Handcrafted History

Historical and modern handcraft mixed with adventures


Leave a comment

Vackra medeltidsmännikor

Har ni också tänkt på hur vackra människor blir i sina medeltidskläder?

Ja, nu menar jag ju inte att folk inte kan vara snygga till vardags och så, men det är ju något alldeles speciellt som händer när ens vänner drar på sig ett par lager ylle och sätter fast omsorgsfullt hantverkade accessoarer. Förutom att kläderna förstås är vackra och skickligt gjorda, och oftast kanske till och med passar bättre än dagens massproducerade kläder, så händer det något med människorna också.

Jag är likadan. Jag sträcker på mig lite, och axlarna faller nedåt och slappnar av. Medeltidskläder för mig är förknippat med härliga äventyr, mysiga semestrar och trevligt umgänge med vänner. Jag ler oftare. Det är så härligt att befinna sig i medeltiden och få äventyra lite! Och förutom att jag känner mig snygg, bär vackra kläder som sitter bra och har fina tillbehör så är kläderna så praktiska. Ullen värmer bra, linnesärken är sval och gör så du inte bränner dig, och hattarna fungerar utmärkt som solskydd.

Varför är det så långt till nästa medeltidsäsong?

Här är tre vackra medeltidsmänniskor från VÄVgillet i våras, iklädda 1500tal och vackra leenden. Bli inspirerad och längta till våren tillsammans med mig!

IMG_1951

 IMG_1935 IMG_1928

IMG_1941IMG_1932IMG_1945


2 Comments

Medeltida broderier (boktips)

För ett tag sedan var jag på Glötagillet och eftersom temat för året var broderier fanns det både en och två fantastiska projekt att kolla in, samt en hel del inspiration. Här är en av dessa; ett återskapande av ett väggtäcke som finns att se på Historiska museet, det är daterat till slutet av 1400talet och tillsammans med en liknande kompis kommer de från Dalarna och Hälsingland. Originalet som det här täcket är inspirerat av är gjort i vadmal, sydd med lintråd och dekorerat med remsor av förgyllt skinn. Det andra täcket har istället remsor i linnetyg. Täcket är gjort av Elenor de Lyness.

WP_20151003_12_22_34_Pro

WP_20151003_12_22_39_Pro WP_20151003_12_22_48_ProHelt otroligt fantastiskt! Jag började dregla bara av att snegla lite på det, vilken otrolig mängd timmar och hantverksskicklighet som har krävts. Tyvärr finns det inte så många intarsiaarbeten i Sverige, och de som finns verkar vara dekorativa täcken och väggbonader, så att göra något dräktrelaterat kommer nog inte att bli av. Kanske skulle våga mig på en liten bonad till tältet?

Vem försöker jag lura, jag kommer aldrig få något sådant här klart… Får nöja mig med att titta på andras!

WP_20151003_12_23_24_Pro

Den här fina bonaden med motiv från Bayeuxtapeten var jag också tvungen att fota, men jag vet inte vem skaparen är.

Det fanns också en hel bänk med böcker som fungerade som inspirationsbibliotek, och jag fotade de flesta titlarna för att ha som framtida referenser (i valet mellan att läsa böcker eller dricka kaffe och umgås med vänner förblev böckerna mestadels obläddrade). Jag såg i alla fall en bok som jag kände att jag var tvungen att köpa så fort jag kom hem, kan ni gissa vilken?

Jag lägger upp böckerna här så kan ni också få lite hantverksinspiration, och lite tips på fina titlar att kolla in när ni har tid över. De flesta rör broderier i olika former, men det finns lite mer allmänna böcker kring medeltidens bild och produktskatt.

WP_20151003_12_51_35_Pro WP_20151003_12_51_29_Pro WP_20151003_12_51_46_Pro

WP_20151003_12_51_08_Pro WP_20151003_12_51_16_ProWP_20151003_12_47_49_ProWP_20151003_12_46_58_ProWP_20151003_12_46_15_ProWP_20151003_12_46_09_ProWP_20151003_12_50_58_ProWP_20151003_12_48_21_ProWP_20151003_12_48_14_ProWP_20151003_12_47_39_ProWP_20151003_12_45_58_ProWP_20151003_12_45_42_ProWP_20151003_12_45_28_ProWP_20151003_12_45_20_Pro

WP_20151003_12_44_20_Pro

WP_20151003_12_44_14_Pro WP_20151003_12_40_39_Pro


Leave a comment

Kreativt kaos och bättre ordning

Nej, alltså nu ger jag upp. Det här går bara inte.

Jag ritade just upp mönster till en ny ärm till ett sömnadsprojekt, hellre än att leta fram det gamla ärmmönstret som jag redan har. Nej, nu ljög jag. Hellre än att leta upp något av de gamla mönstren som jag är säker på ligger någonstans och säkert är i helt rätt storlek.

Att inte ha full ordning och prydliga staplar hemma i pysselrummet är jag nog inte ensam om, men det är ju löjligt när allt tar dubbelt så lång tid för att jag inte orkat sortera och märka upp mina mönster. Så nu har jag skärpt mig och blivit en lite, lite bättre pysselmänniska. Alla mönster ska märkas, strykas och sedan få varsin plastficka i en pärm.

WP_20151013_11_49_23_Pro

Hur många mönster på ärmar jag redan hade? Tre, ungefär likadana. Frågor på det?

Känner du också igen dig? Fick du någon lite märklig känsla längs med ryggraden nu? Som om det kliar lite? Det är helt klart ordningsnerven som aktiverats. Jag är ju i grunden en person som tycker om att ha ordning och koll på alla saker (mycket mer än min sambo till exempel) och trivs med mig själv när allt är prydligt och lätt att hitta. Om jag får välja (läs; när jag orkar städa och sortera) så ligger nästan allt i pysselrummet i märkta snygga lådor och burkar, tygerna är prydligt staplade och garnerna försöker inte klättra över kanten på hyllan för att fly ut i hallen. Ibland har jag till och med kontroll över alla halvfärdiga projekt, med instruktioner på och fastnålade smådelar.

WP_20151013_11_36_57_Pro

Såhär kan det se ut medan jag jobbar med något, jag sprider gärna ut mig så mycket som möjligt men när jag arbetat klart vill jag gärna att det ska se fint och inbjudande ut till nästa gång jag ska arbeta. Att börja skapa och vara kreativ när allt ligger i drivor och varenda låda är fullpackad med saker går inget vidare bra för mig. Oftast blir jag bara sittande eller gräver runt i någon låda utan att veta vad jag ska göra. Tomrum (när allt är undanpackat alltså) föder kreativitet i min hjärna.

Det här har ju också inneburit att jag behövt skapa den här ordningen inte bara en gång, utan snarare en gång varannan månad (jag sa att jag var bra på att sprida ut mig). Ibland har det till och med gått så långt att min vanligtvis kaos-tålige sambo suckat lite och frågat om jag Verkligen Behöver Ha Alla Tygerna Framme Hela Tiden. Jag skulle vilja påstå att jag behöver det, men vi vet ju bägge två att jag egentligen har det bättre om jag tar mig i kragen och städar. Så jag har blivit ganska bra på det med tiden, speciellt sedan vi flyttade till huset och jag insåg att jag inte längre fick plats med alla Underbara hantverksprojekt och pysselsaker.

Nu kanske du sitter och suckar lite igenkännande, och jag skulle kunna nämna åtminstone en vän som när hon läser det här kommer sucka och skratta lite inombords när hon tänker på sina garnsamlingar…

Dagens tips blir alltså att skapa när kreativiteten kommer, och orka plocka undan när den drar vidare…


Leave a comment

Min vikingatida mansdräkt

Att ha så mycket kläder i garderoben så att hälften knappt blir använt är jag nog inte ensam om, nu är det dock medeltidsgarderoben som är det största problemet… Jag har helt enkelt bestämt mig för att sluta ha dåligt samvete och istället sälja bort de plagg som jag inte använder. Det här har lett till lite nostalgivibbar och varma känslor kring sagda kläder, och jag har liksom behövt lite mental förberedelse då jag klappat på kläderna innan jag bestämt mig för vilka som ska säljas och vilka som får stanna.

WP_20151003_15_34_38_Pro

Min vikingatida mansdräkt är en sådan där dräkt som är fin och välsydd och skulle passa finfint att ha på ett vikingalajv, men inom SCA bär jag oftast kvinnokläder då jag känner mig snygg och bekväm i dessa. Vikingalajv förekommer tyvärr inte i kalendern för det kommande året (det kan ju alltid ändras) men jag kände att jag inte var beredd att göra mig av med dräkten riktigt än. Den fick istället komma ut och provas under Glötagillet, och fantastiskt vad bekvämt det är att ha byxor när man hoppar i och ur bilar och bär saker uppför trappor!

WP_20151003_15_34_45_ProWP_20151003_15_33_16_Pro

Dräkten består av pösbyxor i tunn röd ull, en grön yllekjortel och en linnesärk under. Till den har jag mina sydda strumpor i brist på benlindor, näbbkängorna brukar jag ha utomhus på event medan de handsydda skorna är inneskor, mitt vikingatida bälte med påse (väskan hade fungerat lika bra men var har jag lagt den?) och när det blev lite svalare hade jag min blå kappa och en hätta. Lagomt varmt, mycket bekvämt- men vad gör man med håret egentligen? Jag tror jag vant mig vid flätfrisyrer och huvuddukar…

När jag sydde kjorteln så ville jag ha en bekväm manskjortel som för den sakens skulle inte blev oformlig eller klumpig. Kilarna börjar vid höfterna och ger kjorteln vidd och fint fall, medan kilarna (armspjällen) under ärmen ger rörelsevidd och lite extra plats för bysten.


Leave a comment

Rapport från Glötagillet

Gyllengrans Glötagille är ett mysigt helgevent med hantverkstema, årets var broderier. Förutom att hantverka och umgås dricker vi kaffe, äter kakor och har ett knytisgille på kvällen under festliga former.

WP_20151003_15_09_35_Pro

Broderier är väl inte min bästa hantverksform, men jag nötte på lite med min hängselkjol som ska få en runrad (jag kommer visa den senare när den är klar), påbörjade en liten intarsia och drack rätt mycket kaffe. H är nog ännu mindre intresserad av broderier än jag är, så han hängde mest ute i solen och sorterade något slags kortspel som han köpt.

WP_20151003_15_09_29_ProWP_20151003_13_02_02_Pro

Förutom allmänt häng så höll flera duktiga broderare i workshops så att man kunde cirkulera under lördagen och snappa upp nya tekniker och godbitar man var sugen på. Det roligaste var nog ändå att få se alla fantastiska hantverk som mer broderiintresserade människor hade gjort, jag fotade så att ni också kan få bli inspirerade!

WP_20151003_17_20_10_Pro

S hade med sig sin fina kudde

WP_20151003_17_16_25_Pro

M verkar ha ett nytt broderi färdigt varje gång man träffar henne, hon har en produktivitet på broderifronten som jag bara kan avundas.

WP_20151003_16_47_10_Pro

Å visar och berättar om sitt arbete som föreställer en berättelse om en riddare som räddar ett lejon från en drake och därigenom får en trogen vän. Alltså, medeltiden och lejon?

WP_20151003_13_42_22_Pro

Ute var det också hantverk då S tillverkade bordsdekorationer med brysselkål. Medeltidssnyggt och annorlunda!

WP_20151003_12_25_02_Pro

Fler lejon, det här har Å gjort med intarsiabroderi, ulltyg (vadmal/kläde) med lintråd och förgyllt läder i tunna remsor.

WP_20151003_17_21_38_Pro

M visade sin nya sköldehamnshätta som hon gjort.

Mysigt och avslappnat, och efter en härlig helg har jag laddat upp med ny energi och är redo att ta tag i alla vardagsmåsten!


1 Comment

Hur ska jag köpa medeltidstyger?

Det här inlägget handlar om vad du behöver tänka på när du handlar tyg (och andra hantverksmaterial) på marknader, i butiker och över nätet. Hade jag skrivit en artikel för någon kvällstidning så hade inlägget givetvis fått heta “Så undviker du att bli lurad- här är fällorna” men eftersom jag utgår från att de allra flesta försäljare faktiskt inte försöker lura mig så får vi nöja oss med en ärligare titel.

WP_20150921_11_23_33_Pro

En siden/syntetblandning är lite tåligare och mycket billigare än rent siden, det här ska bli lösärmar.

Även om de allra allra flesta tygförsäljare, marknadsåkare och butiker är ärliga och gör sitt bästa för att ge kunderna en bra service, kan det ändå hända att du kommer hem med en bunt tyg och upptäcker att det inte var det bästa köpet i ditt liv… Så här är några bra tips:

  • Se alltid över produkten du köper. Hela produkten. Så köper du 10 meter tyg så ska du alltså be om att få titta på de 10 metrarna i lugn och ro, gärna innan de klipps men absolut innan de packas.

På marknader kanske det är dåligt med plats och säljaren vill hjälpa fler, men det är också här risken är som störst att hitta skadade tyger. Tygrullarna packas upp och ner, fraktas runt och kan skadas i hanteringen, hänger tygerna ute i solen länge kan de blekas ojämnt, och om det har varit fuktigt kan de till och med börja mögla (de flesta väverier idag anti-mögelbehandlar sina textilier med kemikalier innan transport). Det kan också finnas fel på tyget sedan produktion, såsom vävfel, hål, ojämn färgning eller liknande. När du väl har kommit hem med tyget kan det vara svårt att bevisa vem som gjort en reva i det eller lagt det ute i solen så det blivit flammigt, så regeln är att alltid titta innan du lämnar marknadsståndet eller affären. Är tyget skadat ska säljaren klippa bort biten, eller erbjuda dig en rejäl rabatt om du kan tänka dig att köpa med skadan.

  • Vad är det för material i tygerna?

Idag finns det många seriösa återförsäljare på den svenska marknaden som säljer fina ylletyger i 100% ull, men tyvärr finns det lika många som har sisådär-ungefär-bara-ull-i-tygerna. Flera tyghandlare (Ohlssons tyger exempelvis) räknar också tyger med 90-100 % ull som rena ulltyger, och dessa tyger saknar ofta specifikation på exakt ullmängd trots att det står 100% ull på etiketten.

Om du är ute efter ylletyger i ren ull så kan du bränntesta tyget genom att dra loss ett par trådar från tyget, se till att få med både varp och inslag (trådar som går både vågrät och lodrät i tyget) och sedan bränna dessa med hjälp av tändare eller tändsticka. Ren ull brinner dåligt och förkolnar, medan en inblandning av plastfibrer gör att tråden smälter, och det bildas en hård klump i änden.

Det är också skillnad på “ren ny ull” och “ull”, eftersom ullfibrer kan återvinnas och vävas in i nya tyger. Det är i och för sig bra med ett återvinningstänk, men ullen förlorar mycket av sina bra egenskaper då den behandlas med värme, färg och kemikalier ett varv till, och det blir svårare att garantera att det inte kommer med andra fibrer eller plaster. “Ren ny ull” kommer alltid direkt från djur utan att först ha använts som något annat.

  • Hur ska jag veta vad som är en bra kvalitet på ull?

Olika djurraser och arter ger olika kvaliteter på ull, och ullen från ett och samma djur sorteras i olika kvaliteter. Kort sagt, så är det stor skillnad på ull och ull i kvalitet. Om man inte är sådär riktigt nördig på ullsorter så är det väldigt svårt att se skillnaderna på det vävda tyget och kunna namnge dessa, men du kanske känner igen namnen merino, alpacka och angora som är några vanliga sorter. Merino är en mjuk fårull, alpackaull kommer från alpackan och angora från angorakaniner eller getter. Vanligast i garner, och det ger en produkt som är mjuk och full av lyster. I ulltyger så är det vanligast med fårull, som ibland blandas med merinoull för att ge ett finare tyg (som också är en fårull, men producenter namnger ofta bara den exklusivaste sortens ull).

Som tur är behöver du inte bli något ullproffs för att hitta igen bra tyger, utan du kan istället känna på kvaliteten. Ett bra tyg till kläder ska kännas jämt vävt och se slätt och fint ut, det får gärna vara bra fall (rulla ut lite av tyget och häng det snett över en bordskant till exempel) och om du skrynklar ihop ett bra ulltyg i handen ska det inte finnas veck kvar på tyget när du öppnar handen. Om du ska sy tajt åtsittande kläder så vill du ha ett tyg med lite stretch i, till exempel en tunnare ullkypert, medan mantlar, överrockar och liknande gärna får vara lite filtade och tjockare, då den filtade (tovade) ytan står emot regn och vind bättre. Tunna sommarklänningar i ull och slöjor ska ha ett riktigt tunt ulltyg med fint fall, gärna kypert, och med en bra kvalité så de inte noppar och luddar sig. Löst vävda tyger som ser lite “håriga” ut betyder att mycket av ullfibrerna är lösa, vilket gör att tyget lätt tovar sig och kan börja ludda (de små håren lossnar helt enkelt), men ett löst, luftigt tyg är bra på att hålla värmen som mellanlager.

Priset kan givetvis användas som en hjälp; bra ylletyger kostar mellan 200-300 kr/metern idag, medan tyger med återvunnen ull är billigare. Kläde och riktigt fina tygkvaliteter kan kosta upp emot 500-600 kr/metern. När tygaffärer säljer “äkta ulltyger” för 100 kr/metern eller billigare så är det dags att bli skeptisk och verkligen undersöka tyget. Priset på tyger följer både handel, valuta och råvarupriser och tyvärr har tyger blivit dyrare i Sverige de senaste åren.

  • “Det här tyget är bra till allt!”

Nej, tyvärr. Inget tyg är så fantastiskt att det passar lika bra till sängfilt, yttermantel, finklänning och mjuk vinterskjorta. Generellt så vill du ha tunnare och jämt vävda tyger till kläder, kraftigare och gärna filtade till ytterplagg och tjocka, löst vävda tyger till filtar (se också ovan på kvaliteter). Vik ut tyget och titta på det, lägg det över bordet, häng det över kanten, håll det mot kroppen. Är det stickigt och kliar det? Hur är fallet? Kommer det bli stelt att ha på sig eller är det kanske för tunt för att ge stadga? Fundera, känn, prova innan du köper.

Handlar du istället över nätet så får du förlita dig till tygprover, handlarens rekommendationer samt informationen om tyget. Oftast finns info som hur många trådar/cm tyget är vävt av, och hur mycket det väger i gram/kvadratmeter. Ju fler trådar/cm desto finare vävt är tyget, och ju lättare det är desto tunnare är det.

  • “Det är några konstiga hårstrån i mitt tyg?”

Precis som hästar som har hårrem och man/svans så har får olika hårtyper/kvaliteter och deras grövsta hår kallas täckhår medan den fluffiga delen kallas bottenull. Täckhåren sorteras oftast bort i tygindustrin eftersom de har en annan kvalitet, inte filtar sig och är svåra att färga. Några hår kommer nästan alltid med, och kan synas som små “hårstrån” främst i ljusa eller blekta tyger. Är det istället fråga om ett tyg med delar av återvunnen ull eller med blandade fibrer så kan stråna vara plastrester eller små hoptovade rester från den tidigare produktionen. Så hårstrå= naturligt, plaststrå= återvunnen ull med syntetfibrer är det generella tankesättet.

  • Tuskaft, kypert, kamgarn och hemvävt

Fler konstiga ord? Tuskaft och kypert är två olika vävtekniker. Båda finns representerade i medeltida fyndmaterial, men jag får intrycket av att kypertvävda ulltyger var lite vanligare, medan nästan allt linne till skjortor, särkar och liknande vävdes i tuskaft. Kyperten ger ofta ett tyg med lite finare fall och mer stretch än tuskaften. Fiskbenskypert, spetskypert, gåsöga och diamantkypert är alla kypertvävar men i olika dekorativa mönster. Kamgarnsylle eller kamgarn är ett garn som är noggrant kammat så alla ullfibrer ligger åt samma håll, vilket ger en fin lyster och och vackert (och ofta dyrt) tyg.

Jag vet att du förstår vad ett hemvävt tyg är- men hur ser man skillnad? Ett hemvävt eller handvävt tyg saknar ofta stadkant, och om sådan finns består den av några hopbuntade varptrådar (trådar som går längs med tygets längd) i kanten som inslaget ligger runt. Stadkanten ger stadga till tygets kant så denna blir jämnare och mer hållbar, men ett handvävt tyg har sällan en lika rak stadkant som ett maskinvävt tyg, utan man kan se att inslaget dragits åt lite olika hårt. I tyget kan det finnas små skiftningar där vävbommen slagit hårdare och lösare vilket ger ett tyg som är något ojämnt tvärsöver, och små knutar visar var brustna trådar lagats (dessa trådar ska helst sys ner i den färdiga väven och syns då som små ojämnheter med till exempel dubbla trådar i korta sträckor). Idag hittar du främst grövre tyger och filtar som handvävda produkter på marknader då dessa går fortast att väva/meter och kan ge någon slags förtjänst. Räkna med betydligt dyrare meterpris, och ju tunnare och jämnare tyget är desto längre tid har det tagit att väva och desto mer kostar det oftast. Handvävda tyger är också (nästan) alltid smalare än maskinvävda eftersom en person ska kunna väva dem själv i en vävstol. 90-120 cm är vanligast, men givetvis finns det bredare och smalare också.

 WP_20150921_09_43_54_Pro

Tre nya tyger från årets medeltidsvecka ska bli nya vikingaplagg.