Jag har, för mycket länge sedan, sagt till mig själv att det är tråkigt att stress-sy och jag har faktiskt lyckats riktigt bra med att planera mitt hantverk så att eventen blir trevliga och avslappnade. Dagarna innan medeltidssemestrar och lajv har istället bestått av att rensa och vattna i trädgården och städa lite hemma. Men dagarna innan Visby började jag inse att det är Ganska Så Varmt ute, och att mina yllekläder är Ganska Så Varma. Så med två dagar kvar till avresan så bestämde jag mig för att sy en klänning i siden. Modellen och mönstret är detsamma som för min orangea klänning, förutom att jag fick slänga ihop ett par nya S-ärmar då mitt gamla mönster försvunnit. Men det är stora, raka stycken som inte tar så lång tid, och isydda ärmar har jag gjort några gånger vid det här laget. Fållningen skedde på färjan på vägen dit och halslinningen fixades till på plats, lite sådär i kvällsmörkret vid lägret…

Siden är ett alldeles fantastiskt material, förutom att det har en otrolig lyster och ett fint färgdjup så är det svalare än linne, men blir inte fuktigt och kallt, utan känns lite mer som ylle i värmeutjämning. Det perfekta tyget för varma dagar alltså. Nackdelen med sidentyg är att det är känsligt, det är lätt att få vattenfläckar som syns, det blir skrynkligt lätt och det är svårt att pressa sömmar snyggt.

För att vara första sidenklänningen blev den helt ok tyckte jag, men några visdomar fick jag ta till mig inför nästa gång. Det var dock betydligt enklare att sy i siden än jag hade tänkt mig, jag använde mig av ett blå/grått thaisiden, som alltså är relativt slätt vävt och tunt, utan att vara genomskinligt. Här kommer några tips (och visdomar?) till dig som vill prova att sy en egen sidenklänning)

• Siden är rätt så stumt, jag hade behövt lite vidare ärmar och lite bredare rygg för att få bra rörelsefrihet. Att förstora upp mönstret till gamla ylleklänningen kan alltså vara en bra idé.
• Jag nålade i själva sömnsmånen för att inte få märken i tyget, pga tidsbrist och trasig egen maskin sydde jag på gammal Husqvarna utan vare sig bra pressarfotstryck eller tygmatning, vilket gjorde att det blev klurigare att få sömmarna snygga. En trevlig maskin eller handsömnad är att rekommendera.
• Sidentyg pressas nog snyggast med handkraft eller ex valsben, alltså att manuellt dela sömsmånen och gnugga ned den. Jag pressade med låg värme och strykduk, men eftersom tyget var så tunt så syns sömsmånens kant på klänningens rätsida som små ränder; de syns bara på nära håll, men det är irriterande när man lagt ner tid och pengar på ett fint plagg i övrigt.

Klänningen hör till första halvan av 1300, men om man är varm och inte har något emot att fuska lite går den också att ha under hängselklänningen som skrytig mellanklänning, mycket behagligt!