31 oktober 2011

Jag gjorde mig en ny mantel av ett brunt tuskaftsvävt ylletyg som jag förtvättade innan sömnaden (kemikalier fanns inte alls på medeltiden). Modellen bygger på en enkel halvcirkel utan halsurtag/hål och är fållad för hand. Det gick alltså rätt fort att sy manteln, och när jag var klar svepte jag glatt på mig den för att testa dess mantel-potential.

Rätt bra, tyckte jag, ända tills en kompis sa att det såg precis ut som hobernas mantlar från Sagan om Ringen. Nu skulle ju det kunna vara en komplimang, men jag hade ingen lust att se ut som en hob, och efter att ha konstaterat att både spegeln och fler hantverksnärvarande tyckte samma sak, kände jag att manteln behövde uppgraderas lite. Jag funderade lite på band eller broderier, men de tenderar att vara dyra (att köpa) eller ta otroligt lång tid i anspråk (att göra själv). Men päls, päls är ju superhäftigt, så jag rotade i min pälsbitslåda och hittade en bit från en rock jag köpte på loppis för många många år sedan.

Pälsbiten såg i alla fall ut som en halv krage och en ärm, så jag monterade lös kragen försiktigt (gammal päls är lite skör) och plockade bort foder. Ärmen skar jag i remsor med en kniv, (klipper du i päls får du hår överallt) och skarvade sedan ihop delarna. Sedan sydde jag på allting på manteln, kragen som halsformning och remsorna efter framkanterna. Resultatet blev riktigt bra, det gick inte åt mycket päls men jag fick ut mycket effekt. Nu är det definitivt mindre hob och mer rohanryttare, till exempel. Mycket coolare.