från 15 april 2012 + en uppdatering
Ibland undrar andra hur jag kan sy så mycket, eller vad jag tänkt göra med alla kläder. Svaret är så enkelt; jag syr för att det är roligt! Nu menar jag ju inte att det är överdrivet roligt att stryka eller sy raksömmar, men det är fantastiskt roligt att skapa! Mitt i en kreativ arbetsprocess blir de enskilda momenten, om inte roliga, så åtminstone trivsamma, för man befinner sig i ett flow där man använder sin kunskap och sin hantverksskicklighet till att skapa något från en visualisering till något som man kan betrakta och ta på. Det jag tycker bäst om är de där tillfällena där man överträffar sig själv, eller löser ett problem och får en sådan där aha-upplevelse. Såhär kunde det se ut, såhär kan man göra!
Just drivkraften att få lösa kluriga problem har fått mig att ge mig in på stora och ibland oöverblickbara projekt. Att sy en produkt där jag enkelt kan överblicka arbetets olika moment steg för steg innan jag börjat är i och för sig bekvämt, men ganska oinspirerande och inte särskilt roligt, om jag inte kan utmana mig själv med något svårt. Det här intresset för att experimentera och utforska i sömnad har fått mig att sy en del saker jag kanske inte riktigt behövde, men det känns som att det inte är en nackdel. Istället blir arbetet själva målet, och att få se resultatet blir mer tillfredställande än att använda produkten. Min nya kappa är ett sådant experiment.
Det började med att jag hade några meter ylletyg över som var härligt tjockt, dubbelvävt i grönt/rött och väldigt fint. Jag råkade bara köpa tyget (ja, det händer rätt ofta) utan att ha någon plan för det eller behov av ett nytt plagg, men till slut tänkte jag prova på att göra en ny vikingatida kappa. Kappor är roliga att sy, och jag ville göra en vacker, lite svepande modell som var estetiskt tilltalande. Mönstret är ett enkelt fyrpanelsmönster med kilar och genom att göra axlarna lätt sluttande, klippa ur armhålet och sy in sidor och svank fick jag en modell som var enkel, men tilltalande.
För att åstadkomma ett fint fall på tyget valde jag att kanta nederfållen med päls, dels för tyngd, men också för att förlänga uttrycket av kappan. Ett annat ”knep” för att få ett fint fall på en dräkt är att fälla sömmarna, eftersom de blir smidigare och lättare lägger sig efter kroppen. Om man inte orkar fälla för hand är ett alternativ att pressa plagget (stryka) efter att det blivit klart, det ger nästan samma effekt om än mer kortvarigt. Bandet är beställt för att passa ihop med det röda i kappan men ändå synas, eller jag kanske skulle säga att tyget är till för att förstärka och lyfta fram bandet. Jag beställde faktiskt bandet först för att kunna anpassa kappans vidd och längd efter den mängd band jag hade. Runt ärmsluten sydde jag på lite sidentyg, efter inspiration från flera fynd som visar att sidenremsor använts som dekoration. Däremot tror jag att pälskanten runt handlederna kommer sprättas bort, ärmen var inte tänkt att ha en pälskant från början vilket innebär att den blev lite för lång och veckar sig på ett sätt som det inte var tänkt, och pälsen kommer förmodligen besöka varenda matskål jag kommer i närheten av…
Praktiskt är ändå viktigt för mig om plaggen ska bli använda. Min plan med kappan är att ta med den till Gotland och medeltidsveckan i sommar, och sedan kanske sälja den för materialkostnad. Jag har ju redan en kappa med fina broderier på. Och så var det ju det där med att få prova något nytt, gärna ännu svårare…
Uppdatering: Nej, kappan blev inte såld. Istället umgås den nu med mina 2 (?!?) andra vikingatida kappor i garderoben och väntar på… Ja, att få komma ut på event en gång per år med lite tur. Jag måste verkligen skärpa mig, jag Behöver ju inte flera uppsättningar dräkter när jag bara hinner använda några stycken per år. Jag ska definitivt göra mig av med några plagg. Eller i alla fall inte göra fler vikingatida plagg. Jag ska i alla fall inte göra fler kappor. Ja, det tror jag att jag kan lyckas med…
Och pälsen vid handlederna blev snabbt bortsprättad. Som jag misstänkte hittade jag päls i både frukostfatet, snackstallriken och grannens matskål. Ber om ursäkt för det.
