Handcrafted History

Historical and modern handcraft mixed with adventures


Leave a comment

Tavla

Den här tavlan postade jag den 29 mars 2012, men den förtjänar att få flytta med till nya bloggen, om inte annat som en påminnelse till mig själv att jag borde försöka köpa färger (vilket jag lovade mig själv redan för två år sedan…) och måla lite mer.

DSCN0029


Leave a comment

Symaskinskolan del 3- att köpa symaskin

Jag ska skaffa mig en maskin nu när jag vet att de är så trevliga, vilken ska jag köpa?

 
Här är symaskiner lite grann som vilken maskin som helst. Du får det du betalar för, och om du köper begagnat så kan du inte vara säker på vilket skick alla delarna är i. En begagnad kvalitetsmaskin kan dock vara en bättre investering än att köpa en helt ny superbillig maskin.
Märken är mycket av en smaksak, och även om de olika märkena riktar in sig på delvis olika kundgrupper kan du nog låta tycke och smak avgöra. Husqvarna, Singer och Pfaff är alla märken som är vanliga på marknaden, och köper du en sådan kan du vara säker på att alla serviceställen har både vana och reservdelar till dem. Janome är ett märke som börjat bli populärt på skolor och liknande, jag tycker de är trevliga och lättskötta och gör precis det de ska. Själv äger jag en lite mer avancerad Pfaffmaskin som jag tycker väldigt bra om, den har mycket inställningar som jag själv kan sköta och syr snygga sömmar.

 
Ny eller begagnad?
Det är förstås trevligt att köpa en ny maskin, men en gammal maskin som har servats regelbundet och gärna innan försäljning ger dig ofta valuta för pengarna. Kom ihåg att delarna i den kan vara mer eller mindre slitna så räkna med att du kan behöva serva och laga den då och då. Köper du en ny maskin får du ofta garanti på ett par år, och många symaskinsbutiker ger dig också gratis service under ett eller två år vilket kan vara en bra investering om du syr lite mer än några plagg om året.

 
Hur mycket pengar ska jag lägga på en maskin?
Supersvår fråga, ju mer desto bättre tycker vissa. Andra menar att varje krona man lägger på en symaskin är en bortslösad krona. Jag menar att det beror på vad du ska ha den till. Hur ofta har du tänkt använda maskinen och hur mycket pengar har du att röra dig med? Inom 4000-7000 kronorsklassen finns mycket maskiner som är bra för hobbyanvändandet, de har alla grundsömmar samt extra funktioner, och ofta fler tillbehör och inställningar. Jag tycker att det är svårt att hitta bra kvalité som kostar mindre än så här om man tittar på nya maskiner. Men räkna också på att maskinen kommer kosta efterhand, den behöver regelbunden service och ibland går någon del sönder.

Rent generellt kan man säga att ju mer elektronik en maskin har, desto mer saker kan börja krångla som du inte kan fixa själv. Om du mest är intresserad av enkel grundsömnad av medeltidskläder och en bunt gardiner kan det alltså vara en idé att titta på maskiner med så stor del mekaniska funktioner som möjligt (om du ska byta söm trycker du alltså inte på en knapp på en display utan vrider på en ratt istället). Jag tycker också att de brukar vara användarvänliga och överlag tåliga.

 
Men, jag såg en på Ikea jättebilligt?
Är du verkligen ute efter minsta möjliga sömnad för minsta möjliga pengar så är inte IKEA sämst, hellre IKEA än något mystiskt postorderföretag. Jag har inte använt någon sådan här maskin nog mycket eller länge för att kunna göra en värdering av dem, men jag har inte hört om någon som faktiskt syr som hobby och har en.

 
Äldre maskiner, superbra eller uråldriga?
Ett altermativ för dig som vill få ner priset är att leta efter äldre symaskiner på affärer eller Blocket. Husqvarna är ett märke som har rykte om sig att hålla i evighet, och hittar du en maskin i metall/gjutjärn med mekaniska reglage så kommer du förmodligen ha en trotjänare under väldigt lång tid som kommer kosta dig väldigt lite pengar i reparationer och liknande. Själv tycker jag att de inte har alla funktioner jag är ute efter, men för att sy några plagg om året och fålla gardiner snabbt är de bra. Kontrollera matartänderna och att nålen går fritt upp och ner när du syr med maskinen, kom ihåg att det är ajjabajja att behöva dra tyget genom hela maskinen.

 
Industrisymaskiner och overlocks, vad är det?
En overlock är en maskin som klipper, sicksackar och syr ihop två tyger samtidigt, den är alltså tidseffektiv och väldigt bra till stretchiga tyger. Används mycket inom klädsömnad och i princip hela klädindustrin (kolla insidan av din t-shirt så vet du hur sömmen ser ut). Har du en overlock så går det bra att sy plagg på den, men du behöver absolut inte köpa en för att sy historiska kläder. Om du är ovan vid maskiner kommer du förmodligen tycka att de är lite kluriga att trä då man syr med flera trådar samtidigt, men om du funderar på att börja massproducera tröjor kan de rekommenderas.
En industrisymaskin är (oftast) en äldre modell du hittar på någon loppis eller fabrikslokal. De är extremt tåliga, snabba, effektiva och starka men har en mycket begränsad mängd sömmar, oftast bara raksöm. De används inom historisk sömnad mest till tältsömnad och liknande, det är ofta svårt att få till bra klädsömnad på dem. Om du vill köpa en kan jag rekommendera att leta begagnat, men vara beredd på att maskinen förmodligen kommer överleva både dig och alla reservdelsställen (att beställa extra delar eller reservdelar till äldre modeller kan vara lite krångligt, men mycket finns utomlands).

 

Tips till dig när du står där i affären:

  • En bra symaskinsbutik hjälper dig att hitta rätt maskin (och prisklass) utifrån dina behov. Försök berätta så tydligt som möjligt vad du är ute efter, men prova flera olika.
  • Provsy maskinen för att testa olika funktioner, inställningar och anpassningar. Fundera över om du tycker att den känns enkel att använda- passar den dig? En symaskin är som en bil, går det inte att prova innan köp är det något lurt.
  • Ta med dig eget tyg att prova sy i- de tyger du tänkt använda maskinen till. Grova bomullstyger såsom jeans får alla sömmar att se enkla och snygga ut. Grov och tunn ull, siden, glest linne kan ge dig andra resultat.
  • Vilka funktioner som du vill ha och behöver är svårt att tipsa om, men jag gillar verkligen att ha en övermatare, att kunna höja och sänka nålen med en knapp samt att enkelt kunna justera trådspänning och pressarfotstryck.

Lycka till!


Leave a comment

Dagens boktips del 2

The Tudor Tailor av Ninya Mikhaila och Jane Malcolm-Davies är en fantastisk bok för 1500talsdräkten, förutom att gå igenom tekniker, material och mönster för olika perioder innehåller den också en diskussion om återskapande av dräkter och olika förhållningssätt.

Om man vill återskapa senmedeltid är den här boken bättre än Medieval tailor´s assistant tycker jag. Massa extrapoäng för snygga teckningar och bilder, men den förutsätter att du har en grundläggande sömnadsvana för att få ihop alla plaggen i rätt ordning utan allt för mycket tjorv. Men även en nybörjare kan utrusta sig med lite tålamod eller en sömnadskompis och fixa kläderna!

IMG_1356


1 Comment

Syträffar och funderingar

I helgen åkte jag iväg till några kompisar för att hälsa på och umgås i form av en hantverksträff. Att träffas och umgås samtidigt som man syr måste vara en av de bästa idéerna någonsin! Sjukt trevligt, och halvsega projekt bara försvinner under tiden som man umgås. Är man lite sömnadsovan så finns det alltid folk som kan ge en inputs och bra tips, och är man en gammal räv inom hobbyn kan man alltid dela med sig av sina kunskaper. Enda nackdelen är att man ibland glömmer bort att hantverka för att man hittar något spännande att titta på…

Nu på hösten passar det särskilt bra att ordna hantverksträffar med vänner eller föreningar man är med i; det är lagom långt till nästa högsäsong för att börja med seriösa projekt, ingen vill vara ute och leka (nästan) och man kommer fortfarande ihåg vad det var man skulle behövt i somras…

Själv delar jag min hantverkstid mellan att fortsätta läsa på och söka i källor kring trossfraus och landsknechtar, och att handsy på min klänning som jag äntligen kommit igång med (bilder på den kommer!). Jag valde historia framför egna designidéer och tänker att det kommer bli en dräkt som ligger väldigt när det jag lyckats leta fram kring historik och den tidens dräktskick. I helgen hittade jag även Reconstructing Historys mönster för 1500talsaccessoarer, som jag lånade med mig hem. Jag har inte tittat på själva mönsterdelarna än (jag brukar ju oftast rita egna) men mönstret innehåller en trevlig liten inledning som diskuterar tysk 1500talsdräkt och vilka svårigheter och utmaningar som finns när man vill rekonstruera dräkten. Det var roligt att upptäcka att många av mina tankar delas av andra.

 RH505frontcover

Bland annat diskuteras det över hur mycket hosor och strumpor har utvecklats och hur olika sätt att sy dem på är karaktäristiskt för olika perioder i historien, och svårigheten i att veta med säkerhet hur man gjorde när det inte finns fynd bevarade från “rätt period”. Att titta på dräkt från närliggande geografiska områden och historiska perioder är en vanlig metod som jag använt mycket inom mitt vikingatida återskapande, främst på grund av den väldigt begränsade mängd material som finns att utgå från.

Men under 1500talet verkade modet svänga fortare och det fanns tydliga regionala skillnader i hur folk klädde sig. Flera lagar reglerade också mängden tyg och vilka kvalitéer som fick användas i olika plagg, till folk från olika samhällsklasser. Så samtidigt som det blir enklare att hitta inspiration från den här perioden blir det samtidigt svårare att göra helt rätt; alltså att göra en så historiskt korrekt tolkning som möjligt.


Leave a comment

Symaskinskolan del 2

I ett tidigare inlägg berättade jag om mina bästa tips för att bli kompis med sin symaskin. Nu tänker jag mig att du med hjälp av dammsugaren, morötter och div andra verktyg börjar känna dig bekväm med maskinen, och är redo för fler tips!

  • Vad är alla de här funktionerna jag pratade om?

Trådspänningen justerar hur hårt tråden spänns. Det vanligaste på symaskiner är att undertrådens spänning är förinställd och kan justeras på en ratt eller dylikt nära undertrådsspolen. Övertrådens spänning är lättare att justera och den du alltid ska börja med, och det varierar var på maskinen du gör detta.
Matartänderna sitter under pressarfoten och ser ut som en räfflad metallplatta/yta. De driver tyget genom symaskinen, och kan på många maskiner dras ner så du inte har någon matning om du tex vill sy fritt broderi. Det vanligaste är dock att de är aktiva, och du ska aldrig för hand behöva “dra” tyget genom symaskinen när du syr (på vissa tjocka partier kan du behöva hjälpa till lite på traven, sy då görna “för hand” med hjälp av hjulet.) Om du ändå drar tyget genom maskinen när du syr riskerar du att skada maskineriet eller matningen, och om du märker att du inte kan sy utan att hjälpa till att dra tyget genom maskinen så har det redan hänt- dags att lämna in maskinen på service! En vanlig väl fungerande symaskin syr sömmen själv, du styr bara med lätt hand.
Pressarfotstryck är även det förinställt eller rekommenderat, men kan behöva justeras om du byter tjocklek på tyger. Förutom att pressarfoten håller tyget på plats medan du syr aktiverar den även trådspänningen på många maskiner. Det innebär att du inte kan sy utan pressarfot på alla maskiner, något som oftast bara görs vi fri sömnad/broderi.
Övermataren är en liten arm du klickar på pressarfoten som matar tyget framåt även ovanifrån. Det ger en jämnare söm och tygerna riskerar inte att matas olika mycket.

  • Vilken tråd ska jag använda till vilket material?

Polyester– till syntettyger men fungerar även till den mesta andra sömnaden. Den vanligaste rekommendationen är att använda naturtråd till naturtyger och syntettråd till syntettyger. Polyestertråd färgas inte av textilfärg om du vill färga plagget efter sömnaden. Jag har dock använt polyestertråd i flera år med bra och hållbart resultat, speciellt i lite kraftigare tyger.
Bomull– till bomull, linne och liknande tyger. Upplevs som lite mindre hållbar än polyestertråd men färgas tillsammans med tyget. Till tunna och sköra tyger kan polyestertråden vara för stark så den gnager på tyget, eller håller så pass bra att tyget istället går sönder vid påfrestning (inte roligt!) och då är bomullen ett bra alternativ.
Sysilke– sysilke till maskinsömnad går att använda i maskinen som vanlig sytråd. Betydligt dyrare, men hållbart och mer historisk. Om tjockleken på tråden är olik vanlig symaskinstråd kan du få problem med trådspänningen och undertrådsspolen.
Kraftigare trådar– bildar hållbara och starka sömmar och används ibland till ytterplagg, samt till tält. Byt nål till en grövre och provsy för att se om trådspänningen behöver justeras. Vissa maskiner klarar inte av grövre tråd utan att man ändrar undertrådens spänning, kontrollera om det går på din maskin samt hur mycket arbete som krävs…
Lintråd– vaxas inte om man syr på symaskin. Mycket skörare än bomull och polyester och inget jag rekommenderar, även om det går att använda om man är lite försiktig.
Ulltråd– Nope. Alltså… nej. Sy för hand istället.

  • Vilken söm ska jag använda?

Raksöm– används när man vill sy ihop två tygstycken med varandra, eller om du vill fålla på maskin (fållsömmen blir då synlig och passar bäst på plagg som inte syns och modern sömnad). När du börjar sy måste du fästa sömmen genom att sy fram ett par cm, tillbaka, och sedan fortsätta framåt. I slutet av sömmen gör du på samma sätt; backa ett par cm och sy sedan framåt igen lika långt. Fästningen ska sys över den långa sömmen. I grenar på byxor, armhålor och liknande ställen som nöts mycket och utsätts för slitage och sträckningar kan du sy en fästning fast du tänkt fortsätta sy, för att förstärka sömmen och förhindra att den går upp mycket om den spricker någonstans. Raksöm sys en bit in på tyget för bra hållbarhet, mellan 8-15 mm är vanligast.
Sicksack– används längst ut i kanten på tyget för att väven inte ska repa upp sig. Det är bra att sicksacka tyget i kanterna innan tvätt, samt sicksacka alla bitar innan man syr ihop dem till ett färdigt plagg. Ska du fälla sömmarna för hand behövs inte sicksacken. Är tyget väldigt repigt och fransigt av sig kan du sicksacka kanterna ändå, speciellt om de är klippta på skrå (snett, inte efter trådarna) för att inte tyget ska tråda upp sig medan du syr.
Stretchiga sömmar– många maskiner har speciella sömmar avsedda för töjbara tyger, men en svag (smal) sicksack kan också användas om du vill sy i väldigt stretchiga tyger. Om du ska sy långa sömmar i tex en klänning där tyget är väldigt stretchigt, kan en sådan söm hålla bättre än en vanlig raksöm.
Tråckelsöm– raksöm som inte fästs, och där stygnlängden är så lång som möjligt. Alla maskiner har inte den här funktionen, och vissa har den som en speciell söm. Används när du vill tråckla ihop två tygbitar innan handsömnad, för att prova plagget eller som rynktråd om du vill rynka ihop en bit av tyget.

Nästa gång kommer lite tips och funderingar kring att köpa symaskin. Jag brukar ofta få frågor kring det och nu har jag samlat dem i fin bloggform (tillsammans med svar) för dig som funderar!


Leave a comment

Toille till Trossfraun

Mycket riktigt hittade jag min gamla toille som jag använt till tidigare klänningar, till exempel den blå vinterklänningen, den röda cotehardien och andra projekt. Men om man studerar trossfraukvinnornas siluetter och deras klänningar så finns det några viktiga skillnader gentemot mina tidigare projekt. Jag gjorde därför en ny toille med den gamla som grund, för att kunna använda den som ett mönster rakt av. De förändringar jag gjorde var att jag:

  • Flyttade upp midjan lite, fraus har höga midjor och kjolen kommer förmodligen tynga ner midjan 1-2 cm.
  • Klippte ur urringningen så den blev helt rak och kantig, både fram och bak. Baktill klippte jag ur halslinningen väldigt mycket, på bilder kan man se att den är i princip lika djup som fram.
  • Flyttade ut axeln mot armledens kula. Vanligtvis är min toille ganska rak i axelremsan, och klänningarna vilar mot hela axlarna. Trossfraus har dock en vid halslinning, och klänningarna verkar ligga utanför själva leden i axeln, ovanpå den rundade delen av axeln/armen. Inte så värst praktiskt kanske, men det ska bli roligt att se hur klänningens form påverkar rörelsevidden och passformen! Mitt mål är att få till de där fint rundade axlarna med stark sluttning som man kan se från porträtt från tidsperioden. Ett ideal, javisst, men med rätt passform på din dräkt kan du återskapa kroppsideal utan att behöva ha “rätt form” från början. Vad som är rätt form skiljer sig ju också åt beroende på vilken tidsperiod du vill återskapa…

 

IMG_1361

Den gamla toillen ritades av på nytt tyg och klipptes ut, sedan klippte jag om halslinning fram och bak och tog bort en del av tyget som går upp mot axeln. Tygremsan som klipptes bort flyttade jag sedan till sidan med ärmhålet och tejpade fast där. Resultatet blev en sluttande axel med samma mängd tyg som förra toillen (första versionen ligger på golvet, den färdiga toillen är uppritad på lakansväven).

Den böjda linjen på toillen ritade jag ut för att förtydliga var bysten kommer ligga. När jag klipper ut den färdiga toillen, och sedan tyget till klänningen, klipper jag in ett par millimeter (som ett litet trekantigt jack ungefär) i linje med strecket i framstyckets sidsöm. När jag syr ihop sidorna av klänningen kommer jag att sy in ett par millimeter vid jacket, och det gör att tyget sträcks lite extra just där. Det bildar ett bättre stöd för bysten och förhindrar att klänningens tyg töjer sig under bysten så att byststödet tappas.

IMG_1360

För att prova toillen tråcklade jag ihop bitarna med vaxad lintråd och tråckelstygn (som förstygn men längre). Det kan du lika gärna göra på symaskin om du har någon, och du behöver inte fästa tråden på maskin. Tråcklar du för hand gör du bara en knut i ena änden av tråden, den andra änden kan du fästa när du tråcklat klart genom att göra en liten löpögla eller sy ett stygn tillbaka. Håller bra men gör det enkelt att dra bort tråden när du är klar.

När man sedan provat toillen och är nöjd med den klipps tråckelstygnen upp, och om toillen blivit skrynklig eller veckad brukar jag stryka den innan jag använder den. En klok åtgärd är också att märka toillen med vilket plagg/århundrande den är tänkt till, och när den gjordes. Tro mig, om tre år när du krafsar runt i medeltidskistan och hittar de här tygstyckena är det till stor hjälp…


1 Comment

Halloweenfest

Ibland kryper den moderna människan i mig fram och jag bygger ihop något som inte är medeltida. Brukar oftast kännas superroligt och opretantiöst. Årets halloweendräkt byggdes ihop av föregående års dräktkomponenter, blandade med sommarens lajvdräkt och ett par tjusiga horn.

IMG_1399

Hornen gjordes i fimolera och målades sedan med några lager akrylfärg. Jag älskar akrylfärg, den håller länge (min är fortfarande användbar efter folkhögskoletiden, och det var länge sedan…) går att måla på nästan alla material och är lätt att blanda.

Sminket fick jag till efter en tutorial eller två på youtube. Min kompis I-M skulle varit stolt om hon kunnat se alla ögonskuggor jag använde (tror det var 9 olika nyanser).

IMG_1400

Givetvis användes dräkten på en Halloweenfest, mycket roligt på det stora hela! Sambon bestämde sig för att matcha (nåväl) min dräkt och vårat, inte alls långsökta, koncept var två väsen från The Great Hunt ur den irländska mytologin. Eller bambi. Svårt att veta…