Handcrafted History

Historical and modern handcraft mixed with adventures


Leave a comment

Inspirerad av medeltida leksaker

Som den observante har lagt märke till är jag ju lätt intresserad av medeltida saker. Och tyg. Mycket tyg.

Det leder till att jag allt som oftast har en massa tygbitar och spill över som jag inte vet vad jag ska göra av med. Mycket slängs eller ges bort numera, men någon bit hade jag liggande. På jobbet har några av eleverna gjort figurer/leksaker i form av olika djur, och någonstans där blev jag sugen på att ta reda på vad medeltida barn ses leka med på olika bilder.

Dockor, bollar, pinnar…mycket kändes ändå välbekant (fast nu ser man ju oftast barn med plattor eller smartphones) och trähästar återkom genom hela historien. Lätta och billiga att göra, vackra och roliga att leka med. Hästar verkar ha lockat genom hela historien.

Eftersom jag verkligen inte är någon drottning på trähantverk tänkte jag att jag skulle prova att göra en häst i tyg istället (kolla, där gick tygresterna åt också!) En ledde till flera, uppdateringar i det egenritade mönstret och en sömnadsbeskrivning med förklarande bilder. Tanken är att få ihop allt till ett snyggt häfte så att alla andra som vill också kan få sy hästar.

Men hästarna blev lite för vanliga så jag provade att göra en enhörning också…

IMG_1530

Dagens lärdom: inte så mycket man nästa gång…


Leave a comment

God jul! Merry Christmas!

Jag gillar verkligen julen, och i år åkte jag och H upp till min familj för att fira. För att vara en kristen högtid innehåller julen för vår del väldigt få kristna inslag, och många egna traditioner. Bästa julen enligt mig. I jul ska trossfraun få slitsade ränder i mörkblått runt kjolen, och jag ska käka ost och julmat tills jag inte orkar röra mig. Hoppas ni har en skön jul!

DSC_0092


Leave a comment

Tutorial/beskrivning på Sköldehamnshätta

Jag har fått lite förfrågningar kring hur man själv kan räkna ut mönster och storlek på struthättor och liknande, så nu har jag ritat upp min formel för hur man tar mått till en sköldehamnshätta, samt hur man gör när man syr ihop den.

Sköldehamnshättan (Skjoldehamn) hittades i en myr i Norge och är väldigt tidig för att vara medeltid och dateras till mitten av 1000-talet, och många använder den som en vikingatida hätta just därför, då det som bekant är stor brist på fynd från vikingatiden. Det har också diskuterats huruvida hättan skulle ha ett samiskt ursprung, men något som är viktigt att tänka på är att Norden på den här tiden inte var uppdelat i nationsgränser såsom vi känner dem idag, och att man definierade folk och områden på helt andra sätt än vi gör.

Det finns gott om fyndmaterial (bland annat på Västerbottens museum och Murbergets museum) av fynd som är både tydligt vikingatida och samiska i sitt formspråk, och som även återfinns på andra ställen i Norden under samma tid (mycket tyder på att smycken massproducerades och att handeln täckte stora områden.) Det är alltså troligt att både klädesdräkt och formspråk influerades från flera håll i den lokala människans dräkt och tillhörigheter. Så oavsett om arkeologer slutligen kommer fram till att hättan är typiskt samisk, lokal eller allmängiltig för större geografiska områden under 1000-talet kan du alltså våga dig på att återskapa den till din dräkt.

Hättor är ju så enormt bra på att hålla värmen och skydda mot nederbörd, så de flesta moderna vikingamänniskor inser att de vill ha en som skydd mot väder och vind. Jag känner likadant och har med mig en varm yllehätta när jag ska ut i dåligt väder, eller när det är kallt. Man får dock tänka sig att den kanske inte alls förekom under vikingatiden, utan är en bra och praktisk kompromiss när man fryser.

Originalet har ett par smarta konstruktioner i form av en formad söm längst upp på huvan samt ett par snören som, om de knyts i nacken, drar åt huvan och förhindrar att blåst letar sig in. De flesta hoppar över de här detaljerna då de känns annorlunda (och helt ärligt inte superestetiska) och gör istället en helt rak och lös hätta. Var inte rädd för att prova att återskapa originalet i sin helhet, speciellt inte om du är ute efter ett praktiskt ovädersplagg.

skaldhood

För att vara säker på att hättan får den passform du vill ha kan det vara bra att göra en toille (ett provplagg), speciellt om du har en begränsad mängd tyg som du är rädd om. Toiller kan göras i tunt bomullstyg eller annat tyg som du har över, och tanken är att man ska se så storlek och passform är bra.

 

Sömnadsbeskrivning och mått

Sköldehamnshättan sys med en lång rektangel och två kvadrater (framstycket är inte bevarat i sin helhet så det finns tolkningsutrymme om du istället vill prova att göra framstycket rundat, för att göra ett plagg som är mer likt medeltida hättor. Jag tycker att den kantiga formen som hättan får av kvadraterna är lite extra snygg, men här finns bägge varianterna.) Klipp två kvadrater eller en kvadrat och en rundad del, rektangeln kan du lägga med A-sidan mot vikt kant.

A är hättans djup, mät från ansiktet till huvudet slutar. Jag brukar ha 32-34 cm.

B är hättans längd från huvud och ner över axeln, min brukar vara ca 60 cm men den kan göras längre.

C är ansiktsöppningen, mät runt hela ansiktet (under hakan) lite löst för att få en öppning. Prova dra måttbandet “på och av” huvudet så du vet om öppningen blir nog stor för att vara bekväm. Dela måttet du får i 2, resultatet blir C.

D är B-C, alltså hättans längd minus öppningen, ca 25-30 cm på min hätta. D är också sidorna på de kvadratiska kilarna.

lindas_3

Den långa rektangeln kan du klippa ut i ett stycke, eller i två bitar som sys ihop mitt på huvudet. Sy sedan fast kilen; D mot D.

Om du syr på maskin så nålar du fast bitarna räta mot räta och syr raksöm, syr du för hand kan du antingen sy efterstygn på avigsidan, eller sy ihop bitarna från rätsidan med exempelvis kaststygn eller pricksöm.

 lindas

Den andra kilen sys fast på andra sidan rektangeln, och sedan viker du hela hättan dubbel, kilarna viks diagonalt mitt över. Sy ihop resten av hättan på samma sätt som du valde att sy fast kilen på. Kom ihåg att lämna ansiktsöppningen. Bilden visar var du syr ihop hättan.

lindas_2

När du sytt ihop hela hättan kan du kanta den med päls eller en tygremsa, eller bara fålla kanterna (görs enklast med kaststygn). Kom ihåg att pressa och fälla sömmarna på insidan och att stryka hela hättan när du är färdig. Du kan också brodera hättan för lite personlig känsla eller fodra den för att få den varmare.

Lycka till!

höstbudet 2011

Min första hätta med broderier och tunt yllefoder.


Leave a comment

Dagens boktips del 4

Om Medieval Tailor´s Assistant är bibeln så är Textiles and Clothing 1150-1450 som ett stort uppslagsverk. Den är skriven av Elisabeth Crowfoot, Frances Pritchard och Kay Staniland och behandlar fyndmaterial från utgrävningar i London. Boken är fullproppad med bilder på fynd och noggranna förteckningar kring Allt du vill veta om fibrer, material, tyger, tekniker och Hur man producerade kläder.

Massor av tydliga bilder och foton beskriver olika sömnadstekniker, snitt, skärningar, tygmönster och konstruktioner av olika plagg som hittats. Det här är boken du vill ha när du börjar fundera på “men hur gjorde man en knapp/knapphål/sådan här söm egentligen” men den är inget du slöbläddrar i för att titta på någon fin bild. Textiles and Clothing är rätt tung att läsa igenom i sin helhet, men fantastisk bra att “slå upp” något i eller använda som underlag för att fördjupa ditt historiska skapande. I princip kan du slå upp en sida om snören, titta på några fynd och sedan få en kort beskrivning av hur man gör dem själv. Mycket bra och behändigt!

IMG_1417


5 Comments

Vikingatida smycken och nya idéer

Nu har mina fina pärlspridare och mittenstycket i brons flyttat vidare till en kompis, och jag har införskaffat ett par nya bucklor. Lite större, lite galnare och lite mer shiny, från Historiska fynd.

IMG_1444

Pärlraderna klipptes av och delades upp i högar, no more pärlor som inte är handgjorda. Även halsbandet med de gröna handpärlorna fick återgå till pärlskrinet och bidra till nya raderna. Ett mycket litet steg närmare historien…

IMG_1448

IMG_1447

Sedan trädde jag om mina pärlor till två rader med endast handgjorda pärlor, de flesta gjorda av mig men några favoriter fick bli kvar från andra hantverkare. Det är något meditativt och rogivande med att trä pärlor på tråd i mönster, jag förstår varför människor gjort det i alla tider. När jag tänker på saken har jag nog trätt om mina rader varje vinter sedan jag började med vikingatid, både för att det är roligt men också för att använda nytillskott.

Nu har jag en massa pärlor över, så de ska väl också få hitta nya ägare så småningom. Någon som behöver en massa vikingapärlor till ett förnuftigt pris?

Nu är planen att träna på att göra lite större pärlor med fina ränder och prickar på som kan läggas in i raderna, och kanske ha två olika uppsättningar. En för fest och en för vardagsanvändning, till exempel. Mitt gamla bling med fem rader var roligt att ha på sig, men samtidigt tungt och lite otympligt, så en lättare variant kan nog kännas skönt.

IMG_1446

Kanske försöka hitta fynd och återskapa pärlor som ligger nära i tid och område med spännbucklorna? Burr på Historiska fynd skickade mig ett rätt galet alternativ där bucklorna visas med en massa pärlor av slipade halvädelstenar. Så nu måste jag antingen leta vidare efter glaspärlor i olika databaser, eller lära mig slipa sten… Undrar vilket som skulle ta längst tid?

 

IMG_1477

De två nya raderna tillsammans med varma vinterkläder.


Leave a comment

Kjorteln som alternativ till hängselklänningen

Från 5 december 2011

Nu är höstens stora sömnadsprojekt färdigt, en johannesörtsgul kjortel inspirerad från de bildfynd jag hittat från vikingatiden. Egentligen har jag mest tittat på mansplagg, men en liten del av en kvinnligt skuren dräkt fick också följa med som inspiration. Kjorteln når ned till halva vaden på mig (hellånga överplagg är dyrt och lite opraktiskt), och är löst skuren för att kunna bäras över ett par ylleklänningar, lite av ett vinterplagg alltså. Fyra lika stora kilar ökar vidden nedtill, och kilar under armarna ger bättre rörelsevidd och plats för byst. Axlarna är lätt sneddade nedåt för att få ett finare fall och armhålet är rakt utskuret, fast ett rundat armhål verkar inte ha varit fel det heller. Tänk att jag aldrig sparar bildmaterialet jag hittar, jag ångrar mig Alltid! (inte sparar jag mönster eller mått heller, vilket innebär att jag får börja om från början inför varje nytt plagg jag syr. Segt, men jag är ruggigt skarp på att konstruera medeltids och vikingakläder till mig själv nu iaf…)

brickbandskant

Jag tänker mig då att det här med en längre överkjortel skulle kunna vara något som man gick runt i, kanske över hängselklänningen men kanske och utan den? För visst finns det exempel på fynd där man inte hittat bucklor och hängselrester? Det här är då mitt bidrag till en sådan idé, dessutom kommer den vara sjukt snygg och mysig till mina pösbyxor när jag vill ha mansdräkt på mig.

Som dekoration har jag sytt på brickbandsvävda band i ull och en liten remsa siden i krämvitt. Att dekorera med brickband är ju ingen nyhet, men det här med sidenremsor verkar också ha varit en hit; jag hittade några bilder där en liten bit ulltyg syns, dekorerad med tunna remsor av sidentyg. Förmodligen var siden en dyr importvara, och ibland fick man nöja sig med lite mindre av det goda…

sidenkant

När jag syr mina plagg syr jag nästan alltid ihop dem på maskin, och i fallet med kjorteln har jag sedan fällt alla sömmar och fållat för hand. Sist sydde jag på alla dekorationer. Jag gillar att ha något lite större projekt på gång; det är roligt att konstruera, klippa ut och sy ihop, och sedan blir det lite kontemplativ tålamodsträning med att fälla alla sömmar. För till skillnad från min vän B tycker jag inte så mycket om att handsy att jag vill sy hela plagget för hand…

För att fira att jag blev klar med Stora Projektet sydde jag några tygpåsar med de sidenrester som fanns kvar, de hamnade längst ner i inlägget. Det är ju ändå sjukt kul med tillbehör som matchar dräkten! På tal om det skulle det ju vara sjukt snyggt med en krappröd/orange klänning till den här… (Uppdatering; typ som den på bilden nedan. Jag är så härligt förutsägbar/logisk i mitt skapande. Ibland)

 

IMG_1710

pasarna


Leave a comment

Julmarknad och vinterkyla

I helgen kom K och R på besök och vi hann spela brädspel, hantverka och hänga på den mysiga julmarknaden med föreningen. Tog med kameran och lyckades ta några bilder innan solen gick ner. Föreningen hade ett bord där vi spred våran medeltida glädje (delade ut broschyrer och var snygga) och eldade glögg för att inte frysa. Resesällskapet hade mansdräkter allihopa och såg både glada och varma ut faktiskt.

IMG_1454

I några tidigare inlägg har jag skrivit om hur man kan klä sig och hålla sig varm under vinterevent, och eftersom jag är ett sådant proffs med en stor medeltida garderob klädde jag ju på mig rejält, drog ut några timmar i vinterkylan… och frös ändå. Varför då kan man ju undra? Ja, alla världens yllekläder hjälper ju inte om det blåser genom vantarna, marken kyler underifrån eftersom man inte tar med något varmt ris att stå på, och en enda mugg med glögg räcker inte alls i över tre timmar.

Helgens lärdom blev alltså att mest ylle inte alltid är bäst. Inte om man glömmer att packa matsäck och varm choklad… Fast det vore ju mysigt att prova sy en riktigt varm vinterkappa, eller överklänning. Med pälsfoder eller två lager ylle kanske? Mmm…

IMG_1477

Jag är inte alls frysen, jag lovar! Allt är så himla bra!