Nej, alltså nu ger jag upp. Det här går bara inte.

Jag ritade just upp mönster till en ny ärm till ett sömnadsprojekt, hellre än att leta fram det gamla ärmmönstret som jag redan har. Nej, nu ljög jag. Hellre än att leta upp något av de gamla mönstren som jag är säker på ligger någonstans och säkert är i helt rätt storlek.

Att inte ha full ordning och prydliga staplar hemma i pysselrummet är jag nog inte ensam om, men det är ju löjligt när allt tar dubbelt så lång tid för att jag inte orkat sortera och märka upp mina mönster. Så nu har jag skärpt mig och blivit en lite, lite bättre pysselmänniska. Alla mönster ska märkas, strykas och sedan få varsin plastficka i en pärm.

Hur många mönster på ärmar jag redan hade? Tre, ungefär likadana. Frågor på det?

Känner du också igen dig? Fick du någon lite märklig känsla längs med ryggraden nu? Som om det kliar lite? Det är helt klart ordningsnerven som aktiverats. Jag är ju i grunden en person som tycker om att ha ordning och koll på alla saker (mycket mer än min sambo till exempel) och trivs med mig själv när allt är prydligt och lätt att hitta. Om jag får välja (läs; när jag orkar städa och sortera) så ligger nästan allt i pysselrummet i märkta snygga lådor och burkar, tygerna är prydligt staplade och garnerna försöker inte klättra över kanten på hyllan för att fly ut i hallen. Ibland har jag till och med kontroll över alla halvfärdiga projekt, med instruktioner på och fastnålade smådelar.

Såhär kan det se ut medan jag jobbar med något, jag sprider gärna ut mig så mycket som möjligt men när jag arbetat klart vill jag gärna att det ska se fint och inbjudande ut till nästa gång jag ska arbeta. Att börja skapa och vara kreativ när allt ligger i drivor och varenda låda är fullpackad med saker går inget vidare bra för mig. Oftast blir jag bara sittande eller gräver runt i någon låda utan att veta vad jag ska göra. Tomrum (när allt är undanpackat alltså) föder kreativitet i min hjärna.

Det här har ju också inneburit att jag behövt skapa den här ordningen inte bara en gång, utan snarare en gång varannan månad (jag sa att jag var bra på att sprida ut mig). Ibland har det till och med gått så långt att min vanligtvis kaos-tålige sambo suckat lite och frågat om jag Verkligen Behöver Ha Alla Tygerna Framme Hela Tiden. Jag skulle vilja påstå att jag behöver det, men vi vet ju bägge två att jag egentligen har det bättre om jag tar mig i kragen och städar. Så jag har blivit ganska bra på det med tiden, speciellt sedan vi flyttade till huset och jag insåg att jag inte längre fick plats med alla Underbara hantverksprojekt och pysselsaker.

Nu kanske du sitter och suckar lite igenkännande, och jag skulle kunna nämna åtminstone en vän som när hon läser det här kommer sucka och skratta lite inombords när hon tänker på sina garnsamlingar…

Dagens tips blir alltså att skapa när kreativiteten kommer, och orka plocka undan när den drar vidare…