HANDCRAFTED HISTORY


Leave a comment

Mer trossfrauinspiration

Häromdagen pratade jag med en mycket trevlig kvinna (A) som dessutom har en blogg (http://textiletimetravels.org) där hon delar med sig av sina insikter och sitt hantverkande. Samtalet ledde i alla fall till nya idéer kring trossfraudräkten, bland annat ska jag försöka skaffa mig den här boken:

10681515_10152418401894296_1227946221_n

Har också hittat några roliga träsnitt som alla visar varianter på klänningar som jag är ute efter att göra. Min svåraste fråga är att bestämma mig för om jag ska välja En klänning och återge den så nära som möjligt, eller om jag ska våga blanda olika klänningar för att få en som är så eh, Mycket, som möjligt. Det verkar hur som helst finnas regler kring hur klänningarna fick se ut, bland annat nämnde A att mängden sidenbrokad som fick användas i en klänning var nogsamt kontrollerad och reglerad. A gjorde mig också uppmärksam på att det är just brokad som de här fina brudarna har på sina klänningar:

dress2

Ah, både brokad och fluffiga dekorerade ärmar! Och en ilsken hund- vad mer kan man önska sig? Kvinnan i bakgrunden har en fantastisk kjol sydd i spetsar istället för de mer vanliga ränderna, men verkar ha odekorerade ärmar i övrigt.

dress1

Den här klänningen gillar jag eftersom den ser lite rejäl och praktisk ut, den har lite slits i kjolen, och sedan i livstycket och över axeln,men raka ärmar i övrigt. Det vanligaste verkar vara (om man får tro träsnitt) att man dekorerar antingen ärmar eller kjol med slits, sällan bägge och aldrig, såvitt jag vet, med samma typ och mönster på slitsarna. Diagonala slitsar, såkallade X-slitsar, verkar ha varit det tyska, medan +-slitsarna var schweiziska.

dress3

Den här klänningen har däremot helt fantastiska slitsar i kjolen, jag börjar dregla när jag ser dem. Dessutom verkar hon ha *woo* en ärmlös ylleklänning med skjortan/chemisen som syns i halslinning och i ärmarna och med lösa (???) ärmdelar. Mycket tjusigt, men inte helt lätt att se hur den är sydd. Sjukt stark måste hon vara i alla fall, som bär en vagga på ryggen och ändå ser sådär oberörd ut…

dress4

Här har vi en till variant, men helt säker på att det är en trossfrau eller dylik följeslagerska är jag inte. Dels verkar hon ha det väldigt bekvämt- sitter och filar på lite instrument medan fler hänger bakom henne, dels verkar hon ha en mycket tjusig klänning, mönstrade skor och både pimpad huvudbonad och halsband. Visst fanns det musicerande kvinnor i armén, men frågan är om de omgav sig med en sådan arsenal av prylar?

Jag börjar verkligen förstå alla de som sytt sig en trossfrau/kampfrau och sedan benämner den som sin Första Klänning. Det finns ju så extremt många varianter och mönstringar som man vill prova på!

Här har ni ett par snygga dräkter och fina hantverk om ni vill ha lite inspiration från den nutida världen:

http://whiljascorner.wordpress.com/

http://eddieluciano.wordpress.com/2013/07/22/how-the-kampfrau-1-0-was-made/


Leave a comment

Väska till Trossfraun

Jag har precis påbörjat ett nytt litet väskprojekt som ska bli en del av min trossfraudräkt. Det finns flera olika modeller på väskor och påsar avbildade, några som jag tittat på för inspiration är de här:

403px-The_Soldier_and_his_Wife

källa: http://en.wikipedia.org/wiki/File:The_Soldier_and_his_Wife.jpg

RP-P-OB-2791

https://www.rijksmuseum.nl/en/collection/RP-P-OB-2791

Men även de här skönheterna!

germanpurses

http://www.bildindex.de/bilder/MI02344d09a.jpg

 

Katafalk har en fin tutorial på sin blogg, om du är sugen på att göra en sån modell med litet lock: http://katafalk.wordpress.com/2012/06/15/kampfrau-bag/

Själv blev jag väldigt sugen på en sådan där modell med små fickor runt om och knytband (för att inte tala om den stora tofsen längst ned!) och i somras skissade jag av en kompis väska som påminde mycket om den till form och konstruktion (mittenbilden). Nu har jag ritat ett mönster och håller på att provsy en väska i mjukt fint renskinn. Det ser ut som att tofsen är i garn, och de runda “kulorna” skulle kunna vara trä eller hornpärlor kanske? Känns som att det här blir ett projekt man får prova sig fram på…

Om du har tips på mönster eller fler bilder på trossfrauväskor tar jag tacksamt emot alla tips!

Annars kommer det väl en uppdatering allteftersom väskan börjar se ut som något…


Leave a comment

Vikingatida pärlor

Åh, mitt härliga härliga nörderi i vikingadräkten! Ibland känner jag att jag inte har några gränser, och jag kan komma hem och pipa förtjust över några riktigt snygga prickar eller sträck som jag fått till på en av mina nya pärlor. H låtsas att han tycker det är (nästan) lika kul och hejjar på.

Just det här med pärltillverkningen är nog en av de häftigaste sakerna som hänt på hantverksfronten på ett par år, just eftersom jag trodde att det var ett sådant hantverk som jag aldrig skulle kunna lära mig (eller ens prova på). Det visade sig dock att en medlem i min medeltidsförening Gyllengran köpt hem utrustning, och hon hade godheten och tålamodet att lära mig hur man gjorde.

Pärlor är så härligt, och så oerhört svårt.

003

När jag skulle göra pärlor till min vikingadräkt letade jag mycket och länge efter original att inspireras av. Till min glädje finns det fler som tycker att pärlor is the shit, och jag hittade sådana här fina bilder/pärlkartor som någon tecknat:

994ee06691133db9be745fa4f70d069b

För dig som vill titta mer på vackra vikingatida pärlor från fynd, och snygga inspirationsbilder på återskapade smycken, har jag en pinterestmapp här: http://www.pinterest.com/mehloic/viking/

 

hallinge gotland

  parlgehang1

hallinge

Några snygga fynd, varav jag sett ett par av dem i verkligheten


Leave a comment

Bågskytte

I våras var jag och H på Vävgille med Gyllengran. Första gången jag hörde talas om det blev jag sjukt entusiastisk och tänkte “wow, vilken bra förening vi hittat som har ett helt event för bara vävning!” H såg mindre intresserad ut…

Det visade sig dock att Väv inte alls betyder “sitt vid en vävstol i solskenet och väv fina tyger samtidigt som du dricker te” utan stod för Våld Är Vackert och alltså är ett gille för bågskytte, fäktning, fighting och andra våldsbenägna medeltida aktiviteter. Te var det inte heller så mycket med. Men vad gör väl det! Det här året bjöd på en hel helg med soligt väder, bra bågskytte och gott mjöd, för att inte tala om en rolig bankett fylld med god mat (knytisbanketter är de bästa).

Min bågskytteutrustning lämnar dock en del övrigt att önska… Bågen är riktigt bra, pilarna förjordat kassa (hur tänkte jag när jag lämnade de bra tavelskyttepilarna hemma och tog med slaskpilarna till tävlingen?) handskarna kommer från lajvdräkten och klänningen fick jag haka upp i bältet när vi letade förlupna pilar i snåren. Men det funkar ju, det gör det.

017

Nästa år ska jag dock se till att klå H i bågskyttetävlingen, vi vet ju båda att jag är den bäste skytten, men han tjuvtränade kvällen innan medan jag satt och drack mjöd, och vann sedan med ett par poäng över mig. Fusk, det är vad det är!

Funderar på att sy en mansdräkt, eller i alla fall en något mer praktisk, till bågskyttet. Behövs det? Nja… MEN jag skulle få göra en helt ny snygg dräkt!

016

Träning ger res… mer tur under tävlingar?


Leave a comment

Kärlek

Titta på den här dräkten som jag hittade på Pinterest som av en slump imorse. Titta bara!

vikingdress

källa: https://fbcdn-sphotos-e-a.akamaihd.net/hphotos-ak-xap1/v/t1.0-9/q84/s720x720/10628588_943469415668676_8803708001749048963_n.jpg?oh=d89972e9d9e78d7cb53184ec7f3bc357&oe=54931B00&__gda__=1418623633_7f2e06c9f1118554b610b58a67544f80

Det är så mycket kärlek i den här dräkten, omsorgsfullt upphängd och fotad. Någon har verkligen lagt ner tid och energi för att göra en vacker dräkt. Man kan se mängden tid och kärlek som omsorgsfullt lagts ner för att den ska bli precis rätt; samstämmig med sig själv och estetiskt tilltalande. Vi vet inte om den är historisk korrekt, som det mesta som kommer från vikingatiden, men jag måste tycka att den är ett mycket ärligt försök.

För är det inte så när vi ser skickligt hantverk, vackra material och kunnande i kombination så säger vi gärna att det är vackert, men vad vi egentligen menar är att det är mycket kärlek i hantverket?


Leave a comment

Förkyld men med nya idéer

En lurig förkylning smög sig på och såg till att jag var tvungen att stanna hemma från jobbet i några dagar. Jag gillar verkligen inte att sitta sysslolös, jag blir uttråkad och otålig. I brist på ork att ta tag i något riktigt projekt har jag istället suttit och funderat lite på min kommande Trossfrau/kampfraudräkt.

Internet är fullt av olika snygga tolkningar och versioner av andra som gjort trossfraudräkter, och när jag skulle hitta bildinspiration kunde jag snabbt samla på mig en hel hög med bilder, länkar, bloggar… Men ju mer jag läste på desto mer insåg jag att det här med trossfraus inte var så enkelt som jag först hade tänkt. Dels fanns det olika slags kvinnor inom armen (fraus, dirnes, mayfraus…) som hade olika positioner, och om man får tro de träsnitt/teckningar som nämner kvinnan, även olika slags dräkter. Den samtida historien är full med bilder, men långtifrån allt som jag från början samlat på mig som trossfrauinspiration visade sig med säkerhet kunna vara det. Tittar man sedan på det moderna återskapandet så är det många som valt att göra inspirerade dräkter snarare än utgå från de historiska bilder som finns, vilket skapar en egen, modern bild av hur trossfraun såg ut och vad hon hade på sig. Puh!

Till det här projektet hade jag bestämt mig för att först ta reda på hur de historiska detaljerna såg ut, för att sedan göra mina val, vilket ledde till att jag har ägnat mycket tid åt efterforskningar. Lite tvärtemot många tolkningar jag sett av trossfraudräkter har jag kommit fram till några aha-upplevelser:

  • kvinnans dräkt är oftast mindre dekorerad och flådig än mannens
  • kvinnans dräkt har oftast lugnare och mer dämpade färger
  • ärmar verkar vara ett måste
  • de enda kvinnor som visar sitt hår utsläppt verkar vara jungfrur (ah, den ouppnåeliga jungfrun-bilden) och dirnes (prostituerade)

Jag hade verkligen sett fram emot en galet färgglad påfågeldräkt, helst med ärmarna kvar hemma under varma dagar, men inser nu att jag måste tänka över hur jag vill göra dräkten, och vilka val jag vill grunda på historik, praktik och estetik.

fb46d8f2ab79e8c5a9e7d04d565a3555

Helt färglösa var ju dräkterna verkligen inte, men kvinnor verkar oftast bli avbildade med rosa, lila eller blå klänningar. Svårt att veta om det var den ursprungliga färgen på målningen dock, eller om ens klänningarna var i de färgerna? Kanske var det en symbolisk färgåtergivning för att visa kvinnornas olika status? Eller var det bara snygga färger enligt konstnären?

20131024-103402

Kvinnan längst fram i bilden verkar ha koll på saker och ting, hon står vid en gryta och delar ut mat iklädd en grön klänning med bruna detaljer. Eller lila möjligtvis? Den medeltida färgindelningen gjordes inte på samma sätt som vi kategoriserar färger idag, utan färger som kom från samma ursprungsfärg benämndes olika beroende på vilket färgbad de varit i (första, andra…), medan lila, brunlila och bruna toner kunde ha samma uttryck. Mycket spännande och extremt förvirrande!

90e85362eda26ef7e9046138c9bbbabf

Den här bilden gillar jag väldigt mycket! Den ser väldigt period ut så jag hoppas att ingen varit “snäll” och målat den i färg som en efterkonstruktion (sådana bilder finns det gott om på internet). Det roligaste av allt är alla “spermier” som flyger runt på himlen… I alla fall, hon har alltså på sig en rosa/lila klänning med blå detaljer, grönt/svart över bysten, en krappröd hatt samt en krappröd underkjol med beige kant. Så härligt färgglatt och omatchande! Mitt estetiska sinne blir helt övermannat och tycker ömsom att det är supercoolt, ömsom att det är snorfult. Något sådant är jag helt klart ute efter; färgglatt och rätt osmakligt!

Som första steg har jag samlat ihop historiska bilder som utgångspunkt för dräkten, samt en bunt med riktigt fina återskapningar och tutorials som hjälp och inspiration till alla val jag måste göra. Här har ni länken till min pinterestkategori om ni också letar efter inspiration och historiska bilder:

 

De flesta av källorna (historiska) har jag valt för att de känns som “säkra” trossfraus, medan några bilder är där för att visa på skillnaden på trossfraus/kampfraus och andra kvinnor från samma period. Mitt säkraste “knep” för att inspireras av rätt bilder har helt enkelt varit att samla på mig så mycket som möjligt att de bilder där kvinnor syns i sällskap med arméer. Har du fler bra bilder, länkar och framförallt lästips om trossfraun? Dela gärna med dig!


Leave a comment

Höstens glädjekällor

En av de saker jag gillar mest med hösten är dimman, de råfuktiga mornarna och kvällarna, och den friska härliga höstluften. Det blir liksom ett annat slags väder att avnjuta. Allt är inte underbart förstås; kylan får fingerlederna att värka lite och jag drar mig för att hantverka.

Det här låter kanske lite nördigt, men kylan kan istället användas för andra saker; att vädra kläder! Fuktiga, dimmiga dagar är perfekta för att hänga ut yllekläderna för vädring, och om det blåser lite lätt blir vädringen ännu bättre. I brist på friska vindar skakar jag istället plaggen med jämna mellanrum, och passar på att titta efter skador, hål och smuts. Eftersom jag gillar lappar skriver jag sedan ner sådana där småfix som jag sedan betar av under vintern (eller två veckor innan första eventet lite beroende på…)

En annan sak som är perfekt att påbörja under hösten är en ny dräkt! Du har oftast god tid på dig innan nästa sommars äventyr, det finns mycket tyger att välja på, och det finns goda anledningar till att samla alla kompisar på pysselträffar hela vintern. Jag och sambon har samlat ihop material till varsin ny dräkt som ska hantverkas under året; han vill ha en landsknechtdräkt och jag ska sy en purjo (periodical/baserad på historiska källor) trossfraudräkt. En rolig detalj är att vi köpt samma tyger så vi kommer matcha när vi är klara, lite som likadana mjukisdressar på gamla par… Nu när jag tänker på saken får vi nog göra olika hattar…

 

20131024-103402

En av de bilder som finns i färg på landsknechtar och trossfraus, till min stora besvikelse har jag insett att det är männen som är mest påfågel, kvinnorna är rätt modest i jämförelse.


2 Comments

Vikingatida kvinnodräkt

På Hägnan i år ställde jag ut min vikingatida kvinnodräkt som jag arbetat på lite av och till under flera års tid. Här kommer texten/beskrivningen som publicerades med dräkten, tänkt som inspiration för alla er som också är sugna på vikingadräkt!
Såhär såg dräkten ut på utställningen, fotad av Angelika:

10380895_804721716226904_2532064743412826964_n

 

Vikingatida kvinnodräkt

Linda Öhman

Juli 2014

Mitt bidrag till Nordmark: XXX
Ett projekt som sträckt sig över åtminstone 5 år, som innehållit minst 30 produkter

men som gett mig tusen nya erfarenheter och kunskaper. Genom att dela med mig av min resa hoppas jag att Drömmen ska fortsätta, nu och i framtiden.

044

 

Om vikingatiden

Vikingatiden är framförallt en Skandinavisk epok som räknas till sen järnålder/tidig medeltid i Europeisk historieräkning, och avgränsas mellan slutet av 700 och början av 1100-talet (793 och 1066 om man ser till historiska händelser.) Vikingatiden som fenomen är en efterkonstruktion när man delat in historien i olika epoker, baserat på historiska händelser (såsom vikingatåget mot Lindisfarne som finns dokumenterat i skrift) och arkeologiskt material, t.ex. formspråk i konst och utsmyckningar som går i en viss stil. Skandinavien samt England och Irland är de som främst använder begreppet ”vikingatid”, förmodligen eftersom dessa områden berördes av vikingatåg och det vikingatida samhället. Epoken innehåller mycket intressant att läsa om då stora samhällsförändringar, tillväxt och maktförflyttningar ägde rum, och mot slutet av vikingatiden kom kristendomen för att så småningom ersätta asatron. Flera orter som grävts ut, såsom Birka, var viktiga kulturella center för handel och makt, och det finns roliga fynd på krokodilskinn, buddhastatyer, siden och romerska föremål som tyder på att både varor och människor reste långa vägar under perioden.

Om projektet

Innan jag började med mitt dräktprojekt hade jag mest gjort enkla plagg, och nu ville jag lägga ner efterforskningar och energi på att göra en dräkt som var historiskt anknuten. Min intention var att få tid till att göra medvetna val, och ta reda på vad som fanns att veta om vikingatida dräkt. Inte mycket, visade det sig.

Vikingatiden har, ur ett återskapande perspektiv, både för- och nackdelar eftersom det finns så lite information bevarad. Mycket av det jag och andra gör är gissningar som baseras på små bilder och enkla stenristningar, eller några cm tyg som hittas bakom ett metallspänne i en grav. Då och då görs en ny utgrävning där man hittar ännu en liten pusselbit, som används för att komma lite närmare historien. Det ger återskaparen mycket frihet att tolka som man vill och tror, men också stor osäkerhet.

När du tittar på min vikingatida kvinnodräkt ska du alltså göra det utifrån tankesättet ”det skulle ha kunnat se ut såhär, men vi vet inte säkert”.

Om dräkten

När jag har arbetat med min dräkt har jag utgått från tre olika perspektiv; historik, praktik och estetik. I första hand har jag tittat på arkeologiska fynd och det andra skrivit kring vikingatiden. Sedan har jag gjort ett första försök att återskapa klädesplagg, provat dessa och funderat på om det är troligt och praktiskt genomförbart att använda dem. Som sista perspektiv finns estetiken; både min moderna konstruerade smak, och det som finns att använda från vikingatida konstuttryck och design. Inte sällan krockar dessa, då vi har en helt annat syn på vad som är vackert än vad man hade för 1000 år sedan.

Jag har alltså utgått både från historiska fynd, tagit egna konstnärliga friheter och utvecklat dräkten med tanken att den ska vara praktisk att bära.

Mycket av fynden från vikingatiden kommer från högreståndsgravar, alltså gravplatser för framstående och rika personer. Inspirerad av alla fynd valde jag att skapa en dräkt som tillhör en rikare, gift kvinna i det övre samhällsskicket. Dräktens datering är ca 900-1000 e.Kr.

Dräkten består av flera lager klädesplagg, och många tillbehör. Tillbehören såsom smycken, pärlor, nyckel och liknande är avbildade med historiska fynd som utgångspunkter eftersom sådana funnits, medan andra delar är en konstruktion utifrån fria tolkningar av samtida tekniker, fyndfragment och formspråk.

Jag har inte gjort alla delar till dräkten själv, utan mitt bidrag i hantverkets långa kedja består i att ha valt tyger och tillbehör, konstruerat mönster, sytt och sammanställt dräkten i sin helhet. De delar jag har köpt/bytt/fått från andra är:

  • Spännbucklor och smycken av metall

  • Brickvävda band

  • Skor i skinn

  • Kniv

När jag skapat de olika plaggen har jag börjat med att titta på arkeologiska fynd, stenristningar, bonader, figurer och andra konstnärliga uttryck och föremål från vikingatiden. För att komplettera min kunskap har jag också studerat områden, både tidsmässiga och geografiska, som ligger nära vikingatiden. Exempelvis särken ser nästan likadan ut genom flera århundraden av historien, så även om ingen vikingatida särk finns bevarad har jag gjort en som liknar särkar som återfinns i medeltiden, och andra plagg från vikingatiden. Det har också blivit fler plagg än vad som behövs till en dräkt, då jag färdigställt ett plagg och sedan utvärderat det – och sedan använt kunskapen för att utveckla dräkten. Plagg som inte varit nog praktiska har blivit ersatta, och några som inte dateras som vikingatida har ersatts.

De olika delarna

Särk

Särken var vikingatidens underkläder och skyddar de finare kläderna från svett. Min särk är ihopsydd på symaskin, och sedan har sömmarna fällts och kanterna fållats för hand med tunn vaxad lintråd. Det tunna tuskaftsvävda linnet är mjukt och behagligt men rätt känsligt i jämförelse med stadigare linnetyger.

fd20f16e384b7904158a559b1d979352

Moselundskjorteln, Danmark, 1100-tal.

Mellanklänning/kjortel

Mellanklänningen är sydd av en indigofärgad diamantkypert, ett tunnare ylletyg med fint fall. Plagget är hopsytt på maskin, och därefter fälld och fållad för hand med sysilke. Modellen är baserad på Eurafyndet och de kjortlar som hittats kring vikingatiden i Skandinavien, och får nog ses som ett experiment än en trolig rekonstruktion. Modellen är dock tygeffektiv då det bara går åt två meter, och kräver inga breda tygbitar, vilket stämmer överens med de vävstolar man hittat vilka oftast tyder på att man vävde tyger på max 1 meters bredd.

porträtt2

Bild 1.

eurakil

Bild 2.

Bild 1. Andra mellanklänningen i tunn kypertvävd ljust krappröd ull, överlång för att bilda släp samt dekorerad med brickvävda ullband. Kilen börjar under armen som Moselundskjorteln, även kilar fram och bak. Den klänning som konstruktionsmässigt är mest trolig som mellanklänning.

Bild 2. Första försöket att rekonstruera Euraklänningen, sydd i linne. Mycket vidd över kroppen ledde till att klänningen blev något knölig att ha under en hängselkjol.

Hängselkjol/klänning

Hängselkjolen är baserad på fyndet från Hedeby där en del av en söm finns bevarad, vilket jag har tolkat som att hängselklänningen består av minst fyra våder tyg, som är smala upptill för att sedan breddas för att bilda fall och rörlighet i kjolen. 4 tygbitar räckte för att kunna forma hängselkjolen efter kroppen, och kjolen gjordes också något högre än tidigare rekonstruktioner för att spännbucklorna och pärlorna skulle få en bättre placering på kroppen. Plagget är sytt av ett tuskaftsvävt grönt ylletyg, och försedd med brickband längs upp och nedtill i kanten. Det finns flera gravfynd med rester av dekorationer vid spännbucklorna, vilket kan tolkas som att hängselklänningen var dekorerad upptill med siden eller band. De små kvinnofigurer som hittats kan tolkas som att kjolen var dekorerad med band eller broderier i nederkant, alternativt att plaggen var olika långa, så att de undre plaggen syntes under de övre. Jag har valt att göra min hängselkjol hellång, dels för att det är praktiskt (vid varmt väder behövs inte mellanklänningen) och dels för att bilder på kvinnor tyder på hellånga dräkter. Två smala tygband håller uppe kjolen, och spänns fast med hjälp av spännbucklorna som då är nödvändiga för att dräkten ska kunna bäras.

69b0172fc621a78bcf4c944020f011c0

Ytterkappa

Kappan är baserad på dels fyndfragment på kaftaner och kappor från områden runt Skandinavien, dels på kvinnofigurer som antyder att kvinnan bar ett långt plagg som kunde ha varit en kappa, rock eller mantel. Mönsterkonstruktionen på kappan är enkel och baserad på samma uppbyggnad som kjortlar från perioden, med raka stycken och kilar. Plagget är sytt av en yllekypert som är valkad och därför står emot regn och vind, den djupa blå färgen och dekorationerna visar att ägaren är en rik och betydelsefull person. Plagget är sytt på maskin, och sedan fälld och fållad för hand med sysilke, och linnetråd efter att silket tog slut. Sidendekorationer på plagg (remsor på en ärm) har hittats på en kaftan och fragment av siden har hittats i Skandinaviska gravar. Brickbandet och sidenremsorna är sedan placerade på de ställen som oftast är dekorerade på kvinnliga figurer.

viking coat1

viking coat2

Sjal

Sjalen är en handvävd gåsögonkypert i gult och krapprött ullgarn, handfållad med samma garn och vävd på liggande (modern) vävstol. Sjalen tog ca 40 timmars arbete från början till slut och vävdes av mig på en vävkurs. Kvinnofigurer på bonader och metallfigurer ses ofta bära ett plagg i avvikande textur över rygg, axlar och armar, vilket jag tolkar som en rektangulär eller vikt kvadratisk sjal med någon form av mönster. I efterhand kunde sjalen varit större, eller vävts i två stycken som sedan syddes ihop för att få en större mängd tyg. Fallet på sjalen och möjligtvis mönstret påminner dock om några kvinnofigurer.

443f024699aa0d188c8278b7df817c11

100_3566

100_3564

Spännbucklor

Spännbucklor massproducerades förmodligen i speciella verkstäder för att sedan skickas över stora handelsområden. Mina finns som fynd på Länsmuseet i Härnösand och är daterade mellan 700-900 e.Kr, men finns också på flera andra ställen såsom Oppland i Norge.

Pärlrader

Glaspärlorna till den här dräkten har jag tillverkat genom att smälta glas över en gasollåga, linda upp det mjuka glaset på stålpinnar och sedan forma det med hjälp av värme och enkla järnverktyg. Dekorationerna är gjorda genom att avvikande glas droppats på pärlorna i omgångar. De mindre pärlorna tar ca 1-2 min att göra, de större upp till 10 min. Pärlorna efterhärdar och svalnar sedan långsamt i en speciell glasugn, och tas sedan loss från stängerna och skuras rena. Tekniken är mycket gammal men redskapen för att göra det moderna. Att lära mig göra egna glaspärlor har varit en av de allra roligaste (och svåraste) momenten med dräktskapandet, och något som jag också är mest stolt över att ha klarat av. Alla pärlorna är baserade på fynd från Skandinavien, men många pärlor importerades troligen från andra områden. Få av pärlorna är dock identiska med fynd, de varierar något i storlek, färg och antal prickar, vilket mest beror på att jag behöver öva mer…

994ee06691133db9be745fa4f70d069b

99a7048438ebf735ba3d3278c785fcd3.jpg hallinge gotland hallinge parlgehang1

Metallspännen och smycken

Hänget i halsbandet kommer från Pitneys kyrkogård (England) och tillhör Urnestilen (1000-tal). Spännet som liknar en påfågel kommer från Graesli hoard (Norge) tillhör Ringerikestilen och dateras till ca 1085. Trefliksspännet är baserat på ett fynd från Herastad.

723f959a9e75d98233b5f0d101a556c8

Nålbundna sockor

Sockorna är nålbundna med ett löst spunnet ullgarn och används i skor när det är kyligt. Det finns bevarade fynd på nålbindningstekniken från medeltid och troligtvis även vikingatid.

Tofflor/skor

Tofflorna är våttovade av fårull och sedan broderade med ett ullgarn för extra stadga och dekoration. Tovningen som teknik återfinns i fynd, men det är inte säkert att man tovade innerskor/tofflor eller dylikt. Jag använder mina när det är småkyligt och i tältet där de är enkla och bekväma. Utomhus använder jag skinnskor.

Huvudduk

Man vet inte riktigt vad och huruvida kvinnor använde huvudbonader eller huvuddukar, men det finns fynd på tygfragment, brickband och hättor i gravar placerade i huvudhöjd, och kvinnofigurer kan antingen tolkas ha långt hår, eller långa huvuddukar. Eftersom det är praktiskt och bekvämt med huvudduk valde jag att sy en i dimantkypertvävt linne, och för att få den att passa ihop med dräkten och bärarens sociala ställning sydde jag på ett brickband av lingarn. En huvudbonad är en viktig del av dräkten tycker jag, och huvuddukar i olika slag syns genom historien kring vikingatiden.

Hätta

En annan möjlig tolkning är att kvinnor/yngre flickor bar en hätta, som den här från sent 900-tal (York) sydd i siden med linneband. Min variant är sydd i ylle med ett fint linne som foder, då en större mängd siden förmodligen var både dyrt och exklusivt.

ea612920acfcd2e9f8c2488ac647f2c8

Kniv

Kniven är en så kallad kvinnokniv som är handsmidd och används till småhantverk och mat.

Påsar

Innan jag vävde sjalen gjorde jag en provväv där jag experimenterade med färg och vävmönster. Provbiten blev lite ojämn innan jag justerat varpspänningen, men jag fick ut lite tyg som syddes till små påsar. Påsarna är sydda både på symaskin och för hand med vaxad lintråd, och fodrade med linne. Handgjorda träpärlor och små glaspärlor agerar stoppar på snörena som är gjorda i tvinnat ullgarn. Påsen som visas här har även inlägg av sidenremsor. Perfekt för den vikingatida kvinnans ägodelar (eller mobiltelefonen?)

påse pungar

Nyckel

Nyckeln är skulpterad i bivax, och sedan gjuten med tenn (förmodligen användes inte tenn i originalet) i en gipsform, efter ett fynd som finns att beskåda på historiska museet. Kniven och nyckeln hänger på kedjor från spännbucklorna då placeringen i gravar tyder på att de suttit fast vid dessa. Även andra redskap kunde hängas från bucklorna, något som tyder på att kvinnor inte bar bälte.

originalet på Historiska museet

Bälten

Det finns inga fynd på bälten av läder och metall i kvinnogravar, vilket jag tolkar som att bältena var gjorda av band eller inte alls förekom. Jag har valt att ha bälte på min dräkt eftersom mitt moderna jag behöver bära med sig fler tillbehör än den vikingatida kvinnan behövde. Som ett experiment har jag även gjort ett bälte i läder med beslag efter vikingatida fynd, vilket jag använder då jag behöver bära med mig mobil och pengar. Ett annat alternativ kan vara att bära med sig sakerna i en korg. Bandet är brickbandsvävt av växtfärgad ull och köptes in 2014 på en marknad. Under arbetet med dräkten har jag lärt mig brickväva, och vävt några band till dräkten, men aldrig riktigt fastnat för tekniken.

IMG_8512

Vävning av bandet till den första hängselkjolen.

Nerslag från arbetets gång

Under årens gång har jag hunnit göra flera försök på tillbehör och plagg som inte finns med i den nuvarande dräkten, här kommer några bilder från resans gång:

hägnan 2011

Sommaren 2011

Mitt första försök till hängselkjol (4 paneler och extra kil bak) med brickband av växtfärgade garner, grön mellanklänning i ull, linnesärk, huvudduk i linne, spännbucklor, pärlspridare och pärlor som var moderna men inspirerade av vikingatida fynd. Sjalen är samma som finns med i dräkten idag.

hägnan 2011 2

Sommaren 2011 (Hägnan)

Min andra hängselkjol syddes i 12 våder för att ge mer passform och mycket vidd i kjolen och förseddes med ett brickband upptill. Den faller vackert, och det finns fyndfragment på rutiga tyger, men mönsterkonstruktionen har ingen motsvarighet i de vikingatida fynd som hittats. Bältet består av en skinnrem som jag skurit till, och sedan nitat på en remände och en sölja som var inspirerade av ett vikingatida fynd från England.

höstbudet 2011

Hösten 2011 (Höstbudet)

Min första kappa fick en lite för lös passform, men ett fantastiskt broderi som min vän Kim gjorde, inspirerat efter vikingatida formspråk, Mammenfynden och kvinnofigurer med dekorationer på plaggen. Hättan är en rekonstruktion av Sköldehamnshättan som är daterad efter vikingatidens slut. Det är dock en praktisk hätta som skyddar mot vädret, så jag provade att sy ett par varianter. Den här är fodrad med rutig ull och broderad med knutar och flätmönster. Jag använder fortfarande en annan Sköldehamnshätta när det är kallt ute, men de kan inte sägas vara helt vikingatida, eller ens tillhörande kvinnors dräkter.

norrskensfesten 2011

Vintern 2011 (Norrskensfesten)

Hängselkjolen har en snäv och bekväm passform, den gröna mellanklänningen började bli sliten i ärmsluten och fick sidenkanter som förstärkning. Andra varianten av pärlrader, blandade pärlor från historiska förlagor och sådana som är historiskt inspirerade.

porträtt1

Vårvintern 2012

Min andra kvinnokappa sydde jag i ett dubbelvävt tyg som var grönt på insidan och rött på utsidan, vilket gjorde att kappan såg fodrad ut när sömmarna fälldes på insidan. Kappan hade relativt smala kilar och precis nog med vidd för att kunna dras ihop fram, vilket ledde till att den glipade över kjolarna och inte stod emot regn när det var oväder. Siden i ärmsluten, samt brickband och pälskantning som dekoration.

hägnan 2012

Sommaren 2012 (Hägnan)

Huvudduken innan bandet syddes på, samt 6 pärlrader av glas som gjorts för att likna bergskristall, smycken i brons och en blandning av handgjorda pärlor baserade på historiska förlagor och pärlor gjorda med moderna tekniker men efter historiska förlagor. Även små bronshängen har trätts på mellan pärlorna, efter historiska fynd där liknande smycken blandats med pärlor i gravar eller hittats lösa. Kappärmarnas pälskant sprättades lös då dessa gärna doppades i div mat.

vinterspelen 2013

Vintern 2013 (Vinterspelen)

Dräkten håller värmen även i snö och vinterkyla, med hjälp av dubbla par strumpor (ett par sydda och ett par nålbundna) och nålbundna vantar som jag gjort.

014

Sommaren 2014

Huvudduken i lin, här fastnålad vid en undre, enkel linneduk för att sitta kvar på huvudet utan att behöva knytas. En hårknut och den undre huvudduken bildar en knöl i nacken så att huvudduken ska kunna hänga fritt.

007

Sommaren 2014

Mellanklänningen har ärmar och fram/bakstycken utskurna efter Eurafyndet, medan kilar i sidorna samt fram och bak ger kjolen vidd utan att skapa för mycket extra tyg i kroppen. Två kilar under ärmarna ger rörlighet.

071

Sommaren 2014

Hängselkjolen är sydd av 4 tygvåder, och lång nog att bilda ett litet släp. Ursprungligen var den ännu längre, men jag klippte bort 2 dm för att kunna gå obehindrat. I spännbucklorna hänger pärlspridare (fyndet hittades ursprungligen med kedjor och inte pärlor, Finland) och 5 rader med glaspärlor och bronshängen. I utställningen har jag valt enklare pärlrader med de pärlor jag själv hantverkat.

003

Lästips, referenser och inspiration:

Dräkt:

http://urd.priv.no/viking/serk.html

http://urd.priv.no/viking/smokkr.html

http://urd.priv.no/viking/smokkr.html#kostrup

http://www.ceilingpress.com/Resources/Nye%20tanker%20om%20Skjoldehamnfunnet.pdf

http://www.vikinganswerlady.com/FTP_Files/Ancient_Finnish_Costumes.PDF

http://jorvik-viking-centre.co.uk/about-jorvik/gallery/

Pärlor:

http://sydaby.eget.net/swe/beads.htm

http://io.ua/13507382p

https://www.flickr.com/photos/historiska/6915225397

Inspirerande:

http://vikingsnitt.blogg.no/

http://vikingdrakt.blogg.no/

http://www.othalacraft.com/

https://www.flickr.com/photos/87676949@N00/

Min blogg:

(för bilder, sömnadstips och mönsterkonstruktion)

http://handcraftedhistory.blog/

Litteratur:

Bain, George, Celtic art, the methods of construction, 2004.

Berlin Englund, Sonja, Brickvävning – så in i Norden, 1994.

Brodén, Märta, Nålbindning, 1981.

Ewing, Thor, Viking clothing, 2012.

Franzén, Anne Marie, Prydnadssömmar under medeltiden, 1997.

Irish, Lora S, Great book of Celtic patterns, 2007.

Lundell, Laila & Windesjö, Elisabeth, Stora vävboken, 2005.

Meehan, Aidan, Celtic design, Animal patterns, 1995.

Pateau Sjöberg, Gunilla, Tova, 1996.