Handcrafted History

Historical and modern handcraft mixed with adventures


Leave a comment

När du trodde att du var klar…

På min gamla blogg skrev jag om efterarbetet av plagg, div de där sista “finishing touches” man lägger ner på plagget när själva sömnaden är klart. Det kan ofta vara rätt motigt att fortsätta arbeta på ett plagg när man känner sig färdig, men å andra sidan är det ofta de där sista momenten som ger dig ett riktigt bra resultat. Jag har sett flera fantastiskt snygga klänningar, handsydda och välsittande, som fortfarande har konstiga veck kvar efter hur tyget låg vikt på väg hem från affären… så onödigt!

Här är mina bästa tips på hur man ger sitt plagg “det där lilla extra” när det är färdigsytt:

  • Pressa (stryk med lite tryck) alla sömmar så att de ligger plant och snyggt. Förbättrar tygfall, passform och plaggets utseende enormt. Syr jag delar som ska vara formade på ett visst sätt, till exempel en hatt eller axeln på en kappa, brukar jag försöka pressa de bitarna i den form de ska vara, alltså rundade.
  • Fäll sömmar med hjälp av kaststygn, så mycket du orkar och har lust med. Håller nere sömmarna (se ovan) och ger plagget ett mer arbetat uttryck. Fäller man bägge sömmarna åt ena hållet förbättrar man även sömmens hållbarhet och täthet.
  • Stryk hela plagget när du är klar för att få bort veck och skrynklor sedan du arbetat med det.
  • Skaka ur eller rolla av lösa trådar och småskräp.
  • Har du använt riktig eller fuskpäls får du bort alla lösa strån genom att dammsuga av plagget och pälsdetaljerna.
  • Har du använt skinn kan du gärna fetta in det några varv, ett välskött skinn är ett vackert skinn!

Sist men viktigast; kom ihåg att berömma dig själv för att du varit tålmodig och gjort klart din nya skapelse! =)


Leave a comment

Vikingadräkten (och lite släp)

Det här inlägget kommer från 14 april 2012 och handlar om två plagg från min vikingatida dräkt. Längst ner har jag lagt till kloka tankar om släp.

I vinter och nu under våren har jag haft en massa inspiration till att sy kläder, och i kombination med en stor tygbeställning och snygga brickvävda band blev resultatet ganska omfattande. Jag skrev tidigare att jag inte kunnat fotografera projekten, men nu har en kompis ställt upp som fotograf vilket resulterade i en mängd bilder av de nya plaggen till vikingadräkten, som nu blivit ganska så omfattande. Kanske till och med mer än vad jag behöver…

porträtt-4

Det här är den gula kjorteln som jag gjorde som ett trevligt (experimentellt) alternativ till kappa och/eller hängselklänning, eftersom fynd på sådana inte alltid finns.

vikingadräktvinter

Helt plötsligt råkade jag göra en hängselklänning av ett fantastiskt fint grönt tyg (jag älskar grönt!). Nej, det var faktiskt ett välplanerat projekt då jag ville prova en annan variant av uttryck på hängselklänningarna, då jag tycker det är alldeles för vanligt med klänningar som börjar mitt på bysten och sedan hänger lite slött. Mina tidigare är mer figurformade, men det leder till att de är svåra att komma i och ur. Den här gången blev det en lösare modell av Hedebykonstruktionen (som den presenteras och som jag tolkar den) med fyra kilar, lätt insvängd för att ge en bra passform, och urklippt i armhålorna för att den inte skulle hamna så långt ned.

Sett till gravfynd med lämningar av band och siden verkar utsmyckningarna sitta lite högre upp, mitt på bröstet, och det här är en tolkning på skärning av klänningarna utifrån det fyndmaterialet. Den är dekorerad med brickband i gult och blått, som jag använde för att lyfta fram nyansen i det gröna tyget; komplementfärger i kläder är väldigt effektivt! Både den här klänningen och min krappröda klänning är sydd med överdriven längd, som ett försök att återskapa det släp som kan anas hos några av guldgummorna.

I sommar blir det praktisk utvärdering för att se om de går att använda eller inte. Men jag kan nog redan nu kommentera att släpet, enligt min mening, utgörs av endast ett plagg och förmodligen ett av de yttre, kanske kappan eller hängselklänningen?

Uppdatering:

Släp är till för folk som inte går omkring och har roligt! (Eller som är bättre på att röra sig med släp än vad jag är.) Hängselklänningen kortades av med ca 1 dm för att vara lättare att röra sig i. Ett tips till dig som trots allt vill ha släp; tygets tyngd och fall, samt hur mycket vidd du låter nederkanten ha kommer påverka hur lättsamt plagget blir att röra sig i.

  • Om omkretsen blir för snäv kommer klänningen “hålla ner” sitt eget tyg och det blir svårare att gå. Om omkretsen är mycket (mer än tre meter) vid kan man å andra sidan också uppleva att det är svårt att röra sig, då tyget snor sig kring sig själv och benen. Mycket vidd gör att man måste anpassa sin gångstil lite och hålla upp tyget i klänningen, det blir å andra sidan mer dramatiskt.
  • Ett tjockt och tungt tyg är svårare att röra sig i då man har en tyngd över benen som ska “svepas undan” för att kunna gå.
  • Ett lätt tyg med mjukt fall är det som jag tycker är lättast att ha till ett plagg med släp, men se upp med tyger som är glest vävda då de samtidigt är skörare och lättare blir söndertrampade av sällskapliga kompisar.
  • Ett bra alternativ för att både få ett praktiskt plagg samtidigt som man behåller släpet är att förlänga plagget bakåt men behålla längden fotsid framtill. En klänning kan man alltså klippa upp framtill i en mjuk linje, en kappa kan förlängas i bakstyckena. Det finns inga bra fynd på någondera lösning, men guldgummor med släp kan eventuellt tolkas som att de har ett förlängt plagg eller en mantel som släpar efter dem.
  • Om du väljer att ha ett släp, sy på en remsa linnetyg eller annat tunt, tåligt tyg på insidan av fållen som en “slitremsa”. Det blir då denna remsa som släpas i marken och tar mesta nötningen, och den kan bytas ut när den blir nött. På så vis håller du tyget i plagget finare längre. bredden på remsan beror på längden på släpet, då tanken är att bara remsan ska släpas mot marken.

Lycka till när det blir dags för dig att prova på roliga släp eller andra historiska idéer!


Leave a comment

Snyggare ju äldre man blir/ hantverksmässig utveckling

När jag var 15 ungefär kom jag på att jag ville åka på lajv för första gången, och sydde mina första medeltida-ish kläder. Några år senare arrangerade jag själv en del lajv tillsammans med kompisar, och sydde givetvis kläder både till mig själv och vänner som behövde.

Jag kan väl inte ärligt säga att jag var så bra på att sy då, men för att vara självlärd och grön så fick jag ändå ihop en hel del kläder. På den tiden kostade yllet 90 spänn/metern på Ohlssons tyger eller Sumpan och högpunkten var att få åka till Stockholm typ en gång/vartannat år och shoppa lite tyg och en liten bit band som man sparat ihop till.

Vikingatid höll jag också på med, bland annat arrangerade vi vikingalajv och då behövde man ju vikingatida kläder. Det här var alltså över 10 år sedan och när jag rensade datorn i morse hittade jag faktiskt en bild från den här tiden, på mig själv iförd någon slags (?) vikingainspirerad dräkt som jag själv hade snott ihop.

Godens Hustru

Tjusig linnesärk hade jag (hellång förstås) och över det någon slags hängselklänning som var öppen i sidorna och stängdes med någon slags spänne på axeln, kommer jag ihåg. Huvudduk hade jag också, för att det hade ju riktiga kvinnor. Hur jag undgick att frysa rumpan av mig vet jag inte riktig, kanske var man inte så känslig då?

Såhär ca 10 år senare (och rätt mycket visare) är det ju roligt att kunna jämföra bilder för att se om man lärt sig nått…

071

Om man får tro utvecklingen så är ju prognosen för de kommande 10 åren mycket goda. Jag kommer ju vara dösnygg lagom till jag fyller 40!

Dräkten består av: vadlång linnesärk, mellanklänning i diamantkypertvävd ull, hängselklänning efter Hedebyfyndet i ull med brickband, dubbla huvuddukar, spännbucklor med pärlor och smycken efter vikingatida fynd.


Leave a comment

Ett experiment bara för Lusten att Skapa

från 15 april 2012 + en uppdatering

Ibland undrar andra hur jag kan sy så mycket, eller vad jag tänkt göra med alla kläder. Svaret är så enkelt; jag syr för att det är roligt! Nu menar jag ju inte att det är överdrivet roligt att stryka eller sy raksömmar, men det är fantastiskt roligt att skapa! Mitt i en kreativ arbetsprocess blir de enskilda momenten, om inte roliga, så åtminstone trivsamma, för man befinner sig i ett flow där man använder sin kunskap och sin hantverksskicklighet till att skapa något från en visualisering till något som man kan betrakta och ta på. Det jag tycker bäst om är de där tillfällena där man överträffar sig själv, eller löser ett problem och får en sådan där aha-upplevelse. Såhär kunde det se ut, såhär kan man göra!

Just drivkraften att få lösa kluriga problem har fått mig att ge mig in på stora och ibland oöverblickbara projekt. Att sy en produkt där jag enkelt kan överblicka arbetets olika moment steg för steg innan jag börjat är i och för sig bekvämt, men ganska oinspirerande och inte särskilt roligt, om jag inte kan utmana mig själv med något svårt. Det här intresset för att experimentera och utforska i sömnad har fått mig att sy en del saker jag kanske inte riktigt behövde, men det känns som att det inte är en nackdel. Istället blir arbetet själva målet, och att få se resultatet blir mer tillfredställande än att använda produkten. Min nya kappa är ett sådant experiment.

Det började med att jag hade några meter ylletyg över som var härligt tjockt, dubbelvävt i grönt/rött och väldigt fint. Jag råkade bara köpa tyget (ja, det händer rätt ofta) utan att ha någon plan för det eller behov av ett nytt plagg, men till slut tänkte jag prova på att göra en ny vikingatida kappa. Kappor är roliga att sy, och jag ville göra en vacker, lite svepande modell som var estetiskt tilltalande. Mönstret är ett enkelt fyrpanelsmönster med kilar och genom att göra axlarna lätt sluttande, klippa ur armhålet och sy in sidor och svank fick jag en modell som var enkel, men tilltalande.

För att åstadkomma ett fint fall på tyget valde jag att kanta nederfållen med päls, dels för tyngd, men också för att förlänga uttrycket av kappan. Ett annat ”knep” för att få ett fint fall på en dräkt är att fälla sömmarna, eftersom de blir smidigare och lättare lägger sig efter kroppen. Om man inte orkar fälla för hand är ett alternativ att pressa plagget (stryka) efter att det blivit klart, det ger nästan samma effekt om än mer kortvarigt. Bandet är beställt för att passa ihop med det röda i kappan men ändå synas, eller jag kanske skulle säga att tyget är till för att förstärka och lyfta fram bandet. Jag beställde faktiskt bandet först för att kunna anpassa kappans vidd och längd efter den mängd band jag hade. Runt ärmsluten sydde jag på lite sidentyg, efter inspiration från flera fynd som visar att sidenremsor använts som dekoration. Däremot tror jag att pälskanten runt handlederna kommer sprättas bort, ärmen var inte tänkt att ha en pälskant från början vilket innebär att den blev lite för lång och veckar sig på ett sätt som det inte var tänkt, och pälsen kommer förmodligen besöka varenda matskål jag kommer i närheten av…

Praktiskt är ändå viktigt för mig om plaggen ska bli använda. Min plan med kappan är att ta med den till Gotland och medeltidsveckan i sommar, och sedan kanske sälja den för materialkostnad. Jag har ju redan en kappa med fina broderier på. Och så var det ju det där med att få prova något nytt, gärna ännu svårare…

 

porträtt1

Uppdatering: Nej, kappan blev inte såld. Istället umgås den nu med mina 2 (?!?) andra vikingatida kappor i garderoben och väntar på… Ja, att få komma ut på event en gång per år med lite tur. Jag måste verkligen skärpa mig, jag Behöver ju inte flera uppsättningar dräkter när jag bara hinner  använda några stycken per år. Jag ska definitivt göra mig av med några plagg. Eller i alla fall inte göra fler vikingatida plagg. Jag ska i alla fall inte göra fler kappor. Ja, det tror jag att jag kan lyckas med…

Och pälsen vid handlederna blev snabbt bortsprättad. Som jag misstänkte hittade jag päls i både frukostfatet, snackstallriken och grannens matskål. Ber om ursäkt för det.


Leave a comment

Jag borde skämmas!

Som alla vet så är det fantastiskt roligt att skapa och bygga och hantverka, och inte fullt lika roligt att städa. Missförstå mig rätt nu, jag är ändå rätt bra på att röjja upp i mitt lilla pysselrum, och städar nästan alltid huset från hantverksbombningar när sambon klagar.

Vad jag INTE är lika bra på, det är att städa upp i mitt fotograferande. Om bildmappen på min dator skulle vara ett rum i verkligheten så skulle jag kunna vara med i ett av de där städprogrammen man kan se på tv. Programledarna skulle glatt dyka upp och hojta upphetsat över alla gamla synder, luddiga bilder och totalt onödiga dubbletter som låg i drivor. De skulle fråga mig Hur jag tänkte när jag lät mappar ligga osorterade i tre års tid, och om jag inte tyckte det var svårt att hitta något när allting bara var märkt med (fel) datum. Säkert skulle de gräva i nått hörn och dra upp nån gammal halvkass bild från min ungdom, och fråga om jag Verkligen Behövde spara på allt?

Men nu är det slut med det! Inga fler mystiska anonyma mappar med trettonhundrafemtielva bilder som jag inte vet var de kommer ifrån, inga fler drivor av “ska snart kolla igenom”. Nej, för nu kommer stora rensningen och sorteringen att ske! Och sedan, då kommer det bli så fantastiskt lätt att hitta alla de där bilderna, precis när man behöver dem!

Jag borde skämmas, men det gör jag inte. Istället kavlar jag upp ärmarna och sätter igång! Ungefär som den gången när jag för första gången skulle klippa i mitt första egenvävda tyg. Handlingsångest kan bara botas med aktion- Hejja!

 

SAM_0417


Leave a comment

Visby 2012

Från 10 december 2012

Vintern är här och vi turas om att skotta snö och mata pelletsbrännaren med pellets (ja, vi har flyttat till hus!) Sommaren känns väldigt långt borta, men jag tänkte lägga upp några bilder från Medeltidsveckan i Visby för att liksom minnas och peppa lite inför nästa år. Dessutom hade jag på mig några dräkter jag inte hunnit dokumentera, så det blir två i ett liksom…

visby3

En blåsig förmiddag var jag och H ute och vandrade i stan och tittade på utsikten. Visby blandar söta bostadshus med gamla byggnader så man blir alldeles varm inombords. För säkerhets skull hade jag också sjalen med mig, som värmde mot blåsten.

visby5

Vår del av lägret, bakom träden låg norra ringmuren och den utsikten vaknade man till varje morgon när man steg upp. =) Vi hade ett härligt litet hörn, tyvärr rasade grannarnas tält under stormen, men de klarade sig och några av tälten kom upp igen. Mitt och Hs tält skymtar fram bakom det gråvita- vi hade rödsvarta flaggor. Fina tältet, som trots att det slokade lite, stod sig bra mot stormvindar och var mysigt att bo i. Vi sydde det under våren och sommaren.

visby4

Den här dagen var jag lite trött, så håret hänger fritt och dräktnålarna som skulle hålla upp ärmarna tappades bort. Det här är min 1400-tals klänning, sydd i tunn svart ull med snörning fram, midjesöm och veckad kjol. insidan är fodrad med linne, och den är så sjukt bekväm och skön. När jag sydde den blev den så tajt att jag fick ligga ned när jag skulle snöra den och jag var lite fundersam på om jag gjort den för liten, men livet gick ut sig några centimeter och är riktigt bekvämt nu, på gränsen till för stort. Under har jag en vanlig linnesärk, och på huvudet en flätad hatt av gräs/halm. Skorna är inte så historiska som jag skulle vilja, men alla timmars promenerande på kullersten och asfalt gjorde att jag fick välja bekvämt framför snyggt. Kjolen brukar jag hasa upp i bältet (finns bildkällor på arbetande kvinnor som gör det) när jag har aktiviteter för mig, det är väldigt bekvämt.

visby1

Jag valde en ganska fyrkantig urringning, men det finns bilder på v-formade och mer runda också. Jag tänker att det är lite av en smaksak. Den tunna ullen gör att klänningen är rätt sval även när det är soligt ute, men man vill ha hatt (eller huvudduk) för att inte bli solstekt. Den här klänningen blev en av mina absoluta favoriter, så en framtida plan är att bygga på dräkten lite med fler lager.


Leave a comment

Vinterspelen

Från 3 februari 2013

I helgen var jag och H på Vinterspelen, ett mysigt event som Gyllengranarna arrade. Det blev inte så mycket hantverkat, men jag köpte på mig 6 meter tyg och lite linnegarn till bra priser, och fick mycket inspiration. Dessutom fick vi träffa alla härliga vänner från städerna norröver, det kändes fantastiskt bra! Det får bli lite bilder idag från eventet (tagna av mig, H och Å), som inspiration inför kommande hantverk.

vinterspelen-1

vinterspelen-3

På dagen vågade man sig ut och fick prova vinterklädernas värmeförmåga =) men till lunch och under kvällen höll vi oss inne i en mysig lokal.

vinterspelen-4

vinterspelen-5

vinterspelen-2