga att tyget är till för att förstärka och lyfta fram bandet. Jag beställde faktiskt bandet först för att kunna anpassa kappans vidd och längd efter den mängd band jag hade. Runt ärmsluten sydde jag på lite sidentyg, efter inspiration från flera fynd som visar att sidenremsor använts som dekoration. Däremot tror jag att pälskanten runt handlederna kommer sprättas bort, ärmen var inte tänkt att ha en pälskant från början vilket innebär att den blev lite för lång och veckar sig på ett sätt som det inte var tänkt, och pälsen kommer förmodligen besöka varenda matskål jag kommer i närheten av…

Praktiskt är ändå viktigt för mig om plaggen ska bli använda. Min plan med kappan är att ta med den till Gotland och medeltidsveckan i sommar, och sedan kanske sälja den för materialkostnad. Jag har ju redan en kappa med fina broderier på. Och så var det ju det där med att få prova något nytt, gärna ännu svårare…

 

porträtt1

Uppdatering: Nej, kappan blev inte såld. Istället umgås den nu med mina 2 (?!?) andra vikingatida kappor i garderoben och väntar på… Ja, att få komma ut på event en gång per år med lite tur. Jag måste verkligen skärpa mig, jag Behöver ju inte flera uppsättningar dräkter när jag bara hinner  använda några stycken per år. Jag ska definitivt göra mig av med några plagg. Eller i alla fall inte göra fler vikingatida plagg. Jag ska i alla fall inte göra fler kappor. Ja, det tror jag att jag kan lyckas med…

Och pälsen vid handlederna blev snabbt bortsprättad. Som jag misstänkte hittade jag päls i både frukostfatet, snackstallriken och grannens matskål. Ber om ursäkt för det.


Leave a comment

Visby 2012

Från 10 december 2012

Vintern är här och vi turas om att skotta snö och mata pelletsbrännaren med pellets (ja, vi har flyttat till hus!) Sommaren känns väldigt långt borta, men jag tänkte lägga upp några bilder från Medeltidsveckan i Visby för att liksom minnas och peppa lite inför nästa år. Dessutom hade jag på mig några dräkter jag inte hunnit dokumentera, så det blir två i ett liksom…

visby3

En blåsig förmiddag var jag och H ute och vandrade i stan och tittade på utsikten. Visby blandar söta bostadshus med gamla byggnader så man blir alldeles varm inombords. För säkerhets skull hade jag också sjalen med mig, som värmde mot blåsten.

visby5

Vår del av lägret, bakom träden låg norra ringmuren och den utsikten vaknade man till varje morgon när man steg upp. =) Vi hade ett härligt litet hörn, tyvärr rasade grannarnas tält under stormen, men de klarade sig och några av tälten kom upp igen. Mitt och Hs tält skymtar fram bakom det gråvita- vi hade rödsvarta flaggor. Fina tältet, som trots att det slokade lite, stod sig bra mot stormvindar och var mysigt att bo i. Vi sydde det under våren och sommaren.

visby4

Den här dagen var jag lite trött, så håret hänger fritt och dräktnålarna som skulle hålla upp ärmarna tappades bort. Det här är min 1400-tals klänning, sydd i tunn svart ull med snörning fram, midjesöm och veckad kjol. insidan är fodrad med linne, och den är så sjukt bekväm och skön. När jag sydde den blev den så tajt att jag fick ligga ned när jag skulle snöra den och jag var lite fundersam på om jag gjort den för liten, men livet gick ut sig några centimeter och är riktigt bekvämt nu, på gränsen till för stort. Under har jag en vanlig linnesärk, och på huvudet en flätad hatt av gräs/halm. Skorna är inte så historiska som jag skulle vilja, men alla timmars promenerande på kullersten och asfalt gjorde att jag fick välja bekvämt framför snyggt. Kjolen brukar jag hasa upp i bältet (finns bildkällor på arbetande kvinnor som gör det) när jag har aktiviteter för mig, det är väldigt bekvämt.

visby1

Jag valde en ganska fyrkantig urringning, men det finns bilder på v-formade och mer runda också. Jag tänker att det är lite av en smaksak. Den tunna ullen gör att klänningen är rätt sval även när det är soligt ute, men man vill ha hatt (eller huvudduk) för att inte bli solstekt. Den här klänningen blev en av mina absoluta favoriter, så en framtida plan är att bygga på dräkten lite med fler lager.


Leave a comment

Vinterspelen

Från 3 februari 2013

I helgen var jag och H på Vinterspelen, ett mysigt event som Gyllengranarna arrade. Det blev inte så mycket hantverkat, men jag köpte på mig 6 meter tyg och lite linnegarn till bra priser, och fick mycket inspiration. Dessutom fick vi träffa alla härliga vänner från städerna norröver, det kändes fantastiskt bra! Det får bli lite bilder idag från eventet (tagna av mig, H och Å), som inspiration inför kommande hantverk.

vinterspelen-1

vinterspelen-3

På dagen vågade man sig ut och fick prova vinterklädernas värmeförmåga =) men till lunch och under kvällen höll vi oss inne i en mysig lokal.

vinterspelen-4

vinterspelen-5

vinterspelen-2


Leave a comment

(konsten) Att fälla sömmar

Från 4 mars 2013

 

Nu kommer lite tips om att fälla sömmar på medeltida plagg!

Att fälla en söm betyder ungefär att du, när du sytt ihop två tygstycken, pressar ned eller håller ned sömsmånen mot själva tygstyckena, och sedan syr fast dem liggande med en söm. Man kan göra detta på maskin, eller för hand- men när man syr historiska plagg använder man handsömnad för att göra sömmen osynlig.

Man kan fälla sömmar på olika sätt, jag tänkte bara beskriva de två enklaste. Det första sättet innebär att du pressar ned sömsmånen åt var sitt håll, och sedan syr fast dem med en kastsöm. Kastsömmen sys med fördel genom att bara sticka ned nålen delvis genom det stora tygstycket, så sömmen blir osynlig på plaggets rätsida. I tunt tyg och tuskaftsvävar är det svårt att sy sömmen helt osynlig och man kan ofta få små små gropar som syns på framsidan, vilket jag tycker är snyggt. Ditt historiska plagg ser mycket mer arbetat ut då!

Det andra sättet innebär att du pressar ner bägge sömsmånerna åt samma håll, så de ligger slätt mot tygstycket. De sys sedan ned med en kastsöm på samma sätt som med den första metoden. Skillnaden är att du bara behöver sy en kastsöm per söm som håller ihop tygstyckena. Är tyget lite tjockare eller grövre, som ylletyg eller stadigt linne, så brukar jag klippa ner sömsmånen som ligger längst ner mot tyget så den blir hälften så bred. Det ger en snyggare söm. Den här metoden ger också sömmar som är mer tåliga mot regn, vilket är en fördel i huvor, struthättor mm.

Är tyget tjockt eller kraftigt kan däremot en söm som bara är fälld åt ena hållet göra sömmen styv och klumpig, och där är det bättre att fälla sömmen åt var sitt håll.

Jag rekommenderar verkligen att pressa (stryka) sömmarna så som de ska ligga innan man handsyr dem. Strykjärnet är din vän! Det kommer vara enklare och gå snabbare att sy, du sparar på fingrarna då du inte behöver hålla i sömsmånerna på samma sätt, och resultatet blir snyggare.

Vilken tråd du väljer är däremot mer en smaksak. Jag använder gärna samma material i tråden som tyget är i, men tunn linnetråd eller silkestråd är alltid tacksamt att arbeta med. Vaxad linnetråd går nog fortast att sy med tycker jag, men ibland använder jag sysilke för att få en diskretare söm i samma färg som tyget.

Dessutom behöver man inte fälla alla sömmar i ett plagg! Tanken är ju inte att du ska förgås av tristess, utan att du ska ha trevligt när du utövar din hobby. Vill du inte fälla alla sömmar så satsa på dem som kommer ligga närmast kroppen, eftersom det är bekvämt med fällda sömmar. Sömmarna i ex kjolen kan du lämna pressade. Efterhand vill du kanske fälla fler när pysselsuget smyger sig på? Är du osäker på om ett tajt plagg blev nog formsytt kan du också lämna axel och sidsömmar ofällda- när du gått omkring i plagget ett par gånger och det töjt sig kan du sedan sy in det, och fälla sömmarna när du är nöjd med passformen.

IMG_9202


Leave a comment

Medeltida bärsäck eller fässing

Från 7 april 2013

 

Första gången jag såg en fässing (gammalt svenskt uttryck) eller Martebosäck (efter Martebo kyrka på Gotland) var på medeltidsveckan. Det är en enkel och praktisk bärsäck som jag blev sugen på att göra, och efter lite efterforskningar hittade jag bilden från Martebo kyrka på säcken.

martebo_01

Tydligen förekommer säcken inte bara kring 1300tal, utan används även senare av knallare och andra resenärer som ville bära med sig en mängd prylar. I större varianter rymmer de extra kläder, filtar och mat, och kan också användas som packsäckar till djur. Jag valde att göra en smidig och mindre variant till medeltida event. Den rymmer lite extra kläder, kvällens festdrycker eller handlingen på mataffären.

På en annan bild från 1300ish (ja, man kanske skulle sparat den?) är öppningen i mitten på säcken, över axeln och gående längs med säcken. Det innebär att säcken kan ”stängas” genom att sno den ett par varv i mitten. Den här säcken var så snygg och enkel så jag tänkte att fler kanske kunde bli inspirerade att sy den, så jag skrev ihop en sömnadsinstruktion med mina mått:

Välj kanvaslinne, grov hampa eller ett annat kraftigare tyg om du vill ha en säck som tål mycket. Är planen att bära på en flaska vin, kamera och bullar duger såkallat samirlinne bra, ett stadigt linnetyg som finns på de flesta tygaffärer. Jag valde ett lite kraftigare linnetyg i kypertväv.

Min säck består av en tygbit som är 140 * 70 (så stor bit hade jag till övers), men justera gärna måtten om du vill ha en bredare väska som bärs lite högre upp på kroppen. Exempelvis som den på bilden; ca 120 * 80-90 cm. För att själv räkna ut måtten till en bärsäck kan du mäta från din axel (eller från packdjurets rygg) och ner dit du vill att den mesta vikten ska ligga (ex midja eller höft), multiplicera med två, och lägg på två cm för sömsmån. Bredden är en smaksak; fundera på vad du ska ha i och ta till med lite extra bredd. Tänk på att bredden halveras när du viker tyget på mitten.

Hantverka:

  1. Klipp ut en rektangel med måtten 140 cm och 70 cm. Tvätta gärna tyget innan så slipper du krympning, och kemikalierna tvättas ur tyget.
  2. Om du syr på maskin, sicksacka kanterna. Kanterna kan också sicksackas ihop precis efter raksömmen för extra hållbarhet.
  3. Vik rektangeln långsida mot långsida, nåla och märk ut öppningen. Den ska sitta mitt på långsidan, min är ca 35 cm stor.
  4. Sy ihop långsidan, förutom öppningen, med raksöm på maskin, eller med efterstygn för hand. Syr du för hand fäller du sömmen åt ena sidan som extra förstärkning.
  5. Nu har du en ”tub”. Lägg ut tuben så långsidans söm är mitt på tyget, pressa med strykjärn och nåla sedan ihop kortsidorna.
  6. Sy ihop kortsidorna på samma sätt som långsidorna.
  7. Nu har du en rektangulär lång säck med öppningen och sömmen mitt på rektangeln, när säcken ligger platt. Super! Fålla öppningen med lintråd och kastsöm för hand, och prova sedan underverket genom att packa i prylar, snurra mitten på säcken/påsen ett par varv så öppningen snos igen, och släng upp den på axeln. Vill man hellre ha en ”icapåse” kan en knut som knyts av tyget över öppningen korta av säcken till bekväm bära i handen-längd.

Lycka till!